Joanna Lewerentz

Herr talman! Man ska komma ihåg att Socialdemokraterna vill se förslaget om ändringstillstånd tillsammans med den del som handlar om obligatorisk omprövning. Det riskerar, anser jag, också att bli ett slag i luften. Det kommer att sända signaler till företag att inte våga investera, om det är så att det bara är några år kvar till dess att man tvingas göra en stor omprövning av hela sitt företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Jag skulle vilja ställa en motfråga. Hur tror ledamoten att ett ändringstillstånd tillsammans med den obligatoriska omprövningen kommer att få bättre effekt än att bara köra på ett ändringstillstånd?

Herr talman! Det råder inga tvivel om att klimatomställningen är vår tids största utmaning. Det är lätt att tyngas av dystra prognoser för framtiden om att omställningen går för långsamt och att vi riskerar att inte uppnå viktiga mål. I ljuset av detta måste fokus i miljöpolitiken läggas på rätt saker: effekt och resultat.

Moderaternas syn på klimat-, energi- och miljöfrågorna grundar sig i teknikoptimism och hoppfullhet. Vi är övertygade om att människan genom tekniska framsteg, vetenskap och fakta kan lösa de problem vi står inför och nå klimatmålen. En del av den mängd åtgärder som behövs för att lyckas med detta är att göra det som krävs för att stötta det svenska näringslivet i omställningen. Svenska företag har länge legat i framkant vad gäller innovation och utveckling, och det är tillsammans med näringslivet vi kan klara omställningen.

Den svenska exportens klimatnytta motsvarar ungefär 23 miljoner ton koldioxid, vilket är ungefär hälften av de totala utsläpp som genereras i Sverige i dag. Med rätt förutsättningar kan vi se till att det svenska näringslivets klimatnytta blir ännu större och att vi tar fler steg närmare netto noll.

Sverige ska vara ett land som lockar företag och investeringar. När allt fler företagare uttrycker en vilja att ställa om måste vi värna detta. Näringslivet är den nya miljörörelsen.

Vi behöver fortsatt jobba för att Sverige ska dra nytta av ny teknik och innovationer som värnar och utvecklar såväl den storskaliga industrin som våra småföretagare samtidigt som det bidrar till ökat välstånd och sänkta utsläpp.

Det kan låta motsägelsefullt, men ett av de främsta hindren för en hållbar omställning av vårt samhälle handlar om möjligheten för företag att få ett miljötillstånd - detta på grund av långa och krångliga tillståndsprocesser. Klimatkrisen är här och nu. Då är det inte rimligt att en tillståndsprövning för företag som till exempel vill investera i mer klimatsmart teknik tar flera år att ro i hamn.

Tillståndsprocesserna präglas också ofta av ett osäkert utfall. Det medför stora risker att kostnaderna för företagen ökar, att arbetet försenas och att investeringsviljan minskar. Detta går helt på tvärs med vad som behövs för att vi ska klara av att ställa om. Genom snabbare och effektivare tillståndsprocesser har vi möjlighet att öka farten i klimatomställningen.

Sverige behöver ett konkurrenskraftigt näringsliv som tar oss framåt i den gröna omställningen, och då håller det inte att krånglig byråkrati hindrar densamma. Vi behöver skicka rätt signaler till våra företagare och säga: Vi står på er sida i klimatomställningen!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Med propositionen Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning lyfter regeringen problematiken med de långdragna tillståndsprocesserna och lämnar nödvändiga förslag på förändringar som ska ändra på detta, bland annat förslaget om ändringstillstånd. Att ändringstillstånd av verksamheter ska vara huvudregel är en förutsättning för att omställningen ska ske i snabb takt. Att tillstånd enbart behöver prövas på den ändring av verksamheten som ett företag vill göra, och inte på hela verksamheten, kommer att kapa handläggningstiderna rejält.

Detta är av yttersta vikt för att investeringsviljan inte ska hämmas och för att infasningen av ny, mer effektiv och mer miljövänlig teknik inte fördröjs. Detta möjliggör att fler svenska företag vågar investera i omställningen och att de ytterligare kan bidra till den globala klimatnyttan.

