Mathias Tegnér

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är svårt att hantera alla dessa frågor på två minuter. Det har blivit en debatt där vi har varit lite överallt.

Jag vill börja med att säga något om den värld vi befinner oss i, en globaliserad värld som blir mer och mer ojämlik. En busslast med de absolut rikaste människorna i världen äger lika mycket som halva jordens befolkning. Detta perspektiv tycker jag också är viktigt. Jag tror att de som är framgångsrika i dagens värld också - detta ger de ofta uttryck för själva - är beredda att betala mer skatt.

Om vi ska prata om skattepolitiken mer allmänt, vilket jag älskar som ledamot i skatteutskottet, kan vi konstatera att det finns ett behov av högre skatter på kapital och lägre på arbete. En bred skattereform hade alltså varit bra för Sverige. Tyvärr förefaller inte högern i svensk politik tycka att detta är en bra idé. Statsministern har flera gånger avfärdat det. Det hade varit bra för Sverige. Problemet är bara att den regering vi nu har inte ser problemen med att några få blir väldigt rika.

När det gäller inflation tror jag att statsrådet blandade ihop olika partier. Socialdemokraterna har aldrig verkat för att vi ska ha en oseriös ekonomisk politik. Vi har också i regeringsställning visat att vi kan ta ansvar. Däremot finns det många ekonomer, exempelvis Lars Calmfors som ministern själv refererade till, som tycker att vi behöver låna mer till investeringar i infrastruktur.

När det gäller vad som skapar jobb har ministern flera gånger bara refererat till det ena benet: När man sänker skatten skapas jobb. Det är riktigt. Men när man sänker skatten försvinner också intäkter för staten, som ofta används till något som också skapar jobb. Det blir inte särskilt jämförbart när man resonerar på det sättet.

Sammanfattningsvis hoppas jag, även om det faktiskt är ministern och inte den gamla regeringen som har gömt den, att ministern ska ta en titt på min utredning igen. Den innehåller många bra förslag när det gäller hur man kan förbättra för företagare i Sverige.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret även om vi i detta avseende är mindre eniga än tidigare.

För att börja med verklighetsbeskrivningen när det gäller de olika utredningarna måste jag säga att det viktiga inte är vilken utredning man lyssnar på utan att man faktiskt skapar bättre regelverk för företagen.

Jag tror att om ministern exempelvis talar med näringslivets organisationer hör hon tydligt att alltför smala regler som inte är anpassade för egenföretagare riskerar att skapa större problem.

Då är en väg att gå den som jag föreslog i min utredning. Men det som är viktigt här är inte exakt vilket förslag man lägger fram, utan det som är viktigt är att vi får regelverk där SGI för företagare kan fastställas snabbt, att regelverk för SGI för företagare också hanterar det faktum att många egenföretagare är kombinatörer och dessutom att man väger in att företagare ofta har betalat in egenavgifter över ganska lång tid. Där finns det, tycker jag, en brist om man bara tittar på det senast deklarerade resultatet.

När det gäller vad som skapar tillväxt och gott näringsklimat skulle jag vilja gå tillbaka till den OECD-undersökning som jag refererade till. Där framgår det väldigt tydligt att konkurrenskraft skapas av saker som infrastruktur, hälsa, utbildning, högre utbildning och innovationskraft. Det innebär att när man sänker skatter gäller det att man sänker rätt skatter och att man också överväger vad som händer när resurserna till välfärden och infrastrukturen minskar. Det menar jag att moderata företrädare ibland inte ser.

Sverige är ju ett litet, exportberoende land, och det innebär att exempelvis frihandeln är extremt viktig för vårt näringsklimat och vår konkurrenskraft. Av all handel i Sverige går 70-80 procent mot EU, och när vi nu har en regering som stöder sig på ett parti som på ett eller annat sätt är kritiskt till EU är risken att det påverkar till exempel vår export.

Frihandel kan inte heller diskuteras i ett vakuum, för vi vet ju att det finns vinnare och förlorare på frihandel. Då är det faktiskt så att när vi hamnar i en situation där det finns framgångsrika företag och företag som går sämre, vinnare och förlorare, och anställda som är vinnare eller förlorare beroende på i vilken bransch och på vilket företag de jobbar är det extremt viktigt för att det ska finnas trygghet och förståelse för det internationella handelssystemet att vi har ett trygghetssystem i botten.

Nog kan en sänkt skatt här eller där marginellt förbättra klimatet för företagare. Men de stora frågorna för att ha ett gott näringsklimat i Sverige handlar om att åtgärda de saker som inte fungerar så att vi får en skola som faktiskt fungerar, trygghetssystem som man kan lita på och infrastruktur som för människor från en plats till en annan. Det är centralt för trygghetssystemet, och ska man göra det är det inte sänkta skatter som är det viktigaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Exempelvis Lars Calmfors har också konstaterat att marginaleffekterna i vårt skattesystem inte är särskilt höga just nu och att man då borde prioritera andra saker, som investeringar i infrastruktur, snarare än att ge sig på ytterligare ett jobbskatteavdrag.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Precis som statsrådet säger handlar min fråga alltså om sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare. Men jag skulle ändå vilja börja på en annan bog, där ministern var för en stund sedan i den tidigare interpellationsdebatten - alltså att frågor kopplat till företagande hänger ihop med flera andra frågor. Trygghet och tillväxt hänger ihop. Därför skulle jag vilja börja med de stora perspektiven.

Flera internationella undersökningar visar att företagen i Sverige har goda förutsättningar och ramvillkor i förhållande till omvärlden. Sverige har i åratal prenumererat på tio-i-topp-placeringar i olika rankningar av konkurrenskraft, exempelvis OECD:s index. Den typen av index mäter ett antal frågor brett, såsom infrastruktur, hälsa, utbildning, högre utbildning och innovationskraft. Det visar att konkurrenskraft inte bara består av en enstaka fråga, en enstaka sektor eller en enstaka skattesats.

I den här kontexten är just trygghetssystemen för företagande viktiga, och vissa forskare hävdar att det är extremt viktigt att vi har robusta trygghetssystem för företagare om vi också vill ha fler kvinnliga företagare. Om så är fallet vågar jag inte uttala mig om, men det verkar inte helt orimligt.

Jag menar att om fler företag ska skapas behöver trygghetssystemen vara goda och inte avvika alltför mycket från våra generella trygghetssystem. Det är på något sätt cloun i diskussionen. Trygghetssystemen för företagare får inte avvika alldeles för mycket från våra generella trygghetssystem.

Därför finns flera åtgärder i min utredning som skulle förbättra trygghetssystemen till en låg kostnad och som jag menar att man borde se över. Jag vet också att näringslivets organisationer såg positivt på några av förslagen.

En av utmaningarna är att vi inte kan ha olika principer, och det finns mycket som talar för att det vore olämpligt med olika principer för företagare och för anställda. Däremot behöver reglerna anpassas så att de faktiskt fungerar för både företagare och anställda.

Eftersom det är så komplicerat att få sjukpenninggrundande inkomst fastställd vet vi att det tar i genomsnitt upp till 30 dagar för en egenföretagare bara att få den fastställd. Den anställde förväntar sig att få ersättning vid sjukdom efter en kort period, men för en egenföretagare tar det i genomsnitt 30 dagar. Det finns skräckexempel där det har tagit ett halvår bara för att fastställa hur hög den sjukpenninggrundande inkomsten ska vara. Så kan vi inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en del förslag i utredningen som borde övervägas. Jag är fullt medveten om att den andra utredningen faktiskt tillsattes innan vi lämnade vårt förslag. Det kan man resonera om. Min tolkning är att man hade ett fokus på att säkra trygghetssystemen för företagare, eftersom det finns flera stora luckor i just hur man fastställer sjukpenninggrundande inkomst. En möjlighet hade varit att använda de remitterade förslagen, som nästan unisont får positiv respons i remissyttrandena. Det hade varit en väg att gå. Nu har regeringen och statsrådet valt en annan, och det är synd.

Herr talman! Vi är eniga om det som statsrådet sa i början av sitt anförande. Det är naturligtvis så att fyra av fem av de nya jobben kommer i små och medelstora företag, så tillväxt- och företagarpolitiken är extremt viktig. Jag avser att komma tillbaka lite till sambanden mellan trygghetssystem, handel och till exempel vårt EU-medlemskap i nästa interpellationsdebatt, som mer generellt handlar om hur man fastställer SGI för företagare. Vi är eniga om att det är extremt viktiga frågor.

