Acko Ankarberg Johansson

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Regeringen har redan vidtagit flera åtgärder. Sedan den 1 januari handlar det om nationellt högspecialiserad vård vid könsdysfori, vilket i sig innebär en kvalitetsstämpel. Vi säkerställer därmed att vi har de bästa metoderna och att de bygger på evidens och beprövad erfarenhet. Denna åtgärd är alltså redan vidtagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Regeringen har också gett i uppdrag till Socialstyrelsen att följa användningen av könskontrollerande hormoner eftersom detta har stora konsekvenser.

När det gäller de delar som tillhör politiken som regeringen kan påverka har vi vidtagit åtgärder i syfte att säkra en trygg och säker vård för patienter när de söker vård. Sedan är det en annan process som pågår i riksdagen, och den får vi återkomma till när riksdagen har fattat sitt beslut.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag kommer att komma till riksdagen så fort ni kallar. Det är ingen tvekan om det. Jag kommer att stå i talarstolen så länge som ni ställer frågor och svara på dem. Men det är arbetet som görs i Regeringskansliet som är väsentligt. Vi jobbar med det hela tiden.

Det gäller att se vad det är som regionerna behöver. Hur skulle man kunna forma ett stöd för att få den effekt vi vill, nämligen att det är vårdpersonal som blir kvar? Det gäller att man inte lägger varsel utan att man gör förändringar som stöder. Det är välfärdens kärna vi ska lägga pengarna på.

Vi har haft en situation där vi tillåter andra delar av våra verksamheter att svälla. Jag brukar kalla det politikdriven administration. Vi brukar ha många uppdrag som vi vill be om. Det är underlag, jämförelser och processledare för det ena och det andra. Det påverkar verksamheterna till detaljredovisningar och möten. Men det kanske inte alltid gagnar vården.

Vi behöver rannsaka oss själva och göra förändringar. Men vi ska säkerställa att vi har vårdpersonal, för den behöver vi.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan, även om jämförelsen som ledamoten gjorde initialt inte stämmer! Situationen i Gaza är någonting annat än vad den är i Sverige.

Det är nödvändigt att vi från statens sida stöttar regionerna. De kan inte själva bära den konsekvens som det har blivit av det pensionsavtal som de har ingått. De kan inte heller själva bära konsekvensen av inflationen.

De verkliga läkemedelskostnaderna bär regeringen till största delen. De ökar med 4 miljarder bara på ett par år. Den kostnaden tar staten. Inte en enda ledamot har ställt en fråga om det. Kostnaden för medicinteknisk utrustning ökar också på grund av inflationen.

Vi måste pressa ned inflationen. Det får snabbast effekt för regionerna. Men kostnaderna för pensionerna ligger kvar. Där behöver regeringen gå in och stödja och stötta.

Det är precis som ledamoten säger. Det påverkar patienter när vi inte har en personal som räcker till. Regionerna själva måste göra hemläxan. Regeringen kommer att stödja dem i deras arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för att ledamoten lyfter en så angelägen fråga.

Vi har fyra regioner som inte gör några besparingar alls, och vi har faktiskt tre som lånar till driften. Det är en väldigt tuff situation. I dagsläget är det någonstans runt 5 300 personer som har varslats, vilket är många. Någon kanske säger till mig att det oftast inte är lika många som i slutändan sägs upp, men det handlar ändå om oerhört många personer. Vi behöver behålla den vårdpersonal vi har.

Därför prioriterade regeringen pengar till välfärden i den strama budget vi lade fram i höstas. Vi säkerställde också att vi gav tidiga besked om alla budgetpengar så att man kunde räkna in dem i sin budget och göra behovet av besparingar mindre. Precis som vi har sagt kommer vi nu också att återkomma, för regionerna - eller sjukvården, ska jag säga - behöver resurser för att kunna behålla personalen.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Ja, det är en fantastiskt god utveckling när det gäller barncancervården. Barn och föräldrar brukar berätta om att de får det bästa omhändertagandet. Men de berättar också att nästan allt stöd försvinner när barnet blir 18 och hamnar på vuxensidan. Det är en av de saker vi kommer att fokusera på: att få en bättre övergång från barn till vuxen för den som är just drabbad av cancer. Det handlar också om behovet av rehabilitering, som ibland kan vara livslångt. Vi behöver säkerställa stöd till barn, och kanske även till föräldrar, på ett bättre sätt än i dag.

