Pål Jonson

Herr talman! Jag kan konstatera att jag och Elsa Widding har väldigt skilda säkerhetspolitiska perspektiv. Jag kan också konstatera att Försvarsberedningen, där alla åtta partier ingår, har gjort bedömningen att Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska omvärldsläget sedan andra världskrigets slut. Det gör vi på grund av att Ryssland har påbörjat ett oprovocerat krig mot Ukraina. Detta skapar mycket stora spänningar och risker i vårt närområde, och vi måste vidta åtgärder i detta försämrade säkerhetspolitiska omvärldsläge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sådan åtgärd är naturligtvis att vi stärker vårt eget totalförsvar. Det är helt nödvändigt. Vi ligger nu över 2 procent av bnp, som Nato beräknade, och vi har fördubblat vår militära försvarsbudget på fem år. Vi kommer också att fördjupa vårt internationella försvarssamarbete. Det handlar naturligtvis om det fullvärdiga Natomedlemskapet. Genom Natomedlemskapet omfattas vi av artikel 5 och Natos gemensamma försvarsplanering. Det gjordes en säkerhetspolitisk analys innan Sverige blev fullvärdig medlem. Jag hade själv möjlighet att sitta i gruppen för detta, och den konstaterade att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara stabiliserande, inte destabiliserande, och skulle bidra till stabilitet och säkerhet i närområdet.

Vi behöver också fördjupa vårt bilaterala försvarssamarbete med USA. Det var den förra regeringen som påbörjade arbetet med den processen. Det ska också ses mot bakgrund av det omfattande bilaterala samarbete som vi har haft med USA egentligen sedan 2016, då Sverige och USA ingick det som heter statement of intent om att fördjupa samarbetet. Sedan har vi ett trilateralt samarbete mellan Sverige, Finland och USA, och vi övar i dag med USA i mycket större omfattning än tidigare. Det är mycket viktigt för svensk säkerhet.

Det är också bra att Norge redan har ett DCA-avtal och att nu Sverige, Finland och Danmark förhoppningsvis också ska få det. Det bidrar till stabilitet och säkerhet. De baltiska länderna har detta, och också Polen, Tjeckien och Ungern.

Detta bidrar till stabilitet och är krigsavhållande. Det är inte så att det ökar risken för angrepp. Den säkerhetspolitiska analys som gjordes av analysgruppen för det svenska Natomedlemskapet men också en enig försvarsberedning pekade på att DCA-avtalet är viktigt också för svensk säkerhet. Det minskar risken.

Det höjer naturligtvis tröskeln för att angripa Sverige om vi har amerikansk militär närvaro i vår region. Nato bygger på transatlantiskt samarbete, och den amerikanska delen av detta är omistlig. Det är krigsavhållande och stabiliserande.

Låt mig också säga några saker beträffande Widdings påstående här om tillträdet. Det är naturligtvis inte amerikanska baser det handlar om. Det handlar om att amerikanska styrkor ska kunna få använda svenska baser. Det är en skillnad.

Det bygger också på respekt för svensk suveränitet, svensk lagstiftning och svenskt samtycke. Om USA vill ta in försvarsmateriel i Sverige måste man ange när man ska göra detta, vilken typ av försvarsmateriel och hur mycket. Det är en omistlig del i avtalet. Det är viktigt och stabiliserande att vi har avtalet.

Låt mig också säga någonting om själva processen för framtagandet av avtalet. Det undertecknades av mig och min amerikanske kollega den 5 december. Det kommer nu att läggas fram för riksdagen. När riksdagen fattar beslut ska inte jag avgöra, utan det är riksdagen som avgör detta.

Vi har remitterat en departementspromemoria på nästan 400 sidor. Vi har haft 111 remissinstanser. Det finns alla förutsättningar att bedriva debatt och diskussion om de här frågorna.

Låt mig vara tydlig om detta. Avtalet kommer att bidra till stabilitet och säkerhet i närområdet. Det är bra att alla nordiska länder nu har liknande arrangemang för att stärka den amerikanska närvaron i norra Europa.

