Anna Lasses (C) om Internationellt bistånd genom multilaterala organisationer

Herr talman! Vi lever i en orolig och omtumlande tid när mycket i vår omvärld förändras i rasande fart. Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har förändrat säkerheten inte bara i Europa utan också i världen. Den regelbaserade världsordningen utmanas, och det internationella systemet är under stark press. Med ny administration i USA råder stor osäkerhet runt USA:s engagemang i Ukraina men också stor osäkerhet kring den globala ekonomin.

Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är värden som är på tillbakagång på alltför många platser i världen. Det är oroväckande och måste bemötas med gemensam kraft. Med nya förutsättningar måste vi reformera flera områden för att möta dessa utmaningar i omvärlden, som också påverkar oss i vår vardag här hemma i Sverige.

Den moderatledda regeringens tydliga fokus i utrikespolitiken är att sätta Sverige och svenska intressen först och att fortsatt stödja Ukraina. Det är vid det här laget uppenbart för de flesta varför det är en viktig prioritering samtidigt som regeringen också genomför stora reformer på andra områden för att bygga Sverige säkrare, rikare och tryggare.

Herr talman! Regeringen har inlett en omfattande reformering av det svenska biståndet, vilket också berör de multilaterala organisationerna. Det tas upp i betänkande UU11, som vi debatterar här i kväll. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i det betänkandet.

Stödet till multilaterala biståndsorganisationer minskade från 2022 till 2023 med 1,8 miljarder kronor som ett led i den totala minskning och omprioritering av det svenska biståndet som regeringen gjort med sin reformagenda. År 2022 uppgick Sveriges kärnstöd till 20,7 miljarder kronor, och 2023 minskade det till 18,9 miljarder kronor. Slutgiltiga siffror för 2024 har jag inte än.

Herr talman! I december förra året beslutade regeringen om en strategi för det multilaterala utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet. Det övergripande målet för Sveriges multilaterala bistånd är, som för övrigt bistånd, att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Det multilaterala biståndet ska bidra till ett effektivt genomförande av regeringens biståndspolitiska mål. I strategin anges principer för svensk finansiering, svenska prioriteringar och Sveriges förväntningar på multilaterala partnerorganisationer. En sådan förväntning handlar om effektivisering och minskad byråkrati, så att pengar och resurser når fram till dem resurserna riktas till och att målen uppnås.

Herr talman! I strategin anges också åtgärder för att antalet svenskar på strategiska positioner ska öka, hur Sverige ska verka för att de multilaterala organisationerna ska tillvarata svenska företags kunnande och innovationsförmåga för global hållbar utveckling och hur man stärker styrning och uppföljning.

De multilaterala organisationerna är viktiga arenor för svensk utrikespolitik. De utgör plattformar för dialog och förhandlingar om prioriterade frågor, däribland det internationella stödet till Ukraina. Exempel på multilaterala organisationer är FN och Världsbanken. Det multilaterala systemet är centralt för att utveckla och upprätthålla internationella normer och överenskommelser.

Herr talman! Låt mig ge ett par exempel där det multilaterala biståndet spelar en avgörande roll:

Jag börjar med Ukraina, där de ryska attackerna den senaste tiden, mitt i fredsförhandlingarna, ökat. Civila ukrainare drabbas varje dag av krigets fasor. Kvinnor blir fortfarande våldtagna. Barn mister sina föräldrar, och människor ser sina hem och livsgärningar raseras. Den psykiska ohälsan ökar dramatiskt. Infrastruktur och energiförsörjning slås ut, och landet är ett av de mest minerade i hela världen. De långvariga miljökonsekvenserna av Rysslands fullskaliga anfallskrig är omfattande.

I Ukraina verkar till exempel UNHCR, UN Women, ICRC, Unicef, World Food Programme och FN:s humanitära landfond för Ukraina men också EU-institutioner som Europeiska investeringsbanken samt säkerhetsorganisationer som OSSE. Insatserna fokuserar på vatten och sanitet, hälsovård, livsmedelsförsörjning, skydd och säkerhet för utsatta grupper och boende.

De multilaterala organisationerna har enligt regeringen en avgörande roll för hanteringen av Ukrainas utmaningar. De är viktiga samarbetspartner för Sverige på grund av sin förmåga att hantera budgetstöd och större program.

Herr talman! Ett annat exempel som är aktuellt är situationen i Gaza. Den 7 oktober 2023 utförde Hamas en fruktansvärd och barbarisk attack mot unga israeler på en musikfestival och mot lokalbefolkningen. Civila attackerades, och flickor och kvinnor våldtogs. Hela familjer mördades brutalt, och israelisk gisslan togs av Hamas.

Den djupgående och komplexa konflikten i Gaza drabbar de civila mycket hårt. På grund av den humanitära situationen ger Sverige ett betydande stöd, men det går inte längre via UNRWA utan kanaliseras efter beslut av regeringen via organisationer som UNFPA, WFP, UNDP och ICRC.

Herr talman! Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är högst aktuella värden och frågor där vi tyvärr ser ett alltmer skriande behov av stöd. Även här hemma måste vi fortsätta att arbeta för att slå vakt om dessa värden.

För någon dag sedan delade Vänsterpartiets ledamot Lorena Delgado Varas en bild på sociala medier – en starkt antisemitisk bild, som skulle kunna vara tagen från 30-talet. Judarna illustreras, i någon typ av konspirationsteori, som att de styr världen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Detta gör mig fruktansvärt upprörd.

När vi nu, i en orolig värld, jobbar för de värden som Sverige står för och som samtliga partier i Sveriges riksdag borde stå för är detta skamligt. Jag skulle vilja höra Vänsterpartiets ledamot kommentera detta.

