Katarina Tolgfors

Fru talman! Det är alldeles utmärkt. Om Liberia kan göra allt detta är det tecken på att man kanske ska dra undan bistånd så att Liberia kan fortsätta på en väg där det gör alla de saker som du nu radar upp.

Man måste vara lite ödmjuk. Sverige är inte något frälsarland som kan åka ut och rädda hela världen. Det kanske är så att länder av egen kraft måste fortsätta att utvecklas.

Sverige har varit inne i länder som Liberia under en väldigt lång tid. Nu måste vi göra andra prioriteringar. Det betyder inte att det är helt stängt för att biståndsinsatser ska kunna göras i de länderna om det blir påkallat.

Du säger själv att Liberia stöder Ukraina och att det har utvecklats. Det är precis så det ska vara. Svenskt bistånd ska bara finnas där länder är i akut nöd. Men det ska också gå till utveckling i de länder där vi ser att det faktiskt kan få någon effekt.

Regeringen har inte den kassakista som Miljöpartiet har. Ni lever i en fantasivärld. Ni säger att ni har en budget på 70 miljarder. Det är inget annat parti här som har den budgeten för bistånd i det läge som är i till exempel Ukraina. Det finns också många andra politiska områden som måste få pengar i budgeten.

Sverige arbetar med många verktyg för att se till att bistå med stabilitet, handel, utveckling och samarbeten. Men rent bistånd måste man prioritera. Vi har bara en portmonnä med ett begränsad mängd pengar i. Det gäller att ta ansvar för hur man använder skattemedlen.

Den här prioriteringen gör regeringen. Det är rätt och riktigt i den tid vi lever i nu med ett fruktansvärt krig i Ukraina som kommer att påverka Europa under väldigt lång tid framöver.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om tilltalet i kammaren. Vi använder inte ”du”, utan samtliga ledamöter talar via talmannen.)

Fru talman! Nu är representanten för Miljöpartiet uppe i talarstolen, och det märks. Tack för frågan!

Sverige har varit i många länder och stött till exempel SRHR och mänskliga rättigheter, och det fortsätter att vara så. Om man tar just de länder som jag räknade upp tidigare och tittar på var de länderna befinner sig i dag jämfört med någon gång i mitten av 70-talet och 80-talet, när svenskt bistånd började och sedan växte i de här länderna, är det tyvärr nedslående.

Man kan konstatera att de fortfarande är länder som inte har lyft sig från fattigdom. De har fortfarande stora problem med mänskliga rättigheter, situationen för flickor och kvinnor, jämställdhet, demokrati, rättsstat och så vidare.

Vi har ett krig i vårt närområde och en säkerhetspolitisk situation och en humanitär situation i vårt absoluta närområde som påverkar Sverige. Då måste man prioritera.

När jag läser Miljöpartiets skuggbudget ser jag att där står att biståndet ska ligga kvar på 1 procent av bni. Det är ungefär 72 miljarder för 2026. Det är fantastiskt. Det finns inte så mycket pengar till bistånd ens i Socialdemokraternas budget.

Länder som är i behov av hjälp, stöd och utveckling hänger inte enbart på Sverige. Sverige är fortsatt en stor givare i världen. Vi fortsätter viktiga insatser runt om i världen i olika länder och i de här länderna.

Vi ser nu till exempel i Latinamerika, där Sverige har varit inne i många av demokratiprocesserna och fredsprocesserna, att allt fler länder där nu går från socialism till någonting annat. Det är kanske en möjlighet för ekonomisk utveckling, mänskliga rättigheter och en rättsstat som är värd namnet.

Fru talman! Nu blir det ännu tydligare, Olle Thorell, vad som skiljer socialdemokratisk utrikes, säkerhets- och biståndspolitik från den moderatledda regeringens och Tidöpartiernas dito. Vi lägger om det svenska biståndet för att det ska bli mer transparent och mer pricksäkert och för att de pengar i bistånd – miljarder skattekronor – som går till länder som behöver stöd ska träffa så rätt som möjligt och gå via så få mellanhänder som möjligt.

Beträffande Somalia upprepar jag det jag sa: Det finns ingen hemlig uppgörelse. Men det finns heller inget hemligt pengaträd för att människor ska få stanna i Sverige. Därför är det rimligt att utvisa personer som har begått allvarliga brott. Nej, alla som utvisas från Sverige har kanske inte begått allvarliga brott; det finns också människor som vill återvända hem.