När det gäller huruvida äldre- och sjukförsäkringsministern har träffat företagare som har tagit upp frågan om 1 dags karens tillåter jag mig att gissa att det som kanske har hänt är att ministern både i rollen som minister och som KSO i Växjö träffar företagare som fortfarande driver sina företag. Problemet är att ganska många av dessa företagare som har blivit sjuka inte har vetat att de har 7 dagars karens. Det är klart att om företagare har blivit sjuka och inser att de hamnar i en ganska svår situation och kanske tvingas att lägga ned sina företag är det inte så konstigt att ministern inte har träffat dessa företagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessa företagare finns. De ringde definitivt till mig när jag var särskild utredare i den här frågan. Frågan är alltså inte oviktig, även om den inte är den absolut viktigaste när det gäller tillväxten.

Frågor om brott och straff är också extremt viktiga. Vi skulle kunna tala om hur den gamla moderata regeringen lade ned polishögskolor och såg till att vi fick färre poliser. Men jag tycker att vi ska försöka hålla oss till företagandet. Jag hoppas att orsaken till att ministern bytte ämne inte var att det inte finns någon politik på trygghetsområdet för företagare, för det behövs verkligen.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag vill också tacka för de fina orden om engagemanget för företagande. Då får jag väl kvittera det med att ministern i sitt svar indikerar att hon ser kopplingen mellan ett robust trygghetssystem för företagare och tillväxt. Det uppfattar jag att alla moderater inte alltid ser.

Jag har alltså frågat ministern om två regler. Den ena rör karens för egenföretagare, det vill säga karensvalet, och den andra 55-årsregeln. I grund och botten tror jag att om vi har ett sämre försäkringsskydd för företagare än för resten på arbetsmarknaden är risken att det leder till att färre företag skapas. Det är negativt för vår tillväxt, förutom att det faktiskt också är negativt för företagarna som sådana.

Vi socialdemokrater har sett poängen med att ha flexibilitet i de här systemen, så jag är enig med ministern om att det är bra att det finns en flexibilitet. Utmaningen är att väldigt många företagare inte känner till det. Då är den viktiga frågan: Hur ska ickevalsalternativet se ut? Där förefaller vi ha olika åsikter, för jag tror att det finns en fördel i att reglerna för trygghetssystemen kopplat till företagande är så lika som möjligt som de på resten av arbetsmarknaden. Då hade det varit fördelaktigt om ickevalsalternativet hade varit 1 dag i stället för 7 dagar.

Det gläder mig att ministern ger uttryck för att det finns problem med 55-årsregeln. Den torde vara enkel att ta bort. I stället för att återigen uppmana ministern att agera ser jag helt enkelt fram emot vad som kommer härnäst i frågan.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag har skrivit två frågor till äldre- och socialförsäkringsministern: Vad avser statsrådet att göra för att förbättra karensreglerna för egenföretagare, och vad avser statsrådet att göra för att åtgärda 55-årsregeln?

Jag ska försöka förklara detta på 30 sekunder. Det handlar alltså om egenföretagare som har regler som är gamla och alltför generella, vilket gör att egenföretagarna har ett sämre skydd än andra på arbetsmarknaden vid sjukdom. Det är dåligt, eftersom dessa företagare har ett sämre skydd. Det är dåligt för samhället, eftersom det finns risk för att färre företag skapas. Och det är faktiskt lite genant för Sverige att vi har regler som möjligen är åldersdiskriminerande. Det är dåligt, dåligt, dåligt.

Tyvärr verkar det som att ministern inte vill göra något åt detta, och det beklagar jag.

Jag kan lägga ut texten lite mer för den som inte känner till bakgrunden. Bakgrunden är i korthet följande:

Enskilda näringsidkare som driver enskild firma betalar, precis som ministern sa, egenavgifter i stället för arbetsgivaravgifter. Dessa avgifter finansierar bland annat deras sjukförsäkring. Precis som ministern sa kan man välja antal dagar, det vill säga 1, 7, 14, 30, 60 eller 90 dagar. Beroende på valet justeras egenavgiften.

Precis som ministern sa fick jag möjligheten att utreda denna fråga. Å ena sidan kan man kanske tycka att jag på något sätt är jävig. Å andra sidan vill jag säga att jag inte är egenföretagare. Men jag brinner för att vi ska ha ett bra trygghetssystem för våra företagare i Sverige, för de är extremt viktiga för både tillväxt och välfärd.

I grunden tror jag att det är bra att företagare eller egenföretagare har möjlighet att välja sin egen karenstid. Tyvärr känner de flesta inte till den möjligheten. Man startar ett företag för att man drivs av en idé - man brinner för att förverkliga något. Detta innebär att de absolut flesta faktiskt inte känner till att de har 7 dagars karenstid, ickevalsalternativet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I min utredning förordar jag att man borde ändra ickevalsalternativet till 1 dag. Men det är faktiskt inte bara jag som förordar det. De som var experter kopplade till utredningen, det vill säga alla företagarorganisationer, förordade också en förändring av ickevalsalternativet.

Som jag precis sa är det väldigt många som, trots informationsinsatser, inte känner till att de har 7 dagars karenstid. Då tycker jag att det finns goda skäl att ändra detta till 1 dag som grund. Det är en ganska enkel justering. Därför undrar jag varför regeringen vilar på hanen.

Den andra frågan rör 55-årsregeln. Den innebär att egenföretagare inte längre kan välja karenstid när de har fyllt 55 år. Det är problematiskt utifrån flera perspektiv. Framför allt är det problematiskt utifrån att de gamla strukturer som gjorde att 55-årsåldern var en brytpunkt inte finns kvar och att detta då tyder på att regeln just nu faktiskt är ren och skär åldersdiskriminering. Det finns inga andra skäl till att sätta denna gräns just vid 55 år. Då blir frågan: Varför ska inte 56-åriga egenföretagare ha friheten att välja karenstid?

Herr talman! Skatteutskottets utlåtande nummer 17, som vi nu ska debattera, handlar om subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om ett gemensamt ramverk för företagsbeskattning i Europa. Förslaget till direktiv 2023:532 kallas på engelska för Business in Europe: Framework for Income Taxation, med akronymen Befit.

Detta är den tredje subsidiaritetsdebatten och den tredje subsidiaritetsinvändningen som skatteutskottet har på kort tid gällande nya regler på skatteområdet från EU. Det är något som vi behöver diskutera.

Innan jag kastar mig över själva sakfrågan vill jag göra en liten utvikning. I natt hade jag den obehagligaste mardröm. Jag drömde att jag här och nu, i dagens kammardebatt, hade tagit fel manus och pratade om fel subsidiaritetsprövning. När jag vaknade kallsvettig var det första jag tänkte: "Äh, jag hade kommit undan med det."

Jag berättar inte detta nu för att jag helt plötsligt har fått för mig att kammaren är en lämplig plats för småprat om drömmar utan för att jag är rädd för att jag har rätt: Hade jag pratat om fel betänkande så hade jag kommit undan. Utan tvekan hade skatteutskottets eminenta kanslipersonal och experter märkt det, kanske någon av kollegorna i skatteutskottet, och möjligen talmannen, men inte så många fler. Varför är det så? Jo, för att EU-kommissionen har lagt fram åtskilliga förslag till direktiv inom skatteområdet.

Även om vi socialdemokrater delar många av kommissionens utgångspunkter är vi skeptiska till att frågor om direkta skatter hanteras på EU-nivå, framför allt i den omfattning som nu sker. Därför har vi också valt att debattera dessa subsidiaritetsprövningar och våra invändningar, trots att utskottet har varit enigt i sin kritik mot direktiven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens för-slag till direktiv om ett gemensamt ramverk för företagsbeskattning i Europa

I en annan subsidiaritetsprövning innan jul försökte jag introducera ett nytt ord i svenskan för att illustrera mängden av skattedirektiv som EU-kommissionen arbetar med just nu. Ordet var "akronymbingo". Nästan alla av dessa komplicerade produkter har en akronym som namn, för att någon ska känna till vad dessa direktiv handlar om: DAC, BEPS, Atad, Faster, Vida och före jul Hots. Nu är det Befit.

