Parisa Liljestrand

Fru talman! Ja, beredskap för kris och krig är en stor utmaning för hela samhället. Utvecklingen i vår omvärld har kraftfullt satt fokus också på behovet av beredskapsplanering för att skydda Sverige och svenskt kulturarv till kommande generationer. Kulturarvssektorn har på kort tid tagit stora steg i beredskapsarbetet, och det råd för skydd av kulturarv som regeringen nyligen beslutat om ger också förutsättningar för samordning, kostnadseffektiva beredskapsinsatser och museernas arbete med planer för skydd av kulturarvet.

Ledamoten nämnde särskilt public service och kulturarv som viktigt i beredskapsarbetet, och rådet för skydd av kulturarv är just inriktat på kulturarvet. Låt mig dock understryka att hela kultursektorn har en otroligt viktig roll att spela i att stärka motståndskraften och försvarsviljan i beredskapsarbetet. Det fria kulturlivet och våra institutioner med scener och uttryck erbjuder sammanhang och sammanhållning samt utrymme för reflektion. De ger också människor möjlighet att tänka på något annat en stund och inger hopp och visioner om framtiden, och det är nog så viktigt i tuffa tider.

Kulturen har liksom kulturarvet en avgörande betydelse för att stärka försvarsvilja, motståndskraft, välbefinnande och uthållighet i oroliga tider. Vi ser ju vad kulturen betyder för folket i Ukraina. Vi har ett arbete att göra på hemmaplan, och i detta arbete ingår givetvis kultursektorn.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag måste säga att det känns gott att vi är rörande överens om att detta måste vara en prioriterad fråga både här och nu och framöver.

Totalförsvarsuppbyggnaden sker ju inte av sig själv. Vi vet också att det alltid är mycket svårare att bygga upp någonting när vi i stor utsträckning har monterat ned de strukturer som tidigare fanns. Därför kommer det att krävas stora insatser och pengar för att bygga upp totalförsvaret på nytt. Jag är medveten om detta. Regeringen är också medveten om det.

Jag har ett gott samarbete med min kollega Carl-Oskar Bohlin, som är minister för civilt försvar. Vi samarbetar i dessa frågor och dryftar sådant som rör de konkreta frågor som beredskapsarbetet medför när det gäller skydd av kulturarv, det vill säga undanförsel av kulturföremål, säkra magasinslösningar i fortifierade utrymmen samt transporter och annan logistik. Allt detta är praktiska, logistiska och konkreta frågor som behöver lösningar. Det är någonting som vi tittar på och jobbar med på daglig basis. Det är högt prioriterat för regeringen och för mig att arbeta med detta.

Det är dock också så att var och en har ett mycket stort ansvar när det gäller att bygga upp beredskap och vara en kugge i det civila försvaret och i totalförsvarsuppbyggnaden. För våra myndigheter och för våra museer på kulturområdet innebär detta att var och en inom sitt ansvarsområde ska planera för hur man ska förhålla sig till exempelvis arkivhandlingar, böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål och hur man ska arbeta med till exempel undanförsel.

Myndigheterna har ett ansvar att jobba med detta och att också kontinuerligt stämma av med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som de behöver ha ett samarbete med för att detta ska kunna göras på ett ändamålsenligt sätt.

När vi har pratat med våra motsvarigheter i Ukraina och tittat på hur det har fungerat där, bland annat på deras motsvarighet till Nationalmuseum, har vi sett saker som de inte hade tänkt på. Ukrainas beredskapsarbete har legat betydligt längre fram än vad Sveriges beredskapsarbete har gjort och gör, men ändå har de ställts inför problem som de inte tänkt ut lösningar på.

Hur gör man med undanförsel när det inte finns tillgång till fordon eller bensin och när det inte finns packhjälp inne på museet eftersom man har skeppat iväg alla män till fronten? Vilka är det då som är kvar? Hur gör man prioriteringar? Hur arbetar man i ett fredligt läge med att göra de prioriteringar som kommer att krävas? Det kommer att vara tuffa prioriteringar, och vi måste ställa oss frågor som är obekväma om vad som är värt att skydda.