Men i detta fall har vi tagit tag i en fråga som har legat stilla alldeles för länge under alla år när ni gett miljoner och miljarder till länder som Somalia, Zimbabwe, Tanzania, Liberia, Moçambique och Bolivia. Ofta har det handlat om socialistiskt styrda länder där socialismen har legat som en våt filt över människors möjligheter till utveckling, demokrati och ekonomiskt välstånd. Det har ni gjort utan den uppföljning som den här regeringen nu inför genom olika kontrollmekanismer och en öppenhet i biståndet. Det är ansvarsfullt, det är rätt och riktigt och det är rättvist.

(Applåder)

Fru talman! Så himla hemligt kan det här inte vara eftersom ledamoten Thorell verkar veta otroligt mycket om hur avtalet, överenskommelsen eller styrdokumentet ser ut.

Vi har fått samma information i utskottet. Det finns inget hemlighetsmakeri här och ingenting att dölja. Regeringen avsätter pengar för att Somalia ska ta emot sina egna medborgare som har begått brott i Sverige och som ska utvisas härifrån. Exakt hur det tekniskt ser ut är inte vår uppgift att avgöra. Det kan vara ett samtal där man skakar hand, ett styrdokument eller ett avtal.

Jag brukar inte gå på medieuppgifter när jag debatterar i kammaren. Regeringen har redogjort för det här. Man kan gå in på Openaid och titta precis hur det hela går till. Eftersom regeringen prioriterar transparens kommer ledamoten Thorell att kunna följa detta.

Vad som är bra är att regeringen nu tar tag i frågor som är oerhört viktiga när det gäller länder som tar emot svenskt bistånd, nämligen att de ska ta emot sina egna medborgare när de måste återvända hem eller när de utvisats på grund av att de begått mycket allvarliga brott i Sverige.

Om vi gjorde en lista över de länder som Socialdemokraterna under sina långa regeringsinnehav har gett miljarder i bistånd skulle vi se korrupta regimer och socialistiska diktaturer. Jag skulle kunna stå här ända till i kväll och räkna upp dessa länder. Jag vill gärna höra hur ledamoten Thorell ser på detta, om vi nu ändå talar om att ge skattepengar till andra länder.

(Applåder)

Fru talman! Sverige kan inte ensamt fylla den lucka USA lämnar efter sig. Sverige arbetar i internationella sammanhang, väldigt ofta inom EU. Vi kan få mer muskler och ge stöd genom att samarbeta med länder med liknande prioriteringar i de fall vi ser att det är nödvändigt av olika skäl. Det gäller biståndsfrågor, till exempel. Sydafrika erhöll ett stort bistånd när det gäller klimatfrågor förra året, tror jag. Man kan titta område för område.

Ett annat område som Sverige prioriterar i biståndsbudgeten är organisationer som arbetar för att stödja demokratiutveckling, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det, tillsammans med SRHR, är två grundbultar i regeringens biståndsagenda. De bidrar till att lindra nöd via det humanitära biståndet men också till att stabilisera länder som fortfarande får utvecklingsbistånd och där det även behövs andra verktyg. Länder måste själva ha viljan och förmågan att samarbeta och utvecklas. Vill man inte ens ta emot sina egna medborgare har man en lång väg att gå.

Ledamoten ställde en fråga om en fond. Det är inte aktuellt i nuläget. Regeringen har en inriktning för sin biståndspolitik. När det gäller Ukraina vet ingen av oss vad som händer nästa vecka, om tre år eller om fem år. Insatsen som vi länder i Europa och flera andra måste bistå Ukraina med kommer att vara mångårig. Kanske måste nya verktyg hittas längre fram, men just nu stöder Sveriges regering Ukraina klart och tydligt. Och det ligger i svenskt intresse att göra det.

Fru talman! Det är bra att vi är överens om Ukraina och stödet till Ukraina. Läget blir ju allvarligare för varje dag som går. Det är bra att det finns stöd i Sveriges riksdag från samtliga partier närvarande i kammaren.

Sverige ger inte allt bistånd till Ukraina, även om vi prioriterar om på grund av att läget där gör att vi måste öka stödet dit. Jag tror att det är uppenbart för alla varför vi måste göra så. Sverige ger fortsatt ett stort bidrag till många andra länder, men bidrag och bistånd måste ges dit där det har mest möjlighet att göra nytta och när man kan koppla utvecklingsbistånd till ekonomisk utveckling och handel. Det är så man på sikt hjälper länder ur fattigdom.

Det här skulle kunna vara en inrikesdebatt om hur man enligt socialistisk modell ger bidrag till behövande i stället för att ha en politik och en styrning som gör att individer och länder själva kan resa sig ur fattigdomen och skapa ekonomisk egenmakt, trygghet och så vidare. Det är den politik som den moderatledda regeringen står för. Det betyder inte att vi drar undan mattan för andra länder.

Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna i världen, men vi gör just nu tuffa prioriteringar. Det betyder inte att länder vi drar oss ur inte skulle kunna vara föremål för bistånd framöver.

När det gäller förslaget om fonden är jag inte rätt person att stänga någon dörr för en sådan diskussion. Det skulle vara mycket intressant att höra lite mer tekniskt hur den fonden skulle utformas och finansieras. Regeringen har lagt fram en budget och gjort ansvarsfulla prioriteringar inom ramen för biståndsbudgeten på 53 miljarder.

Fru talman! Det stämmer att regeringen tar tag i frågor som gäller transparens, styrning, tydliga mål och tydlig uppföljning för att biståndsmedel från Sverige inte ska hamna i fel händer. Socialdemokratiska rödgröna regeringar har i årtionden öst ut bidragspengar till länder med mycket tvivelaktiga styren. Man kan aldrig garantera att varenda skattekrona hamnar rätt, men det är just det vi skärper upp nu.

Har ledamoten Johnsson Fornarve något emot Världsbanken och UNDP? Det är erkända organisationer som hanterar och kanaliserar biståndsmedel och har lång erfarenhet av det. Det är organisationer ledamoten själv lyfter fram i många andra sammanhang.

Självklart ska svenska skattemedel inte gå till korruption. Det är just det som den här regeringen nu tar tag i. Det är lika självklart som att länder ska ta emot sina medborgare när de utvisas – i det här fallet på grund av mycket grova och allvarliga brott.

Det går bra att gå in på Openaid, som nu är uppdaterad. Där kan man följa det svenska biståndet siffra för siffra.

(Applåder)

Fru talman! Om vi ska prata om korruption tror jag kanske att Vänsterpartiets företrädare och ledamot ska sopa framför egen dörr.

DFLP är en palestinsk organisation som har tagit emot bistånd från Vänsterpartiet. Det är en organisation som till exempel har gått ut och själva sagt att man deltog i massakern den 7 oktober. Vänsterpartiet har också genom åren varit med och stött socialdemokratiska regeringar som har gett miljarder i bistånd till länder som är nedlusade med korruption.

När det gäller samarbetet med och biståndet till Somalia är det helt rimligt att man som givarland ställer krav på de länder som tar emot väldigt mycket av svenskt bistånd. Jag tänker inte spekulera här i kammaren utifrån medieuppgifter, utan jag utgår från fakta och från hur regeringen agerar helt inom ramarna för vad som är korrekt och möjligt.

Vi ställer krav på de länder som ska ta emot svenskt bistånd. Nu pratar vi om möjligheten till återvändande av grovt tungt kriminella somalier som befinner sig i Sverige, som begår mord och som begår våldtäkt på barn. Det här är någonting som borde ha gjorts för länge sedan.

Det är helt rimligt att länder som tar emot svenskt bistånd också tar emot sina egna medborgare. Det ligger faktiskt inom folkrätten och internationell rätt att man som land ska ta emot sina egna medborgare.

(Applåder)

Fru talman! Debatten om svenskt bistånd väcker känslor, och det är ett område där skillnaderna mellan moderat politik med en moderatledd regering och en socialdemokratisk biståndspolitik blir väldigt tydliga.

Fru talman! Vi lever i det mest allvarliga säkerhetsläget i Europa sedan andra världskriget. Just nu är vi inne i en avgörande fas när det gäller Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Ryssland fortsätter sin aggressiva krigföring mot Ukraina, mot civila mål, mot människor, mot bostäder och mot energiförsörjning. Vi går mot en kall vinter. Det är ansvarsfullt att göra som den svenska regeringen och prioritera svenskt bistånd till Ukraina i det läge landet befinner sig i.

Som har sagts i den här talarstolen många gånger sedan kriget bröt ut, också i dagens debatt, är ett stöd till Ukraina ett stöd för vår egen säkerhet och stabilitet och i förlängningen ett stöd för Europas säkerhet.

Regeringen tar ansvar genom att prioritera i en snabbt föränderlig omvärld, där gamla recept och gamla klyschor om bistånd inte räcker till. När världen förändras måste också biståndet och utrikes- och säkerhetspolitiken följa med.

Fru talman! Regeringen gör med reformagendan tuffa men nödvändiga prioriteringar. När man skär ned och minskar biståndet gör man det för att svenska intressen måste vara vägledande för svensk biståndspolitik. Kriget i Ukraina har orsakat enorma behov. Landets resurser går åt till att försvara friheten, och hålen i den civila statskassan uppgår till över 200 miljarder kronor. Det är alltså upp till oss som stöttar Ukraina att se till att skolorna kan fortsätta sin undervisning och att akutmottagningarna kan hålla öppet.

