Mattias Karlsson

Herr talman! Vi lever i en allt farligare och osäkrare värld. Det är en fras som man hör väldigt ofta nu för tiden. Det är tyvärr också en fras som jag själv använder väldigt ofta nu för tiden. Ibland kan man kanske få intrycket att detta är något som bara har hänt, som om vi drabbats av ett slags naturkatastrof. Så är det dock inte.

Det är värt att påminna sig om att orsaken till att vi lever i en allt farligare och osäkrare värld är konkreta beslut av politiska ledare och deras allierade. Det är på grund av att diktatorn och krigsförbrytaren Vladimir Putin fattade beslutet att olagligen invadera och ockupera Ukraina som befolkningen där lider och dör. Det är på grund av besluten av mullorna i Iran och deras hantlangare som unga kvinnor förtrycks och får se sina liv begränsas och som demokratiförkämpar mördas i sina egna hem.

Jag ska villigt erkänna att jag personligen känner olust över att sitta i sammanträden med de här terrorregimernas företrädare och över att sitta i möten med dem som för fram deras propaganda och försvarar deras handlingar. Jag kan alltså ha en viss förståelse för de argument som ibland förs fram om att Sverige inte borde vara medlem i en organisation som IPU, där dessa länder släpps in. Jag tror dock att det är viktigt att Sverige fortsätter att vara medlem i en organisation som IPU. Vi ser nu hur allt fler parlamentariska kanaler stängs och hur arenorna där förhandlingar kan ske i slutna rum eller öppet i talarstolen, och där olika positioner kan börja förflyttas, blir allt färre.

Framför allt ser jag det som viktigt att det finns öppna forum där vi som tillhör demokratiska länder och som står för mänskliga rättigheter kan ställa terrorns hantlangare till svars och där de som lever och verkar i länder där man sällan får höra demokratiska argument får tillgång till dem. Detta ser jag som en väldigt viktig uppgift för den svenska IPU-delegationen.

För egen del har jag de senaste åren verkat inom ramen för IPU i det som kallas det globala högnivårådet mot terrorism och våldsbejakande extremism. Vid det förra mötet där fick jag tillfälle att ställa den iranska representanten till svars för hur Iran har betett sig både mot sin egen befolkning och i Sverige. Vi vet ju att Iran har finansierat och samverkat med kriminella nätverk i Sverige för att förfölja oliktänkande och utöva våld så som det passar dem. Därmed har de också stärkt de kriminella nätverk som skadar och underminerar Sverige. Det var information som inte alla delegater i det här sammanhanget hade hört tidigare och som många visade intresse för efteråt. Detta är ett exempel på varför det kan vara viktigt för Sverige att fortsatt vara på plats i den här typen av organisationer.

Det jag ser som det allra viktigaste av det som IPU gör är dock organisationens fantastiska arbete för att bevaka mänskliga rättigheter för parlamentariker. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll även på detta område. Enligt den senaste rapporten från den IPU-delegation som arbetar med dessa frågor noterade man 1 000 fall av kränkningar av mänskliga rättigheter riktade mot parlamentariker under 2025, i 58 olika länder.

Organisationen gör, med stöd av Sverige och den svenska delegationen, ett fantastiskt arbete för att uppmärksamma dessa övergrepp, ställa de ansvariga till svars, följa upp och i vissa fall till och med besöka fängslade och förföljda parlamentariker i fängelset och visa stöd på olika sätt. Jag tycker att bara den här verksamheten i sig motiverar Sveriges medlemsavgift till IPU.

IPU bedriver också biståndsverksamhet. Sverige har under lång tid, via Sida, varit en av de främsta bidragsgivarna till dessa biståndsprojekt. Jag är säker på att mycket av detta har gått till behjärtansvärda ändamål, men både när det gäller biståndsverksamheten med koppling till IPU och biståndspolitiken i stort tycker jag att Sverige behöver lite mer sans och balans. Vi måste inte alltid vara bäst i klassen. Vi kan inte längre vara bäst i klassen när det gäller engagemang i allting över hela världen. Vi måste fokusera våra insatser.

