Fredrik Olovsson

Fru talman! Jag har återkommande lyft just behovet av fossilfri kraft. Jag vet att jag har gjort det, och man kan läsa det i mina anföranden, artiklar och motioner. Jag har gjort det återkommande inför de samtal som vi hade, under de samtal vi hade och i de inspel vi har gjort till de samtal vi hade. Det är alltså ingenting som är märkligt på något vis, och det är förstås den linje som även mitt parti har.

Många av de energipolitiska beslut som har fattats av regeringen inför den här propositionen har varit helt unilaterala. Det har inte förts någon som helst diskussion med oss. Det är naturligtvis en stor brist i egentligen alla de beslut som har fattats - om den havsbaserade vinden, om anslutningsavgifterna där och om kärnkraften. Det här är bara ytterligare ett exempel.

Nu hade man samtal, men någon riktig diskussion och dialog blev det aldrig. Någon förhandling har inte skett, och förhandling behöver ske. Tobias Andersson vet numera hur det går till när man ska komma överens i Regeringskansliet. Det går inte av sig självt, utan man får ge och ta. Här har vi haft många förslag, men vi förväntas alltså ta allt. Vi ska ta allt som Tidöpartierna hittar på. Det gör vi naturligtvis inte eftersom vi har en delvis annan uppfattning.

Sedan är det ändå så här: Trots att jag frågade vad Tobias Andersson kan tänkas göra för att det ska bli med vindkraft under de nästa åren är det bara förtal som kommer ur hans mun. Det finns inget annat. Det krävs ju faktiskt tillstånd. Det är bara att bygga, säger Tobias Andersson. Ja, det är jättemånga som vill bygga, men de får ju inte tillstånd. Därmed blir det inte tillåtet, utan därmed är det förbjudet.

Tobias Andersson måste alltså göra någonting om han vill att det ska bli mer vindkraft, och då är frågan vad det är. Men det får vi väl återkomma till en annan gång.

Fru talman! Det har varit väldigt viktigt för Sverigedemokraterna, Moderaterna och andra partier att prata mer om fossilfritt än om förnybart.

Sedan vi kom överens i energiöverenskommelsen, vilket är snart tio år sedan, har vi inte sett detta som en stor fråga. I det europeiska samarbetet har det varit ett väldigt fokus på det förnybara, och det är det fortfarande. Det kan man läsa i Dagens industri, tror jag att det är, där kommissionären beskriver hur det förnybara är vägen framåt.

För oss i Sverige är dock kärnkraften en viktig del i energimixen. Vi ser att det skulle vara bra om vi kunde fortsätta effekthöja de reaktorer vi har i Sverige och även se till att livstidsförlänga dem. Under den period då de annars riskerar att falla ur har nämligen Sverige sannolikt och förhoppningsvis ett ökat elbehov.

Sedan tror vi att det på kortare tid kommer att vara framför allt det förnybara som är möjligt, det vill säga att vind och sol kommer att stå för den stora delen av den nya el som kan komma att produceras både i Sverige och i andra delar av världen. Det är precis den utveckling vi nu ser.

Frågan till dig, Tobias Andersson, blir väl det omvända. Ni har egentligen använt hela valrörelsen till att förtala vindkraften. Ni har sett till att prata om hur fruktansvärda konsekvenser det får om man bygger vindkraft. Ni har ännu inte sett till att den färdiga utredningen om incitament för kommunerna har kommit på plats. Det är fortfarande stora vindkraftparker som ligger på regeringens bord och som den kan fatta beslut om ifall ni ger er tillåtelse.

Frågan kommer alltså snarare tillbaka: Är ni beredda att göra mer även för det förnybara? Vi är beredda att prata om fossilfritt och kärnkraft, men vad är egentligen Sverigedemokraterna beredda att göra?

Fru talman! Det är möjligt att Ebba Busch inte visade våra inspel för Mats Green; man kan nästan tro det. Å andra sidan verkar Mats Green inte läsa vad vi skriver eller lyssna på vad vi säger heller, så jag vet inte om det hade gjort så stor skillnad.

Vi vill ha ett mål till 2030. Det är helt korrekt. Om detta är vi överens. Industrin står i begrepp att investera i Sverige och vill se till att vi får fler företag här som kan rädda jobb som annars kan försvinna men framför allt skapa nya arbetstillfällen runt om i hela landet. Nu är det Mats Greens parti som är i regeringsställning, och hans svar till dem är råskäll på alla som säger att det här är vägen framåt.

Vi är beredda att göra mer för att få fram mer vind- och solkraft. Det är detta som kommer att behöva göras under de kommande åren. Något alternativ finns inte riktigt.

För att göra detta möjligt i ett elsystem kommer vi naturligtvis att behöva göra även andra insatser. Det handlar om elnätet, som är trångt på många håll, och det kommer att behöva göras mer med turbiner som kan gå på både biogas och vätgas. De produceras för övrigt i Sverige. Vi kan också göra mycket mer när det gäller effektivisering - några av de företag som är bäst i världen på att se till att man kan energieffektivisera processer, inte minst i industrin, är svenska.

Vi är alltså väl rustade att bli de stora vinnarna i detta, men det vill väl Mats Green inte se. Han hoppas säkert att han ska ha fel och att de här investeringarna så småningom kan landa i Sverige, trots att han egentligen tror att det är omöjligt och inte tänker göra något för att det ska bli möjligt.

(Applåder)

Fru talman! Galna slaktare som hänvisar till sin hemsida - inget av det där är ju sant. Det är så vulgärt och dåligt att man blir alldeles matt - i en så viktig fråga som energipolitiken! Hela samhället här utanför vill att vi ska komma överens, och så tycker Mats Green att vi ska ha en sådan ton i debatten.

Om det är på detta man ska investera i Sverige är det kanske inte så konstigt att man landar i att industrin är basically gone, som Reinfeldt sa innan vi fick möjlighet att påbörja den resa som innebär mer energiproduktion, fler investeringar och nyindustrialisering i Sverige. Det är jättebra om Mats Green har ändrat uppfattning och tycker att detta är viktigt. Då är det jättebra.

