Birger Lahti

Fru talman! Det här kanske inte är en så bra dag för Moderaterna att prata om stabil och planerbar elproduktion. Har Mats Green koll på hur mycket kärnkraften producerar i dag? Man kan ha otur ibland; så kan det också vara.

Moderaterna brukar ju ha industrins - och framför allt företagens - väl och ve i främsta rummet. Tunga aktörer i Sverige som vill göra en grön omställning säger att de behöver billig elproduktion som de kan förvandla till vätgas. Deras reduktion bygger på vätgasgrejen. Det som de inte anammar, fastän Svenskt Näringsliv försöker få det att låta så, är att kärnkraft skulle vara lösningen.

Hur ser Moderaterna på den konflikt som jag tycker märks i pratet om industrins omställning? Det finns till och med företrädare i riksdagen som skriver att elproduktionen för den gröna omställningen i norra Sverige inte får komma på plats förrän man sett till att södra Sverige har en stabil elproduktion. Är Moderaterna för denna industriomställning som kan leda till mycket stora utsläppsminskningar i Sverige och visa vägen för en helt ny bransch i världen? Hur ser Moderaterna på detta?

Fru talman! Vad ska man säga om den här debatten? Vi har två regeringspartier som skyller på varandra när det gäller vems felet är. Det kan man ju ha sina åsikter om, men jag tror ändå att alla i denna kammare är överens om att det inte är bra att finansiera ryssarna med gaspengar, eller vilka pengar som helst.

Låt mig ändå tvivla på att det kommer att uppstå någon gemensam syn i Bryssel och EU. I DN kunde man den 30 december 2022 läsa att importen av rysk gas hade stigit med 50 procent det året. Det var framför allt Frankrike, Spanien och Belgien som var de stora importörerna. Jag har ingen spåkula, men jag hoppas verkligen att den här regeringen har rätt om samsynen kring avtal och sanktioner på EU-nivå.

Det var samma sak med den gamla regeringen. Man litade mycket till vad som hände i Bryssel. Ann Linde svarade den 6 april att vi inte hade någon direkt import av rysk gas över huvud taget, vilket också visade sig vara fel. Även den regeringen väntade alltid på gemensamma EU-sanktioner.

När det gäller tilltron till samsynen i Bryssel och EU kan jag bara hoppas att de som företräder oss och driver frågan lyckas med detta och att det blir rätt. Det enda Vänsterpartiet vill är att vi ska få stopp på detta, för det finansierar faktiskt Putins invasion av Ukraina. Samtidigt finns det länder som stoppar importen av det som skulle vara viktigt för Ukrainas del. Även dessa länder sitter vid förhandlingsbordet i Bryssel.

Fru talman! Tack, Johan Forssell, för svaret!

Jag håller med om att alla sanktionspaket har fallit ut väl och ger effekt. Men vi ser att någon måste gå före.

Vi har nu baltländerna som går före och visar att man inte godtar att vi fortsätter. Jag har själv verkligen försökt att titta med nyktra ögon. Det kanske inte är så enkelt när jag tittar på hur kopplingarna finns till att ha en ambition. Gaserna är kanske en brygga till att ha mindre utsläpp i transporter, absolut.

Sverige skulle kunna trycka på och säga: Vi vill visa vägen. Vi vill vara den som bräcker den mur som finns. Jag tycker att Rickard Nordin ställde frågan jättebra om det finns möjlighet att länderna har en samsyn i EU. Det är tveksamt.

Fru talman och statsrådet Forssell! Jag undrar över hur regeringen ser på gemenskapen i EU. Man trycker många gånger på att vi vill ha gemensamma regler eftersom det är vad som gynnar oss mest.

Hur anser regeringen att detta är möjligt med länder som Polen och Ungern som går sin egen väg hela tiden? De stoppar nu import och viktiga pengar till Ukraina. Men vet också hur de ställer sig till rysk energi.

Är det möjligt att visa vägen även från Sveriges sida, att vi vill gå först och visa på att det inte är hållbart? Vi har andra länder som har gjort det. Hur ser regeringen på den möjligheten?

Fru talman! Jag vill givetvis börja med att tacka Miljöpartiet för initiativet till denna debatt. Den är mycket angelägen, för vem vill finansiera Putin i hans vidriga invasion av Ukraina? Ingen här i kammaren i alla fall, tror jag.

Med det sagt vill jag egentligen inte söka enskilda syndabockar utan försöka förstå hur vi har hamnat här och hur man kan undvika att hamna i lägen som detta i framtiden.

Jag kommer så väl ihåg tyskarnas svar 2015 - jag var där som representant för Energikommissionen - om hur bra rysk gas var för att ersätta delar av kärnkraften. Det var detta som Energiewende hade landat i med en utfasning av kärnkraften. Det är inte som att jag skulle ha haft en spåkula att titta i då och kunnat varna tyskarna för att de skulle bli beroende av ryssarnas smutsiga gas. Jag erkänner också att jag själv haft bilden att naturgas är en övergångslösning på vägen till att fasa ut ännu sämre bränslen.

