Camilla Waltersson Grönvall

Fru talman! Jag tackar Fredrik Lundh Sammeli för en mycket viktig fråga.

Att kunna arbeta på ett likartat sätt i alla 290 kommuner, dessutom ofta sammankopplat med 21 regioner, är en utmaning, och på en rad olika områden ser vi brister. Det var också skälet till att regeringen den 27 mars i år gav Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram och sprida ett kunskapsmaterial om det föreslagna nya regelverket när det gäller utvidgat reseförbud för barn. Socialstyrelsen ska under uppdraget inhämta kunskap och synpunkter från Barnafrid på Linköpings Universitet, som är ett nationellt centrum för kunskap om våld mot barn, och föra dialog med Jämställdhetsmyndigheten, Barnombudsmannen och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd.

Regeringen kommer att följa implementeringen av denna lagstiftning mycket noga. Precis som jag nämnde i mitt inledningsanförande har vi redan börjat att ta initiativ till nästa steg, för vi är fortfarande oroliga för att barn kan föras ut ur landet mot sin vilja. Jag önskar givetvis att den utredning som ligger till grund för förslaget, som mycket riktigt tillsattes av den tidigare regeringen, hade innehållit mycket mer. Men det gör den inte, och därför tar regeringen nu ett fortsatt ansvar för att säkerställa att inte ett enda barn förs ut ur landet mot sin vilja utan sitter i sin bänk i augusti när skolan börjar.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Det här är en oerhört viktig fråga, och regeringen arbetar konsekvent inom en rad olika områden för att säkerställa barns och ungas trygghet. Vi säkerställer nu att det kommer en ny socialtjänstlag på plats som innebär att vi kan jobba tidigt och förebyggande, och det här är en del i det. Precis som jag nämnde i mitt anförande är det viktigt för att kunna stärka skyddet för barn som befinner sig i utsatthet när det gäller hedersförtryck och våld som är kopplat till det.

Precis som när det gäller socialtjänstlagen vill ledamoten Lundh Sammeli göra gällande att allting låg klart när vi kom till Socialdepartementet, den ena lagstiftningen efter den andra. Då blir min naturliga fråga: Om allting låg klart när vi kom till Socialdepartementet, varför hade då inte den tidigare socialdemokratiska regeringen genomfört detta?

Svaret, mina vänner, är att det finns en lång rad lagstiftningar där man inte hade gjort allt man kunnat för att säkerställa barns och ungas trygghet och säkerhet. Den avgörande skillnaden är att vi gjorde allt det grundläggande arbetet som kommer efter att remisserna inkommit. Jag tror att ledamoten Lundh Sammeli vet att det handlar om ett ganska långt arbete för att säkerställa och skriva fram lagrådsremisser och göra detta klart.

Det gör nu regeringen, och tack vare det får vi inte en sommar till utan att denna viktiga lagstiftning är på plats.

(Applåder)

Fru talman! I början av det här året hade jag äran att få tala vid kransnedläggningen vid Fadime Sahindals grav. Det var ett tillfälle att hedra Fadimes minne men också hennes kamp för att få leva sitt liv och välja sin kärlek.

Fadimes liv och gärning är fortsatt relevant för oss här i dag, och det var här i riksdagen som hon för 23 år sedan höll ett mycket uppmärksammat tal. I det talet berättade hon hur hennes liv begränsats i hederns namn. Hon berättade hur hennes föräldrar ville att hon skulle resa till Turkiet för att där giftas bort med sin kusin. Hon uppmanade oss att aldrig vända dem som utsätts för hedersförtryck och våld ryggen.

Fru talman! Varje år hör vi tystnaden eka från tomma skolbänkar när skolan börjar igen i augusti. Vi vet att över 900 barn och unga, trots den lagstiftning om utreseförbud som finns i dag, har förts ut ur landet mot sin vilja. Vi vet också att mörkertalet därtill är stort. Det handlar om barn som har förts ut för att tvingas till giftermål, omvändas från homosexualitet, delta i så kallade uppfostringsresor eller könsstympas.

Vi har en lag om utreseförbud i dag, men den räcker alltså inte till. Samhället måste göra mycket mer. Barn och unga behöver skyddas från skadliga utlandsvistelser i större utsträckning än vad som är möjligt i dag. Regeringen föreslår därför en utvidgning av det nu gällande utreseförbudet. Det finns alltså ett behov av att utvidga tillämpningsområdet för den nuvarande lagstiftningen så att fler barn kan skyddas från att föras utomlands mot sin vilja.

Förslaget om ett utvidgat tillämpningsområde innebär dels ett stärkt skydd för barn mot att drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck, dels ett bättre skydd mot att barn av andra anledningar far allvarligt illa utomlands. Utreseförbudet föreslås kunna beslutas om det finns en påtaglig risk för att ett barn ska föras utomlands eller lämna Sverige och barnets hälsa eller utveckling skadas under utlandsvistelsen på grund av omständigheter som kan föranleda vård enligt LVU.

Det kan röra sig om fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i boendemiljön. Det kan också handla om den unges missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende.

Regeringen föreslår också att sekretess ska gälla för uppgift om en enskilds personliga förhållanden hos Polismyndigheten i verksamhet som syftar till att upprätthålla ett utreseförbud om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett utvidgat utrese-förbud för barn

Vidare föreslås att straffansvaret för egenmäktighet med barn utvidgas till att även omfatta gärningar där ett barn under 15 år förs bort eller annars undanhålls om gärningen är ägnad att hindra att vård enligt LVU påbörjas.

