Camilla Hansén

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för svaren! Jag tror att vi båda är bekymrade över att skolresultaten inte är tillräckligt bra. Det jag och Miljöpartiet inte instämmer i är vad man gör åt det. Vi hade höga förväntningar på regeringens debattartikel efter Pisaresultaten, men det visade sig att det man ville komma med var mobilförbud, alltså något som skolor redan kan besluta om. På de allra flesta skolor har man inte mobiler i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Fredrik Malm talar om luddiga läroplaner. Det är tydligt att det finns ett kunskapsuppdrag i de läroplaner vi har. Att förstatliga skolan innebär en enorm reform som tar 30 år. Det betyder att inte ens barn som inte är födda än kommer att gå i den nya, reformerade skolan. Jag kan inte hitta på något talande exempel på generationsskiftena, men det kommer alltså att ta omkring 30 år.

Vi måste göra något som kan ske direkt för att barn och unga ska få den utbildning de har rätt till. De ska ha med sig att kunna räkna, skriva och läsa. Då behöver man nu se till att skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever. Det är detta som behövs.

Då undrar jag varför man kommer med denna detaljstyrning. När man vill göra stora reformer kommer man med detaljstyrning om skärmförbud. Man kommer med detaljerade statsbidrag som en del kommuner inte kan använda. Varför har man inte tillit till professionen att besluta hur undervisningen ska bedrivas i klassrummen och att välja läromedel?

Hade Miljöpartiets budget gått igenom hade skolorna haft mer pengar till skolböcker och till det de behöver. Om de ett visst år inte behöver just skolböcker får de använda pengarna till det de behöver. Det är så vi ser på relationen till skolan och till kommunerna som huvudmän för skolan.

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för anförandet! Jag har en fråga till ordförande Malm kring regeringens styrning av skolan. Ledamoten säger att vi har haft åtta förlorade år när det gäller regleringen av friskolorna. Det är väl så att vi har haft åtta förlorade år då Liberalerna och andra högerpartier har blockerat varje försök till reglering av friskolemarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Vi har också haft åtta år då vi genom utredningar, skolkommission och kunskapsinhämtande lagt grunden för reformer som den här regeringen nu tar vidare. Det är väldigt tacksamt att se reformer som gäller skolbibliotek och stärkt rätt till läromedel gå vidare. Det är bra att den grunden finns så att det kan bli verkstad från den här regeringen. Sedan får vi se hur mycket verkstad det blir - om det blir riktigt bra förutsättningar för skolbiblioteken, till exempel.

Fredrik Malm säger att många kommuner inte har kunnat ta ansvar för skolan. Ett skäl till att många kommuner inte har kunnat göra det är att den här regeringen har valt att låta kommuner, och för all del också regioner, bära ansvaret för en krisekonomi som beror på pandemi och krig, fast regeringen hade kunnat ge stöd eftersom staten har en god ekonomi.

Jag blev därför väldigt nyfiken på Fredrik Malms uttalande om tydligare statlig styrning och om att han vill att staten ska finansiera skolan så mycket det går. Då är min fråga: Är det detta staten gör nu? Är det detta regeringen gör nu, finansierar skolan så mycket det går? Någonstans har vi kanske ändå en gemensam grund här politiskt. Vi i Miljöpartiet vill att staten ska ta ett större ekonomiskt ansvar för skolan. Men hur vill Liberalerna ha det?

Fru talman! I dag diskuterar vi en rad skolfrågor på övergripande nivå. Det är ett brett betänkande, men jag kommer att fokusera på några utvalda områden: marknadsskolan, offentlighetsprincipen och digitaliseringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Men för att börja med det viktigaste och lägga grunden: En skola som ger kunskap är en skola där skickliga lärare har tillräckligt med tid för sina elever. Det är en skola med en bred kunskapssyn där kunskap kommer till uttryck på flera olika sätt - som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa delar förutsätter varandra och samspelar med varandra. Det är en skola där elevernas rätt till utbildning står i fokus.

Ett land där många drömmer om att bli lärare kommer att vara en stark kunskaps- och bildningsnation.

Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Därför hör aktiebolag med vinstsyfte inte hemma i skolan. Marknadsskolan har skapat en ny logik kring utbildningssektorn som ändrar villkoren inte bara för de vinstutdelande skolorna utan också för alla andra fristående och kommunala skolor. Om vi vill skapa ett samhälle som håller ihop måste skolan vara en del av den lösningen och inte någonting som ökar skillnaderna mellan grupper i samhället.

Marknadsskolan har försvårat arbetssituationen för rektorer och lärare eftersom den gjort elever till intäkter och föräldrar till kunder. Dessutom har vi en utveckling mot större och större detaljreglering av skolan för att vissa skolbolag inte ska kunna skära ned på kvaliteten för att göra större vinst. Det drabbar lärarna eftersom det ökar deras administrativa börda och krymper deras professionella utrymme till det som är lätt att mäta och lätt att jämföra.

Miljöpartiet har alltid välkomnat fristående skolor som drivs utan vinstsyfte utifrån alternativ pedagogik eller som lokala mindre skolor på landsbygden och i skärgården.

Förväntningarna på all utbildning är att den bedrivs på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet av utbildade lärare som har tillräckligt med tid för sina elever. Det gäller på samma sätt för alla skolor. Det är dock stor skillnad på att driva en skola med elevens bästa i fokus och att driva den i syfte att dela ut vinst. Sverige har hundratals idéburna skolor som har helt andra förutsättningar för sin verksamhet än vad de vinstutdelande friskolekoncernerna har. Det är skillnad på att driva en skola för elevernas skull och att göra det för aktieägarnas skull.