Varför påminner jag er om detta? Jo, jag vill med en åsnas envishet hävda att energi är en samhällsviktig funktion som vi ska värna. Vi måste ha koll på hur den produceras och vem som äger och har makten över densamma.

Priset på elenergi är just nu det som drabbar svenska hushåll enormt. Anledningarna kan vara många, men en del är att några medlemsstater i EU varit naiva och att systemet som sådant har krackelerat. Konsumenterna betalar ett skyhögt pris för detta.

Fru talman! Låt mig återkomma till importen. Varför kommer rysk gas fortfarande till Sverige? Det har nog bäring i pengar ändå, på grund av ambitionen med att låta naturgas vara en brygga till starten av miljövänligare tunga transporter och industrins behov. Till och med Industriklivets stöd verkar ha bidragit till att företaget Gasum har försatt sig i en situation med ett importbehov av naturgas. Gasum är nog den aktör som är skyldig till importen till Sverige.

Jag har läst på deras hemsida om hur de öppnar ytterligare en tankstation i Sverige, och den kommer att finnas i Luleå. De skriver med glädje om investeringsbidraget från miljöinitiativet Klimatklivet, som gör det möjligt att investera i det som kommer att minska utsläppen i transportsektorn. Jag är inte övertygad om att det bara är biogas som kommer att finnas i deras tankstation i Luleå.

Jag håller givetvis med om att Sverige måste göra sitt yttersta för att stoppa importen av allt som bidrar till intäkter som ledningen i Ryssland kan finansiera kriget med, men orsakerna till det hela är nog tyvärr många.

Herr talman! Min fråga går till energi- och näringsministern.

EU-kommissionen lägger i dagarna fram ett förslag om en reform av den europeiska elmarknaden. Nu vill jag att ministern lyssnar noga så att jag verkligen får ett svar, för det fick jag inte förra veckan då jag försökte med samma tema.

Energiministrarna måste ha vädrat frågan hur medlemsstaterna ställer sig till nuvarande marknadsmodell. Tycker Sveriges regering att dagens marginalprissättning fungerar bra gentemot svenska konsumenter när Sverige som har de lägsta produktionskostnaderna samtidigt är den största exportören av el till andra EU-länder?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Jessika Roswall.

Europeiska kommissionen väntas lägga fram ett förslag på en reform av den europeiska elmarknaden, bland annat för att skydda konsumenterna mot alltför stora svängningar i priserna. Förslaget är aviserat till den 16 mars.

Det åligger då det svenska ordförandeskapet i EU att leda arbetet med att göra om EU:s elmarknad. Sverige har därmed en särskild roll i att föra diskussionerna framåt kring regelförändringar av direktiv och förordningar som styr elmarknaden.

Min fråga är: Vilken inställning har regeringen till EU:s elmarknad? Tycker regeringen att dagens prissättning fungerar bra för Sveriges konsumenter?

Fru talman! Tack, Kjell Jansson, för replikskiftet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Jag kommer inte att gå mer in på Apoteket och Bilprovningen, men vad gäller energiförsörjningen vill jag avsluta med att säga att om man lyssnar till dem som gör den stora omställningen i norra Sverige så säger de att vi inte har lyssnat på dem. De säger att de vill ha volatila priser, för när det är överskott på vindenergi och låga priser tillverkar de mycket vätgas. De säger själva att det är det som gör att deras case blir kommersiellt gångbart. Det blir inte gångbart om det kostar 1 krona per kilowattimme, vilket är det härad som kärnkraftsel kommer att komma i - om inte mer. Och Olkiluoto 3 är fortfarande inte igång.

Det är inte enkelt, men vi vet i alla fall vad vindkraften kostar i dag, och vi vet hur den produceras. Jag håller med om att den är volatil, men industrin säger att de behöver låga priser och att de gör vätgas vid överproduktion och låga priser. Jag tyr mig till det, och då kommer vi att lyckas.

När det gäller kärnkraften får kommersiella aktörer visa om de bygger eller inte. Det lägger jag mig inte i i dag. Men industrin säger att det inte är det som de eftersträvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Fru talman! Tack, Kjell Jansson, för berömmet som jag fick i början!

Jag kan förstå att det finns exempel på där vi har haft dålig styrning på Apoteket. Men jag ser inte i den halva av Sverige som jag känner till att vi skulle ha fått fler apotek på landsbygden, utan servicen har blivit sämre. I den här staden ser jag däremot att det finns oändligt många apotek som har mycket krämer och salvor till försäljning i vartenda gathörn.

