Aida Birinxhiku

Herr talman! Det finns fortfarande inte ett enda besked om när eller hur företagen ska få sitt utlovade elstöd, trots att det skulle vara på plats redan den 1 november. Och det slår naturligtvis hårt mot företagen och jobben i hela landet.

Energi- och näringsminister Ebba Busch framförde i början av januari att regeringen inom kort skulle göra en anmälan till kommissionen om godkännande av elstödet till företagen. Därefter har ministern återkommande svarat att hon inte kan ge företagen några besked.

När jag debatterade frågan med ministern förra veckan svarade hon återigen att regeringen ännu inte har gjort en anmälan till kommissionen.

Har regeringen, statsrådet Johan Forssell, i nuläget skickat in anmälan till EU-kommissionen?

Fru talman! Jag vill använda mitt sista anförande till att påminna om själva syftet med debatten, nämligen att få besked om det utlovade elstödet till företagen. Jag konstaterar dock att det i den här debatten har funnits ett större intresse av att återkomma till bortförklaringar i stället för att återkomma med besked till svenska företag.

Jag förstår om de som lyssnar till debatten känner sig ännu mer uppgivna. Regeringen lovade att de skulle kompenseras för de höga elpriserna den 1 november, och nu kan de snart tre månader senare inte få ett enda besked om när pengarna kommer.

Vad tycker statsrådet att vi ska svara oroliga företag och familjer efter den här debatten? Att regeringen gör exakt vad man lovade i valet, trots att de inte har fått en enda krona, att de bara inbillar sig att regeringen har utfärdat vallöftet eller att det är alla andras fel att företagen inte har fått sitt utlovade elstöd?

Det finns ett enda svar som företag runt om i landet kräver och som jag upprepade gånger har krävt i debatten, och det är svaret på frågan om när företagen får det elstöd som regeringen gång på gång har lovat dem. Men energi- och näringsminister Ebba Busch har inget svar.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten, men jag beklagar att statsrådet inte ger företagen tydligare besked. Jag beklagar att företag får fortsätta att vänta på obestämd tid, och jag beklagar att det är företag och familjer som får ta smällen för regeringens svikna vallöften.

(Applåder)

Fru talman! Under den senaste partiledardebatten här i kammaren framhöll statsrådet följande: "Vi har nog med politiker som skyller sina misstag på andra och inte själva vill ta ansvar."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men nu försöker statsrådet själv skriva om historien om det hon har lovat i valet, trots att det gemensamma vallöftet som regeringspartierna tillsammans utfärdade inte hade kunnat vara tydligare. Statsrådet skyller även på tidigare, socialdemokratiska regeringar genom att upprepa felaktigheter om den förda energipolitiken, trots att regeringspartierna har haft ett avgörande inflytande över den energipolitik som har gällt fram till nu.

Det är ingen annan än regeringen själv som bär ansvaret för att ha misslyckats med att leverera på sitt eget vallöfte. I stället för att slösa tid på bortförklaringar måste regeringen nu ta sitt ansvar, agera skyndsamt och ge företagen tydligare besked.

Fru talman! Jag diskuterar gärna vad som har sagts och vad som har gjorts, men det företagen vill veta är vad som kommer att hända framöver. Statsrådet framhåller att den här frågan är av högsta prioritet för regeringen. Men det är svårt att tro av flera anledningar.

För det första försenas processen ytterligare av att regeringen i elfte timmen drog tillbaka det första elstödsförslaget, som om det vore en nyhet för regeringen att EU-rätten uppställer vissa begränsningar för den här typen av stöd.

För det andra framför statsrådet att EU äger tidsfrågan. Men kommissionens talesperson har varit tydlig med att tidsåtgången i stor utsträckning beror på tidpunkten för och kvaliteten på regeringens dialog med kommissionen före anmälan. Dessutom förutsätter jag att regeringen fortsätter att jobba med elstödet parallellt med EU-kommissionens prövning när en anmälan väl är gjord.

För det tredje säger regeringen nej till vårt förslag om en elräkningsakut, vilket ändå är anmärkningsvärt med hänsyn till att statsrådet själv lovade att införa en sådan i valet.

Vi socialdemokrater har krävt att regeringen snabbt inför en elräkningsakut för att hjälpa företag och familjer att betala elräkningarna tills elstödet är på plats. Regeringen svarar dock att det inte har gått att införa på kort varsel, trots att det var regeringen som drog ut på tiden för att behandla vårt förslag.