Detta måste vi ha svar på innan vi befinner oss i - gud förbjude - en kris eller, ännu värre, ett krig. Arbetet är påbörjat, och vi kommer att behöva bedriva det under lång tid framöver. Min förhoppning är att vi aldrig mer ska hamna i ett läge där vi måste börja om från noll. Min och regeringens uppgift är att ta oss en bra bit på vägen, och det tänker jag ta ansvar för. Det gläder mig att jag kan göra det tillsammans med Socialdemokraterna.

Fru talman! När det gäller ledamotens första fråga om hur många av museerna som redan har den här typen av beredskapsplaner har Riksantikvarieämbetet uppgett att det är ungefär en tredjedel. Då talar vi om museer på central nivå men också på kommunal och regional nivå. En tredjedel av museerna har alltså gjort olika typer av beredskapsplaner. Det är såklart inte tillräckligt.

Att ha en plan för hur kulturarvet ska skyddas vid kris eller i värsta fall vid krig är naturligtvis av högsta vikt. Det är också därför som det är viktigt att jobba med just samordningen. Fler ska kunna dra lärdom av varandra, utbyta erfarenheter, samverka och också ge stöd i arbetet för de museer som inte har påbörjat detta arbete eller som har kommit olika långt. En lärdom som vi har dragit när vi har talat med olika museer på olika nivåer är nämligen att de är olika långt framme i detta arbete.

Jag skulle vilja säga att det som jag tydligast har fått med mig från våra centrala museer är att de ändå har en god beredskap när det gäller krishantering, det vill säga att det finns en väl upparbetad planering för hantering av bränder, översvämningar och den typen av kriser som man kan ställas inför som samhälle. Att däremot bygga upp beredskapen och tänka utifrån ett totalförsvarsperspektiv i händelse av krig har vi inte behövt lägga speciellt mycket vikt på. De stora museerna har just nu kommit olika långt i sitt arbete. Vi behöver även se till att både de regionala och de kommunala museerna jackar i detta arbete så att alla kan arbeta tillsammans.

Detta har Riksantikvarieämbetet arbetat med under många år. I den senaste tidens rådande omvärldsläge och säkerhetsläge har vi dock sett Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina, som ledamoten tog upp, och hur man väljer ut kulturarv som destinationer för militära operationer. Det är inte längre bara så att kulturarv hamnar i vägen, utan man ger sig på dem. Detta gör naturligtvis att vi behöver aktualisera frågan ytterligare och raska på arbetet här på hemmaplan.

När det gäller inrättandet av rådet för skydd av kulturarv är jag mycket glad att rådet har välkomnats av aktörerna och att de ser behovet av att jobba på det här sättet. Detta är ett steg, men det är långt ifrån tillräckligt. Vi kommer att behöva göra mer, och vi ska göra mer. Det är också därför denna regering gör en stor satsning på försvaret för att bygga upp vårt militära försvar, höja vår civila beredskap och bygga vårt totala försvar. I detta ingår naturligtvis skyddet av vår kultur och vårt kulturarv och att bygga upp en beredskap för detta.

Detta är ett arbete som kommer att behöva ske skyndsamt, men vi måste också ta det steg för steg. Inrättandet av rådet är ett steg, och vi vet att fler steg kommer. Tanken med rådet är dels att måla upp bilden av nuläget och att kunna dra lärdom av varandra, dels att titta på hur behovet kommer att se ut framöver för att vi ska kunna prissätta det och effektuera det i form av planer.

Fru talman! Lawen Redar har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att fler museer ska etablera en krisplan för att skydda kulturarvet i händelse av kris eller krig.

Kulturarvets stora betydelse har på ett brutalt sätt visat sig under Rysslands storskaliga invasion av Ukraina. Vi har bevittnat inte bara tusentals släckta människoliv utan också en avsiktlig förstörelse av historiska monument och av museer i syfte att utplåna den ukrainska identiteten och kulturen.

Detta har kraftfullt satt fokus på behovet av beredskapsplanering för att skydda kulturarvet i Sverige för kommande generationer. För att skydda kulturarvet behöver vi ha ökad kunskap om hotbilder, kraft att stå emot angrepp samt en effektiv beredskapsplanering med samordning av aktörer.

Regeringen har därför gett i uppdrag åt Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statens fastighetsverk samt länsstyrelserna att bilda ett råd för skydd av kulturarv. Även de centralmuseer som är myndigheter och stiftelser, länsmuseerna och Svenska kyrkan ska erbjudas plats i rådet.