När det gäller Bilprovningen ser jag hur människor blir tvungna att köra 30 mil för att besiktiga bilen. Det fanns en mobil bilprovning, men den lade man ned. Opus har även jag god erfarenhet av, men man kan inte tro att allting måste vara en affär och att det är det som gör servicen. Det finns givetvis bra exempel där konkurrensen ger det som Kjell Jansson eftersträvar, men till landsbygden där kunderna är få och inte så penningstarka kommer inte fler aktörer. Dit kommer inte marknaden med några extra resurser. Så är det. Det ser vi, även om det kan finnas några exempel.

När det handlar om energin har jag själv försökt titta på vad det innebär med SMR, alltså små modulära reaktorer. Ska vi placera en i Kiruna, en i Piteå och en i Luleå? Varenda sådan modulär reaktor behöver lika mycket säkerhetsåtgärder som en stor, och då blir det tyvärr inte billigare. Om man placerar sex sju stycken där vi i dag har en stor kan det funka. Men att tro att det här skulle vara lösningen för LKAB:s del är tyvärr drömmar, Jansson.

Fru talman! I näringsutskottets betänkande 4 behandlas en skrivelse om statliga bolag. Precis som det låter är det en skrivelse där regeringen lämnar en redogörelse för förvaltningen av statens bolagsägande och för verksamheten i de bolag som Regeringskansliet förvaltade vid årsskiftet 2021/22. I skrivelsen anger regeringen att den aktivt ska förvalta statens tillgångar i form av aktier i bolagen med statligt ägande så att deras värdeutveckling och avkastning blir de bästa möjliga givet ett balanserat risktagande och se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl.

Statens bolagsportfölj består av 43 bolag, varav 2 är börsnoterade. De är verksamma inom sektorerna basindustri, energi, telekom, tjänster, fastigheter, finans, infrastruktur och transporter. Flera av dessa bolag har startat som affärsverk - affärsverksamhet inom myndigheter eller statliga monopol. I dag verkar cirka hälften av bolagen på affärsmässiga grunder på fullt konkurrensutsatta marknader. Övriga bolag har ett så kallat samhällsuppdrag som riksdagen särskilt beslutat om. Det innebär att de ska nå andra mål än ekonomisk avkastning.

År 2021 ökade värdet på bolagsportföljen med 120 miljarder kronor. Utdelningen 2021 gav 21,5 miljarder till statskassan - den gäller givetvis 2020 års verksamhet. Precis som tidigare har nämnts står sju bolag för drygt 80 procent av nettoomsättningen. Det är fem helägda - flaggskeppet Vattenfall, Systembolaget, LKAB, Apoteket och Samhall. Och det är två delägda - Postnord och Telia. Dessa sju står för drygt 80 procent av nettoomsättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Vänsterpartiets syn på statligt ägande är att staten ska vara aktiv i sitt förvaltarskap, det vill säga noga följa att uppdragen sköts enligt de ägardirektiv som är satta. Men man ska även kunna ändra direktiv så att samhällsnytta kan vara överordnat. Det kanske man kan göra under begränsade tidsperioder, så att miljö- och klimatnyttor blir vinnare. Som ett exempel ska jag ta SJ:s avkastningskrav. Det gör att vinstmaximering tränger undan resenärerna och lågtrafikerade sträckor, vilket i sin tur gör att resenärerna tvingas till andra alternativ som ökar utsläpp och så vidare.

Fru talman! Här passar det att jag yrkar bifall till reservation 9 i betänkandet. Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men av tidsskäl, som det så fint brukar sägas, lyfter vi bara denna.

Det finns egentligen mycket att säga om statligt ägande. Borgerliga partier - så är det faktiskt utan undantag också i dag - har, som jag tolkar det, av ideologiska skäl alltid tyckt att privat ägande kan göra allt bättre och att staten inte ska konkurrera i branscher där fri konkurrens råder. Jag kan hålla med om resonemanget om det skulle vara så enkelt. Men man kan titta på några avregleringar som skett. Jag ska ta två exempel bara för att ha något att jämföra med.

Apoteket nämndes här tidigare. Blev det generellt bättre service på landsbygden? Nej, landsbygden har inte fått ett dugg bättre service. Däremot hittar man ett apotek runt vart och vartannat hörn i den här staden.

Bilprovningen då? Nu lägger man ned stationer på glesbygden eller har mycket begränsade öppettider på de stationer där beläggningen blivit mindre, då några har möjlighet att köra 25 mil till en privat station. Men alla har inte råd med och möjlighet till dylika prioriteringar.

