Mikael Damsgaard

Herr talman! Regeringen har nu inlett den största offensiven mot brottsligheten i det moderna Sveriges historia. Det handlar om skärpningar av enskilda straff men också om en fullständig översyn av hela strafflagstiftningen. För att lyckas behöver det förebyggande arbetet förstärkas, men vi behöver också komma åt den kriminella ekonomin. Regeringens arbete mot den grova organiserade brottsligheten står således på tre ben.

Vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Straffen ska spegla brottens allvar. Regeringen avser att införa dubbla straff för brott som utförs i gängkriminella miljöer. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas och reglerna om villkorlig frigivning skärpas.

Fängelsestraffet syftar till att ge brottsoffret upprättelse och ge förövaren möjlighet att efter straffet återinträda i det öppna samhället som en laglydig invånare. Men fängelsestraffet syftar också, inte minst, till att skydda samhället från gärningsmannen. För att klara allt detta behöver kriminalvården byggas ut kraftigt.

Som ansvarig för kriminalvårdsfrågorna i Moderaterna i justitieutskottet är det en viktig del att besöka Kriminalvårdens verksamheter. Jag är imponerad av mycket av den verksamhet som bedrivs och inte minst av det engagemang och den professionalism jag möter bland Kriminalvårdens anställda.

I budgetpropositionen för 2024 planerar regeringen att öka Kriminalvårdens budget med 8 miljarder kronor från 2023 till 2026. I budgeten för 2024 var 800 miljoner av budgetökningen just satsningar på personalen för att öka Kriminalvårdens attraktivitet, vilket har resulterat i särskilda lönesatsningar inom Kriminalvården under innevarande år.

Budgetsatsningarna motsvarar en ökning av budgeten med 60 procent på tre år. Men eftersom antalet häktade och dömda har ökat snabbare än förväntat får Kriminalvården även en resursförstärkning med 1,4 miljarder kronor under innevarande år för att påskynda arbetet med att öka antalet platser på anstalter och häkten.

På regeringens uppdrag har Kriminalvården redovisat vilken kapacitet som behövs i anstalt, häkte och frivård för att Tidöavtalets föreslagna reformer ska kunna genomföras. Kriminalvårdens huvudscenario är att det 2033 kommer att vara 27 000 intagna på häkten och anstalt, jämfört med 9 000 i dag. Bedömningarna är dock behäftade med stor osäkerhet eftersom de kan variera beroende på utfallet av det utrednings- och lagstiftningsarbete som nu pågår samt domstolarnas framtida tillämpning av en ny lagstiftning. Den stora straffrättsutredning som är grundläggande i detta ska lämna sitt betänkande nästa sommar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

För att ha det självklara sagt: Antalet intagna är också till sin natur beroende av brottslighetens utveckling. Regeringens offensiv mot kriminaliteten handlar i grunden om att Sverige ska bli ett tryggare och säkrare land. Även om det i dag är svårt att bedöma det exakta antalet intagna på häkten och anstalter om tio år är det uppenbart att en kraftfull utbyggnad av kriminalvården kommer att krävas.

Var och en inser lätt magnituden i den här utmaningen. Det handlar naturligtvis om den fysiska utbyggnaden i sig men också om kriminalvårdens kompetensförsörjning. Men att det är svårt förändrar inte det faktum att det är nödvändigt. Sverige behöver ett paradigmskifte inom rättspolitiken, och det kommer att kräva fler platser i häkten och anstalter.

Vi behandlar i dag ett motionsbetänkande där motionsyrkanden om kriminalvården från den allmänna motionstiden behandlas. I många av motionerna framförs kloka synpunkter som det går att känna sympati för. Utskottets majoritet föreslår emellertid att samtliga motioner avslås, i de flesta fall därför att det redan finns tillkännagivanden från tidigare riksdagsår, därför att det pågår ett arbete i Regeringskansliet eller därför att uppdrag är givna till myndigheter eller utredningar.

Jag vill i mitt anförande särskilt kommentera två av reservationerna.

I reservation 2 av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet föreslås en stärkt myndighetssamverkan i det återfallsförebyggande arbetet. Personer som upprepade gånger begår brott står för en väldigt stor del av den totala brottsligheten i Sverige. Ett effektivt återfallsförebyggande arbete kan därför ge stora vinster såväl för den enskilda individen som för samhället. En av kriminalvårdens grundläggande uppgifter är att verka för att återfall i brott förebyggs, bland annat genom att samverka med andra aktörer i samhället.

Samtidigt får vi inte vara blåögda. Det stora antalet intagna med kopplingar till kriminella nätverk skapar också nya, betydligt svårare förutsättningar för det återfallsförebyggande arbetet på våra anstalter. Jag kan verkligen understryka behovet av en stärkt myndighetssamverkan. Det var bland annat mot den bakgrunden som regeringen för ett år sedan omarbetade direktiven till den parlamentariska Trygghetsberedningen och riktade in utredningen mot det återfallsförebyggande arbetet.

Trygghetsberedningens uppdrag är att kartlägga vilka kompetenser som i dag är involverade i det återfallsförebyggande arbetet, att analysera hur inblandade aktörer på ett bättre och effektivare sätt gemensamt kan bidra till att minska återfall i brott och att lämna förslag på hur det återfallsförebyggande arbetet kan utvecklas. Utredningen ska överlämnas till regeringen den 30 augusti.

Regeringen har således redan uppmärksammat de brister som finns vad gäller samverkan mellan olika aktörer i det återfallsförebyggande arbetet, och jag ser mycket fram emot att ta del av resultatet av Trygghetsberedningens arbete. Men det går inte heller att bortse från det slapphänta sätt som vi i Sverige har hanterat personer som gång på gång återfaller i brott på. En viktig del i den pågående straffrättsutredningen är därför att återfall i brott mer än i dag ska verka skärpande i straffmätningen. I klartext: Den som återfaller i brott kommer att få mer kännbara påföljder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

I reservation 13 vill Socialdemokraterna att regeringen ska ta fram en plan för utbyggnaden av kriminalvården. Det är ett förslag som är typiskt för ett socialdemokratiskt parti i brist på egna skarpa politiska förslag. Till att börja med är det värt att påpeka att den platsbrist som råder i kriminalvården i dag inte är en effekt av den moderatledda regeringens politik utan en effekt av att utbyggnaden inte på allvar påbörjades under de åtta år som Sverige hade en socialdemokratisk justitieminister.

Av Socialdemokraternas reservation kan det framstå som om det saknas planer för utbyggnaden. I grunden sker Kriminalvårdens planering i ett samspel mellan myndigheten och regeringen. Kriminalvården tar årligen fram en platskapacitetsrapport som ligger till grund för myndighetens budgetunderlag till regeringen. Regeringen har också särskilt gett Kriminalvården i uppdrag att ta effekten av de reformer som aviserats i Tidöavtalet i beaktande.

Regeringen tog i Kriminalvårdens budget höjd för en massiv utbyggnad, och med utgångspunkt i det planerar myndigheten sin kapacitet. Vilka och var nya anstalter och häkten ska byggas, var det är möjligt att förtäta och många andra tillhörande frågor menar vi lämpar sig bäst för Kriminalvården att själv besluta om.

Jag vill hävda att utmaningen med en utbyggnad av kriminalvården inte främst ligger i brist på planer utan i att få tillräckligt mycket verkstad för att hålla jämna steg med de brottsbekämpande myndigheterna när de lyckas lagföra fler.

Herr talman! Sammantaget är reformtempot mycket högt på Justitiedepartementet, och så kommer det att vara under återstoden av mandatperioden. Effekterna på Kriminalvårdens verksamhet kommer att komma successivt vartefter olika reformer sjösätts och får genomslag. Kriminalvården och dess medarbetare kommer att ha en krävande tid framför sig, men det är en effekt av en nödvändig omläggning av rättspolitiken, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Jag är inte heller främmande för tanken att fotboja kan användas i större utsträckning, men man behöver nog ändå vara realistisk. I och med att det ställs väldigt höga krav, även om gränsen skulle höjas, handlar det om förhållandevis få individer totalt sett. Det skulle inte innebära någon kraftfull minskning av kapacitetsbristen inom kriminalvården. För att verkligen lätta på trycket där krävs att Vänsterpartiet släpper ut fångar, och det vill vi naturligtvis inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Min andra fråga handlar om hur Vänsterpartiet ser på invandringens betydelse. Jag är absolut av den uppfattningen att invandringen verkligen inte förklarar allt. Det finns många andra förklaringsgrunder, men den segregation som har uppstått på grund av en långvarigt hög invandring är ändå avgörande för de bekymmer vi har med brottslighet men också kopplat till våldsbejakande extremism och terroristhot.

