Camilla Waltersson Grönvall

Herr talman! Jag tackar Nadja Awad så mycket för denna, tycker jag, fina diskussion om gemensamt engagemang när det gäller att vi måste förändra situationen för många av de mest utsatta grupperna i samhället.

För mig som moderat är LSS-lagstiftningen väldigt viktig. Den är ju en frihetsreform, och den kom till genom en borgerlig regering. På något sätt gör detta att jag som moderat känner ett extra ansvar att säkerställa att vi efterlever den. Det är min utgångspunkt när jag arbetar med dessa frågor. I detta ingår naturligtvis att människor ska ha självbestämmande och kunna utforma var de bor.

Det är väldigt viktigt att skilja den institutionsvård som ledamoten tog upp från de särskilda boenden som i dag fungerar väldigt fint och som också lyfts fram av funktionsorganisationerna som goda exempel på fina och bra boenden där man har möjlighet till självbestämmande. De präglas också av hög kvalitet. Till åhörare som eventuellt reagerar på detta vill jag säga att de boendeformer vi har präglas av hög kvalitet och väldigt fina insatser från den personal vi har.

Jag är en otålig person, och jag skulle önska att saker och ting hände mycket fortare. Utifrån de prioriteringar som vi nu kommer att sammanställa och utgå från i vårt arbete ska vi dock naturligtvis åstadkomma en förändring på detta område före valet 2026. Här är det statliga huvudmannaskapet en av de absolut viktigaste frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det var mycket som ledamoten begärde att jag skulle besvara på fyra minuter! Jag ska svara på så mycket jag kan.

Jag vill inledningsvis säga att jag ser fram emot fler debatter. Min avsikt är att det ska finnas en så stor transparens som möjligt i detta arbete. Jag ber dock om en viss förståelse. Det har kommit ganska omfattande inspel från de olika funkisorganisationerna när det gäller rekommendationer och vilka rekommendationer man prioriterar, och det är ett ganska omfattande arbete som nu sammanställs. Vi utgår från de önskemål som funkisorganisationerna har och de prioriteringar som de gör.

Jag vill också säga att det är en viktig utgångspunkt att vi börjar med inkludering av de organisationer som har den största kunskapen och som har såväl brukare som anhöriga representerade i sin grupp. Om det är några som verkligen lever nära hur förhållandena ser ut i den så kallade verkligheten där ute är det dessa organisationer. Därför tror jag inte att det bästa är att vi sitter och fnular med detta på departementet, utan det är bättre att vi gör det i samarbete med dessa organisationer.

Tidsplanen för det här är väldigt svår att presentera i dag; vi får återkomma till den. Detta möte har precis hållits. Nu sitter vi med en sammanställning av både det som står i rekommendationerna och de prioriteringar som funktionshindersorganisationerna har gjort.

Jag vill särskilt lyfta fram situationen för barn, som är - och alltid har varit - särskilt ömmande för mig. Vi kan konstatera att barn med funktionshinder är överrepresenterade oavsett vilken statistik vi tittar på. Det kan handla om situationer i skolan och om att vi inte har en skola som möter barnen utifrån deras behov i tillräckligt stor utsträckning. Det kan också handla om våld i nära relationer, där vi ser att barn med funktionshinder har en kraftig överrepresentation.

Därför är detta viktiga och prioriterade frågor. Vi arbetar med detta över flera departement och med full kraft för att säkerställa att vi ska kunna komma fram med förslag. Vi har flera utredningar, till exempel Tryggare hem för barn och Fredrik Malmbergs utredning, som har en rad förslag avseende strategier när det gäller våld mot barn. Det är två andra utredningar som nu bereds.

En del av arbetet är att hålla samman detta så att det inte blir för många olika spår och så att det inte blir stuprör. Det gäller att vi får en politik och reformförslag som ger effekt i grunden.

När det gäller det statliga huvudmannaskapet är jag väldigt glad över att Maj Karlsson och jag har arbetat tillsammans i socialutskottet under många år. Vi har till och med lagt fram ett förslag till utskottsinitiativ tillsammans. Det var väldigt roligt att få en så kraftfull majoritet i kammaren för förslaget om statligt huvudmannaskap. Efter att Socialdemokraterna som sista parti ställt sig bakom det statliga huvudmannaskapet, vilket skedde för ett tag sedan, finns det i dag en kraftfull majoritet för att jobba för detta.

Det här är en av de prioriterade frågor där vi ser att vi måste komma bort från den kommunarrest som många upplever att de befinner sig i när det gäller kommunal assistans. Vi måste göra om det till ett fungerande statligt huvudmannaskap. Detta arbete pågår. Utredningen har haft ett omfattande remissförfarande, och det finns en hel del synpunkter. Vi omhändertar dessa och ska försöka att i närtid omsätta dem till förslag som leder mot ett statligt huvudmannaskap. Stort tack till Maj för en del av detta arbete!

Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för hennes starka engagemang för en väldigt utsatt grupp människor i vårt samhälle. Jag har tidigare varit i Nadja Awads situation, det vill säga i opposition och oerhört frustrerad över att det i ett fantastiskt välfärdsland som Sverige finns så oerhört mycket kvar att göra när det gäller de här utsatta grupperna. Jag välkomnar därför att den här debatten kommer till och att vi ser ett så starkt engagemang i flera olika partier.

