Lorena Delgado Varas

Fru talman! Nej, jag är ledsen, men Sverige straffar inte ut företag. Det är väldigt många företag som gör vinst, och det är väldigt många företag i Sverige som kan behålla sina anställda och ändå upprätthålla en produktion och möta upp kunderna. Det är inte det som är problemet.

Problemet är när man hela tiden försöker hitta olika sätt att tjäna pengar på arbetarna. Det är ju det som är problemet; man tjänade inte tillräckligt med pengar på arbetarna här. Man ansåg att lönerna var för höga, och då flyttade man produktionen utanför Sverige.

Ledamoten lyfter en sänkning arbetsgivaravgifter och så vidare. Det har visat sig att det inte är det som är vägen framåt för att få företagen att stanna. Vi ska få företagen att stanna i Sverige genom att bygga en säker och stabil infrastruktur där de kan behålla sin produktion och där elkostnaderna inte skenar iväg. Vi ska inte skapa ett elprisstöd där vi inte vet vart pengarna går någonstans.

Vi ska få svenska arbetare att känna värdighet i sitt arbete så att de kan jobba sina åtta timmar - helst sex timmar, men det är ju åtta timmar i dag - och i slutet av månaden kan betala sin hyra och leva ett värdigt liv. Vi vill inte ha någon annan typ av näringsliv här i Sverige.

Herr talman! Det är intressant att man kan peka ut och inte peka ut beroende på vad vi pratar om.

Det här är alltså ett företag som skapade vinst när det var lokaliserat i Kungälv. Problemet var att man såg att man kunde få personal med billigare löner utanför Sverige, och därför flyttade man produktionen. Jag förstår att Sverigedemokraterna tycker att det är ett strategiskt bra sätt att hantera svenskt näringsliv, men det tycker inte Vänsterpartiet.

Vi tycker att svenska arbetare ska ha värdiga löner och en värdig arbetsmiljö. Det ska man kunna ha i ett svenskt näringsliv. Jag vill inte att svenska arbetare ska behöva sitta med mobiltelefonen och vänta in ett samtal om huruvida de får jobba i dag eller i morgon. Jag vill inte att svenska arbetare ska komma hem i slutet av månaden och känna att deras lön inte räcker till.

Vi ska ha ett värdigt samhälle där svenska arbetare kan betala sin hyra och sin mat när de kommer hem efter arbetet.

Herr talman! Vi har som land möjlighet att fortsätta att utvecklas mot ett framtidsbyggande och modernt näringsliv som inte bär tyngden av till exempel ett socialt dränerande eller miljöförpassande näringsliv. De tiderna bör vara förbi.

I och med att allt fler företag inser det är det också vårt ansvar som politiker att underlätta möjligheterna till det. Företagen som ligger i framkant ska inte konkurreras ut av företag som inte är villiga att göra rätt.

Många gånger anklagas vi som parti för att inte hålla måttet inom företagarpolitik. Jag skulle vilja visa att så inte är fallet. I dag har vi till exempel en regering som består av de så kallade mest företagsvänliga partierna. Ändå lyckas de inte stoppa konkurskurvan bland småföretagare, trots att de vet vad det innebär för samhället, jobben och småföretagarnas personliga ekonomi.

Det som är svåra tider är inte svåra tider för alla. Det ska vi vara mycket tydliga med. Medan den lokala handlaren får stänga ned gör matjätten miljarder i vinst. Konsekvenserna av pandemi och ekonomisk kris slår väldigt olika beroende på vem man är.

Herr talman! Jobb skapas när innovationer och nytänkande omsätts i nya produkter och tjänster och inte genom att man konkurrerar med lägre löner och sämre arbetsvillkor. Vi tror inte att lägre löner, sämre villkor eller att kringgå miljö- och klimatmål ska vara den globala eller nationella ordningen.

Vi vill se en stor grön och modern omställning av samhället som skapar utveckling och arbetstillfällen i hela landet. I vår politik har vi förslag som gynnar små och medelstora företag, som gynnar landsbygden och som stärker kvinnors företagande och bland annat diversifierat företagande.

Företagen behöver ett stabilt demokratiskt samhälle med mindre ekonomiska klyftor. De behöver kvalificerad personal, och därför är utbildningssatsningar och möjligheter viktiga. Företagen behöver en modern välfungerande infrastruktur för att kunna transportera gods på ett säkert och hållbart sätt.

Både arbetare och företagarna själva behöver ha någonstans att bo utan att en stor del av lönen eller vinsten går åt till att betala hyran eller bostadsrättslånet. Om man är sjuk ska man känna sig säker på att det finns ett trygghetssystem som tar emot.

Herr talman! Framtiden ligger i ett företagande som är hållbart. Det är ett företagande där även ensamföretagare kan vara föräldralediga eller få skydd när de blir arbetslösa.

Men det är också ett företagande där företagare som arbetat ansvarsfullt med att ställa om, eller som satsar på att bidra till omställningen, kan känna att det är en fördel att gå den vägen.

Vi står inför många utmaningar, och tiden för tillväxthetsen är förbi. Vi behöver fundera ordentligt på hur vi utvinner våra resurser, vad vi använder dem till och hur mycket. Finns det sådant vi kan återvinna eller återbruka? Allt det ska ske för att vi ska nyttja det vi har på bästa sätt inom de planetära gränserna.

Därför är det viktigt att vi ser över energimarknaden så att företagen har råd med omställningen. Vi ska aktivt investera för att gå över till förnybar energiproduktion. Vi ska satsa på järnvägar, elvägar och energieffektivisering. Det är satsningar som i hög grad kommer att påverka vårt näringsliv.

För att möta dagens situation, både den ekonomiska krisen och klimatkrisen, måste staten investera. Vi föreslog redan i höstas investeringar för klimatet och för att kunna accelerera klimatomställningen. Det är stegen framåt för Sverige.

Politiken kan och måste ställa krav på att industrin ställer om och hjälpa företagen med ett massivt grönt investeringsprogram och satsningar på ny teknik. Det ska vara ett program med utgångspunkt i uppdaterade klimatmål för att alla utsläpp som vi har inflytande över ska kunna mötas.

Det ska svara mot den senaste forskningen och bygga på solidaritet med framtida generationer och andra delar av världen. Det är investeringar som ökar statens ägande och därmed allas demokratiska inflytande. Det går inte att överlåta hela framtiden till marknadskrafterna, för framtiden tillhör oss alla.

Herr talman! Jag vill presentera de förslag vi lagt fram på det här området. Att vara egenföretagare och att starta nytt är förknippat med en viss osäkerhet vad gäller både trygghet och ekonomi. För någon som vill förverkliga sin affärsidé kan det vara svårt att navigera bland de olika bidrag och stödsystem som finns.

Därför menar vi att mer utbildningar och information i samband med start av företag behövs. De behöver utföras på ett mer tillgängligt sätt, och varför inte på andra språk? Det kan vara lite skandalöst att säga det i den här talarstolen i dag.

