Ulrika Heie

Herr talman! Mattias Ottosson säger att man borde göra andra saker i första hand innan man tittar på att sänka åldersgränsen. Men vad är det som gör att Socialdemokraterna inte tror att en 20-åring kan ge den service och den trygga resa som en 21-åring kan? Taxibranschen vill skapa möjligheter för människor att tidigt komma in i branschen för att skapa sig en framtid, men nu tar det ju ett antal år innan de får chansen.

Vad är det som gör att Socialdemokraterna bedömer att en 20-åring inte är lika mogen som en 21-åring att genomföra arbetet som taxiförare?

Herr talman! Det är dags att debattera en proposition från regeringen om att underlätta för taxinäringen genom två olika förslag. Låt mig dock börja mitt anförande med ett bredare perspektiv och påpeka vikten av en levande taxinäring i hela Sverige. Det är en viktig kugge i vårt kollektivtrafiksystem och möjliggör sjukresor, färdtjänst och skolresor men är också viktigt för dem som inte har egen bil och är i behov av ett effektivt trafiksystem över hela landet.

Det är viktigt att se de utmaningar som finns och att ha tilltro till en bransch som jobbar med kompetensutveckling och omställning till gröna elfordon. Då vill det till att branschen får goda förutsättningar för att göra denna nödvändiga omställning. Många både större och mindre företagare ser detta som en viktig del för att skapa mobilitet och vara en del i den gröna omställningen.

De två förslag som vi har att ta ställning till i dag handlar om prisuppgiftsskyldigheten och ålderskravet på taxiförarlegitimation. När det gäller prisuppgiftsskyldigheten handlar det om att ge möjlighet till uppräkning kopplat till prisbasbeloppet, men jag ska inte gå närmare in på denna fördelning. Jag ska dock lägga lite större vikt på det ålderskrav för taxiförarlegitimation som regeringen nu väljer att sänka från 21 till 20 år. I propositionen menar man att det inte gör så stor skillnad att sänka ålderskravet med ett år. I propositionen och betänkandet står att det är väl avvägt och att effekterna för såväl trafiksäkerheten som förmågan att bemöta kunder bör bli marginella eftersom ålderskravet sänks med bara ett år. Jag tycker att detta är en något defensiv hållning i synen på unga människor. Vi vet att många både 18- och 19-åringar mycket väl skulle kunna ha ett taxiyrke och genomföra jobbet på ett bra sätt.

Två frågor om taxi - prisuppgiftsskyldig-heten och ålderskravet för taxiförarlegitima-tion

Centerpartiet är positivt till att åldern sänks med ett år men menar att åldern skulle kunna sänkas ytterligare. Då skulle man givetvis också behöva titta på den tvåårsregel som finns, för annars skulle det inte fungera tillsammans med den ålder då man får ta körkort. Det är dock viktigt att åldern sänks från 21 till 20 år som ett första steg.

Det är visserligen viktigt att titta på statistiken, men regeringen drar liksom alla ungdomar över en kam och säger att man inte är så bra på att köra bil när man är 18 och 19 år. Jag menar att det finns stora skillnader, och man bör kunna göra bättre individuella bedömningar och inte dra alla över en kam.

Taxibranschen är jätteviktig för hela Sverige. Tre av oppositionspartierna har invändningar mot regeringens förslag och skriver i sin reservation: "Inom taxibranschen arbetar förare med stor yrkesstolthet, och detta är något som vi också ser att de seriösa och stora bolagen värdesätter." Jag reagerar på att man enbart lyfter fram de stora bolagen, för jag vet att det finns många mindre företag som verkligen värdesätter den service och det bemötande de ger. Detta andas en speciell inställning till taxibranschen: att de stora bolagen sköter allt exemplariskt medan de mindre aktörerna inte gör det. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att den goda kvalitet vi vill se i denna bransch gäller alla oavsett företagens storlek.

Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen. Den är ett bra steg på vägen, men Centerpartiet skulle vilja se att man tar ytterligare steg och att man också ser till hela taxibranschens problematik. Jag hoppas att vi får höra från regeringsföreträdarna vilka ytterligare planer regeringen har för att skapa en hållbar taxibransch i hela Sverige.

Fru talman! Detta är ett ärende som handlar om Europas behov av digital infrastruktur. Vi har väl inte så oerhört skilda åsikter här, och det finns heller inte några följdmotioner i ärendet, men det är ändå en vitbok som EU har tagit fram.

En EU-valrörelse där väldigt många människor inte har varit engagerade har just tagit slut. För oss i trafikutskottet är det viktigt att belysa de utmaningar som EU ser för Europa som kontinent och för att behålla Europas konkurrenskraft samt på vilket sätt den digitala infrastrukturen behöver utvecklas. Man har utnämnt 2020-talet till det digitala årtiondet och satt upp mål för den digitala utvecklingen. Man har också gett uppdrag till varje medlemsland att under tiden ta fram en strategisk färdplan som sedan ska följas upp årligen.

Detta följdes upp i september 2023. Den som gjorde uppföljningen sa att man måste se en avsevärt snabbare takt och fördjupade åtgärder för att få fart på investeringarna i digital teknik, digitala färdigheter och digitala infrastrukturer.

På områden där vi inte har så skilda åsikter blir det lätt så att de bara flyter med. Här är det dock otroligt viktigt för hela Europas konkurrenskraft, och därmed också för Sveriges konkurrenskraft, att dessa investeringar verkligen görs.

Det är klart att det är otroligt viktigt att stärka EU:s konkurrenskraft och den digitala delaktigheten samt att minska det digitala utanförskapet. Det gäller också att säkerställa att alla kan ta del av de framsteg som den tekniska utvecklingen bär med sig. Sverige som enskilt land har ett oerhört viktigt uppdrag att ta med detta. Vi har sett vikten av 5G och gemensamma satsningar i EU.

