Pål Jonson

Fru talman! Tack, Hanna Westerén, för debatten!

Jag tror inte att det finns några stora politiska skiljelinjer här. Jag har försökt att ge uttryck för den avvägning som man ibland måste göra vid tillämpningen av vissa drivmedel som kan minska Försvarsmaktens tillgänglighet och operativa förmåga. Till exempel kan problemen med att långvarigt lagra biodrivmedel i stark kyla minska tillgängligheten på våra krigsförband.

Med detta sagt arbetar Försvarsmakten med forsknings- och utvecklingsprojekt som har koppling till alternativa drivmedel. Detta är uppmuntrande. FOI, som tittar på energiförsörjningen ur ett totalförsvarsperspektiv, gör ett viktigt arbete. Försvarets materielverk har utvecklat hållbarhetskriterier för upphandling, vilket jag tycker att det finns anledning att både välkomna och uppmuntra.

Vi ser alltså ett ganska omfattande arbete för att minska beroendet av fossila bränslen i akt och mening att Försvarsmakten ska spela en konstruktiv roll i detta.

Vi befinner oss dock i allvarstider. Det säkerhetspolitiska omvärldsläget är det allvarligaste sedan andra världskrigets slut. Vårt främsta fokus nu är att se till att vi får starka krigsförband och att vi har förmåga att bedriva avskräckning och försvar tillsammans med våra allierade. Därför måste vi ibland göra avvägningar i bedömningen av hur snabbt vi kan tillmötesgå ny teknik som är fossilfri.

Jag tackar än en gång Hanna Westerén för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Den främsta prioriteringen, med utgångspunkt i det totalförsvarsbeslut vi har fattat, är en snabb uppbyggnad av totalförsvaret och en snabbare utveckling av starkare krigsförband. Det är kärnverksamheten i Försvarsmaktens uppdrag.

Med det sagt tycker jag att det är viktigt att ta fasta på några saker. I förarbetena till miljöbalken konstateras att krig är ett av de allvarligaste miljöhoten. Detta framgår också i själva miljöbalken. Vi behöver bara titta på erfarenheterna från kriget i Ukraina för att se vilka fruktansvärda konsekvenser det skulle medföra för miljön om vi inte längre skulle ha förmånen att leva i fred. Margot Wallström har på ett förtjänstfullt sätt gjort ett väldigt omfattande arbete med ekocid.

Jag vill ta fasta på vikten av en snabb uppbyggnad av försvaret. Detta syftar ytterst till att vi och våra allierade ska kunna få leva i fred.

Försvarsmakten följer de instruktioner och förordningar som finns på miljöområdet. Miljöbalken är naturligtvis en sådan. Man är anmodad att arbeta med utgångspunkt i de millenniemål som har slagits fast. Försvarsmakten har också ett omfattande arbete på hållbarhetsområdet. Man har en hållbarhetsstrategi och arbetar systematiskt med uppföljning. Detta redovisar man i den resultatredovisning som man skickar till regeringen i mars varje år.

Det sker alltså ett omfattande miljöarbete inom myndigheten, vilket är viktigt. Jag vågar påstå att den svenska försvarsmakten i en internationell jämförelse ligger långt fram när det gäller att arbeta med miljö- och hållbarhetsmål.

Detta är i grunden den ansats man har. Man har som sagt prov- och testverksamhet med nya drivmedel och med elbilar. Jag vet att man även tittar på biogas och ett antal andra alternativ.

Försvarsmakten arbetar med ett stort intentionsdjup. Man följer sina instruktioner och arbetar enligt de uppgifter som vi har gett Försvarsmakten på detta område. De är naturligtvis helt centrala.

Fru talman! Tack för interpellationen, Hanna Westerén!

Styrkan i den svenska försvarspolitiken är just den breda samlingen, och den har vi återkommande visat – både när riksdagen den 17 december fattade ett nytt totalförsvarsbeslut som alla partier stod bakom och i beslutet att lägga 5 procent av bnp på försvaret, varav 3,5 procent ska avsättas till det militära försvaret och 1,5 procent ska avsättas till det civila försvaret, infrastruktur och Ukrainastöd. Den styrkan är signifikant, och den har noterats av vår omvärld.

Sedan kan vi ha lite olika synpunkter på hur man lägger upp enskilda arbeten med detta inom Försvarsmakten. Till stora delar är detta ett myndighetsuppdrag, men jag ska försöka bemöta och resonera kring de frågeställningar som Hanna Westerén tar upp och som jag tycker är viktiga och relevanta.

Bara för att sätta saker lite grann i perspektiv kopplat till Försvarsmaktens eget ansvar på området: För några år sedan gjordes bedömningen, efter mätning, att Försvarsmakten stod för under 1 procent av de totala utsläppen. Sedan har Försvarsmakten förstås att systematiskt arbeta med hållbarhetsfrågor men också forskning och utveckling när det gäller inte minst drivmedel.

Att Försvarsmakten inte träffas av reduktionsplikten är någonting som Hanna Westeréns partis regering fattade beslut om 2021. Det beslutet stöder vi; vi tycker att det är rimligt att Försvarsmakten inte ska omfattas av reduktionsplikten. Anledningen är just att de biodrivmedel som det kan handla om under nuvarande förutsättningar inte kan långtidslagras och ibland inte klarar kyla. Så länge den teknikutvecklingen inte går framåt är det alltså svårt att tillmötesgå reduktionsplikten, och jag tycker att det är rimligt.

