Parisa Liljestrand

Herr talman! Tack, Magnus Berntsson, för en oerhört angelägen fråga! Det är en av regeringens främsta prioriteringar att jobba för att motverka antisemitism och för att möjliggöra för människor att leva ett judiskt liv fullt ut i Sverige.

Det är naturligtvis oerhört allvarligt. Jag har själv fått möjlighet att resa runt i Sverige och möta församlingar som är oroliga, skolor som tvingas lägga pengar som skulle ha gått till barnen på säkerhet och föreningar som tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av oro, våld och hot. Så kan vi inte ha det i en öppen demokrati, och så ska vi inte ha det.

Regeringen har tagit flera beslut som är steg på vägen för att möjliggöra att arbeta hårdare mot antisemitism och för att människor ska kunna leva ett fritt, judiskt liv. Ett av de stegen är den tvärdepartementala arbetsgrupp som nu har inlett sitt arbete. Säkerhetsfrågan är faktiskt den första frågan att prioriteras i denna gruppering.

(Applåder)

Herr talman! Det finns ingen sådan ordning i Sverige i dag, och det är ingenting som vi tittar på just nu. Men när olika möjligheter till språkrevitalisering införs tror jag att det måste ske i samråd med och tillsammans med minoriteterna själva. De ska vara med och titta på hur behoven ser ut, hur önskemålen ser ut och framför allt hur språket har utvecklats över tid och var vi tror att det kommer att vara framöver. Det ser olika ut för de olika minoriteterna, och de har olika behov.

När det kommer till samiskan har vi ett fint samarbete med det samiska parlamentet för att prata om de här frågorna och föra dem framåt.

Herr talman! Jag tackar för en viktig fråga. Språk är oerhört viktigt. Språk är en identitetsmarkör, en skapare av vilka vi är och vill vara. Därför är det viktigt att jobba för att människor kan bevara sitt språk, oavsett vilket det är.

När det kommer till våra nationella minoriteter är det viktigt för regeringen att fortsätta arbeta med våra inrättade språkcentrum. Vi har alldeles nyligen invigt ett språkcentrum för meänkieli, som är ett våra nationella minoritetsspråk.

Det är viktigt för regeringen att fortsätta arbeta med språkfrågorna generellt när det gäller våra nationella minoriteter.

När det kommer till samiskan avser regeringen att fortsätta arbeta tillsammans med det samiska parlamentet för att titta på behoven och vilka lösningar som kan finnas i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Det gör mig ingenting att frågan kommer igen, för det ger mig chansen att lägga ut texten lite. Tack, alltså, för frågan - igen - Annette Rydell!

Precis som jag sa tidigare måste vi kunna prioritera i ekonomiskt tuffa tider. Det ledamoten beskriver som att vi har halverat utvecklingsbidraget stämmer jämfört med tidigare år, men det är i mina ögon en återgång till läget som det var före pandemin. Under pandemin ökade man bidraget till det dubbla, och nu har vi återgått till samma nivå som före pandemin.

Vi ska inte glömma bort att kulturskolan framför allt är en kommunal institution och inrättning. Kommunerna finansierar kulturskolorna till allra största del. Med det sagt gör regeringen andra satsningar, utöver det statliga bidrag som ändå går till kulturskolan. Det gäller bland annat utredningen av fritidskortet, som kommer att gälla både fritids- och kulturaktiviteter och vara möjligt för barn och unga att använda sig av.

Herr talman! Tack för en oerhört viktig fråga, Emma!

När vi klev in på Kulturdepartementet och in i regeringsställning var det viktigt för oss att titta på de möjligheter kulturråden har att utöva verksamhet där de är stationerade. Av den anledningen påbörjades en översyn som blev klar alldeles nyligen, i början av april. I översynen är det mycket tydligt att det på just dessa två platser - Moskva och Peking - i dag inte finns möjlighet att bedriva adekvat verksamhet. Av det skälet har vi valt att vakanssätta tjänsten i Peking, och vi kommer inte heller att ersätta kulturrådet i Moskva när det förordnandet löper ut.

Detta beror inte på att kulturråden inte har gjort ett gott jobb. De har utifrån omständigheterna gjort ett så gott jobb de kunnat, men förutsättningarna finns inte på plats - på grund av omvärldsomständigheter vi helt enkelt måste förhålla oss till.

