Eva Lindh

Herr talman! Jag vill ställa en verkligen allvarligt menad fråga som handlar om den gängkriminalitet vi har i Sverige i dag.

Våldsvågen eskalerar. Den har inte vi och inte den här regeringen fått stopp på. En av de frågor som är viktiga är det som vi inte talar om i dag, det vill säga straffen och allt detta. Men det vi berör här i dag handlar om hur vi ska kunna stoppa nyrekryteringen.

För varje person som vi nu får fast och sätter i fängelse kommer det nya personer in. Pengarna finns inte i kommunerna, som är de som står för de förebyggande insatserna. Många kommuner som jag talar med har inte möjligheten att göra de insatser som de skulle vilja göra för att kunna arbeta förebyggande för att stoppa det tidigt så att inte fler kommer in i kriminalitet.

Jag vill bara höra med Adam Reuterskiöld: Vad tänker ni om det? Hur ska det gå till när nu kommuner och regioner inte får, som vi säger, tillräckliga resurser för att stoppa nyrekryteringen?

Fru talman! Jag ska försöka att vara tydlig.

Jag tycker också att det är viktigt att effektivisera där det går att effektivisera. Jag nämnde att jag tycker att skattepengar försvinner ut via till exempel välfärdsbrott eller vinster som går ned i fickorna på människor som bedriver verksamheten. Det tycker jag är orimligt. Där borde vi kunna vara överens om att effektivisera och använda pengarna till välfärd.

När det gäller det andra rynkade jag lite på ögonbrynen. Jag tycker att det är märkligt. Socialdemokraterna har ju ett förslag om att sänka skatten. Då blir det märkligt att säga att vi skulle höja skatten.

Vi har faktiskt insatser för de människor som verkligen har det ekonomiskt tufft nu när den tuffaste månaden - januari - kommer. Det finns barnfamiljer som behöver låna pengar för att köpa mat till barnen. Det är inte värdigt Sverige att ha det på det sättet. Där tycker jag att man ska ha insatser, och det har vi socialdemokrater.

Det är klart att skatten på bankernas övervinster hade gått att införa. Vi har ett förslag om att ta en del av de enorma övervinster som bankerna gör för att finansiera en del av den budget som vi har.

När det gäller inflationen har jag lyssnat noga på finansministern. Jag antar att Adam Reuterskiöld och finansministern har samma uppfattning. Även finansministern säger att vi socialdemokrater tar hänsyn till inflationen och har en budget som inte ökar inflationen.

Vi tar ansvar för inflationen, och vi tycker att detta är en viktig fråga. Att satsa på välfärden är inte inflationshöjande, och jag tycker att vi behöver fortsätta att satsa på den.

(Applåder)

Fru talman! Där kom den framtida regeringsfrågan upp. Det kan jag inte sia om. Jag tror att det handlar om hur väljarna röstar i nästa val. Vi får se hur det ser ut framöver. Jag tror inte att så många just nu är så nöjda med situationen i landet.

Vi har samma budgetutrymme som den SD-styrda regeringen, så vi finansierar vårt budgetalternativ. En skillnad är att den skattesänkning som vi har riktar sig till låg- och medelinkomsttagare och inte så mycket till höginkomsttagare. Detta är en del.

Den andra delen är att vi vill ta ut en skatt på bankernas övervinster. När bankerna gör så stora övervinster som de faktiskt gör nu är det helt rimligt att de är med och bidrar. Vi har en annan politik. Vi skiljer oss från regeringen. Vi vill stärka välfärden. Det är viktigt att Sverige har en fortsatt bra äldreomsorg och en bra skola för alla barn.

Det är klart att vi måste värna varje skattekrona; det är ju otroligt viktigt. En hel del försvinner i marknadiseringen och genom välfärdsbrott. Pengar går till annat än det som de ska gå till. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi verkligen tar tag i detta. Vi måste naturligtvis se till att de pengar som ska gå till välfärden också gör det.

Fru talman! Mattias Eriksson Falk kan fråga kommunerna där ute om de tycker att de har det lättare i dag än vad de hade för några år sedan. Jag tror att han kommer att få ett entydigt och tydligt svar: Det är mycket svårare i dag.

Jag ska svara på migrationsfrågan, även om det faktiskt inte är detta vi diskuterar i dag. Nu handlar det ju om resurser till kommuner och regioner.

Vi ställde ju om migrationspolitiken. Den politik som gäller i dag är ju den som vi ändrade på. Den innebär att färre kommer till Sverige i dag än vad som var fallet under flera tidigare år.

Det blir hopplöst att alltid ha den här diskussionen. Välkommen till den verklighet som vi befinner oss i! Om du, Mattias Eriksson Falk, skulle säga till en av de personer som hörde av sig till mig i går varför hon inte får den sjukvård som hon behöver tror jag att du skulle säga att det beror på att migrationspolitiken såg annorlunda ut tidigare.

