Mattias Eriksson Falk

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för frågan! Sverigedemokraterna har adresserat problemet med vinster i välfärden. Vi har adresserat problematiken med välfärdsbrottslighet, där företag eller enskilda personer nyttjar välfärdens resurser.

När det gäller de delar som ledamoten frågar efter står det i det betänkande som vi debatterar i dag att det finns ett pågående arbete som utskottet hänvisar till. Det finns en utredning som tittar på vissa av de här sakerna. Det står i uppdraget att man ska lämna förslag på reglering som säkerställer att de skattemedel som avsätts för skolan används till det som de är avsedda för, det vill säga att finansiera driften av skolverksamhet. Man ska föreslå en utvidgad ägar- och ledningsprövning, vissa vinstutdelningsförbud eller annan vinstutdelningsbegränsning och skärpta sanktioner. Utredningen fick dessutom ett tilläggsdirektiv under 2023.

Jag inväntar utredningens slutsatser och vad den kommer att föreslå. Sverigedemokraterna kommer att ta ställning utifrån vad utredningen visar och levererar för underlag. Först då kan vi ta ställning i frågan slutligt, när vi har fakta på bordet.

Herr talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 26, Kommunala frågor, och jag vill yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 6, som gäller kommunala tillsynsavgifter.

Alla våra företag runt om i landet försöker bidra med innovation, arbete och skatteintäkter - intäkter vi sedan använder för att finansiera välfärden för medborgarna i vårt land. Alla som drivit ett företag vet att man lägger ned sin kropp och själ i att starta företaget, skapa arbete och på sikt kunna anställa, många gånger med ett långt och slitsamt arbetsliv framför sig.

Beroende på vilken bransch du som företagare finns inom kommer våra myndigheter på olika nivåer att utöva tillsyn och göra kontroller. Detta är i grunden bra; vi vill exempelvis veta att mat vi äter har tillagats rätt. Tyvärr har vi en situation där kommunerna i många fall fakturerar företagen innan tillsynen genomförts. Man tar med andra ord betalt innan man genomfört det som själva betalningen avser. Den rimliga ordningen, herr talman, är enligt oss sverigedemokrater att kommunen först när tillsynen eller det som betalningen avser har genomförts får ta betalt av företagaren.

Sverigedemokraternas reservation under denna punkt tar sikte på att lagstifta om detta - något som skapar likhet över hela Sverige samtidigt som det skapar förutsägbarhet för våra företagare oavsett var i landet en verksamhet bedrivs. Detta är rimligt att kunna förvänta sig och skulle kunna bidra till att minska företagens administration.

Herr talman! Vi debatterar i dag kommunala frågor, och de två orden rymmer ganska mycket. En stor del av Sveriges offentliga verksamhet finns just i den kommunala sektorn, som omfattar såväl Sveriges 290 kommuner som samtliga 21 regioner - alla med sina unika egenskaper, förutsättningar och möjligheter.

När vi debatterade statens stöd till den kommunala sektorn före årsskiftet lyfte jag att Sverigedemokraterna och regeringen för 2024 skjutit till 16 miljarder extra till våra kommuner och regioner. Det var 40 procent av reformutrymmet 2024. Totalt omfattar den kommunalekonomiska utjämningen nästan 168 miljarder kronor 2024.

Det handlar om mer stöd till kommunerna, mer stöd till regioner, ett särskilt riktat stöd till hälso- och sjukvården, stöd för att korta vårdköerna, utbyggd primärvård och satsning på cancervård och kvinnors hälsa. Då nämner jag ändå inte allt det stöd vi ger till exempelvis skolan och äldreomsorgen. Det är ett omfattande stöd som Sverigedemokraterna och regeringen har gett till den kommunala sektorn.

Men det är viktigt att adressera den tid vi har framför oss. Att prioriteringar kommer att behövas står klart, men prioriteringar behöver inte vara något dåligt. Det kan handla om att prioritera en investering i AI, som exempelvis kan läsa röntgenplåtar och låta läkaren få mer tid med patienten eller träffa fler patienter under en dag. Ordet prioritering kan vara negativt laddat, men en prioritering kan också vara en möjlighet. Och vi ska försöka ta till vara möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Det är naturligtvis upp till den enskilda folkvalda församlingen på respektive ställe att ta beslut om vilka prioriteringar som ska ske i Sveriges kommuner och regioner och att genomföra dem. Även om vi sett en del varsel har vi inte sett några uppsägningar av vårdpersonal, åtminstone inte något som motsvarar det skräckscenario som vissa partier försöker måla upp. Jag kan titta på mitt hemlän Gävleborg, där det av totalt tio kommuner och en region endast är en kommun som gjort en liten minskning. Övriga har ökat antalet som jobbar inom kommunen eller för den delen regionen. Varför just en kommun minskat och med vilken personaltyp vet vi inte här.

Herr talman! Det haveri som Socialdemokraterna här i riksdagen försöker beskriva ser vi inte i Gävleborg. Det är värt att påpeka att Socialdemokraterna dessutom styr sju av tio kommuner i länet. Jag ifrågasätter inte att situationen i olika kommuner och regioner är tuff, men samtidigt är det viktigt att kommuner och regioner prioriterar rätt. Om en kommun väljer att varsla en undersköterska för att anställa en till miljöstrateg är detta inte rätt prioritering, enligt mig och Sverigedemokraterna.

Under den senaste tioårsperioden, 2013-2022, har Socialdemokraterna varit en del av det politiska styret i 17 av 21 regioner. Med andra ord har Socialdemokraterna varit det parti som förutom att det varit störst haft ett avgörande inflytande över regionernas ekonomi och prioriteringar runt om i Sverige, från norr till söder och från öst till väst. Den socialdemokratiska skuggan har legat tung över regionerna.

Herr talman! Jag har aldrig sett Socialdemokraterna som ett parti som vågar vara ärligt och tala om för medborgarna, och därmed väljarna, att man under de senaste tio åren inte har tagit det politiska ansvar som man efterfrågat och fått av väljarna för att säkerställa ett gott ekonomiskt läge för framtiden. Det är Socialdemokraterna som styrt 17 av 21 regioner de senaste tio åren. Det är Socialdemokraterna som haft den politiska makten över hälso- och sjukvården i nästan hela Sverige.

Alla som någon gång lagt en budget vet att ekonomin kan svänga från goda till tuffa tider. Socialdemokraterna har slarvat bort tio års möjlighet att skapa goda förutsättningar för regionernas verksamhet och ekonomi. Nu ser vi varsel av sjukvårdspersonal - ett resultat av socialdemokratins misslyckande.