Slutligen noterar jag att regeringen inte heller agerar för att lösa frågan på lång sikt. Regeringen och Sverigedemokraterna försämrar villkoren för den havsbaserade vindkraften, vars utbyggnad är helt avgörande för att få ned elpriserna så snabbt som möjligt. Regeringen vägrar dessutom att bjuda in till blocköverskridande energisamtal, trots att marknadens aktörer efterfrågat långsiktiga spelregler för att de ska investera i ny elproduktion.

Fru talman! Företagen vill inte ha statsrådets medlidande, utan de vill ha tydliga besked. Det minsta de kan kräva, tre hela månader efter att elpriskompensationen skulle vara på plats, är att få något slags besked om när eller hur pengarna kommer så att de i alla fall kan planera i det här svåra läget, så att fler företag inte behöver gå i konkurs eller fler människor förlorar sina jobb innan det försenade elstödet är på plats.

Fru talman! Därför upprepar jag min fråga till statsrådet: När kommer statsrådet att se till att företagen får det utlovade elstödet?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Under valrörelsen lovade regeringen och Sverigedemokraterna att ett högkostnadsskydd mot de höga elpriserna skulle vara på plats den 1 november. Hushåll och företag utlovades kompensation i god tid före jul, och det var regeringens enskilt viktigaste och tydligaste vallöfte.

I morgon har det gått exakt tre månader, och fortfarande finns det inte en enda prognos för när eller hur företagen ska få sitt elstöd. Det gäller både det generella elstödet och det riktade stödet till elintensiva företag. Det enda besked som energi- och näringsminister Ebba Busch lämnar är att företagen får fortsätta vänta på obestämd tid, och det är inget annat än ett icke-besked.

Regeringen lovade att stötta företagen och rädda jobben, men företag runt om i landet larmar om allt fler konkurser och omfattande varsel. De senaste veckorna har jag pratat med många oroliga företagare, inte minst i mitt hemlän Halland. Flera småföretagare går just nu på knäna. De har snart inget annat val än att säga upp alla anställda och lägga ned helt och hållet. Frånvaron av tydliga besked från regeringen gör att de varken kan planera eller kan agera i detta svåra läge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har också pratat med många anställda som är livrädda för att bli av med jobbet. Om de blir arbetslösa kommer de aldrig att få hushållsekonomin att gå ihop i tuffa tider som dessa. Denna fråga handlar även om deras trygghet och möjlighet att försörja familjen.

Det de alla har gemensamt är att de litade på regeringens löfte. De litade på att en elpriskompensation skulle vara på plats den 1 november. De litade på att deras ekonomi skulle räddas i god tid före jul, och de litade på att de skulle kunna planera sin ekonomi utefter regeringens löfte. Därför förstår jag att de gång på gång blir besvikna.

Fru talman! Regeringen misslyckas med att leverera på sitt enskilt viktigaste vallöfte. Även företrädare för regeringspartierna är öppet besvikna. Samtidigt hävdar statsrådet Ebba Busch att de gör exakt det de lovade i valet, trots att inte en enda krona har betalats ut till något företag eller hushåll.

Statsrådet försöker även skriva om historien när det gäller vad regeringen har lovat i valet och skyller på allt och alla förutom den regering som själv har utfärdat vallöftet. Det är ett slag i ansiktet på alla de företag och familjer som just nu kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

Det är dags att statsrådet Ebba Busch och resten av regeringen tar sitt ansvar och ger tydligare besked, för bortförklaringar betalar inte företagens elräkningar. Det är välkommet med initiativ som kan lindra situationen, men det är långt ifrån tillräckligt. Företagen behöver elstödet här och nu. De behöver de pengar som regeringen gång på gång har lovat dem. Att bara uppmana företagen att fortsätta vänta på obestämd tid är inte bra nog.

Fru talman! Min fråga till statsrådet Ebba Busch kan inte vara tydligare: När kommer statsrådet att se till att företagen får sitt utlovade elstöd?

Herr talman! I dag debatterar vi subsidiaritetsprövningen av kommissionens förslag till förordning om inrättande av ett krisinstrument för den inre marknaden.

Jag vill börja med att understryka för kammaren och eventuella åhörare att debatten handlar om huruvida förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen, det vill säga om det är något som bör beslutas på nationell nivå eller på EU-nivå. Debatten handlar alltså inte om den politiska sakfrågan i sig.

Herr talman! Den fria rörligheten på den inre marknaden måste fungera även i tider av kris. För ett litet, exportberoende land som Sverige är en välfungerande inre marknad med fri rörlighet avgörande för att skapa jobb, välfärd och tillväxt. En välfungerande inre marknad är även en förutsättning för ökad tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft i hela Europa.