Det är onekligen svårt att veta var man ska börja. Jag nämnde inte så mycket om energilagring i mitt anförande, men det är klart att det kan gälla vätgas. Vätgas behövs i de industriella processer som många företag behöver, om det nu kommer att krävas så mycket el som vi resonerar om. Det innebär att en stor del av de tillkommande behov som finns kommer att vara flexibla redan från början.

Vattenfall och de andra aktörerna i Hybrit har redan testat och visat att de med framgång kan se till att kostnaderna blir lägre. Man har skickat ett pressmeddelande om just detta där Mats Green kan läsa mer.

Det är trots allt flera år kvar på denna mandatperiod, så frågan är egentligen inte till mig utan till Mats Gren: Vad tänker ni göra för att alla investeringarna ska bli av i Sverige? Ni tänker uppenbarligen inte lyssna på oss. Ni har inte läst våra inspel, och ni har inte hört våra förslag. Vad tänker Mats Green göra? Vad är beskedet till världen utanför, som ska välja land att investera i?

(Applåder)

Fru talman! Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället som vi känner det. Det är helt centralt för jobb, välfärd och välstånd, vilket också har sagts här tidigare i debatten.

Nu har Sverige påbörjat ett skifte, ett nytt steg i elektrifieringen, där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter bort det fossila direkt eller indirekt till el. I Sverige har elsystemet i praktiken varit helt fossilfritt i decennier, men vi har stora utsläpp kvar i andra delar av samhället. En framgångsrik elektrifiering är alltså avgörande både för att nå svenska klimatmål och för att ge det svenska näringslivet en rejäl förstärkning av konkurrenskraft och möjlighet till nya jobb.

I Sverige handlar det inte heller om att bara ställa om det vi redan har; det handlar också om nyindustrialisering. Vårt elsystem och de goda förutsättningar som finns här med ett innovativt klimat och många duktiga medarbetare drar till sig nya investeringar. Men ska vi kunna genomföra omställningen och nyindustrialiseringen fullt ut behövs mycket mer el, ett starkare elnät och många andra delar, inte minst kompetens för att göra alla de här jobben. Och det behövs snabbt.

Fru talman! Energiområdet är inte bara viktigt - det är också speciellt, eftersom investeringarna är väldigt stora och tidsperspektiven ganska långa. Näringslivet och energibranschen upprepar därför gång på gång hur viktigt det är med långsiktigt stabila villkor. Det borde därför ha varit en självklar utgångspunkt för regeringen att försäkra sig om ett brett stöd för den inriktning man lägger fram till riksdagen. Så är dock inte fallet.

Det är ett misslyckande som i grunden belyser en ganska stor svaghet, nämligen tron på att man med några mandats övervikt i riksdagen under en mandatperiod ska kunna bygga något väldigt solitt och långsiktigt. Det är inte korrekt, och det är farligt för Sverige att tro det. Bristen på långsiktighet och stabila villkor riskerar tvärtom att försena de investeringar som regeringen vill se och dessutom driva iväg dem till andra länder.

Den energipolitiska inriktningspropositionen är en besvikelse också till innehåll. Det saknas, som vi har sagt här redan, tydliga åtaganden för de kommande fem till tio åren. Utan att få till rejält med mer elproduktion under denna och nästa mandatperiod kommer Sverige att missa möjligheterna att behålla ledartröjan i omställningen, missa investeringar och förlora jobb.

Det saknas också en tydlig beskrivning i propositionen av vad målet för leveranssäkerhet egentligen betyder. Leveranssäkerhet är viktigt, men det kan uppnås på mer än ett sätt. Utan att veta något mer om synen på indikatorer eller kostnader är det helt enkelt inte möjligt för oss i dag att ställa oss bakom förslagen.

Regeringen väljer dessutom nu att låta den viktiga frågan om energieffektivisering hänga i luften. Vi har haft många prognoser som pekat på väldigt stor elanvändning i Sverige, men tack vare effektivisering ligger vi kvar på ungefär samma ställe hela tiden. Det kan mycket väl vara så att man behöver ändra målet för energieffektivisering, men att inte fatta beslut om det samtidigt i ett helt målpaket tycker vi är oklokt.

Energimyndigheten pekar på att var sjunde kilowattimme kan effektiviseras bort på ett ekonomiskt lönsamt sätt. Det är ett snabbt sätt att sänka kostnader, men det är också ett snabbt sätt att skapa utrymme för ny användning - för nya industrier helt enkelt.

Här saknar dock regeringen ambitioner, eller så tycker man att osäkerheten är så stor efter att Ebba Busch har förhandlat fram ett nytt EU-direktiv att man inte vet hur man ska hantera frågan.

Dessa tre frågor - produktion, leveranssäkerhet och effektivisering - hänger förstås nära samman. När det saknas ett mål om mer produktion till 2030, när leveranssäkerhetsmålet inte närmare beskrivs och när energieffektiviseringsmålet hänger helt i luften finns det heller ingen sammanhållen målstruktur. Regeringen borde därför återkomma med just det till riksdagen och eftersträva en bred enighet också om hur man ska nå dit.

Fru talman! Vår uppmaning blir tydlig: Sätt höga mål om mer produktion till 2030. Om ni inte gillar våra förslag, kom med egna. Konkretisera indikatorerna för leveranssäkerhet, beräkna de samhällsekonomiska effekterna av målet liksom varianter av utformningar. Det är ganska naturligt när man ska välja väg i politiken.

Ett energieffektiviseringsmål behöver såklart hänga ihop med produktionsmålet. Kan användning effektiviseras blir produktionsbehovet mindre, och omvänt: Lyckas vi inte effektivisera eller blir mer slösaktiga behövs mer produktion. Återkom alltså med ett samlat målpaket som hänger ihop - det är vårt budskap.

De två mål som regeringen vill att riksdagen ska ta ställning till i dag avvisar vi med de argument jag har anfört. Vi vill uppmana regeringen att återkomma till riksdagen med den inriktning som vi har beskrivit.

