Beatrice Timgren

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Ja, vi strävar alla efter en giftfri miljö. Men branschen har uttryckt oro, inte minst när det gäller tidsaspekten, vilket jag har varit inne på tidigare. Eftersom PFAS är en stor bredd av kemikalier räcker det inte med att bara söka på ett CAS-nummer för att veta vad man har, utan det krävs en omfattande analys.

Ibland kan det ta över tio år att ta fram ett substitut och hinna testa det och införa det i industrier. Om det införs alltför förhastat kan konsekvensen vara att produktion flyttar utanför Europa.

Tullen behöver också ha ytterligare resurser och tid för att utveckla metoder för att detektera att lagen tillämpas. Även detta tar tid.

Jag skulle vilja fråga: Vad har ministern för svar till branschen som är orolig specifikt över tidsaspekten? Branschen vill ju också bli av med PFAS, men man måste ha tid att hitta, analysera, göra riskbedömning och ta fram substitut.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Självklart finns det mycket positivt med att vi fasar ut PFAS - vi vill alla ha en giftfri miljö. Jag håller med om att många företag i dag jobbar väldigt hårt med att hitta substitut, för som jag sa i mitt tidigare anförande vill ingen ha PFAS.

Det är väldigt viktigt med en vetenskaplig analys. Men branschen ser att tiden är knapp för de omfattande konsekvensanalyser man behöver göra, inte bara i sin egen värdekedja utan även när det gäller alla underleverantörer.

Jag vill ta upp några viktiga tillämpningar där ersättning av PFAS kan vara väldigt utmanande.

Inom läkemedelsindustrin, till att börja med, är PFAS vanligt eftersom det är nödvändigt att förhindra att läkemedelssubstanser absorberas på ytor i processutrustningen och kontaminerar den. Det är viktigt att betona att även förpackningar, sprutor och inhalatorer kan vara belagda med PFAS för att noga säkerställa att läkemedel inte fastnar på materialet.

Något som är särskilt betydelsefullt att förstå är att man inom läkemedelsindustrin redan i dag har säkerhetsstandarder och riskanalyser på väldigt hög nivå, inklusive de strikta kraven i GMP, good manufacturing practice. Dessa standarder kräver långa och noggranna valideringstider för att garantera att ett läkemedel är säkert och effektivt. Jag har personligen jobbat inom läkemedelsindustrin och även med GMP och vet att den omfattande dokumentationen och godkännandena från olika instanser är krävande och präglas av noggrannhet på en väldigt hög nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt förslaget undantas API:er, det vill säga aktiva substanser. Dock saknas i dag undantag för intermediärer och processkemikalier som behövs för att tillverka API:er, vilket gör att undantaget blir verkningslöst, om inte API:erna importeras från tredjeland utanför EU.

I elektrolysprocessen för att tillverka ämnen som klor, vätgas, lut och saltsyra har modern membranteknologi med fluorpolymerer införts, vilket har ersatt äldre teknologier som asbestmembran och kvicksilverteknologi. Tillgång till saltsyra är avgörande för dricksvattenproduktion.

Inom elektrifieringen, som vi pratade om tidigare, används PFAS för tillverkning av litiumjonbatterier, vilket bidrar till batteriernas stabilitet och livslängd. PFAS-ämnen används också i isolatorer för att skydda komponenter och öka deras värmetålighet.

Är ministern villig att vidta ytterligare åtgärder för att förebygga dessa målkonflikter genom att se till att det ges tillräcklig tid för att genomföra noggranna analyser av förekomst av PFAS, utföra omfattande konsekvensanalyser och testa potentiella substitut?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill betona vikten av att fasa ut PFAS, men jag menar att det måste ske med mycket större hänsyn till industrins möjligheter och utmaningar. PFAS är nämligen en väldigt stor grupp kemikalier med alltifrån små molekyler till stora polymerer.

Jag håller helt med ministern om att allt PFAS som inte visat sig vara nödvändigt ska fasas ut, med undantag för där alternativ saknas. Men det här får inte ske alltför hastigt. Om det sker på ett bra och rimligt sätt med bra tidsperspektiv är jag övertygad om att den här lagstiftningen kan bidra till att gynna såväl miljö och hälsa som samhälle.