När EU:s sätt att ta fram olika typer av grundläggande dokument diskuteras blir det oerhört byråkratiskt. Den som går till andra sidan Atlanten och jämför med hur USA tog fram IRA, när man skulle titta på hur man skulle jobba med sin konkurrenskraft, ser att man skrev det så att människor förstod mycket tydligare. Därför anser jag att vi i riksdagsdebatten har ett särskilt ansvar för att tydliggöra frågorna, peka på de utmaningar vi ser och på olika sätt bidra till att fler människor blir delaktiga i det här.

Från trafikutskottets sida hade vi förmånen att göra ett studiebesök i Estland för ungefär ett år sedan. Att prata om säkerhet, som är en av de tre pelare man lyfter fram i denna digitala vitbok, är en otroligt viktig del. Vi såg hur Estland ända sedan landet blev självständigt har jobbat med att skapa en digital säkerhet. Vi kan uppleva att Sverige har en hel del att titta på när det gäller hur man jobbar med företagens delar och de offentliga delarna. Sverige skulle på olika sätt behöva jobba för att stärka den avancerade forskningen. Det geopolitiska läget har ju också, som jag nämnde, bidragit till att Sverige på olika sätt behöver stärka detta arbete.

Vad görs då i Sverige? Ja, det tas väl fram en strategisk färdplan för det här området. Jag noterade med glädje att statsministern i sin regeringsförklaring nämnde att man skulle starta en AI-kommission, för detta är en del av den digitala infrastrukturen där vi kommer att kunna se ett stort arbete som behöver ske. Det dröjde innan AI-kommissionen började arbeta, eftersom den inte blev tillsatt, men nu arbetar man med en väldig fart. Man säger att man inte kommer att behöva all den tid man fått utan kommer att presentera detta under hösten.

Jag tror att det är oerhört viktigt att det politiska ledarskapet, oavsett vilket parti man företräder och oavsett om man är i majoritet eller opposition, är en del av det viktiga förändringsarbete som vi går in i nu. Jag vill passa på att nämna någonting som jag tror är otroligt viktigt för att vi ska få det breda genomslag som behövs när det gäller de digitala frågorna.

Här finns utbildning och folkbildning. När vi börjar prata om digitala verktyg skrämmer det mig lite att vi har ministrar som säger att vi ska gå från skärm till pärm utan att diskutera innehållet kopplat till de digitala arbetssätten och det vi faktiskt har förmåga att göra. Vi kan se många företag som jobbar med detta. AI har använts i utskottet på utskottets forskningsdag, och hela riksdagen använde också AI under sin forskningsdag.

Man pekar på viktiga delar för att vi ska kunna upprätthålla vår konkurrenskraft, eftersom det är en otrolig förändring som kommer att ske.

Här finns folkbildningen som en annan del. I vitboken pratar man om digital teknik och digitala färdigheter. Man pratar också om att säkerställa att alla människor får möjlighet att ta del av framstegen och om att vi ska minska det digitala utanförskapet. Här kan folkbildningen verkligen spela en central roll, till exempel i olika AI-projekt som Studieförbundet Vuxenskolan har med pensionärsorganisationen SPF, som organiserar nästan hälften av Sveriges pensionärer. Att alla får möjlighet att ta del av detta tror jag är en otroligt viktig del.

Vi behöver skriva så att många människor förstår. När vi i trafikutskottet nu får följa upp detta utlåtande och höra hur kommissionen avser att återkomma blir det viktigt för oss att fundera över vårt ansvar i dessa delar kopplat till digitala frågor. Det gäller också andra berörda utskott, för det är otroligt viktigt att Sverige som land verkligen tar dessa frågor på stort allvar och gör det i en europeisk kontext.

Fru talman! Jag tänker uppehålla mig vid båda frågorna ytterligare en stund. Ledamoten sa nu att det är extremt dåliga vägar i till exempel Jämtland, men vi ser också i södra Sverige att Dalsland är ett område där man på kartnivå kan se att det är extremt dålig bärighet på allt från statliga vägar till länsvägar och kommunala vägar. Man behöver verkligen fundera över på vilket sätt man ska skapa underlag som ger möjlighet att ge länsplanerna ökat stöd.

Jag vill ställa ytterligare en fråga. Ledamoten säger att allt vi lovar kommer att märkas. Jag är nyfiken på det, för om man gör samma sak som förut kommer det inte att märkas. Då kommer det att minska ännu en gång i länsplanerna för de län som i dag får en allt mindre del. Menar ledamoten att det nu kommer att finnas en möjlighet att märka att det kommer mer resurser i länsplanerna i det arbete som tas fram?

När det gäller frågan om alternativ finansiering tas det fram ganska många rapporter där man ser att det runt om i Norden finns exempel på väldigt bra lösningar, som jag upplever att vi i Sverige inte har testat på samma sätt. Det har kommit en del mycket intressanta rapporter på senaste tiden. Jag vet att Kristdemokraterna och ledamotens minister tittar på det här. Tror ledamoten att det kommer att kunna finnas ett antal projekt där man faktiskt redan nu pekar ut att alternativ finansiering är vägen som man måste gå? Vi vet ju att det kommer att behövas relativt mycket ny kapacitet för att få en robust infrastruktur. På vilket sätt kommer man att kunna se det framöver?

Fru talman! Jag har två frågor till ledamoten Oscarsson, inte minst utifrån att det departement som har infrastrukturfrågor är Landsbygdsdepartementet. Det är ju frågor som rör hela Sverige, och det är viktigt att belysa.

Vi kan läsa i betänkandet att utskottet utgår från att fördelningen av resurser mellan länen sker på ett välavvägt sätt. Utskottet betonar att infrastrukturplaneringen behöver samspela väl med den fysiska samhällsplaneringen. Om man jämför stad och land och gör jämförelser länen emellan kan man se att på det stora hela har länsplanerna fått en allt mindre del av hela kakan i infrastrukturpropositionerna ända sedan 00-talet. Det var en betydligt större del under den första alliansregeringen.

