Mattias Eriksson Falk (SD) svarade Christofer Bergenblock i en replik om Kommunala och regionala frågor i debatten ”Protokoll 2023/24:81 Torsdagen den 7 mars” den 7 mars 2024.
Christofer BergenblockC· i sitt anförandeInledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 om nytt frikommunförsök. I Sverige har vi 290 kommuner med fullständigt olika förutsättningar. Det är kommuner i våra befolkningstäta storstäder och…Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 om nytt frikommunförsök.
I Sverige har vi 290 kommuner med fullständigt olika förutsättningar. Det är kommuner i våra befolkningstäta storstäder och glesaste glesbygder, kustkommuner och skogskommuner, kommuner med vidsträckta slättlandskap och kommuner med fler vattendrag än invånare, småföretagartäta tillväxtkommuner och kämpande småortskommuner. Det är också kommuner där årets första rabarber snart går att skörda och kommuner där rabarbern fortfarande ligger gömd under ett djupt snötäcke.
I vår största kommun bor nästan 1 000 000 invånare och i vår minsta bara 2 400. Sverige har 19 kommuner med en befolkning på mer än 100 000 invånare och 72 kommuner med en befolkning på färre än 10 000 invånare. Men oavsett om det bor 2 400 personer i kommunen, som i Dorotea, eller 989 000, som i Stockholms stad, har man precis samma uppdrag.
Herr talman! Från Centerpartiets sida ser vi att många små kommuner på Sveriges landsbygder får kämpa hårt. Trots att skatten ofta är hög är det svårt att leverera den välfärd som medborgarna kan förvänta sig. Ofta är det svårt att rekrytera personal, oavsett om det handlar om miljöskyddshandläggare, personal till ett äldreboende eller ny kommunchef.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor
I flera av våra Norrlandskommuner konkurrerar man dessutom med stora arbetsgivare som har möjlighet att erbjuda helt andra löner och villkor än det offentliga. I den här situationen väljer regeringen att försvåra ytterligare genom lönegolv för arbetskraftsinvandring. Vi hörde nog alla den uppgivna enhetschefen på ett äldreboende i Harads i Norrbotten som skulle tvingas avsluta elva anställningar på grund av det lönegolv som regeringen genomförde i höstas. Inte hade hon några andra sökande till de här tjänsterna, och inte blev hon tröstad av arbetsmarknadsministerns arroganta och verklighetsfrånvända svar i TV4 om att hon i stället kunde rekrytera arbetslösa ifrån Alingsås eller Askersund när regeringen tvingar bort hennes nuvarande personal.
Det är inte bara personal till verksamheterna som kan vara svårt att rekrytera, utan det är ofta också en utmaning att tillsätta de politiska förtroendeuppdrag som följer av att driva en kommun - särskilt om man känner att det saknas stöd från den centrala nivån.
Vad är då lösningen på de här utmaningarna? Vi hör med jämna mellanrum att svaret skulle vara kommunsammanslagning, storregioner eller centralisering. Det är att göra det väldigt enkelt för sig. Om kommuner och regioner vill gå samman ska de naturligtvis få göra det, men att staten skulle tvinga fram den formen av samgående leder inte till något gott.
Att centralisera verksamheter är också en populär politisk lösning som sällan leder framåt. En gigantisk omorganisation av svensk skola eller svensk sjukvård är det sista de här verksamheterna behöver. Vad de däremot behöver är resurser, och där ser vi ju att regeringen inte förmår leverera.
Herr talman! Det Centerpartiet vill öppna för är att på samma sätt som våra kommuner ser helt olika ut måste också lösningarna få se olika ut. Vi vill därför öppna för större flexibilitet och differentiering mellan kommuner beroende på deras stora olikheter. Redan i dag finns det möjligheter för kommuner att samverka genom kommunalförbund, gemensamma nämnder och viss form av avtalssamverkan.
Centerpartiet föreslår helt enkelt att man tittar på hur möjligheterna kan byggas ut ytterligare för att ge små kommuner bättre förutsättningar att fördela ansvar mellan sig och även möjliggöra för kommuner att gemensamt lämna över ansvar från den kommunala nivån till regionen. Det kan till exempel gälla det kommunala ansvaret för miljö- och hälsotillsyn. Exakt hur de här möjligheterna ska utformas hänger delvis ihop med Centerpartiets andra förslag.
