Fru talman! Jag vill inleda med att tacka presidiet och ledamöterna för tålamodet. Jag är sen med att svara på interpellationen. Det skulle ha skett redan förra veckan, men då låg jag tyvärr sjuk. Det är därför svaret har skjutits upp, och det ber jag om ursäkt för.

Lawen Redar har frågat mig vad jag avser att göra för att principen om armlängds avstånd ska upprätthållas på nationell, regional och kommunal nivå. Lawen Redar har också frågat hur jag säkerställer att tjänstemän inom den offentliga kulturens verksamheter kan fortsätta att arbeta självständigt, oberoende och opartiskt samt att museilagens ändamålsparagraf, § 4, och princip för ansvarsfördelning, § 5, efterlevs.

Att upprätthålla principen om armlängds avstånd inom kulturpolitiken är centralt för regeringen. Det framgår av både regeringsförklaringen och Tidöavtalet. Politiken formar i viss utsträckning förutsättningarna för att skapa, tillgängliggöra, möjliggöra och ta del av kultur, till exempel genom fördelning av budgetmedel. Däremot ska politiken inte styra innehållet i kulturen utifrån till exempel ideologiska intressen. Detta är en förutsättning för att konstnärlig frihet ska råda.

Före regeringsskiftet identifierade Myndigheten för Kulturanalys i rapporten Så fri är konsten, 2021, ett antal områden där kulturpolitikens dåvarande utformning och genomförande var bristfälliga i relation till idealet om konstnärlig frihet. Redan från start har det därför varit en prioriterad uppgift för regeringen och för mig som kulturminister att åtgärda sådana tidigare brister, till exempel genom att se över de regleringsbrev som styr kulturinstitutionernas verksamhet. Jag välkomnar att även oppositionen nu engagerar sig i denna fråga.

De nationella kulturpolitiska målen, som beslutats av riksdagen, styr den statliga kulturpolitiken. Ett antal myndigheter inom kulturområdet har särskilda uppdrag som ska bidra till att främja konstens frihet och deltagandet i kulturlivet.

När de kulturpolitiska målen antogs angavs också att de ska kunna tjäna som inspiration och vägledning för politiken i kommuner och regioner. Jag anser det därför värt att i sammanhanget nämna den översyn av kultursamverkansmodellen som nu pågår (Översyn av kultursamverkansmodellen för kultur i hela landet, dir. 2022:103). Syftet med översynen är att modellen ska utvecklas så att den kan bidra till kultur i hela landet och till att de nationella kulturpolitiska målen uppfylls. Uppdraget ska, som bekant, redovisas senast den 29 september 2023. Det ser vi fram emot.

Sedan 2017 har Sverige också en museilag (2017:563) som innehåller bestämmelser om det allmänna museiväsendet. Lagen slår fast att museihuvudmännen ska säkerställa att museer inom det allmänna museiväsendet har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll. Det är således ett ansvar som vilar på flera parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som kulturminister kommer jag att fortsätta att arbeta för att upprätthålla principen om armlängds avstånd och för att stärka förutsättningarna för konstnärlig frihet. Jag tackar därför för möjligheten att återigen inskärpa detta och ta debatten.

Fru talman! Tack, Lawen Redar, för en viktig interpellation!

Principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur har under lång tid burits upp av en bred politisk enighet här i Sverige.

Som riksdagsledamot från Gävleborg vill jag lyfta händelserna vid vårt länsmuseum.

På Länsmuseet Gävleborg tog Sverigedemokraterna över ordförandeposten efter valet. Det har numera ändrats, men i anslutning till detta kom principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur verkligen att aktualiseras.

Gävleborg är den enda regionen i Sverige där Sverigedemokraterna sitter i regionledningen. Den tidigare tilltänkte sverigedemokratiske ordföranden för länsmuseet gjorde uttalanden om att han som ordförande tänkte styra över innehållet i museets utställningar och att det är den politiskt tillsatte ordförandens uppgift att ha åsikter om museets verksamhet - vilka utställningar som får visas, vilka tavlor som får hängas och vilken konst som får köpas in.