Det handlar ju om prioriteringar! Det handlar ju om vad vi vill lägga pengarna på i den verklighet som vi lever i! Neddragningar i regionerna - det vill säga i sjukvården - drabbar människor.

Vi har fortfarande inte fått något svar på om ni i Sverigedemokraterna tycker att det här är bra. Är ni nöjda med denna politik och vad den innebär för svenskar här i Sverige i dag?

Fru talman! Socialdemokratin har alltid - och det är jag väldigt stolt över - stått upp för välfärden och stärkt den. Jag tycker att Mattias Eriksson Falk ska titta på hur många fler som anställdes inom välfärden under den tid Socialdemokraterna styrde Sverige och ledde den regering som gjorde dessa satsningar.

Vi kommer att fortsätta göra detta. Vi kommer alltid att stå upp för välfärden, för vi vet att den är så otroligt viktig för människor och också har en bra fördelande effekt. Den kommer alla människor till godo, oavsett plånbok. Jag är stolt över de prioriteringar vi har gjort.

Men vi kommer att behöva fortsätta prioritera välfärden. Det är just därför vi i vår budget har mer pengar för att stärka den, för det behövs.

Detta blir så märkligt, tycker jag. Jag måste återigen ställa frågan till Sverigedemokraterna: Om man är så missnöjd med hur välfärden ser ut i dag, varför ger man då mindre resurser till välfärden och inte mer? Det som händer nu är att det sker neddragningar i välfärden runt om i Sverige. Är det detta som behövs, om man nu säger att välfärden behöver stärkas? Är det mindre pengar som behövs i stället för mer? Jag förstår inte hur logiken hänger ihop.

Fru talman! Sverige sticker ut med de sämsta tillväxtutsikterna i Europa. Vi är nu inne i en lågkonjunktur med en förväntad ökad arbetslöshet. Priserna i Sverige har ökat mer än i våra nordiska grannländer. Nästan hälften av de ensamstående föräldrarna lånar pengar för att ha råd med mat. Byggbranschen är i kris, och våldsvågen fortsätter. Det är kris i stora delar av välfärden. Vi har en sjukvårdskris.

Så ser det ut i Sverige ett år efter valet. I detta läge har höginkomsttagare fått skattelättnader, och bankerna gör stora vinster.

Vi har i vår socialdemokratiska budget visat att det går att satsa på bostadsbyggande och ta tag i brottsligheten genom att vara hårda i fråga om brotten och stoppa nyrekryteringen samt ge stöd till människor som nu har det tufft ekonomiskt. Framför allt har vi visat att det går att göra mer för att stärka välfärden.

Fru talman! Välfärden har inte haft det så här tufft sedan 90-talskrisen. Underskotten och nedskärningarna når rekordnivåer. Det är varsel, uppsägningar och anställningsstopp i region efter region. SD-regeringen skjuter ifrån sig ansvaret för finansieringen av skolan och sjukvården.

Allra sämst är läget i sjukvården. Alla regioner utom Gotland väntas gå med underskott 2023, och under 2024 blir det ännu tuffare.

Sjukvården är på många håll hotad. Jag vill ge några exempel på hur det ser ut runt om i Sverige. I Örebro handlar det om 600 färre anställda. I Östergötland ska personalkostnaderna minskas med motsvarande 600 miljoner kronor, vilket motsvarar 600 personer. I Sörmland minskas personalen med 700. Detta är på allvar. Detta innebär risker för patienter och personalens arbetsmiljö.

Förutom dessa nedskärningar sker det en förflyttning av resurser från låg- och medelinkomsttagare till höginkomsttagare därför att SD-regeringens politik innebär att man tvingar kommuner och regioner till skattehöjningar. Inte alla, men en del, tvingas till skattehöjningar. Och det drabbar särskilt låg- och medelinkomsttagare, det vill säga just de grupper som nu har det särskilt tufft. De måste nu betala mer skatt, samtidigt som de som har högst inkomster betalar mindre. Det är ytterligare en effekt av den politik som nu förs.

Fru talman! Vad borde då göras i stället?

Vi socialdemokrater har föreslagit att tillskotten till sjukvården fördubblas. Vi vill satsa 6 miljarder kronor mer än regeringen. Vi vill dessutom se en ny princip för hur välfärden finansieras. Vi vill att resurser automatiskt ska öka i takt med inflationen, så att vi inte hamnar i ett läge där välfärden tvingas dra ned varje år. Detta skulle också ge en långsiktighet för kommunsektorn. Vi vill öka tillskotten till kommunsektorn med totalt 26 miljarder kronor nästa år.

Fru talman! De gängrelaterade skjutningarna fortsätter. Barn mördar och mördas. Oskyldiga drabbas av gängkrigen som pågår. Läget i vårt land är mycket allvarligt. Detta hotar faktiskt hela vårt samhälle. Enligt rikspolischefen rekryteras varje dag tre nya medlemmar in i gängkriminalitet.