Trots att Socialdemokraterna under 2013-2022 har höjt skatten 23 gånger i regionerna har man misslyckats. Att höja skatten 23 gånger i stället för att ta sitt ansvar, gå till botten med strukturella problem och styra regionerna rätt är inte seriöst. Socialdemokraterna har svikit regionerna, men framför allt har Socialdemokraterna svikit alla de medborgare som under år sett Socialdemokraterna som ett statsbärande parti men nu fått se vad det var värt.

Det extra stöd till kommunerna och regionerna som bland annat Sverigedemokraterna i opposition drev igenom gör att det finns ett visst utrymme att ta av, samtidigt som vi skjutit till 16 miljarder extra till välfärden i år. Men verksamhetens styrning i många regioner ansvarar Socialdemokraterna för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Herr talman! Nu kommer jag snart att ha ett replikskifte med Socialdemokraternas ledamot Eva Lindh, som kommer att vilja prata med mig om just regionernas situation. Ledamoten och Socialdemokraterna kommer då inte att ta ansvar för det inflytande som Socialdemokraterna de senaste tio åren haft i 17 av 21 regioner. I stället kommer Socialdemokraterna att vrida och vända för att som vanligt skylla ifrån sig. Men jag kommer inte att låta Socialdemokraterna lura väljarna längre.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta visa Socialdemokraternas ansvar för de senaste tio årens politiska haveri i våra regioner, ett haveri signerat socialdemokratin.

Herr talman! Att Socialdemokraterna aldrig kommer att erkänna att de haft inflytande över politiken i 17 av 21 regioner och därmed styrt de politiska prioriteringarna och ekonomin förvånar mig inte. Socialdemokraterna kan helt enkelt inte här nu säga som det är. Socialdemokraterna har inte tagit ansvar för långsiktigt stabil ekonomi i regionerna.

Det är lätt att påstå att under S-MP-regeringen var tiderna goda. Då tog staten ansvar för välfärden. Ändå kan man lätt genom att kolla statistiken för perioden 2014-2022 få bilden klar för sig av hur det ligger till. Socialdemokraterna har varit med och styrt 17 av 21 regioner i Sverige under tiden S-MP-regeringen satt vid makten. I 13 av dessa regioner har man höjt skatten minst en gång. I 4 regioner har man höjt skatten två gånger. I 3 regioner har man höjt skatten tre gånger.

Totalt har Socialdemokraterna höjt skatterna i regionerna 23 gånger. Det är skattehöjningar som slår direkt mot undersköterskan i äldreomsorgen, barnsköterskan i barnomsorgen och byggarbetaren som bygger den nya skolan, för att bara nämna några. Det är grupper som ni - "arbetarepartiet" - en gång påstod er värna om.

Trots att Socialdemokraterna höjt skatterna 23 gånger i regionerna och trots att Socialdemokraterna haft ansvar för att styra regionerna och skapa förutsättningar för god ekonomi har man inte gjort det. Man har i 7 av 17 regioner inte ens försökt sätta av pengar för sämre tider, det vill säga inte infört möjligheten, trots att det är ett enkelt politiskt beslut. Det är för uselt. Socialdemokraterna är ett parti som påstår sig vara statsbärande och som har bett om väljarnas förtroende i regionerna och fått det. Men när det väl behöver tas ansvar skyller Socialdemokraterna ifrån sig.

Herr talman! Situationen är tuff i regionerna. Det kommer att behövas prioriteringar, men hur det prioriteras är upp till regionerna själva. Antingen prioriterar man kärnverksamheten eller så fortsätter man exempelvis att ge bidrag till den socialdemokratiska kampanjorganisationen ABF.

Sverigedemokraterna och regeringen sköt i statsbudgeten för 2024 till 16 miljarder extra till välfärden, varav en stor del gick till regionerna. Det ledamoten Eva Lindh inte nämnde i sitt anförande, och som Socialdemokraterna inte vill prata om, är vilka som har haft ansvar de senaste tio åren för ekonomin i regionerna. De hade inflytande över de politiska prioriteringarna och makten att skapa förutsättningar i de goda tider som man påstår rådde under den tidigare S-MP-regeringen för att underlätta i tider som nu när prioriteringar behövs.

Sedan 2013 har regioner och kommuner haft möjlighet att sätta av pengar i en resultatutjämningsreserv att använda när ekonomin tillfälligt är tuff. En del regioner har satt av pengar i resultatutjämningsreserver, men inte alla. Under de senaste tio åren har Socialdemokraterna varit med i styret i 17 av 21 regioner. Av 21 regioner är det 7 regioner där Socialdemokraterna har varit med och styrt som inte har en resultatutjämningsreserv. Man har alltså inte satt av pengar i goda tider för att täcka behoven i sämre tider.

Att fråga väljarna efter makten, få makten, styra dåligt ekonomiskt och sedan skylla på någon annan - det är vad Socialdemokraterna gör.

Fru talman! Det är lite spännande att ledamoten vid detta tillfälle väljer att ta replik på just mig. När min partikamrat Martin Kinnunen deltog i samma debatt föregående år - då Tidöavtalet dessutom var nyare - valde Socialdemokraterna att inte ställa den frågan, för att kanske påverka eller vad man nu ville föra in för tankar. De kommer nu. Bara det tycker jag är ganska intressant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Skogen är viktig för Sverigedemokraterna. Tidöavtalet är det andra företrädare för mitt parti som har varit med och förhandlat fram, som ledamoten vet. Tidöavtalet rymmer väldigt mycket bra politik när det gäller till exempel kriminaliteten, migrationen och energifrågorna, för att nämna några delar.

Det är klart att Sverigedemokraterna tycker att skogen är en viktig fråga. Det är också därför vi levererar så omfattande politik på det området, bland annat det som vi just nu debatterar och det som jag framförde i mitt anförande.

Varför exakt någon person inte var med vid en särskild pressträff kan inte jag redogöra för här eller ha alla detaljer kring. Men skogen är en viktig fråga för Sverigedemokraterna och kommer att vara en viktig fråga för Sverigedemokraterna. Det har vi varit mycket tydliga med vid många tillfällen. Det är också därför vi har varit så tydliga med att EU ska hålla sig borta från den svenska skogspolitiken.