Vi kommer förstås att ta stöd i det arbete som EU har gjort med den europeiska cancerplanen. När EU gjorde sin sammanställning över länderna för ungefär ett år sedan kom vi väldigt väl ut i den. Vi ligger långt fram, men de problemområden vi har behöver vi jobba med. Det handlar om att vi inte når alla barn och alla familjer. Det finns stora skillnader beroende på vem man är och var man bor. Detta behöver vi jobba med framöver, och det kommer vi att återkomma till.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag vill verkligen understryka att jag håller med om att det är en mycket svår situation för regionerna. Och det är inte regionerna som vi tycker synd om utan patienterna som inte får den vård som de behöver och medarbetarna som känner att de inte kan fullgöra sitt arbete därför att de blir för få.

Det finns behov av att ge stöd - jag har sagt det tidigare, och det ligger fast - men också av att regionerna själva tittar på sin verksamhet.

Låt mig ändå jämföra med situationen i Stockholm, där man tidigare på Karolinska Universitetssjukhuset hade fler chefer än vårdplatser. Nu har man ändrat på det och har fler vårdplatser än chefer. Jag är väldigt glad över det.

Men det finns förändringar att göra så att man faktiskt hamnar rätt, där man prioriterar vården och ser till att det blir på bästa sätt.

Det är klart att den utmaning som Sahlgrenska står inför är väldigt stor. Men då ska man lägga till vad regionen själv konstaterar, att man lägger jämförelsevis mindre pengar på sjukvård än andra regioner och att man inte har en budgetprocess som säkerställer vilket uppdrag som sjukhusen har.

Staten behöver stötta, och regionerna behöver göra sitt.

Fru talman! Det är väl ändå inte helt korrekt att inflationen startade med regeringens budget. Inflationen startade ju redan under förra regeringen. Det var då den peakade. Vi var tvungna att fatta de beslut som vi har gjort med en stram budget för att inte medverka till ökad inflation.

Just nu ser vi att det långsamt går åt rätt håll. Många hushåll märker av att det har blivit bättre. Problemet för regionerna är att de har ett pensionsavtal där kostnaderna ligger kvar hela 2024. Det är den tuffa situationen för regionerna i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag har redan berört den i flera svar, men låt mig fortsätta.

Man har nu har en budgetsituation som är tuff: Man fick i höstas besked om ett särskilt sektorsbidrag som kunde gå rätt in i pensionskostnader men också strax före jul ett oväntat tidigt besked om de andra pengarna - det fanns ju totalt 16 miljarder till sjukvård i budgeten. Man får då ställa sig frågan: Hur landar de i vår region?

Vi möjliggjorde för regionerna att minska behovet av besparingar. När man står där som regionpolitiker är det en ganska tuff situation att hantera allt det ansvar man har. Därför är jag glad över att flera regioner faktiskt har reviderade budgetar i vår. De säger att de inte fullt ut kan se läget nu utan flaggar för en reviderad budget. Norrbotten kommer att göra det, till exempel. Jag tror att det var en klok åtgärd som de beslutade sig för - att vänta in läget och se hur det ser ut, men också att säkerställa att det blir kloka förändringar om man behöver göra förändringar.

Nu ser vi att exempelvis fortbildning dras in i nästan alla regioner - en region gör det inte. Detta kommer att få långtgående konsekvenser. Det kan tyckas vara en liten budgetpost, men man måste analysera noga.

Fru talman! Jag är väldigt glad över ledamotens engagemang. Jag hoppas också att partivännerna lokalt hittar sätt för detta.

Jag ställer krav på att regionerna själva först analyserar sin verksamhet och inte bara antar en budget som bara blir, utan att de vet vart patienterna tar vägen om de skulle lägga ned ett lasarett. Patienterna försvinner inte. Vårdbehov försvinner inte. Det där som ser ut som snabba lösningar från någon ekonomiavdelning fungerar sällan i sjukvården. Man måste förstå sjukvårdens behov när man gör en budget.

Regeringen kommer att återkomma.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Sitter man i styret i en region behöver man verkligen lägga sig vinn om att lägga en budget som ser det uppdrag som sjukhus och primärvården har innan man beslutar om budget.

