Mathias Tegnér

Fru talman! Detta är inte första och troligen inte sista gången vi debatterar lagen om tilläggsskatt. Skatteutskottets betänkande nummer 6, som alltså heter Kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner, handlar om lagen om tilläggsskatt som röstades igenom här förra året. Även om lagen faktiskt inte har tagits i bruk i praktiken behöver den redan nu justeras.

I mitt inlägg tänker jag försöka beskriva hur vi socialdemokrater ser på skatter, hur skatter kan bidra till frihet, jämlikhet och tillväxt och hur vi tänker oss att just tilläggsskatten hänger ihop med dessa ganska stora frågor.

Bakgrunden till tilläggsskatten är det arbete som har gjorts inom OECD för att stoppa avancerad skatteplanering genom att säkerställa en global minimiskattenivå för multinationella koncerner. Detta initiativ har accepterats av EU.

Lagstiftningen skapades genom att EU 2022 kom med ett direktiv, vars syfte var och är att genomföra just de modellregler som har arbetats fram inom ramen för OECD och G20. De kallas ibland OECD:s pelare 2. För att implementera EU-direktivet beslutade riksdagen för ganska exakt ett år sedan om just lagen om tilläggsskatt.

Idén att stora multinationella bolag ska betala minst 15 procent i effektiv bolagsskatt kan tyckas enkel, men i praktiken blir det komplicerat. Tanken är att man ska konsolidera de här bolagens skattemässiga redovisningar, och om den effektiva skattesatsen är under 15 procent ska den toppas upp, i normalfallet där moderbolaget har sitt säte.

Kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner

Vid flera tillfällen förra året och i år har det tagits fram nya administrativa riktlinjer från OECD som ändrat förutsättningarna för lagen, vilket innebär att den nu behöver kompletteras. Därför står vi här i dag.

Fru talman! När frågan behandlades för ganska exakt ett år sedan var vår ståndpunkt tydlig. Vi socialdemokrater välkomnade OECD:s arbete mot skatteflykt och avancerad skatteplanering. I grunden är det angeläget att vidta gränsöverskridande åtgärder för att stoppa skatteflykt och undvika ett så kallat race to the bottom i företagsbeskattningen. Sådana åtgärder bidrar också till att öka förutsägbarheten och enkelheten för företagen. Därför är G20-ländernas och OECD:s överenskommelse om just de här modellreglerna ett välkommet och viktigt initiativ.

Detta arbete är av stor vikt moraliskt men också finansiellt. OECD bedömer att mellan 5 och 10 procent av de globala skatteintäkterna försvinner i avancerad skatteplanering - 5-10 procent! I den kontexten blir det här förslaget och syftet med det rimligt, just för att säkerställa att stora multinationella koncerner betalar en rättvis andel av sina vinster i skatt, oavsett var de har sin verksamhet. Reglerna syftar alltså till att skapa en nedre gräns för skattekonkurrensen. Det är ett viktigt arbete för att rätt ska vara rätt och för att alla medborgare och företag ska göra rätt för sig.

Detta är viktigt för sammanhållningen i vårt land och viktigt för sammanhållningen i Europa. Det är faktiskt viktigt för sammanhållningen globalt, helt enkelt för att upprätthålla tilliten mellan oss människor, tilliten mellan varandra.

Fru talman! Principiellt är skatter naturligtvis något som är en nationell kompetens. Vi tar in skatter för att finansiera viktig verksamhet, gemensamma nyttigheter, varor och tjänster eller, som skatteutskottets ordförande Niklas Karlsson uttryckte det här i kammaren i förra veckan: "Skatt är undersköterskan på äldreboendet, frukosten på förskolan och barnmorskan som förlöser våra barn. Skatt är höftledsoperationen, det nationella provet och skolskjutsen till skolan. Skatt är tåg, buss och kollektivtrafik. Det är så det hänger ihop. Skatt är gemensam finansiering av gemensamma angelägenheter och en gemensam välfärd."

Skatter är också centralt för att skapa tillväxt. Sverige har under åratal prenumererat på tio-i-topp-placeringar i olika rankningar för konkurrenskraft, exempelvis OECD:s index. Den typen av index mäter saker som infrastruktur, hälsa, utbildning, högre utbildning och innovationskraft, så den som tror att konkurrenskraft och tillväxt enbart handlar om enstaka skattesatser misstar sig.

Sverige har visat att vi är en kunskapsintensiv nation som ligger i framkant när det gäller innovation och digitalisering. Detta drivs såklart av människors innovationskraft, men det understöds av skatter. Men, invänder någon, det finns ju länder med höga skatter och låg tillväxt. Och det är helt rätt. Hög skatt är inte en mirakelkur, men det är inte heller låg skatt. Ofta, om man talar om hög skatt, är det auktoritära länder som har höga skattesatser och låg tillväxt. Och det finns ju ett antal auktoritära länder runtom i världen i dag, och genom historien finns det också ett antal kommunistiska länder som hade höga skatter och över tid låg tillväxt. Det är helt sant. Problemet i dessa länder är vad skatterna gick till. Ofta gick de till att finansiera olika typer av korruption. Och, vilket är minst lika viktigt, vi vet att en öppen dynamisk ekonomi är hart när omöjlig att skapa och kombinera med ett auktoritärt styre.

João Mangabeira, en brasiliansk politiker och socialdemokrat, sade vid ett tillfälle att frihet utan demokratisk socialism är inte frihet. Men demokratisk socialism utan frihet kan inte heller existera.

Det är därför socialdemokrati och kommunism enbart är historiskt besläktade som tanke. I praktiken har de inte någonting gemensamt, för hela essensen med socialdemokrati är människans frigörelse, frihet. Alla människor ska kunna välja sin egen väg i livet. Som Hjalmar Branting uttryckte det ska alla kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan, oavsett dina föräldrars utbildning, var du bor, om du är kvinna eller man, om din mormor var hembiträde från Höganäs eller om din farfar var brevbärare från Järna. Alla medborgare ska ges chansen att kämpa för att låta sina drömmar bli verklighet.

Skatter är inte bara siffror i ett budgetdokument, utan det är själva grunden för vårt samhällsbygge. För oss socialdemokrater är skatt ett verktyg för att skapa rättvisa, för att finansiera välfärden och säkerställa att alla människor, oavsett bakgrund, får en rimlig chans att leva ett gott och meningsfullt liv.

Därför är det så, även om det ibland kan vara svårt för högern att acceptera, att friheten faktiskt kan öka med skatter om, och endast om, de används till rätt saker och därmed bidrar till ett jämlikare och friare samhälle.

