Erik Slottner

Herr talman! Jag får ge igen lite här och säga att jag nog tycker att Eva Lindh lyssnar dåligt.

Jag sa faktiskt att jag också är ute i kommunerna mycket. Jag har besökt väldigt många kommuner under mandatperioden och kommer att fortsätta göra det, både under hösten och under våren som kommer, fram till att den här mandatperioden är slut. Då kan vi lägga det till handlingarna.

Sedan påstås det att regeringen inte gör något. Jag tycker att vi genom ett antal åtgärder, som jag har redogjort för i mina två inlägg, skapar förutsättningar för minskad förekomst av så kallad social dumpning. Det gäller inte minst hemlöshetsstrategin. Där har vi satsat på konceptet Bostad först, och vi ger nu ökade medel. Det här har också varit eftertraktade medel från kommunernas sida. Man har väldigt snabbt varit ute och sökt medel från detta. Det är också därför regeringen stärker det här arbetet med ytterligare 50 miljoner kronor för budgeten år 2026.

Detta är en väldigt viktig åtgärd för att omhänderta problematiken med hemlöshet och den mycket stora plåga och det lidande den innebär för såväl barn som vuxna. Det kommer förmodligen också att bidra till att underlätta arbetet för att komma åt social dumpning och en hel del annat som jag också redogjort för under debatten.

Arbetet fortsätter alltså. Det pågår som sagt också ett arbete för att kartlägga förekomsten av detta och de strukturer som ligger bakom. Vi får se om regeringen utifrån det avser att vidta ytterligare åtgärder.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Den sista frågan är väldigt enkel att svara på. Svaret är kort och gott nej på den frågan. Jag är inte rädd att stöta mig med särskilda kommunalråd; det kan jag svara rakt och enkelt på.

Eva Lindh verkar vara väldigt störd av att jag träffar landshövdingarna och att jag på dessa träffar, där vi pratar länets utveckling och länsstyrelsens mycket viktiga arbete för att stärka tillväxten på regional nivå och vara statens förlängda arm, passar på att träffa kommunföreträdare. Det verkar provocera Eva Lindh, och jag förstår inte detta. Jag tycker att det är ett jättebra sätt att få en samlad bild av Kommunsverige.

Som komplement till detta gör jag väldigt många kommunbesök på plats. Jag besöker kommunföreträdare, kommunalråd och kommundirektörer och många gånger också oppositionen, i deras kommunhus där gps:en pekar på just den kommunen. Jag gör både och, så Eva Lindh behöver inte uppröras så mycket över just detta.

Sedan har jag redogjort för en del av det arbete som regeringen gör och de åtgärder vi vidtar för att förbättra den här situationen. Jag har sagt att det i grunden är ett fenomen jag inte gillar att man flyttar runt människor på det här sättet. Det kanske jag skulle ha varit tydligare med i min inledning. Jag tycker att detta är problematiskt.

I huvudsak är det såklart den enskilda kommunen som är ansvarig för att ge bostadsförsörjning till sina invånare, oavsett vilka behov de har. Sedan vet vi att förutsättningarna av olika anledningar ser olika ut. Vissa kommuner har bostadsbrist medan andra kommuner har gott om bostäder, och vi vet att arbetsmarknaden korrelerar tvärtom. Det skapar många utmaningar.

Jag vill ändå säga att vi gav uppdraget till länsstyrelserna att göra en kartläggning i sina respektive län för att få en bild av problematiken. Det är inget som regeringen beslutar, men jag vet att Linköpings universitet har fått forskningsmedel för att utreda det här vidare och se vilka mekanismer som ligger bakom den här typen av omflyttning.

Vi har också hemlöshetsstrategin. Ett annat sätt att komma åt den här problematiken är nämligen att minska hemlösheten. Vi ger nya medel till detta, inte minst för att stärka konceptet Bostad först.

Vi har också gett ett särskilt uppdrag till Socialstyrelsen att minska antalet vräkningar av barnfamiljer och vräkningar där barn är inblandade.

Vi har som sagt en migrationspolitik som gör att inströmningen av nyanlända minskar ganska drastiskt, vilket också skapar bättre förutsättningar för kommunerna att erbjuda adekvata bostäder.

Jag menar att de här åtgärderna är långt mycket viktigare än att tillsätta ytterligare en utredning om så kallad social dumpning.

Herr talman! Först vill jag säga att det finns lite olika versioner i kommunerna när det gäller varför fenomenet uppstår och vad det egentligen är man gör.

Vi vet att det finns privata hyresvärdar som är inblandade i detta, men det finns självfallet hinder för hur långt vi kan reglera det. Vi har ingen kommunarrest, och privata hyresvärdar är fria att hyra ut sitt bostadsbestånd oavsett var i Sverige det finns. Det är alltså inte så enkelt som det framstår här i debatten.

Eva Lindhs fråga i interpellationen var om regeringen avser att ta initiativ till en ny utredning. Nej, något sådant initiativ finns inte. Det finns andra saker som vi tycker är mer prioriterade än detta i Kommunsverige. Det är helt korrekt.

Den utredning som den förra regeringen tillsatte och som vi avbröt hann komma en bit på vägen. Jag träffade utredaren och kunde konstatera att inget av de förslag som de hade jobbat med och som skulle ha lagts fram låg under mitt ansvarsområde som civilminister, utan de rörde lagstiftning som låg under andra departement. Det tycker jag är intressant.

Även om det var en av mina företrädare som civilminister som tillsatte utredningen – jag tror att det var Lena Micko – skulle lagstiftningen förmodligen inte ha blivit hennes heller, utan den rörde andra departement. Detta kan också vara intressant att säga i sammanhanget.