Herr talman! Jag tackar Amanda Lind för en viktig fråga.

Ja, det är onekligen tuffa tider nu. Det är tuffa tider för Sverige, och det är tuffa tider för enskilda familjer. Det är tuffa tider för kommuner och regioner - och det är också tuffa tider för staten, som måste prioritera i sin budget. Detta är den i nominella tal näst högsta kulturbudget som har lagts fram, trots det ekonomiska läge vi har. Vi har återgått till en nivå på 100 miljoner kronor till kulturskolorna efter att de haft en fördubblad budget under pandemiåren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Detta är naturligtvis allvarliga signaler, och vi kommer att följa dem. Men det vi ska komma ihåg är att det statliga bidraget är lyxen som ska möjliggöra nya satsningar inom den kommunala kulturskolan - för kulturskolan är trots allt kommunal. Samlat lägger kommunerna i dag ungefär 2,8 miljarder kronor på sina kulturskolor. Det är fantastiskt, och det ska vi naturligtvis stötta på de sätt vi kan. Men vi måste också våga göra prioriteringar när tiderna ser ut som de gör.

Herr talman! Tack, Ewa Pihl Krabbe, för en oerhört viktig fråga! Jag är glad att du lyfter fram frågan om läsningen och vikten av att läslusten fortsätter att leva hos de yngre generationerna.

Vad gäller frågan om bemannade skolbibliotek ligger den hos min kollega Lotta Edholm och på det departementet, så den ligger inte hos mig.

Däremot vill jag ta tillfället i akt och säga att både jag och statsrådet Edholm ser behovet av läsfrämjande insatser. Det var också därför vi för några veckor sedan brett bjöd in olika aktörer i Sverige som kan vara med och bidra och som i dag är med och bidrar till läsfrämjande åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag tror att man behöver titta på vad som faktiskt har fungerat historiskt. Jag tror att man också behöver titta på vad vi behöver göra framöver. Det finns det olika idéer om.

Jag tror vad gäller tanken på en kanon att den absolut skulle kunna vara ett hjälpmedel för att få upp läslusten hos många.

Herr talman! Jag tackar för en mycket viktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Den här situationen har aktualiserats och blivit en verklighet som vi befinner oss i även i Sverige. Vi har gått från fredstid till en tid där det är oroligt runt omkring oss, både i vårt land och i vår omvärld, och det måste vi naturligtvis förhålla oss till - så även i förhållande till det kulturarv vi har att bevara.

Regeringen har den senaste tiden givit i uppdrag att titta på möjligheten att instifta ett nationellt kulturarvsråd. Tanken med rådet är att man på ett bättre sätt ska kunna samordna insatser som myndigheter behöver göra och titta på hur vi inom den sektor som finns i kommuner och regioner på ett bättre sätt kan skydda vårt nationella kulturarv. Det handlar naturligtvis både om den fysiska platsen och i hög grad om digitalisering.

Herr ålderspresident! Jag vill ändå framhålla att inom ramen för den statliga stödgivningen på kulturområdet har betydande stöd tilldelats och betalats ut till Musikaliska kvarteret. Det är positivt, och jag delar det engagemang som finns här för de verksamheter som även i fortsättningen ska drivas och utvecklas. Jag kommer att följa utvecklingen noga.

Ledamoten Lind verkar i sitt avslutningsanförande ha missuppfattat mig när hon tolkar mig som att lokalerna inte har betydelse. Det har jag alltså inte sagt. Vad jag har sagt är att lokaler, oavsett om de är av kulturhistoriskt värde eller inte, de facto bara är en plats innan de fylls med liv, med verksamhet. De verksamheter som i dag finns inom ramen för platsen måste vi se till att bevara, värna och tillgängliggöra för ännu fler.

