Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att skydda barn från skadlig nätpornografi.

Artikel 28 i EU:s förordning om digitala tjänster (DSA) syftar specifikt till att skydda barn och unga. Utöver det finns det i samma förordning krav på att de stora digitala plattformarna, där flera pornografiska plattformar ingår, noggrant ska identifiera, analysera och bedöma alla eventuella systemrisker som härrör från utformning eller användning av deras tjänster. Detta inkluderar eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter avseende könsrelaterat våld, skydd av folkhälsan och skydd av minderåriga och allvarliga negativa konsekvenser för individers fysiska och psykiska välbefinnande.

Förordningen om digitala tjänster har nu varit i kraft i lite över ett år och har börjat ge resultat. Exempelvis initierade kommissionen i slutet av maj 2025 utredningar gentemot fyra pornografiska plattformar för misstankar om att de har brutit mot förordningen i fråga om skydd av barn och unga.

Vidare presenterade EU-kommissionen, efter samråd med den europeiska nämnden för digitala tjänster, den 13 maj 2025 rekommendationer för att ytterligare stärka skyddet för barn och unga online. Rekommendationerna innefattar bland annat barnvänliga rapporteringskanaler och användarstöd samt insatser för att minska exponeringen för skadligt innehåll. Den europeiska nämnden för digitala tjänster hanterar frågor relaterade till DSA, och samtliga medlemsstater samt EU-kommissionen finns representerade i nämnden.

Därtill har det polska ordförandeskapet presenterat rådsslutsatser om att skydda barns och ungas psykiska hälsa kopplat till digitaliseringen och i dessa uppmanat medlemsstaterna och kommissionen att vidta ett flertal skyddande åtgärder för att säkerställa barns och ungas hälsa och trygghet i de digitala miljöerna.

I radio- och tv-lagen (2010:696) finns det regler om skydd av barn som gäller för så kallade videodelningsplattformar. En leverantör av en videodelningsplattform ska enligt radio- och tv-lagen vidta lämpliga åtgärder så att innehåll med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte tillhandahålls på ett sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se detta, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt. Sådana åtgärder kan bestå av att införa ålders- eller föräldrakontrollssystem samt system för användarna att flagga och rapportera visst innehåll. Mediemyndigheten har tillsynsansvar för att leverantörerna vidtar sådana åtgärder.

Det pågår även initiativ kring åldersverifiering i flera andra EU-länder, vilka regeringen bevakar och följer utvecklingen kring.

Att skydda barns och ungas hälsa och välbefinnande är av yttersta vikt, och regeringen arbetar aktivt både nationellt och på EU-nivå för att stärka skyddet av barn och unga online – inte minst i den europeiska nämnden för digitala tjänster och dess arbetsgrupper, där Post- och telestyrelsen samt Mediemyndigheten och Konsumentverket deltar för Sveriges räkning.

Fru talman! Jag instämmer i den problembild som Åsa Eriksson beskriver här. Det vill jag verkligen säga.

Det finns mycket skadligt innehåll på nätet som kan förvränga inte minst unga människors men också många vuxna människors hjärnor och som påverkar beteenden. Innehållet på pornografiska plattformar är ett exempel, men det finns mycket annat skadligt och våldsamt innehåll och andra uttryck som jag inte tror är bra för människor generellt och framför allt inte för barn och unga.

Det är också därför socialminister Jakob Forssmed har vidtagit många åtgärder genom sina myndigheter, både Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, vad gäller exempelvis riktlinjer för skärmtid för att minimera de risker och skador som överdrivet mycket skärmtid kan skapa.

När det gäller just tillsynen av skadligt innehåll behöver vi jobba internationellt, eftersom mycket få av dessa plattformar så att säga har sina hembaser i Sverige. Det gör det många gånger svårt för svenska myndigheter att agera och utföra tillsyn. Vi behöver jobba internationellt, och det är därför otroligt välkommet att EU har tagit fram Digital Services Act. Den har funnits i drygt ett år, och vi börjar nu se ganska stor effekt av den. Bland annat är fyra stora plattformar med pornografiskt innehåll nu under tillsyn just för att de har brutit mot innehållet i Digital Services Act.

Apropå internationellt samarbete vill jag också säga att det nu finns en diskussion om detta och att det här är en viktig fråga när jag träffar mina ministerkollegor. Åldersverifiering är en fråga som har lyfts fram. Jag vet att även min statsrådskollega Jakob Forssmed har tagit upp detta. Vi är väldigt öppna för åldersverifiering. Det gäller bara att hitta en modell som inte skapar andra problem som rör integritet och skyddet av barn och unga. Det gäller att hitta en åldersverifiering som är rättssäker och som även respekterar barn och unga och deras integritet.

Jag kan säga att en utveckling av en gemensam europeisk digital identitetsplånbok skulle kunna vara ett sätt att skapa ett gemensamt system för åldersverifiering inom unionen. Det är dock lite för tidigt ännu att kunna ge en klar ståndpunkt i den frågan, men vi är definitivt öppna för att kunna gå vidare med det.