PFAS har som bekant använts i allt från skidvalla till brandskum, vilket har lett till att det kommit ut i dricksvatten. Till exempel har Ronneby haft väldigt höga halter av PFAS. PFAS är en av de mest stabila föreningar som vi människor skapat, och ingen vill egentligen ha PFAS. Jag vet att ministern förstår att PFAS inte används för nöjes skull utan fyller en funktion. Fluor är nämligen ett unikt grundämne. Det har väldigt stor elektronegativitet, vilket bidrar till dess egenskaper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag är begränsningsförslaget utformat som ett generellt förbud med vissa tidsbegränsade undantag, vilket är bra. Men vi måste ta större hänsyn till att det är ett enormt omfattande arbete att identifiera alla kritiska användningsområden. Det rör sig om ungefär 10 000 kemiska föreningar. I dag vet vi inte var vi har alla de föreningarna.

PFAS påträffas ofta inom industrianläggningar i form av fluorpolymerer, vilket innebär att de är kovalent bundna i långa kolkedjor. Risken att de ska komma ut i miljön är därmed väldigt liten. De som används i dag utgör därför ingen eller väldigt liten risk för arbetare och operatörer, enligt vad som anses.

Många industrier och anläggningar som i dag använder PFAS opererar ofta under väldigt högt tryck, höga temperaturer och höga eller låga pH-värden. Detta ställer väldigt höga krav på rör, tätningar, slangar, pumpar och så vidare. Där PFAS i dag används ställs ofta också väldigt höga krav på riskutredningar vid drift och förändringar.

Här finns en intressekonflikt om vi vill ta fram teknik för att minska utsläppen av koldioxid för att bidra till den gröna omställningen och minska andra utsläpp samt även ur ett beredskaps, försvars- och försörjningsperspektiv. I dag bygger du inte en bil, en lastbil eller ett flygplan utan PFAS. PFAS används också vid elektrolys för att ta fram vätgas och kemikalier för vattenrening samt inte minst inom läkemedelsindustrin, vilket jag tänkte komma tillbaka till i mitt andra anförande.

Hur ser ministern på den akuta risken för samhället i samband med detta stora arbete? Hur vill ministern säkerställa att politiken tar sitt ansvar för att detta görs på rätt sätt?

Fru talman! Att vi ska ha en realistisk miljöpolitik är jag och ledamoten Söderberg överens om. Men i frågan om vad som är en realistisk miljöpolitik skiljer vi oss åt. Jag menar att regeringen och vår miljöminister gör ett bra jobb för att se till att utsläppen sänks. Det handlar inte om att göra något som ser bra ut på papperet genom att flytta utsläppen så att de inte sker i Sverige utan någon annanstans. Detta är reduktionsplikten ett exempel på, som inte kan skalas upp.

Därför anser jag att det är anmärkningsvärt att hållningen hos Miljöpartiet och den förra regeringen är att öka utsläppen. Deras idé för att minska utsläppen är att lägga stor vikt på reduktionsplikten. Man säger att man ska skydda sin befolkning från risker, men det är inte med reduktionsplikt som vi skyddar Sveriges eller världens befolkning från klimatrisker. Det beror på att klimatfrågan är global.

Fru talman! Innan jag fortsätter interpellationsdebatten vill jag uttrycka min djupa sympati och sorg för de familjer och anhöriga som drabbats av gårdagens fruktansvärda terrordåd. Två liv har gått förlorade, och en person är skadad. Jag känner en blandning av sorg och chock men även oro. Alla indikationer pekar på att denna ondskefulla attack var särskilt riktad mot svenskar.

Terrorns mål är att underminera vår demokrati, vår yttrandefrihet och vårt sätt att leva. Det är därför viktigt att vi står enade bakom våra värderingar och inte viker en tum för terrorismens ondska.