Herr talman! Jag nämnde tidigare att Moderaterna är ett hoppfullt parti. Vi tror att det är möjligt att ta sig ur klimatkrisen på ett smart sätt. Det måste vara enkelt att starta och driva verksamheter som har stor samhällsnytta. Industrin står redan nu redo att göra de investeringar för klimatomställningen som är viktiga för vår väg mot nettonollutsläpp. Då är det inte anständigt för ett företagarland som Sverige att systematiskt stå i vägen för dem som är villiga att ställa om.

Den gröna omställningen är en konkurrensfördel, och den bör behandlas på det sättet. Regeringen och denna församling behöver fortsätta att jobba mycket aktivt för att omställningen ska kunna fortgå så skyndsamt som möjligt, hand i hand med näringslivet. Genom de förändringar som nu föreslås bidrar vi till bättre förutsättningar för klimatomställningen och för Sveriges tillväxt och välstånd. Med det sagt ställer jag mig bakom utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Risberg, för välkomnandet! Även om vi inte riskerar att dra över talartiden måste vi ha lite action, tänkte jag.

Bland medlemsstaterna i Osaks finns många av världens fattigaste länder. Det är ingen nyhet att Miljöpartiet är ett något tillväxtfientligt parti. Jag skulle dock vilja fråga ledamoten Risberg hur vi ska bekämpa fattigdomen i de här länderna när Miljöpartiets egen miljöpolitik går ut på att till och med göra Sverige fattigare.

Sverige har som land en unik möjlighet att med innovativa företag i samarbete med EU gå i bräschen för att skapa just grön tillväxt, tillväxt som utrotar fattigdom, bibehåller det välstånd som vi under många år byggt upp i Sverige samtidigt som den gör världens handel grönare. Varför inte ta vara på detta?

(Applåder)

Fru talman! Utveckling, innovation, säkerhet, fred och välstånd - alla dessa är en effekt av utbyte, partnerskap och frihandel mellan länder i världen.

Sedan 70-talet har Europeiska ekonomiska gemenskapen haft ett samarbete med de 79 staterna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet. Detta samarbete utvecklades 2000 med Cotonouavtalet, som väglett relationerna mellan EU och Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet och nu ersätts av Samoaavtalet. I Samoaavtalet täcks fler samarbetsområden än i det tidigare avtalet, och avtalet innebär bland annat att bättre förutsättningar för hållbar handel och hållbar tillväxt skapas.

Frihandel och internationellt samarbete är inte bara ekonomiska verktyg. De är fundamentala byggstenar för en fredligare och mer välmående värld. Genom att stödja och utveckla avtal som Samoaavtalet kan vi inte bara främja ekonomisk tillväxt utan också stärka de globala band som bidrar till långsiktig säkerhet och stabilitet.

Det är otroligt viktigt att Sverige, som ett demokratiskt land där en stor del av ekonomin bygger på handel med andra länder, fortsätter stå upp för att denna typ av samarbeten fortskrider och utvecklas. Förenklade möjligheter för länder att bedriva handel är inte bara gynnsamt för de utvecklingsländer som vi och EU handlar med utan också en stomme i svensk ekonomi. Vi måste fortsätta att främja dessa principer och arbeta för att skapa en framtid där handel inte bara är ett medel för ekonomisk vinning utan också en väg mot global rättvisa och hållbar utveckling. Med Samoaavtalet bidrar de 79 medlemsstaterna, EU och Sverige till att gagna dessa principer, med utgångspunkt i mänskliga rättigheter, demokrati, social och mänsklig utveckling, hållbar och förenklad handel, migration och hållbar tillväxt.

Samoaavtalet är inget handelsavtal men syftar bland mycket annat till att fördjupa samarbete, reducera handelshinder och främja rättvisa villkor inom handeln. Detta skapar fler affärsmöjligheter, vilket stärker och utvecklar den privata sektorn och ökar möjligheten för fler företag att starta och expandera. Det är en viktig del i arbetet för att nå avtalets mål nummer 4, att alla medborgare i samtliga 79 medlemsstater ska ha ett anständigt arbete. Det här är nyckeln till att skapa välstånd.