Jag tycker att en del av den politik som regeringen har bedrivit och bedriver under mandatperioden – med minskad migration, en ny bosättningslag och ett mycket aktivt arbete mot hemlöshet, som förstärks ytterligare med 50 nya friska miljoner i budgeten för att uppfylla målen i hemlöshetsstrategin och där vi lägger mer pengar på exempelvis Bostad först – bidrar till att minska problematiken med det vi kallar social dumpning.

Sedan har Eva Lindh och jag tidigare i denna kammare haft en diskussion om huruvida det är ett bra sätt att träffa kommunerna på länsstyrelsernas residens. Jag tycker att det är väldigt bra. När jag träffar landshövdingar ber jag alltid om att få träffa kommunföreträdare. Jag tycker att det har varit ett bra sätt att träffa så många kommuner som möjligt, för det är i princip omöjligt eller i alla fall väldigt svårt för mig att fysiskt besöka samtliga 290 kommuner under en mandatperiod. Att samlas hos landshövdingen och få mycket bra diskussioner över en god bit mat är inte alls så tokigt.

Utöver detta gör jag många kommunbesök där jag prickar in kommunen enligt gps:en. Det har jag gjort väldigt mycket, och jag besöker inte bara residenskommunerna och de större kommunerna utan också många mindre kommuner. Mitt första kommunbesök var i dåtidens minsta kommun, Bjurholm. Den är inte minst längre men var det då.

Jag var även i Gullspång och många andra kommuner just för att visa att jag vill vara i både mindre och större kommuner. Jag har alltså inget dåligt samvete vad gäller mitt kontaktnät med kommunföreträdare under den här mandatperioden, utan jag är faktiskt en väldigt aktiv minister i det avseendet.

Jag kan bara konstatera att under alla de möten som jag har med kommunföreträdare kommer frågan absolut upp ibland men inte i den omfattning som jag kanske hade väntat mig efter att ha deltagit i en del debatter här i kammaren. Jag har inte bilden att det här är det största bekymret ute i Kommunsverige.

Vi har gett ett uppdrag till länsstyrelsen, och jag vet att Linköpings universitet forskar om den här frågan. Det blir intressant att se vad man kommer fram till i rapporten.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag tänker ta initiativ till en utredning eller åtgärder som förhindrar social dumpning.

Aktiv medverkan till bosättning i annan kommun handlar i praktiken om hur kommuner agerar mot socialt utsatta personer, om tillgången på bostäder och om möjligheterna att skaffa sig ett arbete som det går att försörja sig på.

I regleringsbrevet för 2024 hade länsstyrelserna i uppdrag att inom ramen för sitt ordinarie arbete redovisa om kommunerna inom länet aktivt medverkar till att deras kommuninvånare bosätter sig i andra kommuner. Av rapporteringen i årsredovisningarna framkommer en blandad bild. I vissa län förekommer aktiv medverkan inte alls medan det i andra län finns kommuner som upplever att de både tar emot och bidrar till att personer flyttar till andra kommuner. Det är svårt att dra några bestämda slutsatser om hur utbrett tillvägagångssättet är och vad det har fått för konsekvenser, men det har inte framkommit att det i nuläget används i någon större omfattning. Jag har inte heller uppmärksammats på frågan i mina återkommande möten med kommuner runt om i landet.

En stor andel av dem som tidigare flyttat genom aktiv medverkan har varit nyanlända. Sedan en tid tillbaka har antalet personer som har beviljats uppehållstillstånd av skyddsskäl i Sverige minskat kraftigt. För dem som kommer är goda förutsättningar för mottagandet centralt för att integrationen ska fungera.

Regeringen har tillsatt en utredning om ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända. Utredningen överlämnade i våras sina förslag, som bland annat ger kommunerna ett större inflytande över hur många nyanlända de ska ta emot, vilket innebär att en ny modell för etableringsboende bör införas. I normalfallet ska nyanlända ha rätt till ett sådant boende i 36 månader. Utredningen bedömer att förslagen i viss mån kan motverka att kommunerna aktivt medverkar till att nyanlända flyttar till en annan kommun. Betänkandet har varit ute på remiss, och frågorna bereds nu i Regeringskansliet.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet spelar också en viktig roll i sammanhanget eftersom det skapar likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner trots att det finns skillnader i förutsättningar.

Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och fortsätter därmed att följa frågan.

Herr talman! Låt mig reda ut något med tanke på de påståenden som kastats runt i debatten. Sverige har ingen SD-regering. Sverigedemokraterna ingår inte i regeringen, utan det gör Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi har dock ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att få igenom bland annat vår budget. Demokratin funkar så att det behövs en majoritet i kammaren, och därför har våra fyra partier formerat sig. Men Sverigedemokraterna ingår inte i regeringen, och därmed kan det per definition inte vara en SD-regering.

Det tas också till väldiga brösttoner i denna debatt. I det budgetalternativ Socialdemokraterna lägger fram vill de stärka kommunsektorn med några promille mer jämfört med regeringen, och dessa promille skulle vara avgörande för om välfärden behålls eller raseras. Så är det givetvis inte. Det absolut viktigaste för kommunsektorn, utöver statsbidragen, är hur ekonomin utvecklas, att skatteunderlaget stärks och att inflationen hålls i schack. Detta har vi skapat. Inflationen har gått ned, och från och med nästa år stärks skatteunderlaget betydligt, vilket kommer att ha en mycket stor effekt på kommunsektorns ekonomi.