Detta brutala och hänsynslösa våld måste naturligtvis stoppas. Vi måste göra mer för att skärpa straffen och stärka och rusta polisen. Men vi måste också arbeta förebyggande med tidiga insatser i förskolan och skolan. Här är kommunerna så otroligt viktiga, därför att det är de som också arbetar med de förebyggande insatserna.

Regeringen har i detta läge, när man minskar resurserna till välfärden, också föreslagit nedskärningar av de riktade satsningarna som går till att bryta nyrekryteringen i de utsatta områdena.

Återigen visar vi att det går att göra annorlunda. Vi skjuter till mer pengar. Men vi föreslår också en miljardsatsning på lokala åtgärder för att stoppa gängvåldet. När ett gängrelaterat våldsbrott har skett, eller när oron ökar i ett område, ska kommunerna ha resurser för att kunna göra det som krävs för att stoppa gängkriminaliteten och för att bryta nyrekryteringen.

Fru talman! Vi har ett bra sätt att fatta beslut i vårt land, där beslut fattas så nära människor som möjligt. Det är viktigt. Och det är en bra tradition med lokalt inflytande och självstyre. Det är viktigt att kommuner och regioner har möjlighet att besluta nära människor. De vet hur det ser ut i de egna kommunerna och regionerna.

Men skillnaderna mellan kommunerna och regionerna är alltjämt alltför stora. Tuffast är det för de minsta kommunerna i glesbygd men också för dem som har lägre så kallad skattekraft.

Nu pågår en utredning av utjämningssystemet, och det är bra. Det handlar om hur vi ska fördela resurserna - inte bara om hur mycket pengar som ska gå till kommuner och regioner utan också om hur de ska fördelas.

Vi i Sverige tjänar inte på att landet glider isär. Vi behöver öka jämlikheten i Sverige och ge möjlighet att skapa mer jämlika förutsättningar i kommunerna. Alla kommuner, från norr till söder, ska kunna ha en bra välfärd. Det är faktiskt en fråga om rättvisa.

Fru talman! Vi behöver fortsätta att öka de generella statsbidragen. Det generella statsbidraget ska vara utgångspunkten i den ekonomiska styrningen av kommunsektorn. Det möjliggör en anpassning efter lokala och regionala behov. Detta är särskilt viktigt då utmaningarna är stora, samtidigt som de skiljer sig åt mellan kommuner och mellan regioner.

Fru talman! Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och öka segregationen inom skolan. Företag har kunnat göra vinster på bekostnad av god kvalitet, och det har öppnat upp för välfärdsbrottslighet. Vi har sett många rubriker om detta de senaste veckorna. Det gör mig både arg och upprörd - här måste vi ta krafttag. Marknadiseringen har nämligen också inneburit att arbetsvillkoren försämras för dem som arbetar inom välfärden, att vården splittras upp och att plånboken styr alltmer - inte patienternas behov.

Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård, inte till stora vinstuttag. Därför kommer vi att fortsätta arbeta för att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden.

Fru talman! Vi socialdemokrater hade velat se en annan budget för 2024 - en budget för att våra äldre ska få en värdig äldreomsorg, för att förhindra den vårdkris som vi nu är inne i, för att få en likvärdig skola för alla barn och ungdomar i Sverige och för att vi ska ha resurser för att stoppa nyrekryteringen. Vi vill se en ny princip för hur välfärden ska finansieras och föreslår en fördubbling av satsningarna på svensk sjukvård. Vi föreslår akuta insatser för att stoppa gängvåldet och bryta nyrekryteringen.

Allt detta ryms inom samma budgetutrymme som finns i regeringens budget. Det handlar om prioriteringar. Vi prioriterar välfärden. Vi fortsätter vara välfärdens förkämpar. Vi står upp för den svenska välfärdsmodellen.

Vad Sverige behöver är satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och rättvist samhälle, där kommuner och regioner kan ha en bra välfärd för alla, oavsett vem du är eller var du bor. Det handlar om att hela landet ska leva och växa. Sverige kan verkligen bättre än så här!

(Applåder)

Fru talman! Det är inte så märkligt. Vi har replikrätt för att man ska kunna ställa frågor till dem som har hållit sitt anförande. Vi som politiker i Sveriges riksdag ska ställa de frågor som jag vet att många efterfrågar svar på.

Nu har flera talare i repliker försökt att få svar från Sverigedemokraterna, och jag får ställa frågan igen. Vi ser nämligen hur det ser ut nu. Inflationen, räntorna och det nuvarande läget har försvårat situationen väldigt mycket för kommuner och regioner. De befinner sig nu i ett läge som innebär en svältkur för välfärden. I detta läge klappar man sig för bröstet och säger att man skjuter till pengar. Ja, men inte tillräckligt. Vi ser det i region efter region.

I min egen hemregion måste man göra neddragningar motsvarande 600 personer. Det är inte vad vården behöver i dag. Sjukvården behöver mer resurser, inte mindre.

Så vad svarar Sverigedemokraterna när det gäller att det blir neddragningar i välfärden?