Olika medlemsstaters agerande efter pandemin och Rysslands invasionskrig i Ukraina visar att det är särskilt viktigt att värna principerna om fri rörlighet i krissituationer. Under pandemin drabbades medlemsländerna hårt av stängda gränser, leveransstörningar och handelsrestriktioner. Enskilda krisåtgärder vidtogs utan någon samordning eller kommunikation. Det visade hur sårbar den inre marknaden egentligen är.

Vi välkomnar därför EU-kommissionens förslag om ett krisinstrument för att säkra den fria rörligheten för personer, varor och tjänster även i tider av kris. De protektionistiska tendenser som stegrades under pandemin finns till viss del fortfarande kvar, och i krisens spår är det viktigare än någonsin att stå upp för en fri, hållbar och rättvis handel.

Det är tydligt att medlemsstaterna måste samarbeta och ta ett större ansvar vad gäller efterlevnaden av den inre marknadens regler. Vi måste kunna ta oss igenom kriser tillsammans.

Herr talman! När det gäller de delar av kommissionens förslag som handlar om att säkerställa att den inre marknaden fungerar även i tider av kris vill jag understryka att vi inte gör någon annan bedömning än kommissionen. Det vi däremot ställer oss frågande till är förslagen av mer intervenerande natur.

Förslaget innehåller bland annat bestämmelser om att säkra tillgången till varor och tjänster av strategisk betydelse. Det finns ett behov av att förtydliga hur dessa bestämmelser förhåller sig till den rättsliga grund som anges. Den rättsliga grunden för och behovet av kommissionens befogenheter behöver analyseras ytterligare - i annat fall finns det en uppenbar risk för att dessa bestämmelser kommer att inskränka medlemsstaternas nationella kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Vi anser även att förslagets förenlighet med proportionalitetsprincipen bör förtydligas vad gäller konsekvenserna för medlemsländerna och effekten på konkurrensen, särskilt när det gäller förslagen av mer intervenerande karaktär. Medlemsländerna har naturligtvis ett stort intresse av att kunna överblicka både kostnadsmässiga och faktiska konsekvenser. Det gäller även för företagen när det handlar om till exempel arbetsbörda och konkurrensförmåga.

Det är viktigt, herr talman, att det finns en rimlig balans mellan instrumentets syfte och intresset av att upprätthålla en fri och öppen marknad även i kristider. Mot denna bakgrund anser vi att det inte med säkerhet kan konstateras att förslaget i alla delar är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Herr talman! Problematiken kring den rättsliga grunden och proportionalitetsprincipen är något som lyfts fram i flera remissvar, bland annat av Konkurrensverket, Kommerskollegium och Svenskt Näringsliv. Faktum är att detta även lyfts fram av regeringen. Regeringen bedömer också att förhållandet mellan den rättsliga grunden och bestämmelserna om varor och tjänster av strategisk betydelse behöver förtydligas. Regeringen går till och med ett steg längre och säger att vissa delar av förslaget kan behöva justeras för att det ska anses vara proportionerligt när det gäller de åtgärder som syftar till att säkra tillgången på varor och tjänster i krissituationer.

De utskottsledamöter som har reserverat sig delar regeringens bedömning. Den enda skillnaden mot vår bedömning är att de trots dessa oklarheter landar i slutsatsen att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Det är egentligen inte helt tydligt vad regeringen tycker, men regeringen verkar landa i något slags villkorat godkännande av subsidiaritetsprövningen som är beroende av den fortsatta förhandlingsprocessen.

Subsidiaritetsprövningen sker dock här och nu, och de oklarheter som finns gör det svårt att landa i slutsatsen att förslaget i alla delar är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Det är beklagligt att regeringen vid det här laget inte har fått fram de förtydliganden som behövs och som har efterfrågats av berörda aktörer.

Subsidiaritetsprincipen handlar om att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt, och det ska vi ha stor respekt för. Den innebär också att makt inte kan förskjutas till EU-kommissionen på generella och otydliga grunder.

Herr talman! Vi välkomnar kommissionens ambition att öka medlemsstaternas möjligheter att hantera framtida kriser tillsammans, men vi menar att detta förslag inte i alla delar är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Herr talman! Mycket klokt har redan sagts i den här debatten, men jag skulle vilja säga något särskilt om handelspolitiken.

Handelspolitiken handlar om hur vi bygger vårt välfärdssamhälle. Sveriges välstånd har byggts genom en generell välfärdspolitik och en ekonomisk politik för full sysselsättning som grundar sig på vårt handelsutbyte med övriga världen. För ett litet, exportberoende land som Sverige är handeln helt avgörande för vår möjlighet att skapa välfärd, tillväxt och jobb i landet. Det är en av de bärande pelarna i vår ekonomi.