Uppgifter från bland annat Utrikesdepartementet och Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vittnar om att det förekommer att föräldrar för bort barn till andra länder för att undvika insatser och ingripanden från socialtjänsten, exempelvis för att förhindra att ett beslut om LVU verkställs. Om vård enligt LVU inte påbörjats är ett sådant förfarande alltså inte straffbart i dagsläget om det inte också innefattar exempelvis ett skiljande av barnet från den andra föräldern. Det finns inte heller något annat straffbud som specifikt tar sikte på den här situationen.

Det här ändrar vi på nu. Ett bortförande eller annat undanhållande av ett barn för att hindra vård enligt LVU bör vara straffbart oavsett om vården påbörjats eller inte.

Fru talman! Vi behöver stärka arbetet för att kunna förebygga, upptäcka och hjälpa barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Under det kommande året ska en ny socialtjänstlag presenteras och arbete påbörjas för omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.

Socialtjänsten behöver vara lättillgänglig, och insatser behöver kunna erbjudas på ett enklare sätt än i dag. Även om det är viktiga pusselbitar för att i tid nå ut till barn och unga som behöver detta behöver vi göra mer. Det utvidgade utreseförbudet är ett steg på vägen för att skydda fler barn och unga från att föras ut ur landet.

De här lagförändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni i år. Anledningen till detta är att vi inte ska ha ytterligare en sommar där barn förs bort och skolbänkar står tomma när klasserna återsamlas för höstterminen. Låt oss fortsätta tillsammans med oförminskad styrka för att vi ska få ett land och en värld som är fri från detta hedersvåld och förtryck!

Jag vill samtidigt säga att regeringen inte kommer att nöja sig med detta. Vi har redan påbörjat nästa steg med delar som den nuvarande utredningen, som ligger till grund för det förslag som den här propositionen omfattar, inte innehåller. Där tar vi nu nästa steg för att gå vidare.

Målsättningen måste vara att alla barn i Sverige ska få en ljus och trygg framtid. Alla barn i Sverige ska få bli kära i precis vem man vill. Alla barn i Sverige ska ha samma rättigheter.

Nu tar vi nästa steg mot detta. I augusti ska det sitta en elev i varenda bänk.

(Applåder)

Fru talman! När jag började arbeta med att ta fram direktiven till det som ska bli framtidens barn- och ungdomsvård lät jag det ta extra mycket tid för att jag ville att just barnrättsorganisationerna skulle vara med. Deras röst var oerhört viktig. Det var också oerhört viktigt för mig att till exempel ha med Sis-tjejerna i dialogen. Jag lät det ta tid för att det var viktigt att de som jobbat nära barn och unga och att tjejer som själva varit på Sis fick säga sitt och beskriva vad de ansåg behövdes. Det syns i dag i direktiven. De tar sin utgångspunkt i vård och behandling och att man ska få hjälp utifrån de förutsättningar man har, till exempel en traumatisk barndom och övergrepp man kan ha varit utsatt för. Det innebär att vi nu tar viktiga steg.

Vi gör saker här och nu. Det vi gör i dag handlar delvis om att de killar - för det är oftast killar - som sitter på de högst säkerhetsklassade Sis-hemmen i dag inte kommer att kunna ha kontakt med omvärlden via elektronisk kommunikationsutrustning. Precis som någon sa här förut handlar det framför allt om dem, men inte enbart. Det handlar också om de tjejer - för det är framför allt tjejer, även om det också finns killar - som fortsatt utsätts för bland annat sexuella förövare. Det har skett under många år. Man ska verkligen skämmas över hur länge det har pågått.

Regeringen jobbar nu systematiskt och konsekvent för att förändra det här. Delar av detta kommer till exempel att gå att följa genom den nya socialtjänstdataregisterlagen som kommer att bli ytterligare ett instrument när man följer upp den vård som vi båda värnar om.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Det här är ju en oerhört viktig och prioriterad fråga för regeringen. Jag skulle kunna säga att många regeringar har svikit den här myndigheten och därmed också samhällets allra mest utsatta barn och ungdomar. Därför är jag extra stolt över att tillhöra en regering som för första gången sätter ned foten och konstaterar att vi inte längre ska göra det. Den tiden är nu förbi.

Det finns ett stort, uppdämt behov av arbete som jag vet att ledamoten är väl medveten om. Under den tid då ledamotens parti påverkade den tidigare regeringen vidtogs inte ett antal åtgärder som avsåg Sis. Därför är jag naturligtvis glad över att ledamoten - och ledamotens parti, förutsätter jag - nu är extra mån om att det ska hända mycket på Sis. Det ser jag som en stor stöttning.

Vi behöver vara många som kan garantera att de åtgärder som ska förändra barns och ungdomars förutsättningar i det här landet är långsiktiga. Alla barn och unga ska ha rätt till en ljus och fin framtid, men som ungdomsvården fungerar i dag får de inte det. Barn- och ungdomsvården brister i ganska många delar av kedjan, och det går inte en dag utan att jag önskar att mer saker hade skett tidigare.

Vi jobbar systematiskt och strategiskt för att säkerställa att barns och ungas röster ska höras. Det handlar om en klagomålsfunktion som vi noga kommer att följa när den implementeras, utvärderas och utvecklas. Därtill har vi en rad förslag som förbereds just nu i Regeringskansliet från de utredningar som faktiskt måste till för att få lagförslag på bordet.