Jag tycker att det är bra att det kommer en utredning som tittar på de här delarna - hur vi kan göra det bättre för det svenska skogsbruket och för de svenska skogsägarna, framför allt för alla de enskilda skogsägare som finns runt om i vårt land och som har haft stora problem kopplade till den politik som förts under tidigare regering.

Där kan nu Sverigedemokraterna vara med och påverka en förändring genom just den skogsutredning som ledamoten nämner. Jag ser fram emot resultaten av den, vilka åtgärder som kommer att föreslås och vad vi sedan kan göra för förändringar när det gäller lagstiftningen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Sverigedemokraterna tycker att det är bra att regeringen tillsätter en utredning om skogen, som är så viktig för den svenska ekonomin och för svenska arbetstillfällen. Vi kommer att följa utredningen med stort intresse och bidra med våra tankar och inspel i det kommande arbetet.

Varför någon representant från Sverigedemokraterna inte var med när utredningen presenterades kan jag inte svara på. Men Sverigedemokraterna kommer givetvis vara en aktiv part i den kommande utredningen.

Fru talman! Vi debatterar nu miljö- och jordbruksutskottets betänkande 7 om skogspolitik. Sverigedemokraterna står givetvis bakom alla sina förslag, men jag väljer att yrka bifall till reservation 2.

För Sverigedemokraterna är den svenska skogen mer än bara en resurs. Den är en del av vårt kulturarv, en grundpelare i vår ekonomi och en nyckel till vår framtid och välfärd. Vår skogspolitik är djupt rotad i principen om ansvarsfullt och hållbart bruk, och vi ser det som vårt ansvar att förvalta denna ovärderliga resurs så att den fortsätter att blomstra för kommande generationer.

Vi i Sverigedemokraterna förstår vikten av att balansera ekonomisk utveckling med miljömässig hållbarhet. Vi tror fullt och fast på att ett aktivt och välskött skogsbruk inte bara bidrar till Sveriges ekonomi genom produktion av timmer och pappersmassa utan också spelar en kritisk roll i att bevara biologisk mångfald och en bra miljö. Vårt engagemang för skogen genomsyras av en djup respekt för naturen och en förståelse för det samband som finns mellan människa och miljö.

Fru talman! Sverigedemokraterna står för en skogspolitik som främjar hållbart nyttjande. Det innebär att vi aktivt stöder metoder för skogsbruk som säkerställer att avverkning och andra ingrepp inte skadar skogens förmåga att regenerera sig själv. Vår politik är inriktad på att uppmuntra tillväxt av skogen på ett sätt som skyddar vattenkällor, bevarar habitat för djur och växter och upprätthåller en hälsosam och diversifierad skogsmiljö.

Genom att främja forskning och innovation inom skogssektorn vill vi leda vägen mot mer effektiva, ekonomiska och miljövänliga metoder för skogsbruk. Vi ser det som avgörande att samarbeta nära med skogsägare, lokalsamhällen och industri för att dela kunskap och bästa praxis som stöder en hållbar framtid för landets skogar.

En viktig del i vår vision är också att nyttja skogens potential i kampen för en bra miljö. Genom att främja skogsbruk som aktivt bidrar till koldioxidbindning, såsom återplantering och nyplantering av skog, tar vi ett viktigt steg mot en grönare och mer hållbar framtid.

Ekonomiskt värde och miljöskydd går hand i hand i vår politik. Vi arbetar för att säkerställa att den svenska skogsindustrin fortsätter att vara en världsledande kraft genom att skapa förutsättningar som främjar innovation och hållbar tillväxt. Detta inkluderar att uppmuntra användning av trä på nya och innovativa sätt, vilket bidrar till en mer hållbar utveckling överallt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Utbildning och medvetenhet är centralt för vår skogspolitik. Vi strävar efter att öka kunskapen om skogens värde och dess betydelse för Sverige för att säkerställa att alla, från politiker till allmänhet, förstår vikten av att skydda och vårda denna viktiga resurs.

Sammanfattningsvis står Sverigedemokraterna för en skogspolitik som är både ansvarsfull och framsynt. Genom att balansera ekonomisk tillväxt med miljömässig hållbarhet, främja innovation och samarbete och fokusera på utbildning och medvetenhet är vi dedikerade till att bevara den svenska skogen för framtida generationer. Det är vår skyldighet, vårt ansvar och vår ära att skydda och främja denna ovärderliga resurs för Sveriges framtid.

Fru talman! Sverige är välsignat med rika skogstillgångar. Det är en resurs som inte bara är en hörnsten i vår ekonomi utan också en källa till stolthet och nationell identitet. Vårt sätt att förvalta skogen har utvecklats genom århundraden av erfarenhet, tradition och innovation, vilket resulterat i en skogspolitik som balanserar ekonomisk utveckling med miljömässig hållbarhet. Detta är en politik som bygger på djup förståelse för lokala förhållanden och behov, något vi anser är grundläggande för dess framgång.

Men i dag står vi inför en växande oro för EU:s alltmer påträngande hållning och regelverk kring miljö och skogsbruk. Det är inte utan anledning vi sverigedemokrater känner en djup oro för dessa regelverk. De är ofta formulerade långt från våra skogar utan genuin förståelse för vår unika situation, och de hotar att undergräva vår nationella suveränitet och det framgångsrika skogsbruk som är så vitalt för vårt land.

Sverigedemokraterna står fast vid principen om nationellt självbestämmande, särskilt när det gäller att förvalta Sveriges egna naturresurser. Vi anser att beslut som rör skogspolitik bäst fattas av dem som står skogen närmast, alltså det svenska folket och dess folkvalda representanter. Det är vi som bäst förstår den svenska skogens betydelse, dess ekosystem och de utmaningar och möjligheter som finns inom svenskt skogsbruk.

Fru talman! EU:s försök att standardisera och reglera skogsbruket över hela kontinenten utan hänsyn till nationella skillnader och behov utgör inte bara ett hot mot vår förmåga att effektivt förvalta våra skogar utan även mot vår rätt att själva bestämma över våra naturresurser. En sådan en-storlek-passar-alla-politik riskerar att försvaga vår skogsindustris konkurrenskraft och dess förmåga att bidra till nationell ekonomi och miljömål på våra egna villkor.

Vi måste värna om vår rätt att själva utforma de regler och den praxis som styr vårt skogsbruk baserat på våra egna vetenskapliga rön, traditioner och miljöförhållanden. Vi måste försvara vår suveränitet mot överreglering och inblandning från EU, som alltför ofta drivs av en agenda som inte tar hänsyn till de unika förutsättningarna i vårt land.