Jag och regeringen bedömer att ett råd för skydd av kulturarv ger förutsättningar för samordnade och kostnadseffektiva beredskapsinsatser men också för ett stärkt kunskaps- och erfarenhetsutbyte i fråga om museernas planer för att skydda kulturarvet vid höjd beredskap eller krig.

Fru talman! Jag börjar i den ände där ledamoten Ling slutade, det vill säga lagen om utlandsspioneri som antogs för drygt ett år sedan. Den lagstiftningen är ju ett exempel på att en lag införs med en mycket tydlig skrivning om att den inte är till för att påverka journalisters arbete och deras rätt att kunna utföra det. Lagen är inte menad att träffa journalister, och det har både regeringen och riksdagen varit tydliga med i framskrivningen av lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därmed är min bild också att lagstiftningen ska fungera utan att vara begränsande för medierna. Medierna behövs nämligen. De behöver vara en fri och oberoende kraft för att ett demokratiskt samhälle ska fungera.

Yttrandefriheten har en lång tradition och en stark ställning i Sverige. Den fria åsiktsbildningen är en av hörnstenarna i demokratin. Det är därför jag har sagt att yttrandefriheten på goda grunder är långtgående. Den skyddar inte bara åsikter som är behagliga och önskvärda utan också, och kanske främst, åsikter som kan väcka indignation, anstöt och ifrågasättande. Det ska den kunna göra. Det ska vi kunna tåla i ett öppet samhälle. Men vi måste också kunna acceptera att yttrandefriheten har gränser.

Som jag har sagt kommer jag alltid att stå upp för att värna yttrandefriheten. I det ingår dock också att vi måste kunna ha en öppen diskussion om vad yttrandefriheten innebär och vilka målkonflikter som finns. Jag välkomnar en sådan diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag måste börja med att säga att jag kan häpna lite över att ledamotens uppfattning av vad han tror sig veta att jag tycker. Jag vänder mig emot bilden som ledamoten verkar ha av att regeringen tar lättvindigt på inskränkningar i yttrandefriheten och att jag och regeringen letar sätt att begränsa människors friheter. Det handlar verkligen inte om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min utgångspunkt är att vi ska kunna säkerställa graden av frihet och demokrati i vårt land framöver, och för att göra det kan vi inte ha en förenklad debatt. Det är inte svart eller vitt. Det finns målkonflikter, och vi måste våga prata om dem. Jag kommer alltid att stå upp för och värna yttrandefriheten, och även principen som yttrandefriheten medför i en demokrati.

Som kulturminister arbetar jag aktivt med att bland annat stärka det fria ordet. Det ingår i mina dagliga uppgifter. Yttrandefriheten är en grundläggande faktor inom medier, kultur, nationella minoriteter och demokratiarbetet. Allt det ligger på mitt bord och inom mitt område. Genom att stärka det stärker vi också och värnar yttrandefriheten ytterligare.

Det kan se olika ut. Det kan handla om, som jag nämnde tidigare, att se över kulturpolitikens utformning för att stärka konstnärlig frihet. Det kan vara att stötta oberoende och fri journalistik. Det kan vara att se till att det finns nyhetsbevakning i hela landet. Det kan vara att se till att vi har ett starkt och oberoende public service. Jag har också nyligen tagit emot en promemoria med förslag till ett tidsbegränsat digitalt utvecklingsstöd till tidskrifter som bedriver fördjupande samhälls- och nyhetsjournalistik och som syftar till att öka mediemångfalden.

Detta är bara några av de sätt som jag har arbetat, och också aktivt kommer att fortsätta arbeta, med att stärka yttrandefriheten inom mitt verksamhetsområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att yttrandefrihet är en grundbult i ett demokratiskt samhälle tror jag att vi är överens om, och denna frihet behöver vi värna varje dag. Det är och ska vara tillåtet att uttrycka även sådana åsikter som andra kan uppfatta som provokativa eller sårande. Men det innebär inte att allt är tillåtet. Det finns gränser för vilka yttranden som accepteras i ett demokratiskt samhälle, och ett exempel på sådana yttranden är hets mot folkgrupp.