Jag vill fråga Magnus Oscarsson på vilket sätt man har utgått från att det sker en väl avvägd fördelning mellan länen. Man kan ju se att till exempel Jämtlands län och Stockholms län har mycket olika potter för detta. Är man från regeringens sida nöjd med underlaget som finns kopplat till befolkning och så vidare? Vore det inte viktigt att också titta på standarden på väg- och järnvägsnätet och näringslivets behov i ännu större utsträckning än i dag?

Min andra fråga har ledamoten redan varit inne på. Den handlar om det som diskuterades i det förra replikskiftet, nämligen alternativ finansiering. Jag vill ställa en väldigt rak fråga: Tror ledamoten att det kommer att finnas ett antal utpekade projekt, kanske fem sex stycken? Ledamoten sa att det kanske kommer att behövas nya vägar, men jag hoppas att man snart säger säkert att det behövs. Kommer det att finnas utpekade projekt där alternativ finansiering blir det sätt som man tänker lägga upp arbetet på?

Fru talman! Föregående talare inledde med att säga att detta är lite av en högtidsstund, eller vilket ord hon nu använde. Jag tittar på denna skrift, som är ganska tjock, och vill rikta ett stort tack för arbetet till kansliet och till Christer Åström, som finns här i dag. Det är ett oerhört gediget arbete som har gjorts med att sätta samman alla förslag från de politiska partierna med den historik och den nulägesbild som finns. Om jag får rikta mig till dem som lyssnar på denna debatt skulle jag vilja säga att det här är ett väldigt bra lästips inför sommaren om man vill känna att man är väl insatt i både de infrastrukturutmaningar vi står inför och mycket av det nuläge som debatteras här i dag.

Det finns oerhört mycket att säga på detta område, så det får bli några nedslag. Jag står givetvis bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3.

När det handlar om nationell plan för transportinfrastrukturen går vi i väntans tider, och regeringen utlovar att mycket ska komma ut ur det arbete som pågår. I sin rapport säger Riksrevisionen att de transportpolitiska målen nås men inte på ett effektivt sätt, och oavsett vilket parti man företräder tror jag att man tittar ganska noga på tidigare granskningar och funderar över vad som behöver göras för att säkerställa en bättre tingens ordning framöver.

Historiskt har flera borgerliga regeringar tagit ganska kraftfulla steg när det gäller hur de avser att utveckla infrastrukturarbetet. Därför är det lite förvånande att nuvarande Tidöregering så lätt avslår förslaget om bättre långsiktighet i arbetet med transportinfrastrukturen genom ett närmande till försvarspolitikens långvariga arbetssätt med en försvarsberedning, något som gynnat Sverige på många olika sätt. Ett grundläggande beredningsarbete är en viktig förutsättning för både krisberedskap och snabbt Natointräde. Jag skulle önska att Tidöregeringen var lite mer inlyssnande här och funderade över hur planeringsprocessen kan säkerställas på ett bra sätt.

Ledamoten Stockhaus sa i sin inledning att man ibland liknar infrastrukturen vid ett blodomlopp. Man kommer då snart in på var proppar, infarkter och åderförkalkningar sitter och att man ibland behöver göra underhåll i form av en bypassoperation eller annat för att åtgärda detta. Det pratas också mycket om nya kilometer.

Oppositionen bakas ihop på ett sätt som jag känner inte är helt givet. Centerpartiet står exempelvis inte bakom ett förstatligande av underhållet och inte heller en uppdelning av Trafikverket. Jag skulle därför önska att vi hade en lite mer precis debatt.

Detta blodomlopp är inte friskt, och vi måste också prata om de minsta vägarna, kapillärerna. Vi vet att 1 miljon människor startar sin resa till jobb, förskola eller annat på enskild väg. Det är viktigt att stödet till dessa vägar fortsätter att utvecklas, för vägarna måste vara både farbara och hållbara. I vinter har vi sett skrämmande exempel när det gäller både vägar som sköts av vägsamfälligheter och statliga grusvägar med mera som sköts av Trafikverket. Det har varit extrema påfrestningar men också en stor utmaning att göra något åt detta på ett klokt sätt. Alla i trafikutskottet har varit ute i vårt avlånga land och tittat på potthål och fruktansvärt dåliga reparationer där vägtrummor bytts ut mot för små vägtrummor, och sedan fungerar det inte.

Vi behöver på olika sätt jobba vidare för att de människor som verkligen kan underhåll, och de finns ofta i den privata sektorn, får möjlighet att förbättra underhållet. Centerpartiet menar att Sverige har en infrastrukturskuld på 300 miljarder, och den ökar hela tiden. Men det finns också en underhållsskuld på drygt 100 miljarder, och precis som en tidigare ledamot var inne på är det här otroligt viktigt att man är resurseffektiv när man jobbar med frågor om underhåll. Alla de företag runt om i Sverige som jobbar med underhåll måste ges möjlighet att göra detta på ett klokt sätt.

Det krävs alltså ganska mycket av regeringen för att skapa ett förtroende för att man kommer att lösa detta. Man säger att det tidigare hellre har klippts band men att man nu ska satsa på underhåll, så nu vill det till att man så här ett par år in på mandatperioden visar att det blir skillnad och att man satsar på ett hållbart underhåll.

Vi behöver bygga så mycket mer. Vi ska inte ha en finanspolitisk debatt här och nu, men de flesta partier ser nog att vi måste lösgöra ytterligare resurser för de investeringar som behöver göras. Det handlar om att titta på statens egna finanser, och just nu pågår ett arbete kopplat till överskottsmål, balansmål och underskottsmål. Bara genom att gå från ett överskottsmål till ett balansmål finns möjlighet att frigöra ganska rejält med resurser som skulle kunna användas på infrastrukturområdet. Här behövs en bred överenskommelse om att det är så vi ska göra.

Det behövs ett Sverigelyft för infrastrukturen, och under kommande planperiod behöver underhållsskulden betas av. Det kommer att kräva väldigt mycket, och jag hoppas få höra från kommande representanter för Tidöregeringen att man inte bara säger att man kommer att satsa mer på underhåll utan också kan visa på en plan. Vad är tidsplanen? Inom vilket tidsspann avser man att beta av underhållsskulden? Annars kan man lova väldigt mycket väldigt länge utan att det blir någon verklighet.