Herr talman! Jag har under många år arbetat som socialsekreterare och skolkurator, så jag vet hur otroligt mycket politiken påverkar hur människor har det. Om föräldrarna har ett jobb att gå till och om det finns en välfärd som fungerar påverkar barn och ungdomar.

Jag vill ställa en fråga till Mattias Eriksson Falk: Vilket ansvar tycker ni i Sverigedemokraterna att ni har för att det ser ut som det gör i välfärden i dag?

Mattias Eriksson Falk har förklarat flera gånger hur man har påverkat, och nu ser verkligheten ut som den gör. Flera har beskrivit här att det görs neddragningar i sjukvården och att kommuner inte klarar sig utan måste prioritera bort viktig verksamhet. Detta påverkar människor här och nu. Så: Vilket ansvar har Sverigedemokraterna för hur det ser ut i välfärden i dag? Och vad svarar Sverigedemokraterna alla som känner oro för att de inte får den vård eller den välfärd de behöver?

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna uppenbarligen inte tycker att byggkrisen och den rådande bostadssituationen är ett så stort problem.

Jag vill också vända mig till bostadsministern. Jag tackar för debatten. Jag tycker att det är viktigt att bostadsministern i sitt svar beskriver den svåra situation som råder i dag. Låt oss vara eniga om detta.

Med det sagt tycker jag ändå, även om det kanske är ett överord, att det känns lite löjligt att bostadsministern tar upp de här frågorna om byggstandard. Det är klart att vi är öppna för att titta på saker som förenklar. Men att säga att Socialdemokraterna lämnade ett tomt bord tycker jag faktiskt är upprörande.

När vi står i denna kammare och pratar om att hemlösheten ökar, att unga inte kan flytta hemifrån, att vi har tusentals i bostadskö och att vi har en byggkris som inte har varit värre sedan 90-talskrisen - och vi som var med då vet hur illa det var - och statsrådet då inte kan komma med något annat än lyx-rot känns i magen. Det är faktiskt upprörande - inte framför allt för mig, för jag har ett hem att gå till, men vi har många människor som inte har det. Det är just det som denna interpellation handlar om.

Att inte kunna komma med annat utan bara gång på gång konstatera att man ser problemet men inte gör något åt det tycker jag är sorgligt.

Fru talman! Köerna till bostäder är långa. Vi har unga som inte kan flytta hemifrån och skapa ett självständigt liv. Vi har kvinnor som inte kan lämna en våldsam partner och familjer som inte kan flytta till ett mindre boende när ekonomin blir svår. Som sagt: Berättelserna är många, och de borde höras även till den SD-styrda regeringen.

Det har inte gjorts någon kartläggning på länge. Jag är ändå glad över svaret att det nu kommer en sådan i februari kommande år. Men inget tyder på att hemlösheten har minskat, och det drabbar också, som bostadsministern har sagt, barnen. Barn blir vräkta. Det är en bakgrund till varför jag tycker att det är viktigt att diskutera bostadssituationen och hemlösheten i Sverige.

Jag vill kommentera bostadsministerns svar på interpellationen, och jag hoppas att ministern lyssnar. Jag tycker att det är magstarkt att, som bostadsministern flera gånger har gjort, säga att Socialdemokraterna inte gjorde tillräckligt. Man ser ju att det faktiskt är skillnad. Vi införde en nationell strategi mot hemlöshet, och det byggdes bostäder.

Vad görs nu? Det byggs inte bostäder. Även om man nu hänvisar till lite mer pengar till kommuner och till en strategi finns det ju inga bostäder att flytta in i eftersom regeringen inte ser till att bygga bostäder.

Det som bostadsministern sa i en tidigare debatt om att hålla i och hålla ut - är det verkligen detta man vill skicka ut till dem som står i kö till bostäderna? Är det detta man vill säga till de hemlösa - att de ska hålla i och hålla ut? Gång på gång säger man att man ser problemen, men man gör ingenting.

Så en kort kommentar till det som sades om barnbidragen och att det var bra. Vi höjde dem i en tidigare budget. Det var mot bakgrund av den situation som var då. Nu är den ekonomiska krisen mycket värre. Då borde man inte bara göra det som Socialdemokraterna gjorde i den tid som var då. Då borde man stärka ekonomin för de barnfamiljer som nu har det extremt tufft i den här ekonomiska situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vända mig till Sverigedemokraternas ledamot som deltar här i debatten. Jag tycker att det är så tröttsamt att Sverigedemokraterna hela tiden talar om hur fel det är på alla andras politik men aldrig om vad man själv vill göra. Det är tröttsamt.

Det sorgliga och det som till och med är ledsamt är att när det ges tid att ta en debatt här och diskutera den allvarliga bostadsbristen som är i Sverige hänger sig Sverigedemokraternas ledamot här åt att fokusera på vad Socialdemokraterna gör eller inte. Det verkar han väldigt upprörd över. Men situationen för människor i Sverige berörs inte.

