Erik Slottner

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det ibland är lämpligt att ha lite is i magen. Jag vet att vi lever i en tid när man väldigt ofta kräver snabba beslut. Det väcks avgångskrav hit och dit, och journalister är ofta väldigt snabba och vill ha svar - ja eller nej. Ibland har man inte ett ja- eller nej-svar samma dag, avgå eller stanna kvar, utan ibland måste man kunna få ha lite is i magen. Framför allt när det handlar om personalpolitik tycker jag att man ska ha det. Vi får inte hamna i en situation där varje misstag hos en myndighetschef leder till att man hörsammar olika avgångskrav. Det går faktiskt inte.

Jag ville ha en större helhetsbild och inte helt på egen hand lägga det här pusslet. Jag visste att det hade påbörjats ett granskningsärende av JO som skulle komma i hyfsad närtid, så jag tyckte, och tycker fortfarande, att det var rätt beslut att invänta den rapporteringen innan regeringen fattade beslutet. Det var rätt för att JO har en juridisk kompetens som inte jag besitter och kan också göra en juridisk bedömning om det exempelvis har varit i enlighet med grundlag och annat. Jag har mycket juridisk kompetens på Finansdepartementet, men jag ville gärna invänta JO innan några sådana beslut togs.

Det kanske inte heller är regeringen som ska vidta åtgärder i det här fallet. Det är korrekt som Eva Lindh säger att regeringen just nu inte gör bedömningen att vi måste vidta en massa åtgärder med anledning av det här, men det kan vi komma att göra om behovet växer på myndigheten. Låt oss därför se vilka åtgärder en ny landshövding kan tänkas behöva på den nya myndigheten.

Vi har också, vill jag återigen betona, Arbetsgivarverket som säkert också kan komma med olika åtgärder för att stötta myndighetschefer. Men det finns också väldigt mycket arbete vad gäller detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det var absolut inte meningen att vara raljant i det förra inlägget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på eftersom det var en historiebeskrivning och ingen ny fråga utöver vad jag svarade på inledningsvis i den här interpellationsdebatten. Det var alltså inte meningen att vara raljant.

Jag tror att den rapportering som har varit under hela våren och sommaren på ett sätt har varit välgörande för hur rekryteringsprocesser och annat ska gå till i staten. Jag föreställer mig mer eller mindre att varenda myndighetschef nu tänker efter både ett och två steg innan man gör anställningar och säkerställer att detta sker på ett korrekt sätt. Det gäller inte bara anställningsförfaranden utan även andra situationer där man kanske kan ställas inför om man gör rätt eller fel och om det sker enligt det regelverk och den praxis som finns så att man absolut inte kan anklagas för att utsätta myndigheten eller personer på myndigheten för risken för korruptionsbeteende och annat.

Det har den här granskningen ändå lett till, och på så sätt har det naturligtvis varit välgörande.

Vi har även ett delegerat arbetsgivaransvar i svensk statsförvaltning, vilket innebär att det är myndighetscheferna själva som ansvarar för personal, arbetsmiljö, personalomsorg och personalrekrytering på våra myndigheter. Jag som minister är alltså inte inne i enskilda personalrekryteringar, så i den meningen är det svårt att garantera att varenda personalrekrytering alltid går rätt till. Det är ett delegerat ansvar, och det är därmed väldigt svårt för mig att garantera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Givetvis får varje ny myndighetschef som förordnas mycket information kring vad det innebär att vara myndighetschef, den statliga värdegrunden, olika lagar, regler och förordningar på dessa områden, arbetsmiljöansvaret och olika typer av rättsliga ramar och praxis som finns kring statlig förvaltning.

Det här är en introduktionsutbildning som samtliga myndighetschefer får, och det är också någonting som är föremål för fortbildning och seminarier. Vi har också Arbetsgivarverket, en mycket viktig aktör som har väldigt mycket ansvar och uppdrag kring de här frågorna, antikorruptionsarbete och vad det innebär att vara en god myndighetschef etcetera.

Det pågår alltså väldigt mycket arbete. Jag tycker att det är bra att beteenden och handlingar upptäcks som bryter mot detta regelverk, som är i strid exempelvis med grundlagen eller som skulle kunna anas vara korruptionsbeteende. Vi har också institutioner som granskar detta, vilket nu har skett med JO.

Jag har hela tiden sagt att vi tar uppgifterna på stort allvar och att vi har en löpande dialog med landshövdingen, vilket vi också hade på olika nivåer. Ibland var jag med på dessa dialoger, ibland skedde det med min statssekreterare och ibland skedde det på opolitisk nivå. Det var en löpande dialog.

Avgångskrav väcktes tidigt, men jag sa då att vi skulle vänta och ha lite is i magen till dess att utredaren fått slutföra sitt arbete. Inte minst hänvisade jag länge till JO:s utlåtande, eftersom jag visste att JO hade inlett ett ärende och jag tyckte att det var klokt att invänta JO:s utlåtande innan vi tog några vidare steg.

JO:s utlåtande kom, och inom ett dygn agerade vi och avbröt landshövdingens förordnande.