Skogen då? Varför köper nu penningstarka aktörer skog som en placering? Jo, det gör de helt enkelt för att de inser att värdet på något så fantastiskt som skog kommer att behållas, och skogen kommer att öka i värde i framtiden. Skogen kommer att vara avgörande på många sätt för att vi ska vi klara alla utmaningar som vi står inför i dagens samhälle. De borgerliga partierna vill sälja bort statlig skog. I stället borde staten faktiskt vara en aktiv köpare.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att påminna ledamöterna om en annan sak, hur det lät i början av 80-talet när LKAB hade det riktigt tufft. Staten gick in med kapitaltillskott. Jag kommer ihåg att många borgerliga politiker grämde sig över att staten gett tillskott till norra Sveriges gruvbolag. Hur hade det gått ifall bolaget hade varit privatägt? Jag är inte lika övertygad om slutprodukten som vi har i dag.

Nu när svenska medborgare drabbas av ockerpriser på el kan jag inte låta bli att tänka på Vattenfall. Givetvis följer styrelsen i bolaget ägardirektiv. Med andra ord ska det vara bästa möjliga avkastning på omsatt kapital.

Vi ser nu hur marknadsmodellen för prissättning för el fungerar. Gynnar det medborgarna i Sverige? Finns det betänkligheter över huvud taget vad gäller prissättningen?

När vi har utländska investerare som står på kö för att de vill investera i elproduktion i Sverige kan det väl inte vara någon dålig affär - eller? När de investerar i produktion här intecknar de produktionen i långtidskontrakt med prissäkringar på under 50 öre per kilowattimme, och dessa ska gå utomlands. Samtidigt blir kunder som ser produktionen från sitt köksfönster - svenska kunder på landsbygden - tvungna att betala 3 kronor per kilowattimme, och de får nu söka avbetalning på sin elräkning. Ändå tycker marknadsivrarna att allt är bra med vår inriktning på samhällsviktig funktion, som elförsörjning. Bara vi får mer kärnkraft löser sig allt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Här borde vi givetvis använda oss av vårt statliga bolag betydligt mer och ge ett konkret samhällsuppdrag att investera i produktion och distribution för samhällets och medborgarnas bästa. Det som industrin till exempel talar om är inte kärnkraft. Vi behöver billig el så att vätgas kan framställas vid överskott och låga priser. Först då kan omställningen bli kommersiellt gångbar. Det är vad industrin, som har omställningen framför sig, säger.

Vi kan till exempel jämföra med LKAB, som tar samhällsansvar på malmfälten. När deras verksamhet drabbar andra delar bekostar de en samhällsflytt på två orter - om det är någon som har missat det. Jag tänker högt lite grann: Varför skulle inte andra aktörer som tjänar bra med pengar i dag och som bidrar till samhället men som har en verksamhet som drabbar andra kunna bidra med något utöver den summa som blir kvar efter sista raden i bokslutet?

Fru talman! Jag är övertygad om att den elektrifiering som samhället nu står inför kommer att behöva extraordinära metoder om vi ska lyckas med omställningen samtidigt som vi utvecklar vår industri, behåller vår konkurrensförmåga och visar vägen för hur morgondagens tunga industri kan göra resan till fossilfri produktion. Men då behöver vi inse vad som har gått fel och vad som behöver göras och vad vi använder våra gemensamma bolag och resurser till.

Herr talman! Jag måste erkänna att jag har god lust att börja mitt anförande med allt annat än det jag har skrivit ned, med allt vad vårt utgiftsområde verkar innefatta. Men, herr talman, jag ska försöka hålla mig till mina punkter. Det handlar om näringsutskottets betänkande 1, Utgiftsområde 24 Näringsliv. I betänkandet finns två beslutspunkter: mål för utrikeshandel, export och investeringsfrämjande samt budgetramarna för utgiftsområdet.

Jag vill börja med att klargöra att eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den jag önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom detta utgiftsområde. Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte någon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Därför, herr talman, redogör jag för vår syn på utgiftsområdet i ett särskilt yttrande.

Det gemensamma samhället vilar på att så många som möjligt vill, kan och får delta på arbetsmarknaden. För att åstadkomma en högre sysselsättningsgrad krävs goda förutsättningar för investeringar och företagande i hela landet, tillsammans med en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som bidrar till att arbetskraften utbildas så att efterfrågan på kompetens kan tillgodoses. Vänsterpartiet vill att Sverige ska utvecklas som en kunskapsdriven nation. Små och medelstora företag, samverkan mellan stat och näringsliv, export, forskning, klimat och miljöhänsyn är viktiga beståndsdelar i utformningen av detta.

Jobb skapas när innovationer och nytänkande omsätts i nya produkter och tjänster, inte genom att man konkurrerar med lägre löner och sämre villkor. Små företag är en viktig motor för Sveriges näringsliv, inte bara för att dessa företag kan växa och bli stora utan också för att de i bästa fall kan driva på nya idéer och innovationer framåt. Sverige har goda förutsättningar att utveckla företagandet inom hållbarhet och energieffektivisering, vilket i sin tur kan driva på den här omställningen. Jag vill se en politik för små och medelstora företag som syftar till att skapa långsiktighet och goda förutsättningar för tillväxt men också trygghet för den enskilda företagaren och för de anställda i företaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Det finns inget egenvärde i att så många som möjligt ska vara företagare. Däremot finns det ett värde i full sysselsättning, nya innovationer och inte minst att människor får möjlighet att förverkliga sina idéer och kanske bli företagare. Politikens uppgift ska vara att skapa goda förutsättningar för att det ska bli möjligt.