Stödet till Ukraina och Ukrainas frigörelse bör vara det absolut mest prioriterade, men Sverige har också behov på hemmaplan. Vi har börjat lösa en del av dem, men väldigt mycket återstår. Kampen mot brottsligheten, bristerna i välfärden och upprustningen av försvaret kräver att vi omlokaliserar resurser och i större utsträckning fokuserar på de inhemska problem som vi måste lösa för att få ett välfungerande, tryggt och säkert land. Jag skulle önska att vi fick lite mer av en lagomattityd när det gäller de internationella jämförelserna och hur mycket Sverige satsar i de här avseendena.

I likhet med föregående talare, Serkan Köse, vill jag avsluta mitt anförande med att rikta ett varmt tack till alla som har stöttat den svenska IPU-delegationen. Jag vill tacka de anställda på riksdagens internationella kansli, Ralph och Björn, som gör ett fantastiskt jobb, riksdagsdirektören och andra som har varit med och stöttat delegationen under den verksamhetsperiod som rapporten gäller.

Jag vill också rikta ett varmt tack till mina politiska kollegor. Precis som Serkan sa tycker vi olika om väldigt mycket, och vi har ganska tuffa debatter här i kammaren i många olika frågor. Det är ändå hjärtevärmande att se och känna att vi är ganska enade och hjälps åt när vi kommer ut på den globala arenan och när det gäller frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har varit en stark röst, och jag tycker att vi har slagit långt över vår viktklass i de här sammanhangen.

Jag vill alltså rikta ett varmt tack till vår vice ordförande Serkan. Han kommer ju att lämna riksdagen, som han nämnde i sitt anförande. Jag tycker att vi har haft en konstruktiv dialog och tillsammans stått upp för viktiga saker.

Jag vill rikta ett särskilt varmt tack till Margareta Cederfelt, som är avgående ordförande för delegationen.

Jag tycker att passionen med vilken du, Margareta, har stått upp för mänskliga rättigheter och mot terror och förtryck är inspirerande. Inte minst är jag imponerad av den energi du har visat i stödet för Ukraina och motståndet mot den olagliga ryska ockupationen av landet. Vid vår avslutande middag i Istanbul efter den senaste sessionen sa jag faktiskt att jag tror att dina barnbarn och ryssarna är de enda som kommer att bli riktigt glada över att du nu lämnar det här uppdraget. Du nämnde vid något tillfälle för mig att ett av dina barnbarn ville åka till Arlanda, för det var där mormor bodde. Jag hoppas att ditt barnbarn framöver i stället tänker att mormor bor vid glassbaren, i parken eller på stranden.

Fru talman! Det var inte jättetydligt, men jag tycker mig ändå ana att ledamoten Svenneling tycker att om det visar sig att DFLP deltog i massakern den 7 oktober, vilket de själva har skrutit med, ska ledningen för DFLP straffas enligt internationell rätt. Det är i så fall glädjande. Jag vill gärna höra Håkan Svenneling säga rakt ut om han anser att ledningen för DFLP borde straffas för sitt deltagande i massakern den 7 oktober.

Innebär det i så fall att Vänsterpartiet kommer att avbryta sitt samarbete med DFLP:s svenska gren, Grupp 194? Eller kommer vi att få se företrädare för den gruppen, som är en del av DFLP:s internationella struktur, på svenska riksdagslistor i Vänsterpartiets namn även i nästa val?

Fru talman! Jag lyssnade spänt till ledamoten Svennelings anförande och noterade att Svenneling i inledningen byggde en bild där han ställde Vänsterpartiet i en position som ett otroligt högtstående moraliskt och konsekvent parti som tycker att alla brott mot mänskligheten utan undantag ska bestraffas – till skillnad från den hemska högern, som är mer präglad av dubbelmoral och annat.

Med anledning av detta skulle jag vilja fråga om ledamoten Svenneling tycker att alla terrororganisationer som deltog i massakern den 7 oktober borde straffas för sina brott mot mänskligheten. Tycker ledamoten Svenneling över huvud taget att alla terrororganisationer som har begått brott mot civila i stor omfattning borde straffas och ställas inför rätta för sina brott mot internationell rätt och brott mot mänskligheten?