Fru talman! Jag vet inte om jag får tacka ledamoten Lindh för denna historiska exposé och påminnelse om vad som har hänt i relativ närtid. Det är en beskrivning av ett antal olika anställningsförfaranden på en myndighet, som nu har granskats av JO. JO har kommit med sin slutrapport, och man hade så pass stark kritik att regeringen valde att avbryta nämnda myndighetschefs förordnande som landshövding i Stockholms län. Regeringen har därmed tagit sitt ansvar. Jag vet inte om jag kan svara så mycket mer än det.

Det var mest en historiebeskrivning i föregående inlägg. Jag tror inte att jag har mycket mer att tillföra än det jag sa i interpellationssvaret. Jag beskrev hur regeringen och jag som minister har agerat under denna tid och vilka slutsatser vi drog av JO:s rapport.

Det är ingen förändring. Framöver kommer vi naturligtvis att fortsätta ha en dialog med den nya landshövdingen och med myndigheten. Jag kommer att göra besök där. Den nya landshövdingen ska presenteras. Sedan kommer jag naturligtvis att träffa och prata med medarbetarna. Vi kommer naturligtvis i sedvanlig ordning att göra myndighetsbesök och ha myndighetsdialog, precis som vi jobbar med andra myndigheter.

Gör vi bedömningen att det behövs särskilda insatser på just denna myndighet kommer regeringen att göra dem. Men exakt vilka de skulle vara är väldigt svårt att svara på just nu eftersom vi ännu inte har någon ny permanent chef för myndigheten.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit under våren och sommaren 2024 med anledning av det som framkommit kring anställningar och arbetsmiljön på Länsstyrelsen i Stockholms län. Hon har också frågat om regeringen avser att vidta ytterligare åtgärder med anledning av att Justitieombudsmannen riktat allvarlig kritik mot landshövdingen i Stockholms län.

Det är viktigt att komma ihåg att myndighetsledningen enligt myndighetsförordningen (2007:515) ansvarar för myndighetens verksamhet inför regeringen. Det är myndighetschefen som ytterst är ansvarig för att myndigheten följer gällande rätt.

Jag och företrädare för Regeringskansliet har fört kontinuerliga samtal med den nu tidigare landshövdingen för att noga understryka vikten av att myndighetschefen och hela myndigheten följer gällande rätt. Regeringskansliet har även haft kontinuerlig kontakt med länsöverdirektören för att få information om de åtgärder som myndigheten har vidtagit internt. Dessa åtgärder har framför allt handlat om att förtydliga tillämpningen av interna rutiner i myndigheten. När det gäller arbetsmiljön har Länsstyrelsen i Stockholms län beslutat att inleda en arbetsmiljöundersökning.

I april inledde JO granskning av vissa rekryteringar vid länsstyrelsen. Regeringen inväntade utfallet av JO:s granskning innan beslut om ingripande åtgärder fattades.

När JO-beslutet kom tog regeringen skyndsamt beslutet att avsluta anställningen som landshövding och chef för Länsstyrelsen i Stockholms län. Detta är en direkt följd av den kritik som JO uttalat, och det visar att regeringen tagit kritiken på allvar.

JO har behörighet att både göra en anmälan till Statens ansvarsnämnd och väcka åtal. JO har valt att inte vidta någon av dessa åtgärder.

Framöver kommer jag och regeringen att följa utvecklingen på Länsstyrelsen i Stockholms län. Jag kommer att fortsätta ha en löpande kontakt med myndighetsledningen. Regeringen har förordnat en vikarierande landshövding. Regeringen har också inlett en process för att kunna utse en ny ordinarie landshövding.

Herr talman! Socialdemokraterna är alltid snabba med att attackera valfriheten eller säga att det är valfriheten som är orsaken till många problem, fel och brister. För mig kan valfriheten i sig aldrig vara problemet, utan det är hur vi använder oss av valfriheten och olika valfrihetssystem. Där är vi uppenbarligen mer eller mindre framgångsrika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så fort det blir problem eller missförhållanden i en privat verksamhet är det alltid utföraren som är problemet, men när det uppstår problem eller missförhållanden i en kommunal eller offentligt styrd verksamhet är det aldrig ägandet som är problemet. Då är det ofta resursbrist man klagar på. Jag har alltid fascinerats mycket av det där.

Självklart ska alla utförare skärpa till sig, oavsett om de är kommunala, offentliga eller privata. Annars ska de inte finnas på marknaden över huvud taget. För mig spelar ägandet ingen roll. Men jag är helt övertygad om att en mångfald av leverantörer av offentlig service i grunden är bra för kvaliteten.

Vi har lagen om valfrihet för att skapa förutsägbarhet och ordning och reda inom valfriheten. Det är ett valfrihetssystem som kommuner och regioner kan använda sig av.

Vi kan alltid rada upp problem, men vi måste också se de goda exempel som finns på privata företag. De finns till, exempelvis inom äldreomsorgen, just för att LOV finns. Inte minst många kvinnor driver de företagen, eftersom de har en vilja att göra vardagen och livet bättre för äldre och sköra människor.