Jag nämner inte Värmland just nu utan återkommer till Västra Götaland. De beställde själva en extern rapport som kom till regionstyrelsen i december - det är offentligt. De konstaterade att de inte har en budgetprocess som tar hänsyn till sjukhusens uppdrag och vilket behov de har. Det var några gamla system som gällde, och så fick de dessa pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag måste förstå sjukvårdskrisen och uppsägningar utifrån den aspekten. Jag hoppas att ledamoten åker hem och tar ett rejält samtal med kollegorna om hur ni lägger pengarna, hur ni använder pengarna här.

Regeringen kommer att fortsätta att ge stöd till sjukvården, precis som gjordes i höstens budget. Det är nödvändigt för att vi ska kunna behålla vårdpersonalen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för att ledamoten lyfter aspekten att man faktiskt varslar vårdpersonal och inte tar itu med andra saker.

Vi vet utifrån undersökningar att man har anställt fler som jobbar med administrativa sysslor och som är långt från vården i stället för att anställa vårdpersonal, alltså undersköterskor, medicinska sekreterare, sjuksköterskor, läkare och andra. Den avvägningen har man gjort under ganska lång tid. Det behöver vi ändra på.

Hade varslen legat på ett annat sätt hade vi haft en annan diskussion. Men precis som ledamoten säger är detta vårdpersonal, och dessa behöver vi värna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Karin Rågsjö för samma fråga som den tidigare ledamoten ställde.

Det är väldigt tufft för regionerna. Om det hade sett lika ut mellan regioner hade det varit lite enklare; om de hade haft samma problem hade vi vetat hur vi ska stödja och stötta. Nu har vi tre regioner som lånar till drift och tre eller fyra - snarare fyra - som inte gör besparingar alls utan som fortsätter som de brukar, och de andra ligger däremellan. Hur ska då ett stöd från staten se ut så att det faktiskt möjliggör att vi kan behålla personal?

Det är inte helt enkelt att välja väg. Därför är det nödvändigt att vi nu tittar på vilka åtgärder regionerna är på väg att göra, för att vi ska ge stöd på bästa sätt. Ett stöd som inte går till sjukvården är inget bra stöd. Västra Götalandsregionen konstaterade själva före jul att de lägger jämförelsevis mindre på sjukvård än andra. Det innebär att stödet måste vara riktat på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar ledamoten för kompletteringen.

Jag tror att det är precis som en medarbetare på Sahlgrenska sa i ett tv-reportage i helgen: Jag har förståelse för att viss omställning kan behövas, men det är nödvändigt att man vet vad man gör och tar sig tid att se om det får rätt effekt.

Det krav hon ställer på sin ledning behöver hon också ställa på regeringen. Hur ger man rätt stöd när regionerna är så olika? Det är tre som lånar till driften medan andra inte gör några besparingar. Stödet måste hamna rätt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Fredrik Lundh Sammeli för en synnerligen angelägen fråga.

Det är extremt tufft för i princip alla regioner. Några av dem klarar sig utan besparingar. Men många av dem har strukturella ekonomiska problem som pågått länge, och sedan kom inflationen därtill. Detta gör att regionerna behöver stöd, och jag har samma svar som statsministern. Regionerna behöver stöd för att klara den situation som råder. Det var också skälet till att regeringen gav ett särskilt stöd i höstas.

Vi följer nu utvecklingen och ser vad regionerna vidtar för åtgärder och vilka bedömningar de gör utifrån sina budgetbeslut och de besked regeringen gav, inte minst i december: Vad behöver de göra? Regeringen återkommer så snart det är möjligt eftersom vi måste behålla all vårdpersonal vi har för att klara jul, nyår och trettonhelg med tre virus och beredskapen vid ett eventuellt väpnat angrepp. Vi behöver värna sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ledamoten inte minst för att han lyfter frågan. Jag tycker nämligen att det även är en del av opinionsbildningen att få tala om att det rör sig om verksamheter som i många fall är lurendrejeri där människors liv och hälsa faktiskt sätts på spel - och där någon dessutom tar betalt för det.