Med det sagt vill jag gå in på denna interpellation. Jag vill börja med att ställa en fråga. Det pratas mycket om att vi ökar användningen av det fossila bränslet och de fossila utsläppen från transportsektorn. Vad har Sveriges ambitiösa reduktionsplikt egentligen åstadkommit? Från rödgrönt håll framstår det ofta som att reduktionsplikten, i synnerhet den svenska reduktionsplikten, ska rädda klimatet. Men är det verkligen fallet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vår reduktionsplikt är i dag tre gånger så stor som i andra jämförbara länder. Flera indikatorer pekar på att den är ekonomiskt ohållbar för samhället och att den spär på inflationen. Den påverkar landsbygden, där höga dieselpriser redan nu utgör en tung börda. Den påverkar också bönder och transportsektorn negativt. I slutänden påverkar det oss konsumenter.

Miljöpartiet bryr sig dock sällan om konsekvenser, eller också ser de inte vilka konsekvenser deras politik leder till. Jag vet inte vilket som är värst, fru talman. Men jag kan i alla fall konstatera att konsekvensanalys inte har varit Miljöpartiets starka sida. Socialdemokraterna och Miljöpartiet är inte direkt kända för att se saker komma.

Vi måste också komma ihåg att biodrivmedel även har en ekologisk kostnad. När det gäller den globala påverkan har Sverige nästan hälften av HVO-produktionen i Europa och cirka 30 procent av den globala produktionen. Det innebär att världsmarknaden skulle ha svårt att möta en helt utbyggd reduktionsplikt.

Om andra länder skulle försöka följa efter, vilket de rödgröna ofta framhäver, skulle det snabbt bli uppenbart att det inte finns tillräckligt med råvara. Miljöpartiet och de rödgröna skulle få springa ensamma med sin symbolpolitiskt gröna ledartröja för att sedan upptäcka att ingen springer efter; det är helt enkelt inte möjligt. Kanske skulle det gå om man skövlar varenda regnskog och bara odlar till biodrivmedel. Men det skulle leda till en humanitär och ekologisk katastrof.

Vår uppfattning är att biodrivmedel även påverkar den globala marknaden. Vi importerar en stor mängd djurfetter från slakteriavfall från länder som Argentina och Australien. Det tvingar i sin tur ofta dem att använda fossila oljor. Det blir helt enkelt vad man brukar kalla ett nollsummespel.

Inte ens Naturvårdsverket kan med säkerhet säga vilken faktisk klimatnytta vår nuvarande reduktionsplikt medför. Det visar på ett akut behov av att omvärdera vår strategi och skapa en politik som är ekonomiskt hållbar och som faktiskt effektivt minskar våra klimatutsläpp. Det ska inte bara se fint ut på pappret. Det är något som denna regering och inte minst vår miljöminister jobbar mycket hårt med.

Herr talman! Jag tackar minister Peter Kullgren för svaret.

Jag medger att förslaget inte är fullständigt färdigt. Därför är det otroligt viktigt, som ministern säger, att man analyserar råden som kommer från Ices samtidigt som det görs en konsekvensanalys. Vad kommer det att innebära att sätta nollkvoter, som vi hoppas att det inte blir? Kan man hitta en annan lösning som gynnar både strömmingsbeståndet och fiskerinäringen?

Torsken har inte återhämtat sig, och där har man satt en nollkvot. Det är därför viktigt att titta på och dra lärdom av åtgärderna. Precis som jag sa tidigare är strömmingen otroligt viktig för Östersjön. Den är grunden för större rovfiskar, marina däggdjur och även fiskeindustrin. Därför ser jag fram emot att få höra regeringens ståndpunkt i miljö- och jordbruksutskottet och i EU-nämnden.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag kan börja med att säga att jag håller med om att det här med fisken i Östersjön är en väldigt komplex fråga, att det behövs mer vetenskap och att strömmingen är otroligt viktig för Östersjön liksom för andra fiskar och det marina djurlivet.

Jag förstår att kommissionens förslag i nuläget är under arbete och att man planerar att komplettera det med ytterligare vetenskapliga råd från Ices till exempel gällande vissa fiskarter. Däremot är jag djupt bekymrad över att det initiala förslaget inte verkar vara grundat på vetenskap. Ices har inte rekommenderat några nollkvoter, vilket gör det nuvarande förslaget svårt att förklara, speciellt med tanke på de negativa konsekvenser som det här kan få.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också understryka vikten av att regeringen agerar proaktivt i engagemanget i ministerrådet så att ett sådant ogenomtänkt förslag inte blir verklighet. Det är därför uppmuntrande att vi nu har en regering på plats som prioriterar genomtänkta och forskningsbaserade förslag framför symbolpolitik, något som vi har sett alltför mycket av tidigare.

