Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att minska antalet arbetsplatsolyckor och om jag avser att agera för att ändra regelverket för upphandling för att på så sätt minska antalet arbetsplatsolyckor och begränsa möjligheter till fusk.

Som civilminister ansvarar jag för upphandlingslagstiftningen. Vilka åtgärder som bör vidtas för att minska arbetsplatsolyckor är naturligtvis större än så. Ett effektivt arbete med att utestänga oseriösa aktörer från offentliga upphandlingar är avgörande för att skydda särskilt utsatta arbetstagare och minimera risken för arbetsplatsolyckor och fusk.

Genom att upphandlande aktörer ställer krav på en bra arbetsmiljö i sina upphandlingar kan ohälsa eller olyckor på arbetsplatser förebyggas. Att kontrakten endast går till seriösa företag med seriösa underleverantörer har stor betydelse för arbetet med att förebygga arbetsplatsolyckor och skapa en trygg och sund arbetsmiljö för arbetstagarna.

Det är ett känt faktum att förekomsten av kriminella och oseriösa företag ökar längre ned i leverantörskedjan. Upphandlingslagstiftningen innehåller endast regler för hur en upphandling ska genomföras. De begränsar inte möjligheten för upphandlande aktörer att ställa krav på att en leverantör anger vilka underleverantörer som ska användas. Reglerna tillåter även krav som innebär att endast en del av kontraktet får utföras av en underleverantör. Den upphandlande aktören kan också ställa krav på huvudleverantören att denna har en väl fungerande inköpsfunktion som kontinuerligt följer upp och utvärderar sina underleverantörsled.

Upphandlande aktörer ska också noga kontrollera den leverantör som ska utföra uppdraget och bland annat säkerställa att leverantören och underleverantörer följer arbetsrättsliga villkor. Om det finns risk för oskäliga arbetsvillkor är upphandlande aktörer skyldiga att ställa arbetsrättsliga villkor. Upphandlare har tillgång till flera verktyg för att säkerställa att leverantörer och underleverantörer följer lagar och avtal, bland annat att ifrågasätta misstänkt låga anbud.

Regeringen har gett Konkurrensverket i uppdrag att lämna förslag som gör det lättare att förkasta oseriösa anbud i offentliga upphandlingar. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2025.

Just nu pågår en översyn av EU:s upphandlingsdirektiv. I det inledande arbetet har regeringen bland annat lämnat ståndpunkten att medborgarna bör kunna lita på att offentliga kontrakt tilldelas företag som respekterar mänskliga rättigheter och rättvisa arbetsvillkor.

Herr talman! Jag delar naturligtvis Eva Lindhs uppfattningar om problemet med arbetsplatsolyckor och om när det leder till det värsta tänkbara, nämligen ett dödsfall. Varje sådant fall är en tragedi. Alla blir berörda av det för vi kan alla leva oss in i känslan av hur det skulle vara om en nära anhörig inte kom hem igen på grund av att hon eller han klämts ihjäl av en arbetsmaskin. Det vore naturligtvis fruktansvärt.

Ansvaret för arbetsmiljön och att minska antalet arbetsplatsolyckor är inte mitt som civilminister, utan frågan ligger på Arbetsmarknadsdepartementet. Jag ansvarar dock för upphandlingar och för lagen om offentlig upphandling, och det är därför interpellationen har ställts till mig.

Ett sätt att komma åt detta är att minska förekomsten av oseriösa eller kriminella aktörer i den offentliga upphandlingen. Där vidtar vi nu många åtgärder för att göra vad vi kan med hjälp av lagstiftningen för att komma åt oseriösa aktörer, för de är för många. Det finns för många oseriösa och kriminella aktörer som lyckas skriva kontrakt med det offentliga Sverige. Detta är inte bra.

Den här regeringen är fast besluten om att framför allt kriminella aktörer aldrig ska kunna göra affärer med det offentliga. De ska aldrig kunna vinna offentliga kontrakt och därigenom tjäna pengar i den offentliga sektorn. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Det är därför vi har gått fram med Leverantörskontrollutredningens utredning och förslag. Vi har budgetsatt detta, och nu jobbar Bolagsverket med att ta fram en gemensam registerkontroll så att det blir lättare för upphandlande myndigheter att på ett tidigt stadium, och snabbare än i dag, upptäcka oseriösa kriminella aktörer.

Som jag sa i interpellationssvaret har vi också gett ett uppdrag till Konkurrensverket att kolla hur man lättare kan utesluta onormalt låga anbud. Bakom onormalt låga anbud finns ofta kriminella aktörer och kriminella aktiviteter.

Vi har också gett Konkurrensverket i uppdrag att ta fram någon form av ratingsystem, vilket skulle kunna vara bra för att gynna seriösa aktörer och synliggöra kriminella och oseriösa aktörer.