Sedan måste man ställa frågan, precis som Patrik Björck var inne på: Vad innebär det att pengar läggs på fel saker? Innebär det att det är okej att vissa människor i Sverige är hemlösa? Jag önskar verkligen på allvar svar på det i den här debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Känslan att komma hem till sitt eget hem, en plats där man kan slänga av sig kläderna och pusta ut, är en känsla som många känner igen - tyvärr allt färre.

Att ha ett hem är viktigt för oss alla - en bostad att komma hem till och förhoppningsvis känna sig trygg i. Det är därför som rätten till ett hem är omskriven i den svenska regeringsformen och anses vara en mänsklig rättighet.

Men ett år efter valet befinner sig Sverige i en byggkris. Bostadsbyggandet faller kraftigt över hela landet. Det har under det senaste halvåret minskat med 57 procent jämfört med föregående år. Det finns redan bostadsbrist i de flesta kommuner. Människor står i kö för att få en bostad. Och vi ser nu den största nedgången i bostadsbyggandet sedan 90-talskrisen. Och läget är verkligen allvarligt.

Denna inbromsning påverkas naturligtvis av inflationen och ränteläget. Det har bostadsministern sagt vid åtskilliga tillfällen. Men det går att göra någonting åt den. Det går att göra någonting åt inflationen och att också faktiskt ta sig an den bostadskris och den byggkris som vi nu befinner oss i. För jag antar att bostadsministern inte tänker överpröva det som finansministern säger. Finansministern har också vid flera tillfällen konstaterat att den socialdemokratiska politiken tar ansvar för inflationen - att vår budget tar ansvar för inflationen - så att det går att både hantera inflationen och se till att det byggs bostäder.

Man kan ha många synpunkter på och debatter om investeringsstödet. Men att ta bort investeringsstödet i detta läge i denna tid kan inte kallas för någonting annat än ansvarslöst. Investeringsstödet har faktiskt varit avgörande för att många lägenheter har kunnat byggas. I Östergötland rör det sig om minst 1 300 bostäder. Det hade gjort skillnad i detta läge.

Jag förstår inte varför man slår ihop svaret på Adrian Magnussons och min interpellation. Men i detta svar säger bostadsministern, tvärtemot tidigare svar, att han verkligen förstår läget.

Men det som är så upprörande är att man, om man ser att det finns ett stort problem, att vi har en byggkris och att människor nu förgäves står i bostadskö, faktiskt inte agerar. För det gör man inte. Det finns inga förslag i budgeten, och det finns inga förslag om att på allvar ta tag i detta i de svar som bostadsministern har gett.

Nu ökar konkurserna med 33 procent i Östergötland. Tusentals människor står i bostadskö, och hemlösheten ökar. Och vi ser absolut ingenting. Sverige kan bättre än så här.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om SD:s och regeringens besparingar på myndigheterna och de effekter som vi nu ser av dessa. Det handlar om statlig service och närvaro i hela landet, eftersom besparingarna innebär den typen av effekter.

Regeringen har också varit väldigt tydlig med att man ville utöka folkräkningen. Men när Skatteverket nu behöver anpassa sig efter besparingarna säger man upp många av dem som skulle utföra folkräkningen, vilket innebär att det inte kommer att bli den folkräkning som man eftersträvade, förmodar jag.

Då ställer jag frågan till civilministern: Vad anser civilministern om konsekvenserna av dessa neddragningar och besparingar på myndigheterna?

Fru talman! Jag ska börja med att svara på frågorna.

Den första är om Kommuninvest. Kommuninvests räntenetto har inte ökat på samma explosionsartade sätt som storbankernas har gjort. Det innebär att man inte gör övervinster på kundernas bekostnad. Eftersom vi vill beskatta övervinsterna kommer det inte att träffa Kommuninvest på det sättet.

Det andra är att vi har infört det tidigare. Jag tror att statsrådet kan vara lugn med att det skulle vi kunna klara av att göra. Det tänker jag inte vidare diskutera här i talarstolen.

Sedan kommer jag till detta med känsla. Anledningen till att jag ens tog upp känslan är att min känsla är att statsrådet är väldigt upprörd över Socialdemokraternas förslag.

Jag sa att han i stället borde vara upprörd över att bankerna gör så stora övervinster på bankkundernas, det vill säga svenska folkets, bekostnad. Det borde han vara upprörd över, och inte över huruvida vårt förslag är genomförbart eller inte. Det är det. Det skulle vi kunna genomföra.

Jag håller med om att det behövs stabilitet och långsiktighet. Det tycker jag är bra. Jag tycker inte att förslaget är populistiskt. Vi gör politik.

Jag vill avsluta med att tala om detta med känsla. Politik är att vilja. Jag vill någonting med politik. Jag förväntar mig och hoppas att statsrådet också vill göra någonting med politik. Det är att vilja och sedan också att göra förändringen.

Det är inte populistiskt. Det är politisk vilja. Jag ställer frågan igen, och då ändrar jag frågan bort från känsla: Anser statsrådet att bankerna gör stora övervinster och att det är ett problem att de gör det på bankkundernas bekostnad?