Förutom energisektorn, som är hårt drabbad, har de ryska attackerna skadat miljontals ukrainska bostäder, järnvägs- och vägnät, jordbruk, industri och handel. Hur länge till orkar Ukraina? De är beroende av omvärldens fortsatta stöd. Sverige är en partner till Ukraina, och vi ger ett starkt stöd som vi kommer att fortsätta med så länge det är nödvändigt.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. Den moderatledda regeringen och vi moderater värnar det bistånd som räddar liv, och Sverige förblir en av världens största givare av humanitärt bistånd. Sverige är med sin biståndsbudget på 53 miljarder kronor per år alltså fortsatt ett av världens största givarländer av internationellt bistånd. Det är ett bistånd som fortsätter att nå och hjälpa människor i världen som lever i fattigdom och under förtryck.

Många organisationer, i Sverige och i andra länder, bidrar till att fler människor kan börja resa sig från de mest akuta situationerna. Det finns dock också utredningar och rapporter som visar att utvecklingsbiståndet inte alltid ger resultat i det långa loppet.

Ledamoten Olle Thorell nämnde i sitt anförande Afghanistan. Jag och min kollega Stefan Olsson deltog i den parlamentariska kommitté som utredde Sveriges 20-åriga engagemang i Afghanistan. Där var alla medverkande partier överens om att det utvecklingsbistånd som Sverige gav, och som var det största biståndet under lång tid, tyvärr inte gav de långsiktiga strukturella effekter som man kan förvänta sig när vi satsar miljarder av svenska skattepengar.

Utredningen överlämnades till utrikesministern förra julen, och det är klart och tydligt att när man har med länder som Afghanistan att göra, med ett talibanstyre, förekommer korruption. Det förekommer också diskriminering av flickor och kvinnor, som har nämnts här. Det är en fruktansvärd situation. De får inte tala i det offentliga rummet, och återigen är det fler flickor som inte får gå i skolan.

Sverige fortsätter att stödja länder som Afghanistan; det finns ju fler strategier än just landstrategier. Jag är till exempel väldigt stolt över att den här regeringen satsar på flickors och kvinnors rättigheter. SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa, är en klar och tydlig prioritering i biståndsbudgeten som den moderatledda regeringen lägger fram.

När USA drar sig tillbaka från viktiga insatser, särskilt inom SRHR, stärker Sverige sitt engagemang. Stödet för kvinnors och flickors rättigheter, inte minst i Afrika, är fortsatt prioriterat. Vi kan inte fylla alla luckor som andra lämnar efter sig, men vi kan försöka att hjälpa där behoven är som störst.

Fru talman! Det humanitära biståndet är en tung del i det svenska biståndet, i reformagendan. Att hindra död och lindra nöd förblir prioriterat. När katastrofer inträffar, när människor flyr från krig och förtryck och när barn svälter ska Sverige finnas där.

Men samtidigt som vi värnar det humanitära biståndet måste vi också erkänna bristerna i det traditionella utvecklingsbiståndet. Därför fortsätter vi genomförandet av reformagendan på ett ansvarsfullt sätt. Vi fasar ut bistånd steg för steg och ger organisationer och myndigheter möjlighet att hantera utfasningen.

Ett omfattande bistånd kräver en strategisk styrning med tydligt fokus på resultat, effektivitet, långsiktighet och transparens – just det som ledamoten Thorell efterlyser i andra sammanhang. Det borde väl vara något som Socialdemokraterna tycker är bra och riktigt när det gäller allt bistånd, inte bara ibland.

Regeringen arbetar för att biståndet i högre utsträckning ska nå fram till organisationer direkt i partnerländerna i stället för att finansiera en rad olika organisationer, där pengarna ska vandra på flera nivåer innan de möjligen når fram till mottagaren och det som är slutmålet, nämligen människor och länder som vi ger bistånd till. Det är också rimligt att Sverige med svenska skattepengar ställer krav på de länder som vi ger bistånd till.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi gång på gång har pekat på att Ukraina är Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioritering. Svenska intressen kommer givetvis först i svensk utrikespolitik. Vilken annan prioritering skulle Sverige ha?

Vi är i Sveriges riksdag överens om att Ukraina är inne i ett kritiskt skede. Ukraina ligger tre timmars flygresa från Sverige. Vi har en säkerhetspolitisk situation i vårt närområde som kräver prioriteringar och insatser för att Europa fortsättningsvis ska kunna vara en aktör i världen där vi har möjlighet att fortsatt stödja, samarbeta med och driva handel med andra.

Det är investeringar i en säkerhetsordning som i förlängningen skyddar oss själva, våra barn och kommande generationer. Det är ansvarsfullt, det är nödvändigt och det är rätt.