Att stå upp för vårt nationella självbestämmande innebär inte att vi stänger dörren för internationellt samarbete eller ignorerar vikten av detta. Tvärtom ser Sverigedemokraterna ett stort värde i att dela kunskap och bästa praxis med andra länder. Men detta samarbete måste bygga på respekt för nationell suveränitet och en förståelse för att olika länder har olika förutsättningar och behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Vi står vid en kritisk tidpunkt i vår nations historia, där vägen vi väljer i dag och i det kommande valet till Europaparlamentet kommer att forma framtiden för våra skogar, vår ekonomi och vår plats i världen. Det är därför vi i Sverigedemokraterna med kraft argumenterar för att skydda det nationella självbestämmandet, försvara rätten att förvalta Sveriges skogar på det sätt som svenskarna vet är bäst och säkerställa att Sverige förblir en stark, självständig och blomstrande nation.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Under 2018 upptäcktes att en population av stenmård hade etablerat sig i trakterna kring Bromölla i Skåne. Stenmården är en invasiv art som kan orsaka mycket stora skador.

De senaste åren har Jägareförbundet fått medel av Naturvårdsverket för att bekämpa arten och att utrota populationen i Bromölla, eftersom en livskraftig stam som sprider sig skulle kosta stora pengar för samhället att hantera.

Jakten har varit framgångsrik. Enbart en liten population återstår nu. Dock har Naturvårdsverket i dessa spartider beslutat att skära ned på medlen.

Min fråga till statsrådet blir: Kommer landsbygdsministern att verka för att stenmården inte får en spridning som på sikt riskerar att kosta samhället miljardbelopp?

Herr talman! Jag gör härmed debut i den utrikespolitiska debatten. Det är en debut jag väljer att göra genom att tala i en fråga där vi är överens i Sveriges riksdag, nämligen den om stödet till Ukraina och deras kamp för att värna sin suveränitet och sin demokrati efter Rysslands olagliga invasion för snart två år sedan.

Jag är stolt över det stöd som Sverige och många andra länder visat och gett till Ukraina. Det handlar inte bara om det stöd vi gett i form av vapen, skyddsutrustning och pengar utan även om det moraliska stödet. Vi som nation, tillsammans med många andra, står tydligt upp för deras rätt att försvara sig - vilket är en självklarhet - och visar också att stödet är ihållande.

Tyvärr kan en konflikt som pågår länge präglas av utmattning och bli normaliserad i människors medvetande. Där får vi aldrig hamna. När ett av stödpaketen behandlades i finansutskottet tidigare sa jag att ett scenario där Ryssland lyckas med sin invasion är helt otänkbart.

Herr talman! Jag vill verkligen understryka att vi inte kan acceptera ett scenario där Rysslands invasion leder till utplånandet av den självständiga demokratin Ukraina, för det handlar i slutändan inte enbart om ett land - det handlar om hela Europa.

Jag är glad över de initiativ som tagits även på lokal nivå för att stötta Ukraina. Från mitt hemlän Gävleborg har bland annat respiratorer skänkts för att stärka hälso- och sjukvården i Ukraina. Det behövs, för hundratusentals civila och soldater behöver vård i ett krig. Vi har sett hur Ryssland inte bara bombar militär infrastruktur utan också ägnar sig åt ren terrorbombning av civil infrastruktur som bostadshus och sjukhus. Tusentals privatpersoner har skänkt hjälp till Ukraina, bland annat i form av reda pengar till olika stödorganisationer men även i form av kläder, bebisprodukter och elektronisk apparatur.

Herr talman! Postnord är ett bolag som många gånger blivit utskällda vad avser posthantering, men här vill jag passa på att lyfta deras stöd till Ukraina. De har möjliggjort för personer i Sverige att kostnadsfritt skicka förnödenheter till Ukraina. Det är något de fortsatt gör i dag. Jag uppmuntrar alla som kan att fortsätta bidra och skicka förnödenheter till Ukraina genom Postnord. Enligt uppgift på Postnords egen hemsida hade man den 29 november 2023 genomfört 126 transporter med cirka 93 400 paket på 3 946 pallar. Det är helt fantastiskt!

Nu är det viktigt att vi tillsammans fortsätter stötta Ukraina och håller vikten av stödet kvar i såväl förtroendevaldas som medborgares medvetande. Tillsammans - som enskilda personer, företag, kommuner eller stater - kan vi göra mycket för Ukrainas möjlighet att skydda sin befolkning och rädda sitt land. För precis som jag sa tidigare när vi beslutade om ett av Sveriges stödpaket till Ukraina är ett scenario där Ryssland lyckas med sin invasion helt otänkbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Rysslands olagliga invasion av Ukraina med terrorbombning av civil infrastruktur har visat att vi även här i Sverige har saker att lära, bland annat om hur en aggressiv fiende målmedvetet attackerar infrastruktur som är viktig för civila. Vi kan också dra lärdomar av den ukrainska viljan och motståndskraften. Det har handlat om att snabbt reparera och få samhället att återigen rulla på och om att rädda liv och visa att kampen för demokratin utkämpas hela tiden och på många olika sätt.

Vi har anledning att lära oss om vikten av att vara beredd. Det handlar dels om hur man kan arbeta för att skydda infrastrukturen, vilka resurser som behövs och vilka reservdelar och material som strategiskt måste finnas på plats i Sverige för att säkerställa vår egen viktiga infrastruktur, dels om hur kommuners och regioners beredskap måste höjas för att landet i ett sammanhang ska vara redo. Medan vi bidrar till Ukrainas kamp måste vi själva lära oss och göra vårt land redo för att säkerställa att vi i Sverige kan försvaras samtidigt som samhället kan fungera.

Slutligen vill jag påpeka vikten av att Sverige även har mycket att bidra med till Ukraina när landet och förstörda städer återigen ska börja byggas upp. Oavsett om det rör kunskap eller stöd kan vi i Sverige bidra, och det ska vi fortsätta att göra.

(Applåder)

Fru talman! Tack, miljö- och klimatministern, för svaret!

Att EU saknar förståelse för svenska behov står klart sedan tidigare. Många gånger grundar sig förslagen från EU på någon form av norm som utgår från hur det ser ut i Belgien, Nederländerna och Frankrike. I den bemärkelsen får jag helt enkelt se mig som normkritisk.

Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna under många år kritiserat EU:s brist på förståelse för svenska behov och hur våra svenska förhållanden ser ut. Det är ju återkommande. Gäller det inte fordon, som nu, så rör det kostsamma tvångsrenoveringar av småhus som man försöker tvinga fram, skogspolitik eller invandring.

Både jag och statsrådet vet att EU inte bygger på förståelse för enskilda nationer utan helt och hållet på den elit som ser ett Europas förenta stater framför sig - något som medborgarna i Europa inte vill ha. Vi är olika länder som kan samarbeta men som också måste tillåtas vara unika - något EU inte vill.

För Sverigedemokraterna är det självklart att regeringen behöver agera kraftfullt mot EU, med riksdagens stöd. Här tycks ju Sverigedemokraterna och en majoritet i riksdagen vara överens. Frågan kommer ytterst att prövas i ansvarigt utskott och i EU-nämnden. Då ska Sveriges syn på förslaget förankras, och alla partier behöver bekänna färg i denna fråga. Väljer man Sverige eller EU?

Nu har vi en chans att stå upp för Sverige, svenska behov och allt det engagemang som finns hos fordons- och motorentusiaster runt om i vårt avlånga land. För Sverigedemokraterna är det självklart att EU inte ska skrota våra fordon med tvång utan att Sverige ska skrota EU:s förslag.

Fru talman! Tack till statsrådet, som är här i kväll och svarar på interpellationen! Det är med stor oro jag står här i talarstolen för att delta i denna debatt om ett direktiv från EU-kommissionen. Det är ett direktiv som försöker träffa rätt men som i stora delar landar helt fel och som skapar stress och ilska ute i landet hos motorentusiaster av olika slag.

Jag förstår mer än väl den oro som finns. Har du någon gång ägt ett veteranfordon förstår du känslan av att spara pengar, leta efter rätt fordon för dig och sedan med all din kärlek och omsorg rusta upp fordonet. Det blir många kvällar och helger med att leta reservdelar, svetsa, slipa och dra kablar.

Jag vet precis hur det är, för jag har själv tidigare ägt en Pontiac Bonneville 66:a, en fyradörrars HT, eller hardtop som HT står för. För mig var det viktigt med rätt fordon och att det skulle vara just en HT, för det innebär att det inte finns någon stolpe mellan de två rutorna längs bilens sida, utan det är helt öppet när rutorna är nere. Perfekt en härlig sommarkväll!

I sex månader höll jag på själv och renoverade. Det tog tid; många timmar lade jag ned. Jag har fördelen att vara utbildad mekaniker, och det hade jag nytta av. Jag bytte generator, fjädrar och avgassystem. Jag drog nya kablar och installerade en ny kylfläkt, något som det fanns ett starkt behov av för att klara av många långa timmar på Power Meet i Västerås. För att kunna göra allt detta behövde bilen till viss del skruvas isär invändigt.

Men nog om mig, jag ville mest ge lite perspektiv på hur det är att känna denna tillgivenhet till ett fordon. För det är inte bara ett ägande, utan det är en känsla av något fantastiskt och härligt.

Både bilägare och motorcyklister är oroliga för det nya direktivet. Sveriges Motorcyklister skriver exempelvis i sitt remissvar: "Ett kriterium för att en motorcykel ska klassas som skrotfärdig är att kostnaden för att få motorcykeln i körbart skick överstiger motorcykelns värde. Vilka myndigheter ska kontrollera och bedöma motorcykelns skick? Vilka kriterier ska myndigheten jobba efter?"

För en entusiast är inte kostnaden för att få ett fordon, oavsett om det är en bil eller en motorcykel, i körbart skick avgörande. När du tar på dig att renovera ett fordon kan värdet i sig vara lågt, men med en renovering, kostsam eller billig, kommer fordonets värde att höjas och troligtvis öka med åldern. Men det viktiga för en entusiast kan vara att man velat äga ett visst fordon i hela sitt liv och sedan sparat ihop till det, vilket kan ta väldigt lång tid - för många 10-20 år.

Vad ska då värdet på ett fordon bedömas genom? Ska det vara utifrån fordonets skick då eller dess potential efter en renovering? Det är inte heller säkert att det räcker; ett renoverat fordon kan dra in stora belopp om rätt köpare hittas.

Som Sverigedemokraterna ser det finns det alldeles för stor osäkerhet kring detta förslag för att det ska gå att verkställa i praktiken. För mig och många andra i Sverige är detta ytterligare ett bevis på att EU inte förstår det svenska samhället, människorna som bor här eller det enorma intresse för fordon som finns. Jag hoppas att regeringen i sin fortsatta hantering tydligt visar EU att de delar i EU:s förslag som hotar bilar och motorcyklar bör slängas i papperskorgen.

Min fråga till statsrådet är: Kommer klimat- och miljöministern att agera för att EU ska skrota förslaget som hotar svenska fordon och den kärlek vi känner till att fixa dessa?

Herr talman! Jag tackar statsrådet särskilt för att han redogör för hur Sverige har bidragit till Ukrainas kamp mot Rysslands olagliga invasion och hur Sverige kan fortsätta att göra det. För oss handlar det om att hjälpa ett fritt land att fortsätta vara fritt från ett ryskt imperialistiskt system som försöker besegra det. Tack så mycket för det, statsrådet!

För oss i Sverige gäller det att fortsätta jobba med förebyggande underhåll och se till att vi har reservdelar på plats. Statsrådet redogjorde alldeles nyss i talarstolen för den möjlighet som Trafikverket numera har att lagerhålla reservdelar för att skapa ett robustare system när något sker. Jag tror att det kommer att bidra till en väldigt viktig förändring. Man kan ifrågasätta varför tidigare regeringar inte har fattat ett sådant beslut, som egentligen är enkelt, måste jag säga. En myndighet ska kunna arbeta effektivt.

Jag vill också lyfta fram något annat som är viktigt i det här robusta transportsystemet och i helheten. Det är lätt att alltid tänka på vad staten har för roll eller vad kommuner och regioner har för roll. Men det handlar också om samarbete med det civila. Jag tänker då kanske framför allt på det samarbete som sker på många ställen med Bilkåren, som utbildar chaufförer av lastbilar, bussar och bandvagnar som kan ta sig fram i svår terräng. Man utbildar även elverksoperatörer och linjebyggare, något som också bidrar till att vi får ett robust system i Sverige. Allting hänger ju ihop. Utan ledningar kan vi inte få några tåg som rullar på el. Det är viktigt att vi säkerställer att den kompetensen finns. Bilkåren har till exempel uppdrag tillsammans med Svenska kraftnät, Trafikverket och Polismyndigheten. Det är viktigt att säkerställa att den kompetensen fortsätter att finnas, för utan den kan vi faktiskt inte verkställa något, även om vi har reservdelar.