Många av dem som kommer som vuxna till Sverige startar företag. De kanske har erfarenhet av att starta företag i hemlandet, eller har svårt att komma ut på arbetsmarknaden på grund av diskrimineringen. Då är det bra om de får kunskap om rättigheter, möjligheter och skyldigheter för att kunna starta sitt företag på bästa sätt.

Ett annat område som vi pekat på är de kooperativa och arbetstagarägda företagen. Vi har lyft fram både att mer forskning behövs för dessa företagsformer och att vi behöver höja statusen för dem. De ska möta fler öppna dörrar. Det ska vara enklare att starta ett kooperativt företag. De kooperativa företagen är mer hållbara och har högre resiliens under kristider. De är mer demokratiska, och arbetarna har mer insyn och makt.

I dag har vi flera exempel där företagare inte haft möjligheten till generationsskifte. De väljer då att sälja företaget vidare. Ibland fungerar det. Men vi har också sett att större företag ibland köper upp mindre företag enbart för att lägga ned dem och göra sig av med en konkurrent.

Vi har också problemet som till exempel i fallet med Göteborgs Kex. Man flyttade produktionen till Lettland från den lokala produktionen i Kungälv. Då vägde lönekostnaderna tyngre än personalens kompetens och arbetarnas lojalitet. De hade haft 134 år av lokal produktion. Det hade ingen betydelse för det transnationella företaget.

Vi menar därför att regeringen måste utreda hur staten kan underlätta för arbetstagarägda företag samt arbetstagarövertagande av hotad produktion. Det finns exempel runt om i världen. Det är inget nytt. Vi måste våga ta det steget.

Med det yrkar jag bifall till reservation 20 om kooperativa företag.

Fru talman! Vi kan konstatera att de allra flesta jobben kommer i små och medelstora företag. Vi vet också att det oftast är de företagen som behöver regelförenklingarna. De har inte stora administrativa eller juridiska avdelningar som kan sköta det åt dem. Att inte underlätta innebär att dessa företag får ägna tid och kraft åt att möta kraven, något de skulle kunna ägna åt något mer produktivt.

Jag skulle vilja säga att alla partier i kammaren är för regelförenklingar. Det är inte så att vi sitter här och försöker att försvåra saker och ting. Frågan är kanske mer hur och till vilken kostnad. För oss är det viktigt att det går hand i hand med att inte kompromissa med till exempel miljökrav eller arbetares rättigheter. Med det sagt innebär det inte att det inte finns former för att underlätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Vi kan konstatera att en del av de administrationskrav som man nämnde här tidigare kommer från EU, och det har på vissa områden ökat genom åren. Här vill jag uppmärksamma småföretagens och ensamföretagarnas situation. De har i princip samma lagar och regler att följa som de större företagen men, som jag påpekade tidigare, med mindre resurser att lägga på administration.

Vissa förbättringar har ändå skett, och jag tror att det är vägen framåt för att minska den administrativa bördan. Det handlar till exempel om förenklingen i inlämnandet av information. Där har myndigheternas digitala tjänster spelat roll. Det sparar tid och pengar för både företag och myndigheter.

Jag kommer ihåg en lantbrukare som beskrev hur regelbördan hade ökat, i vissa fall förståeligt, i vissa fall inte helt anpassat. Men det som orsakade mest huvudbry var att behöva lämna in samma uppgifter till olika myndigheter samt att myndigheterna inte koordinerade sina granskningar av verksamheten. Det krävde tid och kunde i vissa fall vara utmattande. Här behöver vi fortsätta att arbeta för att få någon form av konsekvenstänkande.

Det här gäller också företagaren i orten som jobbar 24/7 för att få ihop till sitt uppehälle och måste hinna med de administrativa uppgifterna när han eller hon väl kommer hem. Här vill jag även lyfta alla de småföretagare med utländsk bakgrund som inte har svenska som första språk. De är ganska många. Några har valt att bli småföretagare efter att stött på diskriminering på arbetsmarknaden. Andra har med sig erfarenheten av att ha varit företagare i hemlandet. Andra har velat jobba självständigt med till exempel innovationer.

Oavsett vilket bidrar de till att bygga samhället genom skatt och genom jobbskapande. Men informationen för dessa företagare är inte helt lättillgänglig. Här måste myndigheter och institutioner bli bättre. Det skulle också vara en del i att underlätta den administrativa bördan, förbättra ekonomin och öka småföretagarnas välmående.

Det ska vara enkelt, och det digitala ska underlätta. Vi kan hitta vägar framåt för att förenkla för företagare samtidigt som vi driver fram miljö och klimatlagar och skyddar arbetares rättigheter. Det skapar förutsättningar för framtidens näringsliv.

Jag vill också passa på att lyfta andra sätt att förenkla vardagen och minska arbetsbördan för småföretagare. I dag har arbetsgivarna ansvar för att betala sjuklön i 14 dagar, och även om mindre företag som kollektiv har lägre sjukfrånvaro än genomsnittet kan sjuklönekostnaderna ge problem. Ett mindre företag har inte alltid samma resurser och kanske inte heller samma kunskap som ett större företag. Det är mycket som talar för att gällande regler påverkar företagens vilja att anställa. Därför menar vi att mindre företag ska slippa betala 14 dagars sjuklön.

Det här är ett av flera förslag som jag tror skulle kunna underlätta för småföretagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Jag vill avsluta med att lyfta att regelförenkling är viktigt. Men det är också viktigt att stoppa de konkurser som nu pågår bland företagen och göra något åt den negativa trenden när det gäller skapandet av nya företag. Därför har vi från Vänsterpartiet lagt fram en interpellation om frågan som jag hoppas att vi kommer att kunna debattera här snart.

Det andra jag vill lyfta handlar om budgeten till regioner och kommuner. Jag lyfte tidigare här i kammaren att handläggningstiderna skapar stora problem för småföretagare och att myndigheterna inte kan möta upp med personer som kan stötta dem i det här. Den budget som kommuner och regioner har fått gör såklart att handläggningstiderna kommer att öka. Småföretagarna kommer att ha svårare att nå fram till rätt person, och det kommer såklart att försvåra för dem.

Jag vill yrka bifall till reservation 6.

Herr talman! Gång på gång ser vi behovet av att modernisera näringslivet, men då ett näringsliv som konkurrerar med innovation och kompetens och inte genom låga löner, brott mot mänskliga rättigheter eller miljöförstörelse.

Sverige är ett nav för innovation, vilket vi politiker ofta lyfter fram. Det måste vi skydda och säkerställa, såväl här som på global nivå. Genom att stötta i synnerhet små och medelstora företag i detta kommer vi att kunna möta de globala målen. Men självklart räcker det inte med det. Vi måste också ha högre ambitionsnivåer.

En viktig del för innovationsföretagen är immaterialrätten. Med immaterialrätt menas skydd av det intellektuella arbetet. Inom ramen för immaterialrätt hittar vi upphovsrätt och industriellt rättskydd. Upphovsrätten ger skydd för musik, litteratur och annat konstnärligt skapande medan det industriella rättsskyddet omfattar skydd för tekniska lösningar genom patent, designskydd eller skydd för varumärken och andra varukännetecken.