I propositionen finns dock också en hel del beskrivningar av kraftslag. Jag vill därför skicka med några viktiga uppmaningar till regeringen.

Kärnkraften är en viktig del i den svenska energimixen. Att livstidsförlänga och effekthöja dagens reaktorer är viktiga åtgärder som borde prioriteras. Ny kärnkraft - som vi på inget sätt utesluter om den kan vara kostnadseffektiv - behöver ses i ett hundraårsperspektiv och har därmed också ett jättestort behov av en djup och bred förankring.

Sätt fart på vindkraften. Den inriktning som Tidöpartierna drev i opposition och tog med sig in i regeringsställning har påverkat tillståndsgivningen rejält och negativt. Det gör att Sverige tappar fart.

Förslagen till incitament som redan har utretts och remitterats och en reformerad process för det kommunala beslutsfattandet så att det kommer tidigare och faktiskt gäller skulle göra stor skillnad.

På regeringens eget bord ligger också, som vi redan har hört, flera havsvindparker i södra och västra Sverige som man kan fatta beslut om och ge tillstånd till. Detsamma gäller för väldigt mycket solkraft, som finns hos våra länsstyrelser.

Vi måste också ta vara på potentialen hos effektivisering. Gör det självklara först! Ge rejält med stöd till flerbostadshus som kan energirenovera, och rikta in hela rotavdraget på just energieffektivisering.

Vi tycker även att nya styrmedel, exempelvis vita certifikat, borde utredas klart. Utredningen var nästan färdig med ett marknadsbaserat system när regeringen lade ned den.

Och sätt fart på vätgasen, även om Mats Green är skeptisk. En fossilfri industri behöver el och vätgas. Detta säger de själva. Regeringen drar uppenbart benen efter sig jämfört med andra länder. Land efter land skaffar sig strategier, tar initiativ och jobbar på.

Apropå gas får man ändå undra om det inte vore på sin plats nu att se till att svensk biogas beskattas rimligare, det vill säga inte som den fossilfria gasen. Det går för långsamt här.

Regeringen och Sverigedemokraterna har återkommande valt att skjuta viktiga åtgärder på framtiden. I klimatpolitiken missar man egentligen allt, och i energipolitiken riskerar man nu hushållens köpkraft, industrins konkurrenskraft och en fantastisk möjlighet till nyindustrialisering.

Vad som ska hända i en avlägsen framtid görs till en huvudsak, medan man försöker hålla tillbaka det som kan göras här och nu. Det är möjligt att det går att hindra en positiv utveckling i Sverige med det underlag som regeringen vilar på, men om man verkligen vill bygga framåt tycker jag att man ska lyssna på oss och för övrigt också på näringslivet, för att hitta de breda lösningar och överenskommelser som behövs för att få de investeringar som Sverige verkligen behöver. Men då krävs mer och lite annat än det som regeringen hittills har presenterat.

Jag står självfallet bakom Socialdemokraternas samtliga reservationer, som är ganska många i detta ärende, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 5 och nummer 8.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om jag själv eller industrin, som väntar på besked, fick något besked från Mats Green nu. Det ska tydligen lösa sig, så därför vill man absolut inte sätta något mål. Tidigare har det alltid sagts, inte minst från Ebba Busch, att det inte går att göra det vi kräver, trots att industrin säger att det är fullt möjligt och att andra länder är mitt uppe i just den processen. Svenska företag får de största exportordrar de någonsin har fått från andra länder som ska göra omställningen. De beställer, men Mats Green väntar på något annat. Jag tycker att det är oansvarigt.

Jag tycker att Mats Green under den tid han nu sitter i riksdagen och vi kan utvärdera honom också har ett ansvar för att se till att vi får tillräckligt mycket elproduktion de kommande åren, så att de företag som nu vill investera runt om i hela Sverige får chansen att göra det. Då krävs inte bara elproduktion, utan det krävs också utbyggnad av vårt elnät. Det krävs mer batterier. Det krävs kraftelektronik. Vi behöver allt som vi kan uppbåda på kort sikt. Det handlar om att jobba som bara den med alla till buds stående medel för att verkligen bli vinnare i kapplöpningen. Varför vill Moderaterna inte vara med och vinna? Det skapar jobb, välstånd och allt annat som Mats Green började sitt anförande med.

Vi ska ju diskutera mål här i dag. Ett viktigt mål vi hade var att få fram åtminstone 60 terawattimmar mer el till 2030. Menar Mats Green att detta kommer att ske? Ebba Busch har ju sagt att det inte går att göra.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Mats Green för inledningen på anförandet, om betydelsen av elektricitet - otroligt viktigt och bra! Sedan gick det ganska raskt utför, från denna höjdpunkt i anförandet. Också jag kan meddela att vi inte bara i riksdagens talarstol, i debattartiklar och på andra sätt har berättat för regeringen vad vi tycker är viktigt när det gäller inriktningen för energipolitiken utan också skickade in skriftliga svar som beskrev hur vi tyckte att denna proposition skulle se ut.

En av de viktigaste saker som vi har lyft fram är just målet för energipolitiken att producera mer el till 2030, men något sådant finns inte i regeringens proposition. Det är inte bara vi socialdemokrater som efterlyser detta, utan det gör också branschen och industrin.

Häromdagen skrev företrädare för just den industri som Mats Green talar om - den tunga industrin - om behoven av ett mål till 2030. De säger att industrins behov till 2030 inte stämmer överens med det politiska fokuset till 2045. Ekvationen går inte ihop.

Vi har som land enorma möjligheter att klara den omställning som vi nu står inför eller egentligen redan har påbörjat. Vi har enorma möjligheter att bli vinnare i Sverige. Runt om i världen springer andra länder allt fortare, men regeringen vill inte göra saker här och nu.

Frågan till Mats Green är: Varför inte ta dessa beslut, sätta upp målet och komma med åtgärder som verkligen ser till att industrin får möjlighet att utvecklas i hela landet?