Detta, fru talman, är inte bara fritt fabulerande, utan vi vet att den sociala mobiliteten är högre i jämlika länder. Den är högre i varje land här i Skandinavien än i till exempel USA.

Vad har då Hjalmar Branting och drömmar om frihet med tilläggsskatten att göra? kanske någon tänker. Jo, skatter är en del av ett system, ett samhällsbygge. Det bygger på en allmän acceptans för systemet och en gemensam tillit till varandra.

I dagens globaliserade värld ökar ojämlikheten snabbt. Ett par bussar med världens rikaste människor äger lika mycket som halva jordens befolkning. Samtidigt matas vi med berättelser om hur vissa företag gör allt i sin makt för att undvika skatt.

Vi matas med journalistiska scoop som Panama papers om människor med stora tillgångar som sliter som galärslavar för att minimera skatter. Det sliter vårt samhälle itu. Det finns få saker som får blodet att koka så mycket hos hårt arbetande människor som när framgångsrika företag och rika individer inte gör rätt för sig och inte är beredda att betala sin skatt.

I ljuset av detta menar vi socialdemokrater att tilläggsskatten faktiskt kan fylla ett syfte om den fungerar som det är tänkt, även om den bygger på ett internationellt ramverk. Vi är alltså försiktigt positiva till något som kan skapa rättvisa och stoppa orättfärdig konkurrens, vilket naturligtvis sker när sjysta företag ska konkurrera med företag som inte betalar sin skatt. I så måtto tänker vi att tilläggsskatten kan vara rättfärdig och rättvis om den bidrar till rättvisa mellan olika företag och dessutom att skatteluckor stängs.

Fru talman! I dag råder osäkerhet kring implementeringen av lagen om tilläggsskatt. Därför menar vi att det finns ett värde i att ett enigt utskott ställer sig bakom propositionen, och det har vi socialdemokrater också gjort. Men naturligtvis får inte skatten innebära en stor administrativ pålaga för företag som redan gör rätt för sig. Naturligtvis måste vi säkra att lagen fungerar och sätter stopp för avancerad internationell skatteplanering och skattefusk.

Det sämsta utfallet, fru talman, skulle vara om skatten innebär pålagor för företag som redan sköter sig samtidigt som skurkarna kommer undan. Därför måste vi följa upp denna lag både noggrant och i närtid, vilket påpekades av flera remissinstanser när propositionen hanterades.

Tyvärr har Tidögänget i skatteutskottet avvisat vårt initiativ till en extra utvärdering. Det beklagar vi såklart. Mycket tyder på att det finns ytterligare behov av kompletteringar till det förslag som nu ligger på bordet. Detta har vi beskrivit i vårt särskilda yttrande.

Vi förutsätter att regeringen fortsätter att se över lagstiftningen och korrigerar eventuella brister och felaktigheter, så att företagens kostnader för implementeringen av lagstiftningen blir så låga som möjligt.

Vidare vidhåller vi socialdemokrater att frågan om företrädaransvar behöver analyseras. Att inte införa bestämmelser om företrädaransvar innebär en särbehandling av små och medelstora företag å ena sidan och stora koncerner å andra sidan till de mindre företagens nackdel.

Slutligen, fru talman, vill jag beklaga att Tidölaget inte nog prioriterar kampen mot skatteflykt. Arbetet med exitskatt är lagt på is, arbetet med en modern källskatt är pausat och Skatteverket måste inte längre ta fram en årlig analys av storleken på skattefelet i Sverige.

Vi socialdemokrater beklagar denna slapphänthet som högerregeringen faktiskt visar.

För oss hänger lagen om tilläggsskatt ihop med arbete för rättvisa skatter. Ett sammanhängande, strukturerat och stringent arbete mot skattefusk är helt essentiellt för att vårt skattesystem ska fungera och därmed för att tilliten mellan svenskar ska kunna öka.

Med dessa ord, fru talman, ihop med drömmar om frihet och jämlikhet, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande SkU6 och tackar för att ni har lyssnat.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman och statsministern! Jag har noterat att regeringen i somras tillsatte en utredning. Det var en utredning som presenterades utan pressmeddelande och tillsattes i all tysthet. Utredningen går ut på att man ska sänka skatten för ett antal av private equity-bolagens chefer efter en granskning från Skatteverket.

Mats Tjernberg, som är professor i skatterätt, kallade utredningen för "en beställning från riskkapitalbranschen". Nu har det också visat sig, herr talman, att en av de chefer som gynnas av utredningen är Moderaternas största privata givare.

Jag undrar därför om statsministern ser något problem i det här. Ser statsministern en jävsituation? Ser statsministern en intressekonflikt i att en av de största privata givarna till Moderata samlingspartiet också så tydligt gynnas av den utredning som nu är tillsatt?

(Applåder)

Herr talman! Lågkonjunkturen slår med full kraft mot Sverige. Var fjärde ensamstående förälder med låg lön har behövt låna pengar till mat och hyra, och nästan varannan har svårt att sätta näringsrik mat på bordet. Barn är oroliga för sina familjers ekonomi. Pensionärer tvingas vända på varje krona när de handlar mat.

Regeringen verkar inte se hur vanligt folk har det. Exempelvis har alla länder i Norden utom Sverige höjt barnbidraget på ett eller annat sätt.

Vi socialdemokrater har ställt oss på hushållens sida i kostnadskrisen. Vi har bland annat föreslagit en skatt på bankernas övervinster som gör att pengarna betalas tillbaka från bankerna till välfärd och hushåll. Det är pengar som skulle kunna stötta barnfamiljerna. Men regeringen har konsekvent valt att ställa sig på bankernas sida i stället för hushållens, nu senast i vårbudgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Tycker verkligen finansministern att det är rimligt att barnfamiljerna ska användas som krockkuddar i krisen?

Fru talman! Finansministern har naturligtvis rätt i att vi inte ska blanda in skattepolitik i det här. Vi får se det som en liten lapsus från min sida.

Jag hade som sagt ingen ambition att göra partipolitik av detta, men jag noterade att ledamoten Wiechel, som har äntrat debatten, ändå ville ha en viss del partipolitisk debatt.

Det är riktigt att det här skedde under en socialdemokratisk regering. Min bild är inte att det som skett är någonting politiskt, alltså att någon regering har haft någon åsikt kring det här. Möjligen verkar det ha skett något slags påverkan.

Sverigedemokraternas intresse för den här frågan har växt sedan kriget i Ukraina började, det vill säga samtidigt som man för första gången kunde vara kritisk mot Ryssland. Jag som har suttit i riksdagen sedan 2014 minns ju hur SD tidigare har varit betydligt mer Rysslandsvurmande, och vid den tidpunkten var det väl svårt att stå bakom Taiwan.