Vänsterpartiet säger också nej till en hel del förslag på invandringspolitikens område, där vi gör skärpningar. Min fråga är: Som en del av det socialdemokratiska regeringsunderlaget, hur stor invandring anser Vänsterpartiet att Sverige klarar av?

Herr talman! Att Vänsterpartiet har en historik av att säga nej till i stort sett alla åtgärder mot terrorism som vi fattar beslut om här i Sveriges riksdag är väl känt, men jag tänkte inte uppehålla mig vid den frågan.

Däremot är det intressant hur Vänsterpartiet, som är en del av Socialdemokraternas tänkta regeringsunderlag, ser på kriminalvården. Att situationen inom kriminalvården är ansträngd är väl känt. Det är en följd av en accelererande grov brottslighet i kombination med att utbyggnaden av kriminalvården kom igång alldeles för sent.

Min fråga till ledamoten Nordborg är: Hur många intagna från fängelserna vill Vänsterpartiet att man ska släppa ut för att lätta på trycket i kriminalvården?

Herr talman! Som jag sa pågår det en utredning. Det finns anledning att invänta utredningens utfall innan vi meddelar några avsikter om hur regeringen har tänkt gå vidare med detta. Till syftena med att tillsätta utredningen hörde att öka kunskapen om tillämpningen av ordningslagen, att se vilka möjligheter som finns att hantera olika typer av situationer inom ramen för ordningslagen och att skapa författningsberedskap för framtida situationer som skulle kunna vara ännu värre. Om en tid kommer utredningen att överlämnas till regeringen. Därefter kommer regeringen att meddela på vilket sätt man går vidare med förslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Herr talman! Jag tackar Rasmus Ling för frågan. Det är uppenbart att Sverige står inför många parallella hot. Det finns olika former av påverkanskampanjer som Sverige måste vara robust nog att stå emot. Vi har också sett hur det i Sverige genomförts aktiviteter som inte syftat till annat än att provocera.

Regeringen har tillsatt utredningen om översyn av ordningslagen för att kunna belysa vilka möjligheter som kan finnas att förbjuda eller säga nej till tillställningar enligt ordningslagen med hänvisning till Sveriges säkerhet. Utredningen kommer förhållandevis snart att överlämna sitt betänkande till regeringen. Jag ser ingen anledning att här föregripa resultatet av utredningen.

Herr talman! Sveriges säkerhetsläge har förändrats och försämrats under en längre tid.

I dag möter vi tre parallella huvudsakliga hot mot vår inre säkerhet: terrorism och våldsbejakande extremism, olika statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige och grov organiserad brottslighet.

I augusti höjde Säkerhetspolisen terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala, från ett förhöjt hot till ett högt hot. Bakgrunden var det kraftigt försämrade säkerhetsläget och bedömningen att hotet kommer att bestå under en längre tid.

Terrorism har i modern tid utövats med många olika syften och med olika tillvägagångssätt - allt från flygplanskapningar till ensamagerande personer som med skjutvapen eller fordon dödar civila urskillningslöst.

Under 1970- och 80-talen stod exempelvis separatistiska grupper som IRA i Storbritannien och Eta i Spanien för ett stort antal attentat. I mer närliggande tid har ett stort antal attentat utförts såväl i Europa som globalt av individer eller grupper med koppling till våldsbejakande islamism. Vi har också upplevt ett antal allvarliga attentat begångna med motiv kopplade till våldsbejakande högerextremism.

Gemensamt för alla former av terrorism är det systematiska och hänsynslösa användandet av våld och förstörelse för att därigenom injaga rädsla och försöka tvinga fram politiska förändringar. Våldet drabbar ofta människor slumpvis utifrån att de råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.

Herr talman! Sverige ska präglas av öppenhet, goda värderingar, demokrati och respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Människor ska kunna röra sig tryggt och fritt, delta i sammankomster och uttrycka sina åsikter utan rädsla för att utsättas för hot eller våld. Arbetet mot terrorism är därför centralt för att skydda vårt sätt att leva i ett fritt, demokratiskt samhälle.

Den svenska lagstiftningen mot terrorism var länge eftersatt, vilket vi moderater i många år har kritiserat. Under senare år har dock viktiga steg tagits.

Efter många års väntan trädde den nya terroristbrottslagen i kraft 2022. Samtidigt trädde den nya lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar i kraft, vilket ökade möjligheten att hålla personer som utgör hot mot Sveriges säkerhet i förvar och under uppsikt.

Vi moderater välkomnade de nya lagarna men konstaterade samtidigt att flera problem kvarstod som olösta liksom att straffskalorna för flera brott var för milda.

För knappt ett år sedan kriminaliserades också deltagande i terroristorganisation. Det innebär att Sverige har en vidsträckt lagstiftning när det gäller terroristbrottslighet, men arbetet med att ytterligare stärka skyddet fortgår.

Terrorhotet varierar som sagt över tid i fråga om både aktörer och intensitet, men det har varit ständigt närvarande i Sverige och vår omvärld under de senaste decennierna. Många andra länder har levt med höga terrorhotnivåer under lång tid, men där har samhället i stort kunnat fortsätta fungera som vanligt. Det måste vi i Sverige också klara samtidigt som arbetet för att bekämpa terrorhotet pågår med oförminskad kraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Herr talman! Arbetet med att skydda samhället mot våldsbejakande extremism och terrorism måste därför vara uthålligt, långsiktigt och strategiskt. Att ha mål och inriktningar i en nationell strategi har varit en framgångsfaktor i det arbetet.

Den första nationella strategin mot terrorism togs fram redan 2008. Den har därefter förnyats 2012 och 2015. Men sedan dess har hotet från våldsbejakande extremism och terrorism blivit alltmer komplext och svårbekämpat. Det finns nu ett bredare hot mot Sverige som syftar till att urholka förtroendet för samhället och dess institutioner och i förlängningen försvaga vår demokrati.

I samband med Folk och Försvar i Sälen tidigare i år presenterade regeringen därför en ny strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Det är den skrivelsen från regeringen som vi nu debatterar.

Arbetet är inte avslutat i och med att regeringen har antagit en strategi. Arbetet mot våldsbejakande extremism och terrorism tar snarare ytterligare fart.

Regeringen har gett Center mot våldsbejakande extremism vid Brå samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i uppdrag att vidta åtgärder för att införliva strategin i sina verksamheter. Regeringen har också gett Center mot våldsbejakande extremism i uppdrag att utveckla samordningen mellan den nationella, regionala och lokala nivån.

Det kan också vara värt att notera att skrivelsen som vi nu debatterar är just en strategi och som sådan ska vara tillräckligt omfattande och konkret för att ge en tydlig inriktning för Sveriges samlade arbete mot våldsbejakande extremism och terrorism. Men det måste också lämnas utrymme för regeringen och de ansvariga myndigheterna att i olika sammanhang kunna konkretisera och utveckla arbetet vidare.

Arbetet ska utgå från fyra strategiska områden: att förebygga våldsbejakande extremism och terrorism, att förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, att skydda samhällets människor och funktioner och slutligen att hantera situationen under och efter ett attentat.

Det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism och terrorism behöver integreras i det generella brottsförebyggande arbetet, där en rad aktörer har ansvar för att utveckla insatser på nationell, regional och lokal nivå. Kommunerna har genom sitt brottsförebyggande ansvar och med de verksamheter de bedriver nära medborgarna en viktig roll i detta arbete.

Det handlar om att skola, socialtjänst och polis ska stärka sin samverkan och utöka de tidiga insatserna för att minska radikalisering och rekrytering av barn till extremistmiljöer. För att skapa förutsättningar för detta behöver nationella myndigheter ge bättre stöd till lokalt yrkesverksamma i form av information om lägesbilder och kunskap och vägledning om insatser i det förebyggande arbetet. Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ska utveckla och kvalitetssäkra stöd och vägledning för insatser till avhoppare från extremistmiljöer.