Regeringen har under hela mandatperioden stärkt kommunernas ekonomi. I våra två första budgetar höjde vi de generella statsbidragen substantiellt, och vi har också gett riktade statsbidrag till hälso- och sjukvård, skola och äldreomsorg. Det handlar inte minst om det viktiga arbetet med att korta vårdköerna, vilket vi jobbar mycket intensivt med. Det är ett svårt arbete, men vi jobbar målmedvetet med det. Viktiga satsningar är också att stärka psykiatrin och elevhälsan.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill ge en enda kommentar om det sista inlägget, men bara för att lyssnarna inte ska tro på detta lurendrejeri. Regeringen vill inte att barn ska svälta i Sverige. Regeringen vill inte att var och en ska betala sin egen välfärd.

Vi står för en skattefinansierad välfärd med egenavgifter inom vissa områden, precis på det sätt som har gällt oavsett om det varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar. Välfärden finansierar vi gemensamt och solidariskt. Ju mer vi satsar på en tillväxtfrämjande politik, desto större förutsättningar har vi att behålla detta system. Det är fakta.

Låt mig gå över till Eva Lindhs inlägg och interpellation, som är huvudtemat för debatten. Under 2023 och 2024, när ekonomin för kommunsektorn var som allra tuffast och man inte minst var mycket utsatt för den höga inflationen, gav regeringen stora tillskott. I den första budgeten gick en tredjedel av reformutrymmet till kommunsektorn. I den andra budgeten gick 40 procent av reformutrymmet dit. Vi prioriterade välfärden och kommuner och regioner mycket hårt i våra två första budgetar, eftersom det ekonomiska läget var mycket tufft.

Sedan lyckades vi få ned inflationen. Inflationsbekämpningspolitiken var framgångsrik. Detta har i år, 2025, gett 50 miljarder mer till kommuner och regioner att röra sig med jämfört med åren innan bara på grund av den nedtryckta inflationen, eftersom hög inflation får direkt påverkan på kommunernas och regionernas pensionsavsättningar. Bara genom att trycka ned inflationen lyckades vi frigöra 50 miljarder kronor för kommunsektorn.

Nu ser vi att skatteunderlaget nästa år utvecklas bättre än normalt, vilket gör att ekonomin kommer att bli ännu ljusare 2026. Det är väldigt positivt.

Därtill kommer regeringen med ett antal riktade statsbidrag till inte minst hälso- och sjukvården för att man ska kunna fortsätta arbetet med att korta vårdköerna. Det är ett tufft arbete, men vi är fast beslutna att korta vårdköerna. Vi ger nu substantiella tillskott för det. Vi ökar också anslagen till psykiatrin, elevhälsan och mycket annat inom skolan. Kommunsektorn får alltså mer pengar till skolan och hälso- och sjukvården.

Det narrativ som ges här om att regeringen inte gör någonting, inte ger kommunerna några pengar och inte gör några satsningar på välfärden stämmer helt enkelt inte. Regeringen har gjort stora insatser inom kommun- och regionsektorn för att de skulle slippa göra stora neddragningar under år av tuffa ekonomiska förutsättningar.

Kommunerna är dock inne i stora demografiska förändringar. Det blir allt färre barn i förskole- och skolåldern, och allt fler äldre över 80 år kommer att behöva hemtjänst och vård- och omsorgsboenden. Det gör att resurser kommer att behöva föras över från skolväsendet till äldreomsorgen framöver. Det som ibland kan se ut som neddragningar kan i själva verket vara anpassningar till demografiska förändringar.

Eftersom äldreomsorgen nämndes vill jag även säga något om den. Den ligger mig varmt om hjärtat, och jag var ansvarig för den i Stockholm under förra mandatperioden. Regeringen fortsätter med Äldreomsorgslyftet, som varit en bra satsning och ett bra sätt för att stärka äldreomsorgen och höja dess kvalitet.

Herr talman! Det där var nog ett av de mer uppseendeväckande inlägg jag har hört i mina debatter, måste jag säga, så det är svårt att veta var jag ska börja. Mina fyra minuter kommer definitivt inte att räcka till för att besvara alltihop.

Gonzalez Westling sa att regeringen består av lurendrejare. Jag tycker att hela inlägget nyss var just lurendrejeri på väldigt hög nivå vad gäller mycket av det som sades.

Jag måste ändå bara få säga något om Gaza. Att min partiledare Ebba Busch skulle ha sagt att det som sker i Gaza nu är bra politik, att det är rätt att svälta ut en befolkning och att vi skulle stödja att barn får svälta i Gaza och i Sverige är ingenting annat än ren lögn. Det hon sa var att vi borde stå bakom arbetet med att oskadliggöra Hamas. Men de metoder som används försvarar vi naturligtvis inte fullt ut. Det var också därför regeringen i går presenterade ett beslut om ökat stöd till civilbefolkningen i Gaza för att mat, vatten och mediciner ska komma in.

Vi är nu ett av de länder i världen som ger störst nominella belopp för att förbättra för civilbefolkningen i Gaza. Sverige för en politik där vi vill förbättra och öka stödet till civilbefolkningen i Gaza. Men vi står naturligtvis också upp för Israels rätt att existera, försvara sitt lands territorier och bekämpa Hamas. Vi måste kunna göra båda delarna.

Det är helt korrekt att regeringen har valt att sänka skatterna. Sverige har nu det lägsta skattetrycket sedan 70-talet. Det tycker jag är bra. Det är en borgerlig regerings uppgift att få ned skattetrycket och att inte minst sänka skatten för löntagare.