Varför är det i så fall så att höga företrädare för Svennelings parti hyllar terroristorganisationen PKK? Varför vill Håkan Svennelings parti ta bort PKK från terrorlistan? Varför har Håkan Svennelings parti använt svenska skattemedel till att finansiera terrororganisationen DFLP i Palestina? Varför har Håkan Svennelings partiledare upprepade gånger suttit i möten i Sverige med DFLP:s företrädare, Grupp 194? Varför har Håkan Svennelings parti satt upp företrädare för terrororganisation DFLP:s svenska gren, Grupp 194, på sin egen riksdagslista? Borde inte de människorna straffas, om nu Vänsterpartiet är så konsekvent och alltid vill beivra brott mot mänskligheten och andra hemskheter? Är Svenneling beredd att säga här och nu att Vänsterpartiet och Svenneling anser att DFLP:s ledning borde straffas och ställas inför internationell rätt tillsammans med andra terrororganisationer som har begått brott mot mänskligheten, till exempel PKK?

Fru talman! Det stämmer som Morgan Johansson säger att det har funnits en konflikt mellan Socialdemokraternas systerparti Fatah och Hamas. Men under den period när de närmade sig varandra och inledde ett samarbete agerade Socialdemokraterna i Sverige aktivt för att legitimera även Hamas i Sverige. Er förra partiledare Mona Sahlin bland andra gjorde detta, och ni hade företrädare som bjöd in Hamas till Sveriges riksdag.

Huruvida det finns kopplingar mellan Fatah och al-Aqsa-martyrernas brigad kan jag bara uppmana alla som ser den här debatten att göra en ordentlig googling på. Der Spiegel har visat till exempel lönelistor från Fatah som har betalats ut direkt till terrorister i al-Aqsa-martyrernas brigad. Det har återkommande förekommit att Fatah framför allt på sina lokala och regionala hemsidor har hyllat al-Aqsa-martyrernas brigads aktioner och lyft fram deras martyrer. Kopplingarna är helt uppenbara; det är bara att googla. Den kopplingen finns alltså.

Det innebär att Socialdemokraterna har använt svenska skattemedel till att finansiera en organisation som i sin tur är med och finansierar en terroristorganisation. Detta har även Socialdemokraternas systerparti gjort. Jag antar att Morgan Johansson inte ens förnekar att Vänsterpartiet har använt svenska skattemedel via partibiståndet till att finansiera DFLP – en av de organisationer som var med och utförde massakern den 7 oktober.

Hur ser Morgan Johansson på att eventuellt ingå i en framtida regering med ett parti som så sent som förra året var med och finansierade en terrororganisation som slaktade civila judar i Israel?

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära ordet mer i den här debatten, men när Morgan Johansson pratar passionerat om situationen i Israel-Palestina-området och nämner dubbla måttstockar och ansvar kan jag inte låta bli att fullfölja tråden som vi tangerade i vårt föregående replikskifte.

Hur ser Morgan Johansson på Socialdemokraternas och Sveriges övriga vänsterpartiers moraliska ansvar för den konfliktsituation som finns i Israel-Palestina-området? Frågan kan tyckas jättemärklig för den som inte har följt det här mer noggrant. Men faktum är att vänsterpartierna i Sverige i såväl ord som handling under ganska lång tid har visat stöd för antisemitiska och våldsbejakande organisationer i Palestina.

Socialdemokraterna bedömer Fatah som sitt kära systerparti. Fatah har en egen terrororganisation; det är belagt: al-Aqsa-martyrernas brigad, som har tagit sig in på judiska konformationsfester och slaktat tonåringar.

Så sent som förra året, tror jag att det var, visade det sig att Vänsterpartiet har använt svenska skattemedel via partibiståndet till att finansiera DFLP, en av de organisationer som var med och utförde massakern på civila judar den 7 oktober.

Som jag nämnde tidigare: För inte så väldigt många år sedan – jag tror att det var 2007 – bjöd både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna in Hamas till Sveriges riksdag och hade möte med Hamasföreträdare. Det måste ändå ses som en legitimering av en part som har varit med och drivit fram den här konflikten.