Jag vill passa på att lyfta fram den oro jag känner för hur innovationerna kommer att se ut framöver, när universitet och högskolor tvingas dra ned. Jag menar inte att alla uppfinningar och innovationer kommer därifrån. Men det är en otroligt viktig pusselbit för Innovationssverige. Det är viktigt att vi inte halkar efter. I dag ser vi tyvärr att flera universitet och högskolor funderar på hur de ska dra ned på både kontor och annat utrymme, bland annat labb, för att kunna hålla kostnaderna nere.

Hur viktigt det här är för både samhället och de individuella företagen visade inte minst vaccindebatten som drog igång under pandemin. Fördelningen av vaccin var skev. De rika länderna, som äger patenten, hade vaccin för att täcka befolkningen i våra länder flera gånger om. I det vi kallar globala syd, utvecklingsländer, hade man inte ens tillräckligt för att täcka vaccination för personalen inom vården.

Konsekvenserna av skevheten och att länderna i globala syd fick rikta alla samhällsresurser mot att parera pandemin är fortfarande högst aktuella. Det pågick diskussioner om att pausa patenten för läkemedel och teknisk utrustning för att ge fler en chans att producera under pandemin, eftersom varken vaccin eller utrustningar räckte till. Vi tror att Sverige kan göra mer för att dela med sig av viktiga patent inom hälsoområdet men också när det gäller utvecklingen av tekniker som bidrar till att dämpa klimatkrisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Förra året röstade vi igenom det nya upphovsrättsdirektivet, för att kunna anpassa upphovsrätten efter den digitala verklighet vi lever i. Vänsterpartiets ingång har alltid varit att skydda kulturskaparnas inkomster. Samtidigt ska det vara lätt att ta del av materialet digitalt, och yttrandefriheten ska inte inskränkas. Tanken med den nya lagen var även att möta behovet av att skydda upphovsrättspersonerna gentemot techjättarna. Sanningen är att det här är obruten mark, men det är också så att lagen urvattnades under processerna i EU. Med det i åtanke menar vi att lagens implementering och utfall kontinuerligt bör utvärderas. Därför yrkar vi bifall till reservation 3.

Herr talman! Jag tänker att det är svårt att veta hur just den specifika ändringen påverkar hela verksamheten, så det kommer jag inte att säga så mycket mer om.

Det jag försökte lyfta fram är dock att man måste ge en verksamhet utrymme om man vill ha en förändring i arbetssättet i den verksamheten. Det går inte att, som vi har sett göras år efter år, dra ned på budgeten för olika statliga, kommunala och regionala verksamheter och kräva effektivisering utan att ge myndigheterna möjlighet att starta en process för effektiviseringen - i det här fallet av tillståndsprocesser. Det är ju fel väg att gå.

Man kan väl snarare göra en sådan neddragning när det visar sig att myndigheten faktiskt har gjort effektiviseringarna och har en tillståndsprocess som kanske är lite smartare och bättre.

Herr talman! Det finns flera reservationer från Vänsterpartiet under denna punkt, men jag väljer att yrka bifall till reservationerna 11 och 16. Det är två viktiga reservationer för detta ändamål.

Mineral utgör de fundamentala byggstenarna för vår planet, för vårt samhälle och för vår industri. Utan vår bearbetning och nyttjande av mineral skulle vi inte ha ett sådant utvecklat samhälle som vi har i dag. Jag tror att det är omöjligt att föreställa sig hur detta samhälle skulle ha varit om vi inte hade haft mineralutvecklingen.

Samtidigt har vi en ekonomi som drivs av produktionsvolymer och tillväxt. Det innebär att vi år efter år förväntar oss att produktionen och tillväxten ska expandera. Och samtidigt har vi konstaterat att vi inte har denna möjlighet om vi ska ha en framtid att leva i. Vår jord mäktar nämligen inte med att hantera den konsumtion som vi har i dag.

Men det finns hopp om vi klarar av att se ekonomin ur andra perspektiv. Om vi skulle ha ett ekonomiskt system som styrs av andra värden, som ser till att det uppfyller våra grundläggande behov och ökar välbefinnandet och som skapas utifrån tanken om att resurserna ska hålla länge med ett minimalt avtryck på klimatet och våra ekosystem, då skulle vi kunna klara av klimatkrisen.

Mineralproduktionen är viktig för Sverige och kommer att spela en än mer betydelsefull roll nu när energisystemet ska ställas om i en hållbar riktning. Många mineral som behövs inom modern batteriteknik eller andra teknikapplikationer finns i Sverige. De kan ligga till grund för nya gruvetableringar, då ofta i delar av landet där utbudet av arbetstillfällen annars kanske är begränsat.

Att exploatera jorden för dess mineral innebär alltid ett ingrepp i naturen och närmiljön. Det är en kostnad vi har varit villiga att ta, för precis som jag inledde med att säga är mineral en del av utvecklandet av samhället - en del av livet. Men exploateringen innebär också att det finns olika intressen som inte möts, och det måste vi vara villiga att adressera. Där upplever jag att politiken har stagnerat. Kanske vill man inte, eller vågar inte, ta de beslut som krävs.

Vi kan nog alla vara överens om att vi behöver återanvända och återvinna det som går. Här behöver vi satsa mer på forskning och hitta former för att underlätta dessa steg. Vi kommer nog alla fram till insikten att vi inte kan fortsätta producera expansivt så som vi har gjort hittills. Våra resurser är inte oändliga och måste därför användas till det vi verkligen behöver - och på ett hållbart sätt.

Därmed är inte sagt att vi inte behöver bryta, för det behöver vi. Bara omställningen av energisystemet kommer att kräva ganska stora resurser i närtid. Vi har även exempelvis ett underskott av bostäder, vilket måste adresseras, och så vidare. Hur gör vi då? Hur får vi ihop mineralpolitiken?

Dels behöver vi satsa på forskning och innovation, dels behöver vi ställa krav på företagen att producera hållbart och skapa produkter som det är lätt att förlänga livslängden på. Men vi behöver också använda gruvteknik som gör mindre ingrepp i miljön, och vi behöver se till att de lokala samhällen där gruvorna finns verkligen får ta del av de möjligheter och den vinst som mineralproduktionen skapar.

För industrin är det viktigt att få klarhet i vad vi vill och att vi underlättar processerna utan att för den delen vika oss när det gäller kraven kring miljö och klimat. Vem som ska utvinna och vem som ska förädla är också viktigt. Vi ser gärna lokala ägare - eller varför inte statliga? Ett lokalt fäste ger mer hänsyn till närområdet och långsiktighet samt skapar ett hållbarhetstänk.