Åsa Eriksson menar i sin interpellation till mig att PTS inte gör någonting. Detta har att göra med att PTS har ansvar för onlineplattformar som först och främst har sin bas i Sverige och som har färre än 45 miljoner unika användare. De fyra plattformar som nu är under luppen inom ramen för Digital Services Act, alltså DSA, har fler än 45 miljoner unika användare. De är därmed ett ansvar för EU-kommissionen. Vi får se vad denna granskning och tillsyn kommer fram till. Jag hoppas verkligen att den kan komma fram till något rejält, så att det sätter en form av ribba och riktlinje för andra plattformar.

Fru talman! När det gäller den sista, direkta, frågan från Åsa Eriksson har jag ingen statistik på andelen barn som har tillgång till det här materialet och inte. Det kan jag på stående fot faktiskt inte svara på.

Vad gäller DSA är den som sagt ganska ny. Den har funnits i drygt ett år, och många av de här tillsynsärendena tar ju längre tid. Vi får se vad resultatet blir. Tillsynen mot just de här fyra plattformarna som har pornografiskt innehåll pågår just nu.

Jag vet inte vad EU-kommissionen kommer att komma fram till, men EU-kommissionen kan i det yttersta fatta beslut om att stänga ned plattformar. Det ska sägas att det är väldigt långtgående, men möjligheten finns teoretiskt i alla fall. Annars är det böter.

Jag skulle säga att de redskap som finns inom DSA är så pass kraftfulla att det skapar mycket stora signalvärden till plattformarna om man använder dem. Jag hoppas verkligen att detta ska leda till att de tänker efter både en och två gånger – om jag uttrycker mig milt – när det gäller vilken typ av material de faktiskt publicerar. De måste ta ansvar för det material de publicerar och för vilken publik de vänder sig till.

Jag är inte minst också väldigt bekymrad över den kvinnosyn och syn på sex och samlevnad som den här typen av material förmedlar – väldigt mycket till unga pojkar, men också till flickor. Jag delar verkligen den bilden.

Det här ställer också ännu större krav på hur föräldrar samtalar med sina barn kring de här frågorna och inte minst också på skolans sexual- och samlevnadsundervisning. Den måste också på något sätt anpassas utifrån den här relativt nya verkligheten med den extrema lättillgänglighet till porr som finns i dag.

Jag nämnde att socialminister Jakob Forssmed tagit mycket initiativ vad gäller skärmtid generellt. Detta är en del av det skadliga innehåll som Forssmed ser med stor oro på. Jag vet att även min statsrådskollega, jämställdhetsminister Nina Larsson, är mycket engagerad i frågan om vilken syn på kvinnor porren skapar bland inte minst pojkar och unga män.

Flera delar av regeringen är engagerade i den här frågan utifrån sina olika vinklar, olika lagstiftningar och olika myndigheter. Det är därför det ibland blir svårt. Det här är en interdepartemental fråga. Många statsråd är inblandade utifrån olika infallsvinklar. Det gör att frågan säkert skulle kunna ta vägen någon annanstans och debatten få andra perspektiv och vinklar om andra statsråd var inblandade i den.

Nu är det dock jag som får svara på just den här frågan. När det gäller mitt ansvarsområde är det framför allt Digital Services Act och åldersverifieringen vi nu jobbar på inom EU som jag kan svara för – och så har gjort.

Fru talman! Jag får tacka Åsa Eriksson för att hon lyfter frågan här och även med flera ministrar. Jag tycker verkligen att det är en viktig fråga att ta upp och diskutera.

Jag tar alltid emot mer kunskap, även om jag tror att vi redan har ganska mycket kunskap om vilken inverkan porren har på samhället och vilken skada den gör. Det gäller naturligtvis både dem som deltar i själva industrin och, inte minst, pojkar och unga män. Men vi kan behöva mer kunskap om detta, inte minst mot bakgrund av hur otroligt mycket mer lättillgänglig och hur mycket grövre porren är i dag jämfört med för ett antal år sedan.

Jag har redogjort för detta inom mitt ansvarsområde, där det framför allt gäller de digitala plattformarnas ansvar för att motarbeta skadligt innehåll, The Digital Services Act och den tillsyn som nu sker från EU-kommissionen. Jag har även berättat att åldersverifiering är en levande fråga inom hela EU. Jag tror också att det är inom EU vi behöver ta de här greppen; jag tror att det vore olyckligt om varje land började få sina egna nationella regler kring detta.

Dock ska sägas att åldersverifiering är komplicerat. Det behöver göras så att vi också skyddar integriteten för unga människor vad gäller spårbarhet och annat, så det är rättsligt komplicerat. Även rättsligt komplicerade frågor har ju lösts tidigare, men jag tycker ändå att vi ska säga det. Man kan vara principiellt för detta, men det gäller att hitta ett system som funkar. Jag skulle säga att frågan är levande bland många EU-länder, och Sverige har inte på något sätt stängt dörren för detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.