De problem som radas upp kan lika gärna uppstå om vi gör en upphandling enligt LOU som om vi gör den enligt LOV. Men kommunerna måste bli bättre på att följa upp och att ha kontrollsystem. Därför skärper vi också kommunallagen i detta avseende.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! För att besvara den senaste frågan från Kristoffer Lindberg: Nej, det avser jag inte eftersom jag inte har den befogenheten. Det är inte jag som kommer att föreslå det. Det är inte civilministern som kan lägga fram en sådan proposition, utan det är en annan minister som lägger fram en proposition som tar bort den fria etableringsrätten. Därför blir svaret på frågan nej. Frågan får ställas till ansvarigt statsråd.

Jag vill återigen säga att jag inte tror att problemet här är den fria etableringsrätten. Problemet eller utmaningen är att rigga ersättningssystemet på ett sätt som gör att det blir mer attraktivt att fördela vårdkapacitetens resurser jämnt över regionen.

Genom ett bra ersättningssystem kan man faktiskt påverka bland annat placeringar av vårdcentraler, hälsocentraler eller vad det nu är för något så att det blir mer jämnt, för att ta ett exempel. Men då måste man vara lite smart och listig i hur man riggar ersättningssystemen.

Det är samma sak på den kommunala sidan. Självfallet kan man höja kraven i förfrågningsunderlagen och den vägen minska antalet utförare, om man tycker att de är för många. Om man tycker att det är ett problem kan man höja kraven, för då kommer en del förmodligen inte att klara dem.

Man kan jobba på det sättet, men valfrihet ställer också större krav på politiker att vara smarta, lite fingerfärdiga och strategiska när de framställer förfrågningsunderlag och riggar ersättningssystem. Jag tror att detta i grunden premierar och vässar kvaliteten. Det är min övertygelse.

Sedan kan jag tycka att alla regioner har en sådan storlek att de bör kunna ha kapacitet att kontrollera och ha en uppföljande kontroll av de utförare de har. Det måste jag ändå säga. På kommunsidan kan det emellanåt vara svårare eftersom vi har en del kommuner som är mycket små, men det finns ingen region som är så liten. Alla regioner har en befolkning vars antal är någorlunda kritiskt.

Jag vill också nämna Leverantörskontrollutredningen, som finns med i mitt interpellationssvar. Jag vill gärna betona att vi likställer uteslutningsgrunderna i LOV och LOU. Detta var inte något som den förra regeringen återkom med, men nu kommer det att bli lättare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I takt med att LOU och lagstiftningen när det gäller uteslutningsgrunder uppdateras följer LOV med. Det är mycket bra, för det kommer att göra det enklare att utesluta aktörer som inte är seriösa. Detta är något som har efterfrågats, och där har regeringen återkommit med konkret politik.

Vi ger nu pengar i budgeten till Konkurrensverket för att öka tillsynen av exempelvis upphandlande verksamheter, och vi kommer att gå vidare med skärpning av internkontrollen i kommunallagen, som är en annan viktig fråga för att komma åt detta.

Vi underlättar informationsdelning mellan myndigheter och mellan kommun och stat, vilket säkert också kommer att kunna medföra att en del fel och brister upptäcks lättare. Jag vet att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson också har flera åtgärder på gång för att det ska fungera bättre med exempelvis ett nationellt vårdregister.

Det pågår alltså en hel del för att styra upp detta som dock inte attackerar själva valfriheten eller den enskilda medborgarens rätt att välja vårdgivare, hemtjänstutförare eller äldreboende. För mig är det jätteviktigt att vi så långt som möjligt bevarar valfriheten, och då är LOV en lagstiftning som ska förenkla detta, så att det inte blir vilda västern bland kommuner som vill införa valfrihet. LOV är en förfarandelag - en lagstiftning om hur man går till väga om man vill erbjuda valfrihetssystem åt sina medborgare.

Sedan ställde Markus Kallifatides en del frågor till en regering som jag inte sitter i. Jag sitter inte i en SD-styrd regering, och det vet Markus Kallifatides.

Herr talman! En del av de frågor som ställdes är jag som civilminister inte ansvarig för. Många av frågorna rör snarare sjukvårdsministerns ansvarsområde, exempelvis huruvida LOV ska vara obligatorisk inom primärvården och om den fria etableringsrätten. Det ansvarar inte jag för, och de frågorna kommer jag alltså inte att kunna svara på. Jag hänvisar interpellanten till ministern som är ansvarig för just de frågorna.

Ingen skattekrona ska gå till att finansiera kriminell verksamhet. Det är grunden. Det är därför regeringen inom en rad olika områden gör insatser för att stävja den kriminella ekonomin - alltså kriminaliteten överlag, men framför allt den grova brottsligheten. Man ska strypa den kriminella ekonomin, och målet är att inga offentliga medel ska gå till kriminella aktörer.

Välfärdsbrottslighet är ett stort problem. Vi ser att det förekommer. Det är också därför vi gör många olika insatser för att komma åt det. Men är det LOV:s fel att kriminella aktörer etablerar sig? Nej, faktiskt inte. En del kriminella aktörer använder sig uppenbart av LOV för att ta sig in på en offentlig marknad, men det är inte på grund av LOV eller dess konstruktion som kriminella aktörer finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns kriminella aktörer som i hög grad utnyttjar även LOU. De lyckas få offentliga kontrakt via LOU-förfaranden i Sverige. Det ser vi många olika exempel på. Här är det nog snarast kreativiteten hos de kriminella aktörerna som är problemet, inte lagstiftningen i sig.