Vi tar den utrikespolitiska debatten vid ett annat tillfälle. Men jag vill ändå vara tydlig med att jag uppfattar den här namnfrågan kopplad till Skatteverket som helt opolitisk. Däremot är det viktigt att vi använder rätt benämning.

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

I grunden delar jag såklart finansministerns åsikt att myndigheter som är självständiga kan hantera namnfrågor. Det som fick mig att skriva den här interpellationen var den offentliga diskussion, förvisso bland olika typer av Kinamedier, där man resonerade i termer av att det faktiskt hade pågått en påverkan som ingen riktigt ville kännas vid. Då blir frågan om namnbytet ändå lite speciell, och det är bakgrunden till att jag lyfter upp frågan.

Om det nu är så att en myndighet, enligt den rapport som jag refererar till, ska använda den benämning som passar bäst i kontexten och vi vet att många av de personer som får olika typer av utskick från Skatteverkets folkbokföring personligen tycker att det är en väldigt dålig definition sätter det frågan i ett nytt ljus och är väl värt en diskussion.

Sammanfattningsvis skulle jag argumentera för att den här typen av frågor inte är oväsentliga, framför allt inte i det geopolitiska läge som vi befinner oss i. När det finns frågor om påverkan skulle ju en möjlighet kunna vara att återgå till den gamla benämningen, vilket i sig inte innebär någon förändring av den svenska ett-Kina-politiken.

Återigen: Ambitionen med den här interpellationen är alltså inte att bedriva någon form av oppositionspolitik när det gäller Skatteverkets definitioner av olika länder. Jag tycker kanske ändå att namnfrågan borde adresseras. Jag vet inte ens om det är sant att det ligger en hund begraven kopplat till processen, men många svensk-taiwaneser uppfattar att benämningen inte är relevant.

Därför beklagar jag naturligtvis finansministerns besked att hon inte avser att titta vidare på frågan. Jag vet inte - det kanske är så att finansministern har fullt upp med att sänka skatten för Sveriges rikaste.

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! För ungefär sex år sedan meddelade Skatteverket att de valt att i folkbokföringen ändra benämningen på Republiken Kina, alltså Taiwan. Förändringen innebar att namnet ändrades till Taiwan, provins i Kina.

Jag har, precis som finansministern redogjorde för, ställt en fråga kring detta. Bakgrunden till att jag har ställt frågan är att det har funnits en diskussion i medier gällande att denna ändring har initierats av en påstötning från Utrikesdepartementet, vilket kanske indikerar att Skatteverkets beslut inte var så självständigt som finansministern precis beskrivit det i sitt svar.

Anledningen till att detta har intresse är att Kina förefaller arbeta internationellt med att namn och definitioner världen över ska ligga i linje med Kinas ett-Kina-princip. Enligt en rapport från Nationellt kunskapscentrum om Kina, NKK, som är ett separat centrum vid Utrikespolitiska institutet, kan Kinas princip definieras som att det bara finns ett Kina, och i det ingår Taiwan.

Detta skiljer sig från USA:s, EU:s och Sveriges förståelse av frågan. Vi beskriver vårt förhållningssätt som en ett-Kina-politik. Denna politik bygger förvisso likt Kinas princip på en förståelse av att det finns ett Kina, men den avgörande skillnaden är att ett-Kina-politiken inte uttrycker att Taiwan är en del av eller bör återförenas med Kina.

Exempelvis före detta utrikesminister Ann Linde förklarade att meningsmotsättningar mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan måste lösas på fredlig väg och på ett sätt som överensstämmer med folkviljan hos Taiwans befolkning.

Det finns en rapport från Utrikespolitiska institutet från 2022. Där skriver man just kopplat till ett-Kina-politiken och namnfrågan: ". erbjuder ingen tydlig vägledning gällande benämningen på Taiwan. Regeringen skriver på sin hemsida att 'Olika benämningar på Taiwan förekommer i olika internationella sammanhang. Regeringen använder benämningen Taiwan.'"

Texten fortsätter och citatet likaså: "Samtidigt har Utrikesdepartementet förklarat att 'hur självständiga svenska myndigheter väljer att benämna Taiwan bestämmer de själva.'"

Enligt UI:s rapport är det alltså upp till den till enskilda aktören att avgöra vilken benämning på Taiwan som lämpar sig bäst för kontexten. Flera myndigheter, bland annat Skatteverket, har nu valt benämningen Taiwan, provins i Kina. Det är alltså en term som Kina föredrar men som många svensk-taiwaneser avskyr. I denna kontext kan namnfrågan anses politisk. Även om jag, precis som finansministern, tycker att namnfrågor inte ska vara politiska blir den här frågan relevant eftersom Skatteverket bytte namn och, enligt uppgifter i medier, gjorde det på grund av påtryckningar från en tjänsteperson på Utrikesdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I grunden tror jag att det är viktigt att Sverige har en enhetlig och konsekvent Kina- och Taiwanpolitik. Det är en utrikespolitisk diskussion, och det inser jag att vi inte ska ha kopplat till denna interpellation. Men med tanke på hur finansministerns partivänner och dagens regeringsunderlag vevade i frågor kopplade till Taiwan under förra mandatperioden blir det viktigt att se över denna fråga, när det finns indikationer på att processen faktiskt inte har gått rätt till. Det blir extra viktigt när det verkar som att den definition som används inte är funktionsduglig med tanke på hur svensk-taiwaneser reagerar när de ser den.

Herr talman! Tack för svaret, ledamoten Lång!

Jag tycker ändå att ledamoten blir svaret skyldig. Jag är för övrigt glad över att vi är eniga om att det är viktigt att motarbeta skattefusk.

Däremot förstår jag inte varför Sverigedemokraterna har accepterat att regeringen i regleringsbrevet för Skatteverket ger Skatteverket möjligheten att inte ackumulera och sammanställa det totala skattefusket årligen, så som har varit fallet tidigare. Nästa gång man behöver redovisa det är när mandatperioden är slut. Jag kan inte låta bli att bli lite konspiratorisk när regleringsbrevet ändras på det sättet. Men det kan vi lämna därhän, och vi kan alla vara glada över att vi tycker att skattefusk är någonting dåligt.

Det jag inte förstår gäller de frågor som jag ställde till ledamoten om arbetsgivaravgifter. Återigen: Det är huvudsakligen Centerpartiet som har drivit på för nedsatta arbetsgivaravgifter för unga. Det vill jag ändå vara tydlig med. Men med de utgångspunkter som ledamoten själv redogjorde för i talarstolen: Hur kommer det sig att man höjer arbetsgivaravgiften för unga? Hur kommer det sig att man inte prioriterar ett växa-stöd om man nu tror att den typen av förslag är viktiga för att stärka företagande? Om man nu tycker att små och medelstora företag är viktiga, hur kommer det sig att man ökar på sjuklöneansvaret, vilket man faktiskt gör?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Man går ifrån ett system där företagen betalade ungefär en veckas sjuklöneersättning. Högkostnadsskyddet såg inte exakt så ut. Men i grunden handlade det om mindre än en vecka för småföretag och upp till två veckor för större företag.

