Herr talman! Tack, finansministern, för svaret! Den här interpellationen handlar alltså om hur man ska värdera sponsring - en ny debatt, gamla frågor, ingen kvällsläsning.

Vi ska inte underskatta hur komplicerade de här frågorna faktiskt är. Jag vill börja med att säga det, för om man går fel här öppnar man faktiskt för skattefusk, något som vi har debatterat här tidigare i dag. Jag har därför respekt för att frågorna är svåra.

Det handlar i grunden om avdragsrätten för sponsring, så vad vet vi? Vi vet att både sponsring och marknadsföring är helt avgörande för många företags varumärkesbyggande. Sponsring har helt enkelt blivit en oumbärlig del av att driva företag, precis som att sponsring också är en oumbärlig del för många idrotts- och kulturföreningar för att de ska kunna driva sin verksamhet. Vi vet också att sponsring kan felvärderas, även om vikten av sponsring inte ska underskattas.

Det som är orimligt med dagens system, dagens regelverk och dagens rättspraxis är att skattereglerna som helhet motverkar jämställd sponsring. Detta beror på hur man värderar värdet av sponsring. Osäkerheten kring avdragsrätten torde också leda till lägre nivåer av sponsring till det svenska föreningslivet, vilket också är negativt för hela det svenska civilsamhället.

Vad är då sponsring? I grunden och lite förenklat handlar sponsring om ett ekonomiskt bidrag från ett företag till idrott, kultur eller någon annan allmännyttig verksamhet. Av praxis vet vi, precis som finansministern sa, att kostnaden för sponsring ska stå i rimlig proportion till värdet för att den ska vara avdragsgill. I grunden är den här regleringen inte konstig eller orimlig; problemet är den rättspraxis som har vuxit fram, eftersom den i praktiken innebär att företag som vill sponsra jämställt inte kan göra det med en liknande avdragsrätt när det gäller sponsring till pojkar och flickor, eller i alla fall till herrar och damer.

Innan den här interpellationsdebatten ställde jag också en skriftlig fråga till finansministern. Jag inkluderade en del av det svar jag fick på frågan, eftersom jag blev aningen förvånad. Jag uppfattar att finansministern, eller kanske någon tjänsteperson i finansministerns närhet, inte riktigt har uppfattat problemet. Jag är säker på att finansministern förstår problemet, men jag uppfattar att det är ett problem om man inte ser det här problemet på Finansdepartementet som helhet.

Problemet är att de modeller som Skatteverket använder värderar jämställd sponsring lägre än vad många företag på marknaden gör, och då blir det lite av en konflikt om vad marknadsvärdet är. Därför blir jag aningen förvånad när finansministern konkluderar att det är Skatteverkets värdering av sponsring som är den riktiga, framför många svenska företags värdering av jämställd sponsring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför kommer vi fram till frågan som är den viktiga i den här interpellationsdebatten: Ser inte finansministern dessa problem? Och om finansministern ser dem, vad ämnar regeringen göra?

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Jag är glad att vi är eniga om att det är viktigt att satsa på idrott. Jag ska inte göra det här till en idrottspolitisk debatt, utan jag tycker att vi ska hålla oss på skatteområdet - även om jag själv uppfattar att satsningen på 2 miljarder hade passat bättre inom RF-systemet än ett nytt privatiserat system. Det kan man ha olika åsikter om, och det är inte vad dagens debatt ska handla om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I grund och botten handlar diskussionen om hur man ser på marknadsvärde. Det är inte uppenbart hur problemet ska lösas, och det är inte heller uppenbart att särlagstiftning är den bästa lösningen. Jag är enig med finansministern om det.

I grunden handlar det om ett problem i lagstiftningen ihop med rättspraxis. Problemet handlar om hur man ser på marknadsvärde. Det som händer är att Skatteverket har en syn på marknadsvärde, och många företag på marknaden har en annan syn på marknadsvärde. I praktiken handlar det om att många företag säger att om de ska sponsra den typen av elitidrott vill de satsa på både herrlaget och damlaget. Det gör de normalt sett inte för att de är altruistiska utan för att det är en rimlig värdering av sponsring och det är en rimlig värdering av hur deras marknadsföring bäst får utfall.

Problemet är att Skatteverkets modeller inte utgår från att det finns ett värde i jämställdhet utan från att det finns ett värde baserat på exakt hur många individer som ser på en sändning eller vistas på en arena. Problemet är då att Skatteverkets modeller och vårt regelverk cementerar den ojämställdhet som finns inom idrotten. Företag blir spjutspetsar för att driva på mot en mer jämställd idrott.

Då är min uppfattning att regelverket är felaktigt. Jag är inte säker på att lösningen är särlagstiftning. Jag är faktiskt inte säker på vad lösningen är, men jag är helt säker på att regelverket som helhet är orimligt. Tror man sig veta att regelverket är orimligt och får orimliga effekter behöver man titta på olika lösningar.

Då kommer vi till frågan i interpellationsdebatten. Jag är medveten om att det är fråga om olika paragrafer i inkomstskattelagen, men i grund och botten handlar det om gåvor och sponsring från juridiska personer som angränsar till varandra när det gäller ett företags agerande. Därför undrar jag varför regeringen valde att inte utreda frågorna ihop.

Risken är att när regeringen utreder enbart gåvor och vill ta fram ett incitament för gåvor från juridiska personer att det blir mer fördelaktigt att ge gåvor från juridiska personer än att ge jämställd sponsring. Det var inte lagstiftarens avsikt när man fattade beslut om inkomstskattelagen för många år sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Det gläder mig att vi båda ämnar verka för en jämställd idrott. Jag menar fortfarande att det finns ett symbolvärde och ett monetärt värde i problemet att jämställd idrott faktiskt motverkas av vårt totala regelverk. Naturligtvis ska vi hitta andra sätt att stödja kvinnors och flickors idrottande, men det finns ett problem i grunden att våra regelverk faktiskt inte är jämställda, att företag tvingas uppleva regelkrångel för att de vill vara jämställda.

Jag vill ändå uppmana finansministern att titta över alternativet när det gäller tilläggsdirektiv för utredningen. Jag är enig med finansministern om att vi inte ska skapa krångel för företagare och företagande, men dagens regler är krångliga. Företag pekar på att dessa regler är de mest krångliga. Däremot skulle tilläggsdirektiv inte innebära krångel för företagare utan enbart för en särskild utredare, och det tycker jag att vi kan acceptera. Jag har själv varit särskild utredare, och jag är säker på att fler utredare är kompetenta nog att hantera två frågor som ligger nära varandra men som ligger i olika delar av inkomstskattelagen. En särskild utredare kan hantera krångel, men däremot ska våra företagare i Sverige inte behöva uppleva krångel. Det gör de med dagens regler.