Dessutom bör Sverige överväga en annan utformning av de avgifter och ersättningar som är kopplade till utvinning av mineral. I dag är avgifterna mycket små i en internationell jämförelse. Vidare har gruv- och mineralnäringen, trots stora insatser för omställningen, negativ påverkan på bland annat naturen, rennäringen, turismen och friluftslivet. Det kommer vi inte ifrån. Därför anser vi exempelvis att en större andel av gruvföretagens vinster bör gå tillbaka till det lokala samhället.

Tittar vi närmare på svensk historia kan vi konstatera att den svenska staten har tagit naturresurser i Sápmi i anspråk. Det är resurser som har byggt och fortsättningsvis bygger Sverige rikt. När gruvverksamhet ska etableras behövs socialt medgivande från närboende. Vi anser att samebyar ska kunna få ersättning för att genomföra ett tidigt dialogmöte. Vi menar också att det krävs ett ökat samiskt inflytande över hur naturresurserna nyttjas, liksom ett fortsatt starkt miljöskydd för att försörjningen av mineral och metaller ska vara hållbar.

Intäkter från naturresurserna måste också i högre grad bidra till utveckling i det samiska samhällslivet. Det är vår uppfattning att statliga bolag som hämtar sina intäkter från Sápmis naturresurser årligen bör avsätta en del av sin vinst för att finansiera förvaltningen och utvecklingen av samiskt samhällsliv, språk och kultur. Likaså anser vi att även andra bolag vars verksamheter kraftigt påverkar Sápmis naturresurser bör bidra. Vi har en historisk skuld till de samiska samhällena.

I dag kan en sameby sitta i olika samtal med olika aktörer och behöva agera jurister gentemot dem alla. Det har man faktiskt varken tid eller råd med.

Även de folk som talar minoritetsspråket meänkieli som har drabbats av exploatering bör få ta del av intäkter för att kunna stärka sin kultur.

Slutligen menar vi att staten bör vara drivande. Vi behöver själva ta ansvar för vår konsumtion. Därför är det viktigt att vi har en tydlig plan för vilka mineral vi kommer att behöva i omställningen och vilka som finns i Sverige - detta för att förbereda ett kanske mer strategiskt arbete kring mineralproduktionen. Där är staten viktig.

Herr talman! Man vill självfallet inte ha onödiga komponenter i tillståndsprocesser som gör det svårare att komma fram till det som man bör komma fram till.

Om myndigheter verkligen ska ha möjlighet att titta på hur tillståndsprocesserna kan förbättras måste man ju ha ett utrymme för detta.

Börjar man dra ned på personal, lokaler och så vidare för att möta dessa besparingskrav och effektiviseringskrav kommer man inte att mäkta med att verkligen titta igenom dessa tillståndsprocesser.

Jag känner att det är så märkligt eftersom det är en så stor oro just nu, även inom näringslivet. Jag tror inte att jag tidigare har mött så många olika branschorganisationer som har pekat på en oro inför framtiden för att de inte riktigt vet när detta kommer att vända. Det gäller inte bara tillståndsprocesserna och myndigheternas möjligheter, utan det gäller också till exempel kompetensförsörjningen och arbetskraftsinvandringen som är jätteviktiga när det kommer till mineralpolitiken. Vi har enormt stora behov av professionella människor från andra länder som kan komma hit.

Herr talman! Ledamoten lyfte upp att Sverige har otroligt långa köer när det gäller tillståndsprocesser och att Sverige har rasat i rankningen av gruvnationer. Jag tänker att saker och ting hör ihop. När det gäller det som ledamoten lyfte upp har det samtidigt varit neddragningar bland statliga myndigheter men också ökade effektiviseringskrav.

Jag undrar hur detta kommer att gå ihop med tillståndsprocesserna. Man kan inte å ena sidan säga att man vill skynda på processer och å andra sidan samtidigt dra undan budgeten för att detta ska realiseras.

Fru talman! När vi pratar om handelspolitik pratar vi oftast om att Sverige är ett land beroende av utrikeshandel. Sanningen är att mycket av det vi använder dagligen inte skulle finnas här eller kunna produceras här om det inte vore för utrikeshandeln. Så har det varit historiskt. Handeln med omvärlden är därför helt avgörande för Sveriges välstånd och utveckling. Många av våra företag är beroende av att både importera och exportera. De har globala värdekedjor, och de globala värdekedjorna har stor inverkan på såväl tillväxt som sysselsättning både här och i andra länder.

Vi har ett stort ansvar i att förändra hur dessa värdekedjor och de internationella avtalen ser ut samt att definiera vilken typ av tillväxt vi behöver.

Vänsterpartiet vill ha en rättvis handelspolitik som sätter människor, social rättvisa, djur, klimatet och miljön främst och som fokuserar på samhällsvinster för alla och inte bara på vinster för storföretag. Vänsterpartiet vill ha en rättvis handelspolitik som inte innebär försämringar för medborgarna i de länder som omfattas. Handelspolitiken ska stå för en positiv utveckling i många avseenden.

Det är också viktigt att lyfta fram att när miljö och mänskliga rättigheter sätts ur spel minskar möjligheterna att lösa de globala problemen med till exempel klimat och miljö och för den delen krig. Det är en situation som vi måste motverka.

Många politiska partier menar att vi via handelsavtalen kan påverka länderna på ett positivt sätt, det vill säga att diktaturer kanske ökar det demokratiska utrymmet eller man kanske kan skydda miljön och så vidare.

Vi menar: Ja, om de är formade på rätt sätt. Just nu är de inte så verkningsfulla. I dag skapar EU handelsavtal utan deltagande av de grupper som påverkas allra mest av dem, vilkas liv och miljö förändras på grund av handelsavtalen.

Vi måste vara villiga att erkänna att vår handelspolitik bygger på att gynna storföretag och att sätta Sverige och Europa i främsta rummet, och ibland utan att ta in konsekvenserna av det.

Några av handelsavtalen som så att säga är i pipeline är Mercosuravtalet och associeringsavtalet med Chile. Jag skulle vilja lyfta fram lite om avtalens inkonsekvenser och konsekvenser. Sammanfattningsvis kan man säga att Mercosuravtalets implementering kommer att påskynda miljöförstöringen och klimatkrisen, öka kränkningar av mänskliga rättigheter och öka straffriheten för företag. Småskaliga bönder, urfolk och andra människor som bor på landsbygden både i Mercosurländerna och också här i Europa kommer att vara särskilt drabbade av den exportorienterade och kemikalieintensiva jordbruksmodellen som gynnas i avtalet.

Det är de stora jordbruksmodellerna, monokulturerna, som förstör biodiversiteten och ekosystem, som gynnas. Vi förväntar oss en ökning av importen av bland annat kött, kyckling och soja. En ökad import innebär såklart att produktionen kommer att öka i Mercosurländerna. Ökad produktion innebär ökning av växthusgaser och en större areal som används till djuren och till monokulturen. De som straffas mest kommer att vara urfolken, småbrukarna och regnskogen. För att öppna upp skogarna kommer det att skövlas och brännas. Förhoppningsvis kommer det nu att förändras när vi har en ny president i Brasilien. Men jag tror att konflikterna kommer att öka. De transnationella jordbruksföretagen är väldigt starka. Det billiga köttet som importeras kommer också att slå ut småbrukarna här i Europa.