Vår export står för nästan hälften av Sveriges bnp och gör att ungefär 1 ½ miljon svenskar har ett jobb att gå till. En ökad handel och export innebär alltså fler medarbetare i vården, fler lärare i skolan och fler poliser i samhället. Det är därför vi vill öka anslaget till exportfrämjande verksamhet med 15 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Herr talman! Handelspolitiken är också ett av våra viktigaste verktyg i arbetet med att bidra till en mer jämlik och rättvis omvärld. Handeln skapar jobb med anständiga arbetsvillkor och bryggor mellan stad och land, och den möjliggör för oss att öka takten i den globala klimatomställningen.

När vi utformar vår handelspolitik måste vi dock ha i åtanke att den ekonomiska globaliseringen har gått väldigt snabbt men att politiken i flera avseenden har hamnat på efterkälken. Därför är det avgörande att Sverige står upp för en rättvis handel, det vill säga en handelspolitik som kan fördela globaliseringens vinster mer rättvist. Det är något som framgår tydligt av det nuvarande målet för handelspolitiken.

Jag noterar dock att regeringen inte längre vill prata om en rättvis handel utan ändrar målformuleringen, vilket är anmärkningsvärt. En rättvis handel är nämligen en förutsättning för en regelbaserad handel. Det är genom en rättvis handelspolitik som legitimiteten för den globala handeln kan förstärkas och förankras. Det är också en förutsättning för en hållbar handel, inte minst när det kommer till de sociala aspekterna.

Vi behöver en handelspolitik som värnar bland annat miljö och klimat, hälsa, djurvälfärd och arbetstagares rättigheter. Minst lika angeläget är även att denna politik bidrar till att uppnå Parisavtalet och Agenda 2030 samt att den tjänar män och kvinnor lika väl.

Herr talman! Världshandeln står just nu inför omfattande utmaningar i form av ökad protektionism, pågående handelskonflikter och ett krig i vårt närområde. I tider som dessa är det viktigare än någonsin att vi står upp för en rättvis handel. I det arbetet har Världshandelsorganisationen, WTO, en grundläggande roll. WTO måste reformeras och moderniseras för att fortsatt kunna skapa förutsägbara och rättvisa spelregler i det multilaterala handelssystemet.

Sverige måste även vara en tydlig röst inom EU, särskilt under ordförandeskapet. EU:s inre marknad utgör den största marknaden för svenska varor och tjänster; mer än 70 procent av svensk export går till länder på den inre marknaden, vilket skapar nästan 800 000 jobb i Sverige. Därför måste vi fortsätta arbetet med att undanröja kvarstående handelshinder och även anpassa marknaden till nya förutsättningar. Det är avgörande dels för den fria rörligheten, dels för den gröna, digitala omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Därutöver behövs fler frihandelsavtal inom WTO och EU. Här måste Sverige fortsätta driva arbetet för handelsavtal som faktiskt tar hänsyn till alla aspekter av hållbarhet. Dessa avtal ska även slå vakt om arbetstagares rättigheter inte bara i Sverige och EU utan också resten av världen.

Slutligen vill jag säga några ord om det globala partnerskapet Global Deal. Det är ett centralt verktyg för en handel som främjar den sociala dialogen, förbättrar arbetsmarknadsrelationerna och ökar takten i den globala klimatomställningen. I dag består Global Deal av över 130 aktörer, varav 25 stater. Det finns stor potential att utöka och fördjupa samarbetet.

Det här var en tydlig prioritering hos den tidigare socialdemokratiska handelsministern. Men efter att ha ställt en fråga om Global Deal till den nya handelsministern anar jag dock att den nuvarande regeringens ambitioner inte är lika höga. Mitt senaste replikskifte här med ledamoten Kjell Jansson bekräftar detta.

Även om OECD har tagit över ordförandeskapet är det avgörande att Sverige fortsätter ta en ledande roll för att Global Deal ska utökas och utvecklas. På så sätt kan vi skapa en mer inkluderande, långsiktig och hållbar handel.

Herr talman! De protektionistiska vindarna blåser allt starkare och världshandeln är satt under stor press. Därför är det viktigare än någonsin att stå upp för en handelspolitik som skapar fler jobb, bättre välfärd och en mer rättvis och grönare omvärld.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas reservation.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag har en fråga till ledamoten med anledning av den del av anförandet som handlade om villkoren för export och för företag.

Målet för den svenska handelspolitiken har länge varit att vi står upp för en fri, hållbar och rättvis handel. Rättvis handel är en förutsättning för regelbaserad och hållbar handel. Det är också ett sätt att förstärka och förankra legitimiteten för den globala handeln världen över.