Jag vill vidare framhålla industriernas betydelse. Mycket av det industrierna producerar är av samhällsviktig och avgörande karaktär, som till exempel material för välfärden, byggandet eller omställningen. Industrin står också för många arbetstillfällen. På vissa orter sysselsätter man majoriteten av den arbetsföra befolkningen, till exempel i min landsända.

Jag anser att Sverige ska vara i framkant när det kommer till industriell utveckling. Att industrin har möjlighet att ställa om är avgörande för hela Sverige. Satsningar på en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad, klimatrenoveringar, ett robust elnät och förnybar elproduktion skulle i hög grad påverka industrin.

Faran som jag och Vänsterpartiet ser nu är att misslyckanden med elmarknad och prissättning riskerar att skrämma iväg de stora satsningar som industrin vill göra i omställningens spår. Sverige bör inse att vi inte är EU:s batteri eller dess samvete för ett misslyckat energisystem. Det enda riktiga för att inte riskera dessa satsningar är att införa det som egentligen heter Bekenmodellen. Vi har döpt om det till Sverigepriser för svenska konsumenter. Detta är något som är görligt.

Handeln med omvärlden är däremot avgörande för Sveriges välstånd och utveckling när det gäller annat, som inte utgör samhällsviktiga funktioner. Jag vill se en rättvis handelspolitik som sätter människor, social rättvisa, djur, klimat och miljö främst och som fokuserar på samhällsvinster för alla och inte bara vinster för storföretagen. När handeln fungerar som bäst tillåter den utbyte av produkter och kreativitet som berikar livet för samtliga parter. Tyvärr råder inte en rättvis världsordning. Under de senaste decennierna har alltmer komplexa multilaterala handels- och investeringsavtal blivit vägen för världens rika länder att utnyttja de fattiga länderna.

Herr talman! Här passar det att jag lyfter fram den reservation som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet under beslutspunkten om utrikeshandel och som Socialdemokraterna yrkade bifall till. Vi står givetvis bakom reservationen och yrkar också bifall till den.

Tillbaka till utgiftsområdet! Jag ska tala om Vänsterpartiets budgetalternativ när det gäller utgiftsområde 24. Jag vet inte om jag behöver ta upp allt.

Anslaget 1:3 Institutens strategiska kompetensmedel borde ha ökats med 30 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag. Det hade möjliggjort satsningar via Rise på innovativa småföretag så att de kunnat tillämpa sin forskning i de statliga labben.

Anslaget 1:5 Näringslivsutveckling borde ha ökats med totalt 122 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag. Ökningen innefattar flera satsningar. Drygt hälften av denna anslagsökning borde ha gått till ett riktat stöd till kvinnors företagande som skulle utgöras av två delar. Den ena delen skulle syfta till att underlätta yrkesnätverkande mellan kvinnor och den andra till att stödja kvinnors innovation. Resten skulle gå till kooperativ företagsverksamhet som är viktig för näringslivets utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Jag hade även velat se en ökning av anslaget 1:8 Sveriges geologiska undersökning med 76 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag. I rapporten Innovationskritiska metaller och mineral - en forskningsöversikt, som tagits fram på uppdrag av vårt utskott, konstateras att det finns en "otillräcklig berggrundsgeologisk och malmgenetisk forskningsuppbyggnad i Sverige vad gäller innovationskritiska metaller och mineral" och att det krävs kunskapsuppbyggnad. Men man har inte fått några pengar. Sveriges geologiska undersökning har haft i uppdrag att kartlägga förekomsten av innovationskritiska metaller, men jag menar att myndigheten behöver mer resurser för detta.

I budgetpropositionen finns anslaget 1:24 Elstöd med ett belopp om 2,4 miljarder. Jag anser att riksdagen borde avvisa detta belopp till förmån för Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser, som jag nyss nämnde. Hela detta anslag skulle då inte behövas.

Slutligen menar jag att ett nytt anslag borde ha införts inom utgiftsområdet för ett treårigt program för grön omställning i pappersindustrin. Vi vill tillföra programmet 150 miljoner konor för 2023. Genom programmet skulle pappersindustrin kunna få stöd för investeringar som innebär energieffektivisering och ökad produktion av förnybara bränslen, där det finns stora möjligheter för den nämnda industrin att bidra ytterligare. Detta skulle givetvis i förlängningen kunna bidra till större inblandning av biobränslen och därmed en ökning av reduktionsplikten med inhemskt biobränsle.