Detta kan låta tekniskt och komplicerat, men det är viktiga principiella frågor. För oss socialdemokrater är utgångspunkten för samarbetet inom EU att skattebasen ska bestämmas nationellt, det vill säga att rätten att ta ut direkta skatter är medlemsstatens. Det är en oerhört viktig princip.

Det arbete som kommissionen har initierat är i grunden viktigt, men det är minst lika viktigt att EU prioriterar rätt. För oss socialdemokrater är grundprincipen att det är medlemsstaterna som ska fatta beslut om direkta skatter. Detta är viktigt och måste värnas. För tredje gången menar ett enigt utskott tyvärr alltså att så inte är fallet. Det är en oroande trend.

Vi socialdemokrater är dock pragmatiska. Före jul röstade Sveriges riksdag till exempel igenom lagen om tilläggsskatt. Det är i grunden en fråga om OECD:s andra pelare och en viktig lagstiftningsprodukt för att skapa en global miniminivå när det gäller bolagsskatter. Detta kan inte göras av en ensam nationalstat, och då är det rimligt med EU-reglering och OECD-regelverk. Men den typen av regler måste vara undantaget som bekräftar regeln, inte tvärtom.

Hur tänker vi då gällande denna subsidiaritetsprövning? Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om den planerade åtgärden inte kan genomföras av medlemsstaterna själva.

En del av prövningen är också att väga förslaget mot proportionalitetsprincipen, det vill säga om unionens åtgärder är rimliga för att nå de mål som finns i fördraget. I detta fall handlar debatten om en gemensam ram för företagsbeskattning för multinationella bolag.

Kommissionen överlämnade redan 2011 ett direktivförslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, som då fick den fina akronymen CCCTB. Sedan justerades förslaget 2016 eftersom det sköts i sank av medlemsländerna, och då hette det CCTB. Nu kommer alltså kommissionens förslag tillbaka igen i liknande form men med ett nytt namn, Befit.

Enligt förslaget ska ett gemensamt skatteunderlag beräknas för de företag i en koncern som berörs av Befit-regelverket. Kort sagt innebär detta att företagsbeskattningen kommer att harmoniseras i hög grad för stora företag i Europa.

Vi socialdemokrater menar, i likhet med ett enigt skatteutskott, att förslaget är långtgående och innebär en stor inskränkning av medlemsstaternas befogenheter när det gäller direkt skatt. Vi menar att det nu är rimligt att följa implementeringen av OECD:s andra pelare, som jag nämnde tidigare, i form av lagen om tilläggsskatt, i stället för att hänga på nya regelverk på en lag som inte är prövad och där vi inte vet vilka effekterna blir av att skapa nya regelverk som hängs på andra nya regelverk. Detta är grundproblemet här i dag.

Vi menar att det inte är säkert att nyttan av harmoniserade skatteregler på detta område uppväger inskränkningen av Sveriges och andra medlemsstaters möjlighet att styra över våra egna nationella skatteregler. Därför har vi en subsidiaritetsinvändning i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens för-slag till direktiv om ett gemensamt ramverk för företagsbeskattning i Europa

Avslutningsvis, herr talman, vill jag ge en känga åt Tidöpartierna och regeringen. I en tid när EU-kommissionen verkar för en ganska stor harmonisering inom skatteområdet är det ännu viktigare att Sverige talar med en gemensam röst. Tyvärr har vi sett ett skifte i denna fråga, som jag har nämnt tidigare här i kammaren. Detta skifte handlar om hur regeringen ser på förankringen av EU-skattefrågor.

Under hela 2000-talet har regeringar från vänster till höger säkrat en bred, blocköverskridande majoritet i dessa frågor. Det har varit bra för Sverige. Tyvärr förefaller Tidöavtalet sätta käppar i hjulet för den typen av bred och proaktiv förankring, som har skett både i Sveriges riksdag och mellan ledande större partier här i Sverige. Vi socialdemokrater beklagar detta.

Det är uppenbart för de flesta att moderater och socialdemokrater till exempel har olika syn på den svenska skattepolitiken, men vi menar att detta ska debatteras här i Sveriges riksdag och inte hanteras på EU-nivå. Historiskt har vi haft samma syn på vad som är EU-frågor just inom skatteområdet. Det är inte bra för Sverige om denna samsyn bryts.

Min bild är att kommissionens förslag när det gäller Befit har kommit till av rimliga skäl. Kommissionen vill både förenkla för företag och förhindra skattebrott. Det är i grunden bra. Vi är positiva till dessa ambitioner, men vi menar att detta inte är rätt väg att gå. Ett enigt utskott menar att detta är nationell kompetens, och det innebär ett ansvar för oss här i Sveriges riksdag. När det gäller dessa två grupper av frågor arbetar näringsutskottet med regelförenkling för företag medan skatteutskottet jobbar med skattefrågor.

Vi socialdemokrater är glada för att SD-regeringen har anslutit sig till den tidigare S-ledda regeringens mål för regelförenkling. Det är bra, men det är viktigt att SD-regeringen bekämpar skattefusk och skatteflykt med samma frenesi som den tidigare socialdemokratiska regeringen. Om vi på allvar menar att detta är nationell kompetens behöver vi göra jobbet här i Sverige. Jag menar att den nuvarande regeringen har mer att leverera på det området.

Om vi vill ha ett samhälle som håller ihop måste rätt vara rätt. Då måste också företag som klarar sig bra nationellt och globalt betala rimliga skatter. Jag vet inte om ni känner till det, men enligt OECD beskattas en tredjedel av de totala globala företagsvinsterna med under 15 procent.

Vidare, vilket är anmärkningsvärt, tillhör över hälften av de vinster som beskattas med under 15 procent företag som har sina huvudkontor i högskattejurisdiktioner, till exempel inom EU. Detta tyder på att även stora europeiska företag har en effektiv skattesats på under 15 procent. För mig indikerar detta att det behövs ett ökat arbete mot avancerad skatteplanering och skatteflykt. Detta ska huvudsakligen utföras av regeringen och här i Sveriges riksdag, inte av EU-kommissionen, då det är frågor som är möjliga att driva härifrån Sverige.

Herr talman! Det är viktigt, det är riktigt och det är nödvändigt med ett kraftfullt arbete mot skattefusk och skatteflykt. Därför yrkar jag bifall till förslaget i skatteutskottets utlåtande 17 och därmed också till utskottets motiverade yttrande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens för-slag till direktiv om ett gemensamt ramverk för företagsbeskattning i Europa

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Det gläder mig att vi båda ämnar verka för en jämställd idrott. Jag menar fortfarande att det finns ett symbolvärde och ett monetärt värde i problemet att jämställd idrott faktiskt motverkas av vårt totala regelverk. Naturligtvis ska vi hitta andra sätt att stödja kvinnors och flickors idrottande, men det finns ett problem i grunden att våra regelverk faktiskt inte är jämställda, att företag tvingas uppleva regelkrångel för att de vill vara jämställda.

Jag vill ändå uppmana finansministern att titta över alternativet när det gäller tilläggsdirektiv för utredningen. Jag är enig med finansministern om att vi inte ska skapa krångel för företagare och företagande, men dagens regler är krångliga. Företag pekar på att dessa regler är de mest krångliga. Däremot skulle tilläggsdirektiv inte innebära krångel för företagare utan enbart för en särskild utredare, och det tycker jag att vi kan acceptera. Jag har själv varit särskild utredare, och jag är säker på att fler utredare är kompetenta nog att hantera två frågor som ligger nära varandra men som ligger i olika delar av inkomstskattelagen. En särskild utredare kan hantera krångel, men däremot ska våra företagare i Sverige inte behöva uppleva krångel. Det gör de med dagens regler.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Jag är glad att vi är eniga om att det är viktigt att satsa på idrott. Jag ska inte göra det här till en idrottspolitisk debatt, utan jag tycker att vi ska hålla oss på skatteområdet - även om jag själv uppfattar att satsningen på 2 miljarder hade passat bättre inom RF-systemet än ett nytt privatiserat system. Det kan man ha olika åsikter om, och det är inte vad dagens debatt ska handla om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I grund och botten handlar diskussionen om hur man ser på marknadsvärde. Det är inte uppenbart hur problemet ska lösas, och det är inte heller uppenbart att särlagstiftning är den bästa lösningen. Jag är enig med finansministern om det.