Det är klart att mycket av den beskrivning som Nadja Awad ger gäller en situation som har funnits under väldigt lång tid. Jag är glad att jag bland annat har funktionsrättsorganisationerna, som jag kan arbeta väldigt nära och föra en dialog med. Inte minst den dialog som Sverige hade med FN resulterade i en rad rekommendationer. När vi hade möte den 29 maj föregicks det av att jag bjöd in och bad organisationerna att särskilt pinpointa de delar av rekommendationerna som de ser att vi behöver arbeta särskilt med. Det arbetet utgör nu en grund.

Jag är glad att det uppmärksammades att vi har agerat snabbt med att översätta rekommendationerna och faktiskt börjar med att involvera funkisorganisationerna i det arbete vi gör. Det är nämligen något de själva anser görs i alldeles för liten utsträckning. För att vi ska veta att vi gör rätt saker - det kan handla om en digitaliseringsstrategi, om utformning av skolan och om många andra av de saker som Nadja Awad lyfter - är det en självklarhet för mig att de ska vara involverade i de här processerna.

Därför har jag säkerställt att det när vi träffas, vilket vi gör fyra gånger per år, är deras önskemål om vilka statsråd som ska delta som hörsammas. Därför har en lång rad statsråd presenterat de förändringar som sker inom deras område och hur de avser att gå vidare på olika områden. Det har bland annat handlat om digitaliseringsstrategin med minister Erik Slottner. Det har handlat om skolminister Lotta Edholms frågor, liksom arbetsmarknadsminister Johan Pehrsons och så vidare.

Det är nämligen så här: Jag har det övergripande ansvaret i regeringen - så är det - men varje minister är ansvarig för sitt respektive område i den svenska regeringen. Så har det varit även tidigare, så det är inget unikt för den här regeringen. Men vi tar uppgiften på stort allvar, och det är därför vi nu arbetar med en rad olika frågor. Jag ser dock att rekommendationerna kommer att vara en viktig utgångspunkt för hur vi arbetar vidare.

Jag ser också framför mig att det här är långsiktiga frågor, och jag välkomnar att övriga riksdagspartier finns med i arbetet framåt. LSS och alla delar i funktionshinderspolitiken och funktionshindersfrågorna handlar nämligen om rättighetsfrågor. Det handlar om att kunna leva ett självständigt, inkluderat liv i samhället, precis som vem som helst, och där ser vi att det just nu faktiskt till och med backar på vissa områden.

Jag ska också vara öppen och ärlig och säga att jag är bekymrad över till exempel de siffror som visar att allt färre personer får ledsagning. Den statistiken visar sitt tydliga språk. Socialstyrelsen har gjort en rapport och inkommit med förslag om hur vi ska åtgärda detta, och det är frågor som just i detta nu bereds på olika sätt i Regeringskansliet. Det försiggår alltså ett arbete med just de frågor som Nadja Awad har tagit upp här.

Herr talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder inom svensk funktionsrättspolitik som jag och regeringen kommer att vidta för att leva upp till FN:s rekommendationer och krav.

Regeringens funktionshinderspolitik tar sin utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, bland annat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och är en del i arbetet för ett mer jämlikt samhälle där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet i samhället.

När Sverige tillträdde konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ansågs svensk rätt stå i överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Det konstaterades samtidigt att mycket återstår att göra i det funktionshinderspolitiska arbetet innan Sverige på alla punkter kan anses uppfylla de åtaganden och krav som konventionen innebär men att konventionen skulle utgöra ett viktigt måldokument i detta arbete.

Det nationella målet för funktionshinderspolitiken har nu konventionen som utgångspunkt. En viktig del i regeringens arbete är strategin för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken. Strategin gör det möjligt att följa utvecklingen och att bedöma om vidtagna åtgärder bidrar till genomförandet av konventionen.

Strategin är också en av de positiva saker som kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning lyfte fram i de sammanfattande slutsatser och rekommendationer som Sverige fick den 22 mars 2024.

Hur rekommendationerna ska omhändertas bereds inom Regeringskansliet. Vi har översatt dem till svenska och även gett ett uppdrag till Myndigheten för delaktighet att informera berörda myndigheter, regioner, kommuner, det civila samhället samt andra relevanta aktörer om rekommendationerna. I slutet av maj hade jag även ett möte med funktionshindersorganisationerna så att organisationerna fick möjlighet att ge sin syn på vilka rekommendationer som de ansåg var mest prioriterade.

Sverige är på många sätt ett föregångsland för arbetet med rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men regeringen är medveten om att det också finns delar som kan bli bättre. Kommitténs rekommendationer till Sverige är ett viktigt bidrag i det arbetet.

Sedan regeringen tillträdde har åtgärder vidtagits på flera olika områden för att komma till rätta med de många samhällutmaningar som Sverige står inför och som bland annat berör personer med funktionsnedsättning. Stora satsningar har gjorts exempelvis på utbildningsområdet men även på hälso- och sjukvårdsområdet och inom äldreomsorgen. I vårändringsbudgeten för 2024 föreslås också att ytterligare medel tillförs arbetet med unga som varken arbetar eller studerar under 2024, där personer med funktionsnedsättning är överrepresenterade.