Hur kommer det sig att man helt slopar det systemet, vilket innebär att företagen får betala mycket mer av sjuklöneansvaret, om man nu tror att de nya jobben växer fram i de små och medelstora företagen?

För mig blir det lite konstigt när ledamoten i allmänna ordalag talar om vikten av företagande och vikten av små företag och man sedan i praktiken genomför en helt annan politik.

(Applåder)

Herr talman! Jag är enig med ledamoten Lång om att det är viktigt att det är attraktivt att vara företagare i Sverige. Så långt är vi eniga.

Däremot har jag några frågor kopplat till företagarpolitiken. Det gäller framför allt när ledamoten Lång väldigt tydligt talar om små och medelstora företag. Den budget som är genomröstad förändrar i vissa avseenden ändå förutsättningarna för företagare.

Den gamla regeringen införde till exempel - i ärlighetens namn väldigt mycket pådrivet av Centerpartiet - en nedsättning av arbetsgivaravgifter för unga. Den nedsättningen är nu borttagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Den gamla regeringen införde också ett växa-stöd som innebar att när man anställde de första anställda fick man nedsatta arbetsgivaravgifter. Det var också ett stöd som utvecklades över tid för att det har visat sig vara ett bra sätt att få företag att anställa den först anställda.

Min fråga till ledamoten Lång är delvis: Om det nu är så att det är de små och medelstora företagen som man vill värna, varför har man då tagit bort den nedsatta arbetsgivaravgiften? Man har dessutom inte gått vidare med att utvidga växa-stödet, vilket skulle kunnat vara en möjlighet.

Jag undrar också varför man inte går vidare med arbetet mot skattefusk. I min värld drabbas många av de mindre företagen väldigt hårt när skattereglerna ser olika ut för olika företag.

Slutligen införde den S-ledda regeringen en sjuklöneersättning. Man minskade sjuklöneansvaret för små och medelstora företag. Det slopades också nu för de minsta företagen.

På område efter område gör man det sämre för små och medelstora företagare. Hur går det ihop med det ledamoten anför?

(Applåder)

Fru talman! Skatteutskottets betänkande 12 behandlar ett antal motioner och yrkanden i ett stort antal olika frågor. Betänkandet heter Företag, kapital och fastighet, vilket indikerar bredden i frågorna. I betänkandet behandlas motioner som berör allt från ISK, bankskatt och skogskonton till jämställd avdragsrätt för sponsring, som vi precis hörde om. I stället för att försöka beröra alla de här aspekterna av beskattning skulle jag vilja försöka säga något mer grundläggande.

Socialdemokratisk ekonomisk politik strävar efter att uppnå full sysselsättning. Socialdemokratisk näringspolitik är ett led i att uppnå full sysselsättning, finansiera välfärden genom framgångsrika företag och låta människor förverkliga sig själva. Socialdemokratisk skattepolitik är ett sätt att finansiera välfärden, skapa ett rättvisare samhälle och ge goda ramvillkor för företagande, vilket i sin tur leder till en växande kaka. Det är nämligen så det hänger ihop: ekonomisk politik, näringspolitik, skattepolitik och välfärdspolitik.

Det är viktigt att ha vägledande principer för skattepolitiken. För att systemet ska ha legitimitet hos svenska medborgare bör skatterna vara generella, skattebaserna vara så breda som möjligt och skatternas utformning vara väl avvägd.

Fru talman! Det är länge sedan den stora skattereformen på 90-talet. Vi socialdemokrater menar att det behövs en ny stor skattereform med breddade skattebaser och ökad kapitalbeskattning, men skatten på arbete för dem som tjänar minst ska hållas tillbaka. Annorlunda uttryckt behövs det lägre skattesatser, bredare skattebaser samt en mer neutral och likformig beskattning av inkomster, investeringar, sparformer och olika delar av den privata konsumtionen. Men vi vet att skatternas andel av bnp behöver öka på totalen för att vi ska kunna stärka välfärden, öka jämlikheten och minska otryggheten. Tyvärr har statsministern avfärdat behovet av en stor skattereform. Det beklagar vi socialdemokrater.

Fru talman! Då stora delar av skattepolitiken berörs av motionerna i betänkandet liknar vår socialdemokratiska kritik i dag den kritik vi hade mot budgeten som röstades igenom under hösten. Regeringens politik gör Sverige både fattigare och farligare. Vårt land står inför stora utmaningar: lågkonjunktur, låg tillväxt, kostnadskris för välfärden och hushållen och ett eskalerande gängvåld. Samtidigt hör vi hur representanter för regeringen, men också min riksdagskollega Fredrik Ahlstedt, framstår som väldigt nöjda över hur saker och ting ser ut i dag i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Vi socialdemokrater menar att den ekonomiska politiken inte speglar det allvar som situationen kräver. Skattepolitiken har prioriterat höginkomsttagarna framför vanligt folk och framför välfärden. När det gäller de skatter som behandlas i detta betänkande menar vi socialdemokrater till exempel att en tillfällig bankskatt hade kunnat finansiera en tillfällig höjning av barnbidraget så som har skett i Danmark, Norge och Finland. Det hade hjälpt Sveriges barnfamiljer genom krisen.

Nu står vi inför en välfärdskris som just nu leder till varsel och besparingar inom till exempel sjukvården. Vi socialdemokrater har både i budgeten och i detta betänkande pekat på att vi prioriterar annorlunda. Vi sätter vanligt folk och välfärden främst, och vi vet att Sverige kan mycket bättre än så här. Men då behövs en skattepolitik som ökar intäkterna, en skattepolitik som inte prioriterar Sveriges höginkomsttagare.

Vi har exempelvis varit kritiska till att exitskatteutredningen lades ned. Apropå frågan om den typen av skatter leder till skatteflykt vill jag vara tydlig med att regler motsvarande en exitskatt finns i hela Norden, i Holland, i Spanien samt i Kanada och USA. Det finns ingenting som tyder på att en exitskatt hade lett till utflyttning av kapital. Utredningen lades ned, men de miljarder som en exitskatt skulle ha dragit in hade varit extremt viktiga för att till exempel öka antalet vårdplatser i Sverige i stället för att som nu minska dem framför våra ögon.