Det har under senare år kommit flera rapporter om hur offentliga medel fördelas till verksamheter med koppling till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer genom till exempel studieförbund, föreningar eller företag. Det är något som inte ska få förekomma i Sverige. Det pågår därför ett arbete med att stärka kontrollfunktionerna för att kunna stoppa denna typ av utbetalningar. Regeringen avser också att tillsätta en utredning om förbud mot utländsk finansiering av trossamfund och andra organisationer med kopplingar till islamism och extremism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

I arbetet med att förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott handlar det om att stärka arbetet för att stoppa finansiering av terrorism, minska tillgången till vapen och snabbare kunna upptäcka personer som utgör säkerhetshot för att förhindra attentat.

Rådet och parlamentet har nyligen kommit överens om ett nytt lagstiftningspaket på EU-nivå mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Det finns också en pågående utredning om detta i Sverige som snart ska överlämnas till regeringen. Regeringen har även vidtagit åtgärder för att skärpa regelverket kring växlingskontor och göra växlingskontor och pengaöverföringar tillståndspliktiga, vilket i praktiken kommer att förbjuda det hawalasystem som i stor utsträckning används för de kriminella nätverkens penningflöden men också för finansiering av terrorism.

Vi ser hur kriminella kan ha förankring inom både grov organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism. Det är särskilt farligt med tanke på den stora tillgången till vapen i den kriminella miljön. Den moderatledda regeringens arbete med att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten har därför stor betydelse för att bekämpa våldsbejakande extremism och terrorism.

En central del i arbetet för att förhindra attentat är att upptäcka personer som utgör säkerhetshot mot Sverige. Det handlar då både om personer som redan befinner sig i Sverige och om att förhindra att personer som utgör säkerhetshot tar sig in i Sverige.

Arbetet med att skydda samhällets funktioner mot våldsbejakande extremism och terrorism syftar till att minska sårbarheten i samhället, bland annat genom olika säkerhetshöjande åtgärder.

Slutligen behandlar strategin också hur samhället ska hantera situationen under och efter ett attentat. Även om ambitionen med denna strategi är att förebygga, förhindra och skydda samhället mot attentat är det också nödvändigt att det finns en beredskap att hantera fullbordade terrordåd.

Beredskap finns bara om de som förväntas agera också har övat på olika scenarier. Det är därför av avgörande betydelse att personal från räddningstjänsten, polisen och hälso- och sjukvården genomför gemensamma utbildningar och tränar tillsammans för att förbättra förmågan att hantera det som inte ska hända.

Förhoppningen är att strategin kan medverka till att kraften i hela vårt samhälle kan mobiliseras - lokalt, regionalt, nationellt och internationellt - för att effektivt bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism.

Med det vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Människosmuggling och människohandel till och inom EU är omfattande och ett allvarligt problem. I hög grad bedrivs denna verksamhet av smugglingsnätverk som utför grov organiserad brottslighet. Migrantsmuggling ligger exempelvis bakom hundratusentals irreguljära, det vill säga olagliga, inresor till EU.

Under 2023 upptäcktes ungefär 330 000 irreguljära gränspassager vid EU:s yttre gränser, vilket är en ökning med 17 procent jämfört med 2022 och den högsta nivån sedan 2016. Kommissionen uppskattar att mer än 90 procent av de irreguljära migranter som tar sig till EU använder sig av smugglare.

Smugglingsnätverken gör stora vinster på den brottsliga verksamheten. Det kan handla om upp till 6 miljarder euro per år över hela världen som dessa nätverk tjänar. Förenat med människosmugglingen utnyttjas också många människor i människohandel för sexuella ändamål eller för arbetslivet. Att bemöta smugglingen kraftfullt och bestämt är därför av yttersta vikt för att minska både den irreguljära migrationen och människohandel och utnyttjande.

Kommissionen lämnade i november ett förslag som syftar till att stärka polissamarbetet för att förebygga, upptäcka och utreda migrantsmuggling och människohandel och att förstärka Europols stöd till förebyggande och bekämpande av sådana brott.

En del av behandlingen av ett förslag från kommissionen är att de nationella parlamenten har att pröva huruvida förslaget är förenligt med den så kallade subsidiaritetsprincipen, det vill säga att EU ska vidta en åtgärd endast om och i den mån målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna. I det ligger också ett proportionalitetskriterium, vilket innebär att den föreslagna åtgärden inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet med åtgärden.

Utskottet ställer sig, liksom regeringen, positivt till den föreslagna förordningens ansats om att på ett mer effektivt sätt än i dag skapa förutsättningar för att bekämpa människosmuggling och människohandel och anser att den högre ambitionsnivån för arbete mot denna typ av gränsöverskridande brottslighet är motiverad.

Enligt utskottets bedömning har förslaget i stora delar fått en utformning som är förenlig med subsidiaritetsprincipen. Men samtidigt anser utskottet att delar av förslaget strider just mot subsidiaritetsprincipen. Även om samarbete mellan medlemsstaterna, tredjeländer och exempelvis Europol och Frontex är nödvändigt i kampen mot människosmuggling och människohandel och att målen inte i tillräcklig omfattning kan uppnås av medlemsstaterna själva ställer sig utskottet tveksamt till om det i alla delar kräver en reglering på den detaljnivå som föreslås i kommissionens förslag. Detta går också i linje med den bedömning som regeringen har förankrat med utskottet vid en överläggning nyligen, det vill säga att regeringen i viss mån delar kommissionens bedömning av förslagets förenlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen men anser att såväl behovet av föreslagna åtgärder som kompetensfördelning mellan EU och medlemsstaterna behöver klargöras och motiveras ytterligare.

Utskottet konstaterar att det krävs ytterligare analys av behovet av och mervärdet i att reglera verksamhetsområdet på det sätt som EU-kommissionen föreslår. Nödvändigheten av och proportionaliteten i de föreslagna åtgärderna bör därför noggrant bedömas.

En brist är också att förslagen inte åtföljs av utförliga konsekvensbedömningar. I det motiverade yttrande som utskottet föreslår att riksdagen ska lämna till kommissionen framhålls att man i det fortsatta arbetet med förordningen noga överväger hur förslagets olika delar förhåller sig till subsidiaritetsprincipen och beaktar kompetensfördelningen mellan EU och medlemsstaterna.

Herr talman! Vi debatterar i dag 2023 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Ett enigt utskott föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. Men det finns ändå anledning när skrivelsen behandlas i kammaren att ge en viss bakgrund i frågan.

Sveriges säkerhetspolitiska läge har försämrats kraftigt under de senaste åren. Vi ville under många år inte riktigt se hur Ryssland utvecklades i en alltmer auktoritär och aggressiv riktning. Men med det fullskaliga och olagliga kriget mot Ukraina är det tydligt hur säkerhetsläget i Europa har förändrats i grunden för lång tid framöver. Därtill har vi Kina och Iran, som på olika sätt utgör hot mot Sveriges säkerhet.

Vi har under lång tid levt med hotet från terrorismen, främst från den våldsbejakande islamistiska miljön men för den delen även från den våldsbejakande vitmaktmiljön. Att olika konspirationsteorier som förekommer inom olika extrema miljöer dessutom blandas till en giftig cocktail av extrema antietablissemangsrörelser förvärrar situationen.

Under senare år har hotbilden mot Sveriges säkerhet breddats, och Sverige står inför allvarligare säkerhetspolitiska hot än tidigare. Sverige står mer i fokus för våldsbejakande extremism. Vi har sett många exempel i vår omvärld på hybridkrigsföring genom information och påverkansoperationer.

De senaste årens desinformationskampanjer om den svenska socialtjänsten och förra årets koranbränningar har fått stor spridning i den muslimska världen. Det innebär att Sverige, från att varit ett västland bland andra, har kommit att pekas ut som ett prioriterat mål för våldsbejakande islamister.

Att denna utsatthet inte enbart är en teoretisk risk utan en i allra högsta grad konkret hotbild blev alltför tydligt i Bryssel den 16 oktober, när två svenska fotbollssupportrar mördades just för att de var svenskar.

Mot den bakgrunden är det av stor vikt att Sverige med kraft kan ingripa mot utländska medborgare som bedöms utgöra kvalificerade säkerhetshot i Sverige. Där fyller lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar en viktig funktion genom att särskilda åtgärder kan vidtas gentemot utlänningar som bedöms utgöra hot.