Jag ser fram emot att regeringen även i den här frågan agerar klokt och genomtänkt. Inför kommande diskussion i ministerrådet undrar jag om ministern ser möjligheter att argumentera för en mer balanserad lösning som både bevarar strömmingsbeståndet och säkerställer en ekonomisk stabilitet för den svenska fiskesektorn, vilket är absolut nödvändigt för att upprätthålla välfärd och sysselsättning i våra kustsamhällen.

Herr talman! Jag vill tacka minister Peter Kullgren för svaret. Jag tycker att det är väldigt glädjande att höra att regeringen strävar efter hållbar avkastning som även vilar på vetenskaplig grund, att man har ett tydligt engagemang för sysselsättning och att man vill värna det småskaliga fisket. Där är Sverigedemokraterna och regeringen helt överens.

Dock råder det en viss osäkerhet kring var regeringen positionerar sig i frågan om EU-kommissionens förslag. Det framstår som högst anmärkningsvärt att EU-kommissionens ståndpunkt varierar så markant från år till år. Förra året föreslog man ökade kvoter, något som har ifrågasatts både från forskningen och inom fiskesektorn. Nu har kommissionen till slut uppmärksammat att det är ont om strömming i Östersjön, och då föreslår man plötsligt nollkvoter - detta utan klart forskningsstöd eller någon klar grund i vetenskapen, vilket är minst sagt förbryllande. I mina ögon är detta ett tecken på EU:s bristande förståelse för svenska förhållanden.

Herr talman! Låt mig fokusera på det som bekymrar mig allra mest, nämligen förslaget om att upphäva undantaget för småskaligt kustfiske. Detta är ett förhastat förslag som, om det blir verklighet, kommer att få stora negativa konsekvenser både för fiskerinäringen och för samhället i stort. I värsta fall riskerar familjeföretag som har funnits i generationer att behöva läggas ned i högre takt än vad som sker i dag.

Jag har haft dialog med kustfiskare och fått höra att kommissionens förslag beskrivs som "helt vansinnigt". De pekar på att förslaget, paradoxalt nog, skulle hindra dem från att fiska vuxen och lekmogen strömming som har haft möjlighet att reproducera sig, till förmån för dem som fångar mestadels liten strömming som inte har reproducerat sig. Detta riskerar också att antalet individer av strömming som fångas ökar, eftersom kvoterna mäts i viktenheter.

Jag delar fiskarnas oro. Förslaget är ogenomtänkt och symbolpolitiskt och riskerar att drabba fiskerinäringen hårdare än nödvändigt utan att för den skull gynna strömmingsbeståndet i Östersjön. Det är en inkonsekvent politik som bestraffar hållbart fiske, samtidigt som mindre hållbara metoder belönas.

Ytterligare en konsekvens av ett totalstopp för riktat fiske är förlorade arbetstillfällen, inte bara inom fiskeindustrin utan även i närliggande verksamheter, vilket hotar kustsamhällena. Det är viktigt att vi skyddar hållbara fiskemetoder som används av kustfisket i dag. För att undvika ekonomisk instabilitet behöver vi en politik som stöder stabila ekonomiska grunder och tar hänsyn till kustfiskarnas insatser och oro inför kommissionens förslag.

Jag vill därför fråga ministern: Hur tänker regeringen säkerställa att dessa röster inte bara hörs utan verkligen tas på allvar i diskussionen framöver? Vilka konkreta besked kan regeringen ge de yrkesfiskare som i dag är oroliga och som dagligen arbetar för att vi ska ha levande kustsamhällen?

Fru talman! Min fråga går till miljöministern.

I en ny dom stoppas kalkbrytningen i Gåsgruvan nära Filipstad av mark- och miljödomstolen trots att länsstyrelsen inte invände mot brytningen. Bakgrunden är att avloppsvattnet måste ha lägre halt av uran än dricksvatten.