Fru talman! Betänkandet handlar delvis om skatt på företagande. Det är oerhört viktigt med goda förutsättningar för företagande, då sådana leder till tillväxt, som jag och ledamoten Ahlstedt resonerade om för en liten stund sedan. Om man tittar på internationella undersökningar ser man att ramvillkoren är goda för företagande i vårt land. Vi har under många år prenumererat på tio-i-topp-placeringar i till exempel OECD:s rankning av konkurrenskraft. Denna typ av index mäter exempelvis infrastruktur, hälsa, högre utbildning och innovationskraft men också skatter.

Den som tror att Sveriges konkurrenskraft enbart handlar om och avgörs av enstaka skattesatser här och där misstar sig. Då är vi tillbaka vid det faktum att skatter inte kan diskuteras i ett vakuum. Skatter finansierar nämligen också någonting. Skatter finansierar till exempel en aktiv näringspolitik. Skatter finansierar välfärden, som är oerhört viktig för Sverige. I detta fall är det viktigt för svensk konkurrenskraft att vi har skatter som går till högre utbildning och en fungerande infrastruktur.

Sverige har historiskt visat, och jag tror att en ny, framtida regering kommer att visa, att Sverige är en kunskapsintensiv nation som ligger i framkant när det gäller teknisk utveckling, digitalisering och grön innovation. Men ska vi fortsätta ligga i framkant behöver vi en handlingskraftig politik. Vi behöver en politik som skapar förutsättningar för tillväxt i hela vårt land.

Här skiljer sig partierna åt. Här finns det olika åsikter i Sveriges riksdag. En aktiv näringspolitik för exempelvis grön innovation, eller för den delen växande exportindustri, åstadkoms inte genom sänkta skatter utan snarare genom en aktiv näringspolitik, en politik för att kanalisera riskvilligt kapital men också en politik som lagar revorna i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

I detta läge tror i alla fall inte vi socialdemokrater att sänkta skatter på företagande är prioriterat. Faktiskt är det inte heller vad de flesta företagare som jag träffar efterfrågar.

Fru talman! Även om jag när vi debatterade dessa frågor för ett år sedan gjorde just den här utvikningen om tillväxtens djupa bestämningsfaktorer vill jag göra den en gång till. Jag tror nämligen att det är viktigt, både för mig och för andra ledamöter i Sveriges riksdag, att överväga vad som långsiktigt leder till tillväxt.

Forskningen är inte entydig. Det är svårt att jämföra olika perioder och olika länder med varandra. Bara den ideologiskt blinde tror att det finns enkla svar på svåra problem. Det finns dock några faktorer som man alltid brukar peka på när det gäller hur tillväxt skapas över tid.

Tillväxt drivs av viktiga fenomen som hög utbildning, välfungerande infrastruktur, hög tillit till myndigheter och mellan medborgare samt låg korruption. Statistiskt vet vi att både hög tillit och låg korruption brukar vara kopplat till mer jämlika samhällen, exempelvis här uppe i Norden.

Min personliga politiska slutsats är att det nog inte finns några enkla och tydliga samband mellan skattenivåer och tillväxt eftersom det avgörande är vad skatterna används till. Det vi dock vet är att Sverige och egentligen hela Norden, som har byggt robusta välfärdssamhällen och främjat jämlikhet, också är länder med hög tillväxt över tid. Detta är saker som jag tror att vi måste ha med oss när vi diskuterar företagsbeskattning.

Avslutningsvis, fru talman, skulle jag vilja säga någonting om beskattning av kapital. Vi vet att både Sverige och världen är vansinnigt orättvisa och ojämlika. Kapital är flyktigt, och det innebär att kapitalskatter behöver vara välavvägda. Men att som denna regering sträva efter att sänka skatterna för de rikaste är faktiskt orimligt.

Här tänker jag återigen på den nedlagda exitskatteutredningen. Jag tänker på hur regeringen har motsatt sig en bankskatt på övervinster. Jag tänker på hur regeringen släpade fötterna efter sig när det gällde EU:s skatt på energibolagens övervinster. Jag tänker på hur man inte tillför erforderliga resurser till Skatteverket för arbetet mot skattefusk. Jag tänker på hur man inte hanterar frågan om kupongskatt.

Jag tänker också på hur man inte ser till att Skatteverket kan arbeta med ny information från internationella samarbeten. I stället har regeringen sagt till Skatteverket att man inte behöver komma tillbaka varje år, som det varit tidigare, med det totala skattefelet utan att det går bra att komma tillbaka när mandatperioden är över.

På område efter område har regeringen visat att man inte tycker att det är viktigt att de absolut rikaste betalar lite mer i skatt. Det menar jag och vi socialdemokrater är helt orimligt.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 5 och reservation 23. Vi står såklart bakom alla yrkanden i vår kommittémotion, men för tids vinning väljer jag enbart dessa två förslag att ställas under proposition.

Reservation 5 handlar om 3:12-reglerna, som vi menar behöver ses över. Det är en fråga som utreddes tidigare av den S-ledda regeringen, men Tidöregeringen lade ned utredningen - eller förändrade den, ska man kanske säga om man ska vara ärlig. Vi menar att det finns episoder, till exempel där revisorer har bytt anställningsform av skatteskäl, som visar på en skatteorättvisa som drabbar vanligt folk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Reservation 23 handlar om den tillfälliga skatten på bankernas räntenetto, som jag tidigare har nämnt.

Med det, fru talman, och med en förhoppning om en ny regering som ser vanligt folk, som prioriterar välfärden, som för en aktiv näringspolitik och som låter de absolut rikaste betala lite mer i skatt drömmer jag mig bort mot 2026 och tackar för ordet.

(Applåder)

Fru talman! Låt oss hålla oss till tillväxt och skatter, framför allt kapitalskatter, som jag trodde var det vi talade om. Jag menar att det inte finns någon direkt koppling mellan tillväxt och skatter på kapital. Däremot är det viktigt att det finns investeringsvilligt kapital i ekonomin; detta råder det ingen tvekan om. Därför arbetade den tidigare regeringen extremt intensivt med att kanalisera kapital till små och medelstora företag. Vi vet till exempel att Stockholmsregionen efter Silicon Valley är den region i världen där det finns mest riskvilligt kapital.

Det finns ingenting som tyder på att det kapital som man är beredd att investeras försvinner bara för att det finns skatter på kapital. Den kopplingen finns faktiskt inte.

Det är klart att ledamoten har en poäng i att vi ska titta på Sverige. Men att skatterna skulle ha ökat dramatiskt under de senaste tio åren är faktiskt inte korrekt. Skattekvoten, alltså skatt i förhållande till bnp, var 42,2 procent år 2014. År 2022 var den 41,8 procent. Det hade alltså skett en minskning i förhållande till bnp.