Vi måste våga prata om vad det är vi vill skydda och varför, och vi måste acceptera att yttrandefriheten har gränser och att den också påverkas av motstående intressen. Vi måste kunna diskutera det samhälle vi har i dag och också våga diskutera yttrandefriheten i förhållande till det. Det innebär att prata om rättigheter och skyldigheter med utgångspunkt i våra grundlagar och övrig lagstiftning men också i internationella förpliktelser om mänskliga rättigheter. Det är därför svårt att diskutera just yttrandefrihet utan en kontext, för vi är del av en omvärld. Ett exempel är att Europadomstolens tolkning av Europakonventionens bestämmelser om yttrandefrihet påverkar oss. Förnekelse av Förintelsen är ett exempel, men det finns fler.

Rasmus Ling har frågat mig om jag kommer att ta tillbaka mitt uttalande. Jag har inte för avsikt att ta tillbaka det, för jag tror att om man värnar yttrandefriheten måste man kunna både se och prata om de målkonflikter som finns.

Jag uppfattar frågan om utländska medborgare som kopplad till den utredning om skärpta krav på hederligt levnadssätt och ökade möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd som nyligen har tillsatts. Närmare frågor om den ställer man bäst till statsrådet Malmer Stenergard.

Fru talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag kommer att ta tillbaka mitt uttalande om att yttrandefriheten i allra högsta grad är ett resultat av vad som händer utanför våra egna gränser. Rasmus Ling har också frågat om jag kommer att ta några initiativ för att stärka yttrandefriheten och om jag, inom mitt ansvarsområde, kommer att se till att även studenters yttrandefrihet och organisationsfrihet kommer att värnas framöver. Slutligen har Rasmus Ling frågat om jag kommer att verka för att yttrandefriheten ska vara intakt och finnas på samma villkor för utländska medborgare som för svenska medborgare även framgent.

Den fria åsiktsbildningen utgör en av demokratins hörnstenar. Yttrandefriheten, som har en lång tradition och en stark ställning i Sverige, är därför fastslagen i Sveriges grundlagar. Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad en frihet att meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor i ämnen som var och en själv väljer.

Grundlagsskyddet för yttrandefriheten är på goda grunder långtgående, även om det inte är absolut. Jag kommer alltid att stå upp för och värna den fria åsiktsbildningen. I detta ingår dock även att värna rätten att föra en öppen diskussion om vad yttrandefriheten innebär och vilka målkonflikter som kan finnas. Vi måste våga prata om vad vi vill skydda och varför, och vi måste acceptera att yttrandefriheten har gränser och påverkas av andra motstående intressen.

Yttrandefriheten kan begränsas genom lag. Det har också gjorts sådana begränsningar, exempelvis genom straffrättsliga bestämmelser om hets mot folkgrupp, olaga hot och förtal. Det finns också internationella konventioner som Sverige har tillträtt, exempelvis FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, och reglering inom EU-rätten som Sverige behöver följa, till exempel Europakonventionen och EU:s stadga om grundläggande rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Europakonventionen om mänskliga rättigheter gäller som lag i Sverige. Dessa regelverk ställer krav på att staterna ska tillgodose intresset av balans mellan olika motstående intressen, exempelvis mellan opinionsfriheterna och rätten till respekt för privat- och familjeliv.

Regeringen vill värna ett starkt och fritt samhälle där människor ska kunna leva, röra sig och agera fritt inom lagens råmärken. Samtidigt kan individer och grupperingar utnyttja vår långtgående yttrandefrihet för att skapa oro, sprida hat och destabilisera det svenska samhället. Att inte kunna diskutera de målkonflikter som kan uppstå och att inte kunna ha två tankar i huvudet samtidigt vore inte bara ett svek mot den befolkning som sätter sin tilltro till riksdag och regering utan också ett fattigdomsbevis för den samhällspolitiska debatten.

Mina ansvarsområden som kulturminister är bland annat medier, kultur och demokrati. Yttrandefriheten är en grundläggande faktor för de verksamheter som bedrivs inom dessa områden. Att stärka verksamheterna inom Kulturdepartementets område blir därför också att värna och stärka yttrandefriheten. Det kan exempelvis handla om att kontinuerligt se över kulturpolitikens utformning i syfte att stärka den konstnärliga friheten, att stötta nyhetsbevakning i hela landet via mediestödet eller att arbeta för en hållfast och oberoende public service.

