Anders Ådahl

Herr talman! Tack, Johnny Svedin, för anförandet!

I dag debatterar vi näringspolitiken, och på det området finns det många komponenter som är väsentliga. Det är ett ganska brett område, men man skulle kunna säga att det mesta kokar ned till tillväxtfrågor: att få en större ekonomi i vårt land så att vi kan få en bättre sjukvård, bättre skolor, bättre rättsväsen och så vidare.

När vi pratar om tillväxt och näringsliv finns det insatsvaror som man kan diskutera och saker att skruva på. Johnny Svedin har varit inne på bland annat regelfrågor och kapitalfrågor. Jag tänkte fråga lite grann om arbetskraft, som också är en fantastiskt viktig del i ett levande och produktivt näringsliv.

Vi har ju problem i Sverige med vår demografi. Det föds 1,43 barn per kvinna, och om den utvecklingen fortsätter får vi en krympande befolkning. Samtidigt finns det en ny lag om ett återvandringsbidrag på 350 000 kronor per person. Sverigedemokraterna driver alltså en politik där man vill minska befolkningen och därmed antalet människor som kan ta arbete i svenskt näringsliv.

Jag vill fråga Johnny Svedin: Ur ett tillväxtperspektiv, hur hjälper det att ha ett återvandringsbidrag så att vi blir färre arbetsföra invånare i Sverige? Hur hänger det här ihop?

Fru talman! Jag tycker att Stenkvist är inne på en oerhört väsentlig fråga, för det här är inte enkelt. Låt oss göra det alldeles klart att det på universiteten och högskolorna inte ska vara någon lekstuga alls. Det ska vara en fullständigt seriös och resultatinriktad verksamhet.

Erfarenheten visar att de universitet som är de allra bästa i hela världen också är de universitet som har mest frihet. Det är där universitetsledningarna får chansen att driva strategiska områden – om det nu är kvantdatorer eller life science-forskning.

När de har chansen att själva agera strategiskt kan de locka de bästa forskarna att få vara i friare miljöer där man fritt får pröva tankar snarare än att politiker som Robert Stenkvist eller Anders Ådahl står och bestämmer att forskare nu ska jobba med just det här och att vi nu satsar pengar på det här. Det är helt enkelt så att det med den här friheten man ger lärosätena blir som minst lekstuga.

Jag håller fullständigt med Stenkvist om att vi politiker måste se till, för alla våra skattebetalares skull, att den frihet vi i så fall ger ska mötas av en lika stor dos ansvar. Det är faktiskt inte särskilt enkelt att göra det. Vi står till svars inför skattebetalarna. Jag håller fullständigt med Stenkvist om det.

Det blir en stor uppgift att hitta en modell där den frihet som man ger lärosätena möts upp av ett lika stort ansvar och att det blir någon form av uppföljning där detta verkligen händer. Jag kan säga helt frankt att det inte är någon enkel uppgift, men om vi klarar den kommer Sveriges forskningsresultat att skjuta i höjden, och det är det vi vill åstadkomma.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 december.)

Fru talman! Jag ska pröva att vara en lite oslipad politiker och säga: Nej, det tror jag inte att vi kan göra.

Poängen som jag för fram här är att vi vill se mer oberoende lärosäten. Då menar vi att det finns två saker som gör lärosätena beroende. Det ena är hur man får pengar. Det andra är hur fri man står från politiken och egentligen också näringslivet rent organisatoriskt. Vi vill hävda att vi måste arbeta med båda de två instrumenten.

När det gäller finansiering är svenska lärosäten otroligt beroende av statlig finansiering. Vi menar att den proposition som låg till grund för beslutet i forsknings- och innovationspropositionen har missat hur pengar styr vad lärosätena ska ägna sig åt.

Jag har viss erfarenhet från en av de här två stiftelsehögskolorna. Där har man ett eget kapital som man fick vid stiftelsebildningen. Det egna kapitalet gör att just det lärosätets ledning har en möjlighet att agera strategiskt på ett helt annat sätt än vad de statliga högskolorna har.

Vi menar att om man möjliggjorde både en ökad donationsmöjlighet, så att man kan bygga upp ett eget internt kapital och dessutom slopa det här medfinansieringskravet, skulle det vara möjligt även med dagens organisationsform för våra förvaltningsmyndigheter – alltså alla andra högskolor och universitet – att agera mer strategiskt och satsa på vissa specifika forskningsområden mer än andra.

Det kan man inte i dag. Det finns ingen möjlighet för rektorerna på någon förvaltningsmyndighet att agera strategiskt. Det vill vi ändra på.

Fru talman! Sverige halkar efter som forskningsnation, och den nu liggande forsknings- och innovationspropositionen kommer inte att ändra på det eftersom den inte innehåller några reformer.

Centerpartiet konstaterar att vi har låst in oss i ett statligt finansieringssystem som hämmar kreativitet och nyfikenhet. För att Sverige åter ska bli en ledande forskningsnation krävs nytt kapital och nya omständigheter.

Vi i Centerpartiet vill flytta makt och resurser från staten till lärosätena, både till lärosätenas ledningar och till forskarna. Svenska lärosäten är ovanligt beroende av externa anslag, inte minst genom höga krav på medfinansiering.

Fru talman! Vi vill se två större förändringar som syftar till att ge lärosätena ett större eget strategiskt utrymme. Dels vill vi att den privata sektorn ska kunna ge avdragsgilla gåvor och bidrag till universitet och högskolor, dels vill vi slopa medfinansieringskrav på statlig finansiering.

Den globala konkurrensen om forskningsinvesteringar ökar, och teknologiska framsteg sker i snabb takt. Internationellt har donationer spelat en avgörande roll för att bygga världsledande universitet och attrahera investeringar och talanger. Sverige har ännu inte tagit vara på denna möjlighet, vilket vi nu ser försvaga vår konkurrenskraft.

Centerpartiet vill se fler källor till finansiering genom att tillåta avdragsrätt för villkorslösa donationer till våra lärosäten. Universitet utan eget kapital kan inte agera särskilt strategiskt. Det är en svår brist i det svenska systemet. Svenska lärosäten är som sagt ovanligt beroende av externa anslag, inte minst genom höga krav på medfinansiering. De här kraven riskerar att tränga undan mindre forskningsområden och binda upp universitetens resurser samtidigt som framgångsrika forskare missgynnas ekonomiskt. Det skapar sålunda en paradoxal situation där universiteten blir beroende av statlig finansiering samtidigt som universitetens statliga anslag tvingas gå till statens krav på medfinansiering.