Vi vet inte vad som hade hänt om de fall som det refereras till hade prövats rättsligt utifrån de lagar och möjligheter som finns. Jag vill uppmana alla som ser detta att anmäla till de tillsynsmyndigheter vi har så att vi får prövat om de rättsliga regler vi har räcker eller om vi behöver ta till mer. Det utredningen kom med är som sagt i många delar mycket bra och klokt, men i uppdelningen gällande hur en lag skulle vara uppstår en del problem som gör att vi får värdera om vi ska gå in och göra detta nu eller om vi ska göra andra saker som också är prioriterade.

Regeringen kommer på riktigt att följa frågan. Jag har också tagit del av det som ledamoten refererar till, och den här sortens alternativa åtgärder - det är svårt att ens kalla det medicin - är farliga. Varje gång detta förekommer, liksom annat där vi ser att man använder sig av människors rädsla och oro för att tjäna pengar på dem medan man utsätter dem för livsfara, är det avskyvärt.

Vi behöver alltså på alla sätt använda och skärpa de tillsynsverktyg vi har och se till att de som utövar tillsyn får bättre möjligheter. Därför tar jag med frågan både ur ett tillsynsperspektiv, där jag hoppas att vi kan få testa den lagstiftning och de straffbestämmelser som finns, och ur perspektivet att vi kommer att följa frågan. Det finns dock några trixigheter i lagförslaget som behöver utvärderas vidare för att detta ska kunna bli en lagstiftningsprodukt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för kompletterande medskick och synpunkter.

De utredningar som ledamoten refererar till ligger inte under mitt ansvarsområde eller under de krav som jag har på utredningar som ska göras, så där uppstår inget problem. Det är sjukvårdsutredningar som ligger hos mig.

Det som ligger i utredningens förslag när det gäller åldersgränser och en breddning till alla sjukdomar är som sagt alldeles utmärkt. Uppdelningen att behandling ska vara förbjudet är självklar, för det är ju inte en behandling som har evidens eller som är bra för patienten.

När det gäller att symtomlindring ska vara tillåtet både för barn och för gravida måste vi definiera vad som är symtomlindrande och som har evidens och vad i den gruppen av insatser och åtgärder som vi tycker är rimligt att man får göra. Då måste vi bygga upp en kunskap hos en myndighet som definierar detta, för det finns inte i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den erfarenhet som under hundratals år har byggts upp i hälso- och sjukvården av vad som är evidensbaserat och vad man har god erfarenhet av vet vi vad som gäller. Annars har man en klinisk prövning och en studie om hur man ska göra. Detta är dock ett område där vi inte har det, och då måste vi bygga upp en sådan för att kunna veta vad som är en symtomlindrande behandling som vi menar skulle ha acceptans. Vi måste bygga upp en struktur kring detta som gör att man kan göra det. Då behöver man alltid göra en avvägning av om det är vad vi behöver göra och om detta skulle gynna eller missgynna sektorn.

Jag tror att vi behöver satsa de bästa resurserna, både när det gäller utredning och när det gäller vad vi gör över huvud taget. Det handlar om att människor ska få den vård och omsorg som de behöver, som har evidens och som vi vet har beprövad erfarenhet bakom sig.

Annat tenderar att vara lurendrejeri där man får människor att betala pengar för något som i värsta fall är farligt. Detta behöver vi använda alla befintliga lagar för att stoppa, och jag vill säga att marknadsföringslagen inte är oväsentlig i detta sammanhang för att angripa både detta och annat som vi ser i samhället i dag som inte borde finnas och där man utmålar något som inte stämmer.

Det finns en massa som kan göras som kan vara gott och som finns med i rehabiliteringsinsatser och mycket annat, men det bygger i dag på evidens. Detta finns inom det område som vi jobbar med. Det här är något helt nytt där vi ska lämna allt som är hälso- och sjukvård och allt som är evidens och beprövad erfarenhet och skapa ett nytt fält där vi godkänner symtomlindrande behandling, inte bara för vuxna utan också för barn och gravida. Det är ett nytt fält.

Som sagt följer vi frågan, men den finns inte på min dagordning i nuläget eller den närmaste tiden.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för kompletteringarna. Jag har också tagit del av sådana fall. Det är alldeles fruktansvärt att man leder människor till ohälsa eller till och med till risk för död - här ledde det till döden i ett av fallen - och detta dessutom till en hög kostnad. Människor betalar alltså för extremt farliga råd. Det är mycket allvarligt att det sker.