Det är upp till varje kommun att välja om man ska använda sig av LOV och erbjuda valfrihet inom exempelvis hemtjänsten och på äldreboendesidan. Om man gör det sätter LOV ramarna. Det är ett sätt att erbjuda valfrihet, men det ställer också krav på att kommunerna kan hantera detta, följa upp och kontrollera verksamheten. Gör man bedömningen att man inte har förmåga och kapacitet att följa upp privata utförares verksamhet eller göra tillräckliga bakgrundskontroller av utförare som levererar tjänster till kommunerna kanske man bör ifrågasätta om man ska ha LOV och i stället använda sig av ett annat system. Det är upp till kommunerna att avgöra.

Som civilminister ansvarar jag för själva lagstiftningen LOV, men jag kan som sagt inte svara på frågorna om den fria etableringsrätten. Det behöver jag inte upprepa.

Eva Lindh säger att hon är besjälad av den här frågan, men det är jag också. Precis som Lindh har jag en bakgrund som kommunpolitiker i en kommun där användningen av LOV var mycket utbredd. Jag fick komma i kontakt med väldigt många företag, inte minst inom hemtjänsten, som utförde service till och omsorg av gamla och sjuka människor på ett sätt som var fullt av själ och hjärta. Det var företag som förmodligen inte hade blivit upphandlade i ett LOU-system, på grund av att de var för små, men som var mycket uppskattade av de äldre i en enskild stadsdel - i mitt fall i Stockholm.

Den mångfald av aktörer vi kunde se inom hemtjänsten och även på boendesidan hade förmodligen inte funnits om man inte erbjudit detta via LOV. Men det ställer såklart stora krav på kommunen att följa upp verksamheten och se till att de tjänster som företagen ålagts utförs enligt de krav som avtalats.

Det som också är fördelen med LOV är att man inte konkurrerar med pris. Det är inte så att lägsta pris vinner upphandlingen, utan alla som uppfyller kriterierna får samma ersättning. Det tycker jag är en stor fördel med LOV jämfört med andra system.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig på vilket sätt jag kommer att agera för att få bort fusk och missbruk av vår välfärd och om jag är beredd att avskaffa lagen om valfrihetssystem inom de områden där riskerna för fusk och missbruk är som störst.

Som civilminister ansvarar jag för lagen om valfrihet, eller LOV. Frågan hur välfärden ska lösas spänner samtidigt över ett antal olika politikområden.

Inledningsvis bör det framhållas att LOV är en förfarandelagstiftning. Lagen beskriver hur kommuner och regioner ska gå till väga om de vill att medborgarna ska få välja vilken aktör som ska utföra tjänster åt dem.

Att ge den enskilda möjligheten att välja utförare är någonting positivt. Med detta följer samtidigt att kommuner och regioner behöver utföra ett genomtänkt arbete, från planering och utformande av förfrågningsunderlag till grundlig uppföljning. Att avskaffa LOV gör inte detta viktiga grundarbete enklare.

Den mest effektiva åtgärden mot välfärdsbrott är att aldrig ge företag som verkar med stöd av kriminella tillträde till marknaden. En av regeringens främsta prioriteringar är att bekämpa brottsligheten.

Regeringen vidtar flera åtgärder som syftar till att kontrollen och uppföljningen av välfärdssystemen ska förbättras. Regeringen har bland annat gett Statskontoret i uppdrag att föreslå åtgärder för att förbättra kommuners och regioners kontroll och uppföljning av privata utförare i syfte att motverka välfärdsbrottslighet, oseriösa aktörer och korruption.

Vidare föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2025 att Leverantörskontrollutredningens förslag att Bolagsverket ska ansvara för att tillhandahålla ett it-system för samordnad registerkontroll av leverantörer vid offentliga upphandlingar och valfrihetssystem genomförs. Utredningens förslag innebär att upphandlande organisationer ska kunna vända sig till Bolagsverket för att på ett snabbt och enkelt sätt kontrollera uppgifter från register hos Bolagsverket, Polismyndigheten, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och länsstyrelserna. Leverantörer som gjort sig skyldiga till brott eller andra oegentligheter ska enkelt kunna uteslutas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan vara värt att nämna att detta förslag har välkomnats brett vid remissbehandlingen - i princip alla remissinstanser tillstyrker det. Bland annat framförs att förslaget främjar en sund konkurrens och motverkar arbetslivskriminalitet. Utredningens förslag bereds nu inom Regeringskansliet.

Inom Regeringskansliet bereds just nu också utredningens förslag om att harmonisera uteslutningsgrunderna i LOV med dem som gäller för offentlig upphandling. Utredningens förslag innebär bland annat att en sökande kan uteslutas på grunder som kommunen eller regionen har skrivit in i underlaget. Detta skulle bli en stor förändring i förhållande till hur det varit tidigare.