Transportutsläppen kommer såklart att öka. I stället för att uppmuntra till närodlat kommer vi att ha allt fler jordbruksprodukter från Latinamerika. Men det är inte bara det. Avtalet tillåter att förbjudna bekämpningsmedel ska få produceras här i Europa för att sedan säljas vidare i Mercosurländerna. De är förbjudna att användas i Europa för sin toxicitet, det vill säga att de är farliga för djur, människor och miljö. Men det verkar vara så att bekämpningsmedlen inte är lika giftiga för människorna och naturen i Mercosurländerna, för där är de helt okej att användas. Där snackar vi om kolonialismens förlängning. Det är okej att förgifta människor och natur i andra delar av världen.

Sanningen är att det under en tioårsperiod dog ungefär 2 000 personer i Brasilien enbart på grund av exponering för bekämpningsmedlen. Jag och Vänsterpartiet anser såklart att dessa bekämpningsmedel helt enkelt borde förbjudas överallt. Samma sak gäller för andra produkter som förbjuds här. De ska helt enkelt inte produceras här för att säljas vidare i andra länder.

Det första som utrikeshandelsministern Forssell lyfte fram om Chileavtalet var tillgången till litium, det vita guldet. Eftersom litium är viktigt för omställningen råder det en rusch i att bryta i Atacamaregionen i den norra delen av Chile. Vad är det som står på spel? Jo, ömtåliga ekosystem, knappa vattenresurser och urfolkens levnadssätt.

Chile är den näst största tillverkaren av litium, en kritisk komponent i batterierna som driver elfordon, smarta enheter, anläggningar för förnybar energi och annan teknik som hjälper oss att gå bort från fossila bränslen. Det är gott så. Men litium utvinns genom avdunstning av saltlösningar som finns i saltplatåerna i Atacamaöknen. Det är en metod som kräver ganska mycket vatten. Gruvarbetare pumpar saltvatten in i stora dammar. Där sker en förångningsprocess som tar ganska lång tid. Tekniken dränerar såklart de knappa vattenresurserna, torrlägger de få våtmarker som finns och skadar urfolkssamhällen runt om.

Om isbjörnen är en symbol för hotet från de smältande glaciärerna är den rosa flamingon i Atacamaöknen symbolen för förstörelsen av saltplatåerna. Redan har 30 procent av flamingorna försvunnit. Ett rättvist handelsavtal måste säkra att exploateringen av litium står för en positiv utveckling, att miljö värnas och att urfolket respekteras.

Vi behöver handelsavtal som stärker småbrukarna, gynnar den biologiska mångfalden och har tydliga kontrollsystem för miljö och lagkrav för miljö och demokrati. Vi behöver handelsavtal som stärker arbetarnas rättigheter, så att de inte stärker exploateringen av dem. Vi behöver handelsavtal där man stärker länders förvaltning av naturresurser och där man delar med sig av tekniken. Vi behöver handelsavtal som tar hänsyn till hur människor påverkas och demokratin påverkas och i synnerhet hur kvinnor påverkas både ekonomiskt och socialt.

Genom att ha rättvisa handelsavtal, och ställa krav på att företag ska respektera mänskliga rättigheter och miljö genom hela leverantörskedjan, når vi långt.

Här vill jag också lyfta fram binding treaty. För att nå de globala hållbarhetsmålen och kunna hantera globala kriser måste näringslivet vara med fullt ut. Därför är det viktigt att ta ansvar längs hela kedjan, att få företagen att vara drivande i mänskliga rättigheter, från råvara till färdigleverad produkt.

Problemet i dag är att länderna inte är konsekventa eller skyldiga att ålägga företagen ett ansvar för att agera vad gäller mänskliga rättigheter. Ett bindande avtal, som det som föreslås i FN, bör reglera företagens ansvar längs hela den globala försörjningskedjan och underlätta gränsöverskridande uppförande.

Med det hoppas jag att de rådande omständigheterna med inflation, geopolitisk osäkerhet och invasionen av Ukraina inte leder till att vi väljer att inte lyfta fram MR-frågor och miljö och klimat inom handelsområdet.

Jag yrkar bifall till reservation 5 om omarbetade hållbarhetskrav i handelsavtal.

Fru talman! Jag reagerade för att det man stöttar är handelsavtal såsom till exempel det med Mercosur. Det gynnar faktiskt inte alls småföretagare. Det innebär ju att vi kommer att ha ett flöde av en viss mängd jordbruksprodukter och andra råvaruprodukter, vilket leder till att småbrukare och andra företagare här i Sverige slås ut.

Hur man tittar på rollen som underleverantör är också väldigt intressant. Det är väldigt många underleverantörer som tvingas ta steg de inte vill ta, såsom att minska sina lönekostnader eller sänka kvaliteten, för att möta den otroligt långa kedja som uppstått både nationellt och internationellt.

Det finns egentligen inte så mycket att gynnas av i handelsavtalen. Handelsavtalen är ju mest skapade för att de transnationella företagen ska kunna ha fungerande värdekedjor globalt och dra ut så mycket vinst som möjligt både från utvecklingsländer och från konsumenterna här i Sverige.

Herr talman! Fredrik Malm talar om västliga demokratier - man kan ibland vara lite eurocentrerad eller västerländskt centrerad. Vi behöver utöka det demokratiska utrymmet, inte bara här i Europa och i USA utan i hela världen.

För detta behöver vi använda olika verktyg. Jag nämnde bland annat frihandelspolitiken. Men här i Sverige har vi till exempel också öppnat för att ge stora, transnationella företag väldigt mycket makt över vissa områden. Det gäller även till exempel Kina, som i dag köper upp en del av vår energi. De driver vårt transportsystem här i Stockholm, och vi vet ju vad som händer med det i dag.

Vi behöver utveckla och diskutera innehållet i och vad som menas med säkerhet och utveckling mycket mer. Den diskussionen har vi inte haft. Vi kommer inte att gynnas av att gå med i en militärallians innan vi har den.

Själva processen för att gå med i Nato har också varit väldigt odemokratisk. Det förvånar mig att Liberalerna inte på något sätt har kritiserat hur processen har gått till. Vi kunde ha haft en mycket mer transparent process. Vi kunde ha låtit svenska folket bestämma om Nato. I stället har vi haft en väldigt snabb, sluten process. I dag ska vi rösta här i riksdagen, men sanningen är att vi inte har haft möjlighet att ens diskutera innehållet i Sveriges engagemang inom Nato.

Herr talman! Jag tänker att Vänsterpartiet ganska tidigt gjorde upp med sin historia. Man var också ganska tidigt kritisk mot Sovjetunionen.