Förutom att det skapas goda förutsättningar för ökat välstånd kan det växande välståndet samtidigt ta avstamp i en innovativ och miljömässigt hållbar tillväxt. För Sverige och EU innebär detta en möjlighet att sätta en global standard för hur handel och utveckling kan bedrivas på ett ansvarsfullt sätt. Sverige har redan visat att utsläppsminskningar kan gå hand i hand med tillväxt, och med ett tillväxtmål som kompletterar utsläppsmålet, vilket Moderaterna ämnar driva i EU, kan Sverige och EU ta ledartröjan och visa vägen för grön tillväxt. Vi har nu stora möjligheter att tillsammans med de 79 medlemsstaterna bidra till detta.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen satsade 12 miljarder kronor i ekonomisk förstärkning till kommuner och regioner i budgetpropositionen 2023. Jag vet också att regeringen följer utvecklingen noga, och såvitt jag vet har man inte uteslutit att man kan tillskjuta mer pengar till nästa års budget. Jag kan också påminna ledamoten om att vi nu lägger fram en satsning i vårändringsbudgeten på 20 miljoner kronor just för att tillgodose behoven som barn med NPF har. Ett av de krav ni ställer levererar vi faktiskt redan på.

När det gäller frånvaron kan jag bara hålla med dig. Min uppfattning är inte att regeringen inte vill ha ett frånvaroregister. Det är jätteviktigt att vi samlar fakta och kunskap om dessa elever och vad vi kan göra för att få tillbaka dem till skolan.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det är glädjande att se att vi är många i den här kammaren som bryr oss om dessa elever, att det har gjorts satsningar tidigare och att Centerpartiet till exempel lägger motioner i frågan för att lyfta upp den i debatten, för frågan är otroligt viktig.

(Applåder)

Fru talman! Inflationsläget och lågkonjunkturen ställer höga krav på prioriteringar. Det går inte att sticka under stol med.

Men en sida av myntet som ännu inte nämnts i debatten är att för de tre senaste åren har kommunsektorn ett samlat överskott på 100 miljarder. Det betyder inte att alla kommuner har ett överskott, men många har det. I denna pressade tid ger det ett utrymme att prioritera. Jag tycker att många kommuner i detta läge behöver bekänna färg och visa att de värnar kärnuppdraget. För mig är det allra viktigaste kärnuppdraget förstås skolan.

Fru talman! När vi uppfyller vår skyldighet till de elever vi flyttar på genom att ge dem den undervisning de har rätt till uppfyller vi också vår skyldighet till deras klasskamrater att de ska få vistas i en trygg skolmiljö.

Vad är ledamotens svar till den flicka som blev våldtagen av sin klasskamrat och som till slut själv tvingades byta skola för att klara av att över huvud taget gå till skolan? Moderaternas svar är tydligt: Offret ska fredas och förövaren flyttas - detta samtidigt som vi uppfyller vår skyldighet att säkerställa alla elevers rätt till utbildning. Vad är Socialdemokraternas lösning på detta?

Låt mig också upplysa ledamoten om att läsa-skriva-räkna-garantin medförde en administrativ börda för lärarna när de tvingades genomföra många tester, dokumentera och rapportera.

Jag vill också skicka frågan till kommunerna. De har ett jätteansvar för att inte lägga mer administration på lärare. Det handlar inte om sådant som kommer härifrån utan andra onödiga saker som lärarna tvingas utföra.

Jag vill se ett renodlat läraryrke där läraren fokuserar på undervisning, elevtid och planering.

De extra timmarna med läxhjälp som också infördes under Socialdemokraternas tid vid makten medförde att mycket planeringstid försvann för lärarna eftersom de skulle hjälpa eleverna med läxor. Detta gjorde jag med glädje, men alla lärare har inte förmågan att prioritera så att man hinner med allt sitt arbete.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Fackförbundet Sveriges Lärare hänvisade tidigare i veckan till en granskning som visar att en högstadielärare i timmen hotas av elever, och många av dem blir också utsatta för våld. Samtidigt kränks elever varje dag i skolan.

Vi har ett jättestort ansvar att lära barn och unga att ta ansvar för sina handlingar. Oönskat beteende måste få direkta konsekvenser, men det betyder inte att man lämnar den enskilde vind för våg. Alla elever har en lagstadgad rätt till undervisning, och det akutskolor utgör är just den lagstadgade rätten att få ta del av undervisning oavsett om man har betett sig illa eller inte.

Vi måste våga visa att den som hotar, kränker och gör fel också får ta konsekvenserna av det samtidigt som vi inte vänder dem ryggen. Skickar vi i stället hem dem i två veckor lämnar vi dem vind för våg i hemmet, och det kan vi göra gång på gång. Skickar vi dem i stället till en akutskola där det finns kompetent personal som kan stötta och vägleda dem samtidigt som de får den undervisning de har rätt till hjälper vi dem på rätt väg.