Individuella stöd enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och assistansersättning är också viktiga insatser för att personer med funktionsnedsättning ska uppnå möjlighet till jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället. Den personliga assistansen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet.

Regeringen följer noga utvecklingen av de lagändringar som trädde i kraft 2023 i syfte att stärka rätten till personlig assistans för personer med psykiska funktionsnedsättningar, för personer i behov av egenvård och för barn. Inspektionen för socialförsäkringen och Försäkringskassan har också fått i uppdrag att följa utvecklingen av reformen.

Regeringen har även vidtagit åtgärder som syftar till att stärka och utveckla arbetet med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet och förekomsten av oseriösa aktörer inom omsorgen. Denna typ av brottslighet är viktig att bekämpa, inte minst eftersom den kan innebära att personer med funktionsnedsättning utnyttjas och inte får det stöd de har rätt till.

Fru talman! Tack till Gustaf Lantz för ytterligare en av våra interpellationsdebatter som inte bara bedrivs i en mycket fin ton utan också med ett genuint engagemang för Sveriges och Sveriges barns bästa!

Det som sker är oerhört allvarligt. Uppgifterna som har framkommit är mycket graverande, för denna desinformationskampanj skadar på djupet och i grundvalarna den svenska demokratin. Där delar jag fullt ut ledamotens syn att det är viktigt att all information som bör komma i dagen också ska göra det.

Det är viktigt att man svarar på frågor, att man är transparent och att alla partier tar ansvar. Även jag har ett klart och tydligt ansvar när moderata företrädare uttrycker saker som undergräver i det här fallet socialtjänstens möjligheter att kunna utföra sitt viktiga arbete.

Därför är det viktigt att vi gör en rad saker, vilket vi gör. Vi har säkerställt olika slags lagstiftning som ska skydda socialtjänstens medarbetare, och vi genomför nu en lång rad lagstiftningar för att stärka barns skydd.

Ytterst handlar dock detta om att alla partier som vill kalla sig demokratiska måste ta ett djupt ansvar för att säkerställa att den fina demokrati vi lever i också kan fortsätta att vara just det.

Stort tack!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag kraftigt fördömer olika slags krafter som orsakar splittring och otrygghet i vårt land och också utanför landet. Från våra utländska beskickningar har jag tagit del av hur situationen kraftigt har försämrats när det gäller säkerhetsläget, och jag har även hört dem beskriva hur inhemsk personal påverkas att sluta arbeta för den svenska staten utifrån den här situationen.

Jag reagerar med avsky men också med en stark handlingskraft varje gång jag hör detta. Vi arbetar nu handfast på en rad olika sätt för att ta just det ansvar som Gustaf Lantz efterfrågar för att säkerställa att vi bygger upp en ny trygghet. Vi arbetar med parametrar som handlar om att stärka det utländska skyddet men också för att stärka Sverigebilden även inom landet.

Vem trodde någonsin att vi skulle behöva arbeta för att stärka Sverigebilden inom vårt eget land? Sverige har internationellt sett haft ett väldigt högt förtroende inte minst när det gäller trygghet runt barn. Det är också någonting som jag försöker använda i internationella sammanhang. Att behöva informera om att LVU-lagstiftningen inte är en strafflagstiftning för vuxna utan en skyddslagstiftning för barn är nu en mycket viktig och basal del i det arbetet.

Det hade jag inte trott, och jag hade hoppats att det inte skulle behöva ske. Men om ledamoten är orolig för att regeringen inte tar ansvar i det här avseendet vill jag säga att jag bara är ett av alla statsråd som arbetar väldigt fokuserat mot detta. Jag kan nämna att utrikesministerns arbete är en väldigt viktig del i detta. Statsrådet Carl-Oskar Bohlin är en annan person som jag vill lyfta i det här sammanhanget, liksom handels- och biståndsminister Johan Forssell.

Detta är viktiga frågor där vi gemensamt tar ett ansvar för Sveriges roll och Sveriges anseende. Det är klart att ledamoten Lantz i nästa debatt i kammaren har möjlighet att ta replik på en sverigedemokrat och ställa frågan direkt. De möjligheterna ges ju i kammaren. Jag kan också försäkra ledamoten att det naturligtvis finns en dialog inom regeringspartierna och med stödpartiet Sverigedemokraterna om hur vi ytterligare kan förstärka arbetet för ökat skydd och ökad trygghet.

De uppgifter som har framkommit är allvarliga, och Sverigedemokraterna har ett ansvar både inför regeringspartierna och inför allmänheten att svara på dessa frågor. Ansvaret för att svara faller dock väldigt starkt just på Sverigedemokraterna.

Fru talman! Tack, ledamoten, för dessa frågor! Ja, det är verkligen viktigt att konstatera att desinformationskampanjen hela tiden ligger i bakgrunden och tickar. Enligt den senaste informationen jag har är den just nu lågintensiv. Men vilken stund som helst kan det till exempel dyka upp en ny film på Tiktok som gör att detta blossar upp igen.