För några veckor sedan besökte vi museet för att träffa delar av personalen där och bilda oss en uppfattning om vad det är som händer.

De här uttalandena har givetvis väckt oro och frågor såväl hos anställda på museet som hos allmänheten om Sverigedemokraterna planerar att ge sig på och förhindra museets fria kulturella arbete och innehåll. Det innebär en inskränkning av den konstnärliga friheten.

Jag ställde tidigare en skriftlig fråga till ministern i just det här ärendet. Ministerns svar bekräftade det jag redan trodde mig veta, nämligen att kulturministern är lika besjälad som jag själv av att värna principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur. Tyvärr innehåller ministerns svar inte någonting mer än vackra ord - inga konkreta förslag eller reaktioner på den utveckling vi nu ser.

I sitt svar på min skriftliga fråga i det här ärendet skriver ministern följande: "Att upprätthålla principen om armlängds avstånd inom kulturpolitiken är centralt för regeringen. Det framgår av både regeringsförklaringen och Tidöavtalet."

Svaret innebär alltså att regeringen och regeringsunderlaget Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är överens om och har skrivit under på att principen om armlängds avstånd inom kulturpolitiken ska upprätthållas? Jag har svårt att se hur jag kan tolka ministerns svar på något annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är klart intressant, fru talman, eftersom den aktuelle tilltänkte ordföranden för Länsmuseet Gävleborg även är ledamot av Sveriges riksdag och en del av det regeringsunderlag som undertecknat ett avtal med regeringen om att principen om armlängds avstånd ska upprätthållas. Här bryter ju Sverigedemokraterna tydligt mot den principen. De bryter mot det avtal som enligt kulturministern finns med regeringen om armlängds avstånd.

Därför vill jag fråga ministern: Innebär detta att Tidöavtalet är att betrakta som en frivillig rekommendation? Eller är det ett avtal som parterna, det vill säga SD, M, KD och L, är förbundna att hedra och efterleva? Om det senare är fallet, hur tänker ministern agera - konkret - mot Sverigedemokraterna för att de ska leva upp till Tidöavtalet och säkerställa att ministerns samarbetspartner och regeringens kungamakare faktiskt inte inskränker principen om armlängds avstånd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag känner inte bara oro; jag känner att en normförskjutning sker på lokal och regional nivå av det samarbetsparti som kulturministern just nu samverkar med.

Jag är inte intresserad av de samtal som äger rum partierna emellan; jag är intresserad av vad som kommer att ske i vårt land under åren då kulturminister Parisa Liljestrand styr kulturpolitiken.

Man refererar till regeringsförklaringen och till Tidöavtalet, men ändå samverkar man med ett parti som där det styr på kommunal och regional nivå överträder just denna princip. Det innebär en inskränkning av konstnärlig frihet och av de demokratiska värderingar som jag menar att Sverige tydligt måste stå upp för, inte minst i ett Europa som går åt ett alltmer auktoritärt håll och där ett fascistiskt krig breder ut sig. Därför blir dessa frågor så otroligt angelägna.

Fru talman! Låt mig också tillrättavisa kulturministern. Ja, det fördes en livlig debatt förra mandatperioden - med rätta - och den socialdemokratiskt ledda regeringen tog initiativ till att få klarlagt hur det står till med den konstnärliga friheten i vårt land. När Myndigheten för kulturanalys gjort klart rapporten sa riksdagen att man måste ändra i regleringsbreven och vidta åtgärder på kommunal och regional nivå. Det är inte en moderatledd regering som har ändrat skrivningarna i regleringsbreven, utan det gjordes på initiativ av den socialdemokratiskt ledda regeringen i januari 2022.

Om kulturminister Parisa Liljestrand vill följa vårt exempel är det positivt, men frågan kvarstår: Vad avser man att göra på kommunal och regional nivå för att understödja principens hållbarhet?