Fru talman! Jag kan också skriva under på det Aida Birinxhiku avslutade med: Detta får gärna bli den sista interpellationsdebatten om elstödet. Men det är inte ett löfte - vi får se hur den här processen slutar.

Vi har pratat en del om kommuner och regioner och den svåra problematik som finns där. Den ska vi vända oss till andra statsråd med, inte minst finansministern och de i regeringen som har ansvar för sjukvård. Men alla kan göra sitt och dra sitt strå till stacken.

När elstödet presenterades lanserades det också som ett stöd till kommuner och regioner. Men många av dem, inte minst Sörmland, som är den region som är kanske allra sämst ute och gör allra störst besparingar i förhållande till sin storlek, skulle verkligen behöva få även dessa pengar. Det är inte konstigt att man känner sig lite lurad när statsråd som har presenterat budgeten där dessa pengar ingår använder dem som skäl till att man inte behöver andra statsbidrag. Och så får man inte de pengarna - det är klart att man blir upprörd då.

Jag ställde också i mitt förra inlägg en fråga om det elstöd som finns i budgeten för 2024. Man får inte göra hur man vill med kapacitetsavgifter; så är det onekligen. Men i budgeten ligger 500 miljoner för elstöd under nästa år. Detta är inte riktat till kommuner och regioner, så som det beskrivs i budgetpropositionen. Frågan är om dessa pengar kan användas till det de var avsatta för. Jag tror att det vore en poäng, när vi nu diskuterar elstödet här, att få besked från statsrådet. Kommer dessa pengar att användas, och skulle ni i regeringen vara öppna för att använda dem även för kommuner och regioner, som ju har en väldigt svår situation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Det är helt korrekt att en lögn inte blir mer sann bara för att den upprepas.

Det råder inget tvivel om att flera av de partier som nu ingår i regeringen till och med utlovade ett elpristak före valet. Det har naturligtvis inte genomförts. Sedan lovade statsministern att det skulle införas ett elstöd till den 1 november. Det inträffade aldrig heller. Det är ju fakta, och det vet alla utom möjligen Ebba Busch som av någon anledning tycker att debatten som handlar om kommunernas elstöd framåt ska handla om historien. Vi diskuterar gärna den, men fokuserar nu hellre på den situation som har uppkommit på grund av att den förordning som styr myndigheterna är skriven på det sätt som Ebba Busch och regeringen har beslutat.

Vi tycker att det vore på sin plats att försöka göra någonting åt situationen. Det går ju inte att bara rycka på axlarna när flera kommuner och regioner har hamnat i det här läget.

Det är möjligt att det känns attraktivt och enkelt att hänvisa till myndigheter, vänta på någon form av rättspraxis och rättstillämpning och hoppas att det hela i förlängningen kanske ska ebba ut, så att man slipper ta ansvar för det. Det lär det inte göra. Det finns alldeles för många socialdemokrater i den här kammaren för att frågan bara skulle försvinna. Det ansvarsfulla hade varit att sätta sig ned och försöka lösa problemet tillsammans med de kommuner och regioner som påtalat det. Det kan ju inte vara omöjligt. Svårare saker har trots allt genomförts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I budgeten för 2024 finns en halv miljard avsatt i ett anslag till elstöd. Enligt inriktningen kommer det inte att handla om kommuner och regioner över huvud taget. Med anledning av detta har jag två frågor som väl skulle kunna besvaras här.

Skulle det vara möjligt för statsrådet att tänka sig att använda en del av de avsatta pengarna till dessa eller andra kommuner och regioner, så att de kan få ta del av de pengarna under nästa år? Vi vet att de har det väldigt tufft. Kan det bli aktuellt att använda anslaget så, och skulle man kunna tänka sig att även vidga det, så att det kommer välfärden till del?

Det råder inget tvivel om att en region som min, Region Sörmland, har ett jättestort behov av nya resurser. De statsbidrag som trots allt skjuts till motsvarar inte tillnärmelsevis de stora behov som sörmlänningarna har av hälso- och sjukvård. 700 medarbetare kommer sannolikt att få lämna verksamheterna, när vi snarare skulle behöva anställa fler för att korta köer och ge fler människor vård och omsorg. Inte heller de här pengarna, som finns i anslaget till elstöd för nästa år, skulle hjälpa fullt ut, men skulle de inte åtminstone kunna få lindra? Det är min fråga till statsrådet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Regeringens hantering av elstödet har kantats av misstag och svikna löften. Gång på gång har det som utlovades före valet svikits efter valet. Nu har vi kommit till den del av stödet som handlar om att också kommuner och regioner skulle kunna få hjälp med de höga kostnaderna. Inte heller det här fallet är ett undantag, utan det blir strul och problem.

Kommun- och regionpolitikerna var djupt missnöjda med utformningen redan innan de visste hur utfallen skulle bli. En del av dem trodde förstås på löftena om att det skulle införas ett elpristak. Det kom aldrig till. Andra ifrågasatte varför man skulle ha ett tak på just 20 miljoner för de här verksamheterna, vilket drabbar framför allt större kommuner och regioner.

Nu är många upprörda över att det blir värre än man befarade från början. Regeringens utformning innebär att exempelvis min region, Region Sörmland, går miste om mångmiljonbelopp. I stället för 20 miljoner i stöd blir det någon enstaka miljon som hamnar i regionkassan. Och den kassan ekar verkligen tom redan nu.

Region Sörmland lider, precis som många andra regioner, av regeringens övergripande ekonomiska politik och otillräckliga statsbidrag. Regionen har ett underskott på långt över 1 miljard kronor. De har varslat om att säga upp 700 anställda. Det är dessutom en region som styrs av bland annat kristdemokrater och moderater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag säger inte att 20 miljoner kronor i elstöd ändrar den bilden i grunden. Det gör det naturligtvis inte. Det hade behövts en helt annan politik för sjukvården och för stöd till kommuner och regioner än den som regeringen bedriver för att klara av det. Men det är förstås ändå en märklig signal till en region som Sörmland att sjukvården ska gå miste också om de här resurserna, när varje krona alldeles uppenbart är viktig.