Kalksten är en viktig resurs för Sverige, och kan vi inte bryta det här måste vi importera den, vilket leder till ökade utsläpp. Miljöpåverkan kommer inte att minska för att kalken bryts i andra länder.

Det är viktigt att diskutera hur vår lagstiftning påverkar svenska företag och deras miljöpåverkan. Vad anser ministern om denna situation? Avser regeringen att agera med anledning av att kalkbrytningen i Gåsgruvan stoppas?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Att stora fiskefartyg låter gör inte att vindkraftverken låter mindre. Jag noterar att ledamoten inte är orolig. Men om nu tillräcklig hänsyn har tagits, varför uttrycker då fiskarna oro för utbyggnaden av kustnära vindkraft?

Centerpartiet har tidigare tillsammans med den förra regeringen varit drivande i genomförandet av den här utbyggnaden. Det verkar som att fiskenäringen trots sin betydelse endast har givits begränsad uppmärksamhet. Många fiskare kan nu inte längre fiska på platser där deras förfäder har fiskat i generationer eller kommer inte att kunna göra det. Jag undrar hur Centerpartiet anser att det svenska kustnära fisket ska skyddas och värnas i ljuset av den snabba utbyggnad som Centerpartiet vill ha av vindkraften.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Det är glädjande att höra att vi har mycket gemensam politik när det kommer till fisket. Vi är överens om att vi ska stärka den svenska fiskenäringen och yrkesfisket och underlätta för företagare. Vi vill också främja fisketurismen. Vi håller även med om att det storskaliga industrifisket bör begränsas och flyttas från kusterna.

Däremot tycker jag att det är lite svårt att förstå hur Centerpartiet ser på det här med utbyggnaden av vindkraftsparker. Jag vet att ledamoten nämnde detta och att man kunde få plats med båda delarna. Men yrkesfiskare har länge varnat för de förödande konsekvenserna för fiskenäringen, miljön och turismen. De påpekar bland annat att det småskaliga fisket trängs undan av utlandsägda vindkraftsföretag, att kabeldragning efter byggnationen gör fiske omöjligt i de berörda områdena samt att bullret från vindkraftsparkerna påverkar fisken negativt. Hur ställer sig Centerpartiet till dessa konsekvenser för fisket?

Herr talman! Det svenska fisket är en central del av vår kultur och vår historia, men det står nu inför betydande förändringar. Generation efter generation av svenskar har levt nära och varit beroende av Östersjöns och Västerhavets rikedomar, men vi har ofta tagit dessa resurser för givna. Även om haven kan tyckas vara oändliga är inte fiskbestånden det. För att säkerställa att det också i framtiden ska finnas fisk måste vi bevara viktiga ekosystem och förvalta fiskeresurserna på ett ansvarsfullt och hållbart sätt

Mina föräldrar, som nu är i 70-årsåldern, har under sina liv kunnat bevittna den drastiska minskningen av fiskbestånden i Östersjön. Min pappa, en passionerad seglare, berättar att han minns de stora stimmen av strömming som en gång fanns i Baggensfjärden i Stockholms skärgård. Min mamma, uppvuxen på Gotland under 50-talet, berättar att sill och potatis utgjorde en prisvärd och vanlig vardagsrätt. Hon och hennes farmor brukade ofta besöka fiskaren Andersson när han kom med sin båt, som då var överfull med strömming och stora torskar.

Tyvärr är verkligheten annorlunda i dag. När jag pratar med kustfiskare berättar många att deras kollegor har behövt lägga ned på grund av bristen på strömming i Östersjön. Riktat fiske mot torsk är numera inte tillåtet i Östersjön, då torskbeståndet nära nog kollapsat.

Strömmingen är en nyckelart och utgör grunden för näringskedjan för många fiskar, marina däggdjur och sjöfåglar. Tyvärr har strömmingsbeståndet minskat i antal och storlek, vilket är djupt problematiskt för hela ekosystemet.