När det gäller bnp per capita är det inte så att det drog iväg under de åtta borgerliga åren mellan 2006 och 2014 för att sedan minska. Utvecklingen när det gäller bnp per capita var ganska bra före pandemin. Därefter har den varit sämre.

Det som är viktigt här, som vi resonerade om för ett år sedan, är det som brukar kallas tillväxtens djupa bestämningsfaktorer. Vad är det som leder till tillväxt på lång sikt? Det är tillit mellan individer, låg korruption, hög utbildning och infrastruktur. Detta är saker som finansieras av skatter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Ahlstedts anförande kan sammanfattas med att han är nöjd och att Socialdemokraterna har fel, och sedan fanns det en del faktafel.

Inledningsvis måste jag säga att jag nästan blir lite paff över den nästan religiösa tron på dynamiska effekter och det faktum att det skulle finnas en direkt koppling mellan skatt och tillväxt.

En spännande iakttagelse som många har gjort är till exempel att perioder med hög tillväxt ofta har varit kombinerade med perioder med ganska hög skatt. Låt oss titta på USA, som jag antar att ledamoten ser lite som ett föredöme.

Under perioden 1930-1980, alltså den epok då det skapades ett enormt välstånd i USA och då produktivitetsökningen var högre än i alla andra länder i världen, var också marginalskatterna för dem med högst inkomster i genomsnitt över 80 procent. Hur är detta möjligt om det är så att det alltid finns en koppling mellan höga skatter och låg tillväxt eller tvärtom? Detta skulle jag jättegärna vilja att ledamoten svarar på.

Sedan tyckte jag mig höra att ledamoten nämnde att det skulle finnas förslag om fastighetsskatt i den socialdemokratiska motionen. Så är inte fallet, och detta vill jag vara tydlig med att säga för protokollet.

När det gäller värnskatten tror jag att ledamoten sa något i stil med att det är vanligt folk som får betala den, och jag vill minnas att finansministern har pratat om sjuksköterskor. Min bild, när jag tittar ut över världen, är att det var sådana som ledamoten och jag som betalade värnskatt men att vanliga sjuksköterskor, till exempel min bror, däremot inte betalade värnskatt i normalfallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Min fråga är helt enkelt: Hur har ledamoten räknat, och hur ser ledamoten på exempel som det amerikanska när det gäller tillväxt och skatter?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Statsrådet började med att prata om förslag från Socialdemokraterna från 2011. Låt mig då vara tydlig när det gäller vår politik: Ja, det är riktigt att vi socialdemokrater tycker att samhällets rikaste ska betala mer i skatt. Ja, vi menar att ökande ojämlikhet är ett problem. Ja, vi menar att det är oanständigt att en stor buss med världen rikaste personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. Ja, vi ser precis som OECD, IMF och Världsbanken hur ojämlikheten i världen bryter sönder våra internationella handelssystem och hotar frihandeln som har tjänat oss väl. Ja, växande ojämlikhet är ett hot mot den svenska tillväxten och svenska företag. Ja, vi socialdemokrater är för en stor skattereform. Ja, vi menar att skatten på kapital behöver öka. Men nej, det är inte ett första steg mot en återinförd förmögenhetsskatt, och nej, vi är inte för fastighetsskatt.

Det finns faktiskt ingen koppling mellan statistik ihopsamlad av SCB och en förmögenhetsskatt, om det nu inte är så att statsrådet menar att om folk faktiskt visste hur orättvist Sverige var skulle svenskarna gå man ur huse och kräva en förmögenhetsskatt. Det verkar ju vara logiken när statsrådet resonerar.

Jag tänker att det är en extremt räddhågsen inställning, och jag tror inte att så är fallet. En statistik över hushållens tillgångar och skulder är inte ett första steg mot en förmögenhetsskatt. Liknande register finns redan i Norge, Danmark och Holland.

Under förra mandatperioden ställde sig också M, KD och L positiva till ett sådant här register genom ett tillkännagivande. Nu verkar det som om man har svängt. Kan det vara så att de som hävdar att det är SD som styr regeringen har rätt? Varför tvekar annars regeringen när tunga aktörer som Finanspolitiska rådet, Finansinspektionen och sist men inte minst Riksbanken förordar förslaget? Återigen: Kommer regeringen att lägga fram ett förslag om ett register över tillgångar och skulder?

(Applåder)

Fru talman! Jag var på väg att tacka statsrådet Wykman för svaret. Problemet, fru talman, är att statsrådet Wykman verkar ha missförstått 8 kap. riksdagsordningen, det kapitel som handlar just om interpellationer och frågor till statsråd.

En interpellation är ett instrument som är en del av riksdagens kontrollansvar när det gäller regeringen. Jag förstår att talmannen känner till det, och jag är övertygad om att Niklas Wykman också gör det. Detta är alltså ett instrument som riksdagen har för att ställa frågor till regeringen genom statsråden. Det är inte regeringens instrument för att ställa tusen frågor till riksdagen.

Jag har noterat att det inte är första gången som statsrådet Wykman leker tusen frågor i kammaren. Min kollega, riksdagsledamoten Eva Lindh, ställde en fråga till statsrådet förra året kopplat till bankernas övervinster. Om jag har räknat rätt ställde statsrådet Niklas Wykman 47 frågor till min kollega utan att svara på de frågor som ställdes. Samma sak var det när vi debatterade denna fråga i en interpellationsdebatt där Ingela Nylund Watz ställde liknande frågor till statsrådet.

Statsrådet har enligt 8 kap. 4 § två veckor på sig att svara. Den här interpellationen lämnades den 27 februari, och i dag har vi den 19 mars. Tre veckor har alltså förflutit. Det är inte första gången en interpellation besvaras sent, men nog borde statsrådet med en extra veckas betänketid kunna svara på frågan utan att leka tusen frågor.

Om bara statsrådet svarar på en enda av frågorna jag har ställt lovar jag att försöka svara på statsrådets frågor. Avser statsrådet och regeringen att återkomma till riksdagen med förslag för att möjliggöra insamling av uppgifter om hushållens tillgångar och skulder, enligt förslag från Riksbanken, Riksgälden, Finansinspektionen och Ekonomistyrningsverket?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Hushållens skuldsättning har ökat avsevärt sedan 2010-talet, och frågan om hushållens tillgångar och skulder har nu återaktualiserats i den offentliga debatten. Flera viktiga institutioner har krävt att ett förmögenhetsregister ska upprättas.