I Sörmlands fall är skälet till att man inte får fullt elstöd naturbruksgymnasiet Öknaskolan. Där utbildas inte minst ungdomar för jobb i de gröna näringarna. Det handlar förstås om jordbruket och trädgårdsnäringen. Det här är dyra utbildningar. Men de ger riktigt bra förutsättningar att få jobb i de branscherna. Och det är förstås jätteviktigt för branscherna att få tillgång till den kompetensen.

Samtidigt vet vi att det finns naturbruksutbildningar som är i det närmaste helt teoretiska. Det är de nämligen inte på Öknaskolan. Där har de investerat fullt ut. Där finns allt som behövs för att kunna lära sig att sköta ett jordbruk. I de andra varianterna är man snarast ute efter att tjäna pengar på den ganska höga skolpeng som är följden av att det finns några, oftast offentliga aktörer, som sköter detta riktigt bra. Där sker för lite, och där ser regeringen snarast genom fingrarna. När det handlar om regionernas möjlighet att få elstöd vill man inte heller där göra någonting, som det verkar av svaret på interpellationen.

Jag menar, precis som Aida Birinxhiku, att det inte kan vara regeringens intention att man inte ska kunna få fullt elstöd på grund av att man har ett naturbruksgymnasium. Detta är trots allt en minimal verksamhet i regionens hela verksamhet, trots den stora vikt som jag just berättat att den har. Det skulle förstås gå att utforma regelverket på ett mer ändamålsenligt sätt så att också Region Sörmland skulle få sitt elstöd. Det tycker jag att sörmlänningarna har gjort sig väl förtjänta av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är ändå fascinerande att Miljöpartiet har lyckats genomföra det här systemet i så många nordamerikanska delstater och andra europeiska länder. Det är onekligen duktigt gjort i så fall.

Vi tycker att det hade varit rimligt att låta den särskilda utredare som hade detta uppdrag genomföra hela sitt arbete. Det var inte mer än ett knappt kvartal kvar. Då hade det också funnits möjligheter för både Ebba Busch och mig att tycka att det antingen var ett bra förslag eller ett dåligt förslag. Nu vet vi inte riktigt det, utan vi får förlita oss på andras uppfattningar som har förts fram i andra sammanhang. Jag tycker att det är synd.

När det handlar om förstärkningen, utbyggnaden eller vad man nu ska säga av rotavdraget blir det ändå någon form av lyx-rot som genomförs. Det är färre hushåll som har råd att använda sig av det systemet än det som vi har föreslagit, nämligen att man höjer subventionsgraden från 30 procent till 50 procent och dessutom riktar in avdraget helt mot energieffektivisering.

Det hade varit ett bra sätt att använda statens samlade resurser på. Det hade hjälpt många hushåll att dels hjälpa sig själva, dels därigenom sänka priserna också för andra. Det hade inte kostat mer; det hade snarare kostat lite mindre. Det hade också gett god effekt för hela samhället. Det hade sannolikt även haft en mycket bättre fördelningspolitisk profil, vilket jag också tycker är viktigt.

Nu finns det flera förslag som har lagts fram här. Något duger inte riktigt för Ebba Busch, men vi får väl se om det kommer några andra förslag i stället eller om några av dessa kanske kan återfinnas i en proposition så småningom. Även om elsystemet ska byggas ut - vi kommer att göra av med mer el framöver - måste vi se till att användningen blir så effektiv som möjligt, både bland hushållen och i industrin.

Fru talman! Vi välkomnar de satsningar som regeringen gör i budgeten på energiplaneringen. Vi tror att det kommer att vara nödvändigt när systemet ska öka så kraftigt som vi vill att det ska göra, för det skulle innebära att vi får alla de jobb och investeringar till Sverige som vi har goda förutsättningar att få.

När det handlar om småhusägare är det ju inget nytt stöd i den här budgeten, utan det har funnits redan tidigare år. Vi tycker också att det är ett alldeles utmärkt stöd att införa just för att nå hushåll som har stora behov av att ställa om snabbt för att klara sin hushållsekonomi eftersom de är så utsatta för höga elpriser.

Det innebär dock inte att man inte borde använda andra insatser mer effektivt. Det gäller exempelvis rotavdraget, som ju inte är särskilt effektivt i dag. Det är inte inriktat på den här sektorn även om det förstås används för att göra insatser som sänker hushållens energikostnader. Men genom att både höja subventionsgraden och rikta om stödet just till insatser som kan sänka exempelvis elanvändningen skulle det enskilda hushållet få en ännu större möjlighet att sänka sina kostnader. Vi vet också att den som använder mindre el sänker kostnaden för alla andra för elen. Sparar vi någon procent sjunker priserna med mer än det.

Detta är alltså en viktig åtgärd som regeringen skulle kunna införa utan att det skulle kosta mer pengar. Det är snarare en fråga om fördelning än om mängden resurser som sätts in.

Jag tog även upp frågan om flerbostadshus. Där har stöd återkommande införts av oss och tagits bort av de borgerliga partierna. Frågan är hur statsrådet motiverar det i ett sådant här läge, när fler borde bidra mer till att effektivisera.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen gav 2021 en utredare i uppdrag att ta fram ett certifikatsystem för energieffektivisering. Syftet var att åstadkomma ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt styrmedel som skulle kunna öka energieffektiviseringstakten i Sverige och bidra till de energipolitiska målen.

Utredningen lades ned för ett år sedan av Ebba Busch och regeringen. Vi tycker förstås att detta arbete borde ha slutförts. Det här är ett system som finns i andra länder, där det fungerar, och som skulle kunna användas också i Sverige. Det är både marknadsbaserat och kostnadseffektivt - ord som borde få statsrådet att bli glad och intresserad. Frågan är varför detta system och den möjlighet som finns att tillföra ytterligare ett verktyg i verktygslådan helt enkelt bara stoppades. Jag tror snarare att vi behöver fler förslag än färre, och jag har nu nämnt en rad sådana.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att detta är någonting som statsrådet tar med sig så att arbetet inte bara handlar om en ny målformulering. Mål är viktiga, men insatser vet vi kommer att behövas redan nu. Mycket kan göras före 2026, som väl blir det årtal då det här kan börja gälla med tanke på det EU-arbete som pågår.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Sverige står onekligen inför en omfattande elektrifiering. Det är precis som statsrådet säger. En del av elektrifieringen leder också till en ökad energieffektivitet. Men bara för att elsystemet behöver växa och vi vill att det ska växa kan man heller inte strunta i att effektivisera användningen på det området. Det är egentligen tvärtom.