Det är kommunerna och regionerna själva som väljer hur tjänsterna ska tillhandahållas medborgarna. Det är också de som har bäst förutsättningar att göra marknads- och riskanalyser för att kunna avgöra vad som är bäst i olika fall. Valet är i de allra flesta fall fritt mellan upphandling, valfrihetssystem och egen regi. Därtill finns möjlighet att på olika sätt samarbeta med civilsamhället och den idéburna sektorn.

Herr talman! Jag tackar Angelica Lundberg för frågan.

Det direkta svaret på när vi kan få en digital plånbok och därmed en e-legitimation på högsta tillitsnivå är någon gång under 2026 till 2027. Exakt datum är inte klart. De är tätt ihopkopplade; för att kunna ha en digital plånbok krävs också en e-legitimation på högsta tillitsnivå.

Sedan fanns också en fråga om att vi blir mer sårbara ju mer digitaliserade vi blir och att risken för cyberattacker eller andra sabotage mot våra elektroniska kommunikationer ökar. Det är ett problem. Det är därför vi i budgeten för nästa år och kommande år lägger mycket pengar på att öka skyddet för våra elektroniska kommunikationer så att de inte ska utsättas för sabotage. Om de skulle bli det ska det snabbt finnas ersättningsaggregat, eller vad det kan vara för något, så att våra samhällen inte slås ut på grund av att digitala kommunikationer slås ut.

Herr talman! Som civilminister ansvarar jag för mycket i min portfölj, men inte Trafikverket.

Hur gör vi detta? Det här är en fråga som jag måste få borra djupare i om vilken effekt detta får för kommuner och regioner och vilka kompensatoriska avvägningar som finns i detta, och vidare vart pengarna som påstås försvinna från dessa landsändar kommer att ta vägen i stället.

Jag har inget svar att ge på denna fråga. Men jag tackar för upplysningen, och sedan får jag ta detta med den minister som har Trafikverket och prata med honom om vilka effekter detta kan få och vad regeringen eventuellt behöver göra.

Herr talman! Jag tackar Torsten Elofsson för frågan. Det är verkligen en viktig fråga.

Precis som ledamoten säger saknar Sverige i dag en e-legitimation på högsta tillitsnivå. Det är bara fyra länder i EU som saknar detta, och Sverige är ett av de fyra länderna. Det här behövs för att vi ska kunna införa den digitala plånboken inom EU så att vi ska kunna identifiera oss oavsett var vi befinner oss inom unionen.

Det behövs också för att öka säkerheten när vi exempelvis gör digitala transaktioner, men också för att fler människor ska våga identifiera sig elektroniskt. Många, inte minst äldre personer, känner i dag en tveksamhet inför att göra detta av rädsla att bli utsatt för bedragare.

Det är en viktig fråga. Regeringen har sedan tidigare tillsatt en utredning som har kommit med sina förslag på hur vi ska kunna utforma en elektronisk identitet. Arbetet är i full gång. Vi beräknar att vara klara med detta någon gång 2026, 2027.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Det är dock en fråga som jag som civilminister faktiskt inte ansvarar för. Jag vet att det har skickats in en skriftlig fråga som en annan av mina ministerkollegor har besvarat, och jag hoppas att det svaret ska vara mer tillfredsställande än det jag kan ge här och nu.

Den myndighet som jag gissar att ledamoten är ute efter och som jag ansvarar för är väl Konsumentverket. Vi får se; vi har inte med anledning av detta gett några nya uppdrag till Konsumentverket. Det kan förstås finnas tankar och idéer om uppdrag och uppgifter som Konsumentverket skulle behöva ha för att tygla förekomsten av det här. Det som har framkommit är naturligtvis väldigt allvarligt, vill jag säga, och självklart behöver det redas ut. Frågan är dock om Konsumentverket är den myndighet som ska göra det eller om det faktiskt är andra myndigheter, som då ligger under andra ministrars ansvarsområden, som ska göra det.

Herr talman! Jag är ändå glad att Peter Hedberg kallar mig "min civilminister"! Jag tycker att det värmer lite extra.

Jag kommer inte att kunna återkomma med mer exakta svar i dag än vad jag kunde i förra veckan, herr talman, för vi vet inte i dag - eller vi har inte gjort någon bedömning av - exakt hur många kontor som kommer att påverkas. Det är myndigheten själv som kommer att behöva återkomma till regeringen om hur man ska hämta hem den här besparingen.

Nedläggning av kontor är en möjlighet, men jag vill verkligen betona betydelsen av att även jobba med öppettidernas sammansättning, mobila lösningar i stället för fasta kontor och inte minst samlokalisering med kommunal verksamhet. Då kan vi nämligen se inte bara lägre hyreskostnader utan även synergieffekter genom en ökad kommunal samverkan och därmed kanske också ett något mindre behov av personal. Men det här är något som vi kommer att få återkomma till framöver.

Fru talman! Att regeringen tycker att det är viktigt att staten ska vara kostnadseffektiv kan inte komma som någon större överraskning för oppositionen. Mina tre ledord som civilminister är just effektivitet, förenkling och medborgarnytta. Det är tre viktiga värden för den framtida förvaltningspolitiken. Statens servicecenter bidrar faktiskt till alla dessa tre nyttor, vill jag också säga.