I betänkandet tas också infrastruktur i kris och beredskap upp. I ett förändrat världsläge behöver vi verkligen göra en hel del, och vi har fått höra från både försvarsministern och infrastrukturministern att de jobbar tillsammans i dessa frågor när det gäller Natomedlemskapet och annat. Det är viktigt att det inte bara blir prat, och därför väntar vi med spänning på hur man kommer att lyfta fram perspektivet väst-öst för att stärka infrastrukturen och hur man kommer att säkerställa transporter.

Gunilla Svantorp har tidigare kritiserat regeringen för att det saknas en plan och en vision, och jag instämmer i hennes kritik. Jag skulle verkligen vilja se på vilket sätt man har tänkt utveckla detta. På 1800-talet krävdes inte så många analyser av underlaget för att bygga stambanor, men i dag är det upp till bevis för regeringen när det gäller visionerna för järnväg och väg så att vi kan se vart man är på väg.

Fru talman! Till sist ska jag ta upp forskning och innovation. ERTMS har förts fram som en viktig del, och vi vet att mycket teknik behöver utvecklas. Jag skulle önska att regeringen var lite mer modig här och pratade mer om innovationsupphandling. Vi vet att den nya tekniken behöver finnas med, och då får man inte vara lika enögd som regeringen många gånger är och bara prata om elektrifiering. Det är mycket som behöver utvecklas tekniskt, också för att vi ska kunna vara robusta i tider av kris.

Fru talman! Då vill jag gå till det betänkande vi just nu debatterar. Utskottets majoritet säger där att man med tillfredsställelse konstaterar att det genomförs ett antal insatser på området som just handlar om främjande av inlands- och kustsjöfarten, och det är detta jag vill uppehålla mig vid.

Det sägs i betänkandet att man i inlandssjöfarten på Mälaren och Vänern verkligen skulle kunna få precis det som ledamoten talar om, nämligen betydligt mer överflyttning från väg och tåg till sjöfart. Där är dock sjöfartsavgifterna en relativt stor andel av kostnaderna.

Då vill jag fråga ledamoten: Driver ledamoten gentemot sin regering att man skulle kunna sänka de avgifterna i dessa områden? Även Statskontoret säger att det skulle kunna leda till en ökad överflyttning.

Jag tycker att det är viktigt att visa på de olika delar vi har för att kunna främja just inlandssjöfarten. Vi har ju både Mälaren och Vänern, som har stora möjligheter. Ledamoten Ottosson frågade om pråmtrafiken, som är en del, men vi har också Vänersjöfarten med Thunbolagen och så vidare som i dag också trafikerar Göta älv för att alla företag runt Vänern ska kunna ha en konkurrenskraftig möjlighet till miljövänliga transporter.

Jag skulle gärna vilja höra ledamotens syn på att kunna göra förändringar i dessa avgifter - och också se över lotsavgifterna, som är en annan väldigt stor del av kostnaderna för dessa båtar.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten Oscarsson om detta med farledsavgifter och lotsning. Ledamoten nämnde kompetensförsörjning och stämpel- och tonnageskatt, och vi känner också till det här med väldigt många olika punkter. Jag skulle dock vilja få det lite mer konkretiserat.

Jag tror att både Centerpartiet och Kristdemokraterna gärna vill se en bättre miljödifferentiering och att de redare som gör slag i saken och satsar på eldrift och så vidare inte straffas av höjda farledsavgifter. Därför är jag nyfiken på hur ledamoten och ledamotens parti ser på att ge Sjöfartsverket i uppdrag att hantera detta på ett klokare sätt så att det också leder till ökad miljöeffektivitet.

Fru talman! Vi står från Centerpartiets sida givetvis bakom alla våra reservationer i betänkandet. Men för tids vinning yrkar jag bifall till reservation 12 som handlar om främjande av inlands- och kustsjöfarten.

Sjöfarten är otroligt viktig för Sverige. Den har givetvis varit det i hundratals år. Med så mycket kust som vi har i vårt land är det klart att den har varit en oerhört viktig väg att frakta gods och människor. Det gäller inte minst i våra insjömiljöer och i inlandssjöfarten.

Det var därför som jag valde att ta replikskiftet med Moderaternas representant. Det är olyckligt att man inte på allvar ser de brister som finns för Mälaren och för Vänern. Den inlandssjöfart som vi har kvar behöver verkligen bli synliggjord för att man ska se vilken konkurrenskraft den bidrar till.

Annars blir det lätt bara fina ord om att det är klart att vi ska flytta över till sjöfarten. Men det blir inte särskilt mycket handling. Det blir inte omsatt i verkligheten, även om man hör högtidstalen här från riksdagens talarstol.

När det handlar om trafikmöjligheter och infrastrukturmöjligheter låter det bra att man från regeringens sida säger: Vi tittar på alla de fyra transportslagen tillsammans, och det är vad vi förbereder i den plan som ligger.

Man blir ändå lite orolig för framtiden. Vi skulle behöva säkerställa en långsiktighet på ett helt annat sätt än vad vi kan göra med dagens planering. Därför har vi från Centerpartiets sida också i andra sammanhang föreslagit en infrastrukturberedning, som givetvis också skulle handla om sjöfarten.

Det finns en viktig del som jag skulle vilja höra mer om från regeringsföreträdarna. Jag förstår att man inte kan ta allting på åtta, tio eller tolv minuter. Det handlar om våra hamnar och på vilket sätt man kommer att utveckla den viktiga överflyttningen mellan vatten och land.

Det finns en väldigt viktig potential. Antingen ägs en hamn av en kommun eller av privata ägare. Vi i trafikutskottet blir uppvaktade av oerhört många hamnägare. Det vore viktigt att regeringen tog ett samlat grepp med någon form av hamnstrategi som skulle kunna lyfta fram de frågorna på ett tydligare sätt.

