Malin Björk

Herr talman! Vi befinner oss i ett medielandskap statt i snabb förändring. I detta landskap tar den genomsnittlige mediekonsumenten in information via en mängd olika kanaler, till skillnad från i min barndom, då utöver det skrivna ordet statlig television och statlig radio var allenarådande som informationskällor om händelserna ute i världen.

I ett sådant landskap som vi har i dag, med oerhört många olika avsändare, blir det allt svårare att veta vem eller vilka som står bakom ett visst budskap. Samtidigt är det så att den bild vi skapar oss av världen och sakernas tillstånd i den i mångt och mycket beror på vilka källor vi använder oss av i vår informationsinhämtning. För att kunna bilda sig en välgrundad uppfattning om hur saker och ting förhåller sig och vad som händer i samhället i stort är det viktigt att kunna identifiera källan för att rätt kunna värdera informationen.

Sammantaget är det högst angeläget att ge mediekonsumenten faktisk möjlighet att ta reda på vem som ligger bakom ett budskap, och det på ett så enkelt sätt som möjligt. Det är just detta som det betänkande vi nu avhandlar syftar till: att den som lyssnar till en radiosändning eller tittar på en tv-sändning enkelt ska kunna ta reda på vem som står bakom den. Med de lagändringar som nu antas blir leverantörer av medietjänster skyldiga att tillhandahålla uppgifter om ägarförhållandena. Dessa uppgifter ska lämnas på ett så enkelt sätt som möjligt, så att användaren av en tjänst kan värdera innehållet och trovärdigheten i tjänsten.

Herr talman! De uppgifter som leverantören ska lämna är dels namnet på den som äger leverantören, dels uppgifter om ägarstrukturen, vilket handlar om huruvida ägaren ingår i en koncern eller i ett nära samarbete med andra företag eller organisationer, som Ida Karkiainen sa. Samtidigt införs en sanktionsbestämmelse för den leverantör som inte följer lagen. I sådana fall får Myndigheten för press, radio och tv förelägga leverantören, vid äventyr av vite, att lämna nödvändiga uppgifter om ägare.

Centerpartiet välkomnar förslaget men anser att det föreslagna systemet, med tillsynsmyndighet och sanktionssystem, är väl vagt. Vi saknar en granskningsfunktion vid överlåtelser, där alltså leverantören får nya ägare, och för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag, som också kan påverka ägarförhållandena.

Det är sedan tidigare känt att utländsk makt har strategiska intressen av att påverka svensk debatt och på sikt vårt lands handlingsfrihet. Därför är det viktigt att söka höja trösklarna för sådana påverkansoperationer i syfte att hindra dem, naturligtvis med respekt för grundlagarna. Vår bedömning är att EU-kommissionens regelverk för granskning av utländska direktinvesteringar som kan påverka säkerhet och allmän ordning ger utrymme för detta.

Vi anser därför att det skyndsamt bör inrättas en säkerhetspolitisk granskningsfunktion även för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag, inte i syfte att stoppa utländskt ägande i svenska medier utan i syfte att stå bättre rustade mot verksamhet som kan utgöra ett hot mot svensk demokrati, exempelvis om utländska direktinvesteringar riskerar att påverka möjligheten till fria och oberoende medier i hela Sverige.

Med tanke på säkerhetsläget är det också angeläget att följa upp om de lagändringar vi nu antar verkligen fungerar och uppnår avsedd effekt. En sådan uppföljning bör initieras snart efter att förslagen har trätt i kraft för att det ska vara möjligt att snabbt se vad som kan behöva åtgärdas.

Jag yrkar därför bifall till reservationen under punkt 2.

Fru talman! Ansvariga utgivare finns för medier och även för bloggar. Det är enkelt att starta en blogg - det står också i förarbetena - för den som skulle önska det. Det behöver inte kosta speciellt mycket. Det finns också exempel på att människor dömts för att ha publicerat saker på bloggar. Det verkar inte hindra att en del ändå vill sprida saker den vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

Hemliga tvångsmedel går att använda, ja. Om en myndighet vill att en bevakning eller en avlyssning ska ske måste den gå till domstol och få brottsmisstanken prövad innan ett beslut om detta kan fattas. Den måste vara konkret och stödjas av omständigheter i det konkreta fallet. Vad gäller just avlyssning, som målas upp som något som skulle kunna användas, krävs återigen att man är misstänkt för det grövre brottet, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, för att det över huvud taget skulle kunna bli aktuellt.