Herr talman! har frågat mig när DCA-avtalet kommer upp till omröstning och när det börjar gälla. Hon har vidare frågat mig om jag och regeringen har vidtagit åtgärder, och i så fall vilka, för att säkerställa att kärnvapen inte kan bli aktuella på svenskt territorium vid en eventuell upptrappad konflikt med Ryssland. Slutligen har Elsa Widding frågat mig om jag och regeringen har tagit initiativ till en analys av på vilket sätt DCA-avtalet bidrar till Sveriges säkerhet och om jag i så fall kan redogöra för utfallet av analysen.

Till att börja med vill jag framhålla att DCA-avtalet blir en hörnsten i försvaret av norra Europa. Avtalet gör det möjligt för Sverige och USA att arbeta mer effektivt tillsammans, vilket bidrar till Sveriges säkerhet. Avtalet är dessutom en förutsättning för att Sverige snabbt och förberett ska kunna ta emot stöd från USA vid ett försämrat säkerhetsläge, vilket stärker säkerheten för USA och våra nordiska och baltiska grannländer. Ingåendet av avtalet är i sig en viktig signal om USA:s säkerhets- och försvarspolitiska engagemang med Sverige.

Utgångspunkten för DCA-avtalet är att alla aktiviteter ska ske med full respekt för svensk suveränitet och svenska lagar. Det närmare säkerhetssamarbete som fastställs genom avtalet baseras på svenskt samtycke. Avtalet ger USA tillträde till ett antal områden och anläggningar som disponeras av Försvarsmakten och i ett fall av Försvarets materielverk. Sverige och USA kommer gemensamt att ha tillgång till samtliga platser, utom de delar som dessa parter ska enas om att endast den amerikanska styrkan ska ha tillgång till. Avtalet öppnar för ett ännu närmare samarbete med USA både bilateralt och inom ramen för Nato.

Ett ingående av DCA-avtalet förändrar inte den ståndpunkt som kom till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan. Sverige ansökte med brett stöd i riksdagen om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsberedningen konstaterade i sin säkerhetspolitiska rapport Allvarstid från 2023 att DCA-avtalet kommer att skapa förutsättningar för amerikanskt stöd om säkerhetsläget så kräver och därmed får stor betydelse för Sveriges säkerhet.

Sverige har redan ett nära samarbete med USA på det säkerhets- och försvarspolitiska området, och det kommer att fördjupas ytterligare med DCA-avtalet. Att snabbt kunna få amerikanskt stöd före eller tidigt i ett hotfullt skede är av mycket stor betydelse för att förebygga uppkomsten av militära hot mot Sverige och mot allierade i närområdet, för att avskräcka och för att i sista hand möta ett väpnat angrepp. Norge har redan ett bilateralt DCA-avtal med USA, och även Finland och Danmark har undertecknat sådana avtal med USA. Det är ett viktigt uttryck för den säkerhets- och försvarspolitiska samstämmighet som finns i Norden och för de gemensamma behoven.

Vad gäller avtalets ikraftträdande krävs det att riksdagen godkänner avtalet och beslutar om detsamma. En proposition med förslag beräknas kunna lämnas till riksdagen den 8 maj. Efter riksdagsbehandlingen kommer USA att underrättas om att avtalet kan träda i kraft. Ett ikraftträdande bör kunna ske under 2024.

Fru talman! Tack, Marléne Lund Kopparklint, för frågan!

Sverige har stor erfarenhet av att samverka med Nato sedan tidigare. Det har vi gjort i Afghanistan, i Kosovo och i Libyen, och vi har också deltagit i nästan alla Natoövningar.

Under den senaste tiden har vi naturligtvis också blivit integrerade i Natos gemensamma försvarsplanering. Detta arbete går bra. Vi känner oss djupt välkomna in i försvarsalliansen, också eftersom vi har viktiga militära resurser och förmågor som vi kan stärka Nato med. Vi har till exempel unika förmågor när det kommer till Östersjöområdet. Vi har också det som heter subarktisk förmåga, det vill säga att kunna agera i väldigt krävande miljöer.