Sedan får vi fortsätta diskussionen om budgeten. Jag tror att ledamoten Lind och ledamoten Redar mycket väl vet hur budgetprocesser ser ut och att de inte kan föregås i ett samtal i kammaren. Men naturligtvis engagerar frågan inte bara de 27 000 som har skrivit under namninsamlingarna eller oss som sitter här i dag, utan det är vårt gemensamma arbete som kommer att leda till att vi kan värna verksamheterna och förhoppningsvis få det bästa av dem för Stockholms och Sveriges väl och ve.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Ledamoten Lind frågar hur vi ser på den här verksamheten. Det är klart att vi från regeringens håll ser verksamheten som oerhört värdefull, vilket jag också sa i mitt inledningsanförande. Det är viktigt att verksamheten kan fortsätta att bedrivas och utvecklas och framför allt fortsätta vara tillgänglig för den breda publiken precis som i dag, egentligen oavsett vilken lokal den bedrivs i. En lokal, oavsett om den har kulturhistoriskt värde eller inte, är ju bara ett tomt skal innan den fylls med verksamhet.

Just den här lokalen har andra värden, precis som många andra lokaler vi ser när vi blickar ut över ett Stockholm som är rikt på kulturhistoria. Men precis som jag sa tidigare innebär detta att vi måste ta hand om byggnaderna och tekniken kring byggnaderna såväl som verksamheterna.

I det här fallet finns en uppdelning inom regeringen på vem som ska ta hand om vad. Mitt ansvar är att se till att verksamheterna kan fortsätta att bedrivas. Lokalerna, själva skalet, har regeringen ett ansvar över, men i det här fallet är ansvaret att fortsätta den pågående dialogen mellan Statens fastighetsverk och Musikaliska.

Detta är inte något som har kommit upp under hösten, som det låter i en del av anförandena, utan det här föranleds av en två år lång förhandling. Förhandlingen har pågått under två år. Precis som ledamoten Lind säger har förhandlingen skett under goda förhållanden och man har varit överens om fördelningen i olika delar, det vill säga att det ska göras insatser för att motsvara en marknadsmässig hyra.

Men ordet som inte har nämnts från talarstolen i dag är marknadsmässig hyra. Statens fastighetsverk gör bedömningen vad en marknadsmässig hyra är. Det är den bedömningen som ligger till grund för den hyressituation som i dag råder, där Fastighetsverket har, såvitt jag vet, ett just nu pågående samtal med Musikaliska om vad den innebär för verksamheten och för hyressättningen. Vi måste naturligtvis främja att samtalet går så bra det kan gå på alla sätt vi kan, men det finns fortfarande principer om hur vi hyressätter. De principerna kan naturligtvis ifrågasättas, och det var därför jag lyfte fram det förslag som kom 2019 och där regeringen slog fast att möjligheten finns att sälja om man så vill.

Det här är ett sätt att hantera kulturhistoriska fastigheter. Ett annat sätt är att rusta upp dem. När ledamoten Redar säger sig blicka ut över Stockholm och se olika kulturhistoriska värden blickar jag ut över ett Stockholm där jag naturligtvis också ser saker som vi behöver göra, saker där beslut hade behövt fattas för länge sedan. Vi kan inte göra allt på en gång. Men att tro att vi kan få alla beslut på plats på sex månader är naivt. Vi måste ta en sak i taget, och vi måste göra rätt saker i rätt ordning. Framför allt måste rätt myndigheter hantera rätt frågor, och vi måste akta oss noga för att lägga oss i sådant där vi faktiskt riskerar att förstöra mer än vad vi hjälper.

Det är viktigt att verksamheten kan fortsätta att bedrivas, främjas och på olika sätt göras tillgänglig, oavsett i vilken lokal den bedrivs i framtiden.

Herr ålderspresident! Jag tackar för frågorna. Jag måste ändå påpeka det som redan har sagts ett antal gånger här. Det finns naturligtvis olika ansvarsområden på våra departement inom regeringen. För min och Kulturdepartementets del handlar detta framför allt om att bevaka och möjliggöra kultur i hela staden men också i hela landet och om att bevaka de intressen som hör kulturlivet till. Musikaliska är naturligtvis en del av det vi bevakar och bejakar via olika typer av insatser.

I dag får flera av verksamheterna i Musikaliska kvarteret bidrag via Statens kulturråd. Men det ges också andra typer av bidrag, och det görs andra insatser. Man ger bidrag via Konstnärsnämnden. Kulturrådet har också särskilda uppdrag kopplat till att stärka och bredda musikaliska uttryck i hela landet och därmed skapa den typ av stödjande insatser som krävs. Även via dessa anslag har Musikaliska i dag stöd. Det är naturligtvis väldigt bra.