Vi genomför nu det nionde jobbskatteavdraget. De kritiseras varje gång av både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men inte ett enda jobbskatteavdrag har tagits bort när Socialdemokraterna haft chansen att göra det, utan man accepterar skattesänkningarna i efterhand. Man inser att det är dålig politik att höja skatten för löntagare.

Jag kan påminna om att Gonzalez Westlings Vänsterpartiet var med och röstade fram en regering och en statsminister som exempelvis slopade värnskatten. Jag tycker att även det blev till lurendrejeri i argumentationen.

Jag är stolt över att regeringen har lagt mycket resurser på att få ned skattetrycket. Det ska bli mer lönsamt att jobba. Människor ska få behålla mer av sin lön när skatten är betald. Sedan början av mandatperioden 2022 har en löntagare fått 5 000 kronor mer i plånboken att röra sig med. Jag tycker att det är bra, eftersom hushåll drabbats mycket hårt av de stigande priser vi ärvde av den förra regeringen. Vi har fått ned inflationen, och därmed har vi fått ned räntorna. Vi ser stigande reallöner och lägre skattetryck. Det tycker jag är bra för de svenska hushållen. Det innebär också att tillväxten och den inhemska efterfrågan kan komma igång.

För att komma tillbaka till ämnet för dagen, nämligen kommunernas ekonomi och finansieringen av välfärden, är det viktigaste vi kan göra för kommunsektorns ekonomi att få upp tillväxten och få igång den inhemska efterfrågan. Det kommer nämligen att leda till bättre skatteunderlag, och ett ökat skatteunderlag är det i särklass viktigaste instrumentet för att kommunernas ekonomi ska förbättras.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag ser på förutsättningarna att värdesäkra finansieringen av välfärden och om jag avser att vidta några åtgärder för att finansiera välfärdens finansiering.

Kommunerna och regionerna har genom den kommunala beskattningsrätten ett långtgående ansvar för finansieringen av sin verksamhet. Skatteintäkterna står också för den absolut största delen av kommunernas och regionernas intäkter. För skatteunderlagets utveckling har regeringens politik för en ökad tillväxt och en återupprättad arbetslinje en stor betydelse. Den kommunala ekonomin påverkas också av flera andra faktorer, till exempel pris- och löneutvecklingen, den demografiska utvecklingen och förmågan att utveckla nya och mer effektiva arbetssätt.

Regeringen värnar om ordningen med en stram budgetprocess, där olika utgifter ställs mot varandra och utgiftsökningar prövas utifrån ett på förhand fastställt ekonomiskt utrymme som ges av utgiftstaket och överskottsmålet. I detta ingår att väga en eventuell ökning av statsbidragen till kommuner och regioner mot andra åtgärder och att inför varje budget bedöma hur stora bidrag som är lämpliga.

Även om det ekonomiska läget är osäkert, till följd av osäkerheten i omvärlden, förväntas kommunernas och regionernas ekonomi förbättras under 2025 och 2026. Regeringen följer utvecklingen noga och har visat att ekonomiska tillskott till kommunsektorn prioriteras när behoven anses vara stora.

I detta osäkra ekonomiska läge är det viktigare än någonsin att bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik där skattemedlen används effektivt och där de behövs allra mest. I dagsläget är en automatiserad värdesäkring av de generella statsbidragen inte något regeringen som överväger.

Fru talman! Jag tror att vi behöver skruva åt de här skruvarna en del ytterligare. Det var också av den anledningen regeringen gav Konsumentverket i uppdrag att ta fram den här rapporten. Vi ser att vi behöver göra mer för att stärka konsumentskyddet vid telefonförsäljning, som många gånger upplevs som mycket påträngande och rent av aggressiv, många gånger med tveksamma försäljningsmetoder.

Precis som ledamoten säger är det här ett allt större problem för myndigheter och andra offentliga aktörer, som inte får tag på medborgare – många väljer att inte svara när det är ett nummer som de inte känner igen sedan tidigare. Vi vet att särskilda branscher, bland annat spel och lotterier men även andra, är särskilt problematiska. Vi ser också att det finns vissa grupper som är extra sårbara, inte minst äldre, språksvaga och personer med vissa funktionsnedsättningar.

Jag tror alltså att vi kommer att behöva göra mer. Nu analyserar vi Konsumentverkets förslag för att lite längre fram se vad regeringen kommer att gå vidare med av detta.

Fru talman! Jag tror att det är få instanser i samhället som påstår att de har tillräckligt med resurser. Det är klart att man alltid vill ha mer, men resurser är ofta en begränsad vara.

Allmänna reklamationsnämnden får minskade anslag därför att behovet av pengar minskat på grund av ett mycket gott internt arbete i myndigheten. Man har sänkt hyreskostnaderna trots bättre arbetsmiljö och bättre lokalytor. Man har med hjälp av AI fått effektivare arbetsprocesser och därmed kunnat frigöra en del resurser. Man har också infört en avgift för att få ärenden hanterade inom Allmänna reklamationsnämnden, vilket gjort att antalet anmälningar minskat. Man har skapat en god balans. Detta är alltså inte ett tecken på en ambitionssänkning från regeringens sida, utan det är helt enkelt så att behoven i myndigheten har minskat. Det är myndigheten själv helt bekväm med, så att säga.

Anna-Belle Strömberg berättade en del om den satsning regeringen gör på Konsumentverket med bland annat stärkt konsumentvägledning och nya sätt att upptäcka produktfel och farliga produkter med hjälp av AI – gott så!