Fru talman! Bryggan mellan universitet och näringsliv behöver stärkas. Med dagens skatteregler hindras företag från att donera till svenska universitet.

Sverige ligger långt efter jämförbara OECD-länder när det gäller skatteincitament för donationer till forskning. I USA är donationer fullt avdragsgilla, vilket har gjort det möjligt för universitet som Harvard och Stanford att bygga upp enorma privata finansieringsbaser. Dessa interna ekonomiska muskler skapar ett betydande oberoende från knäppgökar i Vita huset. Storbritannien har Gift Aid-systemet, som gör donationer skattemässigt fördelaktiga, och Nederländerna erbjuder till och med extra avdrag för donationer till forskning. Resultatet i dessa länder är starka forskningsmiljöer och en levande donationskultur. Sverige däremot har en svag donationskultur och små privata forskningsfonder. Det är en direkt följd av våra begränsande skatteregler.

Fru talman! Universitetens universella styrka ligger i deras förmåga att bedriva långsiktig fri forskning, oberoende forskning, fri från politisk och annan styrning. Detta kräver både institutionell och finansiell självständighet. Vi hörde nyss kombattanterna från Socialdemokraterna och Liberalerna i ett replikskifte där den ene hävdade den finansiella friheten och den andre hävdade den organisatoriska friheten. Centerpartiet hävdar båda. Hur som helst kräver detta ett stort kapital som lärosätena själva kan styra över, och vi menar att donationer kan ge lärosätena möjlighet att ta strategiska kliv framåt.

Myndighetskapitalet, det överskott som uppstår när universiteten inte hinner använda sina tilldelade medel, räcker bara några månader om statens pengakran skulle strypas. Det ekonomiska oberoendet för svenska lärosäten är närmast obefintligt. Det är illavarslande, inte minst när politiska vindar av olika slag i allt högre grad både vill och kan styra universiteten. Högre lärosäten är liksom inte bara startmotorn i den moderna ekonomin utan också navet av kritiskt tänkande och en grundpelare i vår demokrati.

Fru talman! Utredningen SOU 2024:90 föreslog en skattereduktion men med låga beloppstak och begränsade mottagarkategorier. Flera remissinstanser, bland annat Karolinska institutet, har kritiserat det här förslaget och pekat på att en avdragsrätt är betydligt mer effektiv för att attrahera större donationer. Om Sverige vill locka betydande bidrag från företag och privatpersoner krävs ett kraftfullt och förutsägbart incitament.

Det nuvarande politiska fokuset ligger på att stimulera företagens egen forskning och utveckling. Det är en styrka för Sverige med företagens starka egna forskning och utveckling, men det är också en ensidig strategi som missar potentialen i att stärka vad som kan ske på fria universitet med externa donationer.

Centerpartiet vet att svensk innovation behöver tydliga incitament, vilket skapas genom nya skatteregler som är fördelaktiga så att näringslivet vågar satsa på forskning och utveckling.

Fru talman! Donationer till universiteten behöver vara avdragsgilla, och de behöver vara villkorslösa. En högre finansiell autonomi hos universiteten är grunden till den fria tanken och till innovation och företagande med global spets. Sverige behöver ett nytt sätt att finansiera och organisera våra lärosäten för att utvecklas som välfärdsnation. Ett viktigt steg anser vi är att skapa starka incitament för donationer och en finansieringsmodell som belönar framgångsrik forskning i stället för att låsa in den i styrda kanaler.

Herr talman! Nu blir det lite annorlunda, för nu blir det en novell.