(Applåder)

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve från Vänsterpartiet är ledamot med ansvar för biståndsfrågorna. Hon är mig veterligen arbetande suppleant eller ersättare till ledamoten Håkan Svenneling och var i alla fall med senast jag var på utrikesutskottsmöte.

Jag återkommer till det anmärkningsvärda att ledamoten Risberg inte vill kommentera det min fråga faktiskt handlade om, nämligen en kollega på hans sida av det politiska fältet. Vänsterpartiet valde att inte dyka upp i kväll, och jag står för att jag tycker att det är anmärkningsvärt. Någon av deras två ledamöter skulle ha kunnat vara här.

Jag frågar alltså återigen om ledamoten Risberg har någon synpunkt på eller kommentar till det som kollegan på vänsterkanten faktiskt har gjort. Ledamoten Delgado Varas har delat grovt antisemitiskt material.

Herr talman! För det första vill jag passa på att återigen i den här talarstolen påpeka och påminna om att en av huvudstrategierna i regeringens biståndsagenda är satsningar på flickors och kvinnors rättigheter och jämställdhet. Vi kallar det inte feministisk utrikespolitik. Det viktiga är faktiskt vad man vill uppnå. Ledamoten Risberg kan kalla det feministisk utrikespolitik om han vill.

Vi säger att det här handlar om att stärka dem som är svaga i konflikter, fattigdom och klimatkriser, och det är just flickor och kvinnor. Det finns alltså med som en högt prioriterad strategi och bland de åtgärder som vi vill vidta genom biståndet.

För det andra – ledamoten Risberg har en bakgrund inom Act Svenska kyrkan. Jag ska inte förlänga debatten för mycket av hänsyn till ledamöterna i nästa utskott som ska debattera denna sena kvällstimme. Men jag måste säga att jag blir väldigt förvånad. Jag ska inte ställa ledamoten Risberg och Miljöpartiet till svars för vad Vänsterpartiet sysslar med, men ledamoten reagerade på att jag kommenterade Vänsterpartiets frånvaro i kammaren – de har ändå två ledamöter i utrikesutskottet – i stället för att reagera på vad som hände i Vänsterpartiet, nämligen att kompisen på ledamotens planhalva i politiken delade grovt antisemitiskt material i sociala medier och nästa dag poserade glatt leende tillsammans med sina partikamrater.

Jag trodde faktiskt inte att man skulle uppleva det från något parti i Sveriges riksdag. Vi står här och diskuterar mänskliga rättigheter. Vad är detta? Jag skulle gärna höra ledamoten Risbergs syn på det här.

Herr talman! I ditt inledande svar, ledamoten Thorell, låter det som att du till och med skulle kunna yrka bifall till förslaget i betänkandet. Du radade faktiskt upp en hel del av det som regeringen föreslår för omsvängningen av biståndspolitiken. Men jag saknar lite svar på hur det ska gå till.

Och var kommer den extra påsen pengar in? Skulle man inte kunna nå de här målen med en mindre påse pengar men genom att jobba mer effektivt? Kan systemet bli mer effektivt genom att det blir färre mellanled och genom att man säkrar upp, minskar korruptionen och ser till att pengarna och resurserna faktiskt når fram?

Ledamoten går först på spåret att det ska vara nytänkande, men sedan går han tillbaka till det gamla igen och står upp för att biståndet ska vara så stort som möjligt.

När vi nu ser utvecklingen i omvärlden tycker jag att det är bra att regeringen har varit så förutseende och redan genomfört en reformagenda för biståndet. Man är i en process där man är öppen för att titta på olika lösningar.

Ledamoten Thorell! Jag undrar igen om du skulle kunna utveckla lite mer hur det ska gå till.

Herr talman! Jag noterar att Vänsterpartiets ledamot har strukit sig från talarlistan. Jag undrar om det är ett sammanträffande i dag. Det känns ganska fegt.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till ledamoten Thorell. Jag vill ärligt veta om det skulle vara möjligt för Socialdemokraterna och ledamoten Thorell att släppa sargen, tänka nytt och möta de nya tankar och idéer som faktiskt kommer ur reformagendan men som också skulle kunna komma från Socialdemokraterna.

Behöver man inte, för att hitta en väg framåt i den situation och det landskap som vi nu ser i omvärlden, vara flexibel även i sitt tänkande – inte bara när det gäller biståndet – för att det ska bli en förändring? Annars är det lite som att försöka trycka ned en fyrkantig kloss i ett runt hål. Man kör med samma medicin som man gjort i alla år. Men världen ser inte ut längre så. Man måste hitta nya vägar.