Det här har fått väldigt svåra konsekvenser. Jag möter i min resa över landet ständigt socialtjänst som lyfter detta som en oerhört försvårande omständighet för deras arbete med att nå ut. Den rädsla som har etablerat sig har gjort arbetet mycket svårare.

Det har kanske alltid funnits ett visst stigma kopplat till socialtjänsten. Det är ett stigma som jag vet att både ledamoten och jag är varmt engagerade i att överbrygga, så att socialtjänsten ska kunna vara den fantastiska del av samhället som den är tänkt att vara. Den ska finnas där, när livet kanske i perioder är lite tuffare och man behöver en extra insats från samhället.

Det har alltså alltid funnits ett visst stigma när det gäller att sträcka ut handen till socialtjänsten, men detta har radikalt försvårats genom desinformationskampanjen.

Det här är svårt. Det handlar om att man inte kan nå ut med ett förtroende, men det handlar också om rena hotsituationer för våra socialsekreterare. Och i en tid där vi behöver ha fler socialsekreterare på plats för att arbeta med dessa frågor är det naturligtvis en svårighet i sig.

Precis som ledamoten lyfte och som jag också lyfte i mitt svar är detta också ett hot mot den demokrati som vi båda varmt värnar. Och allra allvarligast är det naturligtvis att det finns en rad barn i vårt land just nu som inte får den hjälp och det stöd som de behöver.

När Akademikerförbundet SSR gjorde en anonym medlemsenkät redan innan starten av 2022, då denna desinformationskampanj fördjupades och intensifierades, uppgav 7 procent av medlemmarna att de inte hade gjort ett omhändertagande av rädsla för vad de själva skulle bli utsatta för. Vi vet alltså att det finns barn och unga, kanske de allra mest utsatta i Sverige, som inte har fått detta stöd, eftersom man från socialtjänstens sida inte har vågat ge det.

Den nya regeringen steg in i Regeringskansliet i oktober 2022. Vi möttes dessvärre av en situation där det inte fanns ett sammanhållet arbete runt dessa frågor. Jag har i min egenskap av socialtjänstminister ägnat väldigt mycket tid under drygt ett och ett halvt år åt att säkerställa att vi har myndigheter, departement och olika slags organisationer som har rätt uppdrag och som nu också arbetar samlat för att trycka tillbaka detta.

Om det hade funnits ett tidigt sammanhållet arbete hade det inte behövt gå riktigt så här långt när det gäller denna situation. Det är inte min slutsats, utan det är slutsatsen från alla de myndigheter som vi just nu arbetar väldigt intensivt tillsammans med. Eftersom det har saknats uppdrag om att arbeta sammanhållet för att motverka detta har vi inte kunnat motverka det tillräckligt tidigt.

Det faller alltså ett stort ansvar på många i det demokratiska systemet, inklusive en rad olika partier.

Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om jag har försäkrat mig om att Sverigedemokraterna inte aktivt deltagit i den LVU-kampanj som utsatt socialsekreterare för fara och försvårat socialtjänstens arbete med att hjälpa barn som far illa.

Alla som arbetar politiskt eller på andra sätt deltar i opinionsbildningen har ett stort ansvar att med utgångspunkt i vår vidsträckta och grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet bidra till saklighet och tydlighet vad gäller budskap och avsändare. Det gäller oavsett i vilka forum debatten förs, men det är förstås särskilt viktigt i sociala medier. De uppgifter som framkommit är allvarliga, och Sverigedemokraterna måste svara på frågan.

Sedan december 2021 har desinformation spridits om att svensk socialtjänst omhändertar muslimska barn utan rättsligt stöd. Konsekvenserna av detta är mycket allvarliga. Medarbetare i socialtjänsten har hotats, och det har funnits och finns en risk för att barn i Sverige inte får det stöd av samhället som de har rätt till.

Säkerhetspolisen har därtill gjort bedömningen att desinformationen genom sin spridning internationellt bidragit till att förstärka bilden av Sverige som islamfientligt, vilket i sin tur har påverkat terrorhotet mot Sverige.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att säkerställa att barn och unga får det skydd och stöd som de behöver men också för att medarbetarna inom socialtjänsten ska kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt.

Socialstyrelsen har 2022 och 2023 fått i uppdrag att ta fram förslag på åtgärder för att långsiktigt stärka tilliten till socialtjänsten bland barn, unga och familjer som behöver stöd och hjälp. Socialstyrelsen ska föra en löpande dialog med civilsamhällesorganisationer, trossamfund och andra aktörer i fråga om socialtjänstens arbete med barn, unga och familjer. Syftet är att nå ut med information också på sociala medier för att motverka ryktesspridning och desinformation om socialtjänstens arbete. Uppdraget ska slutredovisas den 10 december 2026.

Regeringen har även arbetat med att stärka det straffrättsliga skyddet för journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner, där även socialtjänstpersonal ingår. Lagändringarna började gälla den 1 augusti 2023.