Frågor om att stödja yttrandefrihet och organisationsfrihet som ligger inom mitt område gäller även för studenter. Mer detaljerade frågor inom ramen för området högre utbildning och forskning ställs dock bäst till statsrådet Persson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag får börja med att beklaga att ledamoten har tvingats dras med mig i stället för med socialministern. Jag hoppas att det ändå har fungerat väl i debatten.

Åsa Eriksson frågade inledningsvis vilka initiativ jag ämnar ta för att skydda barn och unga och på så sätt också förbättra folkhälsan. Jag hoppas att jag har tydliggjort att det inom regeringen finns en bredd av insatser som pågår för att skydda barn och unga. Inom mitt ansvarsområde har Mediemyndigheten naturligtvis ett mycket viktigt uppdrag att verka för att skydda barn mot skadlig mediepåverkan både genom tillsyn och genom främjandearbete i form av kunskapshöjande insatser.

Jag vill tacka ledamoten för att hon väckt en viktig fråga. Jag hoppas att detta kommer att få fortsätta vara en viktig debatt där vi kan arbeta tillsammans för barns och ungas bästa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tänker att jag ska ge lite praktiska exempel på vad regeringen gör, för det hann jag inte med förra gången.

Precis som jag sa inledningsvis är detta en så pass bred fråga att den sträcker sig över många olika delar av samhället. Därmed sträcker den sig också genom många delar av politiken, vilket innebär att det görs saker på olika håll. Man behöver se detta sammantaget för att förstå hur den palett ser ut som vi har att jobba med och som vi också tänker att vi ska ta ansvar för rent politiskt. Vi kan göra nedslag i några - inte alla, utan några - av de uppdrag som regeringen har givit den senaste tiden.

Bland annat gav vi i maj 2023 Folkhälsomyndigheten i uppdrag att inhämta och sammanställa kunskap om sambandet mellan hälsoeffekter och digital medieanvändning bland barn och unga. Det uppdraget blir naturligtvis jätteviktigt, det vill säga att utifrån kunskapssammanställningen och forskningsläget titta på vägen framåt. Folkhälsomyndigheten ska komma med sådana rekommendationer.

Inom ramen för regeringens jämställdhetspolitiska arbete finns det på Arbetsmarknadsdepartementet en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen jobbar nu intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram, som ska sträcka sig från 2024 till 2026 och som handlar om att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, vilket också ligger inom ramen för vad man behöver jobba med som har kopplingar till detta.

Vi har också Skolverket, som i år har fått i uppdrag att kartlägga och analysera förskolors, skolors och huvudmäns arbete med att förebygga, upptäcka och åtgärda våld i unga relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverket ska även utveckla, genomföra och följa upp insatser inom området för att fylla på det som den tidigare regeringen påbörjade genom uppdrag till skolan och Skolverket.

Som ledamoten var inne på gav vi den 7 mars Rättsmedicinalverket i uppdrag att förstärka kunskapen om strypvåld. Ett förbättrat kunskapsläge när det gäller strypvåld förväntas bidra till höjd kvalitet i förundersökningar och i förlängningen till rättsväsendets arbete med att förebygga och förhindra våld av detta slag, inte minst i nära relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att jag också blir bestört av de berättelser vi kan höra och de siffror vi kan se i statistiken. Bland annat kan vi se att det är dubbelt så hög risk för unga kvinnor som för kvinnor som fyllt 25 att dödas genom strypning.

Det är vedervärdigt att det är på detta sätt. Vi måste fortsätta att arbeta med en bred palett av insatser där det inte går att säga att man ska göra någonting endast inom ramen för mitt departement eller inom ramen för Mediemyndigheten, som ska bevaka och följa upp att lagstiftningen följs. Att denna del fungerar är en sak. Sedan måste vi fortsätta att arbeta med lagstiftning som DSA. Vi måste fortsätta att följa upp detta och även komma med nya åtgärder inom den breda paletten för att komma åt den problematik som porren leder till.

I grund och botten är detta, precis som vi var inne på inledningsvis, en mycket komplicerad fråga eftersom den också påverkar yttrande- och informationsfriheten. Det är där det blir problematiskt när man ska börja begränsa.