Vi har fört en nära dialog med Finland om vilka lärdomar som finns. De brukar peka på att man ska komma ihåg de tre i:na: intensiteten när det kommer till medlemskapet, den myckna informationen samt identiteten - att hela tiden tänka att vi är Nato och att Nato inte är någon annan. Det är några av de generella lärdomar som vi har dragit efter den första månaden i försvarsalliansen.

Fru talman! Jag svarar på frågan då jag tolkar det som att den gäller vilken försvarsvilja vi har.

De flesta internationella mätningar pekar på att vi har en stark försvarsvilja i Sverige. Det är i grunden bra. Vi har sett uttryck för det. Till exempel har vi efter att det fullskaliga kriget i Ukraina bröt ut sett en ökning med ansökningar till hemvärnet med över 600 procent. Vi har sett exempel på att väldigt många fler människor också engagerar sig i de frivilliga försvarsorganisationerna. Det finns också mätningar som pekar på ett ökat intresse bland de värnpliktiga för att göra värnplikten efter att kriget bröt ut. Det inger hopp.

Jag tror att det som Staffan Eklöf refererar till är att många ungdomar i mönstringsenkäten gör självskattningen att de inte har förmåga att genomföra värnplikten. Jag vet att Plikt- och prövningsverket nu ser över möjligheten att tillse att värnpliktiga också behöver lämna in ett intyg för att verifiera om de har brister som kan hindra dem.

I allmänhet pekar dock de flesta mätningar på att det finns en stark försvarsvilja i Sverige. Det är naturligtvis oerhört viktigt för vår försvarsförmåga.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Lena Johansson för frågan om veteraner. Är det någon fråga jag tror att vi ska eftersträva en bred enighet kring här i kammaren så är det just frågan om erkännandet av våra veteraner.

Vi har nu presenterat en veteranstrategi. Det gjorde jag i december. Vi diskuterar hur vi sedan kan gå vidare med konkret innehåll i detta. Det kan till exempel handla om ett veterancentrum för rekreation för soldater som har varit ute på internationella insatser.

Jag har själv haft möjlighet att besöka det centrum som finns utanför Kongsvinger och tycker att det är en imponerande verksamhet. Jag utesluter inte att vi ska kunna vidta liknande åtgärder i Sverige. Samtidigt finns det ett antal frivilligorganisationer som erbjuder den typen av service och stöd.

Vi kommer att arbeta vidare med de här frågorna, och vi kommer att eftersträva en bred politisk samsyn precis som vi gör när vi skickar ut soldater utomlands. Veteranpolitiken är en del av den samlade politiken som vi har för internationella insatser och veteraner.

Fru talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för frågan och hennes djupa personliga engagemang på detta område.

Det har funnits stora brister i den personliga utrustningen under en längre tid, och det är inte bra. Vi har vidtagit åtgärder för att hantera detta. Det handlar om att se till att det är balans mellan mål och medel - vi höjde ju försvarsanslaget med 28 procent, eller 27 miljarder, i år. Vi har också gett Försvarsmakten i uppdrag att regelbundet komma till Försvarsdepartementet och redovisa hur arbetet med organisationsbestämmande materiel och personlig utrustning går. Det är viktigt att det är bra villkor för de värnpliktiga.

Vi vill också att fler kvinnor ska söka sig en karriär i försvaret, antingen som officerare, soldater eller reservofficerare. Då är det givetvis extra viktigt att man kommer till rätta med de brister som finns, inte minst när det gäller ballistikskydd för kvinnor och underkläder.

De redovisningar jag hittills fått av Försvarsmakten pekar på att situationen ser väsentligt bättre ut i år än vad den gjorde i fjol, så det går åt rätt håll.

(Applåder)

Fru talman! Vi arbetar på en rad olika sätt för att stärka Försvarsmaktens personalförsörjning. Vi diskuterade förut den utredning som Roland Ekenberg håller i och som ser över hur vi ska öka tillgången på civila, officerare, reservofficerare och anställda soldater.