Konflikter uppstår inte ur tomma intet. De stöds ofta av olika krafter utifrån, och jag bedömer faktiskt att den svenska vänstern har varit en destruktiv kraft i den här konflikten och eldat på den utvecklingen. Hur ser Morgan Johansson på det utifrån resonemanget om ansvar och dubbla måttstockar?

Fru talman! Jag håller med om mycket av det ledamoten Svenneling framförde. Den internationella rätten är viktig. Att krigsförbrytare kan ställas till svars är också viktigt.

När det gäller enskilda ärenden och det specifika ärende som Svenneling tar upp tycker jag att man först bör göra klart hur den juridiska situationen ser ut och vilken bärkraft och legitimitet det finns i beslutet från ICC innan Sverige gör långtgående utfästelser som riskerar att skada våra relationer till andra stater som vi har samarbeten med på olika sätt.

Sedan välkomnar jag Svennelings stöd för den internationella rätten. Jag hoppas att detta också gäller när det handlar om att bekämpa terroristorganisationer som står nära Svennelings parti och annat.

(Applåder)

Fru talman! Bilden av att Vänsterpartiet till skillnad från Sverigedemokraterna skulle vara ett parti som värnar all tidigare praxis i riksdagen tycker jag att man kan ifrågasätta. Jag vill till exempel minnas talmansval som hållits, där vissa partier totalt gått emot praxis. Det går säkert att lista olika exempel på sådant.

Lite detsamma skulle jag nog säga även när det gäller förhållningssättet till internationell rätt. Jag menar att Vänsterpartiet och flera andra partier på vänstersidan använder också internationell rätt lite som ett smörgåsbord. Ett exempel är erkännandet av Palestina, som jag vet att Håkan Svenneling är väldigt glad över, liksom de andra partierna. Det är helt uppenbart att det stred mot folkrätten. Palestina har till exempel inte kontroll över sitt eget territorium och ska därmed inte erkännas som en suverän stat. Men det hade man ingenting emot.

Jag vet också att Svennelings parti haft starka synpunkter på till exempel terrorlistningar som man inte vill acceptera. Man vill ta bort olika terroristorganisationer. Man visar öppet sympatier för exempelvis PKK, till exempel i Almedalen.

Jag menar att den internationella rätten är viktig. Jag tycker att ICC:s verksamhet när det gäller att hantera olika typer av krigsförbrytelser och ställa ansvariga inför rätta är viktig. Det som möjligtvis gör att det här specifika fallet kan ifrågasättas är att Israel inte är en deltagande part i ICC. Israel har också överklagat beslutet; man menar att domstolen inte har jurisdiktion och därför inte rätt att utfärda den här domen. Innan detta är avgjort tycker jag kanske att man ska vara lite försiktig med utfästelser om vad Sverige ska göra och inte göra.

Även detta, hur man agerar i den här typen av fall, ligger på regeringen. Som jag sa till ledamoten Johansson får Svenneling kanske återkomma till mig med den här typen av frågor om ett år.

Fru talman! Jag tycker någonstans att detta är lite uppseendeväckande givet hur många kontraproduktiva biståndsprojekt Sverige har ägnat sig åt de senaste decennierna, under bland annat socialdemokratisk ledning. Då är det ett som upprör ledamoten Johansson. När vi fick en dragning från Sidas generaldirektör som visade att Sverige har betalat ut pengar till Hamas polisstyrka i Gaza för workshoppar, seminarier och utbildningar noterade jag ingen upprördhet från ledamoten Johansson. Den enda gång ledamoten Johansson är riktigt upprörd över ett svenskt biståndsprojekt är när projektet har handlat om att utvisa kriminella våldsverkare och våldtäktsmän, som faktiskt i vissa fall släppts in under Morgan Johanssons översyn som minister. Då är Morgan Johansson väldigt upprörd.

Detta upprör inte mig jättemycket. Jag tycker att det är en bra användning av biståndsmedel att försöka få ut kriminella våldsmän och våldtäktsmän från Sverige. Jag hoppas att vi fortsätter med det. Har några felaktigheter begåtts i något detaljhänseende får väl detta korrigeras. Men de frågorna får ställas till regeringen och inte till mig.