"Sverige famlar i blindo om storleken på förmögenheter" är rubriken på en debattartikel från Finanspolitiska rådet på DN Debatt den 20 februari i år. I denna artikel sällar sig Finanspolitiska rådet till Riksbanken, Riksgälden, Finansinspektionen och andra viktiga institutioner och konstaterar att det finns "en gapande kunskapslucka när det gäller svenskarnas förmögenheter". Man fortsätter: "Därför måste vi skaffa oss en heltäckande statistik över hushållens tillgångar och skulder."

Som statsrådet vet beslutade en majoritet i finansutskottet i oktober 2019 att tillkännage för den dåvarande regeringen att den skulle tillsätta en utredning på detta område. Det utmynnade i den utredning som statsrådet refererade till, En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder, SOU 2022:51.

Utredningen lämnade redan under 2022 ett antal förslag med möjlighet till ikraftträdande den 1 januari 2024. Så har uppenbarligen inte skett. Detta är mycket beklagligt, för precis som Finanspolitiska rådet konstaterar finns det en gapande kunskapslucka. Men trots det faktum att denna kunskapslucka kan skapa osäkerheter som eventuellt påverkar räntorna uppåt verkar regeringen inte vilja agera i frågan.

För mig är det väldigt svårt att förstå varför regeringen inte lyssnar på sin expertmyndighet och andra på området blytunga institutioner som Finanspolitiska rådet, Riksbanken, Riksgälden, Ekonomistyrningsverket och Finansinspektionen.

Utifrån ovanstående blir mina frågor till statsrådet Niklas Wykman följande: Vilka är skälen till att statsrådet och regeringen inte har gått vidare med förslagen i SOU 2022:51? Avser statsrådet och regeringen att återkomma till riksdagen med förslag för att möjliggöra insamling av uppgifter om hushållens tillgångar och skulder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för kommentarerna och debatten! Jag tror dock att statsrådet och jag får enas om att vara oeniga. En av de sista sakerna som statsrådet Slottner sa var att man inte kan skylla regeringen för att inte prioritera välfärden. Men det är ju precis det vi gör!

Statsrådet har rätt i att inflationsbekämpningen är viktig, men min och vår poäng är att det kan göras på olika sätt. Jag lyfte fram hur socialdemokratin i Danmark och Spanien har gjort. De har visat att det går att trycka tillbaka inflationen på ett effektivt sätt.

Min bild är att regeringen i alla fall till att börja med släpade benen efter sig. Jag minns tydligt något som jag tror var en partiledardebatt här i kammaren där en oppositionspolitiker frågade statsrådets partiledare varför regeringen inte kallat till sig livsmedelsbolagen. Jag vill minnas att vice statsministern svarade att det var för att regeringen inte är kommunister. Det vet jag att ni inte är, men poängen är att i de länder där aktiva regeringar sett till att marknadens parter tagit sin del av ansvaret har inflationsbekämpningen gått bättre.

Problemet just nu är att medan vi käbblar här i Sveriges riksdag sägs vårdpersonal upp runt om i hela landet. Statsrådet har rätt i att inflationen ska bekämpas, men det kan inte enbart vara vårdbehövande, vårdanställda och vanligt folk som ska stå för kostnaden för inflationskrisen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är fint att vi är eniga om att det är viktigt att bekämpa inflationen. Det är dock uppenbart att det går att göra det på olika sätt. Priserna har på vissa områden i Sverige ökat nästan dubbelt så mycket som i vårt grannland Danmark. Det har gjort att de svenska hushållen blivit fattigare. Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar. Samma sak gäller inflationen i Spanien. Även där har socialdemokrater visat vägen och visat att det är möjligt att trycka tillbaka inflationen genom en aktiv politik, en politik där man pratar med marknadens parter. Det finns helt enkelt olika sätt att driva ned inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min uppfattning är att regeringen under alldeles för lång tid var passiv. I en kris spelar tiden roll.

Det gör den också när vi pratar om budgetar. Det är riktigt som statsrådet säger att nu, ett halvår senare, har regeringen lagt ytterligare 6 miljarder på bordet i det som kommer att vara en vårändringsbudget. Den socialdemokratiska vårändringsbudgeten har inte lagts fram ännu, men jag är övertygad om att den kommer att innehålla ytterligare resurser till välfärden. Samma sak gällde den förra budgeten, där vi prioriterade välfärden i en annan utsträckning än regeringen. Det här spelar roll.

Den politik som såg till att prioritera välfärden var också det som under pandemin gjorde att de överskott som statsrådet refererar till just nu finns i kommuner och regioner. Det var för att vi hade en regering som ville försäkra sig om att resurserna inte skulle försvinna ur välfärden och att välfärdens personal inte skulle sägas upp. Därför valde man att tydligt prioritera resurser till välfärden under pandemin.

Det var en bra politik. Den visade sig framgångsrik. Det hade varit en bättre idé om regeringen delvis hade kopierat den politiken.

Under vintrarna 2023 och 2024 har vi sett hur hårt den ekonomiska krisen slår mot vanligt folk, med stigande matpriser och höga energi- och drivmedelskostnader. I grund och botten är det vanligt folk i Sverige som har fått betala priset för inflationskrisen.

Många av oss har läst hur familjer, framför allt här i Stockholm, tvingas vända på varje krona och tvingas söka hjälp hos hjälporganisationer. Skolor har larmat om hur barnen äter upp sig inför helgen och hur skollunchen på måndagarna är räddningen eftersom det under helgen inte har funnits näringsriktig mat på familjernas middagsbord.

I det här läget har regeringen, genom de två budgetar som statsrådet refererar till, sänkt skatten för de rikaste, avfärdat våra förslag om bankskatt, om inflationssäkring i välfärden och om ett extra barnbidrag och försenat och försinkat en extraskatt på elbolagens övervinster. På område efter område har regeringen valt en annan politik. Regeringen har valt att prioritera skattesänkningar till framför allt de rikaste framför reformer för att värna vanligt folk och välfärden i krisen. Det är sanningen.

Många svenskar och stockholmare vänder nu på korvörena. Då går det inte att ha en regering som är passiv. Därför är ändå frågan till statsrådet: Kommer det några nya pengar till välfärden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vid årsskiftet konstaterade Konjunkturinstitutet att vi, Sverige, befinner oss i en lågkonjunktur. Arbetsmarknaden försvagas just nu, och arbetslösheten kan under året uppgå till hela 8,5 procent. I den inflationsekonomi som Sverige befinner sig i är det naturligtvis nödvändigt att trycka tillbaka inflationen. Men frågan som jag ställer till statsrådet och som vi ställer oss här i dag är: Hade det behövt göras på det här sättet? Måste inflationen tryckas tillbaka på välfärdens bekostnad?