Herr talman! Jag sitter nedsjunken i en gammal skinnsoffa, tresits, upphängd i en ställning av rostfritt stål och ställd på hjul, lokalen är mörk och jag har sakta och i ensamt majestät druckit en Erdinger Hefe Weisse, inte så dumt sällskap för en tidigt förbrukad programmerare i de tidiga 40-åren, och jag dricker alltid bara en, låter den ta ett par timmar, och dagen har Studiestödbörjat gå mot sitt slut och jag borde resa mig, ta min rock, min mössa och mina handskar och möta regnet och vädret och världen utanför, för det är en dag i morgon också, som jag brukar bli påmind om att jag borde tänkt i går varje dag när jag vaknar, men nu tänker jag det faktiskt redan i dag, och inte utan att jag ler inombords över att ha förekommit morgondagens första tanke, ett fånigt men ändå oväntat piggt leende, kanske är det början på något nytt, hinner jag tänka, när mobilen ger ifrån sig darrningar och jag ser på skärmen att det ringer, okänt nummer står det och för ett kort ögonblick tänker jag att jag svarar inte, men det fåniga leendet vinner, och jag svarar och hör i andra änden en kvinna, ålder obestämbar, hon säger att hon vet vem jag är, var jag är någonstans och vad jag brottas med om dagarna, och hon ringer mig med goda avsikter, och vi bestämmer träff om bara en timme, hon ber mig vänta kvar där jag är, och nu vet jag varken ut eller in, sjunker djupt ned i soffan, ”brottas med om dagarna”, sa hon, och ja, det är sant, om dagarna brottas jag med en obehaglig insikt om att jag borde byta bana, borde byta jobb, borde lägga programmerandet på hyllan, för om sanningen ska fram är jag inte en särskilt bra programmerare längre, men att byta bana mitt i livet när kompetensen sviktar och självkänslan värker i benmärgen, det är inte lätt, det är trösklar som tar mig till skinnsoffan och en Hefe Weisse, och in genom dörren kommer hon, den obestämbara åldern består, slår sig ned mitt emot mig, säger inte hej men börjar prata, och hon säger; omställningsstudiestöd, du ska gå på yrkeshögskola, du ska inte vara programmerare längre, du är allt vad du behöver och du är vad Sverige behöver, jag föreslår konstruktör batterielektriska system, hon tystnar nån sekund, och min tystnad är längre, den har i själva verket pågått några år – kanske finns det en väg för mig och hon pratar igen och hon säger; jag är centerpartist, jag blev det när jag såg hur samhället stelnade, jag drivs av att ge alla människor lika chanser, att ge människor flera chanser, att ge Sverige en chans igen, där vi inte köper enkelbiljett för hundratusentals kronor – visst är du från Afghanistan, ursprungligen? – utan där vi investerar i människor och i Sverige på ett och samma bräde, och jag vet att mitt parti vill bygga ut yrkeshögskolan mest av alla, för att det är en så träffsäker form av utbildning, och hon säger att högre utbildning tillgänglig i hela landet, hela livet, är en av Centerpartiets tre hörnstenar i högre utbildningspolitiken, där alla ska kunna förkovra sig, utbilda sig vidare, var du bor ska inte hindra dig att läsa vidare och ålder eller sociala omständigheter ska inte hindra dig att läsa vidare, mörkret utanför är kompakt, soffan är låg, jag börjar tro ändå på hoppet och framtiden, att bakom nattens mörker väntar morgondagens ljus, inte bara för mig utan för fler, för många, för när arbetslösheten gräver hål i människor och gräver hål i statens kassakista måste något hända, och hon förklarar att omställningsstudiestödet innebär att anställda får väsentligt förbättrade möjligheter att studera och ställa om under hela arbetslivet, det gäller dig som programmerare med andra drömmar, men det gäller alla egentligen, och Centerpartiet vill inleda en stegvis ökning av yrkesutbildningarna med fokus på särskilt framgångsrika delar av vidareutbildningen där yrkeshögskolan trots en nödvändig expansion under senare år fortfarande är kraftigt underdimensionerad, hon lutar sig framåt och jag får erkänna att hennes energi att förändra samhället till det bättre smittar mig med lust att gå vidare – omställningsstudiestöd – vilket långt ord ändå, och hon sänker rösten en aning och säger att CSN brottas med handläggningstider, att det inte är okej men att det ser bättre ut nu, och jag ser upp mot taket där en ärligt talat ganska ful glasmosaiklampa hänger snett och förkunnar behovet av förändring, och hon fortsätter och säger att Centerpartiet vill att jobben ska bli fler och att utsläppen ska ned, därför är också kunskapen helt central, för utan utbildning och ett allmänt tillgängligt studiestöd som är flexibelt är inte Sveriges eller varje enskilds möjligheter lika goda, hon tar en paus, hon påminns om situationen och hon säger till mig där jag sitter nedsjunken något rakare i ryggen, utan min Hefe Weisse men med denna för mig okända kvinna mitt emot, att nu måste hon vända sig till talmannen för att meddela att i riksdagens debatt om studiestöd uttrycker Centerpartiet stöd för den gemensamma reservationen, men hon säger också, och nu drar hon lite på munnen, tittar stint på mig med pliriga ögon och undrar om jag som sitter där förstår eller om kanske någon av åhörarna förstår varför hela det här anförandet om studiemedel bara är en enda lång mening, och medan hon tar ett par stilla andetag hör jag någon tänka att det måste ju vara som en hyllning till vetenskapen och konsten denna Nobelkväll, en hyllning där man valt som form att försöka härma årets Nobelpristagare i litteratur, László Krasznahorkai, och utan andra likheter ha ambitionen att med formen av en enda mening försöka förmera sitt budskap, hon reste sig, slog kappan om sig och for ut genom dörren, och kvar satt jag, häpen, men med hopp.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för det tydliggörande svaret. Det var också spännande att få en liten exposé över Moderaternas inre ekonomiska liv. Vi kan konstatera att Centerpartiet landar mer som ledamoten Storckenfeldt än som Moderaterna som helhet, men det är givetvis fine.

Min andra fråga är något mer sökande. På er sida av politiken, eller hur man nu ska uttrycka det, finns det två statsministerkandidater. Det finns ett stort parti som leds av Åkesson och ett mindre parti som leds av Kristersson. I talarstolen redogjorde ledamoten Rosengren en hel del för Moderaternas politik, och han nämnde också i ett tidigare replikskifte att politiken kommer att vara föremål för förhandling. En väljare som står och väger mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna och mellan Kristersson och Åkesson som statsminister är nog nyfiken på vad som skiljer Moderaternas politik på studiemedelsområdet från Sverigedemokraternas. Var sticker Moderaterna ut? Var skiljer ni er åt?

Herr talman! Låt mig först få uttrycka uppskattning över ledamotens anförande och debatt med Socialdemokraterna. Det finns mycket i Moderaternas politik som Centerpartiet kan skriva under på. Det är en intressant fas Moderaterna är i.

Ledamoten var inne på fribeloppet och nämnde att man är beredd att ta bort fribeloppet för sommarmånaderna. Centerpartiet har i några års tid gått fram med att vi tycker att fribeloppet ska tas bort helt och hållet eftersom det sätter lock på kreativiteten och på möjligheten för studenter att arbeta.

Jag noterar att ledamotens kollega i riksdagen, Helena Storckenfeldt, motionerade om detta förra året. Hon skrev: Hårt arbete ska alltid löna sig, men i dag bestraffas många studenter som jobbar för mycket vid sidan om sina studier. Hur man som student väljer att utforma sin studietid bör endast vara upp till studenten själv. Rimligtvis bör alla ha samma förutsättningar att studera, men har man möjligheten och förutsättningarna att arbeta vid sidan om ska man inte bestraffas genom att få sitt studiestöd indraget. Därför bör den moderatledda regeringen se över möjligheten att avskaffa fribeloppet helt.

Detta kunde ha kommit från Centerpartiet.

Jag frågar därför ledamoten Rosengren: Hur kommer det sig att Moderaterna stannar vid att bara ta bort fribeloppet för sommarmånaderna?

Herr talman! Tack, statsministern, för det öppna anslaget!

Ja, vi i Centerpartiet ser framåt. Sverige är ett innovativt land med stark forskning och ett starkt näringsliv. Det vi vill är att sätta hela den här kraften i rörelse. Vi kramar inte någon enskild teknik. Det viktigaste är inte om det byggs pumplager, havsbaserad vindkraft, AI-baserade styrningar av lokala elnät, solceller på villatak, små modulära kärnkraftverk eller nya kraftvärmeanläggningar. Politikens roll för oss är att skapa stabila spelregler och förutsättningar för marknadens alla aktörer, men det brådskar.