Till detta kommer att vi har vidtagit åtgärder. Vi har ju finansierat för att kunna bygga ut antalet platser på officersutbildningen från 250 till 275, och vi har höjt ersättningsnivåerna för officersaspiranterna. Vi har alltså vidtagit en rad åtgärder för att stärka personalförsörjningen i alla delar. Men jag utesluter inte att vi kommer att behöva vidta fler åtgärder. Försvarsmakten är starkt beroende av sin personal, som är dess viktigaste beståndsdel. Vi kommer givetvis också att beakta vad Försvarsberedningen säger i sin slutrapport, som kommer den 26 april.

Fru talman! Varmt tack, Lars Püss, för en viktig fråga!

Det nordiska samarbetet vilar både på en intressegemenskap i och med att vi delar hotbild och på att vi delar en djup värdegemenskap. Det skapar goda förutsättningar för att vidareutveckla ett redan sedan tidigare bra nordiskt samarbete. Framför allt har Sverige och Finland haft ett djupt samarbete. Genom att hela Norden nu är fullt ut integrerade i Nato skapas det givetvis helt nya möjligheter, i grunden för att vi kommer att ha en gemensam försvarsplanering.

På nästa möte med Nordefco, som är det nordiska försvarssamarbetets främsta uttryck, kommer vi förhoppningsvis också att underteckna en ny vision för det nordiska försvarssamarbetet fram till 2030. Jag ser goda förutsättningar för att alla delar av Försvarsmakten, inte minst luftförsvaret, kommer att ha bra förutsättningar att fördjupa sitt samarbete. Vi har också en intensifierad dialog kopplad till bland annat infrastruktur för att kunna främja rörlighet över gränser när det gäller militära resurser och förmågor.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Anna Lasses, för en angelägen fråga!

Vi arbetar intensivt på Försvarsdepartementet, naturligtvis i nära dialog med infrastrukturminister Andreas Carlson, med hur vi behöver anpassa svensk infrastruktur mot bakgrund av vårt Natomedlemskap. Vi har också haft möjlighet att söka och även få medel genom EU för att stärka det som heter militär mobilitet, det vill säga att man ska ha möjlighet att transportera stora mängder försvarsmateriel över gränserna. Inte minst handlar detta om samarbete mellan Sverige och Norge, som har EU:s längsta gemensamma gräns. Vi har alltså ett intensivt samarbete mellan våra departement.

Vi samordnar även mycket av det arbetet inom ramen för Nato. Det kommer att finnas förväntningar inom Nato på att vi stärker vår infrastruktur just för att göra de nya försvarsplaner som Nato håller på att upprätta trovärdiga. Då är en robust infrastruktur i alla dess delar en mycket viktig komponent. Det arbetet är pågående.

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för en angelägen fråga! Sverige har skickat försvarsmateriel till Ukraina för över 30 miljarder. Vi skickade för en dryg månad sedan vårt 15:e stödpaket, som var det största hittills, på ungefär 7 miljarder. Det innehöll också artilleriammunition.

Vid sidan av detta arbetar vi på en rad sätt med hur vi kan stärka stödet. Ett sätt att få fram mer artilleriammunition snabbt handlar om det så kallade tjeckiska initiativet, som vi också är med och finansierar. Det bygger på att man upphandlar artilleriammunition utanför EU. Det är en fördel, för då kan vi snabbt få fram den artilleriammunitionen till Ukraina.

Vi har också gett ett nytt uppdrag till Försvarsmakten att ta fram nya paket, för Sverige kommer att fortsätta stötta Ukraina. Vi kommer också att verka för att den svenska försvarsindustrin ska ha möjlighet att sälja mycket enklare direkt till Ukraina, och vi kan bidra med finansiering på det sättet.