Under 80-talet genomfördes ett stort så kallat frikommunförsök inför 1991 års revidering av kommunallagen. Syftet var att göra det möjligt för kommuner och landsting att på försök undantas från specifika statliga regler. Centerpartiet vill nu öppna den här dörren igen och genomföra ett nytt, mer långtgående, frikommunförsök i syfte att testa de tankar och idéer som finns om utveckling på kommunal och regional nivå. Försöksverksamheternas syfte ska vara att stärka kommunsektorns kapacitet, kompetenskraft och självstyre.
En av de saker vi gärna vill se prövade är möjligheten till förenklade beslutsprocesser i små kommuner. Exempelvis skulle det kunna handla om direktvalda kommunstyrelser, där man helt enkelt har kommunstyrelse och kommunfullmäktige i ett. Det finns även många andra idéer som kan vara värda att pröva. Det viktigaste i det här sammanhanget är att initiativet kommer underifrån.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor
Herr talman! Centerpartiet har en lång rad förslag om hur vi kan skapa bättre förutsättningar på landsbygden. Sverige är ett vidsträckt land med olika klimat, miljöer, befolkningstäthet och förutsättningar. I Centerpartiet ser vi denna mångfald som en stor tillgång och inte som ett hinder. Av den anledningen vill vi också ge kommuner och regioner större möjlighet att hitta nya lösningar för de offentliga uppdragen genom större differentiering och ett omfattande frikommunförsök. Det kan skapa mer jämlika förutsättningar att sköta det kommunala uppdraget oberoende av om man bor i Dorotea eller i Stockholms stad.
Herr talman! Tack till ledamoten för anförandet! Jag lyssnade särskilt uppmärksamt på den del som gäller det som kallas asymmetrisk ansvarsfördelning. Det var ett lite speciellt sätt att beskriva det, men det är intressant att läsa vad det innebär.
Jag är invald i finansutskottet, där vi har det ekonomiska ansvaret för hur kommuner och regioner kan samverka och stötta varandra, till exempel genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet, som handlar om att skapa jämlika förutsättningar i vårt land och som vi i riksdagen ju står bakom. Ledamoten sa att det ska vara lättare att samverka och att flytta olika områden mellan kommuner, som det här skulle kunna innebära.
Jag tänker att kommuner och regioner ju i dag samverkar på lite olika sätt. Ledamoten var inne på det. Det handlar bland annat om vilka kostnader man har för att rekrytera spetskompetens, och där är vi i grunden överens. Jag kan ta ett exempel från mitt hemlän, där Ockelbo kommun, som är minst i länet med drygt 6 000 invånare, köper tjänster inom till exempel juridik och it av Gävle kommun, som är störst i länet. Det är antagligen för att kunna sänka kostnaderna för de här delarna. Det tycker jag är bra att man kan jobba med, men det jag vänder mig lite emot är det ledamotens parti vill, nämligen att man ska kunna flytta verksamheter från en kommun till en annan.
Kommunerna kan ju samverka i dag i kommunalförbund och gemensamma nämnder, som ledamoten också var inne på. Det som oroar mig med Centerpartiets förslag är att man flyttar möjligheten till ansvarsutkrävande från fullmäktige, alltså medborgarna, i en kommun till en annan dit man har flyttat verksamheten. Hur ser Centerpartiet på kommunfullmäktiges och medborgares möjligheter till ansvarsutkrävande om man flyttar verksamhet från en kommun till en annan?
Herr talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk! Det vi i Centerpartiet pekar på här är inte den kompletta lösningen, naturligtvis, utan vår intention är att det ska bli enklare att fungera som liten kommun i Sverige i dag.
Ledamoten lyfte själv fram en del av de problem som finns med att rekrytera spetskompetens. Jag märker väldigt tydligt att ledamoten däremot inte lyfter fram problemet med att rekrytera även baskompetens, som i exemplet Harads, där ju Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har försvårat oerhört mycket för flera offentliga arbetsgivare - för att inte tala om alla de privata arbetsgivare som vänder sig mot det här. Det är möjligen ett litet sidospår i diskussionen, men det är en av utmaningarna kommunerna står inför.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor
Fördelningen av kostnader och ansvar i de här frågorna är naturligtvis någonting som man behöver titta närmare på. Det finns en problematik redan i dag om vilken av kommunfullmäktigeförsamlingarna som sitter med det politiska ansvaret när man har ett förbund mellan två eller flera kommuner. Det är klart att det är någonting man får hantera i dag. Det finns naturligtvis risker när man flyttar över ett ansvarsområde från en kommun till exempelvis en region, men likväl är det så att vi måste titta på alla möjligheterna.