När det kommer till frågan om hyressättningen är det Statens fastighetsverk som behöver ta den dialogen och som för den dialogen med hyresgästen. Det är inget som jag ska gå in i eller ens kan gå in i. Skulle vi ha den ordningen vore det väldigt märkligt. Jag är glad att vi inte har den ordningen i Sverige. Detta är något som får hanteras via myndigheten och verket tillsammans med hyresgästen.

När det gäller just de aviserade hyreshöjningarna vet jag att de olika parterna är oense om vad en marknadshyra i detta fall är. Men jag förstår också att parterna har en fortsatt dialog om detta. Jag följer givetvis den utvecklingen precis på samma sätt som jag vet att min kollega statsrådet Wykman, som har ansvar för SFV, gör.

Ledamoten Lawen Redar behöver inte oroa sig för mitt engagemang för kulturlivet vare sig i huvudstaden eller i resten av landet. När det kommer till de frågeställningar som ledamoten lyfte i sitt inlägg kring huruvida det behöver ske olika typer av utveckling i våra kulturfastigheter tror jag att vi är helt överens. Det är klart att det kommer att behöva göras insatser. Vi har fastigheter av kulturhistoriskt värde, och dem måste vi ta hand om på olika vis.

Men redan 2019 fastslogs faktiskt något just när det kommer till Musikaliska kvarteret. Den dåvarande regeringen slog i vårändringsbudgeten fast att fastigheten Ladugårdsbron får säljas men att en eventuell försäljning ska föregås av en analys av förutsättningarna för verksamheten och så vidare.

Det tycker jag är intressant, för det betyder att detta har legat på den dåvarande regeringens bord sedan 2019. Men man gjorde egentligen inget mer med det.

Jag tror att vi alla drivs av samma sak. Vi vill väl. Därför tycker jag att det är bra att vi pratar öppet om vad som är och att vi blickar mot framtiden med klara ögon i stället för att försöka anklaga varandra för saker som inte är.

Herr talman! har frågat mig hur jag ser på Musikaliska kvarterets betydelse för musiklivet och musikutbudet i Sverige, hur jag agerar för att värna och främja Musikaliska kvarteret och dess verksamheter och om jag avser att skjuta till medel i kommande budgetar samt initiera dialog med övriga finansiärer av Musikaliska kvarterets verksamheter för att möjliggöra en långsiktighet och en utveckling av verksamheten.

Jag är glad att Musikaliska kvarterets framtid engagerar många. Det är ett engagemang som jag delar. De nationella kulturpolitiska målen anger bland annat att alla ska ha samma möjlighet att delta i kulturlivet. Som kulturminister är jag därför angelägen om att det ska finnas ett rikt och varierat utbud av kultur i olika former och att det ska vara tillgängligt för alla. Så ser ett levande och bärkraftigt kulturliv ut.

Musikaliska kvarteret är en unik plats med stor betydelse för musik och kulturutbudet i Stockholm såväl som för hela landet. Fastigheten har höga kulturhistoriska värden och rymmer en bredd av musikaliska verksamheter. Det är viktigt att sådana verksamheter som gagnar en bred publik, konstnärligt utövande och den kulturella infrastrukturen fortsatt kan bedrivas och utvecklas.

Fastigheten där Musikaliska kvarteret är beläget, på Nybrokajen i Stockholm, ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Det är därmed Statens fastighetsverk som ansvarar för frågor som rör hyresförhållanden med hyresgäster.

Gällande de ekonomiska medlen till verksamheterna i Musikaliska kvarteret kan jag inte föregripa kommande budgetprocesser. Jag kan däremot konstatera att Kungliga Musikaliska Akademien, som är en av de aktörer som bedriver verksamhet i lokalerna, sedan länge är utpekad av regeringen som en nationellt kulturpolitiskt viktig aktör i Statens kulturråds regleringsbrev och därmed också mottar bidrag från Statens kulturråd. Detta gäller naturligtvis även under innevarande år, 2023.