Nu är det total inaktivitet, och höjningarna på elnätsavgifterna kan man se som en tidig signal på att energimarknaden är väldigt skakig. Vad är regeringens recept på att bryta dödläget och få igång investeringar i energisektorn igen?

(Applåder)

Herr talman! Sverige står enat i försvarspolitiken. Sverige står enat i sitt orubbliga stöd till Ukraina. Det är en enorm styrka i svensk politik att vi från vänster till höger står enade, för det handlar om vårt gemensamma Sverige.

Centerpartiet vill se att vi även står enade i energipolitiken och att vi i Sveriges riksdag kan ta ett gemensamt ansvar för utvecklingen på energiområdet. Vi vill se långsiktigt stabila spelregler för marknadens aktörer – spelregler som överlever mandatperioder. Vi vill se att entreprenörer, innovatörer, investerare och energibolag åter aktiveras.

Nu råder i stället total förlamning. Det görs inga investeringar i ny elproduktion. Elprisområdena, som skulle driva investeringar, fungerar nu i stället som effektiva elprishöjare för södra Sverige, och nu får vi dessutom akut stigande nätavgifter. Regeringens eget bolag Vattenfall Eldistribution höjer med 14 procent. Det är inte klokt! Naturligtvis är det landsbygdens folk som drabbas hårdast.

Historiska grafer över elproduktionsinvesteringar i Sverige visar ett dramatiskt fall nu och framåt. Ingenting byggs, och det görs till exempel inga beställningar av vindkraftsturbiner. När en kollega besökte ett energibolag i Örebro i veckan var rubriken ”Den svenska elmarknadens kris”. Dessvärre är det inte oväntat. Utan en energipolitik som man kan lita på blir det inga investeringar.

Herr talman! Jag har förstått att Ulf Kristersson avvisar en bred uppgörelse om energipolitiken. Jag undrar: Om det är sant, hur har statsministern landat i det?

(Applåder)

Fru talman! Jag har här i talarstolen redogjort för Centerpartiets skattedelar av budgetmotionen. Precis som ledamoten Ekegren noterar är Centerpartiet ett parti som ser att generellt låga skattenivåer, särskilt för dem som har de mest knappa omständigheterna, är gynnsamt för Sverige. Det är gynnsamt för vår tillväxt och därmed också för det generella välståndet i vår nation – så att man har lika god tillgång till skola, vård och omsorg i hela landet och oavsett vilken bakgrund man kommer från.

Ekegren var också inne på ideologiska skillnader. Det är ju så bland de politiska partierna att vi har ideologiska skillnader; vi utgår från olika idéer. Vad Ekegrens parti nu utgår från vet jag ärligt talat inte, men vi har liberalismen som ideologi i Centerpartiet. Den stipulerar bland annat människors lika värde och att vi ska se människor som en tillgång. I stället för att sparka ut människor och betala hundratusentals kronor för en enkelbiljett vill vi för vår tillväxt och vårt välstånd se till att människor kommer i arbete, att vi minskar glappet på arbetsmarknaden och att vi täpper till det kompetensgap som finns mellan den arbetsföra befolkningen och den kompetens som företagen söker. Där har vi en herkulisk uppgift. Det är ett stort glapp som vi måste lösa.

Vår ideologiska utgångspunkt är att människor behövs, för sin egen skull men också i förlängningen för samhällets välstånd.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Det finns någon form av närmast rörande intresse för Centerpartiets vägval. Jag ber att få återkomma till det jag sa i inledningen av mitt anförande. Vi är inte särskilt förtjusta i blockpolitiken, där ett rött och ett blått lag pekas ut. Vår utgångspunkt är att det finns åtta partier i Sveriges riksdag som alla enskilt söker så stort stöd som möjligt för sin politik och att man därefter när väljarna fått säga sitt kan se hur resultatet blir och vilka konstellationer som kan ta ansvar för landet. Vi funderar extremt lite på om det finns statsministerkandidater som heter Andersson, Kristersson eller Åkesson. Det är de som företräder de tre stora partierna.

Journalister och en del liberaler är extremt förtjusta i att stärka bilden av ett polariserat politiskt klimat, där enskilda partier kan offra hela sin politik bara man får sitta med i ett gäng i regeringsställning. Det val som Liberalerna har gjort, att förhandla bort sin egen politik och hela sin liberala själ för att få några ministerposter och sedan sjunka till kanske 2 procent i opinionsundersökningar, är ett val som Centerpartiet inte kommer att göra – det kan ledamoten Ekegren vara alldeles säker på.

(Applåder)

Fru talman! Centerpartiet har inte inordnat sig i blockpolitiken. Blockpolitiken speglar inte vad väljarna vill ha.

De flesta väljare i Sverige befinner sig i mitten – ja, det är faktiskt sant – men det som erbjuds med blockpolitiken är slagsida antingen långt åt vänster eller långt åt höger. Medierna spär ideligen på bilden att det bara finns två alternativ, och de rivigaste digitala krigarna agerar som medierna och polariserar och förenklar.

Förlorarna är väljarna som inte får den politik de efterfrågar. Väljarna befinner sig huvudsakligen i mitten. Det visar forskning från valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Väljarna söker en politik som utvecklar landet ekonomiskt men som också ser till orättvisor och jämnar ut villkoren.

Fru talman! Centerpartiet utgår alltid från människan. Vi formar till exempel vår skattepolitik efter insikten om att människor som växer, får frihet och tar ansvar bygger hela vårt land underifrån. De bygger dessutom samhället starkare än vad något auktoritärt styre någonsin kommer i närheten av.

Företagandet skapar inte bara mening för den enskilde utan ger också vårt land förutsättningar att försörja oss med inkluderande skola, vård och omsorg. Låga skatter, låga trösklar till arbetsmarknaden och goda villkor för särskilt småföretagande skapar förutsättningar för vår gemensamma välfärd. Vi blir tillsammans rikare.