Vi måste dock också lägga ett ansvar på de upphandlande myndigheterna. Det gäller såväl statliga myndigheter som regioner och kommuner. Det finns möjligheter i dag att ställa högre krav på underleverantörer än vad man gör. När man gör en upphandling är det jätteviktigt att veta hur stor del av upphandlingen som kommer att utföras av underleverantörer. Som upphandlande myndighet måste man veta hur man försäkrar sig om att de företag man upphandlar varor och tjänster av i sin tur ställer samma krav när de anlitar underleverantörer. Samma skyldigheter ska gälla även för dessa. Den upphandlande myndigheten måste ha ett system för att följa upp detta.

Vid de många rundabordssamtal som jag har haft om offentlig upphandling har det framkommit att det finns stora brister i kontroll och avtalsuppföljning. Detta är ett stort problem och beror bland annat på resursbrist. Det finns också organisatoriska brister och ren kompetensbrist. Då kan man tänka sig hur det förhåller sig när det gäller kontroll av underleverantörer.

Jag uppmanar alla upphandlande myndigheter att ta del av det mycket gedigna utbildningsprogram som Upphandlingsmyndigheten har tagit fram för att man ska kunna upptäcka oseriösa och kriminella aktörer.

Herr talman! Vi har tittat på frågan om att begränsa antalet underleverantörer. Det uppdraget fanns i Leverantörskontrollutredningen, och utredaren kom fram till att det med dagens EU-rätt inte är möjligt att på det sättet begränsa antalet underleverantörer. I den remissrunda som sedan tog vid när utredningen kom var remissinstanserna väldigt överens om att detta skulle strida mot EU-rätten. Jag vet att LO, Landsorganisationen, hade en annan uppfattning och menade att det skulle vara möjligt. Möjligtvis var det en eller två remissinstanser till som menade att man skulle kunna hitta möjligheter. Därutöver var samstämmigheten kompakt: Detta strider mot EU-rätten.

Det ges signaler här, om inte annat mellan raderna, om att det är på grund av många underleverantörer som människor dör i arbetsplatsolyckor. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att jag inte har någon sådan klar statistik på mitt bord. Det förs ingen statistik på det sättet. Vi vet bara antalet olyckor med dödlig utgång och inom vilka sektorer de sker. Det förs inte någon djupare offentlig statistik om detta. Men enligt de granskningar som jag har fått till mig tillhör det snarare ovanligheterna att dödsolyckor beror på just underleverantörer, så vi kanske får vara lite försiktiga med att dra alltför tvärsäkra slutsatser.

Men med detta sagt är det jätteviktigt att underleverantörer, när de utför arbete och ingår kontrakt med den upphandlade leverantören, ska följa samma regelverk som anges i det avtal som slutits – det är självklart.

Jag håller också med om det som Eva Lindh säger om att det inte är lagstiftningen i sig som är problemet. Under de många rundabordssamtal som jag hade med en väldig bredd av aktörer för att se över upphandlingsstrategin blev det, tycker jag, väldigt tydligt att det inte är lagen i sig som är problemet. Då drog jag slutsatsen att vi inte lägger tid och möda där, för lagen om offentlig upphandling är otroligt tjock och omfattande. Väldigt mycket är EU-reglerat. Skulle vi börja ändra i den skulle det vara ett mångårigt arbete. Då tyckte jag att vi hellre ska jobba mer strategiskt med den lagstiftning vi har.

Nu har vi hållit på och jobbat ett tag med att ta fram en ny färdplan. Vi hoppas kunna presentera den relativt snart för att vi med dagens lagstiftning ska kunna jobba ännu smartare och ännu bättre. Sedan har vi vidtagit många åtgärder för att komma åt de oseriösa och kriminella aktörerna. Jag hoppas att det i sin tur ska leda till att det också blir färre oseriösa och kriminella underleverantörer.

Herr talman! Det sista som Eva Lindh säger här skriver jag under på till hundra procent. Vi behöver mota bort de oseriösa aktörerna. Det ska, i alla fall i en idealvärld, enbart förekomma seriösa och hederliga aktörer i det offentliga Sverige. Det är också därför vi redan har vidtagit en hel del åtgärder och kommer att behöva göra ännu mer för att det ska bli lättare att hitta den typen av aktörer och undvika att skriva kontrakt med dem.

Jag tror också – det har jag inte sagt här – att en ökad digitalisering med olika AI-verktyg innebär att vi kommer att kunna hitta avvikelser. Det blir också en hjälp för upphandlande myndigheter att kunna upptäcka oseriösa aktörer genom digitaliserade upphandlingsprocesser. Att införa ehandel där man digitaliserar hela upphandlingskedjan blir också ett sätt att göra det svårare att lura systemet. Det finns alltså flera saker till vi kan göra för att främja seriösa, bra och hederliga aktörer.

Men en uppmaning till alla upphandlande myndigheter, oavsett om de är små eller stora, är: Sitt nu inte och vänta på att det eventuellt kommer nya lagar, utan använd de verktyg som finns inom dagens lagstiftning. Jag ser med egna ögon att man inte gör det överallt. Vi får väl göra reklam för våra myndigheter här i kammaren i alla fall, så använd Upphandlingsmyndighetens kompetens! De hjälper till också på kommunal och regional nivå med hur man kan göra för att upptäcka och mota bort de oseriösa aktörerna. Detta är en uppmaning jag vill göra i mitt slutanförande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.