Fru talman! Ja, det gör det. Det svenska bidraget i Lettland syftar, precis som Jörgen Berglund vet, till att stärka Natos förmåga, avskräckning och försvar. Nato är en defensiv försvarsallians, men man är väldigt tydlig med att ett angrepp på ett land är ett angrepp på andra. Därför är den förstärkta militära närvaron i Lettland viktig. Detta är naturligtvis till del också en konsekvens av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Vid sidan av det tittar vi på om man kan bidra till Natos stående maritima styrkor och möjligen också till Air Policings insatser framöver.

Fru talman! Jag tackar Hanna Gunnarsson för frågan men också för hennes djupa personliga engagemang för Försvarsmaktens personal, som jag verkligen uppskattar.

Utredningen tillsattes i januari och berör en rad olika frågor. Den berör hur vi kan öka tillgängligheten när det kommer till civil personal, reservofficerare, anställda soldater och också värnpliktiga.

Det är precis som Hanna Gunnarsson säger, att Försvarsmaktens personal är ryggraden i vår försvarsförmåga. Vi kommer inte att kunna åstadkomma ökad tillväxt om vi inte också får fler personer inom Försvarsmakten. Det är också därför som jag tror att det är viktigt att vi bygger ut värnplikten, så att vi kan få fler människor som kan söka sig till uppdrag som soldat, reservofficer, specialistofficer eller officerare.

Jag utesluter inte att det finns möjligheter att gå snabbare fram, antingen om man utreder snabbare eller om man kan landa i ett delbetänkande. Det är ju viktigt att vi får så bra förutsättningar som möjligt att växa snabbt, och då måste vi naturligtvis försöka ta höjd för det.

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för debatten, interpellationen och engagemanget för att hitta bra och effektiva dialogformer och även tillståndsprocesser! Vi är eniga om, tror jag, att försvaret måste få växa. Det kommer att öka i omfattning. Vi är också eniga om det ökade behovet av energi. Det här är alltså frågor som vi kommer att fortsätta arbeta med.

Ibland framställer man det som att Försvarsmakten inte är engagerad i de här frågorna, men det stämmer inte. Försvarsmakten arbetar hårt med detta. Ibland får man också höra att Försvarsmakten alltid säger nej. Det stämmer inte heller. När det kommer till den landbaserade vindkraften brukar man, efter vad jag förstår, säga ja i ungefär 80 procent av fallen. Det är svårare med den havsbaserade vindkraften. Det har delvis att göra med sjölägesbild, luftlägesbild, övningar och vårt geografiska läge. Det är de målkonflikter vi har att hantera och ytterst värdera. Med det sagt - varmt tack för interpellationen!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag har några kommentarer och kommer att göra några nedslag.

Ju mer man jobbar och driver på, Adrian Magnusson, desto mer utförliga svar får man. Att jag nu har ett längre svar att ge beror ju på att det här är en interpellationsdebatt. Det kan jämföras med vad jag kan ge i ett skriftligt svar. Den formen brukar vara kortare och mindre utförlig. Adrian Magnusson får gärna ta på sitt konto som riksdagsledamot att han driver på och engagerar sig i de här frågorna.

Jag vill säga till Niklas Karlsson att jag under debatten inte ens har hunnit nämna Nato. Det kanske var därför jag fick höra de vänliga orden. Vi har haft ett bra samarbete; det vill jag understryka. Jag delar naturligtvis bedömningen att Försvarsmakten är en central del av samhället. Det är inte Försvarsmakten som går med i Nato, utan hela samhället. Det handlar om folkförankring, engagemang och försvarsvilja, och det är jätteviktigt med stark interaktion mellan Försvarsmakten och övriga samhället.

Låt mig också ta upp några frågor som jag vet brukar vara komplicerade. Den interaktion som behöver ske mellan Försvarsmakten och länsstyrelserna handlar mycket om frågor som rör försvarsplanering. Den omfattas av 15 kap. 2 § om försvarssekretess i offentlighets- och sekretesslagen och handlar om information som behöver överföras till länsstyrelserna. Därför har vi gett i uppdrag till länsstyrelserna att se till att de har rådighet och möjlighet att hantera sekretessbelagd materiel.