Låt mig först få komplettera med vad nuvarande lagstiftning säger och vad det är för straff. I 5 kap. 1 § patientsäkerhetslagen finns det bestämmelser om begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att vidta åtgärder.

I samma lag finns också straffbestämmelser som ska tillämpas om någon bryter mot lagen, vilket kan ge både böter och fängelse i upp till ett år. Det finns alltså tydliga skrivningar om att man måste svara upp mot det som står i hälso- och sjukvårdslagen, och om man inte gör det finns möjlighet till straff. Det är precis denna väg - åtalsvägen - som vi i dag har att följa. Jag kommer förstås att följa utvecklingen när det gäller om vi behöver ha högre straff för att tillämpa detta och för att säkerställa att ingripande sker.

Jag kan inte svara på varför den tidigare regeringen inte gjorde något under de tre åren. För oss ligger svårigheten i några formuleringar i utredningen. Det handlar inte om att man ska förbjuda eller höja åldersgränser, vilket låter alldeles rimligt, utan om begreppet att symtomlindrande behandling ska vara tillåten. Då behöver vi definiera i lagstiftning vad som är symtomlindrande, och där kommer det att bli svårt att hitta rätt eftersom vi befinner oss utanför hälso- och sjukvårdens evidens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har i dag ingen katalog eller begreppshållning där vi vet vad som är godkänt och vad som är symtomlindrande, utan vi skulle behöva bygga upp en helt ny kunskap och evidens om denna del av ingrepp och råd som ges och dessutom definiera vad som är symtomlindrande, vilket i det här fallet skulle vara tillåtet enligt utredningen medan annat inte skulle vara det.

Huvudansatsen att vidga perspektivet från det fåtal sjukdomar som nämns i dag till en bredd tycker jag är alldeles utmärkt, men när man går in på begreppen måste man tydliggöra i lag hur det ska se ut. Då uppstår svårigheter, och detta gör att det kommer att krävas något mer om man ska gå vidare.

Vi har att bedöma det behov vi har av utredningar just nu, och där är det många som pockar på. Då behöver man alltid prioritera, och vår bedömning hittills har varit att det är på straffsidan vi behöver titta på hur vi kan göra. Jag utesluter inte att vi också kan titta på annat, men precis som ledamoten säger kommer det att krävas betydande kompletterande utredningar för att få det på plats lagtekniskt. Det är ett ganska stort arbete.

Jag vet inte riktigt vad som är bästa vägen för oss. Är det att utöva tillsyn, att angripa och påtala för alla som agerar på felaktiga grunder och på fel sätt att de förstör människors liv och hälsa och att använda de redskap vi har och skärpa straffbestämmelserna? Eller är det att lägga mycket tid på att plocka fram ett helt nytt material som bekräftar det som finns men som också talar om vad som inte är tillåtet? Det är detta vägval vi står inför framöver.

Hittills har jag valt vägen att vi ska skärpa och använda oss av det vi har, men jag utesluter inte annat. Jag vill gärna lyssna på hur ledamoten, som har en lång och gedigen erfarenhet av sjukvård, ser på begrepp som symtomlindrande behandling och hur det skulle kunna definieras.

Fru talman! Anders W Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att inte ytterligare människor med allvarlig sjukdom ska drabbas genom utredning och behandling utförd av individer som saknar erforderlig kompetens.

Hälso- och sjukvård är sådan vård som utförs av yrkesutövare som står under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn och som antingen har vetenskaplig evidens eller stöds av beprövad erfarenhet bland professionerna inom hälso- och sjukvården. För hälso- och sjukvård finns det omfattande rättslig reglering som syftar till att säkerställa en patientsäker och behandlingseffektiv vård. Någon sådan reglering finns däremot inte för komplementär och alternativ vård, förkortat KAV. Exempelvis finns det för närvarande inte något krav på att KAV ska utföras i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, och det saknas även system för att säkerställa komplementärmedicin- och alternativmedicinutövares kompetens att utföra den vård som de ger.

Det finns således stora skillnader mellan den rättsliga reglering som gäller för hälso- och sjukvården och den rättsliga reglering som gäller vid verksamhet utanför hälso- och sjukvården. Vid KAV motverkas de risker som vården kan medföra i enskilda fall främst genom de straffbestämmelser som finns i patientsäkerhetslagen (2010:659). Straffbestämmelserna syftar till att inskärpa vikten av att den som utför KAV iakttar nödvändig försiktighet och inte utför vård som han eller hon saknar sakkunskap att utföra.