Just förhandslagring av drivmedel är rätt centralt för Sverige nu när vi är en Natoallierad, för det gör att vi måste kunna förhandslagra drivmedel inte bara för den svenska försvarsmakten utan också för andra länders försvarsmakter. Försvarsmaktens bedömning var att det skulle ske på bekostnad av den militära förmågan, och det finns det inte riktigt utrymme för i det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget där vi ska utöka vår försvarsförmåga väldigt snabbt på kort tid.

Jag vill ändå påminna om att Försvarsmakten löpande bedriver ett omfattande arbete när det kommer till just miljö- och hållbarhetsfrågor. Man deltar också i en rad olika forskningsprojekt både nationellt och internationellt. FOI, som är en internationellt ledande försvarsforskningsmyndighet, har arbetat med studier kopplade till energiförsörjning.

Jag vet också att Försvarsmakten nu bedriver ett arbete där man testar elfordon. Det görs bland annat i Umeå, i Kungsängen och i Skövde, där man tittar på alternativa sätt att försörja fordonsflottan med energi. Allt annat lika kan eldrift ibland vara attraktivt även på slagfältet eftersom sådana motorer är tystare än exempelvis en dieseldriven motor.

Det sker alltså ett rätt omfattande arbete för att bejaka teknikutvecklingen. Jag har också själv, i min tidigare roll som ordförande i försvarsutskottet, tittat på möjligheterna med biogas och om den går att använda för framdrivning av Försvarsmaktens olika fordon. Sverige ligger alltså rätt långt fram i teknikutvecklingen.

Fru talman! Hanna Westerén har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att minska Sveriges fossilberoende och stärka inhemsk produktion av hållbara bränslen i akt och mening att stärka Sveriges totalförsvar. Hanna Westerén har även frågat mig om jag och regeringen kommer att efterfråga hållbara bränslen i utbyggnaden av svensk militär förmåga.

Det säkerhetspolitiska läget är fortsatt allvarligt, och totalförsvaret står inför en historisk uppbyggnad. Försvarsbesluten för åren 2025–2030 innebär att Försvarsmakten kommer att bedriva utökad verksamhet på sina övnings- och skjutfält samt flottiljflygplatser.

Försvarsmateriel är dyrt och används under lång tid, ofta under flera decennier. Detta gäller även Försvarsmaktens fordon, vilket innebär en fortsatt användning av fossila bränslen. Myndigheten är även beroende av drivmedel som kan lagras länge, och av bland annat det skälet har Försvarsmakten varit undantagen från reduktionsplikten.

En robust energiförsörjning är central för att samhället ska fungera även vid höjd beredskap och i krig. Möjlighet till förhandslagring av drivmedel är viktigt inom ramen för Sveriges värdlandsstöd i Nato. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att utveckla drivmedelsberedskapen. Det handlar exempelvis om stöd till laddinfrastruktur och elfordon samt förlängt och ökat stöd för biogasproduktion.

Regeringen har även tillsatt Styrmedelsutredningen, som bland annat ska analysera olika styrmedel för att fasa ut fossila bränslen på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt. Produktion av hållbara bränslen kan få stöd från både Industriklivet och Klimatklivet. I budgetpropositionen för 2026 har regeringen förstärkt Klimatklivet med ytterligare 1,5 miljarder kronor för 2026, 2027 och 2028.

I maj 2025 tillsatte Regeringskansliet en bokstavsutredning med uppdrag att främja tillgången till hållbara, fossilfria och koldioxidsnåla drivmedel för sjöfart och luftfart. Analysen ska bland annat beakta totalförsvarets behov av hållbara och fossilfria drivmedel, inklusive lagringsmöjligheter för det civila och militära förvarets behov. Uppdraget ska redovisas i april 2026.

Fru talman! Tack, Lena Johansson, för debatten!

Om Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar skulle identifiera ett behov av längre avtal är vi öppna för det. Det ligger på myndigheten. Den grundläggande principen är att det är Försvarsmaktens behov som måste styra formerna för det.

De långsiktiga verksamhetsförutsättningarna påverkas också av Försvarsmaktens budget, som har blivit väsentligt högre än vad den var för några år sedan. De frivilliga försvarsorganisationerna precis som andra delar av Försvarsmakten kommer att präglas av stor tillväxt under en lång tid framöver.

Vi ändrar och förenklar villkor, och vi förenklar också administration, så att de kan ha förutsättningar att lägga kraft på det som de gör allra bäst. Det är folkförankring och inte minst att utbilda olika typer av instruktörer. De gör ett mycket viktigt och fint arbete för försvaret av Sverige som jag är säker på att både Lena Johansson och jag är djupt tacksamma för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Långsiktigheten i de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet präglas allra mest av tillväxten i totalförsvaret. Det är den som utgör grunden för efterfrågesignalen, för att uttrycka mig rakt på sak. Den är urstark. Det här är den största samhällsreform alla kategorier som Sverige har genomfört de senaste många årtiondena. Behovet ska de nog känna finns där.

Det andra som tyder på att det hittills har funkat med den modell vi har är att de här organisationerna har varit 17 eller 18 stycken under väldigt lång tid. Men jag vet att det i början och mitten av 00-talet var oerhört tuffa tider för flera av dem. Jag tycker faktiskt att Försvarsmakten hanterade dem rätt styvmoderligt på den tiden. Man försökte svälta ut dem. Så jobbar inte Försvarsmakten nu, men i mitt tal hos Folk och Försvar i Sälen uppmanade jag Försvarsmakten att använda frivilligorganisationerna ännu bättre. Jag var även med på hemvärnets ”riksdag”. Då diskuterade man hur hemvärnet för dialoger och hur man kan effektivisera processer.