Ett mål för biståndet måste vara att länder ska kunna stå på egna ben. Det är inte bara mer av allt som ger resultat. I så fall skulle fler länder, efter tidigare regeringars stora andel bistånd, redan stå på egna ben.

Jag vill höra om ledamoten Thorell har några idéer om nytänkande.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Lasses.

I det läge vi befinner oss i nu måste vi vara beredda att släppa sargen och gamla sanningar och strukturer och att hitta nya vägar framåt. De måste vara snabbare, flexibla och i samarbete med andra.

Jag kan inte stå här och säga att regeringen ska öka kärnstödet just nu. Det ligger inte i de beslut och överenskommelser som finns. Med den ekonomiska utvecklingen och osäkerheten på grund av Rysslands ökade attacker mot Ukraina och utvecklingen i andra delar av världen som inte går åt rätt håll – när vi nu ser hur EU agerar, kommer snabbt samman och hittar nya lösningar och konstellationer – finns däremot en möjlighet att i krisen finna nya lösningar genom att vara innovativa. Men detta betyder inte alltid att man ökar påsen med pengar.

Ett fokus som regeringen har med sin biståndspolitik är att hitta metoder och vägar som gör att länder som är mottagare av svenskt bistånd själva med hjälp av egen makt kan bygga trygghet, säkerhet och ekonomi. Det är bara så man får bestående resultat och så världen kan bli lite tryggare och säkrare. Det hänger ihop med att människorna i ett land kan stå på egna ben. Det långsiktiga målet måste vara att inte behöva få bistånd.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Som jag tidigare svarade på ledamoten Olle Thorells fråga är det fortsatt så att Sverige ser de multilaterala organisationerna och inte minst FN som en viktig global plattform. Där säkerställer vi att vi följer de gemensamma regler som vi sätter upp internationellt, där har man ett forum där man diskuterar och fattar beslut och där har vi också tillsammans i dessa mycket oroliga tider kraften, möjligheten och resurserna för att faktiskt göra någonting och agera.

Det finns ingen annan syn från regeringen och Tidöpartierna än att vi ska fortsätta att vara en bidragande kraft ute i världen. Däremot gör vi andra prioriteringar. Ja – vi drar ned på totalen, men vi är fortfarande en av de största givarna i världen, och vi arbetar med många verktyg i många forum för att säkerställa att vi kan få en säkrare värld och se till att länder kan utvecklas åt rätt håll. Men den kraften och viljan måste också komma från mottagarländerna.

Nu pratar vi om just de multilaterala organisationerna, som har en särskild roll och möjlighet, inte minst till exempel i Ukraina i vårt närområde. Det är högt prioriterat, och dit vi också har flyttat en del pengar från andra insatser, just för att Ukraina är så oerhört viktigt för vår egen säkerhet. Det handlar om Ukrainas styrka i förhandlingar men också om möjligheten att återuppbygga landet.

Det multilaterala systemet och den världsordning vi har och tror på ska vi försvara, och det fortsätter Sverige att göra även med den här regeringen och den här biståndspolitiken.

Herr talman! Ledamoten Thorell, jag har egentligen ingen annan uppfattning än att Sverige fortsatt ska vara en aktiv aktör på den internationella arenan även när det gäller stöd till utveckling i fattiga länder. Regeringen är väldigt tydlig med prioriteringarna i sin biståndsagenda.

Från den utredning som jag återkom till om Sveriges insats i Afghanistan kan man dra en hel del lärdomar som är användbara även för det fortsatta arbetet. Det är att det inte alltid är mer pengar som är den rätta vägen för att nå resultat, utan det är att man har riktade insatser som möter behov. Transaktionsleden måste bli färre, och man måste också kunna prioritera.

Sverige kan inte vara ute i hela världen och har inte resurser för att hjälpa alla överallt, utan då måste man prioritera och samarbeta mer med andra.

När det gäller presskonferenser på Rosenbad tror jag att ledamoten Thorell och jag har olika glasögon. Jag tycker att det är ganska många presskonferenser. Om man aktivt följer regeringens arbete och dess olika företrädare som utrikesministern, bistånds- och handelsministern, statsministern och så vidare tror jag att det är ganska uppenbart för var och en att världen just nu står inför väldigt stora utmaningar på många områden som samtidigt hänger ihop – säkerheten, den ekonomiska osäkerheten, fattigdom, tillbakagången för demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är inte bara vackra ord, utan det finns nu i budgeten och det finns många som jobbar med detta dagligen. Det är mål som är väldigt viktiga och prioriterade i regeringens utrikespolitiska agenda.

Herr talman! Tack, ledamoten Thorell, för frågan!