Slutligen: Det multilaterala biståndet i världen spelar en viktig roll. Det ska vara effektivt. Det ska vara samordnat, och det ska verka på de platser i världen där de stora organisationerna är. Det är de som kan se till att insatserna som Sverige deltar i faktiskt får verkan för de människor som är drabbade.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gudrun Brunegård (KD) och Joar Forssell (L).

Herr talman! Tack, ledamoten Thorell, för frågan!

Jag har tidigare uttryckt här i talarstolen när vi har debatterat det internationella biståndet att det såklart är väldigt oroväckande när vi ser utvecklingen och även det hastiga tillbakadragandet av USAID som USA aviserat och som får stora konsekvenser. Ledamoten Thorell och jag var ju på en utskottsresa i Sydafrika för inte så länge sedan och kunde då med stor oro konstatera att till exempel stödet för att motverka hiv/aids är i farozonen.

Självklart ska Sverige kliva fram och göra det vi kan. Vi kan inte ersätta den stora andel av biståndet i världen som USA har bidragit till, men om man ska försöka förstå USA:s tankar är det klart att det är rimligt att Europa inte bara på försvarsområdet utan även på det här området kliver fram och tar ett större ansvar. Det måste fler länder än Sverige göra.

Jag tror inte att ledamoten Thorell och en annan regering skulle kunna trolla fram mer medel. Däremot måste vi hitta nya allianser och nya, smartare sätt att jobba tillsammans inte minst i EU men också i FN, som Sverige fortsatt är en stor givare till och arbetar med.

Herr talman! Ledamoten Thorell, jag har egentligen ingen annan uppfattning än att Sverige fortsatt ska vara en aktiv aktör på den internationella arenan även när det gäller stöd till utveckling i fattiga länder. Regeringen är väldigt tydlig med prioriteringarna i sin biståndsagenda.

Från den utredning som jag återkom till om Sveriges insats i Afghanistan kan man dra en hel del lärdomar som är användbara även för det fortsatta arbetet. Det är att det inte alltid är mer pengar som är den rätta vägen för att nå resultat, utan det är att man har riktade insatser som möter behov. Transaktionsleden måste bli färre, och man måste också kunna prioritera.

Sverige kan inte vara ute i hela världen och har inte resurser för att hjälpa alla överallt, utan då måste man prioritera och samarbeta mer med andra.

När det gäller presskonferenser på Rosenbad tror jag att ledamoten Thorell och jag har olika glasögon. Jag tycker att det är ganska många presskonferenser. Om man aktivt följer regeringens arbete och dess olika företrädare som utrikesministern, bistånds- och handelsministern, statsministern och så vidare tror jag att det är ganska uppenbart för var och en att världen just nu står inför väldigt stora utmaningar på många områden som samtidigt hänger ihop – säkerheten, den ekonomiska osäkerheten, fattigdom, tillbakagången för demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är inte bara vackra ord, utan det finns nu i budgeten och det finns många som jobbar med detta dagligen. Det är mål som är väldigt viktiga och prioriterade i regeringens utrikespolitiska agenda.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Som jag tidigare svarade på ledamoten Olle Thorells fråga är det fortsatt så att Sverige ser de multilaterala organisationerna och inte minst FN som en viktig global plattform. Där säkerställer vi att vi följer de gemensamma regler som vi sätter upp internationellt, där har man ett forum där man diskuterar och fattar beslut och där har vi också tillsammans i dessa mycket oroliga tider kraften, möjligheten och resurserna för att faktiskt göra någonting och agera.

Det finns ingen annan syn från regeringen och Tidöpartierna än att vi ska fortsätta att vara en bidragande kraft ute i världen. Däremot gör vi andra prioriteringar. Ja – vi drar ned på totalen, men vi är fortfarande en av de största givarna i världen, och vi arbetar med många verktyg i många forum för att säkerställa att vi kan få en säkrare värld och se till att länder kan utvecklas åt rätt håll. Men den kraften och viljan måste också komma från mottagarländerna.

Nu pratar vi om just de multilaterala organisationerna, som har en särskild roll och möjlighet, inte minst till exempel i Ukraina i vårt närområde. Det är högt prioriterat, och dit vi också har flyttat en del pengar från andra insatser, just för att Ukraina är så oerhört viktigt för vår egen säkerhet. Det handlar om Ukrainas styrka i förhandlingar men också om möjligheten att återuppbygga landet.

Det multilaterala systemet och den världsordning vi har och tror på ska vi försvara, och det fortsätter Sverige att göra även med den här regeringen och den här biståndspolitiken.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Lasses.

I det läge vi befinner oss i nu måste vi vara beredda att släppa sargen och gamla sanningar och strukturer och att hitta nya vägar framåt. De måste vara snabbare, flexibla och i samarbete med andra.

Jag kan inte stå här och säga att regeringen ska öka kärnstödet just nu. Det ligger inte i de beslut och överenskommelser som finns. Med den ekonomiska utvecklingen och osäkerheten på grund av Rysslands ökade attacker mot Ukraina och utvecklingen i andra delar av världen som inte går åt rätt håll – när vi nu ser hur EU agerar, kommer snabbt samman och hittar nya lösningar och konstellationer – finns däremot en möjlighet att i krisen finna nya lösningar genom att vara innovativa. Men detta betyder inte alltid att man ökar påsen med pengar.

Ett fokus som regeringen har med sin biståndspolitik är att hitta metoder och vägar som gör att länder som är mottagare av svenskt bistånd själva med hjälp av egen makt kan bygga trygghet, säkerhet och ekonomi. Det är bara så man får bestående resultat och så världen kan bli lite tryggare och säkrare. Det hänger ihop med att människorna i ett land kan stå på egna ben. Det långsiktiga målet måste vara att inte behöva få bistånd.