Just att flytta ansvar från kommuner till regioner tycker jag är ett rätt bra exempel. Vi sitter ju med djurskyddsansvaret på regional nivå i dag, men vi kunde likaväl sitta även med hälsoskyddsansvar och miljöansvar under förutsättning att man kunde flytta över verksamheten. Det skulle inte göras i alla kommuner utan bara i dem där det behövs. Då hade det möjligen varit så att man fått utkräva ansvar av regionerna i slutändan. Men detta är frågor man måste titta närmare på, och det får man ha stor respekt för.
Herr talman! Det är två olika frågor som ledamoten är inne på. Den ena är vilket ansvar kommunerna skulle ha kontra regionerna om man skulle flytta ansvar dit. Den andra, som Centerpartiet också är inne på i sitt förslag, handlar om att flytta verksamhet från en kommun till en annan. Om jag minns rätt nämndes förskolan i texten som ett exempel på detta. Men om man flyttar möjligheten att styra en verksamhet från en kommun till en annan förlorar också kommunfullmäktige och indirekt medborgarna möjligheten till det ansvarsutkrävande som är så viktigt i en demokrati, framför allt naturligtvis för medborgarna genom de allmänna valen.
I ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd ställs krav på att respektive fullmäktige många gånger är inne och bekräftar att besluten är korrekta. Ska man göra större förändringar måste varje kommun som är med bekräfta att det är rätt väg framåt. Detta blir i verksamheten en broms som förhindrar alltför långtgående förändringar, samtidigt som respektive fullmäktige och indirekt medborgarna får det här ansvarsutkrävandet. Det är ju det jag är orolig för att man skulle flytta bort med den här modellen, där man till exempel helt flyttar över verksamheten från en kommun till en annan.
Men jag tycker absolut att man kan samverka mellan kommuner. I mitt hemlän Gävleborg samverkar kommunerna och regionen om till exempel företagshälsovård. Det är naturligtvis ett utmärkt exempel på hur man i en gemensam nämnd kan styra en verksamhet, hitta spetskompetensen och sedan använda den strategiskt i länet för att täcka en så stor del av verksamheten som möjligt. Så tror jag att fler kan göra.
Sedan kommer vi naturligtvis att återkomma till frågor som långa avstånd och dålig infrastruktur. När det gäller sådana delar, som alltid kommer att finnas med, och hur man kan förbättra de ekonomiska möjligheterna har vi till exempel Utjämningskommittén, som kommer att presentera förslag framåt hösten. Det ser vi också naturligtvis fram emot.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor
Men min oro för väljarnas ansvarsutkrävande om man skulle flytta verksamheter kvarstår. Det är det som gör mig orolig, och det är därför jag inte kan stå bakom Centerpartiets förslag, åtminstone inte i nuläget.
Herr talman! Jag har förståelse för ledamotens oro, men om man stannar vid oron och inte vågar testa nya modeller för att man tror att de kanske kan leda till problem i slutändan är det klart att utvecklingen kommer att stå still.
Vi har redan i dag flera olika sätt att samverka mellan kommuner. Vi har gemensamma kommunalförbund och gemensamma nämnder kommuner emellan. Vi har också avtalsskrivning, exempelvis om gemensamma tjänster, precis som ledamoten säger. Det vi vill pröva från Centerpartiets sida är att bygga ut de här möjligheterna ytterligare.
Vid sidan av de utredningar som redan är gjorda och finns på plats och hanteras i Regeringskansliet ser vi att det också skulle vara bra att göra ett större frikommunförsök på samma sätt som man gjorde på 80-talet. Det innebär att man ger möjlighet till kommunerna att själva komma fram till förslag och idéer inom de ramar som staten har satt för att testa hur det skulle kunna se ut och sedan drar slutsatser av det för att titta på om man ska göra ändringar i författningen i slutändan. Det tror vi är en väldigt bra väg framåt för att pröva de möjligheter som finns.
Jag tror att man ska tänka mer på de långsiktiga linjerna, som socialdemokraten var inne på tidigare - hur skapar vi långsiktiga spelregler för våra kommuner och regioner att fungera trots deras väldigt olika storlek och förutsättningar? Då får vi inte fastna i oro och ångest över de här förändringarna utan måste våga öppna våra sinnen och se de möjligheter som finns.