Fru talman! I december förra året fick polisen larm om pågående skottlossning i Stockholm. Klockan var ett, mitt på dagen, och på platsen fann man en svårt skottskadad man. Lyckligtvis lyckades man gripa gärningsmännen. Det visade sig att en av dem nyligen hade rymt från ett Sis-hem.

Detta är tyvärr bara ett av många exempel på när ungdomar som vårdas eller har vårdats på Sis har varit direkt inblandade i grova brott. I dag kan en ung kriminell som är placerad på Sis planera sin egen rymning genom att fritt kunna använda sin mobiltelefon och dator för att kommunicera med omvärlden.

Enligt polisen är det dessutom inte ovanligt att kriminella nätverk rekryterar barn och unga som är placerade i samhällets vård till att utföra mord och andra grova våldsbrott. Ja, ni hörde rätt. De rekryterar dem inne på Sis-hemmen.

Med förslagen i den här propositionen tar vi nu flera viktiga steg för att säkerställa att barn och unga som vårdas på Sis kan skyddas från kriminella som genom mobiler, datorer och besök fortsätter att försöka utnyttja och kontrollera dem.

Fru talman! Vi vet att barn som placeras på Sis har mycket skilda behov. Det är alltifrån unga flickor som före placeringen utsatts för våld och övergrepp till unga killar som begått allvarliga brott. Även de unga killarna har i många fall utsatts för grovt våld och övergrepp.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har påvisat återkommande hot, våld och kränkningar mot flickor från såväl personal som andra placerade barn. Samtidigt har unga gängkriminella kunnat ägna sig åt brottsplanering, hot, missbruk och att förbereda sin egen rymning.

Sis har ett spretigt och svårt men samtidigt viktigt uppdrag. För att säkerställa trygga och säkra miljöer för de barn och unga som är placerade på Sis, för personalen och för samhället i stort krävs det betydande förändringar och förbättringar.

Fru talman! Den statliga barn- och ungdomsvården har inte hängt med i samhällsutvecklingen. Den allvarliga brottsligheten har krupit nedåt i åldrarna, och fler barn och unga inom samhällsvården har kopplingar till kriminella nätverk.

Vårdbehoven hos barn och unga har också ökat kraftigt. Barn och unga som är placerade på särskilda ungdomshem utsätter många gånger sin fysiska eller psykiska hälsa för påtagliga risker till exempel genom missbruk, genom svårt självskadande beteende eller genom att vistas i miljöer där organiserad brottslighet förekommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Mot bakgrund av just detta har regeringen tillsatt en utredning i syfte att se över och reformera hela den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Och det här, vill jag tillägga, borde ha skett för länge sedan.

Det behövs ett omfattande förändringsarbete när det gäller bland annat vårdkvalitet, platsbrist, säkerhetsfrågor och kompetensförsörjning. Den framtida statliga barn- och ungdomsvården ska ha hög kvalitet, och den ska vara rättsbaserad och kunskapsbaserad. Den ska vara trygg och säker för alla som vistas där, såväl för de barn och unga som samhället har tagit ansvar för som för personalen.

Fru talman! Samtidigt som vi förbereder för framtida reformer måste vi säkerställa att situationen här och nu är så bra och säker som möjligt för alla dem som är placerade på Sis.

I budgetpropositionen för 2024 stärkte regeringen myndighetens anslag med 145 miljoner för 2024, 153 miljoner för 2025 och 156 miljoner för 2026. Det är ett historiskt stort anslag. Satsningen syftar bland annat till att stärka förutsättningarna för att utveckla differentieringen och vårdkvaliteten vid Sis, säkerställa kompetensförsörjningen och höja nivån på kompetensen. Satsningen handlar också om att trygga vård- och arbetsmiljön och att anpassa Sis lokaler.

I år tillför regeringen också Sis ytterligare medel för att öka tryggheten och säkerheten och säkerställa att Sis kan göra de förändringar som krävs när de nu får nya befogenheter. I vårändringsbudgeten ser vi till att anslaget till Sis under 2024 höjs med ytterligare drygt 300 miljoner kronor.

Den här propositionen är en viktig pusselbit. Vi måste göra allt som står i vår makt för att sätta stopp för rekryteringen till kriminella gäng. Förslagen i propositionen kommer därför inte en dag för tidigt.

Till att börja med föreslår regeringen att Statens institutionsstyrelses, Sis, särskilda ungdomshem ska vara indelade i säkerhetsnivåer.

Nästa förslag är att den som med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga vårdas på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå eller den som avtjänar sluten ungdomsvård enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård ska få använda elektroniska kommunikationstjänster endast för att stå i förbindelse med en annan person. Sådan kommunikation föreslås bara få ske med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av Sis och i den utsträckning som detta är lämpligt.

Sis ska få utökade möjligheter att vid särskilda ungdomshem besluta om begränsningar och kontroll av besök. Ett besök ska bland annat få villkoras med att besökaren genomgår kroppsvisitation om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Sis ska också, om det behövs, undersöka om den som barnet eller den unge vill kommunicera med eller få besök av är dömd eller misstänkt för brott.

Jag vill betona att de här förslagen inte innebär att placerade på Sis inte ska ha rätt att kommunicera med eller träffa nära anhöriga, sina nära och kära, till exempel sin egen familj. Däremot är det viktigt att poängtera att Sis behöver befogenheter att neka besök om det innebär påtaglig risk för den placerade, exempelvis om besökaren är medlem i ett kriminellt gäng eller tidigare har försökt smuggla in vapen eller narkotika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Det här har Sis behövt länge. Nu blir det äntligen verklighet.