Fru talman! Jag tackar ledamoten Riise för en fråga som är viktig och väldigt aktuell inte bara i Sverige. Framför allt är detta en väldigt aktivt pågående debatt inom hela EU.

Senare i år eller tidigt nästa år kommer det nya förordningar från EU:s sida med nya akter och en ny molnpolicy med rekommendationer för hela unionen, vilket jag välkomnar.

I den digitaliseringsstrategi som ledamoten nämnde och som regeringen fattade beslut om precis före sommaruppehållet aviseras också en molnpolicy som vi hoppas ska skapa en tydligare klarhet och tydligare riktlinjer för myndigheter, kommuner och regioner. Det här är en fråga jag stöter på ofta när jag är ute och reser i landet; inte minst många kommuner vill göra väldigt mycket AI-investeringar, men just hanteringen av data och känsliga datauppgifter är svår.

Det är också mot bakgrund av detta som Integritetsskyddsmyndigheten och Digg har tagit fram gemensamma riktlinjer som stöd och hjälp för myndigheter, kommuner och regioner i dessa många gånger ganska komplicerade frågor.

Fru talman! Till att börja med är det väl bra att upplysa ledamoten Peder Björk om att vi inte har en SD-regering i det här landet. Sverigedemokraterna sitter inte i Sveriges regering – det gör Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi har parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att i en demokratisk ordning få igenom vår politik i den demokrati vi lever i, där dessa fyra partier har fått över 50 procent av ledamöterna i parlamentet. Peder Björk kan alltså sluta nämna det ordet framöver, förhoppningsvis.

Vad gäller PTS och Digg är det mycket riktigt så att vi tar ytterligare steg i och med denna borgerliga regerings budget gällande att slå samman Post- och telestyrelsen med myndigheten för digitaliseringen av den offentliga förvaltningen. Något formellt beslut om att slå samman dessa finns inte, utan nu kommer ett konkretare arbete att påbörjas.

Dessa är i dag lokaliserade i Stockholm och i Sundsvall. Jag ser ingenting som pekar på att detta skulle förändras i framtiden. Exakt vilka lokaliseringsbeslut regeringen fattar – om vi ska fatta sådana, eller om det blir upp till myndigheterna att själva besluta om – kommer dock vid senare tillfälle.

Herr talman! Det sista som Eva Lindh säger här skriver jag under på till hundra procent. Vi behöver mota bort de oseriösa aktörerna. Det ska, i alla fall i en idealvärld, enbart förekomma seriösa och hederliga aktörer i det offentliga Sverige. Det är också därför vi redan har vidtagit en hel del åtgärder och kommer att behöva göra ännu mer för att det ska bli lättare att hitta den typen av aktörer och undvika att skriva kontrakt med dem.

Jag tror också – det har jag inte sagt här – att en ökad digitalisering med olika AI-verktyg innebär att vi kommer att kunna hitta avvikelser. Det blir också en hjälp för upphandlande myndigheter att kunna upptäcka oseriösa aktörer genom digitaliserade upphandlingsprocesser. Att införa ehandel där man digitaliserar hela upphandlingskedjan blir också ett sätt att göra det svårare att lura systemet. Det finns alltså flera saker till vi kan göra för att främja seriösa, bra och hederliga aktörer.

Men en uppmaning till alla upphandlande myndigheter, oavsett om de är små eller stora, är: Sitt nu inte och vänta på att det eventuellt kommer nya lagar, utan använd de verktyg som finns inom dagens lagstiftning. Jag ser med egna ögon att man inte gör det överallt. Vi får väl göra reklam för våra myndigheter här i kammaren i alla fall, så använd Upphandlingsmyndighetens kompetens! De hjälper till också på kommunal och regional nivå med hur man kan göra för att upptäcka och mota bort de oseriösa aktörerna. Detta är en uppmaning jag vill göra i mitt slutanförande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vi har tittat på frågan om att begränsa antalet underleverantörer. Det uppdraget fanns i Leverantörskontrollutredningen, och utredaren kom fram till att det med dagens EU-rätt inte är möjligt att på det sättet begränsa antalet underleverantörer. I den remissrunda som sedan tog vid när utredningen kom var remissinstanserna väldigt överens om att detta skulle strida mot EU-rätten. Jag vet att LO, Landsorganisationen, hade en annan uppfattning och menade att det skulle vara möjligt. Möjligtvis var det en eller två remissinstanser till som menade att man skulle kunna hitta möjligheter. Därutöver var samstämmigheten kompakt: Detta strider mot EU-rätten.

Det ges signaler här, om inte annat mellan raderna, om att det är på grund av många underleverantörer som människor dör i arbetsplatsolyckor. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att jag inte har någon sådan klar statistik på mitt bord. Det förs ingen statistik på det sättet. Vi vet bara antalet olyckor med dödlig utgång och inom vilka sektorer de sker. Det förs inte någon djupare offentlig statistik om detta. Men enligt de granskningar som jag har fått till mig tillhör det snarare ovanligheterna att dödsolyckor beror på just underleverantörer, så vi kanske får vara lite försiktiga med att dra alltför tvärsäkra slutsatser.

Men med detta sagt är det jätteviktigt att underleverantörer, när de utför arbete och ingår kontrakt med den upphandlade leverantören, ska följa samma regelverk som anges i det avtal som slutits – det är självklart.

Jag håller också med om det som Eva Lindh säger om att det inte är lagstiftningen i sig som är problemet. Under de många rundabordssamtal som jag hade med en väldig bredd av aktörer för att se över upphandlingsstrategin blev det, tycker jag, väldigt tydligt att det inte är lagen i sig som är problemet. Då drog jag slutsatsen att vi inte lägger tid och möda där, för lagen om offentlig upphandling är otroligt tjock och omfattande. Väldigt mycket är EU-reglerat. Skulle vi börja ändra i den skulle det vara ett mångårigt arbete. Då tyckte jag att vi hellre ska jobba mer strategiskt med den lagstiftning vi har.