Om man, som Erik Ottoson var inne på tidigare, tittar på rekvisiten för vad som utgör ett grovt brott ser man att det är sådant som till exempel skulle vara synnerligen allvarligt och innebära en risk i en krigsliknande situation. Det kan också handla om att du har fått uppgiften i allmän eller enskild tjänst, vilket ju inte är fallet för en journalist som publicerar den. Det handlar om de fallen.

Återigen - sannolikheten är inte särskilt stor för att vi når dit. Men om det sker är det allvarligt om det handlar om att tillhandagå en främmande stat och inte om ett journalistiskt syfte, för är syftet journalistiskt är det alltså försvarligt och inte brottsligt över huvud taget; då kan man inte avlyssna.

En kedja av prövningar behöver alltså ske, och jag ser som sagt att den bild man målar upp här, med massavlyssning av journalister, är helt verklighetsfrämmande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Som vi varit inne på tidigare är det alltså så att det krävs att man går främmande makt till handa för att det ska bli fråga om utlandsspioneri. Ett syfte att publicera något, det vill säga inte att lämna över det till främmande makt, utgör inte utlandsspioneri. Det kan utgöra det lindrigare brottet obehörig befattning med hemlig uppgift. Men i förarbetena om obehörig befattning med hemlig uppgift framhålls särskilt att försvarlighetsrekvisitet ska beaktas ännu tyngre.

Vi måste komma ihåg att den här lagstiftningen tar sikte på att komma åt just det som Jessica Wetterling var inne på, alltså handlingar som är skadliga för Sverige. Där vill jag faktiskt säga att vi inte får vara naiva. När jag läser propositionen ser jag vissa passusar som handlar om att det finns reella hot mot Sverige och att mediesektorn ibland används som täckmantel.

Som åklagare kan jag också säga att till exempel att man använder sig av bulvaner kanske verkar främmande för någon som inte jobbat med det, men det har jag sett många exempel på. Att man skulle kunna göra det även i spionerifall, om främmande makt skulle vilja använda sig av det, ser jag inte alls som särskilt främmande.

Det är naturligtvis svårt för oss att plocka fram ett konkret exempel där detta hänt. Har det varit på väg att hända kommer nog ingen av oss att veta om det. Det är troligen uppgifter som är så sekretessbelagda att vi inte får del av dem, och det är det jag vill framhålla. Det jag läser här är att det finns en lucka, och den behöver vi täppa till. Men det är svårt att exakt peka ut konkreta exempel. Det finns förslagna brottslingar som gör mer än man skulle kunna ana; det har jag själv sett.

Fru talman! Den värld vi i dag lever i tar inte slut vid Sveriges gränser - tack och lov. Vi vill och kan blicka längre bort än så. Och det omvända är lika giltigt, det vill säga att världen och andra länders intressen faktiskt finns och verkar här hos oss i Sverige. Det här innebär stora möjligheter att i demokratisk anda verka inom ramen för olika typer av internationella samarbeten, till exempel EU och FN.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

Men alla vill tyvärr inte Sverige väl, och i en alltmer internationell värld är det nödvändigt att ytterligare stärka skyddet för Sveriges säkerhet.

Det är vad det lagförslag som ligger på bordet i dag handlar om. Vi vill skydda Sverige och svenska intressen från spioneri, från främmande makts illegitima intressen och från krafter som vill destabilisera oss och de internationella samarbeten som vi väljer att ingå i - internationella samarbeten som vi verkar inom för att vi ser att de är till gagn för Sverige och för svenska medborgare. Men när så sker, när Sveriges säkerhet och intressen inte stannar vid en gräns, behöver vi täppa till luckor i lagstiftningen. Det är luckor som våra grannländer Finland, Norge och Danmark redan täppt igen och där vi i Sverige ligger efter, luckor som gör att främmande makt kan utnyttja den svenska öppenheten och tryckfrihetslagstiftningen i skadliga syften.

Arbetet med det här grundlagsförslaget inleddes redan år 2016, och det har varit ute på flera remissrundor. Bland remissinstanserna finns ett antal domstolar, flera juridiska institutioner, Justitieombudsmannen och Advokatsamfundet. Det här är instanser som beaktar vikten av vår grundlagsfästa yttrande- och informationsfrihet, och ingen av dem har haft något att invända mot förslaget så som det slutligen kom att remitteras. Inte heller Lagrådet har haft några principiella invändningar. Man påpekade vissa lagtekniska brister som sedan åtgärdades i propositionen.

I Sverige är vi stolta över vår öppenhet och att vi var först i världen med att ge lagstadgat skydd åt att publicera tankar, fakta och idéer i tryck när vi år 1766 antog tryckfrihetsförordningen. Och det är med all rätt vi ska vara stolta över den lagstiftningen, det arvet. Det är ett fundament i vår demokrati att låta medier granska makthavare för att kunna avslöja missförhållanden och maktmissbruk.