Fru talman! Dessa lagändringar föreslås träda i kraft redan den 15 maj i år. Det är en framgång att både regering och riksdag genom behandlingen av dessa förslag ser till att vi inom några veckor har lagar på plats för att stoppa de kriminella gängens möjligheter att kontrollera och utnyttja dem som är placerade på Sis. Det här borde ha varit på plats för länge sedan.

Naturligtvis kommer jag och regeringen att noga följa implementeringen av de här lagförslagen samtidigt som vi fortsätter att arbeta vidare med fler förslag för att ytterligare förbättra vården för placerade barn och unga.

Fru talman! Utgångspunkten i regeringens arbete är att öka och stärka barns och ungas trygghet och säkerhet. Är man placerad i samhällets vård ska det vara en självklarhet. Om man av något skäl blir placerad ska man må mycket bättre när man kommer ut från vården än när man togs in. Det ska också vara en självklarhet, men så är det inte i dag.

I dag gav Riksrevisionen oss en ny rapport om detta. Den handlar om otillräckligt utbildad, kanske till och med olämplig personal, dålig anpassning avseende individuella vårdbehov och mycket stora skillnader mellan de olika Sis-hemmen. De senaste åren har mycket hänt, men inte tillräckligt mycket och inte tillräckligt fort. Det är därför regeringen nu går vidare med utredningen som kommer att se till att vi får en ny myndighet på plats som ger vård och behandling efter behov, men till dess måste vi trygga säkerheten här och nu. Den här propositionen innebär bland annat att vi gör just det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Hultberg och Jesper Skalberg Karlsson (båda M).

Fru talman! Tack, interpellanten Per-Arne Håkansson och Ewa Pihl Krabbe, för ert engagemang i dessa viktiga frågor!

Jag vill ta tillfället i akt och lyfta fram att det också fanns en del positiva saker i det svar vi fick från kommittén den 22 mars. Man välkomnade bland annat just att Sverige har inrättat Institutet för mänskliga rättigheter, att vi har inrättat en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att bistå i genomförandet av funktionshinderspolitiken, att vi har inkorporerat barnkonventionen och att vi har beslutat om en strategi för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken.

Jag uppfattade detta från kommittén som att det är oerhört viktigt att det finns en systematik i hur man följer upp och hur man utvärderar, för att också kunna säkerställa att man gör rätt insatser. Men naturligtvis har vi också fått ett flertal rekommendationer som omfattar ett flertal politikområden. De bereds, som jag beskrev för en liten stund sedan, inom Regeringskansliet.

En viktig del av den här styrningen är att vi ska kunna genomföra detta genom att följa upp och att resultatet av insatserna ska kunna bedömas. Då är det också viktigt att vi som politiker är goda förebilder och arbetar tillsammans för att se hur vi ska kunna genomföra det här på bästa möjliga sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därmed vill jag avsluta med att tacka för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att också jag är djupt imponerad av dessa organisationer, men kanske framför allt av alla dessa närstående som dagligen kämpar och arbetar med människor som behöver så mycket. Dessa föräldrar, syskon och närstående på olika sätt gör ett fantastiskt stort arbete.

Jag har intentionen att verkligen försöka öka dessa organisationers inflytande. Därför har jag också försökt utforma Funktionshindersdelegationen på ett sådant sätt att det alltid finns möjlighet att komma in med frågor och att påverka vilka frågor man vill diskutera med vilket statsråd.

Ett exempel på detta var ett mycket bra möte där civilminister Erik Slottner diskuterade just de digitala utmaningarna, till exempel e-legitimationen som ledamoten Håkansson nämnde. För att man ska kunna vara delaktig i ett digitalt samhälle är detta en viktig fråga. Vi ska vara ärliga och säga att ett sådant samhälle också innebär förutsättningar för ökad delaktighet, men det finns uppenbara risker och svårigheter som vi måste identifiera för att kunna säkerställa att alla människor kan vara delaktiga.

Det är precis så jag tänker att man ska ha den här dialogen: Man frågar dem som det berör och dem som har insikt i och förståelse för vad detta betyder.

Jag kan försäkra ledamöterna att jag inte är någon anhängare av hyllvärmare och en massa prat. Jag är en person av verkstad och vill naturligtvis också att det ska ske en stor förändring. Detta till trots är det viktigt att det finns en systematik och att vi hela tiden följer upp vad som händer för att kunna sätta in rätt insatser.

Jag är också glad över att vi från regeringen i vårt arbete med att flytta över fokus från förövare till brottsoffer inkluderar just personer med funktionsnedsättning eftersom de är så överrepresenterade när det gäller att vara brottsoffer. I det perspektivskiftet, när vi nu både skärper straff och stärker hela det brottspreventiva arbetet, är det väldigt tydligt att detta är frågor som kommer att ge personer med funktionsnedsättning bättre förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen lyfta att vi den 22 mars 2024 fick de sammanfattande slutsatserna och rekommendationerna till Sverige från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Vi har alltså precis mottagit dem, och de behöver översättas så att vi får en större möjlighet att sätta oss in i vad de innebär. Denna beredning har precis påbörjats inom Regeringskansliet. Jag och regeringen kommer att återkomma med hur vi på olika sätt kommer att möta dessa rekommendationer.

Fru talman! Jag tackar Per-Arne Håkansson för frågan och för det genuina engagemang som ledamoten har för att mänskliga rättigheter ska respekteras och säkerställas över hela jorden.