I grunden handlar det om ett problem i lagstiftningen ihop med rättspraxis. Problemet handlar om hur man ser på marknadsvärde. Det som händer är att Skatteverket har en syn på marknadsvärde, och många företag på marknaden har en annan syn på marknadsvärde. I praktiken handlar det om att många företag säger att om de ska sponsra den typen av elitidrott vill de satsa på både herrlaget och damlaget. Det gör de normalt sett inte för att de är altruistiska utan för att det är en rimlig värdering av sponsring och det är en rimlig värdering av hur deras marknadsföring bäst får utfall.

Problemet är att Skatteverkets modeller inte utgår från att det finns ett värde i jämställdhet utan från att det finns ett värde baserat på exakt hur många individer som ser på en sändning eller vistas på en arena. Problemet är då att Skatteverkets modeller och vårt regelverk cementerar den ojämställdhet som finns inom idrotten. Företag blir spjutspetsar för att driva på mot en mer jämställd idrott.

Då är min uppfattning att regelverket är felaktigt. Jag är inte säker på att lösningen är särlagstiftning. Jag är faktiskt inte säker på vad lösningen är, men jag är helt säker på att regelverket som helhet är orimligt. Tror man sig veta att regelverket är orimligt och får orimliga effekter behöver man titta på olika lösningar.

Då kommer vi till frågan i interpellationsdebatten. Jag är medveten om att det är fråga om olika paragrafer i inkomstskattelagen, men i grund och botten handlar det om gåvor och sponsring från juridiska personer som angränsar till varandra när det gäller ett företags agerande. Därför undrar jag varför regeringen valde att inte utreda frågorna ihop.

Risken är att när regeringen utreder enbart gåvor och vill ta fram ett incitament för gåvor från juridiska personer att det blir mer fördelaktigt att ge gåvor från juridiska personer än att ge jämställd sponsring. Det var inte lagstiftarens avsikt när man fattade beslut om inkomstskattelagen för många år sedan.

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret! Den här interpellationen handlar alltså om hur man ska värdera sponsring - en ny debatt, gamla frågor, ingen kvällsläsning.

Vi ska inte underskatta hur komplicerade de här frågorna faktiskt är. Jag vill börja med att säga det, för om man går fel här öppnar man faktiskt för skattefusk, något som vi har debatterat här tidigare i dag. Jag har därför respekt för att frågorna är svåra.

Det handlar i grunden om avdragsrätten för sponsring, så vad vet vi? Vi vet att både sponsring och marknadsföring är helt avgörande för många företags varumärkesbyggande. Sponsring har helt enkelt blivit en oumbärlig del av att driva företag, precis som att sponsring också är en oumbärlig del för många idrotts- och kulturföreningar för att de ska kunna driva sin verksamhet. Vi vet också att sponsring kan felvärderas, även om vikten av sponsring inte ska underskattas.

Det som är orimligt med dagens system, dagens regelverk och dagens rättspraxis är att skattereglerna som helhet motverkar jämställd sponsring. Detta beror på hur man värderar värdet av sponsring. Osäkerheten kring avdragsrätten torde också leda till lägre nivåer av sponsring till det svenska föreningslivet, vilket också är negativt för hela det svenska civilsamhället.

Vad är då sponsring? I grunden och lite förenklat handlar sponsring om ett ekonomiskt bidrag från ett företag till idrott, kultur eller någon annan allmännyttig verksamhet. Av praxis vet vi, precis som finansministern sa, att kostnaden för sponsring ska stå i rimlig proportion till värdet för att den ska vara avdragsgill. I grunden är den här regleringen inte konstig eller orimlig; problemet är den rättspraxis som har vuxit fram, eftersom den i praktiken innebär att företag som vill sponsra jämställt inte kan göra det med en liknande avdragsrätt när det gäller sponsring till pojkar och flickor, eller i alla fall till herrar och damer.

Innan den här interpellationsdebatten ställde jag också en skriftlig fråga till finansministern. Jag inkluderade en del av det svar jag fick på frågan, eftersom jag blev aningen förvånad. Jag uppfattar att finansministern, eller kanske någon tjänsteperson i finansministerns närhet, inte riktigt har uppfattat problemet. Jag är säker på att finansministern förstår problemet, men jag uppfattar att det är ett problem om man inte ser det här problemet på Finansdepartementet som helhet.

Problemet är att de modeller som Skatteverket använder värderar jämställd sponsring lägre än vad många företag på marknaden gör, och då blir det lite av en konflikt om vad marknadsvärdet är. Därför blir jag aningen förvånad när finansministern konkluderar att det är Skatteverkets värdering av sponsring som är den riktiga, framför många svenska företags värdering av jämställd sponsring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför kommer vi fram till frågan som är den viktiga i den här interpellationsdebatten: Ser inte finansministern dessa problem? Och om finansministern ser dem, vad ämnar regeringen göra?

Fru talman! Jag tänker att det är viktigt att zooma ut när man diskuterar den här typen av skattefrågor. Skattefrågorna är extremt viktiga för sammanhållningen i vårt samhälle.

Om man zoomar ut en aning vet vi att ojämlikheten ökar i världen och har gjort det under flera decennier. En busslast av världens rikaste människor äger lika mycket som halva jordens befolkning. I vårt land äger fem personer mer än vad 5 miljoner svenskar gör. Sedan 2020 har enligt Oxfam världens fem rikaste män fördubblat sina förmögenheter samtidigt som 5 miljarder människor blivit fattigare.

Sedan ska man förstås vara seriös när man diskuterar statistik. Kriser brukar minska ojämlikheten. Det har också skett i vissa avseenden. Vi vet till exempel att den rikaste procenten i världen just nu äger ungefär 45 procent av jordens totala tillgångar, vilket är marginellt mindre än 49 procent för 20 år sedan. Men jag tror ändå att det faktum att vi kan konstatera att 1 procent av jordens befolkning äger 45 procent av jordens totala tillgångar visar på att jorden är en orättvis plats att leva på.

Världen är frapperande ojämlik. Därför behövs en aktiv politik för att minska klyftorna. Därför behövs det en regering som aktivt arbetar med frågor om klyftor i vårt land men också arbetar med frågor kopplat till ojämlikhet och kopplat till skatteflykt och skatteundandragande.

Fru talman! Regeringen har tvärtom sänkt skatten för de rikaste och lagt ned utredningar som skulle kunna göra Sverige mer rättvist. Vi vet att ökad ojämlikhet brukar leda till lägre tillit mellan medborgare och mellan medborgare och stat. Det är inte vad Sverige behöver i dag.

Det Sverige behöver är att skatteflyktslagen utvidgas till att omfatta exempelvis källskatt på utdelningar. Vi behöver uppdatera de bilaterala skatteavtalen inte bara mot Tyskland och Frankrike utan också mot andra länder där det gör skillnad. Vi måste öka trycket mot skatteparadis. Vi måste se till att Skatteverkets resurser prioriteras. Vi måste stoppa skatteregler också inom EU som skapar lågskattejurisdiktioner inom unionen. Vi behöver se över 3:12-reglerna.

Slutligen, som vi diskuterar här i dag, behöver troligen tioårsregeln uppdateras så att även Sverige får en effektiv exitskattereglering. Utöver det, som diskuterades i den förra interpellationsdebatten, skulle Sverige även må bra av en bankskatt.

Som finansministern tar upp i sitt svar behöver Sverige också bra regler för företagande och tillväxt. Härom är vi helt eniga. Sverige är en liten öppen ekonomi som bygger sitt välstånd på handel och export.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hade finansministern velat driva en mer effektiv företagarpolitik hade vårt budgetförslag med 175 miljoner kronor mer till Vinnova varit ett bra exempel. Eller varför inte återinföra en aktiv politik för startup- och scaleup-företag och stärka innovationsinfrastrukturen och kanske stoppa omgörningen av vår framgångsrika exportstrategi, som man just nu håller på att göra om av ideologiska skäl? Eller varför inte ta ansvar för den gröna omställningen? Det finns mycket att göra för att förbättra Sverige som företagarland.