Jag noterar att regeringen inte längre vill prata om en rättvis handel och ändrar målformuleringen. Målet om en rättvis handel handlar inte om semantik utan om utformningen av den reella och konkreta handelspolitiken, och det är oroväckande att regeringen inte längre vill stå upp för en rättvis handel.

Den här oron kan naturligtvis stävjas ifall regeringen förklarar sig beredd att fortsätta agera för en rättvis handel världen över. Det handlar bland annat om att värna miljö och klimat, hälsa, djurvälfärd och arbetstagares rättigheter. Det handlar om att bidra till att uppnå Parisavtalet och Agenda 2030. Det handlar om att verka för en feministisk handelspolitik som tjänar män och kvinnor lika väl. Det handlar inte minst om att verka för att Global Deal utökas och utvecklas och att lyfta fram det i Sveriges bilaterala kontakter.

Mina frågor till ledamoten är om det här är något som ledamoten och Moderaterna kommer att verka för, vilka åtgärder som i så fall kommer att vidtas och om Moderaterna står upp för rättvis handel.

Herr talman! Jag vill börja med att gratulera statsrådet Johan Forssell till det nya uppdraget.

Min fråga till statsrådet handlar om Sverigebilden. Svenska institutet konstaterar att Sverigebilden har stor betydelse för att främja handeln med ett exportberoende land som Sverige. Efter valresultatet 2022 bedömer dock Svenska institutet att bilden av Sverige kan komma att förändras på längre sikt. Av myndighetens rapport framgår att resonemang förs kring huruvida bilden av Sverige som ett land känt för välfärd, öppenhet och jämlikhet nu kan komma att förändras.

Jag har tidigare noterat att regeringspartierna varit särskilt måna om hur bilden av Sverige har återgivits utomlands. Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet hur han bedömer att bilden av Sverige har förändrats efter valresultatet 2022 och vad det innebär för svenskt handels- och investeringsfrämjande.

Fru talman! Den senaste tiden har den politiska debatten dominerats av kriminalpolitiken. Att sätta stopp för gängkriminaliteten är en av vår tids största utmaningar. Vi måste stoppa det hänsynslösa våldet på våra gator. I den här debatten glömmer vi dock ofta bort det våld som främst drabbar kvinnor. Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld är ett akut och allvarligt samhällsproblem. Det är hög tid att dessa frågor hamnar i centrum av den kriminalpolitiska debatten, där de i själva verket hör hemma.

Mäns våld mot kvinnor sker oftast bakom stängda dörrar. Varje dag utsätts kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott i en nära relation. Varje månad dödas minst en kvinna av en man som hon har eller har haft en relation med. Detta dödliga, hänsynslösa och brutala våld får förödande konsekvenser och orsakar ett stort lidande. Den farligaste platsen för en kvinna att befinna sig på är det egna hemmet, och det är helt oacceptabelt.

Lika oacceptabelt är det våld och förtryck som sker i hederns namn. Det kan handla om alltifrån hat, hot och trakasserier till oskuldskontroller, könsstympning och i vissa fall döden. Enligt forskare kan 240 000 unga i Sverige leva under hedersförtryck. Mörkertalen är stora, och en stor tyst grupp är vuxna kvinnor. Därför måste vi reagera kraftfullt mot alla former av förtryck som begränsar kvinnors liv och urholkar deras frihet. Hederskulturen har ingen plats i det svenska samhället.

Jag är stolt över den tidigare socialdemokratiska regeringens arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Nu måste vi ta nästa steg, för mer behöver göras. Vi behöver stärka rättsväsendets insatser för att klara upp dessa brott. Vi behöver ett långsiktigt och permanent stöd till kvinnojourerna, och vi behöver skärpa lagstiftningen ytterligare. Därför vill vi skärpa straffen för upprepade fall av allvarliga sexualbrott, införa ett särskilt brott när det gäller psykisk misshandel och skärpa lagstiftningen beträffande oskuldskontroller. Vi vill även införa lex Lotta, som innebär att om en kvinna mördas trots att en myndighet har känt till hennes situation ska myndigheten ta sitt ansvar och anmäla sig själv.

Listan kan göras lång. Det här är bara några få exempel. Kontentan är att vi måste gå från ord till handling innan det är för sent.

Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att betona följande: När vi tiger är det dessa kvinnor som lider. När vi inte lyssnar är det dessa kvinnor som tystas. Och när vi tittar bort är dessa kvinnors frihet ett minne blott.

Vi har alla ett ansvar. Mäns våld mot kvinnor kräver politisk handlingskraft här och nu.

(Applåder)