Samtidigt förstår jag den oro du uttrycker, Linus Sköld. Men en skola med ordning och reda och tydliga förväntningar och krav är en skola som i högre grad funkar för barn med NPF.

Fru talman! I dag debatterar vi utbildningsutskottets betänkande 7 Elever och lärare. Och det är just elever och lärare som spelar huvudrollen i skolan - utan dem, ingen skola.

När jag inte har äran att tjänstgöra här i riksdagen har jag en av dessa roller. Och utan att vilja trampa någon här inne på tårna kan jag bara konstatera att jag har världens bästa jobb: Jag är lärare. Och anledningarna till att det är just världens bästa jobb är många. Låt mig ge några exempel.

När engagemanget sprudlar i klassrummet, när klassen visar på god sammanhållning och stöttar varandra i vått och torrt, när eleven som kämpar knäcker koden och får allt att flyta på, när du plötsligt når fram till eleven som varit sluten och får hjälpa och stötta och när dina kollegor oavsett befattning jobbar mot samma mål och lyckas - då, fru talman, är det ljuvligt att vara lärare.

Men när en elev kämpar och stegen framåt är så små att de inte är synliga för eleven själv, när en elev känner sig utsatt och ensam, när en elev uttrycker sorg och ångest över att den inte passar in och över att den ständigt gör fel, när du som lärare vänt på varje sten för att nå fram för att hitta något som fungerar men möter en återvändsgränd igen, när du tvingas se en elev uppleva misslyckande efter misslyckande för att du och andra kollegor helt enkelt inte räcker till och när du ser den tomma bänken där eleven som inte längre orkar komma till skolan egentligen borde sitta - då, fru talman, är det förskräckligt att vara lärare.

I vårt avlånga land har vi många fantastiska skolor. Vi har många fantastiska lärare, pedagoger, elevassistenter, rektorer, intendenter, fritidspersonal, matsalspersonal, vaktmästare, städare och andra som gör allt som står i deras makt för att skapa en trygg och fungerande skola som håller hög kvalitet för våra barn. Men dessa personer befinner sig också dagligen i dilemmat att de inte räcker till.

Det handlar om att möta elever med behov av anpassningar eller särskilt stöd - elever som lider av psykisk ohälsa och elever som utagerar och kränker andra elever eller personal. Det kan handla om elever som behöver extra stimulans och utmaning i undervisningen eller elever som kanske har det lite kämpigt med matten eller läsningen. Alla dessa elever ryms och ska få rymmas i den svenska skolan. Det är deras lagstadgade rätt och vår skyldighet att se till att de får den utbildning de behöver för att klara sig i livet.

Fru talman! Att denna skyldighet faktiskt når i hamn är inte alltid självklart i vårt avlånga land. Elever i behov av särskilt stöd tvingas dag efter dag till en miljö som inte är anpassad efter deras behov. De tvingas dag efter dag uppleva misslyckanden i skolan. Och de tvingas dag efter dag ta konsekvenserna av att vi inte lyckas leva upp till våra skyldigheter gentemot dem.

10 procent av Sveriges befolkning lider i dag av någon typ av neuropsykiatrisk svårighet, som adhd, autism eller dyslexi, för att nämna några exempel. I en klass på 30 elever motsvarar det cirka tre elever. Det är tre elever i en klass där alla är just elever. De är barn i en kontext med huvudsyfte att de ska lära sig saker de inte kan - barn som förväntas lära sig nya saker av en ensam lärare.

I ett klassrum kan en lärare behöva hjälpa till med diverse saker. Det kan handla om att sätta igång eleven som har svårt att komma igång själv. Det kan handla om att hjälpa eleven som har svårt med ämnet eller att utmana eleven som har lätt för ämnet. Det kan handla om att hjälpa och trösta eleven som ramlat och slagit sig på rasten eller lösa konflikten som uppstod på fotbollsplanen. Och därtill ska läraren anpassa undervisningen för eleven med särskilda behov.

Fru talman! Jag vet att lärare där ute kämpar och sliter för att räcka till. Vi lider med våra barn när de inte lyckas. Men vi kan inte klona oss. Vi har inte åtta armar. Vi har inte ögon i nacken, även om många elever nog skulle tro att vi har det.