Det är därför fullt förståeligt att representanter från medierna reagerar och reagerar kraftigt när det sker förändringar i de grundlagar som värnar pressfriheten. Det är ju det de ska slå vakt om.

Det är också därför vi har en ventil i den här lagstiftningen, och det är därför den är så viktig. Denna ventil, som flera här har pratat om, innebär att ageranden som är försvarliga helt undantas från det brottsliga området. Det tydliggjorde Erik Ottoson här. Jag vill betona att i förarbetena till lagen sägs tydligt att med försvarligt avses till exempel avslöjanden av brottsliga eller oegentliga förfaranden inom ramen för våra internationella samarbeten. När jag läser det går i alla fall mina tankar osökt till fallet Anders Kompass.

Våra rättsliga instanser, alltså vårt oberoende rättsväsen, ska vid sin bedömning av om något brottsligt över huvud taget har skett beakta om agerandet varit försvarligt och då särskilt om gärningen skett i journalistiskt eller opinionsbildande syfte, som det står i förarbetena. Den här bedömningen och prövningen ligger som Erik Ottoson varit inne på hos Justitiekanslern som exklusiv åklagare med den särskilda instruktion som finns där. Bedömningen ska göras redan där: Är det här försvarligt?

Det är åklagaren som har den fulla bevisbördan för alla omständigheter liksom för att agerandet inte skulle vara försvarligt. Det är alltså åklagaren som måste visa att det inte är försvarligt. Redan när en förundersökning inleds ska man som åklagare titta på omständigheterna och se om det ens finns en skälig misstanke om brott. Rekvisitet försvarligt finns alltså redan i själva straffbestämmelsen, så tröskeln är hög för att ens inleda en förundersökning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

Jag vill också särskilt säga det som även Erik Ottoson var inne på. Vi har ett ansvar som ledamöter - särskilt tungt tycker jag att det vilar på oss i konstitutionsutskottet - när vi står inför grundlagsändringar, som naturligtvis kan upplevas som ingripande, att pedagogiskt förklara vad det egentligen innebär. Det är oerhört viktigt att vi är pedagogiska och faktiskt når ut med vad det här handlar om.

När det gäller försvarlighetsbedömningen vill jag passa på att lyfta fram ett rättsfall som avgjordes av Högsta domstolen förra året och som rör just hur försvarlighet ska tolkas inom ramen för tryckfrihetslagstiftningen. I det fallet hade en 17 minuter lång film från masskjutningen i en moské i Christchurch, Nya Zeeland, publicerats på sajten Nordfront. Det var en våldsam och närgången skildring av hur ett stort antal människor kallblodigt skjuts ihjäl. Men HD, som prövade ett åtal om olaga våldsskildring, fann att publiceringen inte var straffbar. Den var försvarlig. Att medierna ska kunna rapportera fritt vägde i det fallet tyngst. Jag tycker att det är belysande för hur våra domstolar, våra oberoende domstolar, ser på vikten av att värna detta.

Sammantaget anser vi i Centerpartiet att förslaget är väl underbyggt och välbalanserat på så sätt att det kriminaliserar handlingar som i förlängningen kan skada Sveriges säkerhet och samtidigt värnar yttrande- och informationsfriheten genom att försvarliga handlingar inte blir brottsliga.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

I dessa svåra tider är det viktigt med enighet inom EU. Det gäller såväl stödet för Ukraina mot angriparen Ryssland som de åtgärder som vidtas i övrigt inom unionen. Vi har att brottas med ett beroende av rysk gas, där åtgärder vidtas, liksom stigande priser för hushåll och företag i spåren av denna energikris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från mötet i den europeiska politiska gemenskapen den 6 oktober och Europeiska rådets informella möte den 7 oktober

Det har tagits ett beslut på EU-nivå om det så kallade solidaritetsbidraget, det vill säga att man plockar delar av intäkter från vissa elproducenter för att kompensera hushåll och företag för kraftigt ökade kostnader. Detta har mött skarp kritik från flera håll, och flera medlemsstater har uttalat att solidaritetsbidraget inte är att se som ett bidrag utan de facto är en skatt, vilket innebär att beslutet formellt har tagits på felaktiga grunder genom kvalificerad majoritet i stället för enhällighet. Regelverket skulle alltså ha rundats.

Hur ser regeringen på detta, och vad sas på senaste mötet med anledning av detta? Finns det risk för att detta agerande och den kritik som finns från flera medlemsstater undergräver enigheten inom unionen, sår split eller undergräver legitimiteten för fattade beslut?