Svar på interpellationer

Om Inspektionen för vård och omsorg får kännedom om att någon som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har brutit mot vissa bestämmelser i patientsäkerhetslagen ska myndigheten vidta åtgärder så att bestämmelserna följs och, om det behövs, göra en anmälan till åtal.

I patientsäkerhetslagen finns också bestämmelser som begränsar andra än hälso- och sjukvårdspersonal att utföra sjukvårdsåtgärder, samt straffbestämmelser vid brott mot patientsäkerhetslagen. Inspektionen för vård och omsorg får besluta om förbud för en person att utöva verksamhet, antingen under en viss tid eller för alltid.

Det bör även understrykas att Konsumentverket har ett tillsynsansvar när näringsidkare marknadsför varor eller tjänster i sin näringsverksamhet. Konsumentverket arbetar också för att det ska finnas information och vägledning om konsumenters rättigheter och skyldigheter samt annan information som ger konsumenter goda förutsättningar att ta till vara sina intressen, om inte någon annan myndighet har den uppgiften. Som framgår av KAM-utredningens (S 2017:05) delbetänkande Komplementär och alternativ medicin och vård - säkerhet, kunskap, dialog (SOU 2019:15) har Konsumentverket tidigare haft flera olika tillsynsärenden som behandlat dessa frågor.

Som Anders W Jonsson uppmärksammar har KAM-utredningens slutbetänkande Komplementär och alternativ medicin och vård - ny lagstiftning (SOU 2019:28) remissbehandlats, och jag kan konstatera att remissutfallet är blandat. Flera remissinstanser pekar på oklarheter kring vissa centrala begrepp i utredningens förslag. Jag följer dock frågan noga och utesluter inte att nuvarande straffbestämmelser kan behöva ses över.

Fru talman! Tack, ledamöter, för alla goda inlägg och för interpellationerna!

Jag tror att jag har sagt i varje inlägg att vi behöver öka vårdkapaciteten. Jag tycker att det är svar nog. Vi behöver det så att vi klarar en jul, nyårs- och trettondagshelg med tre virus. Det klarar vi inte i dag utan att gå upp i stabsläge. Och vi måste kunna ha ökad vårdkapacitet för att klara det som skulle kunna bli fallet vid ett väpnat angrepp.

Det är situationen i Sverige i dag. Men vi började på minus därför att vi under en lång rad av år har minskat antalet vårdplatser. Vi har minskat antalet vårdplatser, och vårdpersonal har lämnat sektorn. Det är också precis som ledamoten Eva Lindh lyfte fram: När de väl har lämnat sektorn är det ganska många som aldrig kommer tillbaka. Det är många sjuksköterskor som har lämnat sektorn och aldrig kommit tillbaka. Vårdförbundet rapporterar också om det. Därför är det oerhört allvarligt när personal tvingas lämna sektorn, för då finns det en risk att vi inte får tillbaka den. Då får vi inte tillbaka välutbildade och erfarna sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och andra.

Det är nödvändigt att vi säkerställer en möjlighet för dem som finns i vården i dag att fortsätta arbeta och göra ett gott arbete, för var och en av dem behövs.

Sedan finns det många områden där man gör omställning och förändring. I dag är det den goda och nära vården, där man arbetar på nya sätt. Men det handlar ju inte om besparingar utan om att skapa en bättre vård som gör att patienterna får det bättre i praktiken. Man byter arbetssätt och så, men det är långt ifrån diskussioner om besparingar.

Vårdkapaciteten behöver alltså öka. Regeringen följer detta i det nära perspektivet och kommer att återkomma när det gäller Försvarsberedningens rapport. Jag har nämnt några gånger att det har funnits en bred enighet och att vi nästan har varit överens, men jag är inte helt säker på att ledamoten Patrik Björck och socialdemokraterna i Försvarsberedningen var helt överens. Men det kanske ni är fullt ut; det fanns ju några tillägg, eller synpunkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den fortsatta processen får väl visa att vi, både riksdag och regering, ändå kan komma överens om de viktiga perspektiven i totalförsvaret. Det är väldigt bra att vi äntligen har en särskild minister för detta. Han gör ett utmärkt jobb och kommer nu att ta över.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ledamöter, för era kompletterande inlägg! Jag uppskattar verkligen diskussionen.