Att vi i budgeten inte styr myndigheterna på ett sätt som försvårar kostnadseffektivitet är väl också rimligt. Om vi har en styrning som Riksrevisionen menar försvårar myndighetens arbete med att vara kostnadseffektiv tycker jag att det är en ganska lågt hängande frukt att ändra den styrningen och låta det bli som för nästan alla andra myndigheter, alltså att de har en väldigt stor bestämmanderätt när det gäller den egna verksamheten. Detta med verksamheten och var man till exempel placerar olika kontor är delegerat.

Detta är ingen främmande fågel i svensk statsförvaltning, om jag uttrycker mig så, att en myndighet får bestämma var man ska ha sina lokala kontor någonstans. Det är helt i enlighet med svensk förvaltningsordning. Detta vill vi nu ge till Statens servicecenter.

Följdfrågan på detta blir då: Är kostnadseffektivitet det enda värdet framöver för Statens servicecenter? Nej, det kommer det inte att vara. Och som jag också sa som svar till Kalle Olsson jobbar regeringen nu med att ta fram övergripande riktlinjer eller principer för denna kontorsetablering, men det är vi inte klara med än. Vi kommer att få återkomma om detta. Ibland blir det ju tomma svar på frågor om vi inte har svar att ge än. Är det för tidigt att ge svar kan det bli lite tomt ibland. Men regeringen får återkomma med svar på en del av de frågor som framkommit i den här debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Björk och Sköld kan få svar på sina frågor när de slutar vilseleda tittarna kring SD:s inflytande och roll i den regering vi har i Sverige.

När det gäller Kalle Olsson, som jag tycker ställer en högst seriös och relevant fråga om hur principerna för kontorsverksamheten ska se ut framöver är det så här. Det vi nu lägger in i budgeten, förutom neddragningen med 50 miljoner, är att Statens servicecenter ska få större bestämmanderätt över etableringen av kontor runt om i landet. Vi skriver inte att de ska få full beslutanderätt, utan de ska få större bestämmanderätt när det gäller lokaliseringen av kontoren.

Exakt vad detta kommer att innebära i praktiken kommer regeringen att få återkomma om. Budgeten är ju exempelvis inte beslutad i riksdagen än, ska vi komma ihåg. Exakt vad detta kommer att få för konsekvenser får vi alltså återkomma till.

Vi ser dock nu, som jag sagt även tidigare, att vi har en dialog med myndigheten och håller oss informerade om deras analyser och om hur de ser på läget framöver. Vi kommer också att ta fram utgångspunkter för den framtida organiseringen. Det är alltså inte så att regeringen lämnar detta helt vind för våg. Men själva beslutet om lokaliseringen kommer att innebära ett mycket större mandat för myndigheterna. Regeringen behöver dock naturligtvis ta fram någon form av principer för hur dessa beslut ska tas fram. Det kommer såklart att vara mer än bara effektiviseringsskäl som kommer att vara vägledande.

Med detta sagt kan Riksrevisionens rapport ändå inte negligeras fullt ut. Den visar på att det finns effektiviseringar som kan göras inom myndighetens kontorsverksamhet, och då tycker jag att vi ska lyssna på det.

Men all effektivisering behöver inte, som jag också sagt tidigare, ske genom att olika kontor läggs ned. Det kan handla om att anpassa verksamheter genom mobila koncept. Det kan handla om ändrade öppettider eller samlokaliseringar för att på så sätt sänka lokalkostnaderna. På så sätt kan man egentligen slå två flugor i en smäll: sänka kostnaderna men ändå förbättra verksamheten. Vi får se vad det analysarbete som har påbörjats hos myndigheten kommer att leda till.

Jag vill också säga att det i inläggen här förutsätts att det bara är kontor på landsbygden som kommer att läggas ned. Då tycker jag att man är lite förhastad i sina slutsatser. Jag är inte alls säker på att det bara kommer att bli den typen av kontor som läggs ned. Det kan mycket väl bli andra kontor som läggs ned eller får anpassa sin verksamhet. Det är lite för tidigt att säga det än. De svaren kommer vi att få återkomma till.

Fru talman! Eftersom det före klockan 16 ett flertal gånger i debatten sades "SD-regeringen" vill jag ge en sakupplysning. I Sverige har vi en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. I den ingår inte Sverigedemokraterna. Det är därmed inte fråga om en SDregering eftersom de inte sitter i regeringen.

Regeringen har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att få stöd för sin politik och budget i den demokrati vi lever i. En majoritet av väljarna har röstat på de fyra partierna, och vi har därför detta samarbetsprojekt, vilket hittills har fungerat mycket väl och tjänat Sverige väl.

Vi går åt rätt håll och har brutit en negativ trend inom många samhällsområden, vilket gör mig stolt att tillhöra en sådan regering. Men regeringen består av tre partier, nämligen Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Mycket riktigt som har sagts tidigare invigde jag i dag det 148:e servicekontoret i Rinkeby. Jag har under mina två år som civilminister inte varit med på samtliga nyöppningar, men när jag har kunnat vara med har jag varit med på invigningarna - och det har varit viktigt.