Men när 60 procent av eleverna med autism inte klarar grundskolans kärnämnen och över 50 procent har problematisk skolfrånvaro har vi misslyckats. När personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ständigt hamnar utanför arbetsmarknaden har vi misslyckats. Och när en enda elev känner att den inte klarar av att leva upp till skolans förväntningar på grund av sin funktionsnedsättning har vi misslyckats. Något behöver förändras.

Fru talman! Under alltför lång tid har vi låtit inkluderingstanken prägla svensk skola, så till den grad att man inte längre verkar respektera att alla är olika. Alla tar inte till sig undervisning på samma sätt. Alla klarar inte av att vistas i en vanlig klassrumsmiljö. Hur vi än försöker kommer inte alla att förmå anpassa sig till det vi anser är det normala.

Missförstå mig rätt: Alla elever som kan vistas i ett vanligt klassrum ska göra det. Det är eftersträvansvärt. Men vi måste våga ha två tankar i huvudet samtidigt och acceptera att alla faktiskt inte förmår leva upp till de förväntningar som präglar ett vanligt klassrum.

Inkluderingstanken har i dag gått så långt att den snarare exkluderar. Den exkluderar från rätten att utbilda sig, från arbetsmarknaden och från att leva ett hälsosamt och lyckligt liv. Det måste bli ändring på det.

Regeringen har i 2023 års budget och i vårändringsbudgeten satsat för att säkerställa att utbildningen ska komma alla elever till del. För elever med NPF är det av yttersta vikt att stöd sätts in så tidigt som möjligt, att det på skolorna finns personal som har verktygen och kunskapen att möta och undervisa dessa elever utifrån deras förutsättningar och att miljön är anpassad efter deras behov.

Att regeringen nu satsar på fler speciallärare och möjlighet att anordna mindre undervisningsgrupper är ett mycket viktigt steg i att se till att vi skapar en skola som är till för alla. Det är satsningar som skapar inkludering på riktigt.

Detta är några steg på vägen, men vi är långt ifrån klara. Vi behöver också reformera läroplanen så att den blir tydlig och konkret med mätbara kunskaper anpassade till elevernas ålder, med tydliga kunskapskrav därtill. Dagens abstrakta läroplan skapar stress och osäkerhet hos alla elever, inte minst våra elever med särskilda behov.

Tidiga diagnostiska prov behöver genomföras för att kartlägga elevers kunskaper för att i så god tid som möjligt sätta in rätt stöd där det behövs. Tidiga insatser är en mycket viktig nyckel till en lyckad skolgång för alla elever.

Resursskolorna behöver förstärkas, och en långsiktig finansiering för resursskolans målgrupp måste komma på plats. Även den anpassade grundskolan och gymnasieskolan måste förstärkas så att alla elever oavsett förutsättningar kan utvecklas till sin fulla potential.

Till sist behövs en nationell uppföljning av den problematiska skolfrånvaron tillsammans med en nationell handlingsplan för hur vi får tillbaka våra elever till skolan.

Det är mycket glädjande att denna regering visar en vilja att ta tag i dessa frågor, och jag ser mycket fram emot att i denna kammare bifalla ytterligare insatser för att säkerställa alla barns rätt till utbildning.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Att välja gymnasium och gymnasieprogram är kanske det första riktigt stora beslut du fattar som människa, och med ditt beslut tar du dina första självständiga steg mot vuxenlivet. Gymnasietiden är en enormt viktig tid för personlig utveckling där dina egna drömmar och mål ligger i fokus - en tid för att knyta nya kontakter och en tid då du börjar bygga på din roll som del av vårt gemensamma samhälle.

Som vi alla vet är utbildning det mest effektiva vaccinet mot utanförskap, och därför har vi ett stort ansvar för att se till att en relevant utbildning som skapar förutsättningar för framtiden kommer alla unga till del.

För att gymnasieelever ska kunna ges förutsättningar att skapa sig denna framtid behöver gymnasieskolan vara en trygg plats. Elever och lärare såväl som rektorer ska känna sig trygga i skolan, och klassrummen ska präglas av arbetsro. Skolan ska vara fri från stök, hot, våld, kränkningar och trakasserier. Stök och kränkande behandling är dock tyvärr fortfarande ett stort problem. Ska skolan kunna skapa en trygg miljö krävs ett genomgripande och systematiskt arbete. Lärare och rektorer måste ha verktyg för att kunna upprätthålla ordning och trygghet.