I fråga om detta är de flesta partier överens, men som föregående talare påpekade sticker Vänsterpartiet tydligt ut. I det särskilda yttrande som Vänsterpartiet har i betänkandet påminns vi om att Vänsterpartiet avstyrkte den nya lagstiftning som trädde i kraft 2022 efter att ärendet i flera år hade varit bortglömt i den socialdemokratiska regeringsbyråkratin. Det är en lagstiftning som syftar till att ge oss bättre möjligheter att hantera kvalificerade säkerhetshot i Sverige. Men det slutar inte där. Vänsterpartiet röstade nej till den nya terrorbrottslagen, som gav oss ett bättre straffrättsligt skydd mot terrorism. Vänsterpartiet röstade också nej till att kriminalisera deltagande i en terrororganisation. Vänsterpartiet röstade också emot införandet av hemlig dataavläsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2023 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar

Vänsterpartiet har alltså gång på gång röstat nej till viktig lagstiftning för att skydda Sverige mot terrorism. Vänsterpartiets partiledning försöker nu göra sig mer regeringsfähiga för att kunna ta plats i en framtida socialdemokratisk regering. Men jag bävar för vad det skulle betyda för Sveriges säkerhet om Vänsterpartiet skulle få möjlighet att ta plats i en regering.

Moderaternas utgångspunkt är att utländska medborgare som utgör hot mot Sveriges säkerhet ska lämna landet. Om detta av olika skäl inte är möjligt behöver dessa personer hållas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt. Det måste också övervägas hur de fall där det inte är möjligt att verkställa utvisningar bättre ska hanteras och på vilket sätt samhället ska kunna skydda sig mot personer som anses utgöra ett säkerhetshot. Inom ramen för det nuvarande regeringssamarbetet adresseras dessa frågor.

Nu har Sverige en regering som prioriterar och tar Sveriges säkerhet på allvar. Detta, herr talman, känns tryggt i en osäker tid.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Ärendet som vi nu debatterar är ett motionsbetänkande där ett tjugotal motionsyrkanden som berör området terrorism behandlas. Justitieutskottet föreslår i betänkandet att samtliga motionsyrkanden avslås. I betänkandet finns också två reservationer.

Herr talman! Sveriges säkerhetsläge har förändrats och försämrats under en längre tid. I dag möter vi tre huvudsakliga parallella hot mot vår inre säkerhet: terrorism och våldsbejakande extremism, olika statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige och grov organiserad brottslighet.

I augusti höjde Säkerhetspolisen terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala, från ett förhöjt till ett högt hot. Bakgrunden var det kraftigt försämrade säkerhetsläget och bedömningen att hotet kommer att bestå under lång tid.

Terrorismen har i modern tid utövats med många olika syften och med olika tillvägagångssätt, alltifrån flygplanskapningar till ensamagerande personer som med skjutvapen eller fordon dödar civila urskillningslöst. Under 1970- och 1980-talen stod separatistiska grupper som IRA i Storbritannien och ETA i Spanien för ett stort antal attentat. I mer närliggande tid har ett stort antal attentat utförts såväl i Europa som globalt av grupper eller individer med koppling till våldsbejakande islamism. Vi har också upplevt ett antal allvarliga attentat begångna med motiv kopplade till en våldsbejakande högerextremism.

Gemensamt för alla former av terrorism är det systematiska och hänsynslösa användandet av våld och förstörelse för att injaga rädsla och försöka tvinga fram politiska förändringar. Våldet drabbar ofta människor slumpvis utifrån att man råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.

Herr talman! Sverige ska präglas av öppenhet, demokrati och respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Människor ska kunna röra sig tryggt och fritt, delta i sammankomster och uttrycka sina åsikter utan rädsla för att utsättas för hot och våld. Arbetet mot terrorism är därför centralt för att skydda vårt sätt att leva i ett fritt demokratiskt samhälle.

Den svenska lagstiftningen mot terrorism var länge eftersatt, vilket vi moderater i många år har kritiserat. Under senare år har dock viktiga steg tagits. Efter många års väntan trädde den nya terroristbrottslagen i kraft 2022. Samtidigt trädde den nya lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar i kraft, vilket ökade möjligheten att hålla personer som utgör hot mot Sveriges säkerhet i förvar och under uppsikt. Vi moderater välkomnade de nya lagarna men konstaterade att flera problem kvarstod som olösta liksom att straffskalorna för flera brott var för milda. För knappt ett år sedan kriminaliserades också deltagande i terroristorganisation. Det innebär att Sverige nu har en vidsträckt lagstiftning när det gäller terroristbrottslighet, men arbetet med att ytterligare stärka skyddet fortgår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Terrorism

Terrorhotet varierar som sagt över tid i fråga om både aktörer och intensitet. Många andra länder har levt med höga terrorhotnivåer under lång tid, men där har samhället i stort kunnat fortsätta fungera som vanligt. Det måste vi i Sverige också klara samtidigt som arbetet för att bekämpa terrorhotet pågår med oförminskad kraft. Arbetet med att skydda samhället mot våldsbejakande extremism och terrorism måste därför vara uthålligt, långsiktigt och strategiskt. Att ha mål och inriktningar i en nationell strategi har varit en framgångsfaktor i det arbetet.

Den första nationella strategin mot terrorism togs fram 2008. Strategin har därefter förnyats 2012 och 2015. Men sedan dess har hotet från den våldsbejakande extremismen och terrorismen blivit alltmer komplext och svårbekämpat. Det finns nu ett bredare hot mot Sverige som syftar till att urholka förtroendet för samhället och dess institutioner och i förlängningen försvaga vår demokrati. I samband med Folk och Försvar i Sälen tidigare i år presenterade regeringen därför en ny strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism.

Arbetet ska utgå från fyra tydliga strategiska områden - det ska förebygga våldsbejakande extremism och terrorism, förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, skydda samhällets människor och funktioner och slutligen hantera situationen under och efter ett attentat.

Varje strategiskt område rymmer flera konkreta åtgärder. Det handlar om att skola, socialtjänst och polis ska stärka sin samverkan och utöka de tidiga insatserna för att minska radikalisering och rekrytering av barn till extremistmiljöer. Det handlar om att stärka arbetet för att stoppa finansiering av terrorism, minska tillgången till vapen och snabbare kunna upptäcka personer som utgör säkerhetshot för att förhindra attentat. Det handlar om att stärka skyddet av kritisk infrastruktur och öka möjligheten till kamerabevakning där det behövs. Slutligen handlar det om att genomföra gemensamma taktiska utbildningar med personal från räddningstjänst, polis och hälso- och sjukvård för att förbättra vår förmåga att hantera ett attentat som inte har kunnat förhindras. Målet är att strategin ska medverka till att kraften i hela vårt samhälle kan mobiliseras för att effektivt bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism.

Slutligen innebär det skärpta säkerhetspolitiska läget och den ökade hotbilden mot Sverige från bland annat våldsbejakande islamism liksom ny lagstiftning att det är viktigt att säkerställa att Säkerhetspolisen har tillräckliga ekonomiska resurser för sitt uppdrag. Regeringen har därför tillfört Säkerhetspolisen betydande resurser. Sedan 2022 har budgeten ökat med ungefär 500 miljoner kronor, vilket är en ökning på 25 procent. Satsningarna kommer att fortgå framöver.

Med det vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Företags utsatthet för brott har kommit att bli en allt viktigare fråga för näringslivet. Inte minst är handeln i svenska städer hårt drabbad av butiksstölder. Enligt Svensk Handel stjäls det för 8 ½ miljard kronor per år i svenska butiker. Det slår hårt mot handeln men påverkar också priser, service och utbud av varor. Stölderna drabbar också arbetsmiljön för alla som jobbar inom handeln.

Vid kontakt med handlare hemma i Västerås möter jag ofta en hopplöshet och en känsla av att staten inte har tagit detta problem på tillräckligt stort allvar. Vi får många vittnesmål om hur stöldbrott trots gott bevisläge inte går till åtal.

Känslan av hopplöshet återspeglas också i det faktum att en tredjedel av handlarna inte bryr sig om att polisanmäla stölder. Faktum är att butiksstölder många gånger i praktiken har blivit straffria när brotten sällan utreds och påföljderna, i de fall de döms ut, är löjeväckande låga.

Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer vad han avser att göra för att motverka butiksstölder.

Herr talman! Europa har under de senaste decennierna drabbats av en lång rad mycket allvarliga terroristdåd. Det har främst rört sig om islamistiskt motiverad terrorism, men det har också förekommit attentat med exempelvis högerextrema agendor. Efter terrordådet på Drottninggatan för fyra år sedan blev det tydligt att hotet från terrorismen är reellt även i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomiska sanktioner mot terrorism

Sverige har under ett antal år haft en förhöjd terrorhotnivå. Men under året har hotbilden skärpts ytterligare. Den 17 augusti beslutade chefen för Säkerhetspolisen att höja terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala. Terrorhotet mot Sverige bedöms därmed vara stort.

Hotbilden mot Sverige har successivt förändrats, och attentatshotet från aktörer inom våldsbejakande islamism har under året ökat. De senaste årens desinformationskampanjer om den svenska socialtjänsten har fått stor spridning i den muslimska världen, liksom under senare tid rapportering om koranbränningar. Sverige har gått från att vara ett västland bland andra till att pekas ut som ett prioriterat mål för våldsbejakande islamister.

Att denna utsatthet inte enbart är en teoretisk risk utan en i allra högsta grad konkret hotbild blev alltför tydligt i Bryssel den 16 oktober, när två svenska fotbollssupportrar mördades just för att de var svenskar.

Den ökande och alltmer synliga antisemitismen, både i Sverige och i Europa i övrigt, gör den judiska gruppen särskilt utsatt. Hamas bestialiska angrepp på samhällen i södra Israel för en månad sedan visar att den våldsbejakande islamismen inte skyr några medel.

Regeringen arbetar brett med att stärka Sveriges säkerhet i stort och däri också skyddet mot terrorismen. Regeringen överlämnade exempelvis i går en proposition till riksdagen med förslag som bland annat gör det möjligt att återkalla uppehållstillstånd om det kan antas att personen kommer att bedriva statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

I det ärende vi behandlar i dag tas ytterligare steg för att förhindra och motverka finansiering av terrorhandlingar genom att det skapas förutsättningar för att frysa tillgångar för den som är misstänkt eller dömd för brott enligt terroristbrottslagen eller är uppsatt på sanktionslistor. Att strypa finansiering till våldsbejakande extremism är av avgörande betydelse för att reducera terroristhotet, både i Sverige och globalt. Det är därför välkommet och viktigt att vi i dag kan ta ytterligare steg.

Jag noterar dock att Vänsterpartiet återigen uppvisar en lättsinnig hållning i förhållande till hotet från terrorismen. Det kan tyckas att ett höjt beviskrav är av marginell betydelse. Men rent praktiskt kan det innebära att terrorfinansiering kan fortgå längre och i större omfattning än vad som är nödvändigt. Det är därför bekymmersamt att man går fram med ett sådant förslag. Men det som bekymrar mig allra mest är naturligtvis att Vänsterpartiet i framtiden skulle kunna bli en del av en rödgrön regering och ha inverkan på den svenska terroristpolitiken. Då skulle jag vara bekymrad på allvar.

(Applåder)

Fru talman! Vi lever i en globaliserad värld. Svenska företag är framgångsrika på en global marknad och gör förvärv och andra investeringar över i stort sett hela världen. På samma sätt gör utländska företag investeringar i Sverige.

För Sverige som en öppen ekonomi med omfattande internationell handel är utländska direktinvesteringar viktiga för vårt näringslivs utveckling. Samtidigt finns det risker med att utländska aktörer investerar i skyddsvärd verksamhet i Sverige. Majoriteten av de utländska investeringar som görs i svenska företag är värdefulla och helt oproblematiska, men vissa av dem är förenade med stora säkerhetsrisker. Den säkerhetspolitiska utvecklingen har exempelvis visat på riskerna med att främmande makt kontrollerar kritisk infrastruktur och får inflytande inom exempelvis försvars- och säkerhetsindustrin.

Det finns med dagens regelverk inte tillräckliga förutsättningar att hindra utländska investeringar i svenska företag vars verksamhet, information eller teknik har betydelse för Sveriges säkerhet eller för allmän ordning eller allmän säkerhet i Sverige. Sådana investeringar måste kunna granskas och, om nödvändigt, stoppas.

I en EU-förordning från 2019 som tidigare berörts skapades ett rättsligt ramverk för granskning av utländska direktinvesteringar som kan påverka säkerhet eller allmän ordning. I de flesta medlemsstater har regelverk kring utländska direktinvesteringar redan införts. I den proposition som riksdagen nu debatterar och ska ta ställning till föreslår regeringen ett helt nytt regelverk som gör det möjligt att hindra investeringar som kan inverka skadligt på svenska säkerhetsintressen. I majoriteten av EU:s medlemsländer finns som sagt redan nationella granskningssystem på plats. Det är viktigt att vi får detta på plats även i Sverige.

I propositionen föreslås ett granskningssystem som ska omfatta investeringar i företag som bedriver samhällsviktig verksamhet. Samhällsviktig verksamhet definieras i lagen som verksamhet, tjänst eller infrastruktur som upprätthåller eller säkerställer samhällsfunktioner som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov, värden och säkerhet.

Granskningssystemet ska också omfatta säkerhetskänslig verksamhet enligt säkerhetsskyddslagen, verksamhet som rör kritiska råvaror, exempelvis gruvindustrin, samt verksamheter som i stor omfattning behandlar känsliga personuppgifter eller lokaliseringsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter om vilka verksamheter som ska omfattas av lagen. I utredningen som ligger till grund för propositionen föreslås att Inspektionen för strategiska produkter, ISP, ska utses till granskningsmyndighet.

Granskningssystemet innebär att den som vill genomföra en investering i skyddsvärd verksamhet ska vara skyldig att anmäla detta till granskningsmyndigheten i de fall investeraren skulle få direkt eller indirekt inflytande över verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett granskningssystem för utländska direkt-investeringar till skydd för svenska säkerhets-intressen

Inom 25 dagar efter att anmälan inkommit ska granskningsmyndigheten besluta att antingen lämna anmälan utan åtgärd eller inleda en granskning. Granskningsmyndigheten kan också inleda en granskning på eget initiativ. Granskningen ska avslutas inom tre månader från det att myndigheten har beslutat att inleda granskningen. Men om det föreligger särskilda skäl kan granskningen pågå i upp till sex månader.

Om man i granskningen konstaterar att investeringen bedöms vara skadlig för Sveriges säkerhet eller för allmän ordning och säkerhet i Sverige ska investeringen förbjudas eller godkännas med särskilda villkor.

Granskningssystemet kommer att vara tillämpligt oavsett investerarens nationalitet eller säte. Det innebär att även svenska investeringar i skyddsvärd verksamhet kommer att omfattas av granskningsförfarandet. Om inhemska investeringar utelämnas från granskningssystemet skulle det innebära en risk för att utländska investerare kan kringgå regelverket. Det kan exempelvis ske genom att investeringar i ett svenskt företag görs via ett annat svenskt företag - det är inte helt ovanligt - men detta företag kan ytterst ägas av utländska intressen. Det kan också vara rena bulvanförhållanden där en svensk medborgare gör investeringar på uppdrag av främmande makt.

Detta är en risk som man måste ta på allvar. Det finns i så fall en uppenbar risk att exempelvis Kina, som jag har berört tidigare, skulle kunna använda den typen av förfaranden och därmed helt kringgå granskningsförfarandet och möjligheten för Sverige att stoppa direktinvesteringar i landet. Jag tycker alltså att Centerpartiet tar lite för lätt på den risken. Om man hamnar i en sådan situation skulle det också minska transparensen kring ägarförhållanden och vilka som ligger bakom investeringar.

Vad gäller att granskningssystemet även borde omfatta investeringar i medieföretag lyfter reservanten, Centerpartiet och i det här fallet Ulrika Liljeberg, fram i allra högsta grad relevanta frågeställningar om informationspåverkan från främmande makt. Regeringen gör emellertid bedömningen att ett granskningsförfarande skulle strida mot den grundlagsskyddade etableringsfrihet som återfinns i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och att det därmed inte är möjligt att gå vidare med ett sådant förslag.

Problemet med att undanta svenska investerare har berörts tidigare. Det skulle öppna dörren för helt andra förfaranden. Det är en viktig fråga, men man måste hitta andra vägar för att komma åt den problematiken.