Nu har vi hållit på och jobbat ett tag med att ta fram en ny färdplan. Vi hoppas kunna presentera den relativt snart för att vi med dagens lagstiftning ska kunna jobba ännu smartare och ännu bättre. Sedan har vi vidtagit många åtgärder för att komma åt de oseriösa och kriminella aktörerna. Jag hoppas att det i sin tur ska leda till att det också blir färre oseriösa och kriminella underleverantörer.

Herr talman! Jag delar naturligtvis Eva Lindhs uppfattningar om problemet med arbetsplatsolyckor och om när det leder till det värsta tänkbara, nämligen ett dödsfall. Varje sådant fall är en tragedi. Alla blir berörda av det för vi kan alla leva oss in i känslan av hur det skulle vara om en nära anhörig inte kom hem igen på grund av att hon eller han klämts ihjäl av en arbetsmaskin. Det vore naturligtvis fruktansvärt.

Ansvaret för arbetsmiljön och att minska antalet arbetsplatsolyckor är inte mitt som civilminister, utan frågan ligger på Arbetsmarknadsdepartementet. Jag ansvarar dock för upphandlingar och för lagen om offentlig upphandling, och det är därför interpellationen har ställts till mig.

Ett sätt att komma åt detta är att minska förekomsten av oseriösa eller kriminella aktörer i den offentliga upphandlingen. Där vidtar vi nu många åtgärder för att göra vad vi kan med hjälp av lagstiftningen för att komma åt oseriösa aktörer, för de är för många. Det finns för många oseriösa och kriminella aktörer som lyckas skriva kontrakt med det offentliga Sverige. Detta är inte bra.

Den här regeringen är fast besluten om att framför allt kriminella aktörer aldrig ska kunna göra affärer med det offentliga. De ska aldrig kunna vinna offentliga kontrakt och därigenom tjäna pengar i den offentliga sektorn. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Det är därför vi har gått fram med Leverantörskontrollutredningens utredning och förslag. Vi har budgetsatt detta, och nu jobbar Bolagsverket med att ta fram en gemensam registerkontroll så att det blir lättare för upphandlande myndigheter att på ett tidigt stadium, och snabbare än i dag, upptäcka oseriösa kriminella aktörer.

Som jag sa i interpellationssvaret har vi också gett ett uppdrag till Konkurrensverket att kolla hur man lättare kan utesluta onormalt låga anbud. Bakom onormalt låga anbud finns ofta kriminella aktörer och kriminella aktiviteter.

Vi har också gett Konkurrensverket i uppdrag att ta fram någon form av ratingsystem, vilket skulle kunna vara bra för att gynna seriösa aktörer och synliggöra kriminella och oseriösa aktörer.

Vi måste dock också lägga ett ansvar på de upphandlande myndigheterna. Det gäller såväl statliga myndigheter som regioner och kommuner. Det finns möjligheter i dag att ställa högre krav på underleverantörer än vad man gör. När man gör en upphandling är det jätteviktigt att veta hur stor del av upphandlingen som kommer att utföras av underleverantörer. Som upphandlande myndighet måste man veta hur man försäkrar sig om att de företag man upphandlar varor och tjänster av i sin tur ställer samma krav när de anlitar underleverantörer. Samma skyldigheter ska gälla även för dessa. Den upphandlande myndigheten måste ha ett system för att följa upp detta.

Vid de många rundabordssamtal som jag har haft om offentlig upphandling har det framkommit att det finns stora brister i kontroll och avtalsuppföljning. Detta är ett stort problem och beror bland annat på resursbrist. Det finns också organisatoriska brister och ren kompetensbrist. Då kan man tänka sig hur det förhåller sig när det gäller kontroll av underleverantörer.

Jag uppmanar alla upphandlande myndigheter att ta del av det mycket gedigna utbildningsprogram som Upphandlingsmyndigheten har tagit fram för att man ska kunna upptäcka oseriösa och kriminella aktörer.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att minska antalet arbetsplatsolyckor och om jag avser att agera för att ändra regelverket för upphandling för att på så sätt minska antalet arbetsplatsolyckor och begränsa möjligheter till fusk.

Som civilminister ansvarar jag för upphandlingslagstiftningen. Vilka åtgärder som bör vidtas för att minska arbetsplatsolyckor är naturligtvis större än så. Ett effektivt arbete med att utestänga oseriösa aktörer från offentliga upphandlingar är avgörande för att skydda särskilt utsatta arbetstagare och minimera risken för arbetsplatsolyckor och fusk.

Genom att upphandlande aktörer ställer krav på en bra arbetsmiljö i sina upphandlingar kan ohälsa eller olyckor på arbetsplatser förebyggas. Att kontrakten endast går till seriösa företag med seriösa underleverantörer har stor betydelse för arbetet med att förebygga arbetsplatsolyckor och skapa en trygg och sund arbetsmiljö för arbetstagarna.

Det är ett känt faktum att förekomsten av kriminella och oseriösa företag ökar längre ned i leverantörskedjan. Upphandlingslagstiftningen innehåller endast regler för hur en upphandling ska genomföras. De begränsar inte möjligheten för upphandlande aktörer att ställa krav på att en leverantör anger vilka underleverantörer som ska användas. Reglerna tillåter även krav som innebär att endast en del av kontraktet får utföras av en underleverantör. Den upphandlande aktören kan också ställa krav på huvudleverantören att denna har en väl fungerande inköpsfunktion som kontinuerligt följer upp och utvärderar sina underleverantörsled.