I september 2023 gav regeringen Statens skolverk i uppdrag att kartlägga och analysera hur den så kallade LVU-kampanjen har påverkat och påverkar skolan. Skolverket ska också lämna exempel på samverkan mellan skola, socialtjänst och polis samt andra framgångsrika insatser där skolväsendet bidragit eller bidrar till att motverka spridning av desinformation och konspirationsteorier. Uppdraget ska redovisas senast den 29 november 2024.

Fru talman! Tack, Anna Wallentheim, för en viktig interpellation! Jag tror verkligen på dialog. Jag har också under alla mina år i riksdagen arbetat för att hitta samsyn och jobba långsiktigt för att åstadkomma förändring. Jag tror att det är en del i vårt gemensamma uppdrag som förtroendevalda att åstadkomma förändring som syftar till att inte minst barn och unga ska kunna växa upp i ett fantastiskt land.

Sverige ska vara ett fantastiskt land att växa upp i. Jag är glad att jag har en möjlighet att genom mitt statsrådsuppdrag nu kunna påverka detta. Det handlar bland annat om tidigare förebyggande insatser och om ett förebyggande perspektiv i många avseenden.

Jag ser till exempel att den nya socialtjänstlagen kommer att vara ett viktigt verktyg när det gäller att jobba för barn och unga och mot barnfattigdom, men också för att säkerställa att vi får ett tryggare Sverige. Vår socialtjänst är en oerhört viktig del som samhällets yttersta skyddsnät. Socialtjänsten ska kunna göra tidiga förebyggande insatser och sträcka ut en hand innan situationen har gått för långt. Man ska kunna göra olika insatser. Utformningen av den nya lagen är något jag ser fram emot att snart kunna presentera.

Men det handlar naturligtvis om mycket mer, precis som ledamoten säger. Det här ska vara ett av världens bästa länder att växa upp i. Där delar jag verkligen Anna Wallentheims uppfattning. Jag tror att vi båda har den bilden framför oss och vill arbeta för detta. Just att fokusera på barns bästa är en del av många olika lagstiftningsprocesser, den katedral som vi bygger av ökad trygghet för barn. De saker vi har diskuterat är en del av det hela, men ytterligare lagstiftning kring barns bästa kommer att vara ytterligare en del som jag hoppas att i närtid kunna presentera i den här kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Att påstå att den här regeringen är passiv är inget annat än väldigt tom politisk retorik. Det går, sorgligt nog, att ganska direkt bemöta med att ledamotens eget inledande anförande handlar om situationen 2019-2022, då andelen rika ökade markant medan barnfattigdomen ökade lika markant, enligt vad ledamoten själv anför. Jag måste be ledamoten att återigen läsa på. Vilket parti var det som styrde Sverige under de år som ledamoten häpnadsväckande nog själv tar upp som exempel på när klyftorna ökade markant?

Det måste finnas en anständighet i ett politiskt samtal, och man måste ta ett ansvar, speciellt när man kommer från ett regeringsbärande parti. Att ledamoten lyfter upp de år då Socialdemokraterna själva ledde landet som en tid då klyftorna ökade kraftigt borde föranleda ganska mycket eftertanke hos ledamoten. Det är häpnadsväckande att man själv tar upp just detta exempel.

Mina vänner, jag kan försäkra er om att det arbete som regeringen just nu gör handlar bland annat om att återställa arbetslinjen, för att just dessa barn ska få växa upp med föräldrar som kan försörja sig själva och sina familjer. Jag vet nämligen vad det betyder att finnas i en arbetsgemenskap, att känna stoltheten i att kunna försörja sig själv och sin familj och att kunna visa sitt barn att man har ett arbete att gå till.

Vi gör nu en lång rad saker, för vi vet att exempelvis långa perioder av ekonomiskt bistånd bidrar inte bara till ökad risk för ett konstant utanförskap utan också till en kraftigt ökad risk för ohälsa. Därför är det också viktigt att de jobbskatteavdrag som regeringen genomför framför allt syftar till att ge dem med låga och medelhöga inkomster en ökad möjlighet att gå från bidrag till att kunna försörja sig själva.

I detta ligger ett väldigt viktigt framtidshopp. Det visar också barn och unga att det finns ett hopp och att man ska kunna försörja sig själv.

I utredningen om aktivitetskrav - deltagande i heltidsaktiviteter för rätt till försörjningsstöd - har vi nyligen bland annat lämnat förslag om hur ett aktivitetskrav ska kunna se ut. Det handlar om att motverka ett långvarigt bidragsberoende, något som vi vet att alldeles för många svenskar hamnar i.

Jag har bland annat gjort besök i Hackney, som ju är ett område där man har haft fyra generationers arbetslöshet. Fyra generationer - det är nästan svårt att ta in. Men risken finns att om vi inte bryter det långvariga försörjningsstödet och bidragsberoendet här i Sverige kommer vi att få se detta i framtidens Sverige. Så ska det inte vara. Svenska barn ska växa upp i familjer där föräldrarna går till sitt arbete och där barnen får en utbildning som innebär att också de kan gå till ett arbete i framtiden.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för en viktig fråga i ett mycket angeläget ämne! Jag välkomnar verkligen ledamotens helhjärtade engagemang i denna fråga och tänker att ledamoten säkert också många gånger förundrats över den höjning som gör att Sverige sticker ut negativt när det gäller barnfattigdom i förhållande till de andra nordiska länderna och över att denna siffra höjdes också under det föregående regeringsinnehavet. Jag tänker därför att denna fråga kräver långsiktighet och att vi alla bär ett stort ansvar - det är viktigt att göra det.