Fru talman! När man hör ledamöternas inlägg är det alldeles uppenbart att detta är en svår fråga på många vis. Den är svår lagstiftningsmässigt, och den är svår för att den sträcker sig över många ansvarsområden inom regeringens ansvarsområden och inom Regeringskansliet men också inom samhället. Hos vem ligger egentligen ansvaret? Det är en fråga där man kan svara hos ingen eller hos alla. Jag för min del bottnar i att det handlar om det sistnämnda. Detta är någonting som vi behöver ta ett gemensamt ansvar för. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar, både inom ramen för politiken naturligtvis och i samhället.

Jag ska börja just i samhället. Jag tror att det är viktigt att vi också förstår att det är klart att man kan begränsa tillgång och ansvar via förordningar och krav. Men jag tror också att vi på en generell nivå behöver bli bättre i samhället på flera nivåer. Vi behöver bli bättre på att prata, utbilda, informera och inte minst möjliggöra för vuxensamhället att ta dessa samtal med våra barn och unga och få till en gemensam diskussion tillsammans. Någonstans handlar det nämligen också om värderingar. Om vi inte kan begränsa allt som våra barn och unga ser, vilket jag tror är en omöjlighet i den digitala värld som vi i dag lever i, måste vi i alla fall möjliggöra för samtalen att äga rum kring vad det är som man ser, vad det innebär och vilka värderingar som vi vill att våra barn och unga ska bära med sig.

Det är klart att politiken har ett ansvar i detta. DSA-förordningen är ett exempel där vi har tagit detta ansvar. Jag fick en fråga om jag kunde specificera vilka plattformar det handlar om. Det finns särskilda krav på riskbedömningar och på utökade riskbedömningar när det gäller de mycket stora onlineplattformarna. Då finns det en begränsning i detta som säger att om man har mer än 45 miljoner aktiva användare i månaden ska man också kunna uppfylla dessa särskilda krav på riskbedömningar. Då faller naturligtvis ett antal av de stora onlineplattformarna inom detta. De ska också kunna identifiera risker för olagligt innehåll och också könsbaserat våld, och det ska kopplas till mentalt och fysiskt välbefinnande. Om det föreligger en risk är plattformen skyldig att vidta åtgärder. Gör man inte det kan man få böter. Det finns alltså konsekvenser.

Jag inser att min talartid är nästan slut. Det är tur att jag har ett inlägg till eftersom det finns mycket att säga om detta. Men när det kommer till regeringens arbete sträcker sig detta över många av de olika departementen, och det bedrivs arbete inom en rad olika departement. Förutom mitt ansvar och det ansvar som Mediemyndigheten har att följa upp detta handlar det också om att vi har ett pågående arbete inom ramen för Socialdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet - det är då närmast jämställdhetsministern som har ett stort arbete som är kopplat till detta - och även Utbildningsdepartementet, som har gett ett uppdrag till Skolverket att följa upp detta kring barn och unga. Men jag hoppas få återkomma om detta i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat socialministern vilka initiativ han ämnar ta för att skydda barn och unga från att bli porrskadade och för att på så sätt förbättra folkhälsan.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Frågor som rör barn ligger under flera statsråd, och inom mitt ansvarsområde ligger insatser mot skadlig mediepåverkan.

Mediemyndigheten har enligt sin instruktion att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och att verka för att skydda barn från skadlig mediepåverkan.

I radio- och tv-lagen finns regler om skydd av barn. Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder får inte sändas i tv under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen. För beställ-tv och videodelningsplattformar finns motsvarande krav. Leverantörer av tv och beställ-tv ska också varna innan sådant innehåll förekommer.

EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, är nu fullt ut tillämplig. Förordningen innehåller bland annat regler om hantering av olagligt innehåll. Den innehåller även krav på att vissa plattformar, till exempel videodelningsplattformar, ska införa åtgärder för att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga. Vad gäller detta krav är Mediemyndigheten behörig tillsynsmyndighet.

I tillägg till dessa krav ska de mycket stora plattformsföretagen bedöma vilka risker deras verksamheter innebär utifrån en rad olika aspekter, varav en är just negativa effekter för minderåriga. De ska sedan vidta åtgärder för att minska de risker som identifierats. Det kan handla om att införa ålders- eller föräldrakontroll och verktyg för att hjälpa minderåriga att anmäla övergrepp.