Upphandlande aktörer ska också noga kontrollera den leverantör som ska utföra uppdraget och bland annat säkerställa att leverantören och underleverantörer följer arbetsrättsliga villkor. Om det finns risk för oskäliga arbetsvillkor är upphandlande aktörer skyldiga att ställa arbetsrättsliga villkor. Upphandlare har tillgång till flera verktyg för att säkerställa att leverantörer och underleverantörer följer lagar och avtal, bland annat att ifrågasätta misstänkt låga anbud.

Regeringen har gett Konkurrensverket i uppdrag att lämna förslag som gör det lättare att förkasta oseriösa anbud i offentliga upphandlingar. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2025.

Just nu pågår en översyn av EU:s upphandlingsdirektiv. I det inledande arbetet har regeringen bland annat lämnat ståndpunkten att medborgarna bör kunna lita på att offentliga kontrakt tilldelas företag som respekterar mänskliga rättigheter och rättvisa arbetsvillkor.

Fru talman! Jag får tacka Åsa Eriksson för att hon lyfter frågan här och även med flera ministrar. Jag tycker verkligen att det är en viktig fråga att ta upp och diskutera.

Jag tar alltid emot mer kunskap, även om jag tror att vi redan har ganska mycket kunskap om vilken inverkan porren har på samhället och vilken skada den gör. Det gäller naturligtvis både dem som deltar i själva industrin och, inte minst, pojkar och unga män. Men vi kan behöva mer kunskap om detta, inte minst mot bakgrund av hur otroligt mycket mer lättillgänglig och hur mycket grövre porren är i dag jämfört med för ett antal år sedan.

Jag har redogjort för detta inom mitt ansvarsområde, där det framför allt gäller de digitala plattformarnas ansvar för att motarbeta skadligt innehåll, The Digital Services Act och den tillsyn som nu sker från EU-kommissionen. Jag har även berättat att åldersverifiering är en levande fråga inom hela EU. Jag tror också att det är inom EU vi behöver ta de här greppen; jag tror att det vore olyckligt om varje land började få sina egna nationella regler kring detta.

Dock ska sägas att åldersverifiering är komplicerat. Det behöver göras så att vi också skyddar integriteten för unga människor vad gäller spårbarhet och annat, så det är rättsligt komplicerat. Även rättsligt komplicerade frågor har ju lösts tidigare, men jag tycker ändå att vi ska säga det. Man kan vara principiellt för detta, men det gäller att hitta ett system som funkar. Jag skulle säga att frågan är levande bland många EU-länder, och Sverige har inte på något sätt stängt dörren för detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När det gäller den sista, direkta, frågan från Åsa Eriksson har jag ingen statistik på andelen barn som har tillgång till det här materialet och inte. Det kan jag på stående fot faktiskt inte svara på.

Vad gäller DSA är den som sagt ganska ny. Den har funnits i drygt ett år, och många av de här tillsynsärendena tar ju längre tid. Vi får se vad resultatet blir. Tillsynen mot just de här fyra plattformarna som har pornografiskt innehåll pågår just nu.

Jag vet inte vad EU-kommissionen kommer att komma fram till, men EU-kommissionen kan i det yttersta fatta beslut om att stänga ned plattformar. Det ska sägas att det är väldigt långtgående, men möjligheten finns teoretiskt i alla fall. Annars är det böter.

Jag skulle säga att de redskap som finns inom DSA är så pass kraftfulla att det skapar mycket stora signalvärden till plattformarna om man använder dem. Jag hoppas verkligen att detta ska leda till att de tänker efter både en och två gånger – om jag uttrycker mig milt – när det gäller vilken typ av material de faktiskt publicerar. De måste ta ansvar för det material de publicerar och för vilken publik de vänder sig till.

Jag är inte minst också väldigt bekymrad över den kvinnosyn och syn på sex och samlevnad som den här typen av material förmedlar – väldigt mycket till unga pojkar, men också till flickor. Jag delar verkligen den bilden.

Det här ställer också ännu större krav på hur föräldrar samtalar med sina barn kring de här frågorna och inte minst också på skolans sexual- och samlevnadsundervisning. Den måste också på något sätt anpassas utifrån den här relativt nya verkligheten med den extrema lättillgänglighet till porr som finns i dag.

Jag nämnde att socialminister Jakob Forssmed tagit mycket initiativ vad gäller skärmtid generellt. Detta är en del av det skadliga innehåll som Forssmed ser med stor oro på. Jag vet att även min statsrådskollega, jämställdhetsminister Nina Larsson, är mycket engagerad i frågan om vilken syn på kvinnor porren skapar bland inte minst pojkar och unga män.

Flera delar av regeringen är engagerade i den här frågan utifrån sina olika vinklar, olika lagstiftningar och olika myndigheter. Det är därför det ibland blir svårt. Det här är en interdepartemental fråga. Många statsråd är inblandade utifrån olika infallsvinklar. Det gör att frågan säkert skulle kunna ta vägen någon annanstans och debatten få andra perspektiv och vinklar om andra statsråd var inblandade i den.

Nu är det dock jag som får svara på just den här frågan. När det gäller mitt ansvarsområde är det framför allt Digital Services Act och åldersverifieringen vi nu jobbar på inom EU som jag kan svara för – och så har gjort.

Fru talman! Jag instämmer i den problembild som Åsa Eriksson beskriver här. Det vill jag verkligen säga.