Försvarsmakten har bedömt att man ska ha årliga avtal. Men om den översyn som sker, där man ska förenkla administrativa processer och rutiner, skulle peka på att det finns andra sätt att ordna relationen mellan Försvarsmakten, Myndigheten för civilt försvar och de frivilliga försvarsorganisationerna och att det finns anledning att ha andra typer av avtalsförhållanden, kanske med längre avtal, kommer definitivt inte jag eller regeringen att stå i vägen för det. Från politikens sida har jag inte synpunkter på om det ska vara ett år eller tre år. Vårt uppdrag är framför allt att se till att det finns en balans mellan mål och medel. Det tycker jag att vi har arbetat rätt bra med i och med att vi ungefär fördubblat budgeten för de frivilliga försvarsorganisationerna.

Det är viktigt att vi gör det. Finns det en stark vilja att kunna bidra till försvaret, antingen genom att man gör värnplikt, är hemvärnssoldat eller är i de frivilliga försvarsorganisationerna, ska vi ta vara på det.

Det är en enorm styrka för Sverige att vi har en stark försvarsvilja. Mycket av sinnebilden för det kommer från de frivilliga försvarsorganisationerna.

Fru talman! I mitt tal på Folk och Försvar i Sälen för några veckor sedan lyfte jag vikten av de frivilliga försvarsorganisationerna för försvarsviljan och totalförsvarsupplysningen men också för att kunna uppnå förmågemålsättningen. Jag träffar dem återkommande; det skedde både i Sälen och ett par månader innan.

Vi har nu en stor tillväxt. Vi har många fler värnpliktiga än för några år sedan och bygger ut krigsförband. Det innebär att det börjar bli rätt så trångt på garnisonerna. Något som oroar mig lite grann är att de frivilliga försvarsorganisationerna inte ska få bra övningsmöjligheter; de kommer längre ned i prioriteringsordningen. Vi har fört en dialog med dem om vad vi skulle kunna göra – både för att de ska bedriva rätt verksamhet, vilket jag ska återkomma till, och för att de ska få rätt förutsättningar. Det handlar om huruvida man ska arbeta med simulatorer, få tillträde till nya övningsfält och så vidare.

Det är jätteviktigt att vi smider medan järnet är varmt. Vi har ju sett en ökning över tid till de allra flesta frivilligorganisationerna. Det skedde naturligtvis en ökning omedelbart efter den fullskaliga invasionen, och sedan har det gått upp och ned lite grann. Men de frivilliga försvarsorganisationerna växer på det stora hela, och de är viktiga för Försvarsmaktens inklusive hemvärnets verksamhet.

Till det vi har gjort för att skapa förutsättningar för dessa organisationer att växa hör som sagt att vi har fördubblat anslaget på några år. Men vi har också styrt genom olika uppdrag. Ett uppdrag för 2023 handlade om fördelningen av medlen mellan de 18 organisationerna, som naturligtvis binds samman av en förordning men är rätt så olika till storlek och karaktär. Syftet var att det skulle bli en lite jämnare fördelning mellan de större och de små. Vi vidtog denna åtgärd för att alla skulle ha liknande tillträde till inte minst organisationsstödet. För att kunna driva sin verksamhet har man en bottenplatta som inte bygger på någon form av ideell verksamhet. Det var en åtgärd som vi vidtog för att skapa bättre förutsättningar.

Vid en längre sittning vi hade i höstas pekade organisationerna på problemet med administration gentemot både Myndigheten för civilt försvar och Försvarsmakten. Därför har vi också gett ett uppdrag om hur man kan se över den administrativa bördan, som i dag inte är riktigt anpassad till det de behöver göra. I dag behöver de växa och få så goda förutsättningar som möjligt. Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar har fått i uppdrag att se om man kan hitta effektivare processer, så att dessa organisationer inte bara får bättre övningsverksamhet utan också kan lägga kraft på kärnverksamheten snarare än administration och förvaltning. Det är viktigt och angeläget.

Detta är några av de initiativ som vi har tagit vid sidan av att tillföra mer medel.

Om jag ska lyfta fram någon verksamhet som jag tycker är särskilt viktig vill jag naturligtvis nämna initiativet med GU-F:arna, de militära snabbutbildningarna. De är bra. Ibland har det tagit lite för lång tid från ansökan till att man blivit uttagen. Det har kunnat ta så mycket som ett par år. Jag vet att man jobbar på att korta ned den tiden. Man bedriver också en väldigt bra och fin ungdomsverksamhet i många av de frivilliga försvarsorganisationerna.

Något som jag tycker är inspirerande och som jag lyfte fram i mitt tal hos Folk och Försvar i Sälen är att Frivilliga Flygkåren nu utvecklar en drönarkår och anpassar sig till ny teknologi. Samtidigt har man kvar kärnverksamheten i de frivilliga försvarsorganisationerna. Jag tycker att det är ett typexempel på hur frivilliga försvarsorganisationer verkligen kan bidra – inte bara till folkförankring utan också till reell försvarsnytta.

Fru talman! Lena Johansson har frågat mig om jag avser att ta initiativ för att införa fleråriga avtal eller andra långsiktiga planerings- och finansieringsmodeller för de frivilliga försvarsorganisationerna.