Jag vill vara lite rättvis. Jag tycker att den förra regeringen gjorde en hel del, och jag tycker att också nuvarande regering gör en hel del på området. När vi läser betänkandet, som är väldigt gediget, ser vi att det har tagits fram ett antal olika förslag och strategier.

Ledamoten från Moderaterna var också inne på att man hade förlängt den nationella samordnarens roll, som var ett initiativ från den förra regeringen. Det är klart att vi behöver en långsiktighet på området. Men det kan inte handla om enstaka förslag, utan det behöver handla om helheten.

Det låter bra med de frågor om tonnageskatt och stämpelskatt som kommer från regeringens sida. Men det vill till att vi på olika sätt gör allt vi kan för att det ska bli verklighet. Det handlar om att våra företag får möjligheten att ställa om.

Det är lite frustrerande i den här debatten att inte få diskutera mer om kompetensförsörjningsfrågorna, även om vi var inne på dem. Det är klart att det är en viktig nyckelfaktor.

Vi har också varit inne på säkerhetsfrågorna. Precis som ledamoten från Moderaterna lyfte fram är det otroligt viktigt att vi i ett säkerhetspolitiskt svårare läge, som vi kan få se i en nära framtid, får möjlighet att se på vilket sätt vi kan ha fler svenskflaggade fartyg som kan användas på olika sätt.

Vi vet att sjöfarten har en stor miljö- och klimatpåverkan. Här är det otroligt viktigt att man arbetar på många olika sätt för att skapa en bred palett av möjligheter. Vi vet att när vi för sjöfartens del tittar på isbrytarna är det 50 år gamla fartyg. När vi tittar på andra delar ser vi att man använder sina fartyg under väldigt många år.

Man behöver ha långsiktiga förutsättningar för att kunna ställa om dem på ett klokt sätt. Därför tycker jag att det är viktigt att man nu från regeringens sida verkligen lyfter de här frågorna för att kunna förstärka det arbetet.

Det handlar om att kunna stärka sjöfartens klimat- och miljöarbete och att minska sektorns utsläpp. Det kommer i varje fall jag från Centerpartiets sida verkligen att ha ögonen på, kopplat till det som nu ledamoten från Moderaterna och företrädaren för den moderatledda regeringen lyfter fram om vikten av att kunna ställa om och kunna göra mer miljövänligt. Jag välkomnar verkligen det. Jag ser fram emot att få se det bli verklighet.

När det gäller sjöfarten och möjligheten att i tider av kris och krig kunna se över hur vi använder den är det otroligt viktigt att nu inte bara se transportövergripande utan också politikövergripande och över departementen.

Infrastrukturministern lyfter ofta fram att man arbetar tillsammans med försvarsministern. Men jag skulle önska att man från regeringens sida också lyfter in Utbildningsdepartementets arbete med att kompetensförsörja den här delen. Det hör verkligen ihop med hela vårt försvar och hela den säkerhetspolitiska situationen. Jag hoppas att få höra ytterligare om det från regeringsföreträdarna från de partier som ännu inte har varit uppe i debatten.

(Applåder)

Fru talman! Jag får nästan be om ursäkt för att jag ställde så många frågor i ett enda replikskifte. Det blir svårt att få med dem alla. Jag tänker inte ställa några nya utan i stället be om fördjupning i de frågor som jag ställde.

Det gäller färjorna och tillgängligheten. Det är den fråga som ledamoten inte fick med i sitt svar. Det gäller inte minst i norra Sverige vintertid med isbrytningen. Det är egentligen två frågor i en, men jag uppehåller mig vid dem.

Det finns en oro av många olika anledningar. Inte minst när man bygger om hamnar blir det också betydligt sämre tider kopplat till färjemöjligheterna.

Vi har säkert båda fått många mejl från södra Sverige och inte minst om Blekinge. Där lyfter man fram problematiken med öar kopplat till fastlandet och möjligheten att ta sig fram.

Vi vet att det i norra Sverige finns stora svårigheter vintertid. I en tidigare sjöfartsdebatt vet jag att man från Moderaternas sida nämnde just glädjen över att det snart var två nya isbrytare beställda. Men tyvärr har det gått i stå.

Det finns säkert andra delar som regeringen jobbar med för att täcka upp de svårigheter som blir kopplat till att vi inte kommer att se nya isbrytare inom överskådlig framtid, utan det kommer att få lösas på annat sätt.

Jag ska inte be om att få veta vilka de 62 förslagen är som regeringen nu håller på att genomföra. Men jag vill få veta mer om färjetrafiken och möjligheterna att tillgängliggöra den för alla de boende och de företag som finns på våra öar runt hela Sveriges kust.

Fru talman! Jag tackar Johanna Rantsi för genomgången av det arbete som regeringen nu gör på sjöfartsområdet, vilket var precis det som ledamoten nämnde i sitt anförande att hon skulle berätta om. Men sedan finns det också en hel del ytterligare delar som jag vet att ledamoten är väldigt medveten om behöver göras.

Jag har några frågor som jag väldigt gärna skulle vilja ställa. Den första är en fråga av nyfikenhet. Nu har man berett frågan om tonnageskatt och stämpelskatt under en tid på departementet. Ledamoten sa själv att man tänker sig att det kommer att genomföras både vid årsskiftena 2025 och 2026. Vad kommer effekten att bli av de förslag som man kommer att redovisa? Jag skulle vilja fördjupa de frågorna lite grann.

Min andra fråga handlar om det som ledamoten bara nämnde i förbifarten, nämligen färjetrafiken till alla de öar där det bor människor, det vill säga tillgänglighetsfrågorna. Det var en passage över till fritidsbåtarna. Det är jag också lite nyfiken på. Jag vet att ledamoten är väldigt medveten om den problematik som finns både längs södra och norra Sveriges kust när det gäller tillgänglighet. Det handlar både om sommartid och vintertid, och inte minst vintertid i norra Sverige med isbrytningsmöjligheter och så vidare. Jag skulle jag gärna vilja att ledamoten även där kan ge oss en del hintar om vad som är på gång.