Låt mig ta upp några saker man kan göra som kulturminister. Man kan villkora kulturstödet till kommuner och regioner som överträder principen om armlängds avstånd. I rapporten fanns också rekommendationer om att göra utbildningsinsatser och ge kunskapsstöd utan att inskränka kommuners och regioners självstyre. Det finns också möjlighet att ta initiativ för att stärka oberoende tjänstemäns roll så att de kan genomföra sitt arbete yrkesetiskt och principiellt. Det handlar också om att markera att denna princip ska gälla i hela landet.

Det finns politiker och politiska partier som agerar för att detta ska ske på kommunal nivå. Ett exempel är det som sker i Lund. Det lokala konstutskott som tidigare hade sista ordet vid konstköp avskaffas nu på initiativ av bland andra socialdemokratiska företrädare. Man vill överlåta uppgiften till oberoende tjänstemän i syfte att just stärka principen om armlängds avstånd på kommunal nivå.

De politiker och politiska partier som frånträder och överträder principen om armlängds avstånd har i sin ideologi att de vill styra konstens innehåll och gör det också varhelst de innehar makt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur kommer det sig att kulturminister Parisa Liljestrand inte markerar mot en samarbetspartner på nationell nivå som uttrycker att man ska kunna stoppa kulturell verksamhet?

Vi samverkar inte med aktörer som gör så. Vi lämnar inte över makten till dem på kommunal och regional nivå heller.

I denna debatt har man åter utlovat att man kommer att vidta åtgärder. Några förslag har dock inte lämnats, men jag inväntar intresserat kommande förslag till riksdagen. Hittills har de lyst med sin frånvaro.

Fru talman! Det är intressant. Ledamoten Lindberg säger att regeringen har ansvar för hela sitt regeringsunderlag, och ledamoten Redar säger att de inte samarbetar med partier som inskränker kulturens frihet.

Vad pysslade då regeringen med under förra mandatperioden? Det var precis detta man kritiserade i analysen Så fri är konsten. Det var dåvarande kulturminister Amanda Lind som hade hand om dessa frågor i den S-ledda regeringen. Jag har stor förståelse för att vi debatterar detta i dag, men jag funderar på hur det kommer sig att vi debatterar detta just nu och varför det inte var intressant för Socialdemokraterna att diskutera detta under förra mandatperioden när de ledde en regering med en kulturminister som just ägnade sig åt att styra genom regleringsbreven. Då var det ganska tyst från er.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är fantastiskt med alla fina kommunala och regionala exempel. Dessa ska vi givetvis främja och sprida, för det är alltid bra med goda exempel. Kommuner och regioner är autonoma, och det ska de fortsätta att vara. Men vi måste lära av varandra och sprida goda exempel på hur man kan jobba. Här är exemplet som lyftes fram ett alldeles utmärkt sådant.

Fru talman! Jag får ta tillfället i akt att tacka Lawen Redar för att vi återigen har fått möjlighet att debattera detta i kammaren. Det är viktigt att återkommande lyfta den här frågan och vikten av den. Det är också fint att vi är så många partier som står bakom principen och jobbar för den.

Jag håller inte med om bilden att det inte görs någonting. Jag är glad över att ledamoten i sitt slutanförande lyfter fram att det gjordes ändringar i regleringsbreven i januari 2023, för precis så var det. Det var i januari 2023 som regleringsbreven rensades från diverse politisk styrning efter att vi hade fått arbeta med dem från oktober och framåt. Det gläder mig alltså. Jag tänker att Lawen Redar då ändå kan se att någonting har skett, även om jag hör ledamotens oro och frustration över att vi till synes inte gör tillräckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag vill vara väldigt tydlig med att säga att jag tar ledamotens oro till mig. Jag kommer att stå upp för denna princip. Den är viktig och central för den kulturpolitik som regeringen för och kommer att fortsätta föra under den här mandatperioden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.