(Applåder)

Fru talman! Jag ser att statsrådet är väldigt upprörd över flera saker. Men han verkar inte alls vara upprörd av de stora övervinster som bankerna gör. Det är jag upprörd över. Det sker samtidigt på bekostnad av bankkunderna. Det är vanligt folk som i dag har det väldigt tufft med hög inflation och höga räntor. Dessutom innebär det någonting för bankkunderna. Det bör man vara upprörd över, och det är jag upprörd över. Men det hör jag ingenting av i statsrådet statsrådets svar.

Vilken är den oöverblickbara skadan? Vad är den oöverblickbara skadan som vi skulle åsamka genom att införa en skatt på 23 procent på det som överstiger 150 procent av det som är det historiska snittet? Vi beskattar inte ens några vinster. Det är ord, men vi beskattar de övervinster som bankerna gör. Det är jag upprörd över, och det borde också statsrådet vara upprörd över. Frågan är: Varför är inte statsrådet upprörd över den orättvisa som det är?

På vilket sätt skulle vi förlora kontrollen om vi inför en bankskatt? Det förstår jag inte heller. Jag håller med om att stabilitet och långsiktighet är väldigt viktigt. Det är viktigt. Det är också det som Socialdemokraterna står för. Det är att vi har en stabil ekonomi och en långsiktighet i ekonomin.

Men just nu är det extremt tufft för många människor ute i Sverige. Man känner av inflationen och de höjda räntorna in på bara huden. Det påverkar människor i dag. Det finns ensamstående mödrar som inte har råd att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. Det är jag upprörd över.

Det försöker vi i Socialdemokraterna att göra någonting åt i vår budget. Vi har ett antal förslag. En del av att finansiera vår budget är att sätta skatt på övervinsterna för bankerna. Det är helt orimligt att det ser ut som det gör i dag. Människor går på knäna samtidigt som bankerna gör övervinsterna.

Vår bedömning är inte att det borde höja avgifterna något särskilt och öka kostnaderna för bankkunderna. Det är enorma vinster som bankerna har gjort på hushållens bekostnad. De gör så stora vinster att bankerna inte borde ta ut det på bankkunderna, eftersom det just är så stora vinster som de gör.

Jag fortsätter att fråga statsrådet: Varför är inte statsrådet mer upprörd över att bankerna gör de här stora vinsterna på bekostnad av människors ekonomi?

Fru talman! Jag tackar Niklas Wykman för svaret. Det var som sagt Gunilla Carlsson som ställde interpellationen, men hon fick förhinder. Därför är jag här och tar debatten.

Den ekonomiska krisen drabbar som sagt vanliga svenskar väldigt hårt. Boräntorna gröper hål i hushållskassan, och fler och fler hushåll kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Det är många som har det tufft just nu. Vi har också en kommande sjukvårdskris i landet.

Men den ekonomiska krisen drabbar till synes inte alla. Medan vanligt folk går på knäna gör storbankerna rekordvinster på det tuffa ekonomiska läget. De är inte bara lönsamma; de får rekordvinster.

Den senaste tiden har vi fått se flera kvartalsrapporter som visar att bankernas vinster verkligen exploderar. Det allra mesta av vinsterna tas ut på det som kallas för räntenettot - det som bankerna tjänar på skillnaden mellan ut- och inlåningsräntor. Allt tyder på att bankernas utdelningar kommer att öka kraftigt i spåren av de här rekordvinsterna. Marknadens utdelningsprocesser visar att storbankerna toppar listan över högst direktavkastning, och många pekar på rekordhöga utdelningar.

Fru talman! Det krävs insatser för att långsiktigt stärka konkurrensen i banksektorn, som också finansmarknadsministern var inne på. För bankkundernas skull behöver man sänka trösklarna för hushållen att byta bank. Men det är ett arbete som tar tid. Precis som statsrådet var inne på är det fråga om år framåt i tiden. Det som behöver göras nu är att stötta människor som har det tufft och är drabbade av en kostnadskris här och nu.

Det är också därför vi socialdemokrater vill införa en tillfällig skatt på bankernas räntenetto. Vi gjorde samma sak under energikrisen. När elbolagen tjänade stora summor införde vi en tillfällig skatt på elproducenternas övervinster. På samma sätt kan bankerna vara med och bidra nu.

Det är fråga om en skatt på övervinsten - 23 procent på det räntenetto som överstiger 150 procent. Bedömningen är inte att bankerna skulle behöva ta ut några ökade kostnader från kunderna, utan bedömningen är att de gott klarar sig genom att betala av den här vinsten. Då bidrar de också till att göra det lättare för de hushåll - vanligt svenskt folk - som drabbas väldigt hårt av den ekonomiska krisen.

Därför upprepar jag nu Gunilla Carlssons frågor: Vad tänker ministern göra för alla de hushåll som i dag finansierar bankernas övervinster? Det är ju det som det här handlar om. Det är kunderna som finansierar övervinsterna. Kan statsrådet tänka sig en tillfällig skatt, som vi socialdemokrater föreslagit? Det skulle innebära att vi kunde fördela pengar från bankerna till svenska folket.