Jag gläds åt att ledamoten lyfter de insatser som regeringen gör. Regeringen fokuserar nu på att här och nu rikta sådana ekonomiska insatser som kan påverka allra mest till dessa utsatta barnfamiljer. Samtidigt arbetar vi med långsiktiga insatser för att kunna påverka inte minst dessa barns och ungdomars levnadsvillkor.

Det förebyggande arbetet är viktigt, för när man växer upp i olika slags utsatthet och i utanförskapsområden är det lätt att man som barn uppfattar att man inte är lika viktig som andra barn; man befinner sig i ett utanförskap som lätt kan cementeras. Det är den här regeringens absoluta målsättning att se till att alla barn har förutsättningar att växa upp i trygghet och säkerhet och med jämlika förutsättningar.

Om jag är rätt informerad är ledamoten lärare, liksom jag själv. Det innebär att vi har arbetat i miljöer där vi verkligen kan göra skillnad för barn. Jag är väldigt stolt över att den svenska skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, som jag också har haft förmånen att jobba intensivt med under ett antal år av mitt yrkesverksamma liv.

Preventionsdelarna är viktiga. Det är därför regeringen också satsar på att stödja tidigt. Det handlar om BVC, familjecentraler och en välfungerande förskola, som kan ge den viktiga starten in i en skola som också jobbar med ett kompensatoriskt uppdrag. Det handlar om att kunna säkerställa att fler unga har ett arbete att gå till efter att ha klarat av skolan.

Men man måste också ha en fritidssysselsättning och en meningsfull fritid. Vi vet nämligen att detta också är en viktig preventionsfaktor. Där är fritidskortet en oerhört viktig del för att säkerställa att man oavsett ekonomisk bakgrund kan ha en meningsfull fritid.

För att sammanfatta: Vi har nu gjort en kraftig höjning när det gäller försörjningsstöd - 8,7 procent högre än 2023. Arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet har bibehållits på den höga nivå som gällde under pandemin. Och jag vill återigen understryka att riksnormen höjts med 8,6 procent, att jämföra med skillnaden mellan 2021 och 2022, som endast var 1,6 procent. Det handlar alltså om insatser här och nu som riktar sig till de mest utsatta, men det handlar också om att lägga om arbetet för att säkerställa att alla barn och unga har rätt förutsättningar.

Fru talman! har frågat mig hur jag och regeringen jobbar för att minska andelen barn som lever i fattigdom och för att ge alla barn i Sverige samma möjligheter till ett jämlikt liv.

Alla barn har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets utveckling.

Barnfattigdom är en komplex fråga och lösningarna för att minska ekonomisk utsatthet återfinns inte enbart inom ett politikområde. En förälder som är trångbodd eller har en osäker anställning, låg utbildning eller ekonomisk instabilitet kan ha svårare att ge sitt barn den trygghet som behövs. Regeringens politik utgår därför från att de samlade insatserna inom flera olika politikområden bidrar till en förbättring av barnfamiljernas möjligheter till en god ekonomisk levnadsstandard.

Det ekonomiska läget i Sverige är ansträngt, och vi befinner oss i en lågkonjunktur. Även om inflationen har börjat minska har den höga inflationen påverkat hushållens ekonomi negativt genom bland annat höjda matpriser och stigande boendekostnader. Detta påverkas vi alla av, men barnfamiljer med låg inkomst och små marginaler är särskilt utsatta. Jag vet att situationen är tuff för många barnfamiljer.

Regeringen ser det därför som angeläget att fortsätta bekämpa inflationen samtidigt som vi stöttar hushållen. Vi vet att hushåll med barn generellt sett har en lägre ekonomisk standard än hushåll utan barn. Regeringen riktar därför särskilda insatser just till dessa hushåll.

Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och spelar en särskilt stor roll för ensamstående med barn. För att ge barnfamiljer med låga inkomster extra ekonomiskt stöd har regeringen i vårändringsbudgeten för 2024 föreslagit att det tillfälliga tilläggsbidraget som lämnas till barnfamiljer med bostadsbidrag ska förlängas till och med den 31 december 2024. Nivån på tilläggsbidraget höjdes dessutom från och med den 1 juli 2023.

Regeringen har även fastställt riksnormen för försörjningsstöd på en nivå som ligger 8,7 procent högre än 2023 och bibehållit arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet på den högre nivå som har gällt under pandemin. Även 2023 höjdes riksnormen med 8,6 procent. Det kan jämföras med höjningen av riksnormen mellan exempelvis 2021 och 2022 då höjningen enbart var 1,6 procent.

En av de viktigaste åtgärderna för att motverka barnfattigdom är dock att skapa bättre förutsättningar för att alla föräldrar ska ha ett arbete att gå till, med en lön som gör att man kan försörja sig själv och sin familj. Långa perioder av ekonomiskt bistånd gör det svårt att komma in på arbetsmarknaden, vilket också ökar riskerna för ohälsa och utanförskap.