De frivilliga försvarsorganisationerna är viktiga för den samlade förmågan inom totalförsvaret och för folkförankringen. De utgör ett starkt bidrag till den svenska försvarsviljan. Utöver detta bidrar de till bemanning av totalförsvaret. Regeringen konstaterade i totalförsvarspropositionen (prop. 2024/25:34) att det är nödvändigt att dessa organisationer får tillräckliga ekonomiska medel både för att möta de ökande behoven inom totalförsvaret och för att skapa långsiktiga verksamhetsförutsättningar för organisationernas egen utveckling.

Regeringen har konsekvent ökat stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna. År 2021 uppgick det samlade stödet till omkring 250 miljoner kronor. För 2026 har stödet ökat till omkring 500 miljoner kronor, vilket innebär en fördubbling på fem år.

Stödet utdelas i form av uppdragsersättningar och organisationsstöd som fördelas av Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar. Organisationsstödet fördelas enligt en fördelningsmodell som myndigheterna har tagit fram tillsammans med de frivilliga försvarsorganisationerna. Modellen har nyligen reviderats, bland annat för att förbättra de långsiktiga verksamhetsförutsättningarna för organisationernas egen utveckling.

Den exakta utformningen av modellen är en fråga för myndigheterna, som ska ta hänsyn till organisationernas behov. Jag har förtroende för processen och har i nuläget inte för avsikt att ta några initiativ för att ändra ordningen. Jag följer dock frågan noga.

Fru talman! Jag tackar Lena Johansson för interpellationen och för engagemanget kopplat till frågor som berör bland annat djurskydd och arbetsgivaransvar.

I en internationell jämförelse har Sverige ett starkt djurskydd. Det är bra att vi har det; det är en styrka för oss. Där ligger vi förhållandevis bra till.

När det gäller Försvarsmaktens verksamhet i övrigt finns det en värdegrund, en uppförandekod och det som heter Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Om det har skett grova felaktigheter har Försvarsmaktens personalansvarsnämnd, eller FPAN, möjlighet att agera. Då ska chefen för organisationsenheten anmäla den person som har tjänstgjort. Det ska innefatta en utredning. Försvarsmakten bedriver också ett systematiskt miljöarbete. Även detta är starkt i en internationell jämförelse; det har utvärderats.

Jag tycker att vi i grunden har ett bra system jämfört med många andra länder, både när det gäller djurskydd och när det gäller arbetsmiljöarbete. Därmed inte sagt att det är perfekt – det kan definitivt finnas fall där verksamheten inte har varit okej. Det finns dock strukturer för att omhänderta grova missgrepp om sådana sker.

Jag kan som sagt konstatera att Försvarsmakten själv har välkomnat granskningen, vilket jag tycker är en indikation på att man tar de här uppgifterna på allvar och arbetar för att gå från en tystnadskultur till en ansvarskultur. Det lovar gott inför framtiden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig först säga att hundtjänsten är viktig. Vi gick omedelbart in på svaret på interpellationen, men jag vill ändå säga att detta, tillsammans med vidareutvecklingen av många andra delar, är en central del för att få fram starka krigsförband. Hundtjänsten har, precis som Lena Johansson var inne på, ett antal centrala roller i Försvarsmakten.

Vi är som sagt internationellt framstående när det gäller detta. Vi har uppfödning som sker via avelsprogram och som delvis även försörjer Polismyndigheten på det här området. Varje år föds någonstans mellan 35 och 40 kullar av schäfervalpar. De placeras hos en fodervärd och genomgår sedan, efter ungefär ett och ett halvt år, lämplighetstester. Varje år genomförs lämplighetstester på ungefär 200 hundar, och godkända hundar placeras inom Försvarsmakten och polisen. Detta system är beprövat, och jag vågar påstå att det är framgångsrikt och bra.

Man vidtar nu ett antal åtgärder. Arbetsmiljöutredningen är en av dem. Man arbetar också vidare med värdegrund och uppförandekod. Jag har inget exakt datum för när den processen ska vara klar, och det sker dessutom säkert ett löpande arbete.

Jag noterar att Försvarsmakten har välkomnat Expressens granskning; man skriver det i en artikel i Militär Debatt. Man tycker att det ska finnas insyn. Som Försvarsmakten själv har uttryckt det vill man gå från en tystnadskultur till en ansvarskultur. Det är Carl Bergqvist, som är chef för Luftstridsskolan, som har tagit den här debatten.

Jag uppfattar ett seriöst intentionsdjup inom Försvarsmakten när det gäller att arbeta vidare. I den mån det har skett felaktigheter finns det också en vilja och en benägenhet att vidareutveckla och stärka verksamheten.

Fru talman! Jag tycker att Lena Johansson resonerar klokt. Att granska en verksamhet är inte ett uttryck för misstro utan för engagemang gällande hur verksamheten kan vidareutvecklas. Jag har därför i princip inga problem med själva interpellationen utan har respekt för den biten.

Jag hoppas att Lena Johansson också har respekt för arbetsuppgiftsdelegeringen att arbetsmiljöfrågor ytterst är en fråga för myndigheten, inte för politiken. Sedan kan man förstås diskutera övergripande principiella frågor som är viktiga.

Om vi utgår från själva sakförhållandet: Enligt den information jag har finns det en anmälan till FIHM, alltså Försvarsinspektören, och en beställd arbetsmiljöutredning vid enheten. Det planeras även fortsatt arbete med värdegrund och uppförandekod, liksom en ny instruktion, vid enheten. I och med detta kan jag konstatera att myndigheten för tillfället ser över själva hundtjänsten. Utan att lägga mig i detaljstyrningen kan jag säga att det låter rimligt att det sker. Det här är en verksamhet som svarar under flygvapnet och under Luftstridsskolan på F 16.