Fru talman! Slutligen, finansministern, skulle ni också kunna ta fram mina gamla utredningar om trygghetssystemen för företagare. Jag råkar faktiskt ha med mig en upplaga till finansministern som jag hade tänkt lämna över om en liten stund.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansminister Svantesson för svaret. Vi har nu under ett års tid debatterat frågan om en exitskatt och den nuvarande tioårsregelns problem. På vissa sätt uppskattar jag dagens svar mer än de tidigare. I tidigare svar har det framstått som att regeringen kommer att försöka täppa till den lucka som finns i vår skattelagstiftning. Men nu uppfattar jag svaret tydligare. Svaret är - förvisso på politiska: Vi kommer inte att göra ett jäkla dugg. I sak beklagar jag såklart det, men det är ändå rimligt att ni står upp för vägvalet. Tack för det, finansministern!

För er som inte kan tioårsregeln på era fem fingrar handlar det om följande: Den nuvarande regeringen valde att lägga ned den så kallade exitskatteutredningen i januari förra året. Exitskatteutredningen tillsattes av den tidigare socialdemokratiska regeringen 2022. Syftet var att undersöka möjligheten att täppa till en lucka i våra skatteregler som gäller personer som flyttar från Sverige med orealiserade kapitaltillgångar. I praktiken handlar det ofta om framgångsrika medelstora företag värderade till över 10 miljoner svenska kronor där ägaren eller ägarna vill sälja bolaget och gärna göra det utan att betala skatt på reavinsten eller på obeskattade reserver i bolaget. Historiskt har det funnits en enighet här i Sveriges riksdag om att den här typen av transaktioner ska beskattas i Sverige. Det är vinster som har skapats i Sverige, och enligt internationella skatteprinciper ska de också beskattas här.

Riksdagen var enig när reglerna infördes 1983. Finansministerns moderata företrädare Anders Borg drev igenom förändringar av tioårsregeln när den inte fungerade för ett decennium sedan. Det som faktiskt är anmärkningsvärt i dag är att regeringen vet att tioårsregeln inte fungerar. Den lägger ned en utredning som ska åtgärda problemet, och i stället väljer den att göra precis ingenting.

Fru talman! Det som oroar mig är att finansministern kanske har tagit intryck av den tendensiösa debatt som förts på ledarsidor och andra ställen kopplat till en exitskatt. Jag tror att samma tidnings ledarsida som häromdagen kallade finansministern för vänster har kallat tidigare förslag till för exitskatteregler för ett DDR för företagare i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då vill jag påminna kammaren om att andra DDR-länder här i vår närhet som Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Spanien och Kanada. Alla dessa länder har nämligen fungerande exitskatteregler. Anledningen till att jag tar upp detta är för att debatten om en exitskatt faktiskt i många stycken varit helt rasande oseriös.

I sitt svar säger finansministern att frågan nu bereds på Regeringskansliet. Som jag nämnde tolkar jag det i den här kontexten som att regeringen inte tänker göra ett enda dugg. Jag vill ställa frågan till finansministern: Är det så att regeringen inte tänker göra någonting?

Då behöver vi inte ha de här interpellationsdebatterna, hur trevliga de än är. Jag kan arbeta annorstädes för att få till en rättvis beskattning i Sverige, och finansministern kan vara på andra sidan vattnet på Regeringskansliet. Om det nu är så att finansministern hävdar att regeringen ser problemet och tänker göra någonting behöver svenska folket få reda på vad regeringen tänker göra.

Därför undrar jag, finansministern: Är tolkningen riktig? Är det så att ni inte tänker göra ett enda dugg åt detta hål i den svenska skattelagstiftningen?

(Applåder)

Herr talman! Skatteutskottet ska nu debattera sitt utlåtande nummer 16. Det handlar om subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till direktiv 2023:529 om internprissättning. Då undrar kanske vän av ordning: Vad är egentligen subsidiaritetsprövning, och vad är internprissättning?

Kort sagt kan man konstatera att en subsidiaritetsprövning i grunden handlar om huruvida EU eller nationalstaten ska fatta beslut i en viss fråga, eller annorlunda uttryckt: huruvida EU enligt något av fördragen har fog att lägga fram ett förslag. Internprissättning handlar, herr talman, om frågan: Var ska skatter betalas? Internprissättning handlar om vilka priser företag inom en koncern betalar till varandra. Det kan låta tekniskt, men det är viktigt just för att det avgör i vilket land skatter betalas.

De här tekniska frågorna kan förefalla mindre intressanta, men de är extremt viktiga av principiella skäl. De handlar om rätten att ta ut direkta skatter. Detta är medlemsstatens rätt, vilket är en oerhört viktig princip för oss socialdemokrater, framför allt eftersom det just nu pågår ett ganska omfattande arbete, med en svallvåg av olika direktivförslag, inom EU men också på global nivå inom skatteområdet. Det här arbetet är i grunden extremt viktigt. Men det är också viktigt att både EU och OECD fokuserar på rätt saker.

Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till direktiv om internprissättning

Före jul röstade vi här i Sveriges riksdag igenom lagen om tilläggsskatt. Det är en viktig lagstiftningsprodukt som handlar om att skapa en global miniminivå för bolagsskatter. Men detta viktiga arbete kan svårligen göras av en enskild nationalstat. Nu måste man arbeta igenom detta och se till att detaljerna kommer på plats, så att lagen får rätt effekt. Det är enligt vår uppfattning viktigare än att EU-kommissionen kommer med nya lagstiftningsprodukter, som nu är fallet.

Före jul hade riksdagen också en debatt kopplat till en annan subsidiaritetsprövning. Där hade en enig riksdag invändningar gällande just subsidiaritet. Då pratar jag om det direktiv från kommissionen som ibland kallas för Hots. Det handlar om att mindre bolag ges möjlighet att välja mellan olika skattesystem i EU. Vi socialdemokrater menar att utgångspunkten för samarbetet inom EU är att skattebasen ska bestämmas nationellt.

Hur tänker vi då gällande denna subsidiaritetsprövning, som alltså handlar om internprissättning? Jo, enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd om och endast om den planerade åtgärden inte kan uppnås av medlemsstaterna själva. Vidare måste åtgärden ha en rättslig grund i något av EUfördragen. En annan del av subsidiaritetsprövningen avser proportionalitetsprincipen, som stipulerar att unionens åtgärder till innehåll och form inte ska gå utöver vad som behövs för att nå målen i fördraget.

I detta fall handlar debatten om internprissättning och närmare bestämt en princip inom ramen för internprissättningen som kallas för armlängdsprincipen. Den principen säger att priser och villkor som avtalas mellan närstående företag, det vill säga företag inom samma koncern, som handlar med varandra ska vara jämförbara med de priser och villkor som skulle ha gällt om företagen varit oberoende av varandra.

Denna regel har förstås en ganska omfattande praxis. Den är inte bindande utan utarbetad av OECD. Därför är regelverket dynamiskt. Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att regelverket är just dynamiskt, eftersom det här är rörlig materia.

Vi socialdemokrater inser att frågan om internprissättning är gränsöverskridande. Trots detta menar vi att det finns en risk att den flexibilitet som behövs i den här typen av reglering försvinner om EU lagstiftar på detta område. Jag säger det igen: För oss socialdemokrater är grundprincipen att det är medlemsstaterna som fattar beslut om direkta skatter viktig och måste värnas. Därför har vi när det gäller det här direktivet också en subsidiaritetsinvändning.

Varför då denna debatt, kanske någon tänker? Ni är ju eniga i den här frågan, och uppenbarligen också när det gäller den andra produkten som jag precis nämnde.

Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att det förs en sansad debatt här i riksdagens kammare om vad EU ska göra och inte göra. Vi tycker också att det är viktigt att man lyfter det faktum att det har skett ett skifte i hur regeringen förankrar skattefrågor i Sverige som kommer från EU.

Under hela 2000-talet, alltså i två decennier, har regeringar från höger till vänster säkrat en bred blocköverskridande majoritet i dessa skattefrågor. Det har tjänat Sverige väl, herr talman. Tyvärr verkar Tidöavtalet sätta käppar i hjulet för detta. Vi socialdemokrater beklagar det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till direktiv om internprissättning

Av uppenbara skäl har moderater och socialdemokrater olika syn på den svenska skattepolitiken. Men vi har historiskt haft samma syn på vad som är EU-frågor och vad som är nationell kompetens just när det gäller skatt. Vi tror inte att det är bra för Sverige om den samsynen bryts. Därför beklagar vi att den breda förankringsprocessen inte längre existerar.

