Fru talman! Mathias Tegnér har frågat finansministern om hon kommer att vidta några åtgärder för att undvika att regionerna behöver skära ned på antalet anställda i vården och för att kommunerna inte ska behöva skära ned i skolan och på det brottsförebyggande arbetet. Han undrar även om Sveriges kommuner och regioner kan vänta sig ökade medel i vårändringsbudgeten så att välfärden kan prioriteras.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Kommuner och regioner har genom den kommunala beskattningsrätten ett långtgående ansvar för finansieringen av sin verksamhet. Det ekonomiska läget i kommunsektorn är ansträngt 2024, och många kommuner och regioner behöver vidta åtgärder för att nå en ekonomi i balans och en god ekonomisk hushållning. De ekonomiska prognoserna visar dock att läget ser bättre ut redan 2025 och 2026. Kommunsektorn som helhet har vidare sedan 2004 redovisat positiva resultat, och det finns sedan 2013 även en möjlighet att reservera överskott till en resultatutjämningsreserv, som från nästa år blir en resultatreserv, som kan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel.

För 2024 förstärktes statsbidragen till kommunsektorn med närmare 16 miljarder kronor, varav majoriteten, 10 miljarder kronor, är stöd i generella statsbidrag som kan användas fritt utifrån lokala och regionala behov. Det var cirka 40 procent av det totala reformutrymmet.

Regeringen följer kommunsektorns situation noga och aviserade den 4 mars ytterligare en förstärkning till regionerna om 6 miljarder kronor i vårändringsbudgeten för 2024. Detta är medel som förstärker det befintliga sektorsbidraget på 3 miljarder kronor till hälso- och sjukvården.

För att ge bästa möjliga effekt av skattepengar samt för att säkerställa att medel används med fokus på vårdnära tjänster och till att fler patienter ska få vård i tid, följs pengarna med ett antal åtgärder. Regeringen avser därför att tillsätta både en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvård och en regiongranskningsfunktion.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för möjligheten att föra en principiellt viktig debatt här denna fredagseftermiddag i slutet av mars ett kostnadskrisens år.

Det är många kriser som pågår samtidigt. Det var diskussioner om byggkrisen. Vi har kostnadskrisen som slår mot välfärden och mot vanligt folk. Vi har vårdkrisen som berördes här tidigare av min kollega Mathias Tegnér.

Anledningen till att vi ställer frågor till regeringen är att det är vanligt folk och välfärdens verksamheter som får ta smällen när krisen slår så hårt. Vi har i debatt efter debatt ställt en ganska enkel fråga, och jag tänkte avsluta med den igen: Kommer regeringen att vidta åtgärder?

För snart ett år sedan hade jag en debatt här inne med Erik Slottner och regeringen som handlade om regeringens förmåga att se krisen och att agera och skjuta till mer resurser. Jag skulle vilja inleda med att citera vad ministern sa till mig då: "Mer pengar kommer inte att lösa alla problem som kommunsektorn står inför." Han sa att "kommuner och regioner behöver fortsätta att arbeta innovativt".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad har då ett år av borgerlig innovationspolitik inneburit för välfärden och vanligt folk? Jo, allt fler människor i vårt land uppger att deras barn inte har råd att delta i idrotts-, frilufts- och fritidsaktiviteter. Vi ser hur välfärden i vården varslar medarbetare. Vi ser hur en rad kommuner runt om i landet säger att det inte går att få ihop budgeten och klara skola, fritidsaktiviteter eller omsorg.

Den här innovationspolitiken vänder jag mig starkt emot. Vi behöver en regering som ser kostnadskrisen och som inser att vi måste dra åt samma håll. I Stockholm, där jag bor, har vi valt att höja skatten. Vi har valt att freda skolan, och vi har valt att se till så att resurserna kommer barn och unga och Stockholms kommuninvånare till del. Men vi vänder oss emot den verklighet som vi lever i: att vi har en regering som riktar udden mot stockholmarna och som låter stockholmarna ta smällen och kostnadskrisen alldeles själva.

Inför det här budgetåret varnade SKR, som alla vet, om att välfärden skulle gå back ungefär 28 miljarder om ingenting gjordes. I samma uppmärksammade uttalande bad SKR om långsiktighet, om tydliga besked och långsiktiga villkor, för att kunna klara kostnadskrisen. Vi ser å ena sidan hur regeringen nu uppmanar landets kommuner att ta hand om detta själva och inte hjälper till och å andra sidan hur man skulle kunna agera för att låta pengar till välfärden stanna just i välfärden.

En annan fråga som faktiskt har bäring här är att man i välfärdssektorerna har fristående friskolekoncerner exempelvis som mitt under kostnadskrisen fortsätter att lyfta ut miljarder ur systemen. Men inte ens på den punkten kan vi nå en överenskommelse här i kammaren om att vi ska strypa möjligheten att plocka ut vinster från vår gemensamma välfärd. Skulle det vara av vikt att peka ut någon gång då det är viktigare än någonsin är det väl mitt under en välfärdskris när pengarna faktiskt saknas. Men inte ens på den punkten är regeringen villig att agera.