I dag presenterar Idéburna Skolors Riksförbund och Räddningsmissionen en rad förslag om hur den idéburna utbildningssektorn kan stärkas. Jag tror att det kommer att bli intressanta samtal om detta framöver.

Vi är med rätta stolta över välfärden i vårt land. Den generella välfärden är den starkaste omfördelande kraft vi har. Den gör på ett sätt Sverige rättvist och unikt, men vi ser också att klyftorna ökar.

Marknadsexperimenten i skolan har gått för långt. Den svenska marknadsskolan är världsunik med att tillåta obegränsade vinster på våra gemensamma medel. Drivkraften att tjäna pengar har fått stå i centrum i stället för det som välfärden är till för. Marknadsskolan leder till att resurserna till skolan inte används effektivt. Möjligheten att göra vinst i skolan skapar incitament för oseriösa aktörer att söka sig till skolsystemet. Skattepengar används till expansion och uppköp och delas ut till riskkapitalbolags aktieägare i stället för att användas till fler skolböcker och fler anställda lärare.

Skolor ska fokusera på barnens lärande, inte på vinstjakt. Vi vill stoppa vinsterna i skolan, och det har vi faktiskt en majoritet av svenska folket med oss för. Vi vill fortsätta att ha friskolor och möjlighet till ett skolval, men ett rättvist sådant. I svensk skola ska fokus ligga på kunskap och bildning. Därför är det hög tid att förbjuda de vinstutdelande aktiebolagsskolorna och få bort marknadslogiken ur skolan. Det är därför vi föreslår att vinstuttag ur skolan ska förbjudas.

En del av marknadens logik är affärshemligheter. I konkurrenssituationer är det inte märkvärdigt att man vill hemlighålla recept på framgång, men i ett offentligt finansierat utbildningssystem är det inte bara märkvärdigt utan skadligt och orättvist.

Det finns inget skäl att inte omedelbart återinföra offentlighetsprincipen på alla skolor i Sverige. Sverige har en lång tradition av öppenhet och transparens när det gäller myndighetsutövning. Skolor ägnar sig åt myndighetsutövning och förvaltar stora mängder skattepengar, och det är helt oacceptabelt att friskolor inte omfattas av offentlighetsprincipen.

I dag finns det möjlighet för riksdagen att rikta ett tydligt tillkännagivande till regeringen om att detta är ett arbete som är prioriterat och behöver skyndas på.

Vad gör då marknadsskolan med vårt utbildningssystem? När vinstutdelning är syftet, offentlig statistik kallas affärshemligheter och skolpeng och skolval är orättvisa slits Sverige som kunskapsnation isär.

Fru talman! Vår samtid präglas av ett antal så kallade globala megatrender som påverkar hur vårt system för utbildning och forskning behöver organiseras för att stärka vårt samhälle. Bland dessa globala megatrender brukar nämnas klimatförändringarna, globaliseringen, digitaliseringen och den oerhört snabba tekniska utvecklingen som vi står mitt i.

Det är av yttersta vikt att digitaliseringen är baserad på forskning och beprövad erfarenhet och att beslut om det pedagogiska arbetet fattas i klassrum och på förskolor av förskollärare och lärare - kompetenta pedagoger som arbetar med barn och elever i vardagen.

Digitaliseringen lägger ett helt nytt raster över samhället och utbildningen. Vi ska inte tappa grunden i den pedagogiska verksamheten och den kunskap som finns om barns utveckling och inlärning när vi samtidigt tar oss an framtidens kunskapsutveckling med de förutsättningar som råder nu.

Sverige som land behöver en strategi för hur vi tar oss an digitaliseringen av skolväsendet på ett ansvarsfullt sätt, en strategi som stärker Sverige nu och för dem som lever här i framtiden. Det är nu vi ger oss de verktygen.

Nu står vi utan en plan för hur svensk utbildning ska hantera den globala megatrend som digitaliseringen utgör. Vi behöver en nationell strategi för skolans digitalisering.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den gemensamma reservation 38 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som handlar om att förbjuda vinstuttag i svensk skola.

(Applåder)

Övergripande skolfrågor

Fru talman! Min fråga var vad Sverigedemokraterna har för syn på en nationell strategi för skolans digitalisering. Den gällde inte detaljer om vilka verktyg man ska använda vid vilken ålder, utan övergripande frågor: Hur ska kompetenshöjningen bland lärare gå till? Vilken kompetens behöver barn och elever och ungdomar när det gäller att använda it som ett lärverktyg? Vad finns det för tankar kring forskning och uppföljning av detta?

Just nu har vi ingen nationell strategi för det här. Det är tomt. SKR uttryckte att det behövs en sådan strategi när de besökte oss för några veckor sedan. På riksdagens forskningsdag i förra veckan blev det tydligt att man behöver ha en plan för en kunskapshöjning i hela samhället.

Att vår hjärna är ålderstigen kommer vi att få leva med väldigt länge. Evolutionen tar mycket längre tid än vad de omvandlingar som händer nu gör. Jag är lärare i svenska, och jag känner till det här med handskrift och inlärning, åtminstone på grundläggande nivå. Men det som vi står inför nu är någonting annat. Det kräver en ledning och en styrning och ett gemensamt sätt att ta oss an det och hantera det. Då undrar jag: Vad är den övergripande strategin för att Sverige ska vara ett land i framkant av den globala megatrend som digitaliseringen är?