Sverige måste bedriva en konsekvent arbetslinje, och därför genomför regeringen ett antal åtgärder som gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. I budgeten för 2024 införde regeringen bland annat ett jobbskatteavdrag som kommer att ge mer i plånboken för låg- och medelinkomsttagare.

Sammantaget är de åtgärder jag nu redogjort för verkningsfulla för att hjälpa barnfamiljer, särskilt de allra svagaste hushållen, i en svår tid.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Hultberg, för frågan! Fram till den 15 maj i år var det fullt möjligt för unga människor inom Sis att beställa droger och vapen och att genom kontakt med omvärlden och med kriminella nätverk inte bara arrangera fritagningar och rymningar utan faktiskt också styra och rekrytera från insidan av Sis-hemmen. Befinner man sig i samhällets vård har man rätt att kunna känna trygghet och säkerhet. Där hör inte vapen, droger eller något av det andra hemma.

Nu arbetar vi också vidare på ytterligare lagstiftning. Det handlar om inpasseringskontroller för att kunna säkerställa vem som är där och besöker. Det handlar om rums- och kroppsvisitationer för att kunna hålla dessa institutioner säkra. Och det handlar om att kunna låsa de absolut högst säkerhetsklassade institutionerna nattetid, vilket inte har varit möjligt förut. Denna lagstiftning kommer att komma efter sommaren.

Fru talman! Det här är en fråga som också oroar mig. Personlig assistans är otroligt viktigt. Det är en frihetsreform som vi värnar om. Man ska även understryka att för de allra flesta fungerar assistansen bra. De allra flesta utförare sköter sig väldigt bra. Men assistansersättningen är samtidigt en av de förmåner där det finns störst problem med felaktiga utbetalningar och systematisk brottslighet. Det gäller exempelvis de administrativa bolag som ledamoten tog upp, men problemen är tyvärr mycket större än så. Därför har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att analysera utvecklingen av till exempel egna arbetsgivare inom assistansersättningen. Det har redovisats och håller just nu på att beredas.

För att bevara legitimiteten i den här oerhört viktiga reformen kommer regeringen att återkomma i närtid med ytterligare insatser som behöver göras för att komma till rätta med problematiken.

Fru talman! Tack för frågan, Maj Karlsson!

När vi i oktober 2022 steg in i Regeringskansliet blev det plågsamt tydligt att den tidigare regeringen inte hade bedrivit något samlat arbete mot den oerhört viktiga påverkanskampanjen, LVU-kampanjen. Det är en kampanj som inte bara orsakar väldigt allvarliga arbetsmiljöproblem för våra socialarbetare. Den är också ytterst ett hot mot vår demokrati.

Allra ytterst riskerar det här att leda till att barn som är i utsatthet och som behöver samhällets stöd allra mest inte får det stödet.

Jag arbetar utifrån mitt ansvarområde med att säkerställa att regeringen nu har ett samlat arbete och att vi påverkar desinformationskampanjen där den sprids, bland annat i sociala medier. Det har inte skett tidigare.

Herr talman! Tack till Christofer Bergenblock för en engagerad och initierad diskussion om en mycket angelägen fråga! Men jag måste nog göra ledamoten besviken, för innehållet har naturligtvis bäring på vilken tidsplan vi kan hålla när det gäller genomförandet och omfattningen av förslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot att i den närmaste framtiden bland annat träffa Stockholms tolktjänstcentral - faktiskt om bara några dagar - för att diskutera detta. Jag kommer också att ha ett stort möte den 29 maj för att diskutera rekommendationerna från Sveriges FN-dialog med kommittén som arbetar med frågor runt personer med funktionsnedsättningar, där även de här frågorna finns med, i Genève. Vi hade en sådan dialog för bara några veckor sedan och mottog några veckor senare ett antal rekommendationer. De kommer att tjäna som underlag i det fortsatta arbete som vi nu bedriver och kommer att intensifiera också med de olika organisationer som är nära knutna till dessa frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Alla som vill och kan arbeta ska få möjlighet att göra det. Ingen ska exkluderas från arbetslivet. Det ska finnas och vara likvärdiga möjligheter till arbete. Det är utgångspunkten för den här regeringen, som på alla sätt vill värna arbetslinjen.

Arbetslinjen är så mycket. Det handlar om att vara en del av en arbetsgemenskap, att ha någon som frågar efter en på jobbet och som undrar var man är om man drabbas av influensa några dagar. Det är en otroligt viktig del i att må bra. Och det är en av alla orsaker jag ser till att det är viktigt att vi på olika sätt säkerställer att människor som nu är exkluderade från arbetsmarknaden får tillgång till den.

Ett första steg är det som finns i budgeten för det här året. Men det finns mycket mer att göra. Det är jag den första att erkänna och tillstå. Men det är svårt. Nej, det finns inget förbud för mig att avslöja några detaljer, och jag önskar att jag kanske hade kunnat avslöja fler detaljer. Men när saker och ting bereds gör man en rad olika avvägningar och diskuterar med ett antal aktörer. När det beredningsarbetet är klart ska jag gärna återkomma och beskriva det. Jag kan avslöja att jag ser fram emot det redan nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är precis som ledamoten beskriver. När jag träffar till exempel Sveriges Dövas Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund och Förbundet Sveriges Dövblinda beskriver de just att det egentligen inte är några större problem att få tolk och stöd under högre utbildning. Det innebär att vi har en hel del människor som är utbildade inom bristyrken och som i dag är utestängda. Därför är just den delen väldigt viktig att komma vidare med.