Slutligen gäller det utvärdering av lagstiftningen, som också tas upp i en reservation. Det ligger i regeringens uppdrag att ständigt följa upp rättstillämpningen. Det är rimligt att förvänta sig att man gör det även i detta fall. Det finns också starka intressen när det gäller att granska och följa denna lagstiftning, och de kommer att påtala om det finns brister.

Med denna lagstiftning får Sverige ett gediget regelverk som skapar förutsättningar att upptäcka och ytterst stoppa investeringar som utgör hot mot svenska säkerhetsintressen. Det är välkommet och viktigt i en tid med sådana säkerhetspolitiska spänningar som vi inte har sett sedan före Berlinmurens fall.

Jag vill därför avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Fru talman! De senaste åren har otryggheten i samhället blivit allt större. Att skjutningar och sprängningar sker på fler platser och att allt fler vaknar på nätterna av ljudet av skjutningar, sprängningar eller polisens helikopter är bara toppen av isberget som otryggheten innebär.

Det svenska tillståndet är allvarligt. Polistätheten är bland de lägsta i EU, och dödsskjutningarna bland de högsta. Att anställa fler poliser är viktigt för att öka tryggheten och för att förhindra och klara upp fler brott. Därför vill den moderatledda regeringen att polistätheten ska ligga på EU-genomsnittet och arbetar nu intensivt för detta.

Men att utbilda och få fler poliser till våra gator och torg går inte över en natt. I brist på tillräckligt många synliga poliser anlitar många kommuner ordningsvakter som en trygghetsskapande åtgärd. Men processen för detta är inte helt okomplicerad. Ordningsvakterna regleras nämligen av en gammal lagstiftning från 1980-talet som det finns stora behov av att förändra.

Många kommuner ansöker om förordnanden om ordningsvakter för så kallade paragraf 3-områden där deras tilltänkta ordningsvakter ska patrullera. För att få ett förordnande krävs att det finns ett särskilt behov och att det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare ska det i ett förordnande anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller, och förordnandet ska innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

Dagens ansökningsförfarande är byråkratiskt och kan dessutom leda till att kommun och polis gör olika bedömningar av huruvida det krävs ett förordnande eller inte utifrån allmän synpunkt. Detta kan i förlängningen orsaka konflikt mellan kommun och polis och dessutom leda till färre ordningsvakter på våra gator, trots att det finns en stor efterfrågan på dem.

I dag kommer vi i kammaren att ta ställning till en ny lag om ordningsvakter. Ordningsvakter kommer i och med den nya lagen att få arbeta med att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att främja trygghet. Detta innebär att fler områden kommer att kunna godkännas för att ordningsvakter ska få arbeta där. Många kommuner får i dag avslag på ansökningar om att använda ordningsvakter, trots ordningsstörningar och en upplevd otrygghet på platsen. Med den nya lagen får kommunerna större möjligheter att använda ordningsvakter på platser som upplevs som otrygga.

En ny lag om ordningsvakter

Vi hoppas att detta kommer att lösa problemen för kommuner som i dag inte får förordnanden beviljade, och vi kommer att följa utvecklingen noga för att säkerställa att kommunerna har möjlighet att använda sig av ordningsvakter i den utsträckning som behövs för att bidra till ökad trygghet.

För att renodla polisens uppdrag föreslås också att ordningsvakter ska få nya befogenheter, där uppdraget att transportera omhändertagna är den viktigaste. Då frigörs polistimmar som polisen kan använda för att bekämpa organiserad brottslighet och upprätthålla trygghet i samhället. Samtidigt minskar också väntetiden för den enskilde.

I arbetet för att främja tryggheten i samhället behöver flera olika verktyg användas. Regeringen gör nu många bra satsningar på rättsväsendet och polisen. Även om polisen har och fortsatt kommer att ha huvudansvaret för att upprätthålla den allmänna ordningen är det mycket positivt att den nya lagens förslag innebär att användningen av ordningsvakter kommer att kunna utökas och att vi således kommer att kunna se ordningsvakter på fler platser som ett bra komplement till polisen.

Jag är därför glad att jag i dag kan yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Fru talman! Min fråga riktas till justitieminister Gunnar Strömmer.

När jag som riksdagsledamot besöker företag är det en fråga som allt oftare dyker upp. Den handlar om kriminaliteten. Företagare oroar sig naturligtvis, precis som alla andra svenskar, över den ökande grova våldsbrottsligheten. Men frågan lyfts också fram därför att kriminaliteten i allt större utsträckning har kommit att påverka förutsättningarna för att driva företag i Sverige. Kriminaliteten har därmed blivit en viktig näringspolitisk fråga. Näringslivets kostnader för kriminaliteten är stora. Därtill påverkar den arbetsmiljön och tryggheten negativt för både anställda och kunder.

Fru talman! Min fråga är vad regeringen avser att göra för att bekämpa brottslighet riktad mot företag och näringslivet i stort.

Fru talman! Terrorismen har under historien visat sig i många olika skepnader. Begreppet terrorism har sitt ursprung i skräckväldet under franska revolutionen. Terrorism har utövats med många olika syften och många olika tillvägagångssätt - alltifrån flygplanskapningar till ensamagerande personer som med skjutvapen eller fordon dödar civila urskillningslöst.

Under 1970- och 1980-talen stod organisationer som IRA i Storbritannien och Eta i Spanien för ett stort antal attentat. I mer närliggande tid har ett stort antal attentat utförts i Europa och globalt av grupper eller individer med koppling till våldsbejakande islamism. Vi har också upplevt ett antal allvarliga attentat begångna med motiv kopplade till våldsbejakande högerextremism.

Gemensamt för alla former av terrorism är det systematiska och hänsynslösa användandet av våld för att därigenom injaga rädsla och försöka tvinga fram politiska förändringar. Våldet drabbar ofta människor slumpvis utifrån att de råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Den heterogena hotbilden, som förändras över tid, ställer krav på att vi har en stark lagstiftning som kan möta olika typer av hot över tid.

Enligt terroristbrottslagens 4 § kan den som begår eller försöker att begå ett uppsåtligt brott dömas för terroristbrott om gärningen allvarligt kan skada ett land eller en mellanstatlig organisation och om gärningen begås med avsikt att injaga allvarlig fruktan i en befolkning eller en del av en befolkning, att otillbörligen tvinga ett offentligt organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd eller att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i ett land eller i en mellanstatlig organisation.

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande om terrorism, där ett antal motioner från den allmänna motionstiden behandlas. I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen beslutar att avslå samtliga motioner. Detta beror inte på att alla förslag är dåliga - tvärtom - utan på att de i huvudsak ingår i pågående utrednings- eller beredningsarbete.

Sverige har en vidsträckt lagstiftning när det gäller terroristbrottslighet. Den 1 juli förra året trädde den nya terroristbrottslagen i kraft. Den samlade lagstiftningen mot terrorism från flera lagar som tillkommit vid olika tillfällen. Samtidigt trädde den nya lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar i kraft, vilket ökade möjligheten att hålla personer som utgör hot mot Sveriges säkerhet i förvar och under uppsikt. Vi moderater välkomnade de nya lagarna men konstaterade samtidigt att flera problem kvarstod som olösta liksom att straffskalorna för flera brott var för milda.

Så sent som förra veckan beslutade vi här i kammaren om förbud mot deltagande i terroristorganisation. Det är en viktig lagstiftning som kommer att stärka Sveriges arbete mot terrorism. Den nya straffbestämmelsen om deltagande i terroristorganisation träder i kraft den 1 juni.

Inom kort kommer riksdagen också att besluta om regeringens proposition Effektivare åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online. Denna proposition har lagts fram för att anpassa svensk lagstiftning till en ny EU-förordning om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online. Förordningen ger de nationella behöriga myndigheterna vissa befogenheter och ålägger så kallade värdtjänstleverantörer vissa skyldigheter. Bland annat får den behöriga myndigheten utfärda order om att en värdtjänstleverantör ska avlägsna terrorisminnehåll från sin värdtjänst. Detta är ett exempel på hur vi också i Europa, inom ramen för Europeiska unionen, arbetar tillsammans för att bekämpa terrorism.