Jag kan också konstatera att svensk hundtjänst generellt sett har ett starkt internationellt renommé. I en internationell jämförelse är vi duktiga, vilket är en indikation på att det finns styrkor inom det här området som är viktiga att ta vara på. Sedan ska vi naturligtvis vara väldigt tydliga med vikten av ett starkt djurskydd; det förväntar vi oss att alla aktörer och myndigheter hedrar och agerar efter. Det är naturligtvis helt avgörande och centralt.

Jag har inga nya besked om åtgärder som jag avser att vidta. Skulle FIHM kontakta departementet är vi naturligtvis öppna för att ha en dialog, men jag tycker att myndigheterna ska få arbeta utan politisk detaljstyrning, om jag får uttrycka mig på det sättet.

Fru talman! Lena Johansson har frågat mig om jag avser att agera med anledning av de synpunkter och allvarliga påståenden om användning av förbjudna träningsredskap och potentiellt djurplågeri som framförs i en artikel i Expressen.

Låt mig inleda med att säga att regeringen förväntar sig att Försvarsmakten, lika väl som andra myndigheter, organisationer och enskilda djurägare, följer de regler som finns kopplat till djurs hälsa och välfärd.

Tjänstehundar hjälper Försvarsmaktens personal med allt från patrullering till att leta efter explosiva varor. Således är hundarna viktiga för krigsorganisationen. Därmed är det också viktigt att djurhållningen med avel, uppfödning och träning fungerar som den ska, vilket är ett ansvar som ligger hos Försvarsmakten.

För att föda upp och träna hundar inom myndigheten är hundtjänsten organiserad i Försvarsmaktens hundtjänstenhet, som också utbildar hundförare och hundinstruktörer. Verksamhetens bedrivande står under tillsyn av Försvarsinspektören för hälsa och miljö, som ansvarar för bland annat djurskyddet. Försvarsinspektören får meddela interna föreskrifter för Försvarsmakten om hur bestämmelser inom området ska följas.

Det framgår av förordning (2024:1333) med instruktion för Försvarsmakten att Försvarsinspektören ska anmäla saken till regeringen om det vid Försvarsinspektörens tillsyn eller kontroll konstateras allvarliga brister som myndigheten trots påpekanden inte har rättat till. Någon sådan anmälan till regeringen har inte gjorts gällande Försvarsmaktens hundtjänst.

Fru talman! Tack, Erik Ezelius, för debatten!

Jag har haft en hel del kontakt med I 19 och många av dem som arbetar med det som heter FLF Finland. Det är ett stort och krävande ansvar, men jag uppfattar också en stor entusiasm inför uppdraget. Sverige tar ett stort ansvar i närområdet, och vi valde att göra det som nyligen allierade. När SACEUR var på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen kallade han oss en model ally. Äras den som äras bör, dock, och det är inte jag och Erik Ezelius som ska äras utan Försvarsmaktens hårt arbetande personal. Den finns i dag på framskjuten plats i Lettland, där man jobbar med sin mekaniserade bataljon, och vi har våra Gripenplan nere i Polen.

Inte minst handlar det om det stora ansvar vi alltså har inom FLF Finland. Vi är den nionde allierade som axlar ett sådant ansvar i en allians med 32 länder. De andra länderna som har FLF-ansvar är större, men vi tycker att det är viktigt att vi formar och tar ansvar för säkerheten i vårt närområde. Det här är en form av framskjutet försvar med en solfjäder av aktiviteter i norra Europa, så det passar väl in i hur vi vill utveckla vårt försvar.

Arbetet har naturligtvis påbörjats långt tidigare. Följande behöver jag inte säga till Erik Ezelius, men mycket av grunden lades i och med försvarsbeslutet 2020 och de mekaniserade brigaderna. Det vi gjorde i och med försvarsbeslutet 2024 var att se till att vidareutveckla brigadkonceptet och se till att brigaderna har ammunition, reservdelar och förnödenheter. Det är sådant som skapar starka krigsförband, och starka krigsförband är i slutändan vårt viktigaste bidrag till Natos förmåga till avskräckning och försvar.

Varmt tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi gör detta löpande. Som Natoallierade är Sverige och Finland nu integrerade i Natos gemensamma försvarsplanering, och flytten från JFC Brunssum till Norfolk innebär också att vi nu fullt ut kommer in i de taktiska planerna. Detta skapar förutsättningar för att fördjupa det nordiska militära samarbetet inom ramen för Nato – vid sidan av de bindande försvarsförpliktelserna mellan våra länder, naturligtvis. Arbetet går alltså snabbt.

Det som driver mycket av detta är det krav som Erik Ezelius var inne på, alltså värdlandsstödskravet. Det är omfattande och dimensionerande, inte minst för Sverige som till stora delar ska vara ett uppmarschområde för att kunna stärka Natos förmåga till avskräckning och försvar framför allt i Finland men också i de baltiska länderna, där vi till exempel har en mekaniserad bataljon på plats i Lettland.

Det kommer att finnas behov av infrastruktursatsningar, och i den breda överenskommelse vi gjorde den 19 juni i fjol om att vi ska gå upp till 5 procent av bnp är det allokerat 50 miljarder för försörjningssäkerhetsåtgärder och militär rörlighet.