Ni som följer debatterna i kammaren och framför allt skatteutskottets debatter här i kammaren noterar att jag tog upp det här problemet redan innan jul. Men det finns ingenting som tyder på att frågan är löst. Därför kommer jag med en dåres envishet att fortsätta att tala om detta problem.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis konstatera att allt arbete inom skatteområdet blir helt meningslöst om vi inte tar arbetet mot skattefusk på allvar. Här har regeringen mycket att bevisa. Här har statsministerns käcka uttryck om driv i steget lyst med sin frånvaro.

Vi socialdemokrater menar att arbetet mot skatteflykt och skattefusk är oerhört prioriterat. Redan 2016 fattade den dåvarande S-ledda regeringen beslut om ett tiopunktsprogram mot skatteflykt. Den S-ledda regeringen arbetade effektivt och intensivt med de frågorna.

Tyvärr har inte den nya högerkonservativa SD-ledda regeringen visat samma vilja att bekämpa skatteflykt. Jag tänker på nedläggningen av exitskatteutredningen, hanteringen av ny kupongskatt och också på Skatteverkets minskade ram för arbetet mot just skatteflykt.

Det är viktigt, riktigt och nödvändigt att bekämpa skattefusk och därmed skapa en kraftfull och rättvis skattepolitik som gör att vi som land också fortsättningsvis håller ihop. Jag yrkar därför avslutningsvis bifall till utskottets förslag i skatteutskottets utlåtande 16 och därmed också till det motiverade yttrandet.

(Applåder)

Fru talman! Skatteutskottets utlåtande 10, som vi nu ska debattera, handlar om en subsidiaritetsprövning av rådets ändring av direktiv 2011/16/EU.

Just nu pågår väldigt mycket arbete inom skatteområdet på EU-nivå. Man skulle nästan kunna kalla det någon form av akronymbingo, med förslag från kommissionen som exempelvis Beps, Befit, Atad, Faster, DAC och Vida - och nu, i dag, Hots.

Delar av detta arbete är extremt viktiga. Häromveckan röstade Sveriges riksdag till exempel igenom lagen om tilläggsskatt, en del av - och nu är vi tillbaka till akronymbingon - Beps, det internationella arbetet för att skapa en global minimiskatt för bolag. Det är ett viktigt arbete som svårligen kan göras av en ensam nationalstat.

Här i kammaren har vi också hanterat DAC. I grunden kommer detta förslag från det internationella samarbetet mot skattefusk, baserat på internationellt informationsutbyte.

I båda dessa fall hade varken majoriteten här i Sveriges riksdag eller vi socialdemokrater några invändningar kring att frågorna skulle hanteras på EU-nivå - även om vi i ett av fallen hade en mindre invändning gällande sanktioner, vilka naturligtvis med fördel kan beslutas på nationell nivå.

Arbetet mot skatteflykt och avancerad skatteplanering är viktigt och kan inte göras nationellt. Det är ett arbete för att rätt ska vara rätt och för att alla medborgare och företag ska göra rätt för sig. Detta är oerhört viktigt för sammanhållningen i vårt land, för sammanhållningen i Europa och faktiskt också för den globala sammanhållningen. Det är helt enkelt ett arbete för att upprätthålla tilliten mellan varandra. Därför är det också relevant att besluten i de fallen fattas på EU-nivå.

Den lagstiftningsprodukt som vi diskuterar i dag å andra sidan handlar huvudsakligen om små och medelstora bolag med huvudkontor i ett land men verksamhet i flera andra. Där vill kommissionen öppna en möjlighet att välja skatteregler. Tanken är att små och medelstora företag som etablerar sig i andra medlemsstater ska kunna göra det men fortfarande bara ha kontakt med en skattemyndighet, nämligen den som finns i hemviststaten.

Syftet med kommissionens förslag - och den ambitionen delar vi socialdemokrater - är att förenkla och minska den administrativa bördan för små och medelstora företag. Det är dock inte uppenbart att EU-kommissionens förslag leder till just detta. Risken är att vi i stället får en osund skattekonkurrens inom EU och på den inre marknaden.

Med det sagt vet ju ni här i Sveriges riksdag att det inte är sakfrågan vi ska behandla utan själva subsidiaritetsprövningen: Är detta en EU-fråga? Är detta någonting som EU ska fatta beslut om?

Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd om, och endast om, målet för den planerade åtgärden inte kan uppnås av medlemsstaterna själva.

En del av prövningen är också att väga förslaget mot proportionalitetsprincipen, det vill säga att unionens åtgärder varken till innehåll eller till form får gå över vad som behövs för att uppnå målen.

Sveriges regering har med fog konstaterat att utgångspunkten för samarbetet inom EU är att skattebasen för inkomstskatt bestäms nationellt. Varje skillnad mellan olika medlemsstaters skattessystem innebär således inte att det finns hinder för den inre marknaden.

Vi socialdemokrater delar den åsikten. Vi menar därför att det är bra att en enig riksdag ställer sig bakom det motiverade yttrande som utskottet har föreslagit kammaren.

Varför då denna debatt? Jo, för att det är viktigt att lyfta fram att ett skifte har skett, eller håller på att ske, just när det gäller skattefrågor och EU. Skiftet har skett i hur den nuvarande regeringen ser på förankringen av skattefrågor i EU. Under hela 2000-talet har regeringar från vänster till höger säkrat en bred blocköverskridande majoritet i skattefrågor på EU-området. Det har tjänat Sverige väl. Tyvärr verkar Tidöavtalet sätta käppar i hjulet för detta arbete, och vi socialdemokrater beklagar det.

Av uppenbara skäl tycker moderater och socialdemokrater olika när det gäller den svenska skattepolitiken. Historiskt har vi dock haft samma syn på vad som är EU-frågor och vad som är nationell kompetens just gällande skatt. Det är inte bra för Sverige, fru talman, om denna samsyn bryts.

Avslutningsvis konstaterar jag att regeringen i sitt yttrande menar att upparbetade skatter i Sverige också ska betalas här. Det är såklart rätt och riktigt, men jag hoppas att regeringen kommer tillbaka efter jul med, för att använda statsministerns egna ord, driv i steget också gällande svensk skattepolitik. Om SD-regeringen i en EU-kontext menar att upparbetade skatter i Sverige också ska betalas i vårt land måste man ju byta inriktning på den nationella skattepolitiken.

Vi socialdemokrater menar att arbetet mot skatteflykt och skattefusk är oerhört prioriterat. Redan 2016 fattade den dåvarande regeringen beslut om ett tiopunktsprogram mot skatteflykt.

Den S-ledda regeringen arbetade effektivt och intensivt med dessa frågor. Tyvärr har den nya högerkonservativa SD-ledda regeringen inte visat samma vilja att bekämpa skatteflykt. Jag tänker på nedläggningen av exitskatteutredningen, jag tänker på hanteringen av ny kupongskatt och jag tänker på Skatteverkets minskade ram och minskade revisioner i arbetet mot just skatteflykt.

Fru talman! Det är viktigt, det är riktigt och det är nödvändigt med kraftfull och rättvis skattepolitik om vi ska ha ett land som håller ihop.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till skatteutskottets förslag i utlåtandet.

Jag vill också önska talmannen och kollegorna i riksdagen en god jul. Hemläxan, kära vänner och kollegor, är att ni när ni äter er mätta på vad er jul nu har att bjuda på funderar på hur Sveriges och Europas skattesystem kan bli lite rättvisare så att fler svenskar får äta sig mätta och belåtna nästa jul.

(Applåder)

Herr talman! Detta anförande ska handla om skatteutskottets betänkande 6. Jag blev lite frestad att fortsätta debatten om näringspolitik och energipolitiken. Men jag avstår från det och uppmanar ledamoten att initiera ett replikskifte efter det jag sagt, så att vi får fortsätta att resonera om energipolitik.