Jag kan försäkra ledamoten om att det som fanns i mitt inledande svar också är det svar som gäller. Det framgår väldigt tydligt i regeringens proposition och i budgeten som lämnas i denna proposition att institutets roll och uppdrag kvarstår. Jag delar också ledamotens uppfattning att det är oerhört viktigt att institutet har en oberoende ställning.

Jag kan också berätta att inför bland annat det möte i Genève med just FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som hölls den 11-12 mars hade jag omfattande möten med de organisationer som fanns med där och som också hade träffat kommittén. Där fanns naturligtvis institutet med. Det hade också gjort en särskild rapport inför detta möte. Det var en del av det underlag som regeringen förberedde sig med när vi mötte denna kommitté.

Jag vill också passa på att tacka Ewa Pihl Krabbe för hennes engagemang för människor med funktionsnedsättningar. Jag kan tycka att det är sorgligt. Vi konstaterar att vi trots att vi är ett av världens främsta välfärdsländer ser att vi har en överrepresentation av människor med funktionsnedsättningar när det till exempel gäller, som jag nämnde i mitt inledande anförande, våld och olika slags utsatthet. Situationen i skolan är uppenbar. Det lyfte också ledamoten fram. Det handlar även om arbetsmarknaden. Där finns en hel del att göra.

Jag tar mitt uppdrag på oerhört stort allvar, och regeringen tar uppdraget på väldigt stort allvar. Men det är också viktigt att konstatera att uppgifterna för rapporteringsperioden som vi överlämnade till FN i Genève grundar sig även på de föregående mandatperioderna.

Jag säger inte detta med någon annan intention än att konstatera att det faller ett ganska tungt ansvar på oss alla. Det gäller kanske särskilt de partier som leder regeringarna. Jag känner en stor ödmjukhet inför de här frågorna. Jag tror att det är bra att också de tidigare regeringspartierna känner en stor ödmjukhet inför den rapport vi överlämnade och de brister som fanns däri.

Precis som ledamoten Pihl Krabbe säger är det väldigt viktigt att vi stärker och lyssnar på våra olika organisationer som arbetar med funktionsrättigheter. Jag tar dem på allra största allvar. Det gör jag bland annat i morgon när jag återigen träffar den funkisdelegation som jag är väldigt glad över att jag träffar ett antal gånger per år. Jag försöker också att använda den som ett sätt att visa hur hela regeringen är delaktig i att arbeta för stärkta rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är verkligen hela regeringens ansvar, precis som det har varit tidigare. Det innebär till exempel att skolfrågor är en viktig del för Utbildningsdepartementet. Ett annat exempel är naturligtvis arbetsmarknadsfrågor kopplat till Arbetsmarknadsdepartementet.

Fru talman! Per-Arne Håkansson har frågat jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsministern om hon avser att inom sitt ansvarsområde ta några initiativ för att en nationell strategi ska tas fram för att stärka arbetet med rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Per-Arne Håkansson har också frågat jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsministern om hon bedömer att Institutet för mänskliga rättigheters existens är säkerställd ur ett långsiktigt perspektiv och om hon avser att vidta några åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringens funktionshinderspolitik tar sin utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, bland annat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och är en del i arbetet för ett mer jämlikt samhälle där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet i samhället.

För uppföljning av det nationella målet för funktionshinderspolitiken finns en strategi för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken som gäller under perioden 2021-2031. Strategin innebär att uppföljningen av funktionshinderspolitiken ska genomföras av 29 myndigheter och att Myndigheten för delaktighet ska ge dessa myndigheter stöd.

Strategin gör det också möjligt att följa utvecklingen och att bedöma om vidtagna åtgärder bidrar till genomförandet av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. På så sätt kan utveckling och framsteg följas samtidigt som brister identifieras.

Regeringens ambition under mandatperioden är att med resultatet av uppföljningen som grund bereda en särskild handlingsplan för funktionshinderspolitiken som kan beslutas 2026. Detta är ett viktigt framtidsarbete som involverar hela regeringen.

I uppföljningen av det nationella målet för funktionshinderspolitiken har vi kunnat konstatera framsteg bland annat när det gäller arbetet med att undanröja brister i tillgänglighet inom flera samhällsområden. Men vi kan samtidigt konstatera att levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning totalt sett fortsatt är sämre än för den övriga befolkningen även om det finns skillnader mellan olika grupper av personer med funktionsnedsättning.

Vi vet exempelvis att personer med funktionsnedsättning är mer utsatta för våld jämfört med övrig befolkning. Regeringen har därför gett Myndigheten för delaktighet flera uppdrag, bland annat att kartlägga och utveckla stödmaterial om våld mot barn och unga med funktionsnedsättning samt att göra en fördjupad kartläggning av hedersrelaterat våld.

Regeringens ambitioner inom området psykisk hälsa är också tydliga. Det förebyggande och främjande arbetet ska stärkas, antalet suicid ska minska och vården och omsorgen för personer med psykisk ohälsa ska bli mer tillgänglig och jämlik. I arbetet ska en ny nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention tas fram. Inför framtagandet av den nya strategin har 24 myndigheter medverkat för att ta fram underlag, däribland Myndigheten för delaktighet.

Samtidigt pågår reformen med fritidskortet för att ge barn och unga ökad tillgång till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra, vilket självklart inkluderar barn och unga med funktionsnedsättning.