Herr talman! Det här är en intressant debatt. Frågan har också fått mer fokus efter Rysslands olagliga invasion av Ukraina.

Vi har ju alltid diskuterat infrastruktur i Sverige och beredskap för eventuella händelser - krig eller vad det nu må vara. Det är viktigt att vi har ett robust transportsystem som klarar olika händelser, oavsett om de är kopplade till krig eller till exempel väder. Vi får ju vinterväder, och det påverkar exempelvis järnvägstrafiken.

Jag tycker att frågeställningen i interpellationen är något diffus. Det kanske är för att interpellanten vill ha en bred debatt som man har valt att skriva frågeställningen på det sättet.

För mig handlar frågan om robusthet, inte bara vid krig utan även vid andra tillfällen när något kan hända. Det kan handla om möjligheter till reparation av vägar, broar och järnvägar men också om en sådan enkel sak som att det finns reservdelar på plats på en hylla om något skulle hända, så att vi snabbt kan agera när ett problem uppstår med något av det som jag nämnde.

Mycket handlar om det förebyggande underhållet och vad man kan göra för att undvika att problem uppstår och vi hamnar i ett läge då transportsystemet står stilla. Om det blir stopp på järnvägen eller vad det än må vara skadas våra möjligheter att frakta livsmedel, viktig materiel, människor som pendlar och så vidare. Det handlar om att byta delar innan de går sönder och att säkerställa att vi har ett väg- och järnvägsnät som fungerar.

Det är viktigt att myndigheterna är på tårna när det gäller den här frågan och jobbar proaktivt för att göra det underhåll som krävs och förebygga att något händer.

I Sverige är vi duktiga på infrastruktur, att utveckla ny teknik och att tillverka saker. Förutom att se till att grejerna finns på plats är det också viktigt med svensk produktion. Företagen - näringslivet - är en oerhört viktig del i att åstadkomma detta.

Jag kan göra en kort reflektion. I mitt hemlän Gävleborg har vi haft en del problem med infrastrukturen. Tåg har blivit stillastående eller fått köra omvägar. I ett krigsperspektiv där det händer kan vi tänka på hur viktigt det är att järnvägen fungerar men också att vi har dubbelspår på många sträckor. Om något skulle hända på en del av spåret skulle vi fortfarande kunna ha ett spår som gör att tågen kan rulla. Har vi bara ett spår innebär det att tågtrafiken kommer att stå still och att vi inte kan få fram det som vi behöver få fram.

Sedan finns det naturligtvis en koppling mellan järnväg, väg och sjöfart. Allting är ju ett sammanhang som måste fungera i ett samhälle, så man får inte fastna i just en del. Men det är klart att järnvägen är och kommer att fortsätta vara en oerhört viktig del för att vi ska kunna ha ett robust transportsystem i Sverige och säkerställa att vi har transporter som fungerar, oavsett om det är människor som ska ta sig någonstans eller produkter som ska fraktas.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för en bra debatt om vikten av fortsatt fokus på infrastruktur - naturligtvis i hela landet men särskilt på sträckor som är hårt drabbade av dödsfall och andra allvarligare olyckor. Det finns särskilda frågor som har dragits i långbänk. "Långbänk" är ingen beskyllning mot nuvarande regering utan naturligtvis framför allt mot den tidigare regeringen, som inte tog tag i frågan.

Jag kommer att fortsätta bevaka arbetet med väg 56 och arbetar naturligtvis för att sträckan Hedesunda-Valbo - och givetvis helst mer av väg 56 - kommer med i den kommande planen för den nationella transportinfrastrukturen. Det är viktigt för mitt län och min kommun. Det är viktigt för människorna som bor där, och det är viktigt för hela samhället i och med att det är en sträcka som i sin helhet är utpekad som viktig för kommunikationerna i Sverige.

Nu har ledamoten Anders W Jonsson från Centerpartiet, som deltog i debatten tidigare, lämnat kammaren, vilket är tråkigt. Jag vill ändå påpeka att Centerpartiet hade makten i Region Gävleborg de sista 13 åren före maktskiftet och har styrt Gävle kommun de senaste åtta åren. Man hade också ett avgörande inflytande över regeringspolitiken under fyra års tid förra mandatperioden. Men man har inte landat i den här frågan. Man har inte drivit den i mål.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta arbeta för att väg 56 ska komma in i den nationella transportinfrastrukturplanen, som kommer att antas inför 2026. Frågan är viktig, och jag och ledamoten Hedlund kommer att fortsätta arbeta för att det ska bli tryggare för människorna som bor längs väg 56 mellan Hedesunda och Gävle.

Fru talman! Jag har bett Trafikverket, genom riksdagens utredningstjänst, att räkna på åtgärder för sträckan Hedesunda-Valbo, vad man skulle kunna göra och investeringsvolymer för detta.

Det finns ett förslag om den aktuella sträckan förberett, utrett och planerat. Den största delen skulle innebära att det blir en två-plus-ett-väg med ny sträckning. Där är körfälten skilda åt.

Av dödsolyckorna under perioden 2000-2023 utgjordes cirka 66 procent av mötesolyckor. Det visar på vikten av skilda körfält med vajerräcke emellan, vilket vi har sett en utbyggnad av på andra sträckor på väg 56, bland annat mot Heby och Sala. Förslaget för väg 56 som finns hos Trafikverket är viktigt för trafiksäkerheten och för att undvika liknande dödsolyckor som nyligen skett.

Trafikverket uppskattar investeringen som behöver göras till lite drygt 1,46 miljarder kronor för den plan som de har tagit fram.

I väntan på den nationella planen finns en annan utredning där kostnaden uppskattas till 76 miljoner kronor. Den innebär bland annat breddning av vägen, mitträffling och ytterligare fartkameror, som även statsrådet nämnde i sitt svar. Om jag förstår statsrådet rätt ligger denna investering redan med i Trafikverkets plan. Jag vill gärna veta vad statsrådet menar, för i utredningen från riksdagens utredningstjänst som jag begärde fanns det med som exempel på att Trafikverket jobbar med detta. Jag vill gärna få ett förtydligande av om det finns med och är finansierat.