Det måste också vara så att den som utsätts för kränkningar, våld eller trakasserier ska fredas från den som utsätter. Det får inte vara så att det i slutändan är den som blir utsatt som får flytta på sig. Det måste därför bli enklare för rektorer att stänga av eller omplacera de elever som konsekvent stör, kränker eller mobbar andra elever. Det är mycket glädjande att regeringen med utgångspunkt i Tidöavtalet har skrivit under på att öka både rektorers och lärares befogenheter att agera när elever stör, kränker eller utövar hot och våld.

Herr talman! Ur perspektivet arbetsmarknad och kompetensförsörjning spelar gymnasieskolan en viktig roll för att förse vårt gemensamma samhälle med den kompetens - akademisk såväl som yrkesmässig - som vi är i behov av. Gymnasieskolan spelar en viktig roll för att se till att alla ungdomar ges just möjlighet att bli en del av samhället samtidigt som de ska kunna bygga sig det liv de eftersträvar.

Gymnasieskolan spelar en viktig roll i att oavsett vilket spår eleven väljer faktiskt skapa vägar till arbete, och dessa möjliga vägar måste vara många. Det måste vara minst lika värdefullt att gå ett program som direkt leder till arbete som att gå ett program som leder till högre studier, för vi är alla inte stöpta i samma form.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vissa delar av arbetsmarknaden skriker efter kompetens - ett behov av kompetens som i många fall skulle kunna mättas av studenter från någon av yrkesutbildningarna. Moderaterna har sedan förra mandatperioden drivit frågan om att arbetsmarknadens behov ska tas i större beaktning i dimensioneringen av platser på de olika yrkesprogrammen, och det är nu också regeringens politik. Detta är en viktig pusselbit i att lösa kompetensförsörjningen men också i att se till att en gymnasieutbildning i framtiden faktiskt också leder till ett jobb.

Regeringen satsar också pengar för att fortsätta att stärka yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft. Fler behöver bli yrkeslärare, och fler elever behöver lockas till yrkesprogrammen.

Herr talman! Som jag också nämnde tidigare är vi inte alla stöpta i samma form. Det är av yttersta vikt att vi ser till att elever som behöver stöttning i sin kunskapsutveckling också får det. Men en grupp elever som glömts bort alldeles för länge är de särskilt begåvade eleverna. Dessa elever behöver också hjälp och stöttning men från den andra änden. De behöver vägledas och stimuleras så att även de kan utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Detta är också något regeringen satsar på, med en permanentning och utökning av den pågående försöksverksamheten med riksrekryterande spetsutbildningar inom både grundskolan och gymnasieskolan

Herr talman! Det är för mig väldigt glädjande att se att vi är många som vill förbättra just detta - att stärka möjligheterna för unga att lyckas i livet, oavsett ambitioner. Vi är många som vill se teoretiska program såväl som yrkesprogram med ett relevant innehåll, där kompetensbehovet tas i beaktande samtidigt som den enskilde elevens drömmar och ambitioner också ges utrymme.

Vi behöver fortsätta att arbeta för att ingen kompetens, ingen förmåga, inget engagemang och inget framtidshopp går till spillo. Vi behöver fortsätta att arbeta för att Sverige ska vara en kunskapsnation i framkant, där rekryteringen till högre utbildning fortsatt är stark samtidigt som vi högt värderar ambitionen att välja ett snabbare spår till yrkeslivet genom till exempel ett yrkesprogram.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Rätten att skyddas från sin förövare, en partner som är våldsam, är självklar för oss alla, och skyddade boenden är en mycket viktig insats för att brottsoffer ska våga ta det första steget för att lämna en våldsam och destruktiv relation.

Det vi absolut inte får glömma i de här situationerna är barnen - barn som har bevittnat att en förälder blir misshandlad, barn som i värsta fall själva blivit utsatta för våld, barn som också själva är brottsoffer.

I dag beviljas barn som följer med en vårdnadshavare till ett skyddat boende ofta ingen egen insats. De löper därför risk att gå miste om den vård eller det stöd som de kan vara i behov av utifrån den fruktansvärda livssituation som de befinner sig i.

Min fråga går till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall. Vad ämnar statsrådet och regeringen göra för att säkerställa att även barnen får behovet av skydd, vård och stöd tillgodosett?