Regeringen har även vidtagit flera åtgärder på skolområdet för att elever ska få tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid, bland annat genom stora satsningar för att ge skolorna bättre möjligheter att anställa fler speciallärare och inrätta fler särskilda undervisningsgrupper.

När det gäller frågan om Institutet för mänskliga rättigheter kan jag konstatera att institutet fyller en viktig funktion för genomförandet av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Målet för politiken för mänskliga rättigheter är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. I budgetpropositionen för 2024 framgår att regeringen anser att Institutet för mänskliga rättigheter spelar en central roll i arbetet genom att utifrån ett helhetsperspektiv följa, undersöka och rapportera hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige. I propositionen framgår det tydligt att institutets roll och uppdrag kvarstår.

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä, för denna debatt! Den är viktig, och jag hoppas att den är klargörande.

Som jag har understrukit vid flera tillfällen reser jag runt i hela landet. Det är tydligt att om man hade haft en beräkningsmodell som utgår från hur många invånare kommunen har hade de riktigt små kommunerna bara fått småpengar. Det hoppas jag att jag och Mattias Vepsä är överens om. Det hade handlat om några tiotal tusenlappar, och de hade inte kunnat göra mycket skillnad i det viktiga arbete som det handlar om när man ställer om för en ny socialtjänstlag.

De 18,7 miljoner som Mattias Vepsä talar om har aldrig beslutats. De har aldrig funnits med i någon fördelningsnyckel som det har fattats beslut om från regeringens sida. Men vi kan inte heller fatta beslut efter fördelningsprincipen om hur många invånare de olika kommunerna har, för det är många kommuner som är väldigt små. Det oroar mig lite att Mattias Vepsä verkar ha glömt sin bakgrund. Det är tuffare förutsättningar med en socialtjänst som är mycket mindre än vad en stor stad har.

Jag har den djupaste respekt för de utmaningar som många av våra stora städer har. Utmaningarna sprider sig också till allt mindre kommuner och gör att arbetet måste göras lika omfattande där. Det handlar ju inte bara om brottsförebyggande åtgärder utan om insatser för bland annat barn och unga i väldigt utsatta situationer. Och barn och unga befinner sig i utsatta situationer över hela vårt land.

Skulle de riktigt små kommunerna gå miste om 600 000 eller 610 000 kronor hade det inneburit att de inte hade kunnat komma med på banan. Jag tror inte att Mattias Vepsä hade velat se det heller. Regeringen vill det definitivt inte. Hela landet måste vara med på resan mot en ny socialtjänstlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan försäkra ledamöterna om att regeringen har en ständig dialog med SKR och med våra kommuner. Jag lägger en stor del av min samlade arbetstid på att resa runt i Sveriges olika kommuner, att besöka dem och att lyssna på dem. Ute i kommunerna låter det ganska likartat när det gäller behoven. Man behöver bland annat en ny socialtjänstlag för att få andra förutsättningar att arbeta tidigt, förebyggande och långsiktigt.

Det är väldigt bra att vi har kommunerna och socialtjänsten i ryggen när vi gör en så här stor förändring. Den lag som nu gäller är från 1980-talet och har lappats och lagats under lång tid. Nu behöver den förändras.

Det som har varit en del av mitt stora bekymmer är att den utredning som mötte mig när jag kom som nytt statsråd till Socialdepartementet grundades på direktiv från tidigare socialministern Lena Hallengren. Utredaren hade haft specifikt direktiv om att den nya lagen inte fick vara kostnadsdrivande. Jag säger det en gång till, för det är häpnadsväckande: I en tid då det redan var känt att vi hade en stor och växande kriminalitet och en rekrytering av väldigt unga människor till gängkriminalitet gav den socialdemokratiska socialministern utredaren ett specifikt direktiv om att lagen inte får vara kostnadsdrivande.

Margareta Winberg pekar i sin utredning på en rad olika saker som behöver ske. Nu håller vi på att utreda och titta på dem för att göra detta verkningsfullt.

Vid ett av de första möten jag hade med SKR, Föreningen Sveriges socialchefer, Akademikerförbundet och Vision ställde jag frågan: Ska vi gå fram med den befintliga utredningen, eller ska vi vänta in det pågående arbetet? Den här regeringen har högre ambitioner än den föregående för att socialtjänstlagen ska bli effektiv och åstadkomma det vi vill att den ska åstadkomma. Deras svar var: Låt oss gå fram med den del som finns för att sedan bygga på den!

Vi har nu ett antal utredningar som på olika sätt kommer att inlemmas i Socialtjänstutredningen, men det är viktigt att bära med sig att det med andra förutsättningar från den tidigare regeringen hade kunnat finnas helt andra förutsättningar för socialtjänsten att påbörja sitt arbete den 1 juli 2025, som är den planerade tidpunkten för ikraftträdande. Lagrådsremissen planeras ske under sommaren, och propositionen ska lämnas till riksdagen under sen höst eller tidig vinter. Min förhoppning är att vi ska kunna hålla fast vid ikraftträdandedatumet den 1 juli 2025.

En annan viktig del är en förändrad sekretesslagstiftning, där kommuners utbildningsförvaltning och socialförvaltning -, det vill säga skolan och socialtjänsten - och polisen ska kunna sitta runt samma bord och ha diskussioner om insatser till barn och unga på ett väldigt tidigt stadium. Därtill behövs möjligheten att säkerställa att föräldrar får ett utökat föräldraansvar. Vi har ett stort ansvar som föräldrar, och de allra flesta föräldrar tar också detta ansvar. Men där så inte sker måste vi kunna säkerställa att föräldrar involveras på ett tydligare sätt och att socialtjänsten också får verktyg att åstadkomma det.