Jag förstår om statsrådet inte har hunnit detaljstudera det större förslag till förbättringar som finns från Trafikverket. Det förslaget är trots allt väldigt omfattande. Nu har jag i alla fall meddelat att det finns, vilket jag är säker på att statsrådet känner till sedan tidigare. Jag hoppas att statsrådet överväger - och då menar jag verkligen överväger - om denna sträcka, som är utpekad som särskilt viktig för kommunikationer i Sverige, ska vara med i den kommande planen för den nationella transportinfrastrukturen. Jag hoppas att den kommer att vara det, och jag vet att de människor som bor längs den här sträckan, mellan Valbo och Hedesunda, hoppas det. Jag tror att även åkerinäringen och många företagare hoppas det, med tanke på den omfattande mängd godstransporter som sker på den här sträckan.

Jag kommer att fortsätta arbeta för att den här investeringen i väg 56 ska finnas med och för att säkerställa att vi verkligen får förbättringar längs vägen. Jag vet att även ledamoten Hedlund kommer att fortsätta arbeta för detta. Jag hoppas naturligtvis att statsrådet och regeringen hörsammar det jag framför i dag i talarstolen, och jag hoppas på att de åtgärder som föreslagits för att höja trafiksäkerheten och spara liv längs våra vägar kan bli verklighet så snart som det bara är möjligt.

Det är glädjande att höra om den asfaltering av vägen som även statsrådet nämnde i sitt tidigare anförande. För trafiksäkerheten är det naturligtvis viktigt att vi får en viss förbättring av det vägunderlag som människor färdas på. Som jag nämnde i mitt första anförande är det ju trots allt så att infrastrukturen väcker känslor. Den väcker naturligtvis ännu mer känslor - och sorg - när det sker dödsolyckor eller allvarliga olyckor där människor skadas. Det är viktigt att vi får med den här viktiga infrastruktursatsningen mellan Valbo och Hedesunda. Som jag nämnde kommer jag och ledamoten Hedlund att fortsätta arbeta för att så ska vara fallet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Andreas Carlson för svaret på min interpellation. Jag förstår att statsrådet, som har ansvar för bostadspolitik och infrastruktur, får många frågor och interpellationsdebatter att hantera vid många olika tillfällen här i kammaren och i Regeringskansliet.

Det är inget konstigt i sig. Bostadspolitik och infrastruktur väcker mycket känslor. Det påverkar människor på djupet och är en stor investering i samhället, inte bara för staten och kommunerna utan även för varje enskild individ. Det gäller kostnaderna för våra bostäder och kopplingen till infrastrukturen i form av kostnader för fordon och för bensin och diesel. Samtidigt innebär en bostad eller ett fordon frihet i varje enskild människas liv.

Staten har ett stort ansvar för dessa frågor. Med dem kommer vi också in på bakgrunden till min interpellation. I investeringarna i infrastruktur ligger också frågor om trafiksäkerhet, trafiksäkerhetshöjande åtgärder och att göra det tryggare för den person eller de personer som kör bil, lastbil eller buss på våra vägar eller som promenerar eller cyklar i anslutning till våra vägar.

Jag är helt säker på att jag och statsrådet är överens om att dessa frågor är viktiga. Min interpellation är också viktig för dessa frågor. Den är ställd utifrån det dödsfall som nyligen skedde på väg 56 i Gävleborg, närmare bestämt på sträckan på lite drygt tre mil mellan Hedesunda och Valbo.

Varje dödsfall är en tragedi, för samhället visst men framför allt för den person som dör, för de anhöriga, som sambo och barn, och för vänner - för alla som drabbas, särskilt när det sker så drastiskt och oväntat som med de två dödsolyckor som interpellationen rör. Det får följdeffekter på alla sätt. Det väcker oro och sorg hos dem som drabbats och hos personer som bor längs vägen över vad som kommer att hända härnäst.

Det har skett dödsolyckor och både mer och mindre allvarliga skador på sträckan tidigare. En dödsolycka eller en allvarlig skada blir lätt en del av statistiken. Men varje fall är unikt. En dödsolycka är unik och är en förlust på alla sätt. Den är naturligtvis för alla som drabbas inte bara en del av statistiken. Det får den heller aldrig bli.

Jag har inte förlorat någon närstående i en trafikolycka och kan inte på djupet förstå vad det innebär för den som gjort det. Men jag vet vad det innebär att förlora en anhörig och en nära vän och vilken sorg man känner.

Jag är riksdagsledamot från Gävleborg och känner denna vägsträcka och problemen på den väldigt väl. Det är anledningen till att vi står här i dag. Genom mina frågor och denna interpellation till statsrådet vill jag lyfta fram vikten av förbättringar på sträckan. Det har varit många olyckor. Min förhoppning är att statsrådet ska komma ihåg behovet av förbättringar här, särskilt då den nya planen för den nationella transportinfrastrukturen ska tas fram inför 2026.

Det är en väg som är viktig för transporter och för företagens möjligheter att bedriva sin verksamhet och skapa arbete. Men vägen är särskilt viktig för de människor och familjer som bor där och som färdas där varje dag. Det vill de göra tryggt. Och de vill inte se ytterligare liv gå till spillo eller bli förstörda för många år framåt.

Frågan om väg 56 har dragits i långbänk. Det har utretts, det har planerats, det har utretts igen och det har planerats igen - under många år, även under den tidigare regeringen. Jag förstår frustrationen hos de boende och de som drabbats av alla olyckor som skett. Jag hoppas att väg 56 ska bli tryggare, för samhällets skull men framför allt för alla som drabbats och för de människor som bor längs vägen.

Herr talman! Vi pratar om våra offentliga verksamheter och om hemtjänsten och socialtjänsten som är beroende av bil för att kunna möta våra äldre och för att kunna möta barn i behov av stöd som inte bor i till exempel centrala delar av våra städer. Och vi pratar om kollektivtrafiken, för den delen, och skapar förutsättningar för den.

Miljöpartiet pratar ofta om den gröna omställningen och att man ska göra förändringar. Samtidigt ser jag att våra kommuner och framför allt våra regioner sitter med långa avtal för kollektivtrafiken med en viss typ av fordon som drivs med diesel och har bilar inom kommunerna som är leasade och som drivs till exempel av bensin. Det var tyvärr ohållbart med biogas. Man prövade ett tag, men eftersom man fick tanka femtio gånger om dagen valde man att köra på bensin i stället. Det var komplicerat.