Fru talman! Jag har en fråga till Jörgen Grubb som gäller Sverigedemokraternas tankar om en digitaliseringsstrategi för svensk skola. Vi har hört några detaljförslag kring hur det ska se ut i klassrum på olika nivåer och hur man ska använda datorer. Men det jag funderar på är om detta är en del av en större strategi för digitaliseringen av svensk skola eller för hur digitaliseringen av Sverige ska fungera.

Vi hade tidigare en digitaliseringsstrategi. Den bestod av tre delar: digital kompetens för alla, likvärdig tillgång till användande av digitala verktyg samt forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Vi lever i en föränderlig omvärld, och digitaliseringen är en av de stora, globala megatrenderna som finns. Det hölls en forskningsdag i riksdagen i förra veckan som fokuserade på AI och på att det är viktigt med förståelsen för dessa digitala verktyg och att vi hittar sätt att prata om dem. Man skulle nästan kunna säga att det är som att lära sig ett nytt etiskt språk för att förstå den här verkligheten.

Jag undrar lite vad Sverigedemokraterna har för strategi för skolans och Sveriges digitalisering i ljuset av den här globala megatrenden.

Herr talman! Min fråga var hur tidsplanen ser ut. Liberalerna sitter i Utbildningsdepartementet och har den högst ansvarige ministern samt skolministerposten.

Hade det här gällt något på justitieområdet hade remisshanteringen varit färdig i nästa vecka och beslut fattat före sommaren. Frågan är därför om detta är någonting som är viktigt för Liberalerna och regeringen eller om man kan dra ut på det så länge att vi behöver fatta beslut om nya tillfälliga lagar för att statistiken kring skolan ska fungera.

I utredningens konsekvensanalys säger man att det går att hålla tidsplanen om det kommer beslut från regering och riksdag våren 2024. Vi ligger ju redan efter. Det här är viktigt - hur ser tidsplanen ut? Kommer det att hända någonting snabbt, eller ska det ligga över sommaren? Sedan är det budgetprocess, så det kanske blir något före nästa sommar. I så fall skjuter vi bollen framför oss, och det är frågan inte väl betjänt av. Det här behöver gå fort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Det är klart att det ska vara riktigt. Det är klart att det ska vara bra, och det är klart att det ska vara ett lagförslag som vi tar ställning till. Men här är riksdagen beredd att säga: Prioritera upp det här! En majoritet i riksdagen säger att regeringen nu får rappa på lite med den här lagstiftningen. Liberalerna väljer att inte ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande från den majoritet i riksdagen som vi skulle bli med Liberalernas röst. I stället väljer man att vara oklar - men man missar inte chansen att göra medieutspel om det mitt i den här processen. Det kunde man annars ha gjort i februari eller juni.

Kommer detta att gå fort? Hur ivriga är ni, Fredrik Malm?

Herr talman! Jag vill börja med att säga, Fredrik Malm, att jag inte tror att vi behöver en föreläsning om riksdagens instrument här. Jag tycker att detta är en härskarteknik och lite nedlåtande mot de folkvalda här i kammaren.

Men jag tycker faktiskt att vi behöver reda ut några saker. Riksdagens uppdrag är att tala om för regeringen vad den tycker. Vi har förslag om tillkännagivanden. Förra året hade vi förslag om ett tillkännagivande i detta betänkande. Sju av åtta partier vill att Skolinspektionen ska ta över tillsynen över enskilda förskolor. Förra veckan kom det ett förslag om tillkännagivande och lagstiftning direkt från kammaren. Detta går att göra. Det är sådant som riksdagen bestämmer om. Allting som följer reglerna är tillåtet.

Detta blir såklart förvirrande. Det är inte en slump att man beslutar något i ett utskott en dag, säger något annat en annan dag och veckan därpå går tillbaka till det man tyckte från början. Detta är ett påtryckningsmedel. Det är en tydlighet från riksdagen. Liberalerna kan vara med oss andra partier och trycka på kring att detta är viktigt. Det är viktigt för svenska folket. Man gillar inte att skolmarknaden håller på med affärshemligheter. Vi vill veta vad som händer i våra skolor. Det här tycker Liberalerna också. Därför blir det svårt att förstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Vi vet att regeringen är väldigt bra på att snabbt fatta beslut om lagstiftning och att pressa processer i varje led när det är viktigt. Hur ser planen ut? Hur ser tidsplanen ut när det gäller denna utredning? Det är det vi behöver veta. Det är det som svenska folket är intresserat av. Det är det som vi i kammaren är intresserade av.

Fru talman! I den högskolepolitiska debatten pratar vi ibland om kunskapsnationen Sverige och ibland om ingenjörslandet Sverige. Ibland kallar vi oss för en framstående forskningsnation, men i dag tänkte jag prata om bildningslandet Sverige.

Det handlar om kunskapssökande som grundar sig på nyfikenhet och intresse - det man gör inte för att man måste utan för att man vill, för att man inte kan låta bli. Det är kunskap som man söker för sin egen skull men som, när man väl har den, också bidrar till ett starkare samhälle - till det som också är bildningslandet Sverige.

Tro mig, i bildningslandet Sverige utbildas lärare, ingenjörer, konstnärer, måltidskreatörer, sjuksköterskor, läkare och faktiskt också hund- och kattveterinärer, apputvecklare och alla möjliga yrkesgrupper som vi vet behövs. Några tror vi kommer att behövas ett tag till, men det är lite osäkert. Vi utbildar också för yrken som vi inte har någon aning om än och som vi inte vet om de kommer att finnas eller vad de kommer att innebära. Man kan inte bygga ett bildningsland med ingenjörer allena.