Fru talman! Jag noterar att jag är mån om att lyfta fram sådant som jag ändå tycker att den förra regeringen gjorde på ett bra sätt. Jag noterar också att ledamöterna i debatten inte tenderar att vilja riktigt se det som kanske enar oss utan snarare pekar ut det som delar oss. Så kanske politiken är beskaffad. Men jag tycker att det är bra om man i alla fall kan försöka enas om det som är en styrka och som är positivt och om det som vi ändå har gemensamt. Det tror jag är ett bra sätt att jobba på.

Ledamoten frågade mig varför jag inte nämnde de 1 000 kronor i skattesänkning som höginkomsttagare får som ett resultat av den beslutade budgeten. Jag kan svara genom att säga att ledamoten inte heller i sitt anförande en enda gång nämnde att Socialdemokraternas budgetförslag skulle ha höjt skatten för 1 miljon löntagare i Sverige.

Men det är inte där jag vill vara, och det är inte den debatten som vi behöver föra. Den debatt som vi behöver föra nu är hur vi gemensamt, eftersom jag tänker att detta är en uppgift för hela politiken, ska se till att fler i Sverige kan få ett drägligt liv, en dräglig tillvaro och möjlighet att vända den negativa ekonomiska trend som drabbar Sverige, Europa och världen i dag. Det handlar om vad vi kan göra för att möjliggöra för godare effekter och för att se till att vi kan vända denna negativa trend, driva ned inflationen och på så sätt se till att människor kan få en drägligare tillvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har talat om delar av det som denna regering har valt att satsa på, och jag är säker på att Lawen Redar ändå ser att vissa av dessa saker faktiskt kan vara rätt så nyttiga i det arbete som vi har framför oss.

Jag vill tacka ledamöterna för debatten, och jag ser fram emot att fortsatt diskutera denna fråga som är viktig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ledamoten Redar säger att det gäller att vara ärlig. Då tycker jag att vi också ska vara ärliga med att säga att om man kompenserar kommuner och regioner i statsbidragsform kanske det inte leder till direkt inflation. Men det som ledamoten säger i talarstolen att man ska göra med pengarna, det vill säga anställa medarbetare och personal som kan jobba, är naturligtvis inflationsdrivande. Det är klart att löner och priser är inflationsdrivande i ett läge som det som vi har i dag.

Jag vill också säga att detta statliga bidrag inte är regeringens enda satsning på kulturskolan, utan det görs fortfarande andra saker som är precis lika viktiga för att se till att det också finns en fungerande kulturskola i hela landet. Det handlar bland annat om satsningen på Kulturskoleklivet som möjliggör för fler pedagoger att komplettera befintlig lärarutbildning och skapa fler lärare och pedagoger till kulturskolan. Det är en fantastisk möjlighet för många och också för hela Sverige, och det möjliggör för fler pedagoger att arbeta med kulturskola över hela vårt land. Det var en satsning som gjordes av S-regeringen. Det var en mycket bra satsning som vi har valt att behålla.

Det finns alltså många saker som man kan göra utöver det statliga bidraget till kulturskolan. Där är Kulturskoleklivet en. Men det finns även andra statliga insatser, till exempel Kulturskolecentrum som också infördes av S-regeringen och som ligger kvar i vår budget.

Jag vill verkligen hedra S-regeringen för det arbete som man gjorde med att främja kulturskolan. Men jag vill också visa att det statliga bidraget som nu är återställt på 100 miljoner kronor, som det var före pandemin, alltså inte är den enda statliga satsningen utan att det även görs andra saker.

Regeringens huvudfokus är att bekämpa inflationen. Så är det. Till det är vi smärtsamt medvetna om den svårighet som detta innebär för väldigt många invånare i vårt avlånga land. Därför har vi gjort en rad insatser på grund av det. Vi har höjt bostadstillägget. Vi har sänkt drivmedelspriserna. Och vi lägger fram förslag efter förslag för att stärka arbetslinjen. Jag vet nämligen, och det vet också socialdemokratin, att det viktigaste för att vända ekonomin, få ned inflationen och få en fungerande ekonomi i samhället igen är att vi är fler som jobbar. Och är vi fler som jobbar är vi också fler som kan bidra till vår gemensamma välfärd. Då kan vi möjliggöra för fler satsningar. Vi kan ta hand om dem som behöver tas om hand. Men vi kan också möjliggöra för andra prioriteringar.