Den tredje frågan handlar om insjöfarten. Det handlar inte bara om sjöfart längs våra kuster utan även på våra insjöar Mälaren och Vänern. Man pekar på att det skulle behöva göras något åt farledsavgifterna för att det i dag är så dyrt att lägga över på sjöfart. Vad avser regeringen att göra på det området?

Fru talman! Jag vill återkomma till mina frågor. Min första fråga var ju vad vi behöver göra för att bli helt självförsörjande på biodrivmedel, och ledamoten svarade att vi måste göra saker som gör att vi kan producera. Vad är det vi ska göra för att stötta detta? Vilka incitament behövs för att Sverige faktiskt ska bli självförsörjande på biodrivmedel? Vilka "saker" är det vi måste göra?

Jag frågade också om elflyget och strategin och planen för det. Då nämnde ledamoten elproduktionen, och det kan jag förstå att man gör. Jag antar att det även handlade om att Trafikverket skulle ta fram förslag på åtgärder för elflyget. Är det alltså en strategi och en plan som Trafikverket har fått i uppdrag av regeringen att ta fram för elflyget? Hur hänger det ihop?

Fru talman! Jag skulle vilja fråga om ett par saker som ledamoten sa i inledningen av sitt anförande. Man skulle visst gå från flygskam till flygglädje. Sedan upplevde jag att det blev en hel del drömmande om att bli helt självförsörjande på biodrivmedel och om elflygets utveckling. Jag vill bara veta hur det ska gå till. Hur ser strategin ut? Hur ser planen ut för att bli helt självförsörjande på biodrivmedel när det gäller flyget, och vad har regeringen för strategi och plan för elflygets utveckling?

Fru talman! Tack för frågorna, ledamoten Svärd!

När det gäller hur vi ska försörja flygplatser med el är det viktigt att ha just den där planen jag var inne på. Det är klart att Svenska kraftnät kanske också behöver göra vissa justeringar kopplat till hur man ska se till att det också på regionala flygplatser finns tillräckligt med försörjning för att kunna göra omställningen. Just därför är det viktigt att komma fram med planen, så att man kan se själva flygets utveckling men givetvis också kan försörja det.

Kanske satsar man på elflyg i vissa delar och på andra drivmedel i andra delar. Jag ska inte föregripa planen, utan den bör tas fram av dem som gör det på bästa sätt. Men att det görs ser jag som oerhört viktigt. Jag förväntar mig att vi får höra mer från regeringspartierna om hur de på riktigt kommer att se till att det blir en viktig del i framtiden.

Ledamoten önskade också att jag skulle lova någonting. Om jag förstod ledamotens anförande rätt är man på väg att ta bort flygskatten. Jag kan alltså inte se varför jag ska lova vem jag ska ta bort den tillsammans med. Regeringspartierna har redan aviserat att man kommer att ta bort den. Min bild av Oskar Svärds och regeringens inställning är att man åtminstone ska hålla ut den här mandatperioden. Då tänker jag att ledamoten själv kanske har sett till att få det gjort. Den frågan är nästan redan överflödig.

Som allra sista del vill jag lyfta fram behovet av de regionala flygplatserna. Jag uppskattar verkligen det ledamoten sa i sitt anförande. Ett antal flygplatser blev oroliga när flygplatsutredningen kom. Ledamoten nämnde både Värmland och Blekinge. Det är viktigt att de beskeden har kommit. Det är kanske ännu fler som väntar på besked. Det är viktigt att de regionala flygplatserna får utvecklas.

Fru talman! Hur ska vi stötta flyget på kort och lång sikt? När det gäller elflyget behöver det finnas en plan, så att Landet Sverige är tydligt med hur vi ska se till att elflyget kan utvecklas på ett bra sätt. Jag tror att det är viktigt att det finns en plan för det. Det är ganska bråttom att den tas fram, så att näringslivet kan ha den att förhålla sig till.

En annan del, som också är delvis på kort sikt, nämnde jag i mitt anförande. Det gäller behovet av att i tider av kris ha en miniminivå för hur transporter i vårt land ändå måste fungera. Jag nämnde att flyget är en viktig del i våra transportkedjor. Det krävs att den delen också får möjlighet att utvecklas och att de planerna tas fram.

När det gäller på lång sikt tror jag att det är viktigt att jobba med teknikutvecklingen. Jag nämnde i mitt anförande att det inte är bara elflyg vi pratar om. Vätgas har nämnts här tidigare. Det finns även biodrivmedel och så vidare. Där finns möjligheter i dag.

Vi behöver också förtydliga forskningssatsningarna på ett sådant sätt att de bidrar till mesta möjliga utveckling av det som behöver göras. Det gäller kanske på både kort och lång sikt.

Jag tycker att man ska svara på de frågor man får, och det kom en fråga om vem vi ska göra det här med. När man utvecklar politik gör man väl det tillsammans med dem som vill se samma utveckling. Kopplat till flygskatten nämnde jag precis att vi har samma inställning som regeringspartierna. Det är ett exempel.

Jag upplevde också att Miljöpartiets Linus Lakso i det tidigare replikskiftet lyfte fram möjligheterna med att se flyget som en viktig del i den gröna omställningen och att flygets transporter också behövs. Jag tror alltså att det finns en bred syn på detta.

Fru talman! Vi har ett antal reservationer i detta betänkande. Jag vill inleda med att säga att jag för Centerpartiets räkning yrkar bifall till reservation nummer 2, som handlar om finansiering och stöd till regionala flygplatser. Vi vet att flyget är otroligt viktigt för hela Sveriges utveckling, och de regionala flygplatserna har en alldeles särskild uppgift både i att ta människor till olika ställen och i att möta näringslivets behov, inte minst besöksnäringens. Därför ville jag lyfta just reservation nummer 2 och ha det tydligt sagt i min inledning.