Alla privatpersoner har inte råd att göra den omställning som Miljöpartiet pratar om. Man vill helt enkelt bara ha möjlighet att ta sig till sitt arbete och att ha pengar över i plånboken när arbetet är gjort och man har betalat sina räkningar.

Den omställning som Miljöpartiet vill göra, oavsett om man är för eller emot, tar tid att genomföra, och nu pratar vi om att sänka kostnaderna för kommuner och regioner omgående. Man kan till exempel inom kollektivtrafiken köra tåg och elbussar på fossilfri el i stället för på förnybar, vilket sänker kostnaden.

Förutom det vi skjuter till direkt i statsbidrag i det generella stödet till våra kommuner och regioner bidrar också andra saker, till exempel sänkning av reduktionsplikten och sänkning av bensin- och dieselskatten, till att sänka kostnaderna direkt i kommunernas och regionernas verksamheter. Man måste se det här som en helhet. Det är flera delar som tillsammans gör det billigare för våra kommuner och regioner att utföra sin verksamhet, och andra delar som vi kompenserar för ger vi i stället extra stöd.

Det här är en stabil statsbudget som tar sikte på flera olika delar för våra kommuners och regioners verksamhet, även genom att stötta våra medborgare.

Herr talman! För år 2024 skjuter SD och regeringen till totalt 16 miljarder till våra kommuner och regioner. Och 2025 och 2026 ligger den viktiga satsningen om 10 miljarder i generellt stöd kvar, det vill säga under dessa tre år skjuter vi till 30 miljarder i generellt stöd. Det är en viktig satsning för Sverige.

Jag tänker också på detta: Våra kommuner och regioner har olika verktyg för att utföra sina uppdrag, till exempel fordon. Våra kommuner och regioner har bilar för att kunna utföra sina uppdrag. Man har kollektivtrafiken. Vi har bussar som går på bland annat diesel. Och välfärden har medarbetare och potentiella framtida medarbetare som är beroende av sin bensin- eller dieselbil.

Jag tänker på satsningen kring reduktionsplikten. Vi sänker den. Vi sänker skatten på bensin och diesel. Detta gör att det kommer att bli billigare för våra kommuner att bedriva sina verksamheter, för kollektivtrafiken att utföra sitt uppdrag och för en människa som behöver pendla till sitt arbete inom välfärden, till exempel långt uppe i norr i vårt land, där det är långa avstånd.

Det jag nyss nämnt vill inte Miljöpartiet göra. Man vill till exempel inte sänka reduktionsplikten. Jag känner i och med det en stark oro för våra kommunala verksamheter. Gör Miljöpartiet också det mot den bakgrund jag nyss nämnde, inget annat? Har man samma oro som jag har när det gäller våra kommunala verksamheters kostnader och våra medarbetares kostnader?

Även om sänkningen av reduktionsplikten och sänkningen av dieselskatten och bensinskatten inte ligger direkt under detta utgiftsområde, herr talman, är de prioriteringar som påverkar det område som vi nu debatterar.

Vi har hemtjänst som har bilar, socialtjänst som har bilar och kollektivtrafik som har bussar för att kunna bedriva sin verksamhet. Vi gör det nu billigare för dem att göra detta. Vad tänker Miljöpartiet kring det?

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret på frågan - om det nu var ett svar eller inte!

En sak blir lite konstig. Kommuner och regioner ju är beroende av personal med hög och varierande kompetens. Särskilt svårt har det de senaste åren varit att utbilda personer med högre kompetens. Det är till exempel svårt att få tillräckligt med läkare inom regionerna. Det är svårt att få operationssjuksköterskor. Detta är personer som har högre utbildning.

Det som förvånar mig är att ledamoten i sitt anförande talar sig så varm för att de personer som väljer att ta detta ansvar och utbildar sig för att bidra till välfärden ska betala mer i skatt. Varför ska de göra det för att de tar ett ansvar och är en resurs för välfärden? Det är ju det ni säger.

Jag förstår inte varför läkaren, rektorn, specialpedagogen i skolan och operationssjuksköterskan ska betala mer i skatt för att de väljer att vidareutbilda sig för att vara en resurs i välfärden. Det är ju det vi pratar om här. Om ni hela tiden bara vill höja skatten för dem som vidareutbildar sig och under många år skapar denna kompetens, hur ska vi då ens ha människor som utför arbetet i vår svenska välfärd?

Det ni kommer att hämma är ju de här yrkesgrupperna - rektorer, specialpedagoger i skolan och operationssjuksköterskor. Det är dem ni vill höja skatten för. Varför ska de utbilda sig om de ändå inte kommer att ha någonting för att de faktiskt tar ett ansvar för samhället?

Herr talman! Det är en spännande debatt vi har här om statsbidragen till kommunerna och vilka stöd och resurser som Sverigedemokraterna och regeringen faktiskt skjuter till. Vi ger 16 miljarder extra till kommuner och regioner, varav 10 miljarder i generellt ökade bidrag. Dessa kommer att gälla inte bara under detta år utan även under de kommande två åren, alltså 30 miljarder extra i generellt stöd till kommuner och regioner.

För att nämna några andra satsningar som görs skjuter vi till 850 miljoner för att höja kunskapsresultaten i skolan, förlänger tilläggsbidraget för ekonomiskt utsatta barnfamiljer i bostadsbidraget, sänker skatten på bensin och diesel, sänker reduktionsplikten och gör en särskild satsning på kompetenshöjning inom äldreomsorgen. Allt detta innebär bra möjligheter att hjälpa välfärden.

Vi gör även en satsning på rättsväsendet och en satsning på att stärka försvaret.

Allt detta är till för att bygga ett starkare samhälle. Det skapar jobb, och det skapar förutsättningar för en starkare ekonomi för bland annat barnfamiljer, som jag nämnde. Naturligtvis får det påverkan även ute i kommuner och regioner.

Vänsterpartiet, ledamotens parti, hade ett avgörande inflytande på statsbudgetarna åren 2015-2018 utifrån det samarbete man då hade med S-MP-regeringen. Jag nämnde tidigare att trots detta samarbete var det fler kommuner som höjde skatten 2016 än vad det är inför kommande år. Då undrar jag: Vad beror det på att fler kommuner höjde skatten 2016 än nu, med tanke på att Vänsterpartiet då hade ett avgörande inflytande över tillskotten till välfärdens resurser?