När det gäller de tillkännagivanden som regeringen redovisar som slutbehandlade har jag en annan uppfattning än regeringen om det som gäller Serverat. Regeringen anser att detta tillkännagivande är slutbehandlat och anför till exempel att en ny e-tjänst införts samt att en e-tjänst och en guide uppdaterats. Vidare uppger regeringen att anslutningskraven för kommuner har ändrats, vilket möjliggör för fler kommuner att ansluta sig till programmet. Men det framgår också att antalet kommuner som anslutit sig under perioden maj 2021 till mars 2022 bara är sju. Jag tycker inte att det räcker för att det ska anses färdigbehandlat.

Herr talman! Jag vill önska talmannen, utskottskansliets personal - Christina Ribbhagen sitter i hörnet av kammaren - och givetvis mina kollegor en riktigt god jul och fina helgdagar.

Herr talman, kollegor och kanske någon som lyssnar någonstans! Om det någon gång har varit aktuellt eller intressant hur styrande ledning i Sverige ser på energipolitiken så är det definitivt nu. Just nu är spotpriset i hela landet 483,78 öre, det vill säga nästan 5 kronor per kilowattimme.

Jag har bekanta och vänner som beskriver hur de ligger sömnlösa på nätterna när de tänker på nästa elräkning. Jag kommer att återkomma till elprisstödet längre fram i mitt anförande, herr talman. Det blir intressant.

Denna regering anser att den svenska energipolitiken behöver en ny inriktning. Därför avser den att återkomma till riksdagen med förslag om att målet om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 ersätts med målet om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040.

Detta har vi hört sedan den dagen Moderaterna lämnade energiöverenskommelsen. Och nu är de i regering och ämnar ändra inriktningen, det vill säga att allt kommer att lösas med kärnkraft. Problemet är att vi behöver en lösning som ger effekt till våra hushåll och företag nu, inte om 15 år, vilket många experter säger är den minsta tidshorisonten innan kärnkraften kan vara på plats om man bygger nytt och den kan lösa problemen med de höga elpriserna och osäkerheten på elmarknaden.

Vänsterpartiet har sedan i somras enträget försökt få andra partier att förstå Bengt Ekenstiernas förslag på Sverigepriser, eller Bekenmodellen som han själv kallar den, och hur denna modell för prissättningen skulle lösa problemet med de hutlösa elpriserna som vi smittas av från kontinenten. Men det har vi gjort utan framgång än så länge i alla fall. Jag kan inte förstå detta motstånd mot en lösning som skulle kunna fungera och ändå bistå med överskott till grannländerna precis som i dag.

Här klargör jag nu en gång för alla att denna modell inte tar bort de prisområden som vi har i dag. Den innebär bara att vi prissätter svenska kunder först, med mer normala vinster till producenterna och ett snittpris i landet för kunderna på lite drygt 40 öre. Därefter exporteras överskottet med priser som grannländerna redan i dag betalar med marginalprissättningen.

Jag förstår de medborgare som hör av sig till mig i frustration när de inte kan förstå logiken i att vi som nation, som exporterar mest till grannländerna och har en produktionskostnad på cirka 30 öre, måste betala 5 kronor per kilowattimme för vår egenproducerade el.

Att vi anammat marknadsmodellen som någon sorts religion som kommer att lösa alla prissättningar eller funktioner som samhället behöver är typiskt för det blåbruna gänget.

Jag tänker inte ens börja rada upp branscher eller funktioner där det absolut inte hör hemma med marknadsstyrning. Men på landsbygden har konsekvenserna redan visat sig länge, och bilden av kolonialismen blir allt tydligare.

Att vi ska upplåta natur och miljö till energiproduktion är helt okej eftersom det kan bidra med ren el, bättre klimat och säkrare framtid för kommande generationer. Men det finns ett litet problem här också när utländska investerare tar med sig produktionen i långtidskontrakt utomlands. Och med dagens system, där kommuner inte får något och närboende oftast också blir utan fördelar, växer bilden av att man faktiskt blir lurad och att svenska folket har missat något väsentligt här.

Men det behöver inte vara så. Vi kan bättre. Vänsterpartiet vill införa en lagreglerad, produktionsbaserad ersättning till kommuner och närboende där vindkraft byggs. Om de som ser en vindkraftssnurra från sitt hem kanske kan vänta sig billigare el som ersättning eller någon annan fördel, då tror jag faktiskt att fler skulle vara mycket mer positiva till att titta på en vindsnurra från köksfönstret.

Givetvis ska de kommuner som har upplåtit närmiljö tidigare kunna räkna med samma ersättning. Men här bör givetvis samhället gå in under infasningstiden. Och vi avsätter pengar för ändamålet i vår budgetmotion.

När jag nu en gång är inne på budgeten är det väl lämpligt att jag klargör följande: Att vår budgetmotion föll innebär att vi inte deltar i besluten om utgiftsområdenas ramar utan hänvisar till vår budget, som ska ses som en helhet. Jag och Vänsterpartiet har givetvis en annan inriktning vad gäller även detta utgiftsområdes anslag.