När det gäller att förbättra folkhälsan, särskilt hos barn och unga, finns flera pågående insatser. Folkhälsomyndigheten har till exempel ett pågående uppdrag att tillsammans med Mediemyndigheten göra en kunskapssammanställning om sambandet mellan digital medieanvändning och effekter på den fysiska och psykiska hälsan samt den kognitiva utvecklingen bland barn och unga. Utifrån kunskapssammanställningen och forskningsläget ska Folkhälsomyndigheten därefter ta fram och sprida åldersanpassad vägledning och rekommendationer för digital medieanvändning bland barn och unga i åldrarna 0-18 år.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

De grundläggande fri- och rättigheterna är på goda grunder långtgående i vårt land. Det är dessa rättigheter som gör oss till en stark demokrati, och de utgör grundbultar i demokratin. Det är någonting som jag alltid kommer att stå upp för. Det sa jag också i intervjun.

Men jag kommer också att stå upp för möjligheten att föra diskussioner om vad yttrandefriheten innebär och de målkonflikter som vi ställs inför och som finns. Jag tror att vi gör oss själva en otjänst om vi hänvisar till att vi aldrig kommer att påverkas av några skeenden i vårt land eller för den delen i vår omvärld.

Vill vi skydda vår yttrandefrihet är jag övertygad om att vi också måste prata om vad det är som vi vill skydda och varför.

Herr talman! Tack, Amanda Lind, för frågan!

Det är klart att regeringen välkomnar att vi har en konstruktiv dialog med bland annat Europarådet om Sveriges efterlevnad av ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter och naturligtvis också i förhållande till vår egen lagstiftning om våra nationella minoriteter. Yttrandet är tillsammans med de nationella minoriteternas inflytande ett otroligt viktigt underlag för oss för att kunna förflytta oss och föra minoritetspolitiken vidare.

I dag kan jag inte ge besked om hur regeringen kommer att arbeta vidare med kommitténs rekommendationer. Det är något som vi arbetar med och tar på stort allvar, och vi kommer naturligtvis att återkomma om det.

Herr talman! Tack till Alexander Christiansson för frågan!

Det här är ett viktigt steg i att stärka vår beredskap inom kulturarvssektorn men också i att möjliggöra bättre samverkan och att bättre hjälpas åt.

Vi vet att våra institutioner och museer ute i landet och även här i Stockholm har kommit olika långt i detta arbete. Därför finns det all anledning att se över möjligheten till bredare samverkan som gör att vi kan hjälpas åt att skydda vårt kulturarv på ett mer effektivt sätt.

I nuläget är ett uppdrag givet till myndigheterna att forma detta råd till skydd av kulturarv. Det ska de kunna göra inom ramen för sina befintliga budgetar. Om det behövs ytterligare tillskott i den meningen att de kommer fram till saker som kommer att kräva det får vi återkomma då. I nuläget handlar det om att först göra analyser av vad som behöver göras för att därefter se hur vi ska kunna både budgetera för och planera det arbetet framöver.

(Applåder)

Herr talman! Precis som ledamoten säger är också den här typen av stöd styrd av andra lagar och regler som inte alltid är sådana som vi styr över här i Sverige, utan de kan också komma från EU.

Det är för tidigt att säga när vi kommer att kunna göra den typ av uppföljningar som ledamoten efterfrågar. Att vi ska göra dem är självklart. Vilka mekanismer vi kommer att kunna skruva på återstår att se. Men det är viktigt att följa upp detta och se att det faller ut på rätt sätt. Det är viktigt att vi också sköter uppföljningen under kommande år.

Herr talman! Stort tack, Catarina Deremar, för frågan! Ja, det är onekligen föränderliga tider även för medierna. Medierna står inför en utmaning. Detta är något som har skett snabbt. Det sker en snabb teknikutveckling. Det är också annorlunda beteendemönster och behovsmönster hos oss som läser tidningar och som tar del av medier på olika sätt.

Det var därför som det var viktigt för regeringen att i det nya mediestödet rikta stödet framför allt till lokal och regional journalistik. Det är ett sätt som vi jobbar på när det gäller att stärka demokratin, så att vi har fungerande och granskande medier i hela vårt land. Fokus i det nya mediestödet ligger just på att främja lokal och regional nyhetsjournalistik.