Det är jättetydligt att om vi skulle göra regionerna till underleverantörer och tala om för dem hur de ska fixa med vårdplatser, då kommer det att bli uppror.

Vi försökte faktiskt i juni månad, när Socialstyrelsen berättade att vi behöver öka med 2 300 vårdplatser för att klara tillräcklig vårdkapacitet. Svaret var tydligt: Ni lägger er inte i den frågan.

Visst finns det en konflikt mellan självstyret och behovet av att säkra hela Sveriges vårdkapacitet; det gör det. Det kan vi inte lösa genom den pågående parlamentariska utredningen om vårdansvaret, utan det är en fråga vi får lösa här och nu.

Regeringen har valt metoden att ge särskilda miljarder för att öka vårdkapaciteten. När det är kopplat till Försvarsberedningens rapport kommer vi att återkomma i en proposition, precis som jag sa. Men just nu är gången att Försvarsberedningens eniga förslag i de här delarna har gått till myndigheterna, som ska tala om vad de tycker om det. Det kommer att vara en beredningsprocess, och sedan kommer det en slutrapport. Sedan ska vi återkomma med en proposition. Det här ligger alltså en liten bit fram.

En jätteviktig del i detta är vår syn på vårdkapacitet och vårdplatser. Vi har inte haft samsyn i det.

Hösten 2021 lade den dåvarande socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen fram en budget som vi hade majoritet att förändra, vilket vi gjorde i vissa delar. Då skrev vi in i det som blev riksdagens beslut att Sverige har för låg vårdkapacitet och för få vårdplatser och att de behöver öka, och vi skickade med pengar.

Jag minns mycket väl mötet i socialutskottet sedan, på nyåret, när vi gick igenom situationen med ansvarigt statsråd, myndigheter och Sveriges Kommuner och Regioner. Då var uppfattningen att riksdagen hade fel. Vi behövde inte öka antalet vårdplatser.

Men på våren i vårändringsbudgeten hade regeringen ändrat uppfattning. Jag är glad över det, för nu har vi samsyn i att vi hade för få vårdplatser och har för få vårdplatser och att vi behöver öka dem. Och vårdplatser - vi är helt överens, men jag säger det ändå - är ju inte sängarna, utan det är kapaciteten och kompetensförsörjningen omkring dem.

Vi har alltså äntligen nått en position där vi är överens om att vi ska öka vårdkapaciteten i Sverige. Då finns det ett behov av att diskutera Försvarsberedningens rapport, som säger att vi ska fördubbla kapaciteten. Vi har i dag någonstans runt 15 300 vårdplatser. Är det fler än 30 000 vårdplatser vi talar om, eller vad är det för vårdkapacitet vi talar om? Normalt sett vid ett väpnat angrepp är det också en annan sorts sjukvård som brukar behövas. Hur ska vi se på det?

Det var några av de frågor som jag tog upp i dag när jag var hos socialutskottet. Ni hade bjudit in mig och flera andra, och vi diskuterade just beredskapsperspektivet. Nu får ledamoten från socialutskottet inte komma upp i talarstolen igen, men jag tror att han skulle kunna instämma i att det är ganska svårt att bedöma de här sakerna. Men vi behöver hitta enighet om hur mycket vårdkapaciteten ska öka och sedan sätta pengar på det, för regionerna kan inte öka för det nationella målet om de inte får ersättning för det. Där är vi helt överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi måste klara den akuta krisen. Det är också den som regeringen följer noggrant och kommer att återkomma om, för man kan inte lämna välfärden i sticket. Även om det är regionerna som har huvudansvaret måste regeringen finnas där och stötta. Vi har inte huvudansvaret för sjukvården, men vi har ett ansvar att stödja och stötta.

Det är nog de orden jag får använda när vi har den ansvarsfördelning som vi har i Sveriges förvaltningsorganisation - att det är stöd och stöttning som regeringen ger. Vi kan inte överta ansvaret från regionerna.

Men Försvarsberedningen och det som är huvudämnet i ledamöternas två väldigt fina interpellationer handlar om att vi gemensamt behöver hitta samsyn i regering och riksdag så småningom om hur vi ska förstärka totalförsvaret. Jag är glad över det engagemang som både ledamöter här och utskottet visar.