Vi kan dock titta på dagens utveckling. Ledamoten Fredrik Malm representerar Liberalerna, och Liberalerna står för en fri handelspolitik. Det innebär att man inte har några problem med att Sverige bedriver handel med både diktaturer och pseudodemokratier utan att kräva särskilt mycket tillbaka. Det var ju till exempel inte så länge sedan man höll med om att vi skulle bidra med gasturbiner i norra Ryssland, vilket påverkade urfolket där. Man har liksom inte de gränserna.

Det finns ändå ett sätt att arbeta för att öka det demokratiska utrymmet i världen. Många partier här i riksdagen säger att vi ska använda handelspolitiken till det, men ändå är vi inte villiga att kräva sådana saker från de här länderna. Vi hade kunnat kräva så mycket mer av Ryssland - mycket mer ansvar. Det är ju inte först i dag de attackerar oppositionella. Det är inte först i dag de sätter hbtq-aktivister i fängelse - eller fackliga aktivister, för den delen. Det är inte först i dag journalister hamnar i fängelse i Ryssland. Det arbetet borde vi kunna göra mycket tidigare.

Nej, det finns kanske inte ett avtal som det står Sverige på, men Sverige är känt internationellt för att bedriva ett solidaritetsarbete och ett fredsarbete. Det måste du ju ändå erkänna, Fredrik Malm.

Herr talman! Jag uppfattar att ledamoten Margareta Cederfelt väljer att titta bort från innehållet i Nato. Det är ändå så att USA är det land som har störst utrymme i Nato och mest att säga till om. Det innebär att vi tar del av en stormaktsallians, skulle man kunna säga. Det vi nu formar i Arktis är alltså två block av stormakter, med Nato på ena sidan och Ryssland och Kina på andra sidan.

Det utrymme vi som land har haft, fram till det beslut som nu kommer att tas, är att vara den neutrala part som kan lyfta andra värden som i dag är mycket viktigare för Arktis. Vi har inte tid att vänta, utan vi behöver jobba med andra värden än militarisering och att öka vapenindustrin. För att få effekt behöver vi jobba med andra värden och stärka det demokratiska utrymmet i världen.

Fru talman! Jag har också lyssnat med intresse på ledamoten Margareta Cederfelt när hon har tagit repliker gentemot kamrater. En sak som jag har reagerat på är att det gång på gång lyfts fram att Nato är en demokratisk organisation. Samtidigt vet vi att i Nato finns länder som Polen, Ungern och Turkiet. Det är länder som åtminstone jag inte anser är demokratiska länder i dag.

Vi har också haft väldigt problematiska presidenter i USA, skulle jag vilja säga - och USA har rätt stor makt inom Nato. USA har också ett flertal gånger begärt hjälp av Nato. Vi har exemplet Trump och hur han skötte USA både internt och ute i världen, och vi har även exemplet den krigshetsande Bush, som på sin tid deltog i kriget i Irak.

Jag tänker att det vi behöver jobba med är att stärka de demokratiska länderna och öka det demokratiska utrymmet i världen. Vi behöver samarbeta med olika demokratiska länder, precis som man har gjort hittills, för att inte bara minska den militära närvaron utan också stärka andra värden som behövs i det arktiska området. Det har man faktiskt lyckats med; man har stärkt bland annat samtalen mellan de olika länderna, man har stärkt det civila försvaret och man har stärkt klimat- och miljöarbetet i Arktis för att kunna skydda det här området. Och ja, tyvärr är både USA och Ryssland intresserade av de ekonomiska värdena i Arktis. Det är det som är problemet i dag.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka nuvarande och föregående regering för underminering av Sveriges demokrati och alliansfrihet. Ingen i denna sal kan nämligen intyga att denna process har varit informativ, inkluderande eller transparent. Alla vi kan konstatera att i dag bryts 200 år av alliansfrihet. Det är en alliansfrihet som har tjänat oss väl, och där vi har kunnat ha handlingsutrymme att agera utan att behöva delta i konflikter eller krig. Detta handlingsutrymme har gjort att vi har kunnat vara den part som medlar fred och som andra länder förlitar sig på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Jag kan börja med att prata om Arktis och varför Arktis är viktigt. Arktis är hem för 4 miljoner människor, däribland ungefär 40 olika urfolk som inuiter, samer, tjuktjer, inupiater och nentser. Arktis är också hem för många djur, valrossar, isbjörnar och så vidare.

Men Arktis hjälper också till att hålla vår världs klimat i balans. När Arktis havsis smälter accelererar den globala uppvärmningen, eftersom den fungerar som en reflektor som skyddar jorden och skickar tillbaka några av solens strålar ut i rymden. Det hjälper till att hålla en jämnare temperatur på jorden. Temperaturen i Arktis fortsätter att stiga till tre gånger det globala årsgenomsnittet, vilket driver på många förändringar för både djur och natur.

Mest framträdande är att snö och is smälter i ökande takt. Upp till hälften av jordens koldioxidlager finns i Arktis mark. I synnerhet smältningen av permafrost frigör stora mängder växthusgaser i atmosfären, det vill säga koldioxid och metan, som accelererar klimatförändringarna. Detta påverkar både lokala ekosystem och det globala klimatsystemet. Det är oroväckande och borde vara mer alarmerande för oss än vad det är i dag. Arktis är alltså ett område som bör bekymra oss alla.

Eftersom vi vet att Arktis är så viktigt har det varit ett område som vi försöker skydda, ett lågspänningsområde, där vi snarare jobbat för att samverka i andra viktiga frågor än den militära, bland annat i Arktiska rådet. Men i och med att både Ryssland och USA har större geopolitiska och ekonomiska intressen i Arktis har de eskalerat den militära närvaron. Då har det varit viktigt att Sverige har varit alliansfritt, att vi har deltagit aktivt i rådet och att vi har hållit oss borta från de imperialistiska intressena från både Ryssland och USA. Där hade vi möjligheten att vara en neutral part som tryckte på för en annan utveckling i Arktis. Den rösten kommer nu att tystas eftersom vi kommer att vara en del av den militära närvaron i Arktis.

Tyvärr verkar regeringen ta frågan om Nato som ett enkelt beslut. Men sanningen är att i och med en Natoanslutning kommer vi att behöva ställas till svars för de militära operationer som Nato genomför men också för att detta stärker USA:s roll i världens maktspel.

Vi är många som har erfarenhet av eller har levt med konsekvenserna av USA:s geopolitiska intressen. Personligen hade jag helst sett att vi gick bort från stormaktsspelen. Men dagens beslut innebär helt enkelt att vi aktivt bidrar till dem.

Egentligen borde vi vara tydligare med vad vi ser som säkerhet och utveckling. Länge lyfte vi från Vänsterpartiet fram det krympande demokratiska utrymmet i Ryssland och att det kanske inte var bra att fortsätta göra fossila affärer med dem utan att vi behövde stärka de demokratiska krafterna i Ryssland. Men i ett system som prioriterar ekonomin över andra värden fortsätter man att göra affärer utan motkrav gentemot länder som Ryssland. Det är kanske något att tänka på när vi gör affärer med andra diktaturer eller pseudodemokratiska länder.