I dag har vi haft en forskningsförmiddag här i riksdagen där utskotten har fördjupat sig i forskning med fokus på artificiell intelligens och dess möjligheter och begränsningar. Det står klart att det behövs bred kunskap. Det handlar inte bara om matematiker, datologer och ingenjörer, utan det handlar om ett kunskapslyft för hela landet, här och nu, från barn och elever till lärare, forskare, yrkesverksamma, medelålders och äldre. Alla behöver höja sin kunskapsnivå när det gäller AI.

Här kommer bland annat lärosätenas uppdrag att främja det livslånga lärandet in, och vi behöver stärka möjligheterna att återkomma till utbildning och forskning i olika delar av livet. Ja, vi behöver bilda oss för att hantera AI i hela vårt samhälle.

Jag kan avslöja att jag faktiskt gjorde slag i saken direkt. Ni vet hur det är när man har tillgång till skärmar när man sitter på föreläsningar. Det visade sig att man enkelt kunde söka till kursen Grunderna i AI vid Linköpings universitet, så det gjorde jag.

Eftersom den högskolepolitiska debatten nu går i ganska kraftiga vågor när det gäller fristående sommarkurser på distans avslöjar jag helt enkelt att den är helt på distans. Man träffas aldrig och är aldrig på lärosätet. Studietakten är 10 procent av heltid, och kursen kan läsas på både svenska och engelska. Jag kanske inte behöver lämna hängmattan - jag tycker att det låter helt fantastiskt.

Jag förutsätter att kursen inte är hobbyartad. Den ges på ett vetenskapligt lärosäte och har vetenskaplig grund. Det här var kanske lite skämtsamt, men nu vill jag glida över på lite allvarligare frågeställningar kring akademisk frihet.

Fru talman! Vi som är intresserade av högre utbildning, forskning och akademisk frihet vet att en stark och levande demokrati bygger på grundläggande principer om fri akademi, fria domstolar, fri press och fri kultur.

Vi vet också att det är en fri akademi, med starkt skydd från detaljstyrning från regeringar, som kan ta ansvar för att producera utbildningar som studenter vill gå och som samhället behöver. Jag vill understryka att det är i den ordningen som uppdragen står i regleringsbrevet - "studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov".

Förtroendet mellan regering och akademi har fått sig några törnar det senaste året, efter plötsliga ändringar av styrelsernas mandattider och plötsligt indragna forskningspengar som redan var utdelade till Sida, till exempel. Nu pekar regeringen, med utbildningsministern i spetsen, med hela handen: Teknik och naturvetenskap prioriteras - fast man drar undan lite pengar - och humaniora och folkbildning får ställa sig i skamvrån. Studenters organisering prioriterar man bort på sikt.

Det är en snäv syn på bildning, på studenternas mål och på samhällets behov av högre utbildning. Detta är också ett skadat förtroende som behöver byggas upp, och jag hade förväntat mig att regeringen skulle göra mer för att läka den skada som har uppstått det senaste året.

Jag hör också ett klart och tydligt budskap: Lärosäten som Restaurang och hotellhögskolan i Grythyttan borde släppa sommelierkurserna om dryckeskunskap, och Umeå universitets kurser i ölkunskap är i regeringens ögon kanske inte lika mycket värda som låt säga en kurs om grunderna i AI. Detta hör jag trots att vi marknadsför Sverige som ett måltidsland att turista i, trots att bryggerier växer fram överallt och trots att besöksnäringen precis som alla andra branscher skriker efter folk.

Vi söker ju den hållbara, riktigt goda måltiden för att kunna ställa om, och vi söker de upplevelser som gör att många vill komma till Sverige. Det här kräver mer än hobbykunskap. Det kräver expertkunskap, forskning och arbetskraft med relevant utbildning på olika nivåer, och det kräver att man kan utbilda sig hela livet.

Det är lärosätenas uppgift att anordna de här kurserna på högre nivå om studenterna vill ha dem och samhället behöver dem, och så verkar det ju vara. Ytterligare ett skäl att anordna dessa kurser är dock att de ger bildning och förkovran. Det är inte en regerings uppgift att med nedlåtande min benämna dem hobbykurser.

Akademisk frihet är mer än den nu grundlagsskyddade friheten att fritt välja forskningsfrågor, forskningsmetod och hur man publicerar resultatet. Akademisk frihet behöver omfatta även högre utbildning, alltså själva undervisningen, liksom lärosätenas organisering och finansiering. Svälter man ut lärosäten kan de nämligen inte anordna en tillräckligt omfattande utbildning av tillräckligt hög kvalitet.

Jag tror också att skyddet för den akademiska friheten behöver omfatta även utnämningsmakten, det vill säga hur styrelser och rektorer utses. Politiskt inflytande och kortsiktiga intressen får inte definiera vilka ämnen som får beforskas, vad man ska undervisa om på våra lärosäten eller hur det ska göras. Det är studenternas och samhällets behov som är grunden.

Forskningen ska såklart vara helt fri. En oberoende grundforskning är viktig för Sveriges och världens utveckling. Samtidigt är det rimligt att samhället kan prioritera vissa satsningar av strategisk art. Vi vill såklart satsa på forskning som hjälper oss att hantera den miljö- och klimatkris vi står i.