Skatteutskottet betänkande 6 är i många avseenden både komplicerat och mångfasetterat. Som vi ser det är det i grunden en fråga om rättvisa. Det är ett försök att göra världen lite mer rättvis genom att säkra att alla stora företag betalar skatt. Förslaget om tilläggsskatt för stora koncerner ska alltså säkerställa att multinationella företag betalar en skälig andel skatt oavsett var de är verksamma.

Grundtanken är i så måtto väldigt bra. Men precis som så ofta inom skatteområdet sitter djävulen i detaljerna. Lagförslaget tar sin utgångspunkt i det mångåriga arbetet som har pågått och pågår internationellt inom bland annat OECD för att motverka skatteflykt och flyttning av vinster till skatteparadis. Grundtanken är naturligtvis att vinster beskattas där de uppkommer och där värde skapas.

Som grundprincip menar vi socialdemokrater att arbetet mot skatteundandragande är rätt och riktigt. Däremot måste reglerna vara välavvägda och träffsäkra så att det är skatteskurkar som får bära kostnaderna och inte välfungerade företag som redan i dag gör rätt för sig, betalar skatt och skapar arbetstillfällen och därmed är med och bidrar till det svenska välståndet.

Arbetet ledde fram till en överenskommelse inom OECD. Det ledde fram till att EU-kommissionen i slutet av 2021 presenterade ett direktiv om en global minimiskatt på 15 procent för multinationella företag.

Först gäller det principerna. OECD:s arbete mot skatteflykt och avancerad skatteplanering är oerhört viktigt. Det är ett viktigt arbete för att rätt ska vara rätt, och att alla medborgare och företag ska göra rätt för sig. Detta är oerhört viktigt för sammanhållningen i vårt land, sammanhållningen i Europa och faktiskt för sammanhållningen globalt.

Det är helt enkelt för att upprätthålla tillit mellan oss människor, tilliten mellan varandra. Att detta fungerar är centralt för legitimiteten för en globaliserad värld och centralt för att vi ska kunna ha ett regelbaserat handelssystem.

Tron på internationell handel och öppenhet är beroende av att alla bär sin del och bidrar till kakan. Det handlar om att stater kan stoppa företag som helt eller delvis smiter undan från att betala skatt genom skatteundandragande eller skatteflykt och därmed inte gör det de borde göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tilläggsskatt för företag i stora koncerner

Detta är heller inte en fråga som är helt oviktig när vi talar om finanser. OECD bedömer att någonstans mellan 5 och 10 procent av de globala skatteintäkterna försvinner i avancerad skatteplanering. I den kontexten är arbetet viktigt. Syftet med förslaget är rimligt. Det är att säkerställa att de stora multinationella koncernerna betalar en rättvis andel av sina vinster i skatt oavsett var de är verksamma. Därför kan man också se det som att reglerna har en positiv effekt för den globala konkurrensen eftersom man sätter en nedre gräns för skattekonkurrensen.

Det är principerna, som på några sätt är lite enklare. Praktiken är mer komplicerad.

Det här är alltså en lagstiftningsprodukt som handlar om att man ska beskatta mellanskillnaden upp till en miniminivå på 15 procent om den effektiva skattesatsen i ett bolag är lägre än 15 procent. Förslaget ska enbart gälla för koncerner som har en årlig intäkt på minst 750 miljoner euro. Det handlar alltså om ett fåtal företag, och det är inte små bolag det handlar om.

För att zooma ut vet vi att den tidigare S-ledda regeringen under åtta år har prioriterat arbetet mot skatteflykt, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och osjyst skattekonkurrens. Redan 2016 fattade man ett beslut om ett tiopunktsprogram mot skatteflykt, och den S-ledda regeringen arbetade effektivt och intensivt med de här frågorna.

Tyvärr har inte den högerkonservativa och SD-ledda regeringen visat samma vilja att bekämpa skatteflykten. Jag tänker på nedläggningen av exitskatteutredningen, hantering av ny kupongskatt och varför inte Skatteverkets minskade ram för arbetet mot skatteflykt. Utöver det har man med kirurgisk precision sänkt skatten för de rikaste och lagt ned andra utredningar som hade kunnat göra Sverige mer rättvist.

Därför är det kanske inte konstigt att vi ibland får påminna den nuvarande regeringen om att arbetet mot skattefusk är viktigt. Möjligen är det därför som det här förslaget kommer sent, och möjligen är det därför det inte är helt anpassat till svensk skattelagstiftning - för att regeringen inte prioriterar den här typen av frågor.

Det är därför det finns särskilda skäl till att den här lagstiftningen ska utvärderas omgående och i särskild ordning. Förslaget ligger inte i linje med praxis inom svensk skatterätt just för att det är genomhastat och för att regeringen inte riktigt har prioriterat det här arbetet.

Även om vi socialdemokrater är positiva till direktivförslagets och lagförslagets syfte kan vi alltså känna oro för hur reglerna kommer att implementeras och hur de kommer att fungera.

Här gäller det att ha två tankar i huvudet samtidigt, alltså att nyttan av harmoniserade regler måste vägas mot ett EU-medlemslands möjligheter att införa och ha egna nationella regler. Vi måste som svenska lagstiftare säkra att de här reglerna hjälper snarare än stjälper rättvis konkurrens.

Precis som jag och ledamoten Ahlstedt konstaterade i vårt replikskifte brukar Sverige ligga i topp eller i alla fall bland de tio i topp i världen när det gäller företagsklimat och konkurrenskraft. Det beror på ett antal olika faktorer, som vi pratade om: hög utbildningsnivå, infrastruktur, låg nivå av korruption, hög tillit och aktiv näringspolitik men också - och det här är viktigt - rimliga, förutsägbara och rättssäkra skatter.

Därför blir den här frågan så viktig. Det är viktigt att lagstiftningen fungerar som det är tänkt, och därför har vi yrkat bifall till en reservation om att göra en genomlysning av skattelagstiftningen så att förslaget inte slår fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tilläggsskatt för företag i stora koncerner

Herr talman! Vi socialdemokrater vet att det är viktigt för en rättvis konkurrens att alla företag gör rätt för sig och att förutsättningarna är likvärdiga. Det får aldrig vara en konkurrensfördel att placera ett huvudkontor i ett skatteparadis. Därför finns det i grunden ingen motsättning mellan kampen mot skattefusk och kampen eller arbetet för tillväxt och nya arbetstillfällen.

I den kontexten är det alltså viktigt att säkra att den här lagen inte blir en börda för de företag som sköter sig, de svenska företag som faktiskt betalar skatt, utan i stället innebär att den höjer skatteinbetalningarna för de företag som i dag är skattesmitare.

Vidare, herr talman, är vi socialdemokrater glada att utskottet i bred enighet genom en riksdagsmotion har kunnat ändra en del av oklarheterna och en del av felaktigheterna som finns i propositionen som regeringen tar fram, i det här fallet gällande redovisningsstandarder. Det har gjort att lagstiftningsförslaget faktiskt är bättre nu än det var när regeringen lade fram det.

Med det i åtanke är vi socialdemokrater också positiva till att man inför en tillfällig förenklingsregel som innebär att företagen i fråga under en övergångsperiod kan använda sina befintliga uppgifter från land-för-land-rapporteringen i stället för att behöva göra nya fullständiga beräkningar.

Vi tycker också att det är bra att det är möjligt att ansöka om förhandsbesked i just de här frågorna om tilläggsskatt.

Dock har vi socialdemokrater två reservationer, herr talman. Den ena har jag nämnt. Vi menar som sagt att lagstiftningsprodukten har tagits fram i all hast och att det därför är viktigt med en omedelbar översyn av denna produkt. I det arbetet tycker vi också att företrädaransvaret behöver ses över och att man behöver överväga om företrädaransvaret ska inkluderas för denna skatt.

Herr talman! Jag ser att tiden rinner iväg, men jag vill avsluta med att säga att arbetet mot skatteflykt blir extra viktigt när man spanar ut över världen - en värld där ojämlikheten ökar snabbt och så har gjort i decennier. En busslast av världens rikaste personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. I vårt eget land äger 5 personer mer än 5 miljoner svenskar.

För Sveriges, Europas och världens sammanhållning behöver rätt vara rätt, och här är arbetet mot skatteflykt oerhört viktigt. Det är viktigt, det är riktigt och det är nödvändigt med ett kraftfullt arbete mot skatteflykt.