Fru talman! Jag tror också att många människor inte har tänkt så mycket på inflationen tidigare. Men en stor del av Sveriges befolkning har verkligen känt inpå bara skinnet hur det påverkar en när inflationen är så hög som den har varit i Sverige. Det råder ingen tvekan om att det är viktigt att vi bekämpar den.

Min poäng är det som också finansministern är inne på: den längre sikten. De flesta bedömer att vi redan nu är inne i en lågkonjunktur. Det handlar till exempel om välfärden. Jag tar den som exempel eftersom det är en viktig fråga som ligger mig varmt om hjärtat. När vi inte har tillräckligt med resurser till välfärden och när det faktiskt kommer att innebära nedskärningar är det ett stort hot. Det kan förvärra lågkonjunkturen väldigt mycket. Det handlar alltså inte bara om min starka vurm för en hög kvalitet i välfärden utan också om att detta är ett balansläge för att titta längre fram eftersom det här riskerar att förvärra lågkonjunkturen, ett hot som jag och flera andra bedömare ser.

Jag tycker också att det är frustrerande när man använder inflationen som ett argument för att inte satsa på välfärden när det faktiskt handlar om prioriteringar. Man kan prioritera annorlunda.

Jag är tacksam över att vi har den här debatten. Jag tycker också att den har varit spänstig. Jag har fått svar på hur finansministern ser på detta. Men det sista jag undrar är: Vad är bedömningarna? Hur kommer finansministern att agera om lågkonjunkturen förvärras och man ser att de stora nedskärningarna faktiskt påverkar lågkonjunkturen negativt?

Fru talman! Det finns som sagt några saker finansministern och jag är eniga om. Som två statsbärande partier tycker Moderaterna och Socialdemokraterna att det är viktigt att man tar ansvar för ekonomin och att man har en långsiktighet i den. Jag delar synen att inflationen är viktig att bekämpa, för den är ett stort problem för både hushåll, kommuner och regioner och många andra. Det håller jag helt med om.

Det som skiljer oss åt handlar om prioriteringar i budgeten. Alla i regeringen och Sverigedemokraterna som talar om ekonomi säger att det är otroligt viktigt att bekämpa inflationen. Det är rätt, men jag tycker att det är problematiskt att man bara hänvisar till det när man pratar om att det inte blir mer satsningar på välfärden. Jag vet också att man säger att man nu satsar 40 procent av budgeten på välfärden. Men det är otillräckligt.

Pengarna till kommuner och regioner kallas för satsningar, men de är ju inte indexerade. Kommuner och regioner får inte tillräckligt för att hantera de ökade utgifter som de har, och dessutom står de inför stora neddragningar. Då blir konsekvenserna väldigt tydliga i en lågkonjunktur. Vi vet att var femte anställd på svensk arbetsmarknad arbetar inom offentlig sektor. Nu blir det neddragningar; det blir stora neddragningar i många kommuner. I min hemregion, Östergötland, säger man att man har ett underskott på 1,6 miljarder. Det är 6 procent som man behöver minska med. Det kommer på något sätt att innebära mindre personal. Det är människor som inte kommer att arbeta, och det påverkar konjunkturen.

Om man inte ger tillräckligt med resurser från staten vältrar man över kostnaderna för välfärden på kommuner och regioner. Om de tvingas att höja skatten drabbar det låg- och medelinkomsttagarna, framför allt låginkomsttagarna, mer än om staten höjer skatten, vilket kan vara problematiskt.

En fungerande välfärd är en förutsättning för att vi ska kunna arbeta, så det är en del i att vi ska kunna ha fler som orkar och klarar att arbeta heltid i Sverige. Den svenska modellen med en bra välfärd har varit bra eftersom det är en viktig del i en hög kvalitet inom välfärden både för sakens skull och för att vi är många, framför allt kvinnor, som nu kan delta på arbetsmarknaden. Om vi försämrar välfärden kan det komma att påverka detta, och det ser vi redan nu. Man vågar kanske inte lita på att till exempel äldreomsorgen har den höga kvalitet som man vill kunna lita på att den har.

Tillskotten till kommunsektorn är för små för att nedskärningar ska kunna undvikas. Då blir det ett problem när vi redan nu står i en lågkonjunktur. Återigen handlar det om prioriteringar. Vi socialdemokrater har visat att man både kan ta ansvar för inflationen och ta ansvar för att vi även i framtiden ska ha en stark välfärd.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Konjunkturläget försvagas, och svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur 2023. När finansministern presenterade regeringens budget för 2024 meddelade hon att fokus skulle vara på återhållsamhet och inflation. Med tanke på att inflationen har bitit sig fast hårdare i Sverige än i andra länder är det ett rimligt fokus att bekämpa den.

Samtidigt bör en finansminister ha fokus på lågkonjunkturen och vad som behövs för att inte förvärra den. Många ekonomer delar till exempel inte synen att satsningar på välfärden är inflationsdrivande i sig och varnar för att de uppsägningar som nu väntas i regioner och kommuner i stället riskerar att förvärra lågkonjunkturen.