Den här regeringen vill inte ge långsiktiga besked. Nu kommer visserligen ett tillskott till landets regioner. Det är pengar som Socialdemokraterna redan i höstas aviserade tillsammans med en inflationssäkring i välfärden - en ny princip för hur vi ska täcka upp kostnaderna för välfärden framåt.

Frågan till ministern kvarstår. Jag skulle gärna vilja ha tydliga besked. Kommer ni att leverera? Kommer regeringen att leverera långsiktighet? Kommer ni att ta tag i de stora utmaningarna? Kommer det att komma mer pengar också till skolan i vårändringsbudgeten?

(Applåder)

Fru talman! Jag får inleda detta anförande med en sakupplysning och lite statsvetenskaplig information till Hanna Westerén. Det är ingen SD-regering som styr landet. I Sverige består regeringen av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Sverigedemokraterna ingår inte i denna regering, om nu någon skulle tro det.

Sedan har regeringen ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att vi ska kunna få majoritet för vår politik. Vi bor nämligen i en demokrati, och i denna parlamentariska demokrati behöver regeringen en majoritet av riksdagens ledamöter för att få stöd för sin politik eftersom vi nu har en minoritetsregering. Därför har vi ett parlamentariskt samarbete med SD.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att kalla detta en SD-regering är naturligtvis fullkomligt felaktigt. Det vilseleder väljare och medborgare. På samma sätt skulle jag kunna kalla den förra regeringen för V-regeringen eller C-regeringen, eftersom Socialdemokraterna var beroende av stöd i parlamentet precis som alla andra regeringar.

Jag går sedan över till det som interpellationen handlar om och som jag gärna vill debattera.

Först och främst ska vi ha en ekonomisk politik som inte spär på inflationen, precis som interpellanten inledde sitt anförande med. Det är framför allt inflationen som har skapat det allvarliga läget i kommuner och regioner med skenande kostnader. Redan nästa år kommer vi att kunna se en betydligt bättre ekonomisk situation i både kommuner och regioner på grund av att inflationen nu trycks tillbaka. Det är prioritet nummer ett.

Under de senaste två åren med de två budgetar som den här regeringen har lagt fram har en stor del av reformutrymmet gått just till kommuner och regioner. I vår första budget gick en tredjedel av reformutrymmet till kommuner och regioner. I årets budget var det 40 procent av reformutrymmet. Räknar vi in det senaste beskedet om de ytterligare 6 miljarderna till sjukvården har regeringen ökat anslagen till kommuner och regioner med 34 miljarder kronor. Det är mycket pengar.

Då säger Mathias Tegnér, vilket är intressant, att det regeringen nu presenterar inte alls är i samma nivå som det vi socialdemokrater vill. Men om inte jag minns fel var det just 6 miljarder som skilde Socialdemokraternas budgetförslag från regeringens. Det vi nu föreslår är alltså exakt samma nivå som Socialdemokraterna föreslog i sin skuggbudget. Vi lägger lite mer på regionerna än vad Socialdemokraterna vill. Socialdemokraterna vill lägga lite mer på kommunerna och lite mindre på regionerna jämfört med det regeringen nu gör, men det är exakt samma nivå om vi slår samman kommun- och regionsektorn. Ändå säger man att det inte alls är i samma nivå.

Hanna Westerén säger vidare att 6 miljarder kronor hjälper bara lite grann. Så lät det inte i höstas när vi diskuterade den skillnad på 6 miljarder som fanns mellan Socialdemokraterna och regeringen. Då skulle dessa 6 miljarder betyda allt för kommuner och regioner. Det var det som var skillnaden mellan att bevara välfärdsstaten och att rasera den. Nu sägs det att 6 miljarder hjälper bara lite grann. Det får vara någon ordning på argumentationen på hösten och på våren, tycker jag faktiskt.

Sedan är det sant: Pengar kommer inte att lösa allt. Under många år har inte minst kommunsektorn gått med stora överskott som har kunnat läggas undan i en resultatutjämningsreserv, vilket ungefär 80 procent av kommunerna har valt att göra. De kan nu använda dessa pengar för att jämna ut ett tufft ekonomiskt år 2024. Jag tycker att det är väldigt välkommet om kommunerna gör det. Till min glädje ser jag också att många kommuner och regioner använder sig av just den möjligheten.

Fru talman! Jag kan inte låta bli; jag tycker alltid att det är intressant att diskutera statsvetenskap i kammaren. Jag kollade lite på Google inför denna debatt för att få lite inspiration. Då hittade jag citatet från Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson om att man ska handla billigare mat under kostnadskrisen. Det var ett litet spartips till vanligt folk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

SD-regeringen ger gärna tips till vanligt folk om hur vi ska sköta ekonomin och hur det blir enklare att vända och vrida på varje krona. Samtidigt ser man med andra handen till att dubbla rut och rot och göra det enklare att göra städavdrag för dem som har råd att köpa hemstädtjänster.