Den största skillnaden här är att regeringen tillsammans med SD kastar Sverige flera årtionden tillbaka i utvecklingen. Jag och Vänsterpartiet har en annan bild. Stenåldern tog inte slut för att stenarna tog slut, utan den tog slut därför att bättre tekniker tog över. Här kämpar man på med en gammal teknik som inte har kommit ett dugg längre på decennier.

Ett ensidigt fokus på kärnkraft hotar exempelvis den stora viljan att investera i vindkraft både på land och till havs. Sådana investeringar skulle kunna ge ett mycket betydelsefullt kraftproduktionstillskott inom tidshorisonter som ny kärnkraft inte ens kommer i närheten av.

Huvudmålet med energipolitiken bör vara stora reformer som syftar till att bygga ut den förnybara energiproduktionen och ställa om från fossila bränslen till förnybara. Transport- och industrisektorernas klimatomställning sker till stor del genom elektrifiering.

Inom energiområdet finns dessutom utrymme för satsningar som inte bara är viktiga för klimatomställningen utan även skapar arbetstillfällen och får fart på ekonomin. Här vill jag hänvisa till vår budgetmotion, där Vänsterpartiet tar ett helhetsgrepp i form av det investeringspaket för klimatet som vi vill sjösätta. Det handlar om investeringar på 700 miljarder kronor under de kommande tio åren, vilket accelererar klimatomställningen väsentligt.

Det föreslagna investeringsprogrammet skulle innebära ökad jämlikhet, stärkt produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället. Om vår budget hade vunnit bifall skulle arbetet med att planera, samverka om och koordinera detta omfattande investeringsprogram ha påbörjats under 2023, och programmet skulle ha implementerats på energiområdet från 2024 och växlats upp under tio års tid.

Herr talman! Allt detta föreslår vi för att Sverige inte ska hamna i situationer som den vi i dag har hamnat i. Det krävs att staten tar mer kontroll över den typ av samhällsviktiga funktioner som elförsörjningen faktiskt är.

För mig och Vänsterpartiet är det en gåta hur regeringen blundar för fakta som tydligt visar, för det första, att prissättningen inte är fungerande. Den lär skrämma iväg våra egna industrisatsningar, den riskerar arbetstillfällen och den gör många privatpersoner fattiga - och i värsta fall hemlösa.

För det andra visar fakta att de åtgärder som regeringen presenterar och som ska ta oss ur krisen är tandlösa gentemot prisbilden. Samma sak kommer att inträffa nästa vinter om inga andra åtgärder kommer på plats.

Jag går tillbaka till elprisstödet, som jag lovade. Att regeringen inser att något måste göras så att privatpersoner och företag klarar av stundande situation är givetvis bra. Men dit hör ju även vi norrlänningar. Energiministern uttryckte det som att svenska folket kommer att få elprisstöd som utlovat, trots att halva Sverige saknades - och fortfarande saknas - på kartan för elprisstöd.

Den nonchalans som regeringen och dess stödparti har visat oss boende norr om Dalälven när det gäller den situation som även vi befinner oss i gör mig närmast skitförbannad. Ursäkta språkbruket, herr talman! Men att regeringen enträget blundar för den åtgärd som skulle lösa nästa vinters situation, det vill säga införandet av Sverigepriser, visar bara hur handlingsförlamad man är som låter EU programmera åtgärderna.

Åtgärder som borde sjösättas efter att Sverigepriser implementerats är givetvis ersättning till kommuner och närboende för vindkraft, så att färdiga projekt får bättre acceptans och kommer på plats så snart som möjligt. Vad gäller havsbaserad vindkraft måste södra Sverige få börja realisera projekt som bara väntar på tillstånd.

Vi kan inte ha ett läge där en samhällsviktig funktion som elförsörjningen blir ett spekulationernas paradis, med vinster som räknas i tresiffriga procentbelopp och där betalarna är privatpersoner och småföretag - samtidigt som företag riskerar att gå omkull och människor barskrapas på sina tillgångar. Värst av allt är att regeringen och SD vet vad som pågår.

Sällan är jag så upprörd över situationer som blir orättvisa och slår hårdast mot dem som har minst som jag är nu. Jag är ärligt sagt heligt förbannad över hur elprisstödet är utformat. Man ger stöd som helt klart är otillräckligt även för många privatpersoner i södra Sverige - men man ger också stöd till miljardärernas slott och fritidshus samt till stora livsmedelskedjor och butiker som redan har tagit betalt av kunderna i form av höjda matpriser. Lite ödmjukhet från Sverigedemokraterna och regeringen vore alltså på sin plats.