Fru talman! Stort tack till ledamöterna för deras frågor! Detta är en viktig fråga. Att socialtjänstlagen, som vi verkar vara helt överens om behövs och behöver implementeras på ett bra sätt, kommer på plats och får rätt förutsättningar är ett väldigt starkt fokus för det arbete jag bedriver.

Jag är dock lite orolig över att delar av denna interpellation verkar grunda sig på missförstånd och medvetna eller omedvetna missuppfattningar. Något beslut har alltså inte fattats i denna fråga, och detta bör kommunerna också vara medvetna om. Det har inte förts någon dialog med SKR om fördelningen av detta statsbidrag, och vi har heller inte från regeringens sida uttalat oss om fördelningen till kommunerna. Olika beräkningsmodeller är exempel, och inget beslut har fattats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är viktigt att ledamöterna från våra stora kommuner och valkretsar också tittar in i kameran mot alla de personer som lever i de små kommunerna. Detta är nämligen en tänkt implementering.

Eftersom lagen i sig inte träder i kraft förrän den 1 juli 2025 var jag personligen väldigt glad över att kommunerna fick 200 miljoner att fördela för att kunna göra ett analys- och behovsarbete. För mig och regeringen är det ganska självklart att detta arbete behöver göras oavsett om man bor i Ale kommun eller i Sollentuna. Hade vi fördelat pengarna efter invånarantal hade det blivit några få tusenlappar till de riktigt små kommunerna. De hade alltså hamnat på efterkälken fullständigt när det gäller att kunna göra detta viktiga analysarbete.

Jag kommer själv från en liten kommun och har arbetat kommunpolitiskt i många år. Jag vet att förutsättningarna redan från början ser ganska olika ut. Medan exempelvis Sollentuna, vars socialtjänst jag besökt, kan ha hela avdelningar med särskilda inriktningar för socialtjänstens viktiga uppgifter har Mellerud kanske en halv tjänst för samma uppgifter. Detta visar ganska tydligt att om vi ska göra en omställning av socialtjänsten som omfattar hela landet och inte bara de stora kommunerna, som redan i kraft av sin storlek har andra förutsättningar, är det väldigt viktigt att dessa pengar fördelas lika över hela landet och att alla kommuner får samma summa.

Jag vill dock understryka att det när det gäller de kommande åren, för vilka regeringen har avsatt sammanlagt 7,8 miljarder, det vill säga totalt 8 miljarder för socialtjänstlagen, kommer att redovisas en fördelningsnyckel. Där är det naturligtvis viktigt; där är frågan en helt annan. När socialtjänstlagen införs kommer fördelningsnyckeln också att utgå från invånarantal.

Jag hoppas att jag på detta sätt har svarat på ledamöternas fråga när det gäller denna del. Jag hoppas att vi i kommande inlägg också kan gå in på alla de olika insatser som behöver göras för att det förebyggande arbetet ska bli riktigt effektivt.

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av att flera av landets kommuner tvingas till besparingar inom det främjande och förebyggande arbetet. Mattias Vepsä har också frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av hur besparingarna påverkar arbetet med att bryta gängkriminalitet och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Mattias Vepsä har även frågat mig varför jag och regeringen har ändrat beräkningsmodell efter att man kommit överens med SKR och varför jag inte har involverat eller fört en dialog med kommunerna inför att förutsättningarna ändrats. Mattias Vepsä har slutligen frågat mig om jag ser en risk att arbetet med tidigare insatser stoppas och om jag i så fall avser att vidta några åtgärder.

Jag vill framhålla att jag, i likhet med Mattias Vepsä, anser att det är angeläget att stärka socialtjänsten i dess förebyggande arbete för att minska nyrekryteringen till kriminella miljöer. Jag motsätter mig dock den bild som Mattias Vepsä målar upp. Regeringen är allt annat än passiv på det förebyggande området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att kommuner ska arbeta brottsförebyggande är lagstadgat. Den 1 juli 2023 trädde lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete i kraft. Med anledning av den nya lagen har kommunerna ersatts genom en höjning av de generella statsbidragen. Därmed har regeringen också enligt finansieringsprincipen ersatt kommunerna för detta nya ansvarsområde.

Från och med 2023 kan kommuner också söka statsbidrag från Brottsförebyggande rådet för brottsförebyggande åtgärder. För 2024 satsas 52 miljoner kronor för detta.

Dessutom har regeringen gjort en treårig satsning på förebyggande insatser mot just gängkriminalitet. För 2024 avsätts 80 miljoner kronor, och för 2025 och 2026 beräknas 150 miljoner kronor per år. Därtill kommer den nya socialtjänstlagen att ge kommunerna bättre förutsättningar att arbeta förebyggande. Totalt avsätter regeringen 8 miljarder kronor under fem år för implementerings- och omställningsarbete med den nya socialtjänstlagen.

När det gäller Mattias Vepsäs fråga om fördelning av förberedande medel inför ikraftträdandet av en ny socialtjänstlag finns behov av klargöranden.

I budgetpropositionen för 2024 aviserade regeringen avsikten att presentera den nya socialtjänstlagen under 2024 för ikraftträdande under 2025. Regeringen aviserade även ett långsiktigt stöd till kommunerna samt en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, under 2024-2028 för att stödja kommunerna i omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. Regeringen har dock inte fört någon dialog med SKR om fördelningen av statsbidraget eller uttalat sig om fördelningen till kommunerna.