Just nu är vi i ett svårt ekonomiskt läge. Men jag kan försäkra att regeringens arbete helt och hållet går ut på att vända den negativa ekonomiska trend som finns i Sverige i dag, se till att stärka vår ekonomi och driva ned inflationen och se till att vi kommer upp i vettiga nivåer igen, vilket kommer att möjliggöra för prioriteringar både på välfärden och på andra delar av samhället.

Fru talman! Det är precis som ledamoten Lindberg säger, nämligen att hela samhällets ekonomi befinner sig i ett ytterst svårt läge. På frågan om vi ska kompensera kommunerna eller om vi borde ha kompenserat kommunerna i större utsträckning är mitt svar att regeringens ansvar och fokus just nu ligger på att hålla ned inflationen. Genom att kompensera kommunerna och göra det på det sätt som Socialdemokraterna vill skulle vi driva upp inflationen ytterligare, och då hamnar vi i ett ekonomiskt läge som är ännu svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är tuffa tider. Det är mörkt och dystert på alla håll och kanter, inte minst i barnfamiljernas plånböcker. Kulturlivet står naturligtvis inte utanför den ekonomiska situation vi just nu har i samhället. I det läget har vi ändå valt att värna den finansiering som kulturen har haft med fokus framför allt på barn och unga.

Jag håller inte med om beskrivningen att det här är en halvering eller nedskärning. Det är det absolut från de två pandemiåren, men vad vi har gjort är att återställa det statliga utvecklingsbidraget till de 100 miljoner som var den ursprungliga intentionen med satsningen. Precis som till många andra delar av kulturlivet och samhället kom det en förstärkning av bidraget under pandemin, vilket var välbehövligt och mycket bra. Det ska den förra regeringen ha all ära för.

Vi har dock valt att återställa beloppet för det statliga stödet på 100 miljoner kronor, som trots allt var den ursprungliga intentionen. När beslutet om det fattades en gång i tiden befann sig Sverige i högkonjunktur. Då fanns det gott om pengar. Vi har valt att värna dessa 100 miljoner kronor, trots att vi befinner oss i det svåraste ekonomiska läget sedan depressionen och andra världskriget. Jag tycker ändå att det är ett sätt att visa att man kan värna barn och unga, trots en svår ekonomisk situation i samhället i dag.

Fru talman! Lawen Redar har frågat mig vad jag avser att göra för att bredda kulturskoleverksamheten till fler barn och unga, mot bakgrund av effekterna av halveringen av kulturskolebidraget från 200 till 100 miljoner kronor.

Den kommunala kulturskolan bedriver en betydelsefull verksamhet för barn och unga i hela landet. Jag välkomnar därför Kulturskolerådets rapport som bekräftar de siffror som Statens kulturråd har redovisat om att utvecklingsbidraget till kulturskolan gör skillnad. Av de nationella kulturpolitiska målen framgår att barns och ungas rätt till kultur särskilt bör uppmärksammas. Det gör regeringen bland annat genom att stödja läsfrämjande insatser för barn och unga samt genom satsningen Skapande skola, där barn och unga får ta del av konst och kultur i skolan och även ges möjlighet till eget skapande. Vidare har regeringen inom folkhälsopolitiken även aviserat för 2023 en betydande satsning på fritidskort för barn och unga, vilket för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Regeringen fortsätter också att stödja den kommunala kulturskolan för 2023 genom att möjliggöra 100 miljoner kronor för ändamålet - samma nivå som gällde före pandemin.

Den kommunala kulturskolan är betydelsefull för barns och ungas möjlighet att ta del av och utöva olika konstformer. Den är också en viktig mötesplats för barn och unga från olika delar av samhället, och den bidrar till att ge barn och unga en meningsfull fritid.

Med detta sagt är det också viktigt att poängtera att kulturskolorna i huvudsak är en kommunal angelägenhet. Kommunerna lägger omkring 2,8 miljarder kronor på kulturskoleverksamheten. Den extra resurs som staten skjuter till handlar om att stärka kulturskolornas möjlighet att utveckla sin verksamhet, till exempel genom att nå nya målgrupper, vilket de också på ett väldigt fint sätt har kunnat göra.