Jag är som ordförande inte beredd att förändra en mångårig praxis när det gäller hur utrikesutskottet arbetar. Det var, vilket Morgan Johansson mycket väl vet, en bedömning från kansliet och förvaltningen att denna typ av inbjudningar och fördjupade granskningar inte ligger på utrikesutskottets bord att hantera.

Sedan är Morgan Johansson fri att ställa vilka frågor han vill. Han kan om han vill anställa en privatdetektiv och gå vidare hur långt han vill med de här utredningarna, baserat på anonyma källor i DN. Det får han gärna göra.

Fru talman! Till att börja med är det väldigt glädjande att Socialdemokraterna och ledamoten Johansson nu verkligen verkar ta allvarligt på kopplingarna till Hamas och antisemitism. Det har inte alltid varit självklart. Det fanns en tid för inte så värst länge sedan då Socialdemokraterna var med om att bjuda in Hamas till Sveriges riksdag. Och Socialdemokraterna har via Palmecentret i åratal vräkt pengar över Fatahrörelsen, som påfallande ofta ägnar sig åt antisemitiska utspel och som håller sig med en egen antisemitisk terroriströrelse i form av al-Aqsa-martyrernas brigader.

Det är jättebra att Morgan Johansson nu vill dra en röd linje mot alla former av kopplingar till Hamas och antisemitism. Det välkomnar jag.

Jag välkomnar också att Morgan Johansson och Socialdemokraterna vill ha en stringent biståndspolitik. Det har inte heller varit alldeles självklart genom åren. Jag läste en artikel för ett tag sedan om att Socialdemokraterna under sin tid vid makten gav Zimbabwes diktator Robert Mugabe nästan 5 miljarder kronor rätt in i statskassan.

I grund och botten är jag stolt och glad över att vi har lyckats lägga om den svenska biståndspolitiken och att svenska skattebetalare nu äntligen får ut någonting av det svenska biståndet. Socialdemokraterna och övriga vänsterpartier har i åratal – i decennier – vräkt ut svenska skattebetalares pengar på mer eller mindre framgångsrika projekt, men svenska skattebetalare har inte fått någonting tillbaka för det.

Vad som skett nu är att man försöker se till att länder som mottar svenskt bistånd åtminstone ska ta tillbaka sina våldtäktsmän, sina egna medborgare som har våldtagit småflickor i Sverige. Det är vad projektet handlar om. Det tycker jag är fullständigt självklart och rimligt.

Exakt hur detaljerna i det projektet har sett ut får Morgan Johansson fråga regeringen om. Jag sitter inte i regeringen. Morgan Johansson får kanske återkomma till mig om detta om ett år, när vi förhoppningsvis sitter i regering.

När det gäller frågan om inbjudan till utskottet vet ju också Morgan Johansson att utrikesutskottet inte sysslar med den typ av fördjupad granskning som man ville gå vidare med efter att redan ha haft ett antal utfrågningar. Det gör KU, och där ligger frågan nu.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi har samlats för att diskutera utrikesutskottets betänkande UU1, som gäller utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Det övergripande och enligt min mening behjärtansvärda målet med detta utgiftsområde i budgeten är att säkerställa Sveriges intressen i förhållande till andra länder. Det är en uppgift som på senare år tyvärr har blivit alltmer komplicerad att fullgöra i takt med att den regelbaserade världsordning som upprättades i och med västmakternas segrar i andra världskriget och kalla kriget alltmer öppet har kommit att utmanas och ersättas med en alltmer multipolär och amoralisk ordning.

Vi lever helt enkelt tyvärr i en mycket mer oförutsägbar värld, där hotbilden mot Sverige och vårt lands intressen är mer komplex och mångfasetterad än tidigare. En mer mångfasetterad hotbild måste naturligtvis också mötas med en rad olika verktyg, på en rad olika sätt.