Jag förstår frustrationen många upplever när det blir ett nej utan att Försvarsmakten kan motivera varför, på grund av offentlighets- och sekretesslagen. Om vi kan komma framåt där tror jag att det är väldigt mycket vunnet. Försvarsmakten arbetar med att hantera de processerna så att de blir snabbare, effektivare och mer förutsägbara. Man har inom ramen för sitt ekonomiska anslag till militärregionerna ökat antalet människor inom Försvarsmakten som arbetar med detta. Inom militärregion Mitt har man till exempel ökat med fem sex personer, och det gör man också inom de andra militärregionerna. Målsättningen är naturligtvis att få förutsägbara, effektiva och snabba processer.

Låt mig säga något om signalvärden. Det är klart att man kan påstå något och agera via regleringsbrevet. Det är bra att skicka signaler, men det viktiga är kanske inte bara vad man säger utan också att man följer upp det och framför allt att det blir verkstad. Därför tycker jag, mot bakgrund av att Försvarsmakten har arbetat intensivt med frågan, tittat på årsredovisningen och presenterat den rapport som kom den 24 oktober där man kom med konkreta förslag, att det är vi inom politiken som ska göra verkstad av det. Förslagen omvandlades också till direktiv som ett viktigt inspel till den utredning kopplad till tillståndsprocesser för havsbaserad vindkraft som nu sker och som jag har förstått ska vara klar under hösten.

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för din interpellation!

Det är också glädjande att se Niklas Karlsson tillbaka i sadeln i försvarspolitiken. Vi hade ett alldeles utmärkt samarbete inom ramen för försvarsutskottet. Varmt välkommen tillbaka! Jag hoppas att det inte är ett temporärt inhopp utan att vi kan fortsätta den utmärkta dialogen.

Låt mig börja med det försämrade säkerhetsläget, som vi alla i den här kammaren säkert är ense om. I ljuset av det allvarliga läget kommer Försvarsmakten att behöva öva mer än man har gjort. Man kommer att behöva växa mer. Då kan det uppstå målkonflikter. Det har vi också sett tidigare, inte minst när det kommer till havsbaserad vindkraft. Det handlar om att havsbaserad vindkraft kan påverka sjölägesbilden. Det kan också påverka luftlägesbilden. Det kan påverka möjligheterna till låghöjdsflygning och olika typer av övningsverksamhet. Det är de målkonflikter som ibland kan uppstå på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan gällde regleringsbreven. Det är helt korrekt att detta stod med i regleringsbreven för 2022, 2021 och 2020. Varför står det inte med nu? Det finns två skäl. Det första är att vi bör vara medvetna om att det som står i regleringsbrevet om att myndigheten ska samverka och skapa goda förutsättningar också står i artikel 5 i Försvarsmaktens instruktion. Där står det uttryckligen att Försvarsmakten ska bedriva den typen av verksamhet. Det är klart att vi kan markera i regleringsbrevet, för att skicka signaler. Men den som läser instruktionen ser att Försvarsmakten redan har det uppdraget.

Det andra skälet till att vi inte slentrianmässigt tar med det varje gång i regleringsbrevet är att vi den 24 oktober 2022 fick en utförlig rapport av Försvarsmakten om hur man vill vidareutveckla samarbetet. Där är Försvarsmakten tydlig på ett antal områden. Man vill ha snabba, effektiva och förutsägbara processer. Det är mål som jag tror att vi alla kan hålla med om.

Försvarsmakten har också väldigt konkreta förslag för hur man ska uppnå de processerna. Framför allt säger man: När det gäller vårt bidrag blir det mycket bättre om vi kommer in tidigt i planeringsprocessen snarare än i tillståndsprocessen. Det är alla ense om.

Försvarsmaktens omfattande rapport är ett viktigt inspel i den pågående utredningen om havsbaserad vindkraft. Försvarsmakten sitter med i de processerna som en expertmyndighet och arbetar alltså aktivt med frågan.