Skarvpopulationen däremot har inte minskat, snarare tvärtom. Den som har besökt skärgården har säkert sett de här döda öarna, som har ökat som ett resultat av att skarvkolonierna har brett ut sig. Skarvar är duktiga fiskare och konsumerar stora mängder fisk, särskilt i kustområdena, vilket utgör ett betydande hot mot fiskbestånd som är viktiga för fisket. Därför anser vi att det är viktigt att öka jakten på skarv i Sverige och arbeta för att uppdatera EU:s fågeldirektiv, som antogs på 70-talet och inte har uppdaterats sedan 90-talet. Det utgör i dag ett betydande hinder för att kunna bedriva riktad jakt mot skarven.

Skarven är inte det enda och inte heller det största hotet mot fiskbestånden i dag. Det storskaliga industrifisket i våra hav, med fiskefartyg som överträffar storlekarna från några årtionden sedan, bedriver så effektivt fiske att det nästan tömmer de kustnära vattnen.

Över 90 procent av all fisk som fångas i Östersjön går i dag till fiskmjölsproduktion, vilket har nämnts tidigare, till odlad fisk, minkuppfödning och höns. Vi anser att fisk för humankonsumtion bör prioriteras för att främja det mer hållbara och kustnära fisket, vilket bidrar till levande kustområden.

Det svenska fisket är en central del av vårt kulturarv. Sverige, med sina långa kuster och otaliga sjöar, har genom tiderna sett samhällen växa fram i och omkring de traditionella fiskehamnarna. I dessa kustsamhällen finner man fiskebodar där besökare kan välkomnas av doften av nylagad fisk och den friska havsluften. Det är i dessa samhällen som fiskets traditioner har vuxit fram och bevarats över generationer. Även i dag spelar fisket en viktig roll för att upprätthålla livskraftiga kustsamhällen och skapa arbetstillfällen.

Sveriges fiskelagstiftning har varit underställd EU:s gemensamma fiskeripolitik sedan 1995, men nationell lagstiftning kan fortfarande komplettera den. Vi är en del av EU, och fiskekvoterna fastställs på EU-nivå samt baseras på vetenskapliga data.

Dock är det av uppenbara skäl mycket svårt att räkna fiskarna i havet, vilket innebär stora osäkerheter gällande fiskbestånden. Denna osäkerhet bör man ta större hänsyn till för att undvika överfiske.

Jag har talat mycket om Östersjön. Men västkustfisket utgör den största delen av det svenska fisket. Även om situationen inte är lika allvarlig som i Östersjön finns det betydande utmaningar även här. Till skillnad från Östersjön är Västerhavet saltare, artrikare och har jämförelsevis god vattenomsättning. Västkusten, som omfattar Skagerrak och Kattegatt, har också drabbats av överfiske och miljöpåverkan, men flera fiskarter är i bättre skick här än i Östersjön.

Fiskbestånd av olika arter har visat tecken på förbättring längs västkusten, även om vissa arter, som torsken, fortfarande står inför stora utmaningar. Den är också fortfarande väldigt liten jämfört med förr.

När stora rovfiskar, såsom torsk, försvinner påverkar det ekosystemet. Det kan få konsekvenser. I Skagerraks kustområden har det troligtvis bidragit till att grunda vikar fylls av fintrådiga alger och att ålgräset försvinner.

För att minska bifångsterna och förbättra hållbarheten i fiskeindustrin är det viktigt att fortsätta uppmuntra fiskare att använda selektiva redskap, som endast fångar önskade fiskarter och storlekar. I Sverige har arbete pågått för att öka användningen av selektiva redskap och tekniker, men det finns fortfarande utrymme för förbättring.

Selektiva redskap kan bidra till att effektivt minska bifångst, skydda känsliga havsmiljöer och säkerställa hållbara fiskbestånd. Jag yrkar därför bifall till reservation 16.

Det är också viktigt att minska utkasten, det vill säga fisk som kastas ut innan landning och alltså inte räknas med i kvoterna. Det är förbjudet men förekommer tyvärr i alltför stor omfattning.