Herr talman! Jag får börja med att tacka för möjligheten att diskutera dessa frågor om det visuella kulturarvet och bevarandet av svensk fotokonst.

Lars Mejern Larsson sa i sitt sista anförande att han oroas över att jag inte vill ta något ansvar. Här får jag ändå säga att interpellanten inte behöver oroa sig. Jag tar gärna ansvar för sådant som regeringen finner prioriterat just nu. Jag tar också gärna ansvar för flera av de saker som tidigare regering inte orkade eller mäktade med att hantera. Tillsättandet av en filmutredning är ett exempel på det. Hanteringen av vårt kulturarv i form av kulturfastigheter är ett annat.

Jag betackar mig alltså för diskussionen om att jag inte skulle vilja ta ansvar för sådant som kan vara svårt och jobbigt. Däremot kan vi tolka olika hur behoven ser ut, och vi kan prioritera olika.

Även om jag har förståelse för interpellantens inställning och för fotobranschens önskemål om riktlinjer i hur fotokonst ska samlas, omhändertas och bevaras ser jag i nuläget inte något behov av att från statligt håll ta fram sådana riktlinjer eller direktiv om hur det ska göras.

Som kulturminister i en regering som framhåller vikten av både konstnärlig frihet och principen om armlängds avstånd är min utgångspunkt att konsten ska vara en obunden kraft fri från politik och politisk detaljstyrning där sådan inte behövs. Därför tror jag inte att en statlig reglering skulle gynna fotokonsten eller det visuella kulturarvet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag sätter på mig vidvinkeln en liten stund och konstaterar att jag visserligen delar Lars Mejern Larssons bild när det gäller vikten av fotografiet som konstform, kulturarv och också tidskapsel. Men jag delar kanske inte bilden att detta behöver regleras och att ansvaret behöver ligga på en part.

Museerna och myndigheterna bestämmer självständigt över förvaltningen av sina samlingar. Jag är dock övertygad om att fotografiet och dess vikt i samlingarna spelar roll för våra museer. Här tror jag och regeringen att ensam inte är stark, utan det är ett kollektivt ansvar att möjliggöra för fotografiet, precis som för många andra konstarter och kulturarvet generellt, att få ett utrymme och en plats och att bli både påtänkt och tilltänkt i museernas dagliga arbete med att både tillgängliggöra och bevara vårt gemensamma kulturarv.

Herr talman! Precis som jag sa i mitt interpellationssvar är det så att fotografin som konstform och kulturarv finns bevarad och representerad på både statliga och icke-statliga museer runt omkring i hela Sverige. Vi har dessutom en dedikerad myndighet, Moderna museet, som har i uppdrag att jobba med 1900- och 2000-talskonsten i alla dess former, därmed också fotografi.

Regeringen har hittills inte sett behov av ett nationellt museum dedikerat till enbart fotografi. Fotografi finns i de flesta statliga museers samlingar, men också i såväl regionala och kommunala som privata museer. Fotografi som metod används för dokumentation likaväl som för konstnärliga uttryck och förstås kanske bäst i de sammanhang där skapandet skett. Det är därför också naturligt att sådana fotografier i första hand får samlas med övriga arkivalier som på bästa sätt beskriver sammanhanget. Dessutom är det naturligtvis intressant att visa fotografier tillsammans med andra konstnärligt eller kulturhistoriskt viktiga föremål och material på olika arenor.

Situationen för fotografi ser annorlunda ut jämfört med för publikationer eller film, som ledamoten tidigare var inne på. Fotografi är också en teknik som var och en av oss har tillgång till, inte minst numera när alla går omkring med en kamera i sin mobiltelefon i fickan. Fotografi används som sagt både för dokumentation och för konstnärliga uttryck.

Regeringens bestämda uppfattning är att dessa uttryck förstås bäst i det sammanhang de skapats i, och därför är det viktigt att de samlas tillsammans med de handlingar som beskriver sammanhanget på bästa sätt. På så vis kan vi hjälpas åt att både bevara kulturarvet och göra det möjligt att visa upp det konstnärliga uttrycket. Detta är ett delat och gemensamt ansvar som många institutioner bär, både statliga och privata.