Militär rörlighet är centralt. De hinder som kan uppstå för militär rörlighet kan vara administrativa, juridiska eller faktiska. Det kan alltså vara byråkrati eller bristande lagstöd som hindrar förflyttning av militära resurser, men det kan också handla om behov av att kunna investera i faktisk infrastruktur. Vi har pekat ut fyra olika stråk genom Sverige som är centrala. Ett är uppe i norr kopplat till Kiruna, Bodö och sedan vidare in i Finland. Att stärka infrastrukturen är viktigt för utvecklingen av vår militära förmåga uppe på Nordkalotten.

Låt mig återgå till en annan del, nämligen arbetet med FLF Finland, som ska stå för Natos åtgärder för avskräckning och försvar i Finland. Det bygger till stora delar på det arbete som Sverige och Finland utvecklade innan vi blev allierade, genom det som hette FISE-samarbetet. Sedan kommer vi naturligtvis att ha stabsofficerare både i Sodankylä och i Rovaniemi. Det har vi sagt förut. Vi har en chef för den mekaniserade bataljon som ska utgöra själva ryggraden i de mer omedelbart operativa tillgängliga bidragen för FLF Finland.

Vi har också sagt att det finns åtta andra FLF:er, alltså Natos framskjutna närvaro, bland alliansens östligaste allierade. Det som särskiljer denna FLF är att den inte blir permanent baserad i Finland, givet de geografiska förutsättningarna, som är rätt unika – jag tror att det är 20 floder, tre vägar och enormt mycket skog i området. Det är svårt att ställa ned en stridsgrupp eller mekaniserad bataljon permanent där. Den kommer därför att rotera in och ut och även samverka väldigt nära med Finland.

Huvuddelen av Finlands stridskrafter ligger i södra delen, men precis i Sodankylä har man en jägarbrigad. Man har också ytterligare en brigad i Rovaniemi. Det svenska bidraget blir ett komplement tillsammans med våra andra allierade.

Erik Ezelius var också inne på rymdförmågan. Den är vital både för Arktis och att kunna se vad som sker i Arktis och för subarktiska förhållanden. Detta är en investering vi också har gjort. Vi presenterade till exempel en satsning som innebär att vi nu kommer att köpa tio militära satelliter. Allting ska vara klart fram till 2028 för att vi ska få en bättre lägesbild. Vi ska komma ihåg att detta handlar om stora geografiska områden, och vi behöver ha god underrättelseförmåga inte minst för att följa ryska stridskrafters rörelser.

Fru talman! Det korta svaret på den frågan är att jag i allt väsentligt delar Erik Ezelius bild.

Låt mig bara bredda bilden lite grann kopplat till den hotbildsanalys som ligger till grund för de rätt omfattande åtgärder som vi nu gör på nationell nivå för att rusta upp försvaret men som vi också gör som allierad.

Grunden till det har naturligtvis att göra med det mönster som vi ser i Ryssland. Man har påbörjat en fullskalig invasion och ockupation av Ukraina, och Ryssland har återkommande visat sig villigt att ta mycket stora politiska och militära risker. Man har kanske inte bländat på slagfältet i och med att man under det senaste året inte har lyckats ta mer än knappt 1 procent av Ukrainas territorium, men man är villig att ta väldigt stora skadeutfall.

Just nu är Ryssland uppbundet i och kring Ukraina med någonstans mellan 750 000 och 800 000 soldater. Men man fortsätter investera i sin infrastruktur, inte minst i Leningrads militärdistrikt. Man har uttalade ambitioner att på de ställen där man i dag är verksam på nivån brigadstorlek gå upp till divisionsstorlek. Det är alltså en tredubbling av de förbanden, som man har en uttalad ambition för. Där man i dag har armékårer – jag tänker på 44:e armékåren i Karelen – vill man gå upp till arméer. Man har alltså höga, uttalade ambitioner.

Vi har också fått konstatera att Rysslands produktionsförmåga av försvarsmateriel har ökat högst avsevärt sedan det fullskaliga kriget bröt ut. Om man kan vidmakthålla det produktionstempot men inte förbränna personal och materiel i Ukraina kommer detta att ha vissa militära konsekvenser för oss.

Det brådskar alltså för oss att bygga upp en starkare förmåga till avskräckning och försvar mot Ryssland, även efter en fredsöverenskommelse eller en vapenvila som vi alla vill att ukrainarna ska få. Men det måste vara en långsiktigt hållbar fredsöverenskommelse för ukrainsk del.

Vid sidan av det har vi också sett att Ryssland nu återsätter en hel del av de militära installationer i Arktis som man hade under kalla kriget. Det här är en realitet, varför Nato nu fokuserar på ökad närvaro också i Nordkalotten.

Det som leder och dimensionerar detta är Natos tre nya försvarsplaner. Som jag sa i mitt svar ingår vi i en av dem tillsammans med de andra nordiska länderna, USA, Kanada och Storbritannien. De försvarsplanerna måste vara resurssatta så att de har god förmåga till avskräckning och försvar. Det är i den bilden som Sverige kommer in. Då har vi olika militära förmågemål, där mycket av tyngden ligger i norra Sverige.

Det försvarsbeslut vi tog den 17 december 2024 leder till att vi nu börjar få en starkare subarktisk förmåga. Cloun i detta är på markstridsområdet naturligtvis våra två mekaniserade brigader, 4:e brigaden och 19:e brigaden, som har unik förmåga att kunna verka i de här kalla och krävande miljöerna. Jag brukar säga att det är en sak att kunna överleva i dessa miljöer och en annan att kunna bedriva högintensiv krigföring. Våra soldater kan det bättre än de allra flesta.