Nu inleds en ny budgetprocess, och hur nästa års budget ser ut kan jag inte stå och prata om här. Vad jag däremot kan säga är att barn och unga fortsatt kommer att vara en prioriterad grupp för regeringens kulturpolitik.

Fru talman! Jag får ta tillfället i akt att tacka Lawen Redar för att vi återigen har fått möjlighet att debattera detta i kammaren. Det är viktigt att återkommande lyfta den här frågan och vikten av den. Det är också fint att vi är så många partier som står bakom principen och jobbar för den.

Jag håller inte med om bilden att det inte görs någonting. Jag är glad över att ledamoten i sitt slutanförande lyfter fram att det gjordes ändringar i regleringsbreven i januari 2023, för precis så var det. Det var i januari 2023 som regleringsbreven rensades från diverse politisk styrning efter att vi hade fått arbeta med dem från oktober och framåt. Det gläder mig alltså. Jag tänker att Lawen Redar då ändå kan se att någonting har skett, även om jag hör ledamotens oro och frustration över att vi till synes inte gör tillräckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag vill vara väldigt tydlig med att säga att jag tar ledamotens oro till mig. Jag kommer att stå upp för denna princip. Den är viktig och central för den kulturpolitik som regeringen för och kommer att fortsätta föra under den här mandatperioden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är intressant. Ledamoten Lindberg säger att regeringen har ansvar för hela sitt regeringsunderlag, och ledamoten Redar säger att de inte samarbetar med partier som inskränker kulturens frihet.

Vad pysslade då regeringen med under förra mandatperioden? Det var precis detta man kritiserade i analysen Så fri är konsten. Det var dåvarande kulturminister Amanda Lind som hade hand om dessa frågor i den S-ledda regeringen. Jag har stor förståelse för att vi debatterar detta i dag, men jag funderar på hur det kommer sig att vi debatterar detta just nu och varför det inte var intressant för Socialdemokraterna att diskutera detta under förra mandatperioden när de ledde en regering med en kulturminister som just ägnade sig åt att styra genom regleringsbreven. Då var det ganska tyst från er.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är fantastiskt med alla fina kommunala och regionala exempel. Dessa ska vi givetvis främja och sprida, för det är alltid bra med goda exempel. Kommuner och regioner är autonoma, och det ska de fortsätta att vara. Men vi måste lära av varandra och sprida goda exempel på hur man kan jobba. Här är exemplet som lyftes fram ett alldeles utmärkt sådant.

Fru talman! Låt mig påminna ledamoten Redar om att det faktiskt är den förra regeringen med Socialdemokraterna i spetsen som är den mest kritiserade regeringen genom tiderna för att politisera kulturen, bland annat genom sin styrning i regleringsbreven till kulturella institutioner och myndigheter.

Att säga att den här regeringen inte gör någonting är helt enkelt felaktigt. Redan första veckan på jobbet började vi rensa bort politisk styrning. Vi rensar regleringsbrev från sådant som myndigheter har upplevt sig styrda att jobba utifrån och som har begränsat den konstnärliga friheten.

Vad gäller partierna i regeringsunderlaget är det som så att alla partier som har undertecknat Tidöavtalet också har ett ansvar att följa det som står däri. Hur vi samarbetar, vad vi säger till varandra som samarbetspartier och hur vi gör upp är ju ingenting som jag redogör för i kammaren, utan det hör till regeringsarbetet och till samarbetet mellan våra fyra partier. Men jag kan försäkra ledamöterna om att precis som jag står här och står upp för konstnärlig frihet och armlängds avstånd är det givet så att alla Tidöpartier bär ett ansvar att leva upp till betydelsen av de orden och de begreppen.

Man hävdar att vi inte har gjort någonting, och man väntar på besked om vad vi ska göra härnäst. Då kan jag meddela ledamöterna att vi, alldeles oavsett om styrningsförsöken kommer från vänster eller från höger, kommer att fortsätta jobba för principen om konstnärlig frihet. Vi kommer att fortsätta se till att myndigheterna kan jobba under fri manöver utan politisk styrning. Vi kommer att fortsätta stryka sådant där kulturen anser sig vara inskränkt eller politiskt styrd. Vi kommer också att fortsätta jobba för att regioner och kommuner på ett bättre sätt ska kunna upprätthålla principen om armlängds avstånd.