Som jag inledde med har jag bekanta och vänner som vittnar om en ohållbar situation när det gäller kommande elräkningar. Allt detta skulle man kunna åtgärda om viljan fanns. I ärlighetens namn vet jag faktiskt inte vilken situation vi hade befunnit oss i med en annan regering, men en sak kan jag lova: Vi hade pressat regeringen med alla till buds stående medel om vi hade varit med.

Herr talman! Ledamoten svarade inte på mina frågor.

Moderaternas partiledare har sagt att det vore lättare med ytterligare sex reaktorer igång. Är det rimligt att säga så när två av dessa reaktorer aldrig skulle ha överlevt till i dag? Man kan diskutera om reaktorerna i Oskarshamn kunde varit med efter investeringar.

Påstår Moderaterna att Vattenfalls styrelse ljög när de sa att de stängde reaktorerna av kommersiella skäl? Moderaterna hade regeringsmakten mellan 2006 och 2014, men skatten på termisk effekt var kvar hela den tiden. Ni gjorde inget åt den. Jag håller dock med om att man i energipolitiska diskussioner efter Energikommissionen 2015 kom fram till att ta bort skatten 2018. Och jag instämmer i Mats Greens analys av att det säkert var det som gjorde att dagens reaktorer är igång.

Men menar Moderaterna att Vattenfalls styrelse ljög för svenska folket när de sa att de stängde reaktorerna av kommersiella skäl?

Herr talman! Partiledaren för ledamoten Greens parti sa för ett tag sedan att det vore lättare att hantera denna situation om vi hade tolv reaktorer igång i stället för sex. Är det Moderaternas syn att även Barsebäcks reaktorer skulle kunna vara igång?

Låt oss ta Oskarshamns reaktorer, som stängdes 2015 och 2017. Är det realistiskt att det skulle kunna vara igång? Kan man skylla allt på Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att de inte är igång?

Att skatten för termisk effekt togs bort 2018 av den gamla regeringen nämner de blåbruna nästan aldrig.

Menar denna regering och stödpartiet att ledningen för Vattenfall ljög när de sa att de stängde Ringhalsreaktorerna av kommersiella skäl?

Jag får inte ihop det. Jag erkänner att jag inte är något proffs på kärnkraft och på hur alla turerna kring den har gått till. Men om man ljuger tillräckligt många gånger tror man själv på det man har sagt, och jag tror att Moderaterna har hamnat där. Man kör med att sex reaktorer har stängts av politiska skäl. Jag medger att det var så med en av dem och att man till och med betalade för det.

Men menar ni att reaktorerna i Oskarshamn skulle kunna vara igång i dag? Jag hoppas på ett svar som ger även dem där ute en bild av hur ni ser på säkerhetsriskerna med kärnkraft. Är det rimligt att reaktorerna i Oskarshamn skulle kunna tuffa på?

Fru talman! Jag hörde inget svar på min fråga om prissättningsmodellen, men det hade jag inte heller väntat mig.

Vad gäller prisstödet, eller stödet för industri och konsumenter, säger statsrådet att man har gått ut med det. Men halva Sverige står utan stöd fast priset till exempel i går i hela landet var 483,73 öre.

Kan regeringen lova att husägare i norra Sverige som måste ta banklån för att betala elräkningen kan få stöd så att de fixar banklånen, eller i varje fall får samma stödform som i södra Sverige?

Fru talman! Min fråga är definitivt av allmänpolitisk karaktär, och intresset för den är stort i landet i dag. Det gäller elmarknaden.

Hur ser regeringen på risker med dagens prissättningsmodell? Sveriges industrier vill göra omställningen och har redan börjat göra stora investeringar. Osäkerheten vad gäller pris på el har gjort att trycket på att ifrågasätta marknaden definitivt ökar. Vi har ingen elproduktion i Sverige som kostar mer än drygt 30 öre per kilowattimme, och vi har stor export. Ändå betalar många uppemot 5 kronor per kilowattimme vissa dagar och veckor.

Tänker regeringen göra något åt prissättningsmodellen för vår egenproducerade el som säljs till svenska kunder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga är av en allmänpolitisk karaktär, så jag tror att det blir Mats Persson som svarar.

Teracom Group AB är ett statligt företag som ägs till 100 procent av svenska staten. I februari 2019 meddelade Teracom att man köper den svenska delen av telekomoperatören Net1. Nu meddelar Net1 att de lägger ned med tre månaders varsel. Den 31 januari slutar den funka. Det finns byar i Norrbotten som bara har den möjligheten vad gäller mobilt bredband. När de frågar Post- och telestyrelsen vad de har för alternativ blir svaret att det inte finns några.

Min fråga blir då: Kommer regeringen att agera eller säga någonting och ta ansvar för om Net1 stänger ned den 31 januari och människor inte har några alternativ och far illa? Det finns pensionärer som har larm via Net1 och så vidare. Jag vill också fråga regeringen: Har ni koll på hur det ser ut i landet?