Jag har tidigare uttryckt här i talarstolen när vi har debatterat det internationella biståndet att det såklart är väldigt oroväckande när vi ser utvecklingen och även det hastiga tillbakadragandet av USAID som USA aviserat och som får stora konsekvenser. Ledamoten Thorell och jag var ju på en utskottsresa i Sydafrika för inte så länge sedan och kunde då med stor oro konstatera att till exempel stödet för att motverka hiv/aids är i farozonen.

Självklart ska Sverige kliva fram och göra det vi kan. Vi kan inte ersätta den stora andel av biståndet i världen som USA har bidragit till, men om man ska försöka förstå USA:s tankar är det klart att det är rimligt att Europa inte bara på försvarsområdet utan även på det här området kliver fram och tar ett större ansvar. Det måste fler länder än Sverige göra.

Jag tror inte att ledamoten Thorell och en annan regering skulle kunna trolla fram mer medel. Däremot måste vi hitta nya allianser och nya, smartare sätt att jobba tillsammans inte minst i EU men också i FN, som Sverige fortsatt är en stor givare till och arbetar med.

Herr talman! Vi lever i en orolig och omtumlande tid när mycket i vår omvärld förändras i rasande fart. Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har förändrat säkerheten inte bara i Europa utan också i världen. Den regelbaserade världsordningen utmanas, och det internationella systemet är under stark press. Med ny administration i USA råder stor osäkerhet runt USA:s engagemang i Ukraina men också stor osäkerhet kring den globala ekonomin.

Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är värden som är på tillbakagång på alltför många platser i världen. Det är oroväckande och måste bemötas med gemensam kraft. Med nya förutsättningar måste vi reformera flera områden för att möta dessa utmaningar i omvärlden, som också påverkar oss i vår vardag här hemma i Sverige.

Den moderatledda regeringens tydliga fokus i utrikespolitiken är att sätta Sverige och svenska intressen först och att fortsatt stödja Ukraina. Det är vid det här laget uppenbart för de flesta varför det är en viktig prioritering samtidigt som regeringen också genomför stora reformer på andra områden för att bygga Sverige säkrare, rikare och tryggare.

Herr talman! Regeringen har inlett en omfattande reformering av det svenska biståndet, vilket också berör de multilaterala organisationerna. Det tas upp i betänkande UU11, som vi debatterar här i kväll. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i det betänkandet.

Stödet till multilaterala biståndsorganisationer minskade från 2022 till 2023 med 1,8 miljarder kronor som ett led i den totala minskning och omprioritering av det svenska biståndet som regeringen gjort med sin reformagenda. År 2022 uppgick Sveriges kärnstöd till 20,7 miljarder kronor, och 2023 minskade det till 18,9 miljarder kronor. Slutgiltiga siffror för 2024 har jag inte än.

Herr talman! I december förra året beslutade regeringen om en strategi för det multilaterala utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet. Det övergripande målet för Sveriges multilaterala bistånd är, som för övrigt bistånd, att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Det multilaterala biståndet ska bidra till ett effektivt genomförande av regeringens biståndspolitiska mål. I strategin anges principer för svensk finansiering, svenska prioriteringar och Sveriges förväntningar på multilaterala partnerorganisationer. En sådan förväntning handlar om effektivisering och minskad byråkrati, så att pengar och resurser når fram till dem resurserna riktas till och att målen uppnås.

Herr talman! I strategin anges också åtgärder för att antalet svenskar på strategiska positioner ska öka, hur Sverige ska verka för att de multilaterala organisationerna ska tillvarata svenska företags kunnande och innovationsförmåga för global hållbar utveckling och hur man stärker styrning och uppföljning.

De multilaterala organisationerna är viktiga arenor för svensk utrikespolitik. De utgör plattformar för dialog och förhandlingar om prioriterade frågor, däribland det internationella stödet till Ukraina. Exempel på multilaterala organisationer är FN och Världsbanken. Det multilaterala systemet är centralt för att utveckla och upprätthålla internationella normer och överenskommelser.

Herr talman! Låt mig ge ett par exempel där det multilaterala biståndet spelar en avgörande roll:

Jag börjar med Ukraina, där de ryska attackerna den senaste tiden, mitt i fredsförhandlingarna, ökat. Civila ukrainare drabbas varje dag av krigets fasor. Kvinnor blir fortfarande våldtagna. Barn mister sina föräldrar, och människor ser sina hem och livsgärningar raseras. Den psykiska ohälsan ökar dramatiskt. Infrastruktur och energiförsörjning slås ut, och landet är ett av de mest minerade i hela världen. De långvariga miljökonsekvenserna av Rysslands fullskaliga anfallskrig är omfattande.