Arbetet mot terrorism handlar både om att ha en kraftfull lagstiftning på plats för att kunna förebygga, förhindra och lagföra terroristbrottslighet och om olika former av mjukare - eller sociala - förebyggande åtgärder.

Den tidigare regeringen beslutade 2015 om en nationell strategi mot terrorism. Strategin är utgångspunkten för Sveriges långsiktiga arbete mot terrorism både nationellt och internationellt. En viktig del av strategin är att motverka radikalisering och rekrytering till extremist- och terroristgrupperingar. Regeringen arbetar nu med att ta fram en ny nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism för att skärpa och stärka det arbetet ytterligare.

Det skärpta säkerhetspolitiska läget, den ökade hotbilden mot Sverige - bland annat från våldsbejakande islamism - och ny lagstiftning innebär att det är viktigt att säkerställa att Säkerhetspolisen har tillräckliga ekonomiska resurser för sitt uppdrag. Därför tillförde regeringen 165 miljoner kronor för att stärka Säkerhetspolisens förmåga i budgetpropositionen för 2023 och ytterligare 50 miljoner i den vårändringsbudget som presenterades häromveckan.

Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Vi känner, som jag sa i mitt förra inlägg, väl till att Vänsterpartiet har röstat nej till i stort sett alla straffskärpningar inom terroristområdet de senaste åren. Det är i och för sig ingen nyhet.

Det är dock ett förtydligande att Vänsterpartiet inte tycker att det ska vara kriminaliserat att resa till exempelvis Syrien för att understödja IS eller liknande organisationer genom handlingar som inte i sig är kriminella enligt terroristbrottslagen. Det behöver inte handla om att passa barn; det kan handla om att stå för transporter eller sätta upp läger åt terroristerna, helt enkelt att göra saker som möjliggör terroristverksamheten. Men det tycker Vänsterpartiet fortsatt ska vara legalt.

Det ställningstagandet väcker en adekvat fråga om Socialdemokraternas regeringsunderlag. Det är trots allt tillsammans med Vänsterpartiet som Socialdemokraterna har möjlighet att skapa majoritet här i Sveriges riksdag. Det väcker en del oro hos mig.

Herr talman! Gudrun Nordborg räknade upp ett stort antal straffskärpningar och nya lagar som kommit till under senare år. Moderaterna och regeringen tycker att dessa är viktiga för att vi ska kunna bedriva ett gediget arbete mot terrorism, straffa skyldiga och ha ett tillräckligt starkt skydd mot terroristbrottslighet. Det handlar om den nya terroristbrottslagen, lagar om särskild kontroll av vissa utlänningar och så vidare. Detta var lagstiftning som Vänsterpartiet röstade emot, så det är inte så förvånande att man är emot även den här lagstiftningen.

Men jag vill ändå ställa en fråga till Gudrun Nordborg. Det finns, och det framgår också av propositionen, en hel del handlingar som i sig inte är straffbara men som uppenbart understöder terroristorganisationer. Det kan handla om personer som reste till Syrien och hjälpte till, till exempel genom att passa barn. På det sättet gjorde man det möjligt för andra att begå terroristhandlingar.

Menar Vänsterpartiet att det ska vara fritt fram att åka till en terroristorganisation och där understödja verksamheten genom handlingar som inte i sig är straffbara?

Herr talman! Europa har under de senaste decennierna drabbats av en lång rad mycket allvarliga terroristdåd. Det har främst rört sig om islamistisk motiverad terrorism, men det har också förekommit attentat med exempelvis högerextrema agendor.

Vi minns alla attentaten i Paris 2015 liksom attentaten i Oslo och på Utøya 2011. Under senare år har vi också sett flera attentat i bland annat i Frankrike, Österrike och Tyskland. Efter terrordådet på Drottninggatan 2017 blev det tydligt att hotet från terrorismen är reellt även i Sverige.

Sverige har sedan ett antal år en förhöjd terrorhotnivå. Enligt Nationellt centrum för terrorhotbedömning utgörs terrorattentatshotet i det korta perspektivet främst av ensamagerande gärningsmän med ideologisk koppling till våldsbejakande islamism eller våldsbejakande högerextremism. Vi ser också hur dessa rörelser i större utsträckning präglas av en så kallad hybridisering, där de försöker införliva konspirationsteorier och narrativ från anti-etablissemangsextremism i den egna propagandan.

Även om globala terroristorganisationer som Daish eller al-Qaida har försvagats under senare år är det viktigt att det finns en väl utvecklad lagstiftning på plats för att möta hot från denna typ av organisationer.

Herr talman! Frågan om kriminalisering av deltagande i terroristorganisationer har en lång historia. Efter terrorattentaten i Paris 2015 och efter Drottninggatan 2017 slöts blocköverskridande överenskommelser om hur arbetet mot terrorism ska förstärkas.

I överenskommelsen från 2017 kom de ingående partierna, efter påtryckningar från bland annat Moderaterna, överens om att deltagande i terroristorganisation skulle förbjudas. Detta var en bland många andra frågor. År 2019 beslutade den dåvarande regeringen om en lagrådsremiss med ett sådant förslag. Eftersom Lagrådet vid det tillfället uppmärksammade regeringen på att förbud mot deltagande i terroristorganisation kunde innebära en begränsning av föreningsfriheten och att det krävde ändring i regeringsformen behövde regeringen göra ett omtag i frågan.

Den 1 januari 2023 trädde slutligen ändringarna av regeringsformen i kraft. Detta innebär utökade möjligheter att genom lag begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism.

Sverige har en vidsträckt lagstiftning när det gäller terroristbrottslighet. Den 1 juli förra året trädde den nya terroristbrottslagen i kraft, som samlade lagstiftningen mot terrorism från flera lagar som tillkommit vid olika tillfällen. Samtidigt trädde den nya lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar i kraft, vilket ökade möjligheten att hålla personer som utgör hot mot Sveriges säkerhet i förvar och under uppsikt. Vi moderater hade under flera år tryckt på för dessa lagstiftningar och välkomnade de nya lagarna men konstaterade då, före valet, att flera problem kvarstod att lösa och att straffskalorna för flera brott var för milda. Och så är det fortfarande.

Frågan som väcks med anledning av Sveriges omfattande terroristlagstiftning är om det finns behov av lagstiftning som även kriminaliserar deltagande i terroristorganisation.

Från Moderaternas och regeringens sida är svaret ett tydligt ja. Det finns handlingar som i sig inte är straffbara men som uppenbart kan bidra till att stärka en terroristorganisations verksamhet. I princip alla former av stöd till en terroristorganisation - oavsett om det handlar om materiellt bistånd eller bistånd i form av deltagande i verksamheten - bidrar till att upprätthålla och stärka organisationen och därmed dess förmåga att begå terroristbrott.

Det kan handla om den som reser till ett område som kontrolleras av en terroristorganisation och där på plats bistår sammanslutningen med att exempelvis tillhandahålla utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, anordna aktiviteter, laga mat eller anordna transporter.

För att ytterligare förbättra möjligheterna att förhindra och bekämpa terrorism föreslår regeringen därför att den straffrättsliga terroristlagstiftningen skärps - detta genom att det införs en särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation.

För att kunna dömas för brott enligt denna lag ska en person delta i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen. En förutsättning för att det ska vara fråga om deltagande i verksamheten bör enligt propositionen vara att det finns en konkret och kvalificerad anknytning till organisationen.

Det framgår av straffbestämmelsen att gärningen inte utgör brott om den är ringa eller om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Exempel på försvarliga gärningar skulle kunna vara journalistiskt arbete, wallraffande journalister eller deltagande i motståndsrörelser i diktaturer där man arbetar för ett demokratiskt styrelseskick.

När det kommer till Socialdemokraternas reservation är det lite svårt att se vad de egentligen vill uppnå med förslaget om att följa upp lagstiftningen. Jag noterar att Socialdemokraterna genom att bifalla propositionen delar regeringens bedömning av att det finns behov av att kriminalisera deltagande i terroristorganisation. Jag noterar också att Socialdemokraterna inte heller har några konkreta förslag på hur lagen skulle kunna förtydligas. Det känns lite grann som att Socialdemokraterna både vill äta kakan och ha den kvar.