En av de mest grundläggande åtgärderna är att säkerställa att makter som vill oss illa inte tillåts att infiltrera vårt land. I detta avseende spelar Inspektionen för strategiska produkter, ISP, en viktig roll. Myndighetens uppgift, som bland annat innefattar granskning av potentiellt skadliga utländska direktinvesteringar och upprätthållandet av riktade internationella sanktioner mot destabiliserande krafter i världen, är centrala för landets säkerhet. Jag är glad att Sverigedemokraterna och regeringen har en samsyn kring behovet av att öka stödet till denna verksamhet. Samtidigt förvånas och oroas jag över att delar av vänsteroppositionen vill dra ned på detta stöd.

Fru talman! Goda relationer och i synnerhet riktigt goda grannar är en annan viktig komponent i att stärka Sveriges trygghet och säkerhet. Sverigedemokraternas uppfattning är att vi när vi i en orolig tid tvingas vända oss utåt för stöd i första hand bör vända oss hemåt mot våra nordiska vänner.

Vi gläds åt att det nordiska samarbetet under den gångna mandatperioden har tagit nya viktiga steg framåt. Vi är stolta men inte nöjda. Vi vill se fler steg mot fördjupad nordisk samverkan. Därför tar vi bland annat initiativ till inrättandet av en ny nordisk utrikes- och säkerhetskommission – ett förslag som glädjande nog vann riksdagens gillande tidigare i år.

Lika viktigt som att stärka banden till våra närmaste allierade är att vidmakthålla motståndet mot dem som hotar svenska kärnvärden och svenska intressen och som underminerar trygghet, frihet, jämställdhet och demokrati i världen. Den våldsbejakande islamismen är och förblir, vid sidan av den ryska imperialismen, ett av de främsta hoten mot fred och säkerhet i världen. De Iranunderstödda terrorsektorerna Ansar Allah, Hamas och Hizbollah har skapat allvarliga konflikter och förödelse omkring sig i Mellanöstern de senaste åren.

De våldsbejakande islamistgrupperingarnas tillväxt och framväxt i Sahelregionen, Nigeria och Somalia är djupt oroande. Nyligen passerade antalet dödsoffer för det islamistiska våldet i Afrika det senaste decenniet 150 000 människoliv. Vi vet av bitter erfarenhet att det islamistiska våldet förr eller senare också letar sig till Sverige och Europa.

Sverigedemokraterna kommer oförtrutet att verka för att kampen mot den våldsbejakande islamismen ska bibehållas högt upp på dagordningen inom alla de multilaterala organisationer där Sverige ingår, varav en del behandlas i det här betänkandet.

Fru talman! En helt avgörande förutsättning för att Sverige ska kunna optimera bejakandet av våra intressen i världen är att vi uppfattas som en stabil och pålitlig partner. Tyvärr finns det risk för försämringar i detta avseende om de rödgröna partierna skulle ersätta Tidöpartierna vid nästa års val.

Det förslag till statsbudget som vi just nu delbehandlar kommer med all sannolikhet att antas av en majoritet i denna kammare. Så har det sett ut med varje förslag till statsbudget sedan Tidöpartierna tog över. Det är ett resultat av kompromisser och förhandlingsförmåga, ansvarskänsla för landet och en hög grad av samstämmighet kring centrala frågor.

Det är värt att kontrastera detta mot hur det såg ut under den föregående mandatperioden då de rödgröna partierna hade majoritet. Den bristande förmågan att förhandla och nå samstämmighet som man då uppvisade resulterade i att man upprepade gånger misslyckades att nå riksdagens gillande för sina budgetförslag, att statsministern fick avgå några timmar efter att hon tillträtt och sedan tillträdde igen, att regeringen fick ombildas och att Socialdemokraterna fick åka till Mellanöstern och förhandla Sveriges statsbudget med kurdiska separatister för att få stöd av en vänsterpartistisk vilde i riksdagen. Det här skadade naturligtvis Sveriges anseende i världen. Det sistnämnda agerandet bidrog sannolikt också till att försvåra Sveriges Natoprocess.

Om man ska döma av vad som har hänt sedan dess, av den budgetprocess vi befinner oss mitt uppe i just nu liksom av det särskilda yttrande som finns i betänkandet är det väldigt lite som har förändrats på den rödgröna sidan. Trots att man gör anspråk på att styra landet inom mindre än ett år har man inte lyckats presentera minsta tillstymmelse till ett gemensamt budgetförslag. Skillnaderna är större än någonsin. Mellan Centerpartiets och Vänsterpartiets budgetförslag skiljer det numera över 100 miljarder kronor. I det här betänkandet har man inte lyckats enas om en gemensam siffra i ett enda anslag.