Jag är i alla fall stolt över att mitt parti aldrig har tvekat i fråga om att bevara Sveriges alliansfrihet, och därför säger vi i dag nej till Nato. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3.

Herr ålderspresident! Riksrevisionen har granskat regeringens organisering, styrning och uppföljning av den regionala utvecklingspolitiken.

Vårt mål inom området regional utveckling är utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av landet. Det har funnits olika strategier för att uppnå målen; den senaste kom 2021 och gäller perioden 2021-2030.

Den regionala utvecklingspolitiken ska bland annat vara en del av genomförandet av Agenda 2030 och främja jämställdhet, integration, mångfald och andra sociala dimensioner som behövs för att bygga ett starkt samhälle. Den ska främja en bättre miljö, främja energiomställning, skapa förutsättningar för jobb i fler och växande företag och stärka produktiviteten i näringslivet. Det handlar om omfattande planer som rör sig över olika politiska områden.

I denna rapport har man bland annat konstaterat att det behövs mer tydlighet och rakare direktiv. Myndigheterna behöver tydligare direktiv om samarbete, för samarbete behövs på olika nivåer. Man pekar också på att en specifik myndighet behöver ges ansvaret för att ha den totala bilden av den regionala utvecklingspolitiken. En del av detta är pågående arbete, och vi från Vänsterpartiet kommer såklart att följa det noga.

Det går att konstatera att man oftast lovar mycket, men det är inte mycket som händer. Om hela landet ska leva, vilket de allra flesta partier - om inte alla - skriver under på, behöver vi investera. Vi behöver investera i transportsektorn, i tågen och i elfordonen. Vi behöver ha en vård som sträcker sig över hela landet. Folk ska inte behöva stå i köer under flera år - ibland i decennier - eller tvingas ta lån för att ha någonstans att bo. Detta är grunden för att kunna uppnå målen.

Vi i Vänsterpartiet har bland annat tagit fram en investeringsplan som skulle kunna täcka en del av behoven. Vi har också föreslagit Sverigepriser, så att folk och företag ska ha råd att verka och bo där de är. Här har staten ett ansvar. Det är oerhört viktigt att ge regioner, kommuner och samhällen verktyg för att utveckla sina områden.

Vi behöver få bort hindren när det gäller till exempel kollektivtrafiken på landsbygden, som gör det omöjligt att välja någonting annat än bilen. Hur kan vi stötta företagen att stanna kvar på bruksorter utan att de säljs och läggs ned? Hur får vi bort de privata kommersiella lokaler i förorterna som tar ockerhyror och tvingar företagen att lägga ned?

Det finns mycket att göra i det här uppdelade landet. Jag tänker lyfta fram två förslag som skulle kunna ge vissa regioner och kommuner möjligheter att driva utvecklingen framåt.

Det första förslaget gäller skatt på drivmedel. Vi menar att detta är ett viktigt verktyg för att minska bilismens klimatpåverkan. Samtidigt gör skatten ingen skillnad på en höginkomsttagare i en storstad med god tillgång till kollektivtrafik, som skulle kunna välja bort bilen, och en låginkomsttagare i glesbygd, där man inte har något alternativ eftersom det inte har gjorts investeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Vi anser därför att det är helt nödvändigt att införa kompensatoriska åtgärder för dem som har låga inkomster i glesbygder och som saknar alternativ till bilen. Boende i glesbygder bör kompenseras ekonomiskt för de höjda priserna på bensin och diesel genom att pengar återförs för att stimulera en hållbar klimatomställning. Exempelvis kan detta ske genom att man stärker möjligheterna till kollektivtrafik, hittar nya sätt att ha kollektivtrafik, inför konverteringsstöd till befintliga bilar och förändrar reseavdraget. Vår uppfattning är att regeringen bör återkomma med förslag på kompensatoriska åtgärder för att återföra ekonomiska medel dit där de behövs.

Det andra förslaget gäller hur vi stöttar de kommuner och samhällen som står för produktionen av energi via vattenkraft och vindkraft; de allra flesta finns i norra Sverige. I dag finns det en närområdesersättning, så kallade bygdemedel, som ekonomiskt ersätter de kommuner som påverkats av utbyggnaden av vattenkraft. Ersättningen regleras i lag och förordning och innebär att den som har tillstånd till vattenverksamhet ska betala en årlig bygdeavgift. Dessa medel ska i första hand ersätta de kostnader som har uppstått för att förebygga eller minska skadan eller betalas ut som ersättning för skadan av vattenverksamheten. Det handlar inte riktigt om att utveckla området.

När det gäller vindkraft har en bygdepeng uppstått som ett krav från olika kommuner, men det har skett på frivillig basis och utan reglering. Om vi nu ska ha vindkraft - och Vänsterpartiet anser att vi behöver mycket mer av det - behöver vi skapa incitament för att dessa kommuner ska vilja ha vindkraft i sina områden.

För att öka acceptansen borde det finnas lagstiftning om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning till dessa samhällen. Vi i Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör utforma ett förslag så att vindkraften återförs till de kommuner som den byggs i.

Vi anser också att kommuner som bidrar med värdefull produktion av vattenkraft ska få behålla en del av dess värde. Att mer av naturresursernas värden stannar kvar där de utvinns är värdefullt för dem som bor i bygden. Detta skulle kunna ge möjlighet att utveckla värden som gör det attraktivt - och i många fall möjligt - att bo där. Vattenkraften genererar enorma summor, men trots detta kommer bara en liten del av överskottet från vattenkraftsproduktionen kommunerna till del. Därför anser vi att en större del av kraftbolagens vinster bör återföras till kommunerna, så att kommunerna kan göra ett sådant arbete.

Med detta, herr ålderspresident, vill jag yrka bifall till reservation 13.

Fru talman! Det finns mycket vackra och viktiga grunder som utbildningen i Sverige har stått på. Dels har den varit tillgänglig ekonomiskt, det vill säga du betalar inte för utbildningen. Vi ser den som ett gemensamt ansvar. Dels finns det flera vägar fram om du vill studera i högskola eller på universitet.

Många gånger pratar vi politiker om Sverige som kunskapsnation. Det är kunskapsnationen som ska ta oss igenom omställningen. Det är kunskapsnationen som ska utveckla tekniker för framtiden. Det är kunskapsnationen som ska göra att vi kan behålla och gärna förbättra välfärdssamhället. Genom kunskap får vi alltså ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle som står sig väl genom kriser.

Själv har jag haft förmånen att vara student i två olika länder - Chile och Sverige. I Chile är utbildningen inte gratis. Det spelade ingen roll om man kämpade sig igenom skolan och hade de bästa betygen. Hade man inte råd och fick man inte något stipendium var det kört. Man kunde då inte fortsätta studierna. Studierna var segregerande redan från första början. Klasstillhörigheten följde med genom hela grundskolan, via gymnasiet fram till universitetet eller högskola - rasismen med, för den delen, om man var urfolk eller, som i dag, om man kommer från Haiti, till exempel.