Högre utbildning och forskning har en nyckelroll att spela i möjliggörandet av den omställning till ett hållbart samhälle som behövs. Lärosätena har en enorm potential att vara en stark kraft i omställningen och genom utbildning, forskning, samverkan och omställning av den egna verksamheten agera för hållbarhet.

Bildningslandet Sverige behöver en fri och stark akademi. Vi behöver en bredd av möjliga vägar att skaffa utbildning för jobb, för förkovran, för ett rikare liv eller för ett nytt yrkesliv. Vi behöver både breda yrkesutbildningar och excellent forskning - och ja, vi behöver tillgång till fristående kurser på olika nivåer, med olika studietakt, på distans eller på campus.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 2, där Miljöpartiet uppmanar regeringen att förtydliga och stärka grundlagsskyddet för den akademiska friheten, och reservation 16 om lärosätenas enorma potential att vara en stark kraft i omställningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Men jag tolkar det som att Moderaterna är nöjda med en liten skärva till grundutbildningen och tycker att det är okej att osthyvla när det gäller undervisningen på högre nivå. Det tycker jag är synd. Det är en felprioritering. Det krävs stora satsningar för att studenterna ska få tillräckligt med tid med sina lärare.

En annan utmaning i fråga om tillgång till högre utbildning i Sverige gäller tillgången i hela landet. I norra Sverige finns ett otroligt stort behov av sjuksköterskor, lärare, förskollärare och socionomer och även bergsingenjörer och andra ingenjörer. Men det är otroligt långt till närmaste lärosäte.

Det kommer att vara viktigt att kunna utbilda sig på olika sätt. Kanske har man redan ett jobb och vill gå deltidskurser. Det är också viktigt att locka människor från studieovana hem att ta sig an en högre utbildning, trots att man just nu lätt kan få ett välbetalt jobb inom industrin i norra Sverige. Arbetslösheten är låg, många har låg studievana i familjerna och lärosätena är långt bort.

Jag undrar hur Moderaterna ser på att ha tillgång till utbildning i hela landet. Är man beredd att jobba med decentraliserad högskoleutbildning, till exempel på lärcentrum, för att det ska vara möjligt?

Fru talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström, för ett energigivande och entusiastiskt anförande!

Jag tror att jag begick ett misstag tidigare. Jag ställde nog en replik till fel person. Fredrik Malm intygade nämligen att Liberalerna vid varje givet tillfälle alltid försöker mjölka ut pengar till skola, utbildning och forskning. Det kan ju vara svårt ibland om man är ett litet parti i en regering, och det verkar inte ha gått så bra hela vägen.

Därför vänder jag mig nu till den ledamot som representerar Moderaterna, partiet som sitter på det fruktade Finansdepartementet där många har gått hårda strider och förlorat. Hur ser du som moderat, med det brinnande intresse du har för den högre utbildningen och dess kvalitet, på att Moderaterna är en del i att osthyvla den högre utbildningen när vi har så lite tid för lärare och studenter tillsammans?

Fru talman! Nu var det kanske inte ifrågasättandet av att skriva debattartiklar i sig som min fråga handlade om. Den handlade snarare om när man kommer att sätta igång med arbetet för att stärka skyddet för inte bara forskningen utan även den högre utbildningen, lärarnas arbete, organiseringen, finansieringen och kanske regleringar när det gäller utnämningar av personer inom akademin. När kommer detta att hända?

Skyddet för akademisk frihet i Sverige är svagt internationellt sett. En annan svaghet är att vi har väldigt lite undervisningstid. Studenterna i det vi gärna kallar kunskapsnationen Sverige tillbringar väldigt lite tid med sina lärare. Detta är såklart ett bekymmer för kvaliteten. Ska man lära sig svåra saker på egen hand eller tillsammans med dem som redan kan svåra saker?

Regeringen har valt osthyveln som arbetsredskap när det gäller akademin och gjort generella besparingar som drabbar alla lärosäten. Man har satsat på natur- och teknikundervisningen, vilket är jättebra - jag är inte emot det på något sätt. Problemet är att de generella besparingarna på många lärosäten är större än den satsning man gjort på natur- och teknikundervisningen.

Inför vårändringsbudgeten hade Liberalerna kunnat vara aktiva och driva på för att få tillbaka pengar till akademin. Vi har en situation där lärosäten ställer in undervisning på grund av att de inte har råd. Jurister, lärare och sjuksköterskor får inställda föreläsningar. Detta sker i kunskapsnationen Sverige, som har minst undervisningstid i hela Europa.

När kommer Liberalerna att driva på för att studenterna ska få tillräckligt med tid med sina lärare?

Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för anförandet. Jag tyckte att det lät som en väldigt klok idé att staka ut riktningen för forskning och utbildning i en forskningsproposition som man gör inspel kring och har en debatt om. Nu kommer dock inriktningarna i debattartiklar i dagspressen, skrivna av ett regeringsparti.

Jag vill knyta an till detta med den akademiska friheten och skyddet för den. Det finns ett stort stöd för att det behöver stärkas; det verkar inte finnas någon jättestor politisk oenighet om det, och från akademin och studenter är trycket ganska högt på att stärka grundlagsskyddet för den akademiska friheten. När enskilda ministrar pekar med hela handen om vad som ska hända på lärosäten och med specifika kurser kanske det också är hög tid.

Jag har uppfattat att det ändå finns ett intresse även från regeringen och Liberalerna av att stärka grundlagsskyddet för den akademiska friheten. Min fråga är därför när detta kommer att hända.