Än mer allvarligt än de ekonomiska skillnaderna, fru talman, är det faktum att de rödgröna partierna inte ens är överens om de allra viktigaste grunderna för den svenska säkerhetspolitiken.

År 2024 blev Sverige medlem i Nato. Givet det i grunden förändrade säkerhetsläget, Rysslands aggression och Finlands vägval var det helt riktigt och ett helt nödvändigt steg. Natomedlemskapet är och bör för väldigt lång tid framöver förbli en av de mest centrala hörnstenarna i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Om detta är alla Tidöpartier rörande överens. Men så ser det inte ut på den rödgröna sidan, fru talman. Faktum är att hälften av de rödgröna partier som aspirerar på att ingå i nästa vänsterregering röstade nej till det svenska Natomedlemskapet och fortsatt är emot det.

De säkerhetspolitiska motsättningarna på vänstersidan är till och med så stora att de klyver även det största partiet på vänstersidan. Så sent som i augusti i år tog Socialdemokraternas ungdomsförbund på sin kongress ställning till ett svenskt Natoutträde. Det får mot bakgrund av detta bedömas som högst osäkert hur grunderna i den svenska säkerhetspolitiken kommer att se ut efter nästa generationsskifte på den rödgröna sidan. Det här bidrar inte till att stärka bilden av Sverige som en stabil, pålitlig och långsiktig partner hos våra allierade.

Fru talman! Eftersom det snart lackar mot jul tänkte jag avsluta i en till viss del ljusare och mer försonande ton. I betänkandet finns en redovisning från regeringen om hur man hanterat ett tillkännagivande från 2022 om att i grunden förändra Sveriges utrikespolitiska linje mot Ryssland mot bakgrund av den olagliga fullskaliga invasionen av Ukraina. Hade inte hela den här saken varit så obeskrivligt sorglig och tragisk hade man nästan lockats att dra lätt på smilbanden åt redovisningen från regeringen. Det känns så otroligt självklart för alla oss att vara rörande överens om det kompromisslösa fördömandet av Rysslands agerande och det förbehållslösa stödet till Ukraina. Självklart ändrade vi i grunden vår linje mot Ryssland gemensamt efter deras vidriga beteende.

Men tar man sig en titt ut i världen och Europa inser man tyvärr att den enighet som vi har här i kammaren inte alls är helt självklar. Jag vill därför från djupet av mitt hjärta tacka alla svenska partier och alla ledamöter i utrikesutskottet för den övertygelse, uthållighet, viljestyrka och passion som ni alla har uppvisat och fortsätter att uppvisa varje dag i det svenska stödet för Ukraina.

Så länge som det ukrainska folket vill fortsätta slåss kan de räkna med ett unisont svenskt fortsatt stöd. När de en vacker dag uppnår en förhoppningsvis värdig fred kan de räkna med ett unisont svenskt stöd i uppbyggnaden av det som den ryska diktatorn och hans förkastliga allierade har förött.

Jag vill också passa på att tacka det svenska folket för den fortsatta solidaritet och biståndsvilja som man visar gentemot Ukraina varje dag. Mest av allt vill jag naturligtvis tacka det ukrainska folket: Ert mod och er frihetslängtan saknar motstycke. Er gärning och ert motstånd kommer att eka in i evigheten.

I detta anförande instämde Chris Dahlqvist (SD).

Herr talman! I år firar vi 250-årsjubileet av judiskt liv i Sverige. Detta märkesår har dock fått en sorgkant genom att vi har tvingats bevittna en kraftig ökning av antisemitism i landet på senare tid.

Det finns en mängd olika belägg för att en stor del av den ökande antisemitismen springer ur vissa grupper av relativt nyanlända migranter och att den ofta har islamistiska förtecken.

Sverigedemokraterna tycker naturligtvis att det är helt oacceptabelt att utlänningar missbrukar vår gästfrihet genom att sprida hat och hot mot svenska medborgare av judisk börd. Det är uppenbart att vi behöver fler verktyg för att bekämpa detta.