Det är många bra studenter som inte har kunnat fullfölja sina studier och många som skuldsatt sig för att kunna gå i några av de privata universiteten, som oftast inte håller kvalitet. Dessutom fanns det inte många vägar in i de högre utbildningarna. Det var raka vägen från gymnasiet till universitetet.

När jag började plugga här i Sverige var kontrasten ganska stor. Jag började om från noll i högskolan, så jag fick uppleva den svenska nollningen. I min klass fanns det folk som kom direkt från gymnasiet. Det fanns en grupp kvinnor som hade jobbat inom vården och som ville skola om sig, och vi andra - random - som av olika anledningar inte börjat direkt efter gymnasiet var också där. Bara det gav en bredd i diskussionerna som jag inte hade upplevt tidigare. En annan stor skillnad var tillgången till teknologi. Labben här var fantastiska. Visst kompenserade Chiles universitet med mer djupgående kunskap i ämnena, men att kunna experimentera och testa de senaste teknologierna gav helt andra förutsättningar att ta ett steg in i arbetslivet.

Det jag beskriver nu innebär inte att vi kan blunda inför skillnaderna som finns även här i Sverige.

Om vi ska bli en världsledande kunskapsnation ska förutsättningarna för det vara reella. Vi har tagit steg bakåt i utvecklingen. Vi går inte alls mot att vara en världsledande kunskapsnation.

Skillnaderna börjar i tidig ålder. Redan om barn inte går i förskolan uppstår skillnader när de väl startar i grundskolan. I dag är det ganska svajigt med vad man får för kvalitet i till exempel förskola, grundskola och gymnasiet. Skillnaderna ökar i vart och ett av stegen på olika sätt beroende på om man har turen att gå i en skola där resurserna används rätt eller om man går i en skola där prioriteringen är att säkra vinst. Själv kommer jag från ett område där många av eleverna inte når gymnasiebehörighet. Detta är ett orättvist system gentemot dem, men det är också ett orättvist system gentemot Sveriges framtid.

I år skär dessutom regeringen ned för kommuner och regioner. Det kommer att ha påverkan i skola, vård och omsorg. I en tid då vi behöver rätta till skillnaderna och kompensera alla unga som har förlorat skolgång på grund av pandemin och när samhället behöver stärka sin kompetensförsörjning för att kunna möta omställningsbehovet väljer man att skära ned. Det kommer att få konsekvenser under en ganska lång tid framöver.

Nej, detta är inte vägen. Vi behöver stärka utbildningen från förskola till universitet. Kunskap och utbildning är en rättighet och ska inte vara en handelsvara - varken som marknadsskola eller för studenter som kommit hit till Sverige för att bidra och ta del av svensk utbildning. Inom ramen för högre utbildning lägger vi från Vänsterpartiet fram ett antal förslag för att bredda möjligheterna och säkra rätten till utbildning.

Det nuvarande resursfördelningssystemet gör att utbildningarna får en finansiering som styrs av en prislapp, där olika utbildningar får olika anslag. Vi från Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och att finansieringssystemet behöver göras om, så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar av kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår vi en höjning av samtliga prislappar med 1 000 kronor per helårsstudent till lärosätena. Därför anser vi att det anslaget bör höjas med 324 miljoner kronor.

Dessutom är det så att precis som för den övriga statliga sektorn omfattas pris- och löneomräkningsmodellen av produktivitetsavdrag. Varje år drar man alltså bort en liten del av budgeten som en besparing, ungefär, för att man ska kunna bli mer och mer effektiv varje år. Tanken är att allt som är statligt, eller gemensamt, ska drivas som att det vore ett företag. Men detta är inte företag. Det är våra universitet och högskolor. De har en annan funktion än vad privata företag har. Vi anser att detta avdrag måste bort. Genom att ta bort det kan man få en långsiktig inverkan på anslagen men också en annan syn på den högre utbildningens roll i samhället.

En av de viktigaste förutsättningarna för att göra kunskap och utbildning tillgängligt för fler människor är ett studiestödssystem som ger social och ekonomisk trygghet för studenter. Studiemedel gör att fler får tillgång till högre utbildning, oavsett klasstillhörighet eller bakgrund. Men det finns hinder även här. Många som egentligen har betygen eller viljan att plugga vidare gör ändå inte det. Vi vill se en förändring i lånevillkoren för att kunna överbrygga de hinder som finns.

Ett hinder som jag väljer att lyfta här är att studiestödssystemet har ändrats flera gånger med konsekvensen att den ekonomiska risken flyttats från staten till individen i flera steg. Det gör inte att snedrekryteringen minskar, snarare tvärtom.

Vi vill bygga ut möjligheterna till basår. Basåren fyller en viktig funktion i att erbjuda behörighetsgivande studier i en högskolemiljö. Erfarenhet från lärosätena visar också att de som har gått ett basår klarar efterföljande utbildning bättre än de som kommer direkt från gymnasiet.

Vi menar också att högskoleprovet måste bli tillgängligt för studenter med funktionsnedsättningar. Dessutom är högskoleprovet underfinansierat. Men underfinansieringen - eller frågan om tillgängligheten - ska inte bäras av studenterna. Därför lägger vi 20 miljoner extra på högskoleprovet.

Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskningen behöver stå nära utbildningen, eftersom det leder till utveckling och förstärkning av kvaliteten för båda. Därför behövs ett ökat stöd till forskning.

Vänsterpartiet stöder en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambitionerna om en jämställd akademi och en forskning som är mindre beroende av externa forskningsbidrag. Vi vill därför avsätta 500 miljoner 2024 och öka till 1 miljard 2025 genom att förstärka basanslagen.

Slutligen vill jag ta upp något som ligger mig nära hjärtat, nämligen ett utökat stöd till djurfria forskningsmetoder. Många gånger lyfter man att djurförsök är dyra, och det är de. Djurförsök innebär avel, personal, anläggningar och prövningar som försöken måste gå igenom. Men det handlar också om vad djurförsök gör med oss som samhälle. Varje gång försök görs utsätter vi djuren för ett stort lidande, och varje gång ska ett avelsdjur producera ytterligare ett försöksdjur. I Sverige handlar det om ungefär 300 000 djur varje år, exklusive alla djur som används av svenska företag via utländska laboratorier. Därför måste vi utöka vårt arbete med att prioritera och göra djurfria forskningsmetoder till standard där det går.

Slutligen vill jag skicka en hälsning till alla barn och ungdomar i eftersatta områden. Ni har hört nyheterna om visitationszoner och om hur vi pekas ut som samhällets problem. Samtidigt får det som vi äger gemensamt i samhället mindre resurser. För det är ju det som det handlar om. Det handlar inte om att skapa ett mer jämlikt samhälle; det handlar om att det är viktigare att stärka de rikas ekonomi och minska möjligheterna för några. Men oavsett om du växer upp i Skärholmen, Gottsunda eller Rosengård ska du ha samma möjligheter och rättigheter som alla andra. Det är Vänsterpartiets politik.

(Applåder)