Till det kommer naturligtvis – vilket jag kommer att återkomma till – att cloun i mycket av samarbetet är att Sverige är ramverksnation för det som heter FLF Finland, det vill säga Natos aktiviteter för avskräckning och försvar i Finland. Det är ett arbete inom Nato som Sverige leder, i nära samverkan med Finland. Vid sidan av det ingår samtliga nordiska länder i FLF Finland – vilket är bra för det nordiska försvarssamarbetet – och även resursstarka länder som Frankrike, Storbritannien och Italien. Jag återkommer i nästa anförande till hur detta dimensionerar och utformar vår subarktiska förmåga.

Fru talman! Erik Ezelius har frågat mig om regeringen gjort någon analys av vilka militära förmågor som behöver skapas eller stärkas i de norra delarna av landet med anledning av det säkerhetspolitiska läget i Nordkalotten och i så fall vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att höja Sveriges och Natos beredskap och förmåga att verka i den nämnda geografiska regionen.

Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, inklusive Nordkalotten, analyseras fortlöpande både nationellt och i Nato. Finlands och Sveriges Natomedlemskap har förändrat det säkerhetspolitiska läget i Nordkalotten och innebär att vi har en ny kontext när det gäller både operationsplanering och förmågeplanering och att vi behöver ha ett alliansperspektiv i dessa frågor.

Regeringen har verkat för att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder ska tillhöra samma operativa operationsområde. Den 5 december 2025 flyttades tillhörigheten för Sverige, Danmark och Finland till alliansens operativa högkvarter i Norfolk, USA. Förflyttningen innebär att samtliga nordiska länder nu kan ledas från ett och samma operativa högkvarter, vilket ytterligare stärker alliansens förmåga att verka samordnat i Östersjöregionen, Nordatlanten och Arktis.

Nato genomför operationsplaneringen inom hela det euroatlantiska området inklusive Nordkalotten. Sverige är involverat i denna planering, främst på militär nivå. För att kunna verka samordnat inom ramen för alliansens operationsplaner i det nordvästra operationsområdet krävs nödvändiga ledningsresurser. Därför har regeringen gett i uppdrag till Försvarsmakten att förbereda och etablera delar av Natos ledningsstruktur samt att erbjuda Sverige som etableringsplats för dessa.

Alliansens koncept för avskräckning och försvar bygger på att upprätthålla en trovärdig avskräcknings- och försvarsförmåga. Regeringen har i 2026 års regleringsbrev gett Försvarsmakten i uppdrag att tillsammans med Finland etablera Natos framskjutna närvaro i Finland, FLF Finland, utifrån Sveriges ansvar som ramverksnation. Etableringen av FLF Finland är nu pågående, och FLF är en viktig del av Natos samlade avskräckning och försvar och bidrar till att stärka alliansens förmåga på Natos norra flank. Det är också en viktig del av Sveriges och Finlands integrering i Nato.

Fru talman! Tack, Erik Ezelius, för debatten!

Det är en uppenbar styrka när vi kan hitta breda överenskommelser. Det är bra för Sverige, men det är också bra för Försvarsmakten att man får långsiktiga spelregler. Försvarsberedningen har därvid varit helt central.

Mycket av det som låg till grund för Roland Ekenbergs utredning kunde man också hitta i Försvarsberedningens rapporter, som berör vikten av ökad tillgänglighet till personal, givet det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget. Det handlar om att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att få en snabb tillväxt. Detta bygger på att både materiel, infrastruktur och personal växer i takt, och det gör att vi snabbt kan utveckla starka krigsförband. Det är alltså helt avgörande.

Kartläggningen som Försvarsmakten nu ska göra beträffande reservofficerare ska se hur man matchar 7 100 reservofficerare med ett identifierat behov av 8 500 reservofficerare men också beakta att vi har stora pensionsavgångar framför oss bland reservofficerarna. De flesta reservofficerare är i Erik Ezelius och till och med min ålder snarare än yngre.

Regeringen kommer att fortsätta arbeta intensivt med den här frågan. Vi kommer också att återkomma med den proposition som Erik Ezelius efterfrågar, baserad på Roland Ekenbergs utredning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi behöver verkligen fler tekniska officerare inom Försvarsmakten. Där finns en uttalad brist, som vi också har identifierat i försvarsindustristrategin. Där uppmanar vi Försvarsmakten att se över förutsättningarna att få fram fler tekniska officerare. Om vi kan få fram fler reservofficerare med den inriktningen är jag den första att välkomna det. En åtgärd som vidtagits är att man nu kan söka till reservofficersutbildningen två gånger per år i stället för en gång per år. Jag hoppas att detta kan öka möjligheten för fler att söka till utbildningen.

Roland Ekenbergs utredning handlar om att få ökad tillgänglighet till personal på bredden i Försvarsmakten. Precis som Erik Ezelius lyfte upp är det ett antal kategorier som träffas av detta. Det handlar om värnpliktiga och hur de kan användas i olika beredskapslägen. Det handlar också om kontinuerligt anställda soldater och tidvis anställda soldater, inte minst reservofficerare, och deras lagstadgade rätt till ledighet när de tjänstgör inom Försvarsmakten.

Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med ett samlat svar på Roland Ekenbergs utredning. Vi har kunnat ta del av remissvaren, men jag kan och får inte föregripa det arbetet. Med detta sagt, fru talman, tänker jag beröra vikten av att lagstadga reservofficerarnas rättighet. Det skulle kunna regleras i olika anställningsavtal. Försvarsmakten är tydlig med att man inte tycker att det är en rimlig grund. Jag ser i allt väsentligt mycket positivt på Roland Ekenbergs utredning, och vi arbetar i dess anda.