Under den nuvarande regeringen har Sverige blivit både fattigare och farligare. Det är riktigt att regeringen har skjutit till resurser, precis som statsrådet säger. Men dessa resurserna till regioner och kommuner är inte alls i den omfattning och den utsträckning som faktiskt behövs, vilket SKR har påpekat. De är inte heller i den utsträckning som till exempel under pandemin när Magdalena Andersson var finansminister.

Effekterna av den här politiken ser vi nu. Effekterna av det här sjukvårdssveket är uppenbara. Just nu minskar antalet vårdplatser i Sverige. Vårdpersonal sägs upp, och skatterna höjs i kommuner och regioner. Allt detta sker under regeringens och ministerns vakt.

Statsministern lovade i teve att stoppa uppsägningarna i sjukvården. Det löftet höll inte ens i en reklampaus. Trots löften om nya pengar i vårändringsbudgeten ser vi nu att varslen fortsätter i vården. Min fråga till statsrådet kvarstår: Kommer det nya pengar, kommer det nya resurser till välfärden som håller över en reklampaus eller är statsrådets svar att det är regionernas ansvar när sjukvårdspersonal nu sägs upp?

(Applåder)

Fru talman! Hela det här sjoket gäller såklart viktiga frågor. Jag personligen är inte kriminalpolitiker, så jag avstår från allmänna reflektioner kring vad som behöver göras på detta område. Som ekonom kan jag dock konstatera att vi, i alla fall historiskt, har kunnat se att jämlika samhällen och förebyggande arbete har lett till lägre brottslighet. Det tar jag med mig i den här typen av diskussioner. Jag uppfattar inte alltid att regeringen ser dessa samband, men jag är säker på att det kommer att finnas många möjligheter att debattera det i denna kammare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över att ministern är tydlig med att det här är en fråga som kommer att adresseras, dessutom innan problem möjligen uppstår, det vill säga om den aktuella typen av agerande med hjälp av ny teknik under vissa förutsättningar inte längre skulle vara kriminaliserat.

Det som vi vill uppnå och som jag tror att vi är eniga om är att inga kvinnor ska drabbas av agerandet och att inga kvinnor eller unga tjejer ska bli uthängda på nätet på ett eller annat sätt, ofta av en gammal expojkvän.

Det är klart att det är viktigt att lagstiftningen och jurister förklarar att alla typer av oönskat beteende är olagliga. För att vi inte ska få nya brottsoffer är det därför viktigt hur man resonerar om dessa frågor och att det är tydligt att det inte finns några luckor i lagstiftningen.

Jag tackar därför statsrådet för det tydliga svaret och hoppas på ett gott samarbete framgent.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Både i min interpellation och i det som statsrådet tar upp finns goda exempel på den förändring av lagstiftningen som skedde 2017-2018 och på hur stödet till civilsamhället har gjort att lagstiftare och civilsamhälle går hand i hand för att försöka röka ut och trycka bort den här typen av helt oacceptabelt beteende, som tyvärr är alltför vanligt i det patriarkala samhälle som Sverige faktiskt är.

Som jag sa i mitt första inlägg har den här typen av kränkningar under alltför lång tid inte varit kriminaliserade, eller i vart fall inte tydligt nog kriminaliserade. Men sedan 2018 är de tydligt kriminaliserade, och därför blir jag oroad när vissa jurister nu hävdar att de kanske inte kommer att vara det i en framtid. Då är det viktigt att vi agerar proaktivt.

Därför gläder det mig att statsrådet ger uttryck för att denna fråga behöver fångas upp inom ramen för den lagstiftning som blir en konsekvens av arbetet inom EU. Jag känner en glädje över att vi lyckas avstå från politiskt käbbel och enas om att mäns våld mot kvinnor behöver bekämpas på väldigt många olika sätt. Jag känner en trygghet i att statsrådet också kvitterar att regeringen kommer att arbeta med denna fråga. Precis som statsrådet sa är det en extremt stor kränkning som många unga kvinnor och tjejer drabbas av i dagens samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också glädjande att statsrådet nämner andra typer av problem som man arbetar med inom ramen för EU-lagstiftningen. Jag har själv motionerat om exempelvis kvinnlig könsstympning. Det finns många saker att göra för att se till att både Sverige och världen blir mer jämställda. Vi behöver alla arbeta med att röka ut gammaldags patriarkala strukturer.

När det gäller den här frågan känner jag kort sagt alltså en tillförsikt genom den tydliga kvitteringen från statsrådet. Detta är alltså något som regeringen kommer att adressera. Det som är viktigt här, uppfattar jag, är att vi är steget före och inte steget efter.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Som jag konstaterar i min interpellation skriver till exempel den ideella organisationen Make Equal på sin sida Näthatshjälpen att spridning av nakenbilder, avklädda bilder, sexbilder, sexfilmer, läkarintyg eller sjukdomsuppgifter, rättsintyg eller obduktionsbilder, sekretessbelagda uppgifter från exempelvis ett sexualbrottsmål eller andra typer av film- och bildmaterial numera enligt den lagstiftning som statsrådet refererar till är olagligt.

Denna lag utgör ett svar på att det tidigare var enkelt att sprida privata saker på internet. I grund och botten handlade det ganska ofta om en försmådd pojkvän som blivit lämnad av sin flickvän och därefter lade ut privata bilder.

Som riksdagsledamot kände jag mig väldigt stolt när vi den 15 november 2017 röstade igenom den förändring av brottsbalken som introducerade den nya straffbestämmelsen olaga integritetsintrång. Det innebär att detta från den 1 januari 2018 är reglerat i brottsbalken och därmed också olagligt.

Just nu befinner vi oss i en tid då teknikutvecklingen går extremt fort. Gissningsvis är vi bara några månader från att AI för en bred publik kan generera filmer baserat på endast en passbild. Vi vet att den typen av deepfakes existerar redan i dag, men troligen kommer tekniken redan om några månader att vara tillgänglig för i princip alla individer.

Vissa jurister hävdar nu att den typen av filmer inte kommer att träffas av lagstiftningen. Den nya straffbestämmelsen om olaga integritetsintrång kommer alltså möjligen inte att träffa den typen av handlingar. Då känner åtminstone jag en oro.

Det är mycket bra att frågan debatteras och hanteras inom EU. Det jag är ute efter är att vi även i framtiden ska vara säkra på att dessa kränkningar ska vara olagliga. Det gick alltför många år då många, företrädesvis unga tjejer, drabbades av den här typen av agerande. Det är väldigt viktigt att regeringen i en tid då teknikutvecklingen är extremt snabb också ligger i framkant och säkerställer att den här typen av agerande ska vara olagligt också när det handlar om en film som är genererad av AI och inte överensstämmer med verkligheten.