Sverige har haft samma elanvändning i decennier, ungefär 140 terawattimmar per år, trots att vi under samma långa tidsperiod har haft en kraftigt ökande befolkning och en industri som ändå producerar mer i dag. Att det hänger ihop beror förstås på att man har velat effektivisera sina processer och använda el och annan energi mer effektivt.

På kort sikt är regeringen något ovillig - eller man har snarast en oförmåga - att tillföra mycket mer el till systemet. Vi har återkommande talat om det i den här kammaren. Vi ser att vi skulle behöva ytterligare 60 terawattimmar till 2030.

Men även om man inte klarar det kommer i stället effektivisering att vara ett viktigt verktyg för att göra det möjligt för fler aktörer att komma in i systemet. Den som har en möjlighet att effektivisera frigör kapacitet för den som behöver mer på ett annat område.

Vi socialdemokrater har föreslagit många insatser och åtgärder som skulle kunna öka effektiviseringen av elanvändningen. Ett är att använda rotavdraget mer styrt, det vill säga att höja subventionsgraden till 50 procent men att rikta in det helt mot energieffektivisering.

En väldigt fin poäng med det är att den som vill lyxrenovera sitt hus kan stå för det själv, för det skapar inte värde för någon annan än den personen själv, medan den som lägger resurser för att spara exempelvis på sin elanvändning bidrar till att sänka elpriset för alla. Det kostar inte mer för staten att göra på det sättet. Det skulle tvärtom förbättra för hela samhället att stötta de hushåll som vill göra en insats både för sig själva och för andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringspartierna har dessutom med precision utformat sin politik så att flerbostadshus inte får del av pengar till energieffektivisering. Där har inte minst Kristdemokraterna återkommande tagit bort stöd som tidigare har funnits.

Vi tycker att det vore hög tid att införa ett sådant stöd igen. Även den här sektorn kan bidra till att minska sin energianvändning. De statliga kronor som läggs på det skulle också komma hela samhället till del.

Dessutom borde man uppmuntra fler att göra som exempelvis ÖBO, allmännyttan i Örebro. Det har skapat förutsättningar att styra sitt system så att man kan avlasta det nationella kraftnätet och bidra till frekvenshållning till nytta för många.

Det här är några tips från oppositionspartierna. Det är ett par tre bra förslag som skulle kunna användas också av regeringen. Det krävs fler åtgärder. Att omformulera målet kan behövas, inte minst när EU fortsätter sitt arbete.

Men vi vet en sak: Det kommer att behövas fler insatser. Frågan är: När kommer egentligen regeringens?

Fru talman! Det råder inget tvivel om att Louise Eklund och Liberalerna är väldigt positiva till kärnkraft. Det tror jag har framgått. Jag tror att de är så positiva till kärnkraft att de egentligen inte heller riktigt bryr sig om vad den kostar. Det är en aspekt som jag tycker är högst väsentlig att ha med i denna diskussion.

När man ska bygga det framtida elsystemet ser vi och de flesta andra att kärnkraften har en viktig roll att spela - också ny kärnkraft, som jag precis har redogjort för. Men det är klart att det finns gränser för hur mycket pengar som man kan lägga på ett sådant system. Vi behöver också se till att kärnkraften har tillräckligt låga priser för att vi ska vara konkurrenskraftiga. Annars kommer dessa investeringar inte att komma till i alla fall. Och då har kärnkraften ingen avsättning för den el som den kan producera någon gång - om ganska lång tid dessutom.

Därför kan jag mycket väl tänka mig att vi behöver ha en fortsatt debatt om kärnkraft. Men om vi inte får dessa industrier på plats nu under de närmaste fem, sex, sju eller åtta åren kommer elbehoven i Sverige på längre sikt att vara mycket mindre än enligt de väldigt lovande prognoser som vi har i dag.

Därför tror jag också att det skulle vara bra om Liberalerna koncentrerade sig på hur man ska få dessa investeringar att bli gjorda på riktigt - att man bygger och kommer igång. Då måste man ha besked också om vad som händer med elen de närmaste åren, just de år då Louise Eklunds parti dessutom sitter i regeringen.

Fru talman! Jag tror att Louise Eklund syftar på den senaste omröstningen som vi hade om ett första steg för ny kärnkraft, där vi socialdemokrater inte vill genomföra den politik som Liberalerna vill genomföra. Men vi lade fram egna förslag om att tillåta fler reaktorer än tio på de platser där vi redan har kärnverksamhet i dag. Det var vårt sätt att ta ett steg till i den utveckling som vi har haft sedan 2016. Det var då som detta blev väldigt tydligt, och regelverken öppnades upp för att vi skulle kunna bygga mer kärnkraft i Sverige. Det var en bred överenskommelse, där förvisso Liberalerna inte var med men väl de flesta andra partierna i riksdagen, som innebar att man skulle kunna bygga upp till tio nya reaktorer.

Nu tycker vi att den tekniska utveckling som sker, och att många aktörer pratar om att de vill bygga små modulära reaktorer, innebär att det är rimligt att tänka sig fler reaktorer än de tio. Därför röstade vi för att den typen av begränsningar ska lyftas. Jag tycker att det i grunden inte är så svårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Däremot är den omröstningen på intet sätt någonting som löser de problem som jag har tagit upp i mitt anförande om att vi behöver mer el redan till 2030 för att vi ska klara de stora industrietableringar som nu ligger i pipeline och där man behöver besked. Det behövs besked primärt från regeringen om hur man tänker lösa frågan om industrins behov. Det hoppas jag att Louise Eklund och hennes kamrater i regeringspartierna nu kan berätta om i den fortsatta debatten.