Jag står fast vid mitt ord om att servicekontoren även i fortsättningen kommer att vara viktiga. Servicekontoren kommer att finnas runt om i Sverige framöver, även med denna neddragning på Statens servicecenter. Vi tar alltså inte bort hela anslaget. Vi lägger inte ned myndigheten, men vi inför ett besparingsbeting på Statens servicecenter. Kontor kommer även i fortsättningen att finnas utspridda i landet, och staten kommer att ha ett ansikte och vara närvarande i hela Sverige - inte i alla kommuner men i stora delar av Sverige.

Med det sagt kommer de här neddragningarna såklart att få konsekvenser. Det är självklart. Vi för nu en dialog med myndigheten och håller oss informerade om hur den ser att den vill omhänderta den här besparingen framöver.

Man kan raljera över det eller säga att det är att frånsvära sig ansvaret som regering och minister att inte berätta exakt vilka kontor som ska läggas ned. Det tycker faktiskt inte jag. Det är i enlighet med svensk förvaltningsmodell att vi lägger ett sparbeting. Det händer emellanåt att man gör det på myndigheter. Vi gjorde det i förra budgeten, som gäller för i år. Där lade vi ett enprocentigt besparingsbeting på myndigheterna. Då var det upp till myndighetscheferna att avgöra var man lättast och på bästa sätt kunde hämta hem denna besparing.

Jag tycker också att det är myndigheten som besitter den bästa kompetensen att besluta om hur man ska hämta hem den här besparingen på 50 miljoner nästa år. Det kan handla om att lägga ned kontor som har väldigt få besökare. Det kan handla om att samlokalisera sig - i så fall är det bra, tycker jag - med en kommunal verksamhet, vilket gör att man kan sänka hyreskostnaderna. Man kanske kan jobba mer med mobila koncept, där driftskostnaden blir lägre - allt utifrån och utefter de förutsättningar som finns på den platsen. Det är myndigheten mycket bättre lämpad att avgöra än jag som statsråd är, så jag tycker inte att det är några som helst konstigheter att vi har valt den modellen.

Vi kan inte heller ducka för att Riksrevisionen har haft synpunkter på myndigheten och effektiviteten i myndigheten, att det finns en effektiviseringspotential och att myndigheten skulle kunna ha mycket större egen beslutanderätt över placeringen av olika servicekontor. Det är det vi nu lyssnar på och går vidare med, och vi ser därmed en besparingspotential.

Herr talman! Peder Björk har ställt tre frågor till mig med anledning av den anslagsminskning för Statens servicecenter som regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2025. Peder Björk har frågat mig på vilket underlag regeringen har baserat sitt förslag om minskade ekonomiska resurser till servicekontor, vilka effekter jag och regeringen bedömer att förslaget om minskade resurser till servicekontor kommer att få samt hur många färre servicekontor jag och regeringen bedömer att det kommer att finnas vid utgången av år 2027.

Vidare har Linus Sköld frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av vilka servicekontor som kommer att avvecklas till följd av nedskärningarna och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Linus Sköld har också frågat mig hur jag ska agera för att säkerställa medborgarnas tillgång till statlig service i hela landet.

Regeringen har inom ramen för arbetet med budgetpropositionen gjort en samlad bedömning av vilka möjligheter Statens servicecenter har att effektivisera sin verksamhet med servicekontor. Detta har gjorts bland annat utifrån vad Riksrevisionen pekade på i sin granskning av verksamheten, hur utvecklingen sett ut vad gäller antalet besök och hur anslagsnivån förändrats över tid.

Statlig närvaro och service i hela landet är viktigt för att förenkla för enskilda och öka medborgarnyttan, men det är samtidigt viktigt att varje skattekrona används klokt och att statligt finansierad verksamhet ständigt är föremål för omprövning och prioritering.

När det gäller konsekvenserna av anslagsförändringarna undviker jag att uttala mig om avvecklingar av kontor och liknande i det här skedet. Besparingen kommer säkerligen att få konsekvenser för servicekontorens tillgänglighet. Hur det fördelar sig mellan avvecklingar och till exempel förändringar i kontorsstorlek och öppettider är dock en fråga som myndigheten Statens servicecenter nu arbetar med och är bäst lämpad att besvara.

Vad gäller frågan om särskilda analyser kommer regeringen att fortsätta hålla sig informerad om hur detta arbete utvecklar sig. Regeringen anser att balansen mellan geografisk tillgänglighet och kostnadseffektivitet är viktig och avser att inhämta fördjupade underlag gällande hur myndigheten planerar att organisera verksamheten med servicekontor framöver. I anslutning till detta avser regeringen att tydliggöra några övergripande utgångspunkter för organiseringen.

Herr talman! Det är förvisso inte helt ovanligt att man inte rycker ut delar ur en utredning och lägger fram flera olika propositioner inom området, utan man samlar förslagen och utreder nya saker, om man tycker att det behövs, innan man lägger fram en proposition. Det är inte särskilt ovanligt att man gör på det sättet.

Efter betalningsutredningen har det, precis som jag sa i mitt förra inlägg, tillsatts ytterligare en så kallad bokstavsutredning, som kommer i slutet av året. Regeringen ansåg att det behövdes. Sedan får vi se vilken samlad bedömning vi gör när båda dessa utredningar ligger på bordet.