Fru talman! Vår utgångspunkt är människan – varje människa som en unik person, som en möjlighet och som en vital del av vårt samhälle. Varje människa formar samhället, inte tvärtom. Det är vår identitet. Det handlar om decentralisering, beslutsförmåga, ansvarsförmåga och entreprenörskap. Det är skogsägaren som bäst tar beslut om skogsbruket. På samma sätt är det forskaren som bäst styr sin forskning. Äganderätt och akademisk frihet är en del av vår identitet.

Fru talman! Människor i grupp utgör ofta olika lokalsamhällen. Det kan vara en by på landsbygden, ett fotbollslag, en bokcirkel, ett arbetslag på ett regionsjukhus, ett advokatkontor eller kanske en bostadsrättsförening. Det starka Sverige, ett Sverige som håller samman, kan ses som en väv av lokalsamhällen som växer underifrån till ett land där varje människa räknas. I lokalsamhället ser vi varandra. I Sverige ser vi varandra. Det är centerpartistisk politik.

Fru talman! Bland det sämsta vi kan göra i ett lokalsamhälle, både för den enskilde och för lokalsamhället i stort, är att ställa någon utanför. Hur ska vi kunna växa ekonomiskt och socialt om vi ställer människor utanför? Med emfas avvisar vi regeringens alla förslag som leder till att försvaga vårt samhälle underifrån. Förslag om att bryta ned studieförbund, folkhögskolor och kulturskolor leder till ökad segregering och ökad arbetslöshet.

Med sönderfallande lokalsamhällen faller också Sverige samman med ökad kriminalitet och ökat utanförskap som följd. Och med ökande geografiska skillnader i välstånd ökar dessutom spänningarna och minskar möjligheterna för ett lika rikt liv oavsett var man bor i vårt land.

Fru talman! Sverige i dag är ett land som står inför avgörande utmaningar. Det är vi eniga om. Inte minst seglar de ekonomiska utmaningarna upp som betydande i den globala konkurrensens tidevarv. Arbetslösheten är fortsatt hög, tillväxten är fortsatt svag och många av våra företag kämpar för att växa och anställa. Det är i detta läge regeringen presenterar sin konsumtions- och lånebudget för 2026.

Vi i Centerpartiet ser ett behov av dels återhållsamhet för de konsumtionsbaserade utgifterna, dels mer radikala och långsiktiga reformer. Därför har vi lagt fram en budgetmotion för 2026, som vi ser som inte bara ett alternativ utan en helt annan väg framåt. Vår syn på skatte- och jobbpolitik skiljer sig från regeringens och för all del övriga oppositionspartiers. Regeringens budgetproposition för 2026 innehåller några skattesänkningar, bland annat ett förstärkt jobbskatteavdrag och ett höjt grundavdrag. Dessutom föreslår man tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för unga.

Vi ställer oss kritiska till att regeringen inte förmår ställa om kursen till tillväxt med minskade utsläpp. Vi säger att jobben ska bli fler och utsläppen ska ned. Det som ekonomer är överens om blundar regeringen för.

Fru talman! Vi i Centerpartiet vill permanent – inte bara temporärt – sänka arbetsgivaravgifterna för att verkligen stimulera anställningar. Vi menar att det är just de fasta kostnaderna för arbete som ofta hindrar företag, särskilt små och medelstora, från att anställa fler människor.

Vi föreslår att arbetsgivaravgifterna slopas för småföretagens första anställda, för unga med ingångslöner och för långtidsarbetslösa. Det är inte en tillfällig åtgärd som ändrar kursen; det måste vara en grundläggande förändring, en permanent reform. Annars kan vi vara säkra på att ingen riktigt vågar agera på förd politik.

Vidare vill vi förstärka jobbskatteavdraget, särskilt för låg- och medelinkomsttagare. Det är en riktad skattesänkning för dem som arbetar och har lägre inkomster, inte en generell rabatt som mest gynnar dem med höga inkomster. Denna inriktning har ett tydligt syfte. Vi vill att skattesänkningar ska leda till fler jobb, inte bara större marginaler för dem som redan har arbete. Vår övertygelse är att fler i arbete stärker välfärdssystemet, minskar bidragsberoendet och genererar långsiktig tillväxt, inte minst via skatteintäkterna från de nya jobben och de dynamiska effekterna som kommer i kölvattnet av låg arbetslöshet.

Fru talman! Det finns en närmast ideologisk skillnad i hur vi ser på skattesänkningar och jobbskapande. Man kan kalla det för varaktiga versus tillfälliga åtgärder. Men skillnaden blir kanske ännu större när man tittar på hur relationen mellan konsumtion och jobbskapande ser ut. Regeringen blandar sänkningar för arbetstagare med konsumtionsstöd och andra punktinsatser. Vi i Centerpartiet fokuserar framför allt på att lätta kostnaden för arbete för både företag och anställda.

Kritiker skulle kunna invända att permanent sänkta arbetsgivaravgifter innebär en belastning för statens finanser på sikt, och det är en legitim fråga. Men vi menar att det är ett ansvarsfullt risktagande, eftersom fler jobb ger fler skattebetalare. Högre sysselsättning leder till lägre kostnader för arbetslöshetsförmåner och andra sociala skyddsnät. Växande företag ger tillväxt och innovation, vilket stärker Sveriges ekonomi långsiktigt.

Fru talman! Det blir därmed inte särskilt rimligt att jämföra olika kostnader rakt av. Att investera för framtiden är väsentligen annorlunda jämfört med att konsumera dagens skatteintäkter. Vår vision – vår väg – är att investera för det framtida välståndet.

Vår jobb- och skattepolitik är också tydligt förankrad i en fördelningspolitiskt mer rättvis vision. Det är de som står längst från arbetsmarknaden eller som har de lägsta inkomsterna som i högre grad gynnas av våra reformer jämfört med regeringens satsningar.

Det är inte bara tillväxt för tillväxtens skull; det är en politik för inkluderande och socialt hållbar tillväxt. När fler är med i det gemensamma samhällsprojektet att bygga lokalsamhällen kommer även kriminalitet och utanförskap att minska och ekonomin att stärkas. Att lämna människor vid sidan av skapar inte ett tryggt och välmående samhälle. Batonger kan behövas, men än mer behöver vi en inkluderande politik och inte minst en inkluderande ekonomisk politik.