Herr talman! Nu var ju frågan jag ställde när det kommer en ordentlig finansiering av skolan, inte av andra delar. Det är viktigt med läromedel och lärare, men det behöver komma nu. Det saknas pengar och har så gjort under lång tid.

Jag noterar att andra här ställer frågor om att bekämpa kriminalitet med straff. Vi vet att skolan är en otroligt viktig skyddsfaktor. Det spelar roll här och nu om det finns lärare i klassrummen när barnen är små.

Hur ska vi få skiftet från sent stöd till tidigt stöd om det inte finns pengar?

Herr talman! Jag undrar när regeringen ska ta tag i underfinansieringen av skolan.

Mina frågor om regeringens prioriteringar i finansieringen av utbildning börjar kännas lite som ett självspelande piano. Det kanske är för att historien upprepar sig.

För det barn som ska lära sig läsa, skriva och räkna spelar det roll om läraren har tid här och nu, inte i nästa högkonjunktur när regeringen vill satsa på skolan. Om lärarna har för stora klasser, om elevassistenter får gå och om det inte finns tillräckligt med speciallärare och specialpedagoger saknas det någonting i bildningslandet Sverige.

Nu presenterar regeringen en satsning på 500 miljoner. Det räcker till ungefär 1 300 lärare i ett halvår. Det räcker inte för en skola i världsklass. Kommunerna säger att de behöver mer. Det finns partier, som Miljöpartiet, som är beredda att ge mer. När kommer rejäla satsningar på skolan från regeringen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Nu har regeringen äntligen reagerat på regionernas sjukvårdskris och utlovat pengar för att vårdpersonal inte ska sägas upp. Som opposition kan man alltid säga: för lite och för sent. Vi vet ju att varslen redan rullar.

Regeringens politik går ut på att lämna regioner och kommuner i sticket i en ekonomisk kris orsakad av pandemi och krig.

När kommer den historiska satsningen på kommunerna? Vi vet att klasser slås ihop, att lärare sägs upp och att rektorer som inte accepterar nedskärningar som påverkar deras möjlighet att utföra uppdraget enligt skollagen i folkmun kallas rebeller. När kommer pengarna till kommunerna och till skolan?

Fru talman! Jag vet inte hur djupt jag törs ge mig in i ett ämnesområde som jag inte riktigt behärskar, men om ni som lyssnar tar det med en nypa salt kan jag säga att jag tror att just vi från Örebrotrakten kan försörja Sverige med potatis och morötter. Det är väl ungefär det.

Det här handlar om att ge förutsättningar. Maten som serveras kostar alltså 13,50 per portion. Det ger förutsättningar för ett lokalt och hållbart ekologiskt lantbruk, och det är ju väldigt mycket bättre än alla andra alternativ.

Det handlar om att ge förutsättningar till lantbrukare, matföretagare, matproducenter och mathantverkare i sitt närområde, och när man gör det som offentlig aktör ser man till att de finns där också för alla medborgare. De finns där både när det går bra och när det går dåligt, till exempel när det är krig någon annanstans i Europa eller när det är pandemi och man inte får leveranser från andra länder.

Jag tycker också att man ska notera att det här var ett exempel från ett skolkök, en ganska speciell miljö. Men notera var pengarna kommer ifrån! I stället för att slänga 200 kilo om dagen, som för tio år sedan, slänger man nu 30 kilo, varav bara 3 kilo svinn slängs från själva köket. Det är härifrån pengarna kommer, och därför kan man göra de här väldigt lönsamma och hållbara investeringarna i vårt land och i vårt lands jordbruk. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Jag är glad över att det konventionella jordbruket i Sverige är bra och når många mål. Men som kommun och offentlig aktör är det viktigt att satsa högt och ge de allra bästa förutsättningarna för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för frågan!

Jag ser inte poängen med att ställa de sakerna mot varandra. Jag refererar till ett helt vanligt offentligt kök som ligger på 95 procent ekologiska råvaror i en restaurang som levererar 800 portioner om dagen med tre, fyra, fem olika rätter.

Det handlar inte bara om köttet. Av alla råvaror är 60 procent svenska och ekologiska. Det ligger på den nivå som man förväntar sig att ekoprodukter ligger på. Det är extremt högt.

Någonting som är viktigt att göra är att styra upphandlingen i kommunen, regionen eller var man nu befinner sig. Det handlar om att verkligen göra det möjligt för både mindre och större matproducenter i närheten att lägga bra anbud.

Det gäller också att se den positiva effekten. Jag vet att det finns gårdar som levererar till kommuner. Jag förstår att Örebro är en storkommun i jämförelse med många av landets andra kommuner, men det gör att de gårdarna har en trygg inkomst. De utvecklar sin verksamhet. Det gör att jag som privatperson har lättare att handla i en gårdsbutik på en gård. Men de har också system för att kunna leverera större mängder till stora matvarukedjor. Det är en styrka.

Det finns inga styrkor i att på något sätt uppmuntra ett jordbruk och ett lantbruk lokalt där man använder sig av bekämpningsmedel som är ohälsosamma eller där man inte ställer om till ett hållbart jordbruk. Det är sårbarheter när man är beroende av insatsvaror från andra länder. Det blev väldigt tydligt under pandemin och när kriget började i Ukraina.

Fru talman! Det är trevligt att ha så mycket sällskap i kammaren, så här direkt efter voteringen. Jag passar på att fråga: Äter ni mat? Så bra! Det unnar jag er. Ni vill säkert som jag fortsätta att göra det även när klimatförändringar ändrar förutsättningarna för vårt lantbruk och även i olika krissituationer. Då behöver vi rusta svensk livsmedelsproduktion för det.