Nyligen presenterades den så kallade vandelsutredningen. I den finns det förslag som till exempel skulle kunna göra det lättare att avvisa och utvisa utlänningar som visar offentligt stöd för till exempel antisemitiska terrorgrupper.

Delar statsministern vår uppfattning att vandelsutredningen innehåller förslag som skulle kunna vara effektiva verktyg för att bekämpa antisemitismen, och kommer statsministern i så fall att bejaka och lagfästa dessa förslag?

Fru talman! Vi lever i omvälvande tider. Mycket talar för att Pax Americana och den unipolära, regelbaserade och västdominerade världsordningen som upprättades genom segrarna i andra världskriget och kalla kriget går mot sitt slut eller åtminstone allvarligt utmanas av andra krafter. Vi tycks vara på väg mot en mer multipolär, mer konfliktfylld och mer komplicerad och oförutsägbar världsordning.

I ett sådant scenario tror jag att neutrala, multilaterala organisationer som IPU kan komma att få en ökad betydelse framöver, inte minst som forum för global diplomati.

I ett sådant scenario tror jag också att det är av största vikt att västvärlden och våra allierade runt om i världen finslipar våra strategier, stärker vårt samarbete och våra samarbetsformer, både för att värna våra egna intressen och för att slå vakt om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter.

Det är intressant att notera, fru talman, att arbetet inom IPU sedan länge är organiserat i kontinentala och civilisatoriska grupper. Uppenbarligen trumfar kultur och civilisation politisk tillhörighet i många fall. Den insikten tror jag kan vara värdefull att bära med sig även på andra områden.

Det nordiska samarbetet och samarbetet inom den svenska IPU-delegationen är enligt min uppfattning ett belysande exempel på det här. Trots till synes stora ideologiska skillnader och höga tongångar i den inhemska debatten har vi på den globala arenan betydligt mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Jag vill ta tillfället i akt och tacka mina kollegor från Moderaterna och Socialdemokraterna för ett mycket gott samarbete under det gångna verksamhetsåret.

Jag är stolt över det sätt på vilket vi gemensamt har stått upp mot bland annat den ryska imperialismen och den olagliga ockupationen av Ukraina, för ett fritt och demokratiskt Ukraina.

Jag är stolt över hur vi har stått upp för våra kollegor i andra länder som sitter olagligen fängslade - parlamentariker som på grund av att de nyttjat sin yttrandefrihet sitter bakom lås och bom och ibland även utsätts för tortyr och annan kränkande behandling.

Jag är stolt över att vi gemensamt har stått upp för homosexuellas rätt till frihet och trygghet mot religiösa fundamentalister av olika slag.

Jag är stolt över att vi gemensamt har stått upp för jämställdhet och unga kvinnors rättigheter mot mullorna i Iran.

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka mina kollegor från Socialdemokraterna och Moderaterna för det stöd jag erhöll i min kandidatur till det globala högnivårådet mot terrorism. Jag och mitt parti lovar att återgälda tjänsten så snart tillfälle ges. Ju fler svenskar vi har på höga positioner i organisationer som IPU, desto bättre - oavsett partibok och partitillhörighet.

Sist men inte minst vill jag tacka IPU-delegationens kompetenta och trevliga tjänstemän vars råd och stöd har varit mycket värdefulla under det gångna verksamhetsåret.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga att även om IPU är en viktig organisation är det värt att fråga sig om det är rimligt att det svenska ekonomiska bidraget till organisationen ligger så enormt högt över det genomsnittliga stöd som andra länder ger. Ekonomin i Sverige är mycket ansträngd, och många grupper i Sverige har det svårt. Min och SD:s uppfattning är att vår uppgift och plikt som svenska förtroendevalda är att i första hand se till det svenska folkets behov och intressen. Med utgångspunkt i det sistnämnda skulle jag vilja se en dialog framöver om hur IPU-delegationen i sitt arbete kan inkorporera mer av ett handelsfrämjande perspektiv.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rasmus Giertz och Markus Wiechel (båda SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 maj.)