Annat som hotar de svenska fiskarna är den planerade utbyggnaden av kustnära vindkraft. Erfarenheter av hittills gjord utbyggnad är att mycket fisk försvinner, liksom fiskeförutsättningarna. Byggandet och underhållet av vindkraftverk kan leda till temporära eller permanenta förändringar av havsbottnen och vattenmiljön, vilket kan påverka fiskens reproduktion, födosök och vandringsmönster.

Vindkraftverk genererar ljud och vibrationer som kan påverka fiskar och andra marina djur. Beroende på ljudnivå och frekvens kan det leda till beteendeförändringar, stress och i vissa fall till och med skada på fiskens hörselorgan.

Lanseringen av vindkraftverk kan begränsa tillgången till vissa fiskeområden och till att svenska fiskare förlorar tillgång till de fiskeområden där de fiskat i generationer.

Herr talman! För att säkra en hållbar framtid för vårt fiske och bevara värdefulla marina ekosystem är det av yttersta vikt att vi stöder det kustnära och hållbara fisket samt värnar om våra unika naturvärden. Det är glädjande att det nu pågår arbete för att flytta ut trålgränsen på prov. Det har stort, brett stöd i riksdagen.

Låt oss också samarbeta över partigränserna och med våra grannländer för att skapa en framgångsrik och hållbar fiskepolitik som gynnar både människor och miljö.

Herr talman! Tack, Tomas Kronståhl, för svaret! Jag kan hänvisa ledamoten till alla våra yrkanden i en motion som handlar om enbart fiskeripolitik.

Tyvärr verkar Socialdemokraternas fiskeripolitik vara väl gömd, men det är positivt att höra att den existerar. Vid en genomgång av Socialdemokraternas tid i regering under de senaste åren är det tydligt att fisket inte har varit en prioriterad fråga. Jag har granskat tidigare interpellationer, och jag ser att det inom ämnet ofta hänvisas till olika utredningar och strategier. Få verkar ha resulterat i några konkreta åtgärder, men det var positivt att höra att det ändå fanns några.

Det saknas fortfarande konkreta åtgärder, som skulle behöva införas. Det är sådant som skulle gynna turismen och kustsamhällena. Men nu i opposition tycks det som att Socialdemokraterna har vaknat till och vill göra någonting för fisket, vilket är positivt.

Min fråga är återigen: Varför är det så svårt att hitta Socialdemokraternas fiskeripolitik?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Låt mig börja med att säga att ni är välkomna att stödja vår reservation.

Det var intressant att höra Socialdemokraternas perspektiv och att få en liten glimt av vad Socialdemokraternas ståndpunkt är inom fiskeripolitiken. Jag kan säga att jag håller med om mycket av det som framfördes här av ledamoten. Dock tycker jag att bilden framträder att fisket inte är en särskilt prioriterad fråga för Socialdemokraterna. Jag har nämligen försökt att granska Socialdemokraternas fiskeripolitik och försökt att få en lite bättre förståelse av vad Socialdemokraterna vill när det gäller fiskeripolitiken.

Jag har endast hittat ett begränsat antal yrkanden där fisk ens nämns i partiets olika motioner. Jag noterar också att det på Socialdemokraternas hemsida finns omnämnt under rubriken Havsmiljö. Där finns endast några enstaka förslag relaterade till fiske och någon handfull exempel på höjda anslag till myndigheter. Bortom det ekar det väldigt tomt.

Mina frågor till Socialdemokraterna är därför: Varför finns det så få konkreta förslag när det gäller fisket? Och är fisket en viktig fråga för Socialdemokraterna?

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för svaret och tydliggörandet! Jag håller med om att det är väldigt tragiskt det här med pigghajarna. Det är fel, och brott har begåtts. Men det är inte rätt att straffa en hel yrkeskår.

Som sagt, om man skulle förbjuda detta längs hela västkusten skulle det innebära att man i framtiden skulle behöva sluta äta svenskproducerade räkor och behöva köpa mer importerade räkor.

När det gäller svenskt fiske har man faktiskt utvecklat väldigt selektiva metoder just för att skydda havsbotten. Anser ledamoten Nohrén att vi fortfarande ska kunna äta svenskfångade räkor i Sverige?