Fru talman! Vi vill naturligtvis att produktionen ökar i samma takt som behoven och efterfrågan. Man kan lugnt säga att om vi tittar bara några år tillbaka i tiden är utvecklingen ganska dramatisk. Här har det verkligen hänt någonting när allt fler företag tittar på sin egen verksamhet och konstaterar att de behöver ställa om. Och andra ser fantastiska möjligheter att utveckla ny verksamhet och nya produkter just i Sverige för att vinna nya marknader. Här har vi naturligtvis i grunden väldigt stora möjligheter.

Det som bekymrar mig är inte att vi inte är ambitiösa nog i vår målsättning - den är väldigt hög - utan att regeringen inte ens verkar ha några planer på att nå ens detta mål och än mindre ser de stora behov som finns i industrin eller ens tycker att detta är värt att uppnå.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Vi har utformat vårt mål som att det ska handla om minst 60 terawattimmar.

Jag ska säga att det händer saker ganska fort på detta område också. Det kommer till en hel del ny produktion de kommande åren, och vi har naturligtvis ett något bättre läge nu. Men när den politik som Jessica Stegrud och de andra partierna på högerkanten nu bedriver får genomslag kommer det naturligtvis att se sämre ut. De närmaste åren kommer takten att se hygglig ut. Men kraven på regeringspartierna om att presentera en plan för hur man ska komma upp till minst 60 terawattimmar till 2030 tycker jag är högst relevanta.

Sedan anser vi att det är viktigt att kunna ha en ännu högre takt för att möjliggöra ännu fler investeringar. Men det är ett tufft mål som vi har satt upp, och det skulle vara väldigt bra om regeringspartierna anslöt sig till målet om att åtminstone 60 terawattimmar behöver tas fram till 2030.

Fru talman! I riksdagen är det i december månad en enda lång radda med budgetdebatter, och som alla säkert har märkt har vi nu kommit till energipolitiken. Detta sker i ett läge när Sverige blir allt fattigare. Tio års reallöneökningar har utraderats. Julmaten - för att ta ett aktuellt exempel - har aldrig varit dyrare.

Man kan säga att regeringen nu också driver fram ett stålbad inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen i svensk ekonomi är svagast i EU, och vi har enligt regeringen att se fram emot ökad arbetslöshet.

Den industriella omställningen och nyindustrialiseringen, som är ett kraftfullt draglok för investeringar i fler jobb, i bättre betalda jobb och i konkurrenskraft, ifrågasätts, precis som vi nyss hörde, kanske framför allt av det största partiet i regeringsunderlaget.

Regeringen och SD går också fram med stora besparingar riktade mot svensk innovationsförmåga och utvecklingskraft. Tidöpartierna agerar helt enkelt inte som att de vill ha den industriella utvecklingen. Statsråden klipper nog gärna band och inviger sådant som satts igång tidigare, men fortfarande är inställningen till omställningen ifrågasatt till höger i politiken. Det är beklagligt.

I den debatt om budgetramarna för 2024 som hölls här för några veckor sedan attackerades just denna utveckling hårt av Sverigedemokraterna, och inte heller finansministern kunde riktigt stå upp och ge de positiva besked som industrin behöver inför framtiden.

Vi ser dessutom en rad uteblivna besked om den snabba utbyggnaden av elproduktion och eldistribution som krävs för att möjliggöra en kraftfull utveckling. Villkoren för vindkraften har försämrats. Färdiga förslag som skulle förenkla regelverken har lagts i skrivbordslådan på Regeringskansliet i stället för att omsättas i lag.

Även på energiområdet borde politiken alltså ha en annan inriktning och ett högre tempo. Regeringens och Sverigedemokraternas enögda energipolitik hotar helt enkelt svensk industri och svenska jobb. Om vi inte bygger ut energiproduktionen här och nu riskerar stora investeringar och nya företag att hamna i andra länder.

Även om Sverige är en stor elexportör behövs det mer el varje år från och med nu och in på 2030-talet för att matcha den ökade användning som inte minst industrin efterfrågar. Det är en förutsättning för välstånd och för att säkra nya jobb och låga elpriser.

Om inte produktionen ökar blir vi snart beroende av andra. Därför behövs en annan politik än den som regeringen har lagt fram. Vi behöver behålla instruktionerna till Svenska kraftnät om att få in mer havsvindproduktion i näten, prioritera utbyggnaden av elnät i Sverige framför exempelvis en ny kabel till Tyskland, säga ja till de havsvindparker som ligger och väntar på regeringens bord och genomföra de färdiga förslag som redan finns när det handlar om bättre besluts- och tillståndsprocesser för elproduktion och för att bygga ut våra elnät.

Fru talman! Även kärnkraften är en viktig del av den svenska elmixen. Redan 2016 tog vi ställning för möjligheten att bygga ny kärnkraft. Det var en S-regering som gav myndigheterna i uppdrag att vara i takt med den tekniska utvecklingen, inte minst när det handlar om regelverken för små modulära reaktorer. Vi har även ställt oss bakom förslag om att göra det möjligt att bygga fler reaktorer, men inte på fler platser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Kärnkraft tar dock lång tid att bygga. Sveriges elförsörjning behöver tryggas för denna och kommande mandatperiod för att Sverige nu inte ska gå miste om de investeringar och arbetstillfällen som industrin vill skapa. Företag kommer att besluta om lokalisering av sina stora investeringar redan under de allra närmaste åren, och en del har redan påbörjats. Utan årliga stora tillskott riskerar vi att gå miste om det.

Det är dags att regeringen ställer sig bakom mer ambitiösa mål på kortare sikt. Vi har exempelvis föreslagit ett nytt energipolitiskt mål till 2030. Om regeringen inte klarar detta uppdrag riskerar Sverige att missa investeringståget.

Om regeringen inte gör mer för att tillföra mer el borde man i alla fall göra mer för att åstadkomma ökad energieffektivisering. Det skapas också utrymme för nya jobb som behöver el om andra använder sin potential för effektivisering.