Därför, herr talman, yrkar vi socialdemokrater bifall till förslaget i betänkande 6 men också bifall till de två reservationerna. Tack för ordet och glad lucia!

(Applåder)

Tilläggsskatt för företag i stora koncerner

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Jag kunde inte sagt det bättre själv. Visst är det så. Kompetens, kapital och en bra näringspolitik leder till tillväxt. Utmaningen är att Moderaterna har fått för sig att breda skattesänkningar ihop med slakt av näringspolitik leder till tillväxt. Min absoluta uppfattning är att så inte är fallet.

Däremot behöver vi ha skäliga skatter och rimliga skatter som tas ut på ett effektivt sätt. Då kommer vi tillbaka till den fråga som jag lite för sent försökte ställa för en liten stund sedan.

Vi har nu en lagstiftning om en ny skatt som tar sikte på de företag som inte gör rätt för sig. Då är det viktigt att den utformas på ett bra sätt så att den inte träffar de företag som faktiskt gör rätt för sig.

Vi vet att lagstiftningen är genomhastad. Jag tycker att regeringen hade kunnat vara lite snabbare, även om det har varit en utmaning med tid från kommissionen. Då är frågan: Varför vill ni moderater inte ställa upp på att vi ska göra en genomlysning av lagstiftningen direkt när den är genomröstad?

Vi vet att det faktiskt finns brister i lagstiftningen. Hade det då inte varit rimligt att ledamoten varit lojal med företagen och skattebetalarna i stället för att vara lojal med regeringen?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Vi är helt eniga på så sätt att vi båda tycker att tillväxtpolitik är extremt viktig. En bra tillväxtpolitik bygger vår välfärd, höjer vår produktivitet och ser till att vi faktiskt får det bättre. Så långt är vi alltså eniga, men däremot tror jag att vi är oeniga i vissa delar gällande hur tillväxt skapas.

Under den förra mandatperioden var jag ledamot av näringsutskottet, och jag har skrivit boken Världens mest framgångsrika land - 100 år av socialdemokratisk näringspolitik. Den skrev jag för att jag uppfattar att ledamöter, ofta moderata sådana, ibland har fått för sig att skattepolitiken är det mest centrala när det gäller vår konkurrenskraft. Men enstaka skattesatser är sällan den viktigaste frågan när det gäller konkurrenskraften.

Det som händer när man gör det som Moderaterna gjorde senast de satt vid makten och som de har börjat göra nu - man genomför gigantiska skattesänkningar, huvudsakligen för de som är rikast - är att man ökar ojämlikheten. Man ökar sparkvoten i ekonomin, vilket försvagar konjunkturen. Det riskerar dessutom att trycka upp räntor, och det skapar en osäkerhet i ekonomin.

Jag vill påstå att Sverige ligger i framkant när det gäller konkurrenskraft inte trots att vi har höga skatter utan faktiskt tack vare att vi har höga skatter, eftersom skatterna finansierar sådant som infrastruktur, utbildning, forskning, arbetsmarknadspolitik och omställningspolitik.

Just nu har vi en regering som slaktar innovationspolitiken och tar bort stöden till Vinnova, och det innebär att Sverige har en låg tillväxt. Sverige har inte haft en låg tillväxt under de senaste åtta tio åren men har det just nu. Det är ett stort problem.

Det som är viktigt är att man har skatter som fungerar effektivt. Därför undrar jag varför Moderaterna inte vill bifalla vår reservation. Den handlar om att se över lagstiftningen så att vi får en effektiv skatt när det gäller just tilläggsskatten.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Ingela Nylund Watz för att hon har skrivit denna viktiga interpellation, som handlar om överskuldsättningen i Sverige. Om jag blev glad över Ingela Nylund Watz interpellation blev jag snarare bekymrad över svaret. Statsrådet Wykmans svar är kort sagt oroande.

Enligt min uppfattning har vi en regering som inte agerar mot kostnadskrisen i samhället och som inte hjälper hushållen när det är som tuffast. Man agerar inte utan står i stället på hälarna.

Socialdemokratiska regeringar i Danmark och Spanien har visat att det går att bekämpa inflationen med en aktiv politik. Sätt press på bankerna och energibolagen! Var en nagel i ögat på livsmedelsjättarna! Det har fungerat i andra länder, men SD-regeringen avvaktar. Jag tror till och med att vice statsminister Ebba Busch här i riksdagens talarstol, i en interpellationsdebatt, förklarade att de inte agerade för att de inte var kommunister.

Antalet svenskar med skulder hos Kronofogdemyndigheten räknas i hundratusental. Runt en halv miljon svenskar har skulder hos Kronofogden, och antalet svenskar som har sådana skulder ökar. Överskuldsättningen innebär ett stort lidande och negativa konsekvenser för den enskilde men också för den enskildes närstående. Jag tror att det var Lunds universitet som konstaterade att runt 20 procent av de överskuldsatta har försökt ta sitt liv.

Överskuldsättningsutredningen kom med ett betänkande och ett antal förslag redan i slutet av sommaren, men just nu uppfattar jag att vi har en regering som drar fötterna efter sig. Då blir frågan: När kommer konkreta förslag? Jag undrar, precis som Ingela Nylund Watz: Avser regeringen att vidta åtgärder mot de ökande klyftorna i samhället i ljuset av den ökande skuldsättningen?

Herr talman! Tack, ledamoten Lång, för svaret! Om vi nu ska prata om Socialdemokraternas syn på skatteflykt kan jag säga att vi under många år har arbetat hårt mot detta. När vi satt i regeringen fanns en konkret plan för hur man skulle bekämpa skatteflykten. När vi satt i regeringen hade Skatteverket ett krav på sig att årligen rapportera skattefelet. Det har den SD-ledda regeringen just tagit bort i det senaste regleringsbrevet.

Den S-ledda regeringen utredde en ny exitskatt eftersom det fanns en lucka i svensk lagstiftning. Som en tjuv om natten valde nuvarande regering i januari i år att i all tysthet lägga ned denna utredning.

Vi bekämpar skatteflykt. Skatteflykten är ett hot mot sammanhållningen i Sverige. Skatteavtalen är en väg att komma dit. Men om Sverigedemokraterna på riktigt vill bekämpa problemen med att Sverige saknar en exitskatt behöver ni komma över till den sida som tycker att det är viktigt att bekämpa skatteflykten. Och då behövs en ny exitskatteutredning, för det är helt omöjligt att få till skatteavtal med Cypern och Malta som täpper till denna lucka.

Jag hoppas att jag har fel. Det kommer de närmaste åren att utvisa. Men det finns mycket som tyder på att regeringens plan inte kommer att fungera.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Lång, för ett bra inlägg och en god exposé över vikten av skatteavtalen!

Ledamoten Lång konstaterar att det inte brukar vara debatter om skatteavtal. Samtidigt är det nya tider, ny regering, nytt parlamentariskt underlag och ny parlamentarisk sammansättning. Det känns som att det är en god tid för att förändra saker.

Ledamoten Lång var tydlig med varför det är viktigt med uppdateringar av de bilaterala skatteavtalen. Där är vi helt eniga. Däremot hörde jag inte ett ord till svar på den fråga jag ställde till ledamoten Lång angående exitskatten.

Det är klart att man kan argumentera för att detta är ett skatteavtal som enbart rör Sveriges och Tysklands relationer. Samtidigt befinner vi oss i ett parlamentariskt läge där vi har en SD-ledd regering där vi kan ställa frågor till ministrarna i regeringen. Men det är svårt att få en bild av vad det kanske viktigaste partiet, SD, tycker i vissa frågor.

Det har varit väldigt otydligt hur SD ser på exitskatten. Faktum är att man i dagens Sverige kan komma undan kapitalbeskattning för överskott i mindre företag när man flyttar, och finansministern har gett uttryck för att det är just med den här typen av skatteavtal som man ska komma åt den luckan i svensk lagstiftning. Det vore därför klädsamt om vi kunde få höra hur Sverigedemokraterna ser på det faktum att det i Sverige finns en skattelucka som gör att vissa människor inte behöver betala skatt som alla andra.

Det här tror jag och vi socialdemokrater riskerar att erodera det som är grunden för sammanhållningen i samhället - det som vi behöver så förbaskat väl just nu, i detta läge.

(Applåder)