Jag säger det igen; när jag möter de här unga människorna, även i Funktionshindersdelegationen, får jag höra dem säga: Vi vill ju arbeta, vi vill vara en del av arbetsgemenskapen och vi har utbildat oss för detta. Det berörs jag väldigt starkt av.

Det här är en prioriterad fråga som jag hoppas att jag kommer att kunna återkomma till ganska snart. Men när det bereds sker en rad olika avvägningar, och jag vill verkligen inte återkomma till ledamoten med fel uppgifter.

Fru talman! Tack så mycket, Christofer Bergenblock, för diskussionen och interpellationen om en mycket angelägen fråga!

Jag delar ledamotens frustration och ledsenhet över att människor är utsatta på det sätt som beskrivs genom den tågresa som ledamoten i dag har haft. Vi vet att när det gäller utsatthet av olika slag - det kan handla om att vara utsatt för våld - är just människor med funktionshinder överrepresenterade. Detta gör att vi i all lagstiftning som vi arbetar med måste ha detta som utgångspunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag brukar säga att jag är ansvarig för samordningen av funktionshindersfrågorna i regeringen, men inom vart och ett av de områden som övriga statsråd har är de också ansvariga för funktionshindersfrågor.

Det är viktigt med skolperspektiv, arbetsmarknadsperspektiv och tillgänglighetsperspektiv.

Jag har en pågående diskussion med Funktionshindersdelegationen. Det är ett forum som jag är tacksam och glad över att ha förmånen att träffa ett antal gånger per år. Jag är mån om att utveckla den mötesformen. Det innebär att man har möjlighet att träffa alla olika ministrar som är ansvariga för olika områden. Till exempel hade vi för några månader sedan ett möte med civilminister Erik Slottner, som är ansvarig för att utveckla till exempel it-frågor. It kan vara en fantastisk möjlighet när det gäller delaktighet och tillgänglighet. Men fel utformat kan det bli ytterligare ett av alla hinder vi har att arbeta mot.

Precis som ledamoten beskrev har vi de senaste tio åren haft två utredningar. Dessa har av olika skäl inte lett till något resultat över huvud taget.

I september 2022, bara några veckor innan vi tillträdde, mottog vi sammanställningen av de olika remissvaren från 2020 års tolktjänstutredning. Det är ett omfattande material, som håller på att beredas på olika sätt inom olika segment.

Det första förslaget kom, precis som ledamoten beskrev, i budgeten. Det handlar om en viktig fråga, om att få en väg in. Där har jag haft en nära dialog, vilket jag är tacksam över, med organisationer som Sveriges Dövas Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund och Förbundet Sveriges Dövblinda. Jag har framfört att det här är ett viktigt första steg i tolktjänstutredningen. Man ska inte behöva ha kontakt med en massa olika instanser, utan man ska kunna ha en väg in.

Med de 41 miljonerna, speciellt dedikerade till detta i budgeten, överför vi nu det ansvaret till våra regioner. Det är en viktig del av hela denna komplexa utredning, som vi just nu håller på att bereda.

Jag vill avslutningsvis säga att jag berörs starkt av de här mötena och mycket av de unga människor som för fram att de vill komma in på arbetsmarknaden och arbeta. Det ska naturligtvis vara en möjlighet för alla. Alla som vill och kan arbeta ska få möjlighet att göra det.

Fru talman! Christofer Bergenblock har frågat mig vad min plan är för att genomföra hela eller delar av innehållet i 2020 års tolktjänstutredning, såsom förslaget om ett samlat och förstärkt tolkstöd i arbetslivet samt förslaget om en nationell funktion för samordning av tolktjänstfrågor.

En väl fungerande tolktjänst är viktig för att människor inte ska stängas ute från samhället.

Regeringens ambition är att stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fullt ut delta i samhällslivet, bland annat genom att förbättra tolktjänsten för personer med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet. Regeringen har därför beslutat att från och med 2025 tillföra regionerna 41 miljoner kronor för att samordna tolktjänsten för personer med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet.

Jag är medveten om att det är många som otåligt väntar på besked om förslagen, inte minst de organisationer som representerar personer med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet. 2020 års tolktjänstutrednings betänkande Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet (SOU 2022:11) innehåller många andra förslag som berör flera departement, och vi har också fått många remissynpunkter som vi behöver analysera noggrant.

Tolktjänsten är en grundläggande förutsättning för att personer med dövhet, hörselskada eller dövblindhet ska kunna vara samhällsmedborgare med lika rättigheter och skyldigheter som andra och ha ett fungerande och självständigt liv i samhället. Ur ett funktionshinderspolitiskt perspektiv anser jag att tolktjänsten är en viktig förutsättning för delaktighet och inflytande i samhället, inte minst inom arbetslivet. Denna fråga liksom övriga förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.