Samtidigt kopplar vi detta till vår gröna vision. Skattepolitiken ska stödja investeringar i klimatomställning genom att frigöra resurser och skapa förutsättningar för företag att växa och investera i gröna affärer. Det framtida näringslivet kommer, oavsett dagens regeringspolitik, att med nödvändighet vara grönt. Annars tappar vi ekonomisk mark mot andra länder. Att bekämpa klimatförändringarna gör inte ont ekonomiskt. Det är en dålig myt. Det har av ledande ekonomer avfärdats för länge sedan. Att bekämpa klimatförändringarna skapar i stället jobb och tillväxt. Att ligga i framkant är att bygga morgondagens välstånd. Investeringar vi nu gör i vår ekonomi kommer att bli mångfalt värda om de är gröna och socialt inkluderande.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till våra reservationer, det vill säga reservationerna 3 och 7.

Herr talman! Det är inte utan att det svar vi får från Sverigedemokraterna är en aning förbluffande. Å ena sidan säger ledamoten Westroth: Vi sätter vår tilltro till teknikutvecklingen. Å andra sidan säger han samtidigt: Nej, vi kanske inte riktigt har en tro på att de här företagen på något magiskt sätt ska kunna ta fram ny teknik och bidra till energiomställning och grön omställning. Jag förstår inte alls hur den logiken går ihop.

Ska vi ha ett Sverige som håller samman behöver vi som bor i städer inse att våra kommuner långt ute behöver förbättrade villkor. Vi behöver investera i vägar och i järnväg. Vi behöver investera i våra skolor och skapa rättvisa förutsättningar. Det kommunala utjämningssystemet behöver ses över så att vi klarar att skapa rättvisare möjligheter för människor i olika delar av landet.

Jag fick inte riktigt svar på min fråga. Hur resonerar Sverigedemokraterna rent visionärt? Hur ska vi i Sverige klara att få en tillväxt med fler jobb samtidigt som man fokuserar på enskildheter som bensinpriser? Det är att göra en liten enskild åtgärd men inte se de stora dragen i politiken.

Jag ser inte visionen för svensk landsbygd och svensk tillväxt någonstans i de svar som ledamoten ger. Återkom gärna till huvudfrågan!

Herr talman! Jag har tagit mig fram till talarstolen för att undersöka lite grann om Sverigedemokraternas tillväxtpolitik kopplat till utsläppsminskningspolitiken.

Vi i Centerpartiet konstaterar att utsläppen ska ned och att jobben ska bli fler. Vi gör det delvis för att vi tror på det; vi tror att det är helt centralt att Sverige som ett rikt västland kan ha en politik där vi kombinerar de här två delarna. Men vi gör det också som en kontrast till den förda politiken från regeringen och Sverigedemokraterna.

Därför blir min första fråga till Eric Westroth: Anser han att det går att kombinera minskade utsläpp med en ökad tillväxt?

Vad vi har sett hittills under de år då Sverigedemokraterna har varit en del av regeringsunderlaget är att vi har fått en katastrofal utveckling. Vi har fått både ökade klimatutsläpp och en tillbakagång i svensk tillväxt. Sverige tappar som klimatföredöme, och vi tappar internationell konkurrenskraft.

Jag vill också ställa en följdfråga till den första frågan om huruvida Sverigedemokraterna tror att det går att kombinera dessa två. Sverigedemokraterna slår sig gärna för bröstet för att det har blivit billigare att tanka vid pump. Jag undrar: Vad är det värt med billigare bensin när jobben försvinner och man inte har någon inkomst?

Herr talman! Utsläppen ska ned, och jobben ska bli fler. Vi har en ny partiledare i Centerpartiet, men kursen ligger fast.

Ska jobben bli fler måste företagens villkor stärkas. Centerpartiet står främst i ledet för att försvara företagen och utveckla deras möjligheter att bedriva sin verksamhet.

Nyligen presenterade vi en rapport med 101 förslag till regelförenklingar. Att röja upp i djungeln av regler är prioriterat. Vi har stor vaksamhet kring ny lagstiftning så att vi inte ytterligare krånglar till det för företagen. Varje gång vi tar del av regeringens förslag läser vi dem med detta för ögonen: Hur blir det här i praktiken för våra svenska företag? Vi granskar, och vi kommer med nya förslag för att stärka utvecklingen för våra svenska företag.

Skälet till detta är enkelt för Centerpartiet men inte uppenbart för alla. Det är det svenska företagandet som bygger vårt välstånd. Det är med ett sunt och välfungerande näringsliv som vi i förlängningen kan finansiera och utveckla vår vård, vår skola och vår äldreomsorg. Det är företagen som har byggt svenskt välstånd, och så kommer det att fortsätta vara. Den svenska moderna staten med en inkluderande och väl utbyggd välfärd skulle kollapsa utan ett rikt företagande. Regelkrångeldjungeln bromsar vår välfärdsutveckling.

Herr talman! När vi i Centerpartiet tar del av regeringens proposition om att anpassa ränteavdragsreglerna till EU-rätten är det mycket vi håller med om. Vi är helt för syftet med den lagändring som föreslås. Det är bra att säkerställa linjering med EU-rätten och bra att motverka otillbörlig skatteplanering. Vi vill se en balans mellan konkurrenskraft och statens skatteintäkter på så vis att företag får använda interna och legitima lån men att staten skyddar skattebasen mot aggressiv skatteplanering.

När vi granskar förslagen med företagens glasögon reser de emellertid ett par frågetecken: I hur hög grad kommer de nya reglerna att öka den administrativa bördan för små och medelstora företag, och vad betyder egentligen det oklara begreppet konstlade upplägg rent juridiskt?

Låt oss inte addera mer djungel till företagens regelvärld. Att införa en lagstiftning, som regeringen föreslår, där ett bärande juridiskt fundament är ett odefinierat begrepp som konstlade upplägg är att be om trassel för företagen. Vi ser framför oss domstolsprövningar som tämligen godtyckligt får avdöma tvister. Det är hämmande för företagandet och onödigt när vi nu ska stifta en ny lag.

Vidare behöver vi i EU stärka vår globala konkurrenskraft och därmed värna den fria rörligheten av kapital inom EU. Det är oklart om denna lagändring beaktar det fullt ut. Det finns även här en risk att den föreslagna lagstiftningen hämmar utvecklingen, i detta fall genom att begränsa internationella investeringar.