Det finns mycket skadligt innehåll på nätet som kan förvränga inte minst unga människors men också många vuxna människors hjärnor och som påverkar beteenden. Innehållet på pornografiska plattformar är ett exempel, men det finns mycket annat skadligt och våldsamt innehåll och andra uttryck som jag inte tror är bra för människor generellt och framför allt inte för barn och unga.

Det är också därför socialminister Jakob Forssmed har vidtagit många åtgärder genom sina myndigheter, både Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, vad gäller exempelvis riktlinjer för skärmtid för att minimera de risker och skador som överdrivet mycket skärmtid kan skapa.

När det gäller just tillsynen av skadligt innehåll behöver vi jobba internationellt, eftersom mycket få av dessa plattformar så att säga har sina hembaser i Sverige. Det gör det många gånger svårt för svenska myndigheter att agera och utföra tillsyn. Vi behöver jobba internationellt, och det är därför otroligt välkommet att EU har tagit fram Digital Services Act. Den har funnits i drygt ett år, och vi börjar nu se ganska stor effekt av den. Bland annat är fyra stora plattformar med pornografiskt innehåll nu under tillsyn just för att de har brutit mot innehållet i Digital Services Act.

Apropå internationellt samarbete vill jag också säga att det nu finns en diskussion om detta och att det här är en viktig fråga när jag träffar mina ministerkollegor. Åldersverifiering är en fråga som har lyfts fram. Jag vet att även min statsrådskollega Jakob Forssmed har tagit upp detta. Vi är väldigt öppna för åldersverifiering. Det gäller bara att hitta en modell som inte skapar andra problem som rör integritet och skyddet av barn och unga. Det gäller att hitta en åldersverifiering som är rättssäker och som även respekterar barn och unga och deras integritet.

Jag kan säga att en utveckling av en gemensam europeisk digital identitetsplånbok skulle kunna vara ett sätt att skapa ett gemensamt system för åldersverifiering inom unionen. Det är dock lite för tidigt ännu att kunna ge en klar ståndpunkt i den frågan, men vi är definitivt öppna för att kunna gå vidare med det.

Åsa Eriksson menar i sin interpellation till mig att PTS inte gör någonting. Detta har att göra med att PTS har ansvar för onlineplattformar som först och främst har sin bas i Sverige och som har färre än 45 miljoner unika användare. De fyra plattformar som nu är under luppen inom ramen för Digital Services Act, alltså DSA, har fler än 45 miljoner unika användare. De är därmed ett ansvar för EU-kommissionen. Vi får se vad denna granskning och tillsyn kommer fram till. Jag hoppas verkligen att den kan komma fram till något rejält, så att det sätter en form av ribba och riktlinje för andra plattformar.

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att skydda barn från skadlig nätpornografi.

Artikel 28 i EU:s förordning om digitala tjänster (DSA) syftar specifikt till att skydda barn och unga. Utöver det finns det i samma förordning krav på att de stora digitala plattformarna, där flera pornografiska plattformar ingår, noggrant ska identifiera, analysera och bedöma alla eventuella systemrisker som härrör från utformning eller användning av deras tjänster. Detta inkluderar eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter avseende könsrelaterat våld, skydd av folkhälsan och skydd av minderåriga och allvarliga negativa konsekvenser för individers fysiska och psykiska välbefinnande.

Förordningen om digitala tjänster har nu varit i kraft i lite över ett år och har börjat ge resultat. Exempelvis initierade kommissionen i slutet av maj 2025 utredningar gentemot fyra pornografiska plattformar för misstankar om att de har brutit mot förordningen i fråga om skydd av barn och unga.

Vidare presenterade EU-kommissionen, efter samråd med den europeiska nämnden för digitala tjänster, den 13 maj 2025 rekommendationer för att ytterligare stärka skyddet för barn och unga online. Rekommendationerna innefattar bland annat barnvänliga rapporteringskanaler och användarstöd samt insatser för att minska exponeringen för skadligt innehåll. Den europeiska nämnden för digitala tjänster hanterar frågor relaterade till DSA, och samtliga medlemsstater samt EU-kommissionen finns representerade i nämnden.

Därtill har det polska ordförandeskapet presenterat rådsslutsatser om att skydda barns och ungas psykiska hälsa kopplat till digitaliseringen och i dessa uppmanat medlemsstaterna och kommissionen att vidta ett flertal skyddande åtgärder för att säkerställa barns och ungas hälsa och trygghet i de digitala miljöerna.

I radio- och tv-lagen (2010:696) finns det regler om skydd av barn som gäller för så kallade videodelningsplattformar. En leverantör av en videodelningsplattform ska enligt radio- och tv-lagen vidta lämpliga åtgärder så att innehåll med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte tillhandahålls på ett sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se detta, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt. Sådana åtgärder kan bestå av att införa ålders- eller föräldrakontrollssystem samt system för användarna att flagga och rapportera visst innehåll. Mediemyndigheten har tillsynsansvar för att leverantörerna vidtar sådana åtgärder.

Det pågår även initiativ kring åldersverifiering i flera andra EU-länder, vilka regeringen bevakar och följer utvecklingen kring.

Att skydda barns och ungas hälsa och välbefinnande är av yttersta vikt, och regeringen arbetar aktivt både nationellt och på EU-nivå för att stärka skyddet av barn och unga online – inte minst i den europeiska nämnden för digitala tjänster och dess arbetsgrupper, där Post- och telestyrelsen samt Mediemyndigheten och Konsumentverket deltar för Sveriges räkning.