Sverige är ett väldigt avlångt land. Vi har långa avstånd, och det är viktigt att människor oavsett var de bor har möjlighet att ta sig dit de ska. Just i dag gäller det luftfarten, men det handlar såklart om alla de olika transportslagen, oavsett om man talar om fyra eller fem transportslag. När jag säger fem räknar jag in bredbandet som det femte transportslaget, även om man som individ kanske inte åker på det så mycket. Över huvud taget behöver vi se till att hela infrastrukturen verkligen hänger ihop. Därför är det viktigt att regeringens tillgänglighetsmål utvärderas och att de nu formuleras med framtidens utmaningar för ögonen.

Arbetet med en plan för framtidens infrastruktur måste påbörjas omgående. Då säger kanske vän av ordning: Men den pågår ju. Det pågår faktiskt ett jobb med att ta fram en infrastrukturpolitisk proposition. Där upplever jag dock att man både från näringslivet och från stora delar av oppositionen lyfter hur otroligt viktigt det är att vi gör ett omtag när det gäller att planera för framtidens utveckling.

Jag vill också i denna debatt nämna att någon typ av infrastrukturberedning verkligen vore välkommen. Vi behöver se samlat på alla transportslag och trafikslag och se hur de hänger ihop, så att vi kan göra rätt satsningar för framtiden.

Näringslivet efterfrågar också långsiktighet och stabilitet, samtidigt som det ska gå fortare. Ska man klara av att göra det på ett riktigt bra sätt krävs det långsiktiga spelregler, där politiken kan vara enad på ett sådant sätt att man vet vad som kommer att gälla också över mandatperiodernas eventuella skiftningar i den politiska ledningen.

När det gäller en infrastrukturberedning finns det ju en förebild i Försvarsberedningen. I dessa tider med ett nytt Natomedlemskap och så vidare vet vi att det är viktigt att samplanera de säkerhetspolitiska frågorna med de infrastrukturpolitiska frågorna. När vi frågar infrastrukturminister Andreas Carlson eller försvarsminister Pål Jonson här i kammaren säger de att detta är något som båda departementen jobbar väldigt mycket tillsammans med.

Än så länge har vi från oppositionens sida mest hört pratet. Vi väntar givetvis på att det också ska blir ett resultat av det, så att vi kan se på vilket sätt man kommer att utveckla detta. Där har flyget en viktig del för att skapa ett både robust och resilient upplägg så att vi vid en kris klarar av att hålla rimliga förutsättningar för flygets del.

Nu kommer jag att gå in lite mer specifikt på flyget. Det är klart att det är en viktig del i den gröna omställningen när det handlar om de nya bränslen som vi vet att man måste ta fram. Ibland tycker jag att regeringspartierna verkar ha bilden att det är elektrifieringen som är lösningen på hela framtidens drivmedelsdiskussion, när vi vet att vi behöver en mängd olika typer av drivmedel framöver för att skapa hållbarhet. I olika former av kris behöver det finnas en flotta av både flygplan och andra fordon som kan framföras på en mängd olika bränslen.

Vad vi kan se och läsa i betänkandet är att det saknas en plan för en miniminivå av transporter i tider av kris. Det tycker jag är väldigt oroande. Förhoppningsvis är det en av de frågor som departementen nu jobbar tillsammans med. Vi har krig i Europa och ser hur oerhört viktigt det är att logistikkedjorna kan fungera tillräckligt tillfredsställande i tider av kris, och då behöver det finnas en plan för hur det ska fungera.

Flygskammen nämndes i det första anförandet. Jag är glad att det är någonting som är på väg ut, nu när vi ser att det finns möjligheter för flyget att göra en omställning. Från Centerpartiets sida har vi också varit kritiska mot den flygskatt som ledamoten från Moderaterna nämnde eftersom den inte har bidragit till en utveckling som vi vill se utan egentligen bara ökat kostnaderna.

Vi behöver skapa ökad tillgänglighet. Jag har redan nämnt biodrivmedlen, och även produktionen av biojetdrivmedel behöver öka. Den föregående talaren pratade om att nu gör man det här och var glad över att det görs så mycket. Från oppositionens sida skulle vi ändå vilja se mer tydligt vilka handfasta steg man faktiskt tar och vilka resultat den effektiva politik man säger sig ha faktiskt leder till. Jag hoppas att vi får se det.

Även om regeringspartierna lyfter att det satsas mycket på forskning och innovation ser man när man gör sammanställningar att det blir väldigt spretigt. Det skulle behöva samlas på ett annat sätt. Nu kommer det en forsknings- och innovationsproposition i höst, och det är möjligt att den kommer att ge vissa svar i denna del av den här sektorn.

Jag nämnde det i det tidigare replikskiftet och vill säga det igen: Det är en spännande utveckling vi ser när det gäller elflyget. Ett antal år bort tror man att det kommer att finnas förutsättningar för nya linjer och att det kan sättas i verket. Men om det ska bli en långsiktigt hållbar utveckling av detta krävs det att regeringen också gör en plan för hur det ska fungera.

Vi sneglar på Norge och ser att de har satt upp betydligt tydligare mål för var man ska flyga, när man ska flyga och vilka satsningar som behöver göras. Vi skulle vilja ha den tydligheten också från den svenska regeringen.

En del som vi vet är viktig när det gäller flyget är besöksnäringens utveckling. Det är klart att flyget är otroligt viktigt när vi ser att man kan utveckla besöksnäringen också utanför våra storstadscentrum. Tåget är viktigt, men flyget är minst lika viktigt, inte minst mot norra Sverige.

Det sista jag skulle vilja nämna i mitt anförande är någonting som är delvis annorlunda men som ändå har hamnat i detta betänkande. Om vi ska nå målet om fossilfria transporter behövs det resultatinriktade incitament med ett flertal tekniker och lösningar. Då vill jag komma in på vindkraftsområdet. Varför kommer då det in här? Jo, det finns något som man kallar ljusföroreningar från vindkraftverken och som vi i dag lyfter som ett problem. Här skulle man behöva göra insatser.