Regeringen har i propositionen på olika sätt bemött kritiken från Lagrådet, och vi bedömer att förslaget uppfyller de krav som kan ställas på denna typ av lagstiftning. Vad gäller uppföljningen av lagstiftningen kommer det sannolikt att ta flera år innan vi har en klar bild över hur praxis har utvecklats. Om det då finns behov av en översyn av lagstiftningen har alla ledamöter här i Sveriges riksdag möjlighet att väcka frågan utifrån en konkret problembild.

Straffskalan i den nya lagstiftningen föreslås vara fängelse i högst 4 år. Om brottet är grovt föreslås straffskalan vara fängelse i lägst 2 och högst 8 år. Om gärningsmannen har lett terroristorganisationen föreslås straffskalan i stället vara fängelse på viss tid, lägst 2 år och högst 18 år, eller på livstid.

Straffbestämmelsen innebär utökade möjligheter att ingripa mot personer som reser till områden som kontrolleras av terroristorganisationer och deltar i deras verksamhet men där andra terroristbrott inte kan bevisas. Det gäller till exempel situationer som kan liknas med den där personer från Sverige reste till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS. Med en kriminalisering av deltagande i terroristorganisation minskar också möjligheten att verka med Sverige som bas för att bistå terroristorganisationer i andra länder.

Genom att senare i dag rösta ja till regeringens proposition stärker vi Sveriges skydd mot terrorism. Men vi gör också världen lite säkrare. Sverige ska helt enkelt inte vara en fristad för terrorister.

Herr talman! Södertälje i förra veckan: En 17-åring dömd för mord rymmer efter en fritagning. Händelsen sätter mycket av det som inte fungerar i Sverige i blixtbelysning.

Vi talar om de stötande låga straffen. I dag kan ingen dömas till längre tid i sluten ungdomsvård än fyra år, inte ens vid mycket grova brott som mord.

Vi talar om att grovt kriminella tonåringar i dag placeras på statliga ungdomshem, där de har tillgång till mobiler och datorer och därför kan fortsätta att planera brott på distans eller, för den delen, sin egen rymning.

Vi talar om att det inte är brottsligt att rymma.

Vi talar om att grovt kriminella kan bli svenska medborgare. I detta fall ska 17-åringen enligt uppgift ha blivit svensk medborgare förra sommaren, under tiden som han var efterlyst för mordet. Svenskt medborgarskap borde vara något man förtjänar, inte något man anmäler.

Och till sist, herr talman, talar vi om säkerhetsbrister vid fångtransporter. Efter två fritagningar på kort tid i samband med vård- och tandläkarbesök är det uppenbart att säkerhetsrutinerna brister på ett allvarligt sätt. I ett enda enskilt fall blir behovet av ett paradigmskifte i rättspolitiken så tydligt.

Regeringen har nu inlett den största offensiven mot brottsligheten i svensk historia. Det handlar om skärpningar av enskilda straff men också om en fullständig översyn av hela strafflagstiftningen. Vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret.

Straffen ska spegla brottens allvar. Regeringen avser att införa dubbla straff för brott som utförs i gängkriminella miljöer. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och reglerna om villkorlig frigivning ska skärpas. Fängelsestraffet syftar till att ge brottsoffret upprättelse och att ge förövaren möjlighet att efter straffet återinträda i det öppna samhället som en laglydig individ. Men fängelsestraffet syftar också, och inte minst, till att skydda samhället från gärningsmannen.

För att klara alla dessa ambitioner som regeringen har behöver kriminalvården byggas ut kraftigt de kommande åren. I budgetpropositionen för 2023 bedömdes Kriminalvårdens budget öka med 5 miljarder från 2022 till 2025. Det motsvarar en ökning av budgeten med 30 procent på tre år. Men utbyggnaden kommer att behöva fortsätta därefter för att möta alla aviserade straffskärpningar.

Kriminalvårdsfrågor

I Kriminalvårdens regleringsbrev för 2023 gav regeringen myndigheten i uppdrag att beräkna vilken kapacitet som behövs i anstalt, häkte och frivård för att Tidöavtalets föreslagna reformer ska kunna genomföras. Kriminalvårdens rapport redovisades i går. Kriminalvården bedömer att de kan behöva upp till 4 900 ytterligare fängelseplatser. Man talar om 11-16 nya anstalter.

Var och en här inne och i hela vårt land inser magnituden i den utmaningen. Det handlar naturligtvis om den fysiska utbyggnaden i sig men också om kriminalvårdens kompetensförsörjning. Men, herr talman, att det är svårt förändrar inte det faktum att det är nödvändigt. Sverige behöver ett paradigmskifte i rättspolitiken, och det kommer att kräva fler platser i häkten och anstalter.

Vi behandlar i dag ett motionsbetänkande där motionsyrkanden om kriminalvården från den allmänna motionstiden behandlas. I många av motionerna framförs kloka synpunkter som det går att känna stor sympati för. Utskottsmajoriteten föreslår emellertid att samtliga motioner avslås, i de flesta fall därför att det redan finns tillkännagivanden från tidigare riksdagsår, att arbete pågår i Regeringskansliet eller att det finns med i Tidöavtalet, som reglerar det arbete som vi bedriver framåt i regeringssamarbetet.

Jag vill därför ta tillfället i akt att säga något om allt det regeringen avser att göra inom Kriminalvårdens område, utöver de straffskärpningar som jag tidigare har berört.

En stor del av de intagna i Sveriges fängelser är utländska medborgare. Utgångspunkten ska vara att dessa personer ska avtjäna sina straff i sina hemländer. Arbetet med överföring av straffverkställighet kommer därför att intensifieras.

Rymningar från anstalt, häkte och andra frihetsberövande åtgärder ska kriminaliseras. Det ska inte vara lagligt att rymma.

Reglerna om permission ses över, där det bland annat ska tas större hänsyn till brottsoffrens utsatthet.

En utredning ska tillsättas om att hyra anstaltsplatser utomlands. Det är inte minst viktigt i den diskussion vi har nu om platskapacitetsbristen inom kriminalvården.

Reglerna för villkorlig frigivning ses över. Villkorlig frigivning bör endast beviljas om det föreligger särskilda skäl, till exempel gott uppförande och låg risk för fortsatt brottslighet. Övervakningsperioden efter avtjänat straff bör också förlängas för att den som sitter av hela sitt utdömda straff på anstalt inte ska slippa övervakning efter avtjänat straff.

Kriminalvården ska ta över ansvaret för verkställigheten av påföljder enligt lagen om sluten ungdomsvård, och särskilda ungdomsfängelser ska inrättas för ändamålet.

Jag vill också nämna en utvidgad användning av kontaktförbud och införande av vistelseförbud, som kommer att vara uppgifter för frivården

Sammantaget är det ett mycket högt reformtempo på Justitiedepartementet, och det kommer att vara så under återstoden av mandatperioden. Effekterna på kriminalvårdens verksamhet kommer att komma successivt vartefter olika reformer sjösätts och får genomslag.

Kriminalvården och dess medarbetare kommer att ha en krävande tid framför sig. Men, herr talman, det är en effekt av en nödvändig omläggning av rättspolitiken.

Fru talman! Det är naturligtvis så att beslut om utvisning ska ske på korrekta och sakliga grunder. Men man får inte heller glömma bort att mycket av den information som ligger till grund för utvisningsbeslut är ytterst känslig för Sveriges säkerhet och bygger på underrättelseinformation. Den har kanske inte till sin natur samma beslutsvärde som något som skulle hålla i en brottmålsprocess, om man gör den jämförelsen, utan detta är underrättelseinformation som har stor betydelse för Sveriges säkerhet.

Där är jag lite bekymrad över Vänsterpartiets hållning, att man nästan helt obekymrat tänker sig att en person som Säkerhetspolisen anser utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska få ta del av underrättelseinformation som kan innebära att personer får ytterligare information om hur säkerhetstjänsten arbetar. Det innebär väldigt stora risker för Sveriges säkerhet.

Jag vill ställa ytterligare en fråga. Den gäller vem som ska fatta det slutgiltiga beslutet, om det ska överklagas till regeringen eller till allmän förvaltningsdomstol. Det här kan vara väldigt farliga situationer där regeringen har det yttersta ansvaret för att garantera Sveriges säkerhet. På vilket sätt menar Lotta Johnsson Fornarve att regeringen fullt ut och till syvende och sist ska kunna ta det ansvaret om beslutanderätten överförs från regeringen till allmän förvaltningsdomstol?