Herr talman! Företag behöver tydliga och förutsägbara spelregler. Detta förslag om lagändring måste leva upp till just det, så att vi inte riskerar att missgynna svenskt företagande. Regeringens förslag riskerar att leda till en betydande ökning av den administrativa belastningen särskilt för små och medelstora företag. För att kunna visa att ett internt lån inte utgör ett så kallat konstlat upplägg kommer företag att behöva upprätta omfattande dokumentation.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation, som handlar om att de nya reglerna om ränteavdrag inte får leda till en oproportionerlig administrativ börda för företagen.

(Applåder)

Fru talman! Jag blir kanske inte förvånad, men det är ändå lite överraskande att debattera statsministerkandidater med ett annat parti som alltså inte har ett så stort självförtroende att man vill driva fram sin egen partiledare till den posten. Det tänker jag är alla partiers ultimata mål: att få statsministerposten.

Så är det för Centerpartiet. Det är vårt mål. Om det är realistiskt nu är en helt annan fråga.

Ekegren nämner också att det egentligen bara finns två statsministerkandidater. Har Ekegren funderat på hur hans kompisar i Sverigedemokraterna resonerar? Kan det vara så att Sverigedemokraterna gärna skulle se Jimmie Åkesson som statsminister? I så fall har vi tre statsministerkandidater. Eller kan det vara så att det finns åtta statsministerkandidater här i kammaren?

För vår del och med det självförtroende jag tycker att man ska ha inom ett parti vill vi utveckla vår politik och locka så mycket stöd som möjligt för det. Jag kommer här, fru talman, inte att kunna svara på frågor eller förhandla om enskilda skatter, enskilda skattesatser och andra enskildheter i politiken. Det är någonting som får utkristallisera sig efter att väljarna har sagt sitt.

Vi är väldigt tydliga med vad vi vill med vår politik. Vi har sagt att vårt fokus kommer att vara jobbstärkande åtgärder, att få ned arbetslösheten, att stärka småföretagandet och att ha en klimatpolitik som gör att vi både kan få ned utsläppen och öka tillväxten. Vi vill såklart också minska den största klyftan som vi har i Sverige: den mellan landsbygden och staden.

Ja, herr Ekegren, jag är trygg i vår riktning.

Herr talman! Vart är vi på väg? Vart är Sveriges riksdags mest intressanta parti på väg? Jag förstår att många undrar det. Det är väldigt intressant hur detta har förvandlats de senaste åren. Centerpartiet har gått från att vara ett parti i den smala mitten till att vara ett parti som uppvaktas från alla håll. Det är möjligen lite mer angenämt att vara centerpartist just nu än för ett par år sedan.

Det fina i kråksången är att Centerpartiet har en enda statsministerkandidat. Hon heter Anna-Karin Hatt.

Vi är nu inne i en period då vi utvecklar vår politik för jobben, företagandet, klimatet och landsbygden. Vi kommer att söka så mycket stöd som möjligt i de breda väljargrupperna. När vi får reda på valresultatet vet vi vilka partier som kommer att vara intressanta för oss att samarbeta med och vilka partier som kommer att tycka att vi är intressanta att samarbeta med.

Centerpartiet är ju ett mittenparti. Ibland skulle man kunna säga att vi lutar till höger i den ekonomiska politiken, som ledamoten var inne på, och till vänster i den sociala politiken. Kanske är det till och med så att den klassiska höger–vänster-skalan på ett ganska dåligt sätt fångar Centerpartiets själ, eftersom Centerpartiet har väljare och sympatisörer som befinner sig på många olika platser på denna skala. Kanske ska man utgå från det jag nämnde sist i mitt anförande – tron på decentraliseringens kraft och tron på människan, som är vår identitet – snarare än från en höger–vänster-skala som är strikt riktad åt ena eller andra hållet.

Herr talman! Snart ljuder Den blomstertid nu kommer även i riksdagen.

När riksdagsledamöternas motsvarighet till landsbygdens kosläpp kan bevittnas i kammaren om någon timme är dock framtiden kanske mer oviss än på länge. Våra liv, vårt leverne och vårt sätt att kliva ut i denna blomstertid kontrasteras mot raketbeskjutningar, mineringar, förstörda hem och släckta liv. Världen står i stycken i brand, och vi påverkas på många plan. Vår ekonomi är heller inte opåverkad. Våra prioriteringar påverkas i högsta grad av hur världen rör sig.

I dag ska kammaren besluta om finansutskottets betänkande Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi i Centerpartiet håller med om målen som uttrycks men reserverar oss mot flera av de mått och steg som föreslås.

Centerpartiet vill se tydligare prioriteringar för jobben och företagandet, för landsbygden och för klimatet. Nu är tid att bygga styrka i vårt land. Nu är tid att bygga underifrån och att ta ansvar för vår sammanhållning och vår plats i världen. Centerpartiet anser att det krävs skarpare prioriteringar, särskilt när det gäller skattepolitik, grön omställning, landsbygd och rättvisa.

Herr talman! Finansutskottet konstaterar att Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur. Osäkerheter i handel och bnp kombineras med en fortsatt hög arbetslöshet. Just arbetslösheten kanske är det viktigaste att komma till rätta med. Arbetslösheten i Sverige är en av de allra högsta i Europa, och regeringen står utan svar.

Centerpartiet vill se reformtempo. Det måste bli lättare att anställa, och vi måste ha en mycket bättre matchning på arbetsmarknaden mellan arbetslösa och den kompetens som krävs för jobben. Insatserna för omställning och utbildning bör förstärkas, bland annat genom att man fördubblar de nationella yrkesutbildningarna, ökar möjligheten till vidareutbildning och till att flytta dit där jobben finns, utökar platserna på yrkeshögskolan och yrkesvux samt inför praktik och utbildning som en integrationsåtgärd.

Herr talman! På några punkter välkomnar vi regeringens skattepolitik. Det är bra med generellt sänkt skatt på arbete och höjt jobbavdrag; det skapar incitament. Men dessvärre ekar verktygslådan alltför tomt. Vi vill se fler åtgärder, och anpassade åtgärder, för att bygga Sverige starkare underifrån.