Den 1 februari 2024 beslutade regeringen om uppdraget till Socialstyrelsen att fördela statsbidraget till kommunerna, där det framgår att kommunerna detta förberedande år får använda medel till att genomföra läges- och behovsanalyser inför den nya socialtjänstlagen och att medlen fördelas med lika belopp.

Jag instämmer i att kommunernas förutsättningar och behovsområden inför omställningen skiljer sig åt. Men även små kommuner har en lägsta kostnad för analyser och planering inför omställningen. Den fördelning som regeringen har beslutat om är en nödvändig fördelning under 2024 för att små eller mindre kommuner ska ges förutsättningar att förbereda sig och möjlighet att komma med i omställningen till en långsiktigt hållbar socialtjänst. I regeringsbeslutet om medlen för 2024 har avsikten varit att tydliggöra att regeringen i satsningen avser att ta fram en fördelningsnyckel för kommande år. Regeringen avser att återkomma i frågan.

Att vi befinner oss i ett ekonomiskt svårt läge försvårar kommunernas förebyggande arbete. Jag ser därför att regeringens riktade satsningar på det brottsförebyggande arbetet i kommunerna verkligen kan göra skillnad.

Fru talman! Tack, Karin Sundin, för frågan!

Jag önskar att den utredning som låg på bordet när jag tillträdde som socialtjänstminister inte hade varit så bristfällig. Frågar man Sveriges socialchefer och SKR kan de understryka detta.

Det finns så mycket i den här utredningen som ännu inte är på plats eftersom det tidigare socialdemokratiska statsrådet gav som ett direktiv till utredare Margareta Winberg att det inte fick finnas kostnadsdrivande förslag. Då är det svårt att ha ambitionshöjningar.

För den här regeringen är det viktigt att socialtjänsten får rätt verktyg, och då har vi högre ambitioner än så. Därför kommer vi att bygga på den socialtjänstlag som vi har fattat beslut om. Vi diskuterar i enlighet med vår goda relation till SKR, Sveriges socialchefer och de olika fackförbunden att den 1 juli 2025 är en bra tidpunkt för ikraftträdande. Sedan kommer vi successivt att bygga ut det som Socialdemokraterna inte hade kraft att göra.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Johan Hultberg, för frågan!

Det går nog inte en dag utan att jag önskar att mer hade gjorts tidigare. Det är ett faktum att barn och unga i dag kan använda sina mobiltelefoner från Sis-hem och inte bara ha kontakt med de kriminella nätverken utan de facto bli kontrollerade av nätverken som på så vis också utökar sin makt inne under Sis-hemmens tak. Vi har också sett att man inifrån Sis-hem har möjlighet att helt enkelt beställa droger eller vapen med hjälp av sina Ipadar eller telefoner.

Med den proposition som ligger på riksdagens bord sätter vi nu äntligen stopp för det här. Det kommer att innebära ökad trygghet när man befinner sig i samhällets vård, något som man ska ha en självklar rätt till.

Fru talman! Tack till ledamoten Anne-Li Sjölund för en viktig fråga!

Sverige är ett land och en demokrati där alla ska ha möjlighet att delta fullt ut och vara en del av samhället. Då är det viktigt att alla också har förutsättningar för detta. Därför är det faktum att kommuner och regioner gör olika bedömningar ett bekymmer som jag tror att vi måste prata öppet om.

Regeringen ser över hur vi på olika sätt ska kunna säkerställa att vi får en mer jämlik bedömning; det är utgångspunkten för regeringens funktionspolitik. Där kan jag nämna den första delen av tolktjänstutredningen, där vi nu säkerställer att regionerna får ett samlat ansvar gällande denna fråga.

Fru talman! Tack för viktiga frågor, Nadja Awad!

Funktionshindersfrågorna är väldigt viktiga. Jag vill se det som en möjlighet att man kan rådgöra och ha en dialog med FN:s kommitté som arbetar med funktionshindersfrågor. Det är en möjlighet att sätta fokus på de frågor där det behövs förbättringar.

Det hade skett ett stort och omfattande förberedelsearbete. Det kan jag verkligen understryka. Nästan samtliga departement i regeringen hade varit med. Jag vet inte om ledamoten har tagit del av själva dialogen, men det är en väldigt tidspressad situation.

Det är också fullt tillåtet att återkomma skriftligen. Det gjorde vi även när regeringen mötte FN:s barnrättskommitté för ett år sedan. Det är alltså ett fullt legitimt sätt att återkomma med fullödiga svar till FN:s kommitté, också för att det ska bli rätt och riktigt.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!

Regeringen har precis, för bara någon timme sedan, tagit emot Klimatpolitiska rådets rapport. Regeringen kommer nu att analysera innehållet i rapporten, som alltså just har överlämnats.

Klimatpolitiska rådets roll är att granska den sittande regeringens klimatpolitik, och det hör till deras kärnuppdrag att uppmärksamma förbättringspotentialen hos den förda klimatpolitiken. Det är självklart att de kommer med synpunkter nu, precis som de tidigare framförde skarp kritik mot den rödgröna regeringens klimatpolitik och åtgärderna i den regeringens klimathandlingsplan. Vår regering har tagit fasta på kritiken mot den förra regeringens klimathandlingsplan när vi utformade vår plan.

Rapporten har tagits emot i dag, och vi kommer naturligtvis att analysera innehållet och svara på detta.

(Applåder)