I Ukraina verkar till exempel UNHCR, UN Women, ICRC, Unicef, World Food Programme och FN:s humanitära landfond för Ukraina men också EU-institutioner som Europeiska investeringsbanken samt säkerhetsorganisationer som OSSE. Insatserna fokuserar på vatten och sanitet, hälsovård, livsmedelsförsörjning, skydd och säkerhet för utsatta grupper och boende.

De multilaterala organisationerna har enligt regeringen en avgörande roll för hanteringen av Ukrainas utmaningar. De är viktiga samarbetspartner för Sverige på grund av sin förmåga att hantera budgetstöd och större program.

Herr talman! Ett annat exempel som är aktuellt är situationen i Gaza. Den 7 oktober 2023 utförde Hamas en fruktansvärd och barbarisk attack mot unga israeler på en musikfestival och mot lokalbefolkningen. Civila attackerades, och flickor och kvinnor våldtogs. Hela familjer mördades brutalt, och israelisk gisslan togs av Hamas.

Den djupgående och komplexa konflikten i Gaza drabbar de civila mycket hårt. På grund av den humanitära situationen ger Sverige ett betydande stöd, men det går inte längre via UNRWA utan kanaliseras efter beslut av regeringen via organisationer som UNFPA, WFP, UNDP och ICRC.

Herr talman! Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är högst aktuella värden och frågor där vi tyvärr ser ett alltmer skriande behov av stöd. Även här hemma måste vi fortsätta att arbeta för att slå vakt om dessa värden.

För någon dag sedan delade Vänsterpartiets ledamot Lorena Delgado Varas en bild på sociala medier – en starkt antisemitisk bild, som skulle kunna vara tagen från 30-talet. Judarna illustreras, i någon typ av konspirationsteori, som att de styr världen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Detta gör mig fruktansvärt upprörd.

När vi nu, i en orolig värld, jobbar för de värden som Sverige står för och som samtliga partier i Sveriges riksdag borde stå för är detta skamligt. Jag skulle vilja höra Vänsterpartiets ledamot kommentera detta.

Slutligen: Det multilaterala biståndet i världen spelar en viktig roll. Det ska vara effektivt. Det ska vara samordnat, och det ska verka på de platser i världen där de stora organisationerna är. Det är de som kan se till att insatserna som Sverige deltar i faktiskt får verkan för de människor som är drabbade.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gudrun Brunegård (KD) och Joar Forssell (L).

Herr talman! Låt oss hålla oss kvar vid begreppet hållbarhet, som är ett signum för Miljöpartiet. Jag satt i den statliga utredning som tittade på de svenska insatserna i Afghanistan under 20 år. Det var länge ett av de länder Sverige gav mest bistånd till. Sedan man drog sig ur Afghanistan får vi nästan med ljus och lykta leta efter de hållbara och bestående resultaten av många års insatser och bistånd från bland andra Sverige.

Har inte prioriteringar och möjligheter för mottagarlandet att faktiskt ta till sig bistånd en stor betydelse? Vänstersidan pratar ofta om pengar och siffror, till exempel 1 procent av bni, men det handlar väl om att prioritera rätt insatser? Hur skulle ledamoten Alm Ericson vilja prioritera i det totala biståndet? Vi hörde tidigare att någon ville att 50 procent skulle gå till flickor och kvinnor. Hur ser ledamoten Alm Ericsons prioriteringar av det totala biståndet ut?

Herr talman! Ledamoten Alm Ericson råkar ju vara en osedvanligt klok miljöpartist, och jag kan hålla med om en hel del av det som hon sa. Vi har dock olika syn på hur man når fram till exempelvis hållbarhet i bistånd och klimat.

Det som är så fantastiskt bra med regeringens biståndsreform är att man nu förbättrar och utvecklar biståndet och att klimatbiståndet faktiskt ökar. Regeringen prioriterar också stöd till demokratikämpar och arbete för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Så långt borde vi kunna vara överens om att regeringens prioriteringar är bra.

Delar av utrikesutskottet var nyligen i Sydafrika, som Sverige visserligen inte ger något bistånd till. Sverige kan som sagt inte ensamt kompensera för tappet från USAID eller stå för alla insatser som skulle behöva göras på många platser i världen. EU har dock nyligen aviserat 4 miljarder i klimatbistånd till Sydafrika, och då är det viktigt att Sydafrika kan omsätta dessa medel i konkreta klimatförbättrande åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Kan ledamoten ge mig ett konkret exempel på hur den tidigare regeringens prioriteringar och konkreta projekt för hållbarhet och klimat skilde sig från den nuvarande regeringens? Om jag minns rätt var ju ledamoten statssekreterare och jobbade med biståndsfrågor.