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för anförandet! Det var väldigt intressant, och jag håller med om mycket. Speciellt intressant var historien om torskarna som var 1,4 meter långa. Jag håller med om att det är djupt problematiskt med torskfisket som håller på att kollapsa i Östersjön.

Jag hörde dock inte att det talades så mycket om Västerhavet. Trots allt bedrivs ju den största delen av det svenska fisket på just västkusten. I en intervju i SVT Väst den 6 april uttalade ledamoten Nohrén att bottentrålning ska förbjudas, lite oklart om det gäller all bottentrålning och även för humankonsumtion, detta efter en beklaglig händelse i Lysekil där troligtvis ett brott begåtts som lett till att fridlysta pigghajar hittades döda.

På grund av det här vill Miljöpartiet nu bestraffa en hel yrkeskår. Svenskt fiske är världsledande inom selektivt fiske och miljötänk. Även om det finns utrymme för förbättringar framstår det som ganska ogenomtänkt av Miljöpartiet att föreslå ett totalförbud mot bottentrålning utmed västkusten.

Min fråga är om ledamoten Emma Nohrén är medveten om att detta skulle innebära slutet för svenskt räkfiske och att det skulle slå hårt mot många kustsamhällen som Smögen och Strömstad som drar nytta av turismen kring färskfångade räkor.

Herr talman! Jag anser att detta är en djurskyddsfråga. När man till exempel stoppar bilar som är på väg till slakt innebär det nämligen att djuren får stå onödigt länge i trånga slaktbilar. När man släpper ut minkar innebär det ofta att de inte kan få mat utan svälter ihjäl, vilket är plågsamt.

Djurskydd

Alla har självklart rätt att uttrycka sin åsikt och visa vad de tror på, men det måste ske på ett lagligt och demokratiskt sätt. Därför måste vi arbeta för att bekämpa den här typen av verksamhet och se till att straffen för denna typ av brottslighet ökar kraftigt - även för djurens skull. Jag undrar varför det är så svårt för Miljöpartiet att ta avstånd från sådana organisationer.

Herr talman! Jag tackar Daniel Helldén för hans anförande.

Trots att vi har en av världens bästa djurskyddslagar förekommer tyvärr hot, våld och trakasserier mot många bönder och lantbrukare. Det är ett utbrett problem. En studie från SLU visar att ungefär var fjärde lantbrukare har utsatts för olovligt intrång.

Jag skulle vilja fråga ledamoten Daniel Helldén hur Miljöpartiet ställer sig till kriminell djurrättsaktivism och civil olydnad. Det är känt att ledande företrädare har deltagit i sammanhang med organisationer som bedriver våldsbejakande djurrättsaktivism. Många av dessa organisationer utsätter företagare, butiksägare, jägare och bönder för hot, sabotage och vandalism.

Miljöpartiet nämner också i sitt partiprogram att civil olydnad kan vara en betydelsefull metod. Samtidigt skriver man att med civil olydnad menas handlingar som i dag är förbjudna, vilket innebär handlingar som är olagliga enligt svensk lag.

Jag undrar hur ledamoten och Miljöpartiet ser på vikten av att följa lagar som stiftats demokratiskt i denna kammare, och vilka lagar som det är okej att bryta mot enligt Miljöpartiet. Är det okej att bryta mot lagar när det gäller djurskydd om man inte gillar den politik som bedrivs? Så vilken form av civil olydnad står Miljöpartiet bakom? Och är det okej för att uppnå de politiska mål som man önskar uppnå? Är det okej att till exempel förstöra jakttorn, sabotera för jägare och släppa ut minkar?

Herr talman! Svenskt djurskydd ska vara präglat av höga ambitioner, och det har vi alltid stått för.

Det är också viktigt att utreda vidare hur man kan höja ambitionerna på djurskyddsområdet på mest effektiva sätt utan att hämma svensk konkurrenskraft. Därför vill vi ha en kostnadsanalys av hur olika förslag om höjd ambition inom djurskyddet kan påverka svensk konkurrenskraft.

Samtidigt som vi behåller ett gott djurskydd här i Sverige ska vi påverka Europa för höjda ambitioner på EU-nivå för att också stärka konkurrenskraften gentemot andra EU-länder.