Därför ställde jag frågan till finansministern hur hon bedömer budgetens inverkan på inflationen och konjunkturen och hur den samspelar med de ekonomiska förutsättningarna för välfärden.

Fru talman! Välfärden står inför stora ekonomiska utmaningar. Den höga inflationen ökar kommunernas och regionernas kostnader. På samma sätt som inflationen gröper ur hushållens kassor urholkar den även kommunsektorns. Samtidigt riskerar skatteintäkterna att minska i takt med att arbetslösheten väntas öka när Sverige är i en lågkonjunktur.

Högre kostnader för uppvärmning, transporter och lokalhyror samt räntehöjningar gör att Sveriges kommuner och regioner befinner sig i ett tufft läge. Vår bedömning är att regeringen kompenserar för bara en bråkdel av dessa kostnadsökningar och att kommuner och regioner därför har mindre pengar till välfärden framöver än vad de har haft tidigare, vilket innebär att de står inför omfattande nedskärningar. Framför allt regionerna larmar om omfattande besparingsåtgärder, som nedläggningar av hela sjukhusavdelningar och omfattande uppsägningar av sjukvårdspersonal.

Inflationen ska bekämpas. Det är viktigt att slå fast. Frågan är bara hur och vad som verkligen påverkar inflationen. I vår budget har vi visat att man kan ta ansvar både för inflationen och för lågkonjunkturen och, framför allt, för att välfärden inte försämras under kommande år.

Flera gånger har finansministern och andra statsråd i sina svar hänvisat till inflationen som argument för att inte satsa mer på välfärden. Vi tycker att satsningarna är otillräckliga, och därför är det intressant och bra att ha denna debatt om hur inflationen påverkar, om vad som är viktigt och om hur vi hanterar lågkonjunkturen.

Fru talman! Vi socialdemokrater tycker, återigen, att inflationen ska bekämpas. Det gör vi också med vår budget.

Finansministern pratade om kompisar. Regeringens kompisar pratade i alla fall i valrörelsen väldigt mycket om den grupp som har sjuk- och aktivitetsersättning. Därför är det förvånande att de står bakom, och faktiskt är en del av, regeringens politik och lägger fram ett förslag som ökar klyftan mellan dem som arbetar och dem som har sjuk- och aktivitetsersättning. Det är verkligen förvånande.

Det är ändå märkligt. Högavlönade ska lockas till att arbeta mer. Men man lockas inte till att arbeta mer för att man blir fattig. Det är snarare så att om man har sjuk- och aktivitetsersättning är just de ekonomiska omständigheterna så tuffa att man kanske inte kan rehabiliteras. Vi vet att det är så. Har man en svår sjukdom kan man inte arbeta. Precis som min kollega Karin Sundin sa har vi som samhälle bestämt att man får sjuk- och aktivitetsersättning just för att man har svårt att arbeta eller inte kan arbeta. Men den ersättning man får är så låg att man har svårt att klara sin försörjning.

Låt mig än en gång inskärpa att detta är djupt orättvist och orimligt och att funkisskatten borde avskaffas. Jag har inte riktigt hört några argument från finansministern för att denna klyfta ska kvarstå.

Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att finansministern och jag är överens om ett par saker. Inflationen är ett stort problem. Vi behöver bekämpa inflationen; det är finansministern och jag helt överens om. Jag ville säga detta som något grundläggande för den fortsatta diskussionen. Socialdemokraterna tar också ansvar för att bekämpa inflationen.

Låt mig också konstatera att även vi har ett jobbskatteavdrag i vår budget. Det är dock riktat mot låg- och medelinkomsttagare.

Men nu handlar det här om den fullkomligt orättvisa skatten för människor med sjuk- och aktivitetsersättning. Detta är djupt orättvist. För mig - och för oss - handlar det om att se och ta hand om också den gruppen, som har det tufft ekonomiskt redan som det är.

Det handlar även om en rättvisekänsla. Varför ska personer med sjuk- och aktivitetsersättning betala mer skatt än vi som arbetar gör?

Jag är djupt glad över att man har avskaffat den orättvisa pensionärsskatten; det är väldigt bra. Jag förstår dock inte logiken här. Man säger att man nu riktar sig till dem som jobbar och som har tappat tio års reallöneökningar på grund av inflationen, och detta är absolut ett stort problem. Men varför kan man kompensera pensionärerna så att de betalar mindre skatt än de som har sjuk- och aktivitetsersättning? Jag får det bara inte att gå ihop.

Det är därför det känns så djupt orättvist att vi framöver inte bara kommer att ha den funkisskatt som vi har i dag, utan från årsskiftet blir den dessutom högre. Skillnaden blir större mellan dem som betalar högre skatt och oss som arbetar.

Jag kan bara kort säga detta: Jag tycker att vi borde avskaffa den orättvisa funkisskatten i dag.