För det första vill vi se skattesänkningar riktade mot dem som har de allra sämsta marginalerna, flera gånger större än vad regeringen föreslog i vårbudgetmotionen och riktade mot instegsjobb. För lågavlönade är skillnaden mellan arbete och bidrag ofta för liten för att göra en avgörande skillnad. Vi föreslår därför större avdrag och tydligare trappor, så att det alltid lönar sig att arbeta. Ska man få bukt med arbetslösheten behöver de ekonomiska trösklarna från både individernas och företagens håll hyvlas ned. Detta är helt centralt.

För det andra, herr talman, vill vi se en skatteväxling som både stärker Sveriges klimatarbete och verkar tillväxtfrämjande. Vi vill se en systematisk grön skatteväxling. Gör det dyrare med fossil olja som kommer från Ryssland eller Iran, och sänk samtidigt skatten på arbete och företagande!

Det handlar om vår säkerhet, vår självförsörjning, vår miljö och vår tillväxt. Det går att ha en skattepolitik som är win-win-win-win. Låt oss, när vi ändå är inne på det, tala om win-kraft!

För det tredje, herr talman, vill vi stärka Sveriges bygder så att skatteintäkter från lokal energiproduktion, till exempel från vindkraft, stannar där de skapas. I dag är den största orättvisan i Sverige inte den mellan förort och stadskärna utan den mellan landsbygd och stad. Det märks inte minst på resurser och resultat i skolan.

Om vi inte har en skattepolitik som låter hela Sverige växa kommer vi att polarisera vårt samhälle än mer. Vi kommer då att få se en mycket svagare sammanhållning och sämre ekonomisk utveckling. Dessutom klarar vi i Sverige endast av att producera hälften av de livsmedel som vi konsumerar, till skillnad från våra nordiska grannar. Det är inte bara dåligt för landsbygden utan också för totalförsvarsförmågan i hela landet och för matpriserna i livsmedelsaffärerna.

Herr talman! Om vi vill få utväxling på de mål inom den ekonomiska politiken som regeringen ställer upp – lägre arbetslöshet, stöd till hushåll och strategiska investeringar – måste vi använda verktygen så klokt som möjligt inom budgetramen. Det betyder att vi behöver prioritera satsningar som har hög multiplikatoreffekt. Vi måste prioritera jobb, klimat, utbildning och ett Sverige som växer i hela landet.

Vårt recept är inte komplicerat, men det gör upp med både regeringens, Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas syn på den starka staten visavi den enskilde personen. Vi vill inte ha planekonomi i energisystemet. Vi vill inte förstatliga vård eller skola. Vi bygger i stället samhället underifrån. Centerpartiets politik utgår från en stark tro på människan och därmed på decentraliseringens kraft att bygga oss starka.

Vi i Centerpartiet säger: Stärk små och medelstora företag med skattelättnader och byråkratiförenklingar! Utöva en skattepolitik som stärker underifrån, så att det alltid lönar sig att arbeta och så att värdet av landsbygdens resurser i högre grad stannar där!

Herr talman! Slutligen, nu när det är sommartid och blomstertid stundar, vill jag rikta en sommarhälsning till talmanspresidiet, riksdagskollegor och personal: Med blid och livlig värma till allt som varit dött, lägg undan era skärmar och ha det nu så gött!

(Applåder)

Fru talman! Centerpartiet är landsbygdens och företagandets parti. Inte minst står vi alltid på småföretagandets sida.

Regelförenklingar för företag är ett återkommande tema för oss. I dag under Järvaveckan presenterade vi en rapport med titeln 101 hinder för företagens tillväxt och jobbskapande. Rapporten är baserad på en enkätundersökning som avslöjar att de största hindren för företag att kunna växa är krångliga regler och byråkrati.

Frågan om vattenbruk och den proposition som ligger till grund för denna debatt blir på sätt och vis central för Centerpartiets ambitioner i största allmänhet. Vi välkomnar regeringens proposition om förbättrade förutsättningar för ett hållbart vattenbruk, men vi ser också att det hade varit möjligt att gå längre och visa större omsorg om småföretagandet.

Sverige är ett stort och glesbefolkat land med lång kust och många sjöar. Vi har förresten flest öar i hela världen. Vi har utmärkta förutsättningar att bedriva ett hållbart vattenbruk som skapar jobb i alla delar av landet och substantiellt bidrar till den svenska livsmedelsförsörjningen. Men regelkrångel ställer ofta till det.

Fru talman! Jämte propositionens förslag vill vi se kompetenshöjande insatser för kommunerna. Annars riskerar lagändringarna att fastna i svag hantering. Detta påpekar också flera remissinstanser, och det föreslås också av den utredning som ligger till grund för propositionen.

Vidare noterar vi att för vissa småskaliga verksamheter innebär lagändringarna inte någon självklar förbättring. De bedöms med den nya ordningen få samma eller eventuellt något ökande kostnader. Det är en olycklig konsekvens, och vi anser att det behöver utredas om sådana småskaliga verksamheter kan undantas från krav på anmälan om miljöfarlig verksamhet och hur ett sådant undantag i så fall bör utformas.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag tackar även för den här möjligheten att förtydliga.

Självklart vill Centerpartiet se stark samverkan mellan akademin och näringslivet. Vi har dock poängterat i ett antal debatter och inlägg hur otroligt viktigt det är att vi först satsar på riktigt bra forskning. Det är nämligen först när vi har bra forskning som samverkan egentligen blir någonting värd.

Kanske är det detta ledamoten far efter, alltså att vi har varit otydliga när det gäller samverkan därför att vi har pratat så väldigt mycket om forskningen och forskningens frihet. Forskningens kvalitet sätter helt enkelt standarden för kvaliteten i samverkan.

Sedan finns det en viss skillnad mellan de mer profilerade universiteten och de högskolor som finns i landet. Jag skulle vilja påstå att de möjligen har lite olika uppdrag. Våra universitet agerar ofta på en global marknad – de ska kunna samverka med globala företag och få startup-företag att komma igång – medan våra högskolor kanske många gånger har ett större behov av att samverka regionalt och lokalt. Där kan det alltså finnas en skillnad.

Jag hoppas att jag är tydlig även i den här frågan. Centerpartiet är oerhört för en stark samverkan mellan akademi och näringsliv.