Jag vill understryka en annan sak. Om man inte tror mig eller tror på att Försvarsmakten är engagerad föreslår jag att man läser Försvarsmaktens årsredovisning för 2023. Där finns ett långt stycke om hur de arbetar i dialog med andra myndigheter, också för att kunna skapa balans mellan Försvarsmaktens tillväxt och de behov vi alla har, också när det gäller tillgång till bättre energi.

Detta är de överväganden som ligger bakom att vi inte har lagt in det i regleringsbrevet. Det står i instruktionen. Om man inte tror mig eller tror på att Försvarsmakten arbetar med det kan man med fördel ta del av Försvarsmaktens årsredovisning, där jag tycker att de redogör mycket bra för det arbete som bedrivs inom Försvarsmakten också för att kunna lösa de här samexistensfrågorna.

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om regeringens skäl till att i regleringsbreven för 2023 och 2024 avseende Försvarsmakten stryka formuleringen "Försvarsmakten ska fortsätta att utveckla förmågan till tidig dialog och samverkan med relevanta myndigheter och organisationer i planerings- och prövningsprocesser för förnybar energiproduktion."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar Adrian Magnussons syn avseende behovet av en utökad energiproduktion. I den energipolitiska inriktningspropositionen föreslår regeringen att Sverige ska planera för ett energibehov om minst 300 terawatttimmar 2045 (prop. 2023/24:105). Det innebär ett stort behov av fossilfri elproduktion som bidrar till en snabb expansion av energisystemet.

Försvarsmakten har de senaste åren vid flera tillfällen redovisat hur myndigheten arbetar med samverkan och dialog i planerings- och tillståndsprocessen för vindkraft. Vad som tydligt framgått är att Försvarsmakten mest effektivt bidrar till utbyggnaden genom att medverka i tidiga skeden där användningen av mark- och vattenområden planläggs, till exempel i havsplaneringen.

Försvarsmakten lämnar varje år svar på flera hundra samråd gällande planerade vindkraftsprojekt. När myndigheten ser att en anpassning behövs för att möjliggöra samexistens förs en dialog med de sökande. I de fall ett projekt inte kan genomföras utan att skada försvarsintressen är det med hänsyn till försvarssekretess i regel inte möjligt att föra ytterligare dialog om de bakomliggande orsakerna. Det är bland annat därför det är viktigt att försvarets intressen hanteras i tidiga planeringsskeden.

Att skapa förutsättningar för en ökad energiproduktion är en viktig fråga för regeringen. Försvarsmakten deltar aktivt i flera samarbetsprojekt med olika myndigheter för att ge bättre förutsättningar för utbyggnad av vindkraft, och jag ser därmed inga skäl att ha kvar uppdraget i regleringsbrevet.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för ditt engagemang i frågan och för konkreta inspel som jag tar med mig!

Jag har haft förmånen att besöka I 13 tillsammans med Carl-Oskar Bohlin. Vi har också haft ett uppsamlingsmöte med alla 30 förbandsorter i Sverige, där också Falun var representerat, för att på statlig nivå, på regional nivå med länsstyrelserna och på kommunal nivå diskutera dessa frågor och hur vi kan skapa bättre förutsättningar för tillväxt. Jag uppskattar den dialogen, och jag uppskattar också engagemanget och den breda samsynen i denna kammare för ett starkare totalförsvar.

Någonting som vi har arbetat mycket med på Försvarsdepartementet, avslutningsvis, är stödet till Ukraina. Ukrainarna kan lära oss en hel del om vikten av snabb tillväxt och förmåga till snabb tillväxt. Mycket av det stöd vi har lämnat till Ukraina har vi kunnat lämna på veckor och månader. Det har gått snabbt, det har varit framgångsrikt och det har varit bra. Många av våra egna nationella processer tar år och årtionden.

En hel del av dessa frågor berör strukturer, men det finns naturligtvis också kulturer som man behöver jobba med inom myndigheter och mellan myndigheter. Vi kan också behöva jobba med dem inom Regeringskansliet i akt och mening att få ett starkare totalförsvar som skapar bättre förutsättningar för att kunna bidra till fred och stabilitet i vårt närområde.

Tack så mycket för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.