Detta innebär ju inte per automatik att det inte finns några tankar eller planer, vilket sades här i inlägget - det kan det ju finnas i alla fall. Regeringen kommunicerar ju inte alla tankar och planer som finns utan kommunicerar när det finns något handfast att besluta om eller presentera. När regeringen exempelvis aviserar en ny proposition kommunicerar den detta. Det kan dock självklart finnas tankar och planer redan innan det kommuniceras.

Vi har också fått en ny riksbankslag. Där ställer man ökade krav, vilket kan vara intressant utifrån den här frågan. Den nya riksbankslagen ger Riksbanken ett tydligare ansvar för kontantkedjan. Detta ska exempelvis bidra till att kontanter finns tillgängliga i betryggande utsträckning i hela Sverige.

Riksbanken har också öppnat kontantdepåer, som nu finns i Stockholm, Jönköping, Falun och Umeå. Den 1 januari 2026 ska man öppna ytterligare två kontantdepåer. Det har alltså hänt en del saker under den här regeringens två år. Men just när det gäller betalningsutredningen, och hur vi avser att gå vidare med den, får vi hålla er på halster lite till och be att få återkomma om exakt tidsplan.

Herr talman! Jag börjar med att tacka ledamoten Nylund Watz för de litterära referenserna; det var ganska avkopplande att få lyssna på.

Så här är det: Det finns inga svar på den frågan, naturligtvis. Eftersom den inte finns uppsatt på propositionslistan finns det inget datum som jag kan ta fram ur rockärmen och ge i den här debatten, utan regeringen får återkomma när ett datum väl finns. Frågan när det kommer en proposition kan jag alltså inte svara på i dag, utan svaret är att utredningen fortfarande bereds. Den har varit ute på remiss och bereds nu i Regeringskansliet.

En sak har Betalningsutredningens arbete resulterat i, nämligen ytterligare en utredning. Det kan man ju skratta åt, men det beror på att vi tyckte att det fanns anledning att ytterligare fördjupa vissa delar av detta för att kunna säkerställa att det även ska gå att betala med kontanter framöver, inte minst för särskilda varor och tjänster som är särskilt viktiga för att ett samhälle ska fungera. Det är det en så kallad bokstavsutredning nu tittar på, och den ska återkomma senast på nyårsafton i år. Det är alltså inte jättelång tid kvar.

Sedan får vi i regeringen se om vi gör bedömningen att vi med dessa två utredningar har så pass mycket kött på benen att vi kan gå vidare med en proposition till riksdagen, men jag har i dag inget svar på när en sådan kommer.

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat finansmarknadsministern om och i så fall när han och regeringen avser att återkomma med en proposition till riksdagen i syfte att leva upp till målet att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader. Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen arbetar aktivt för att efterleva målet att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader. I mars 2023 tog regeringen emot utredningsbetänkandet Staten och betalningarna (SOU 2023:16). Några av de åtgärder som föreslås är att bredda, förstärka och utvärdera statens insatser på betalningsmarknaden för att nå det av riksdagen beslutade målet om allas tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader.

Målet föreslås ersättas med ett nytt mål om att alla i Sverige ska ha möjlighet att göra betalningar till rimliga kostnader, oavsett betalningssätt. Utredningen betonar att staten med fördel kan överlämna åt marknadens aktörer att utföra samhällsviktig betalningsverksamhet men att den bör ställa tydliga krav så att ansvar för utförandet inte kan väljas bort av enskilda aktörer.

I Staten och betalningarna lyfts det fram att många inte kan eller på annat sätt är förhindrade att göra digitala betalningar. Det finns också risk att kontantanvändningen blir så låg att kontantinfrastrukturen och tillgången till kontanttjänster hotas.

Som ett resultat har en utredning tillsatts i år, Utredningen om möjligheten att betala med kontanter för livsnödvändiga varor (Fi2024/00068), som bland annat har i uppdrag att analysera effekterna av redan genomförda lagstiftningsåtgärder inom kontantområdet och se hur dessa samverkar med den tekniska utvecklingen och förändrade betalmönster. En kartläggning ska också göras av vilka tjänster, produkter och geografiska områden där kontanter spelar en särskild roll, i såväl fredstida krissituationer som under höjd beredskap och ytterst krig.

Det är positivt att tillgången till kontanttjänster inte har försämrats, tack vare att kreditinstituten alltjämt uppfyller sina skyldigheter att tillhandhålla platser för kontanttjänster på nationell nivå. Länsstyrelsernas arbete med att administrera statligt stöd till marknadsaktörer fortgår, och PTS arbetar tillsammans med länsstyrelserna för att främja alla människors möjlighet att använda digitala betaltjänster.

I sammanhanget kan också nämnas att den nya riksbankslagen innebär att Riksbanken får ett tydligare ansvar för kontantkedjan och ska bidra till att det finns kontanter i betryggande utsträckning i hela Sverige, till exempel genom att se till att det finns minst fem kontantdepåer i Sverige och genom att övervaka kontanthanteringen.

Utredningen ska lämna sitt betänkande till regeringen senast den 31 december 2024.