Slänger ni mat? Det kanske ingen av er vill erkänna så här. Men det händer att jag gör det, och jag förstår att det kanske händer även hos er. Ni vet också att massor med mat slängs redan innan den ens hamnar i butiken eller i vårt eget skafferi. Det är som att slänga pengar. De resurserna kan man använda till mer hållbar matproduktion. Matsvinn är ett resursslöseri som dessutom orsakar utsläpp som påverkar vårt klimat. Det är ett tydligt sätt att såga av den gren vi sitter på.

I dag ersätter jag miljö- och jordbruksutskottets ordförande Emma Nohrén i debatten. Det innebär att ni inte får någon föredragning av hela betänkandet från mig; det tror jag att utskottets ledamöter sköter bra. Men jag är nöjd över att stå här som representant för Örebro län. Min kommun, Örebro, vann Ekomatsligan förra året, och tillsammans med Uppsala län vann Örebro län Länsekoligan. Det gäller att ha ambitioner. Då behöver man förebilder. Sådana finns i vår kommun, bland annat Sveriges bästa offentliga hållbara kök i Tullängsskolans restaurang. Där har man till 95 procent ekologiska varor, varav över 60 procent är både svenska och ekologiska.

Hur har man råd, kanske någon frågar sig. Man slänger inte pengar. De senaste tio åren har matsvinnet sjunkit från 200 kilo om dagen till 30 kilo. Man lagar alltså mat till 800 personer om dagen. Från köket som lagar de 800 matportionerna är det 3 kilo svinn. Det är pengar som man kan använda för att köpa riktigt bra lokalproducerade och ekologiska råvaror.

Det är ett exempel på när det offentliga kan gå före och med stora volymer ge lantbrukare förutsättningar att ha en produktion av riktigt bra råvaror. Det märker vi örebroare också på hyllorna i vår mataffär, där vi kan handla mycket lokalproducerad ekologisk mat.

Lantbruket och livsmedelsförsörjningen har under de senaste åren påverkats enormt mycket av skeenden i omvärlden. Det har handlat om pandemins efterdyningar, extremväder till följd av klimatförändringar och konflikter i världen som har satt beredskap och självförsörjning i fokus.

I Sverige konstaterades dessutom förra året afrikansk svinpest hos vildsvin i Västmanland. Det påverkade många runt omkring och gav orsak till en stor oro. Man kan lägga till att hela 20 procent av Sveriges alla värphöns fick avlivas efter ett utbrott av salmonella på en anläggning.

Med de händelserna som bakgrund borde fokus ligga på att stötta lantbrukare i bygget av hållbar och fossilfri svensk livsmedelsproduktion. Vi i Miljöpartiet vet vad vi vill se. Sverige behöver öka sin självförsörjning av livsmedel kraftigt till uppemot 80 procent.

Utvecklingen som nu går mot större enheter med färre aktiva lantbrukare och en allt äldre yrkeskår behöver vändas. Vi vill se fler små och mellanstora lantbruks, förädlings- och mathantverksföretag runt om i hela Sverige. Det är nödvändigt. Det stärker också motståndskraften mot extrema händelser vare sig det gäller klimatförändringar eller krig.

Ett lantbruk är ingenting som man kan knäppa fram med fingrarna, och så uppstår det i händelse av en nödsituation. Det är någonting som behöver finnas och utvecklas kontinuerligt.

Vi behöver också snabbt minska vårt beroende av importerade insatsvaror såsom fossilt bränsle, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Många av de lösningarna finns redan i de regenerativa, kretsloppsbaserade och ekologiska metoder som praktiseras i dag. Svenska gårdar har alla förutsättningar att bli självförsörjande på energi. Det är en möjlighet som vi måste ta till vara.

För lantbrukaren behöver det vara lönsamt och attraktivt att inte bara producera mat utan även alla andra nyttor som jordbruket levererar. Det handlar om stor biologisk mångfald, kolinlagring, en hög djurvälfärd och en levande landsbygd.

Därför behöver staten och EU ta ett långt större ansvar och styra om ersättningar mot en högre andel ersättningar som belönar klimat- och miljönytta. Dessutom behöver hinder undanröjas för småskaliga livsmedelsföretag inom till exempel mejeri, chark och slakt, som ofta stångas mot regler som är anpassade för en storskalig industri.

Dagens höga konsumtion av kött och andra produkter från djur har möjliggjorts genom en många gånger rent industriell djurhållning där priset för konsumenterna kan pressas så lågt som möjligt men priset för djuren ofta blir mycket högt. Det rimmar väldigt illa med vår önskan om en hög djurvälfärd.

Miljöpartiet vill främja en djurhållning där varje djur ses som den individ det är och får sina behov tillgodosedda. För det behövs både lagregleringar och en mer djurvänlig konsumtion. Sveriges djurbönder agerar på en konkurrensutsatt marknad som är gemensam för hela EU. Politiskt innebär det ett dilemma.

Om vi tar steg för att förbättra för djuren i Sverige kan det få som konsekvens att maten blir så pass mycket dyrare att konsumenten väljer kött med ett annat ursprung och från en sämre djurhållning. Då har vi inte vunnit någonting djurskyddsmässigt.

Nästan allt färskt kött som handlas i butik är svenskt, men det omvända gäller för restaurangsektorn. I butiker finns en fungerande ursprungsmärkning, vilket det inte finns för restauranger och storkök. Därför vill vi se att regeringen vidtar åtgärder för att införa krav på information om ursprung även för de animaliska livsmedel som serveras på restaurang och i storkök.