Precis som Erik Ezelius var inne på handlar det om ersättningsnivåer för värnpliktiga. Där tog vi ett första steg i höstens budget där vi tog med delar av Roland Ekenbergs utredning såtillvida att vi höjde dagersättningen för värnpliktiga. Vi har också höjt ersättningen för officersaspiranter.

Sedan har Ekenbergs utredning ett mer omfattande förslag som jag tycker är intressant, men det kunde vi inte föregripa i budgeten. Utredningen måste remitteras, och vi fick alla remissvar den 14 november. Vi har dock tagit ett steg. Det handlar till stor del om erkännande, både för värnpliktiga och för officersaspiranter. Man ska få en rimlig ersättning när man gör viktiga åtgärder och insatser för Sveriges säkerhet.

Vi kommer att arbeta vidare med Roland Ekenbergs utredning, och regeringens ambition är att lägga fram en proposition under våren för att snabbt kunna säkra en snabbare förmågetillväxt när det kommer till tillgänglig personal för Försvarsmakten.

Fru talman! Erik Ezelius vet bättre än de allra flesta i kammaren vad det innebär att tjäna landet i uniform, och jag vet att han själv har varit officer. Jag uppskattar också att han är villig att dela med sig av sina insikter. Det är ofrånkomligen så att personalen är kärnan i försvaret, och den kommer att behöva tillväxa.

I en internationell jämförelse har Sverige i allmänhet ett starkt personalförsörjningssystem, delvis på grund av värnplikten, som utgör basen för inte minst markstridskrafterna. Rekryteringen går också bra när det gäller officerare och specialistofficerare, och vi har nu en volym på 310 reservofficerare. Tidigare har vi haft problem med att många har tagit en utbildningsplats men inte genomfört utbildningen. I år gjordes ett överintag för att inte få tomma platser. Det drar alltså åt rätt håll. Vad gäller specialistofficerare har utvecklingen varit ännu bättre, och jag tror att det nu är runt 550 personer som är specialistofficerare.

När det gäller reservofficerare, som är huvudfokus för denna debatt, stämmer det som Erik Ezelius säger att det har ökat snabbt proportionellt men att det fortfarande är rätt små volymer. Problemet är rekryteringen. Det finns möjlighet att utbilda fler än vad som görs i dag, men tyvärr är det lite för få som söker. Jag tror att det var 385 som sökte, 85 som kom in och 79 som slutexaminerades under förra året. Detta utgör ett problem.

Det finns alltså inget motstånd mot att ta in fler personer, och det finns infrastruktur och förutsättningar för det. Men det är som sagt lite för få som söker. Till specialistofficersutbildningen var det bara tre personer som sökte. Det finns alltså utrymme för fler.

Det finns skäl för Försvarsmakten att göra ett större arbete, och kartläggningen är därför central. Man har identifierat att ungefär 5 800 behövs för krigsorganisationens behov och utveckling. I dag finns ungefär 7 000, men precis som Erik Ezelius sa har många av dem inte tjänstgjort ännu. 82 procent är 45 år eller äldre.

När det kommer till reservofficerarna har Försvarsmakten alltså ett arbete att göra för att identifiera att rätt person hamnar på rätt plats. Vi fortsätter naturligtvis att följa denna fråga noga. Mitt departement har också kontakt med Förbundet Reservofficerarna för att få deras perspektiv.

Det som skapar bättre förutsättningar för rekrytering är den utvidgade värnplikten, som träffar allt fler. Försvarsmakten ligger nu över volymen i försvarsbeslutet, som vi tog i december 2024, för i princip alla personalkategorier. Rekryteringen går alltså bra. Vi skulle ligga på ungefär 8 000 värnpliktiga i år, och vi ligger på 8 200. Även de andra kategorierna går bra.

Ju fler värnpliktiga vi får fram, desto bättre blir förutsättningarna för människor att göra valet att studera till reservofficerare. Det är en kategori som liksom många andra kategorier inom Försvarsmakten behöver växa.

Fru talman! Erik Ezelius har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att utbilda fler reservofficerare. Erik Ezelius har också frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att ge reservofficerare bättre förutsättningar att kunna tjänstgöra.

Reservofficerare fyller en viktig funktion i Försvarsmakten. Försvarsmakten har i budgetunderlaget för 2026 meddelat att det totala behovet av reservofficerare under perioden 2025–2035 uppgår till 5 800.

Behovet av krigsplacerade reservofficerare ökar i takt med den förmågetillväxt som beslutats för krigsorganisationen. Försvarsmakten bedömer i sitt budgetunderlag för 2026 att krigsorganisationens ökade behov framför allt tillgodoses genom krigsplacering av befintliga reservofficerare. Försvarsmakten beslutade i juni 2025 att därutöver öka utbildningsvolymerna under försvarsbeslutsperioden 2025–2030.

Regeringen beslutade den 4 januari 2024 att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå hur tillgången på bland annat reservofficerare kan förbättras i syfte att stärka det militära försvarets uthållighet. Uppdraget innefattade bland annat att analysera om det finns ett behov av att införa en uttrycklig rätt till tjänstledighet från civil anställning för reservofficerare samt en skyldighet att tjänstgöra. I juli 2025 mottog regeringen utredningens betänkande Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret (SOU 2025:86). Betänkandet har remitterats. Utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter analyseras nu i Regeringskansliet.