Vi socialdemokrater föreslår ökade statliga insatser för att inte bara vissa småhus ska kunna få stöd. Vi vill exempelvis höja subventionsgraden i rotavdraget till 50 procent och helt styra det till energieffektivisering. Eftersom regeringsunderlaget har utformat politiken så att flerbostadshus inte får del av åtgärderna vill vi tvärtom se till att de får det framöver. Dessutom vill vi underlätta för fastighetsbolag att bli en aktiv part i arbetet med att öka försörjningstryggheten.

Den socialdemokratiska regeringen gav 2021 en utredare i uppdrag att föreslå ett certifikatsystem för energieffektivisering. Syftet var att åstadkomma ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt styrmedel för att öka takten i energieffektiviseringen och därmed bidra till de energi- och klimatpolitiska målen. Den nya regeringen beslutade att lägga ned denna utredning, vilket jag tycker är högst beklagligt. Att bli mer effektiv är en viktig del, och arbetet borde återupptas.

Fru talman! Regelförenklingar efterfrågas på bred front. Dagens system för den landbaserade vindkraften är inte rättssäkert. Det finns nu exempel på att tillstånd rivs upp trots att man har haft dem under lång tid och till och med har hunnit beställa sina verk.

Att förbättra processen och öka de kommunala incitamenten för att acceptera mer vindkraft är nödvändigt, och det finns redan förslag. En del av dessa har högerpartierna förvisso röstat emot. Där är det dags att man ändrar sig. Andra förslag är remissbehandlade och klara att lägga i en proposition. Detta gäller inte minst frågan om att bygga elnät snabbare. Vi föreslår i vårt budgetförslag att EI ska få ytterligare resurser för att korta ned sina tillståndsprocesser.

Fru talman! Eftersom riksdagen redan har beslutat om andra budgetramar än de vi skulle vilja se och eftersom vi tycker att vårt budgetalternativ är en helhet finns ingen reservation för mig att yrka bifall till. Vi avstår från ställningstagande och beskriver i stället i ett särskilt yttrande hur vi vill se politiken.

Förutom mer pengar till energieffektivisering och mer resurser till kortade tillståndsprocesser vill vi se kreditgarantier om 400 miljarder som riktas till all storskalig fossilfri energiproduktion. Jag tycker heller inte att riksdagen borde ställa upp på och godkänna Hansa Power Bridge, den nya Tysklandskabeln som ligger i Svenska kraftnäts investeringsplan och som riksdagen alltså förväntas ställa sig bakom. Man kan läsa mer om detta i vårt särskilda yttrande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Avslutningsvis vill jag understryka att Sverige behöver ansvarstagande och breda överenskommelser. Detta krävs för att möjliggöra långsiktiga investeringsbeslut. Det är gott och väl att ha mål och planer till 2045, men som regering och regeringsunderlag är man också skyldig att ha en plan för att få el de närmaste åren. Det är hög tid att dessa svar börjar levereras.

Fru talman! Jessica Stegrud använder den modell för debatten som vi har hört under ganska lång tid där man påstår att det har tagits politiska beslut om att lägga ned planerbar kraft, trots att de som har gjort det har varit tydliga med vilka kommersiella beslut de har fattat. Det vi har gjort politiskt har snarare varit det motsatta. Vi har tagit bort effektskatten och gjort det lättare för kärnkraften. Det är den utveckling som Sverige har haft sedan 2016, och den politiken tycker jag har varit bra. Vi har ingått en sådan överenskommelse och står givetvis upp för den.

Men ingen historisk beskrivning, oavsett om den är min eller Jessica Stegruds, hjälper de företag som vill ha mer el under de kommande åren för att utveckla sin verksamhet, stärka sin konkurrenskraft, ställa om och ta bort fossilutsläpp, som de inte kan ha om de vill sälja sina produkter för att utveckla det som är nytt och kan bli framgångsrikt.

Jessica Stegrud och hennes parti har hamnat i det läget att man sitter vid makten. Det är alltså till er frågorna ställs - precis de frågor jag inledde replikskiftet med. Vad tänker ni göra för att få fram de 60-70 terawattimmar som industrin efterfrågar? Det är ett svar som ni inte vill ge, och jag tycker att det är rimligt i en budgetdebatt att peka på vilka mått och steg man är beredd att ta för att klara utmaningen. Alternativet blir det vi ofta hör från en del av högerpartierna och högerdebattörerna, nämligen att den här industriella utvecklingen inte ska bli av. Det är ju där ni egentligen står.

Fru talman! Jessica Stegrud inledde sitt anförande med att berätta hur nöjd hon var med det senaste årets arbete. Det är alltid bra att människor är glada och nöjda med det de gör på dagarna, men alla är inte riktigt lika nöjda med utvecklingen som Jessica Stegrud utan tvärtom ganska bekymrade.

Senast i veckan kom en ny rapport från Industrirådet som pekar på att svensk industri behöver ungefär 60-70 terawattimmar mer el till 2030. Efter att ha lyssnat på Jessica Stegruds anförande kan jag konstatera att de inte fick ett enda svar på någon av frågor de ställer i sin rapport. Vad tänker regeringen och regeringsunderlaget göra för att industrin ska få möjlighet att utvecklas, ställa om, bygga ut och bli mer framgångsrik?

Det står väldigt många jobb på spel. I positiva termer kan det röra sig om 50 000 nya jobb under några år. Men företag som inte får möjlighet att ställa om riskerar hela sin konkurrenskraft, och då riskerar jobb att försvinna. Jag tar gärna den positiva ingången i denna fråga, för vi har fantastiska möjligheter. Men det finns givetvis en risk om man inte löser dessa problem fram till 2030.

I en budgetdebatt som handlar om pengarna för nästa år och möjligen ytterligare något år framåt i tiden behöver man ha svar på frågan vad man gör här och nu för att vi fram till 2030, och egentligen varje år dit fram, ska få mer el i vårt system. Detta borde Jessica Stegrud kunna svara på här.