Jag kan glädja ledamöterna med att jag kommer att träffa företrädare för bland annat DIK i morgon. Då kommer vi att få möjlighet att prata närmare med varandra om deras oro. Den tar jag naturligtvis till mig.

Det är också viktigt för regeringen att här i kammaren men också gentemot de organisationer som uttrycker oro visa på att det här är kompromisslöst. Det kommer jag att stå här i kammaren och säga även om Lawen Redar inte tycker att det är tillräckligt. För mig är det kompromisslöst, och jag ser fram emot samtalen med de parter som visat oro. Framför allt ser jag fram emot att jobba för begreppen konstnärlig frihet och armlängds avstånd under den här mandatperioden, alldeles oavsett från vilket håll hoten om inskränkning kommer.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka presidiet och ledamöterna för tålamodet. Jag är sen med att svara på interpellationen. Det skulle ha skett redan förra veckan, men då låg jag tyvärr sjuk. Det är därför svaret har skjutits upp, och det ber jag om ursäkt för.

Lawen Redar har frågat mig vad jag avser att göra för att principen om armlängds avstånd ska upprätthållas på nationell, regional och kommunal nivå. Lawen Redar har också frågat hur jag säkerställer att tjänstemän inom den offentliga kulturens verksamheter kan fortsätta att arbeta självständigt, oberoende och opartiskt samt att museilagens ändamålsparagraf, § 4, och princip för ansvarsfördelning, § 5, efterlevs.

Att upprätthålla principen om armlängds avstånd inom kulturpolitiken är centralt för regeringen. Det framgår av både regeringsförklaringen och Tidöavtalet. Politiken formar i viss utsträckning förutsättningarna för att skapa, tillgängliggöra, möjliggöra och ta del av kultur, till exempel genom fördelning av budgetmedel. Däremot ska politiken inte styra innehållet i kulturen utifrån till exempel ideologiska intressen. Detta är en förutsättning för att konstnärlig frihet ska råda.

Före regeringsskiftet identifierade Myndigheten för Kulturanalys i rapporten Så fri är konsten, 2021, ett antal områden där kulturpolitikens dåvarande utformning och genomförande var bristfälliga i relation till idealet om konstnärlig frihet. Redan från start har det därför varit en prioriterad uppgift för regeringen och för mig som kulturminister att åtgärda sådana tidigare brister, till exempel genom att se över de regleringsbrev som styr kulturinstitutionernas verksamhet. Jag välkomnar att även oppositionen nu engagerar sig i denna fråga.

De nationella kulturpolitiska målen, som beslutats av riksdagen, styr den statliga kulturpolitiken. Ett antal myndigheter inom kulturområdet har särskilda uppdrag som ska bidra till att främja konstens frihet och deltagandet i kulturlivet.

När de kulturpolitiska målen antogs angavs också att de ska kunna tjäna som inspiration och vägledning för politiken i kommuner och regioner. Jag anser det därför värt att i sammanhanget nämna den översyn av kultursamverkansmodellen som nu pågår (Översyn av kultursamverkansmodellen för kultur i hela landet, dir. 2022:103). Syftet med översynen är att modellen ska utvecklas så att den kan bidra till kultur i hela landet och till att de nationella kulturpolitiska målen uppfylls. Uppdraget ska, som bekant, redovisas senast den 29 september 2023. Det ser vi fram emot.

Sedan 2017 har Sverige också en museilag (2017:563) som innehåller bestämmelser om det allmänna museiväsendet. Lagen slår fast att museihuvudmännen ska säkerställa att museer inom det allmänna museiväsendet har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll. Det är således ett ansvar som vilar på flera parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som kulturminister kommer jag att fortsätta att arbeta för att upprätthålla principen om armlängds avstånd och för att stärka förutsättningarna för konstnärlig frihet. Jag tackar därför för möjligheten att återigen inskärpa detta och ta debatten.