Fru talman! Jag tackar för mitt korta inhopp i debatten och yrkar bifall till reservation 12, som handlar om ursprungsmärkning av animaliska produkter på restauranger och i offentliga kök.

(Applåder)

Fru talman! Svensk högre utbildning och forskning bygger vårt land starkt och kommer att vara den nyckel som låser upp många framtidsutmaningar i vårt land och i världen.

Grunden byggs genom hela vårt utbildningssystem, från förskola och grundskola till gymnasium, folkhögskolor och folkbildning. Grunden byggs också genom tillgång till riktigt bra högre utbildning i hela landet och att en bredd av väl förberedda studenter kliver in i högre utbildning och möter framgångsrika forskare och lärare. Några av dem kommer sedan att själva välja att gå vidare till forskarutbildning och forskning, och där kanske det är några som forskar om förskolan och utbildar nästa generation förskollärare. Så sluts cirkeln.

Även om det inte är en forskningsfråga vill jag här lyfta in morgonens nyhet att svenska lärosäten räknar med underskott i år och att undervisning ställs in. Detta sker alltså i det land som redan har minst undervisningstid i Europa. Det är inte så man lägger grunden för Sverige som kunskapsnation. Detta sker också i ett sammanhang där finansieringen av högre utbildning har urholkats under lång tid och där regeringen gör generella besparingar på lärosätena som faktiskt överstiger de vällovliga satsningarna på naturvetenskap och teknikundervisning.

Sveriges lärosäten har en enorm potential att utgöra en stark kraft i omställningen genom utbildning, forskning och samverkan och genom en hållbar omställning av sin egen verksamhet. Precis som alla andra aktörer behöver dock lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling intensifieras. Uppdrag behöver förtydligas och resurser tillsättas.

Förståelsen för den globala uppvärmningen, dess orsaker och konsekvenser får vi från forskningen. Den samlade vetenskapens besked om vad som krävs för att undvika de värsta följderna av klimatförändringarna är en snabb och genomgripande omställning vars motstycke saknas i historien. Det är med andra ord ingen liten uppgift som åsyftas i högskolelagen, där det anges att lärosätena i sin verksamhet ska främja en utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, liksom ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

Ett gott exempel på hur forskning och politik kan mötas gavs här i riksdagen i förra veckan. Rifo, Sällskapet riksdagsledamöter och forskare, höll tillsammans med Sveriges unga akademi ett seminarium där forskning om klimatförändringarna, förekomst av extremväder och klimatanpassning på lokal nivå diskuterades. Detta är ett bra exempel på hur vetenskaplig kunskap och politiskt hantverk kan mötas.

För att lärosätena ska uppfylla sitt uppdrag att främja hållbar utveckling krävs att de genom utbildning, forskning och samverkan bidrar till en snabb och genomgripande förändring. Jag är övertygad om att denna potential finns i en fri och självständig akademi med både bredd och spets - en fri akademi som har resurser att lägga på nyfiken grundforskning och aktuell tillämpning.

När vi ser att vi har samhällsproblem att lösa behöver vi också få kunskap att hantera dem. Därför balanserar även jag som riksdagsledamot i en forskningsdebatt på den slaka lina det innebär att presentera vilka områden som vi behöver mer kunskap på för att bygga och utveckla samhället.

Fru talman! För att upptäcka och hjälpa fler barn som utsätts för eller skolas in i att utöva hedersförtryck behöver alla samhällsinstanser ha kompetens att identifiera hedersförtryck. Det handlar om att kunna agera så tidigt som möjligt. Det behövs ökade satsningar på forskning om hur man förebygger hedersvåld i de familjer där det finns riskfaktorer. Detta handlar om solidaritet med människor, och här behöver vi forskningens stöd för att kunna se dem som utsätts på olika sätt och ha verktyg för att agera.

En annan hjärtefråga för Miljöpartiet är djurrätt. Vi vill att Sverige ska investera mer i utvecklingen av alternativa metoder för att kunna ha en djurförsöksfri forskning och leva upp till EU-direktivets mål att ersätta djurförsök. Enligt EU:s försöksdjursdirektiv ska medlemsstaterna bidra till utveckling och validering av alternativa metoder och uppmuntra forskning som styr bort från djurförsök.

De statliga anslagen för detta har legat på en låg nivå ganska länge, och därför vill Miljöpartiet att Sverige tar fram en nationell plan för hur man ska gå över till djurförsöksfri forskning samt handlingsplaner för att minska antalet djurförsök inom olika områden. Vi vill stärka detta arbete. De specifika frågeställningarna och lösningarna överlåts givetvis till forskningen att ta fram.

En annan och mycket aktuell fråga är hur utsläpp i miljön skadar oss människor, till exempel genom vattnet vi dricker. Många följer säkerligen hur det går för exempelvis dem som utsattes för PFAS i dricksvattnet i Blekinge.

Forskning

I dag finns flera olika metoder för rening av PFAS, men ingen validerad. En riktigt hög nivå av rening kan vara tekniskt komplicerad och kosta väldigt mycket pengar. Samtidigt är rent vatten en ovärderlig resurs. Det finns ett behov av att utveckla metoder för rening, och för det behövs mer forskning ur många olika aspekter om hur PFAS-problematiken kan hanteras. Miljöpartiet anser därför att regeringen i sin kommande forskningsproposition bör prioritera forskning, utveckling och genomförande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 10 om forskning, utveckling och genomförande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten.

(Applåder)