Det finns en radarteknik som heter Obstacle Collision Avoidance System, som gör det möjligt för ljuset att vara avstängt. Tyvärr har samtliga 112 undantag som sökts kopplat till Transportstyrelsen fått avslag eftersom Försvarsmakten säger att man inte kan garantera tillräcklig flygsäkerhet. Jag tror att det är viktigt att vi lär oss att se att de olika delarna i energiförsörjningen givetvis måste fungera tillsammans med flyget på ett betydligt bättre sätt än i dag. Det är också något vi lyfter i en av våra reservationer.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för svaren!

Jag delar bilden av att elflygets utveckling är viktigt. Givetvis läser också jag tidningen och ser när man tror att man på ett ungefär kan vara framme. Ledamoten nämner själv 2028, 2029, och i nästa andetag nämns kärnkraften. Det tar inte fyra år att bygga kärnkraft.

Här hoppas jag att regeringen ser det stora behov som vi har att väldigt snabbt kunna vara med och elektrifiera genom till exempel mer förnybar vindkraft. Jag hoppas att det kommer med så att det sedan inte blir den trånga sektorn, så att elflyget inte kan utvecklas eftersom man väntar på kärnkraft som kanske tar ytterligare tio år från det att elflygen egentligen skulle vara klara.

Det är med lite förvåning jag ändå inte hör att regeringen har en samlad strategi eller en samlad plan för eflygets utveckling. Ledamoten säger själv att nya linjer kan öppnas och så vidare. Här tror jag att många av oss har sneglat mycket mot Norge. Där har man en mycket tydligare plan för detta.

Därför är jag lite frågande inför att ledamoten inte lyfter det här. Nu blir det liksom lite spridda skurar, och man pratar om hur det ska blir när elflygen är klara och när det finns kärnkraft. Man pratar om Fit for 55 och klimatmålen. Men den samlade planen och den samlade strategin skulle verkligen behövas för att det ska bli just de långsiktiga förutsättningar som ledamoten nämner.

Varför driver inte den svenska regeringen på för en samlad strategi för elflygets utveckling?

Fru talman! Jag vet att detta är ett motionsbetänkande. Men jag skulle ändå önska att ledamoten Oskar Svärd, som ändå företräder statsministerns parti, inte bara i svepande ordalag talar om att utvecklingen nu kommer. Nu ska vi stödja den gröna omställningen, och snart kommer elflyget. När talar vi om i tid, Oskar Svärd? Är det till hösten, eller är det nästa år som det kommer?

Jag tror att vi alla är oerhört medvetna om att flyget har omställningar att göra. När man tittar på forskning och utveckling, och så vidare, skulle man önska kraftfullare gemensamma satsningar. Där skulle jag gärna vilja höra lite från ledamoten som företräder statsministerns parti.

Jag vet att man lyfter fram flyget i så många olika sammanhang. På vilket sätt kommer man att skapa långsiktiga förutsättningar? Oskar Svärd sa själv att det nu handlar om att göra det tillsammans. Men det räcker inte med orden. Det handlar om hur man går till väga rent konkret för att skapa de förutsättningarna. Det skulle jag jättegärna få möjligheten att prata mer om. Det var därför jag begärde replik. Jag tycker att det är väldigt viktigt.

Jag delar ledamotens bild av att flyget är väldigt viktigt för hela Sverige och inte minst för norra Sverige. Det är det både för näringslivet och för människor som bor där och också för möjligheten för besöksnäring och så vidare att kunna utvecklas på ett bra sätt. Därför är jag nyfiken på detta.

Ledamoten nämnde att elflyget kommer snart. När blir det? Hur skapar man på riktigt de långsiktiga förutsättningarna som gör att det blir en viktig del av den gröna omställningen också för flygets del?

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad det är för typ av attityd som statsministern hänvisar till, men för mig är det oerhört viktigt att ta varje pusselbit som hotar att försvaga den liberala demokratin på allvar.

Jag är orolig över vad regeringen nu i ett antal delar gör för att i värsta fall montera ned den liberala demokratin. Jag ser minskat stöd till folkbildningen. Jag ser minskat stöd till public service. Jag ser en hel del olika förslag - varje enskild del kanske inte uppfattas som så allvarlig, men när pusselbitarna läggs samman blir jag mycket orolig.

Jag blir orolig om inte statsministern tar min fråga på allvar. Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att säkerställa att hot mot de fria medierna inte påverkar den nu pågående valrörelsen? Det är bara 17 dagar kvar. Jag tar det på mycket stort allvar att dessa hot finns i den politiska miljön i dag. Vad avser statsministern att göra?

(Applåder)

Herr talman! Motiveringen för att ställa den fråga jag ställer är att värna den liberala demokratin.

TV4:s avslöjande om att ett riksdagsparti, det största i statsministerns regeringsunderlag, systematiskt organiserat och finansierat kampanjer med anonyma konton leder till en rad frågor.

Det är konton som spridit både fejkat och kränkande material mot andra partier och mot enskilda ledamöter i denna kammare. Som statsministern själv konstaterat är det mycket allvarliga uppgifter.

I dag meddelas det att TV4 tvingats varna sina anställda för att visa att de arbetar på kanalen. Det rapporteras att medarbetare fått motta hot och att man tvingats vidta olika åtgärder för att höja säkerheten. Det är förstås mycket allvarligt att fria och oberoende medier hotas för att de gör sitt jobb och avslöjar och granskar sådant som makthavare i ett parti med avgörande inflytande över regeringen försöker att dölja.

I samband med avslöjandet kallade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson denna granskning för en gigantisk påverkansoperation styrd av det vänsterliberala etablissemanget. Det är uppenbart att det finns en stark koppling mellan den här sortens uttalanden och det som nu utspelar sig. Det är bara 17 dagar kvar till Europaparlamentsvalet. Då är det allvarligt att Sveriges näst största parti bidrar till att undergräva förtroendet för fria medier och att det nu förekommer hot och hat mot dessa medier. I en valrörelse är självständiga, fria och orädda medier viktigare än någonsin.

Min fråga till statsministern blir därför: Avser statsministern att vidta några åtgärder för att säkerställa att dessa hot mot de fria medierna inte påverkar den nu pågående valrörelsen?

(Applåder)