Det är klart att vi kan diskutera budget och principer och när vi vaknade. Vi är glada att regeringen äntligen vaknade. Kostnadskrisen i välfärden är nämligen inget nytt. Vi pekade på den redan inför budgeten förra året, och vi har med en dåres envishet fortsatt att tjata om och visa på att kostnadskrisen slår mot våra välfärdssektorer och mot vanligt folk. Därför har vi i våra budgetalternativ valt att prioritera att välfärden får mer resurser och att vanligt folk får hjälp igenom kostnadskrisen.

Goda råd från sverigedemokrater eller regeringsföreträdare är inte illa. Men det hade varit bättre med handlingskraft. Flera ministrar kommer hit till kammaren och säger att de följer utvecklingen. Vi har lärt oss att det innebär att vanligt folk som arbetar i våra välfärdssektorer blir varslade. Risken är att man inte har ett jobb att gå till nästa dag.

Det här är oacceptabelt. Man kommer att driva Sverige allt djupare in i välfärdskrisen i stället för att fler ska få hjälp vid landets vårdcentraler, i hemtjänsten eller i skolan.

Frågan kvarstår alltså: Är de 6 miljarderna ett tecken på ett uppvaknande? Kommer vi att få långsiktiga besked om mer pengar till välfärden framåt?

Fru talman! Det blir en del spridda skurar. Tyvärr måste vi inleda med det statsvetenskapliga, men det verkar Mattias Vepsä tycka är spännande. Då kan vi väl vara där ett tag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är ett problem att Vepsä först säger SD-regeringen och sedan börjar tala om något citat där Jimmie Åkesson ska ge barnfamiljerna spartips. Det är ganska vanligt att några journalister går runt och frågar politiker om de har några spartips. Jag har aldrig fått frågan, men jag vet att en del av mina kollegor har fått den. Ska man då stå tyst? Då får man en massa kritik för det. Titta, ministern kunde inte svara och ge spartips! Vilket hån mot svenska hushåll! Men om man svarar ska svaret hånas. Man hamnar i en hopplös situation.

Jimmie Åkesson har uppenbarligen sagt att folk ska köpa billigare mat. Då kletar man på det på den så kallade SD-regeringen och ger därmed intryck av att Jimmie Åkesson sitter med i Sveriges regering. Det gör han inte. Regeringen består av tre partier: Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Statsministern tillhör som bekant Moderaterna.

Vi har också ett samarbetsavtal, Tidöavtalet, som omfattar sju samarbetsområden.

Det sägs vidare att ingenting sker på departementen utan SD:s medgivande. Det är fabler. Det är helt osant. På i alla fall mitt departement sker massor utan att jag frågar Sverigedemokraterna om lov. Det sker massor av politikutveckling, framför allt för mig som civilminister. Väldigt mycket av min portfölj har inte med Tidöavtalet att göra.

Men självklart är vi beroende av stöd i parlamentet. Regeringen kan lägga fram förslag men inte mer. Vi lägger fram förslag som vi är säkra på kommer att gå igenom i parlamentet. Då är det säkrast att ha förankrat stödet innan vi lägger fram förslagen. Det gör vi huvudsak hos Sverigedemokraterna men ibland också hos Socialdemokraterna.

Under pandemin - eftersom vi nu går tillbaka ända dit när det gäller statsbidrag - fanns det ett mangrant stöd i den här kammaren för kraftigt ökade statsbidrag. Till och med Kristdemokraterna var drivande för att få igenom ytterligare några miljarder till exempelvis äldreomsorgen under pandemin. Det fanns ett stort stöd för det, och det har fortsatt.

Det senaste tillskottet innebär som sagt en förstärkning till kommun- och regionsektorn med 34 miljarder kronor. Det är ett historiskt stort påslag, som har getts under loppet av bara ett och ett halvt år. Vi fortsätter verkligen att öka anslagen till kommuner och regioner. Sedan kommer människor och kommunerna och regionerna att tycka att det är för lite. Det är förståeligt.

Men kommunerna och regionerna behöver också göra sin hemläxa. Staten kan inte stå för hela det ekonomiska underskott som har uppstått. Det är omöjligt. Statsbidragen utgör 20 procent av kommuners och regioners totala intäkter. Skatteintäkterna är den absolut största intäktskällan. Men vi bidrar med en väldigt stor del. Jag tycker inte att man kan anklaga den här regeringen för att inte öka resurserna till välfärden. Det gör vi verkligen.

Vi har kommunalt självstyre. Jag kan alltså inte bestämma om kommuner ska lägga mer eller mindre pengar på brottsförebyggande arbete, på skolan eller på socialtjänsten. Det bestämmer demokratiskt valda politiker i kommunerna. Men vi kan ge dem förutsättningar. Den här regeringen har genom de 34 miljarderna som vi har ökat anslagen till kommuner och regioner med ökat de förutsättningarna. Men det är kommunerna själva som bestämmer, och det är de politiker som väljarna har valt i kommunerna som kommer att ta besluten.

Fru talman! Till att börja med kan jag säga att regeringen kallade till sig matjättarna och hade en bra dialog med dem. Det gav en del resultat. Det kunde vi se därefter.

Jag glömde att svara på frågan som ställdes i tidigare inlägg om det kommer mer pengar i vårändringsbudgeten. I dag är det den 15 mars, och vårändringsbudgeten kommer den 15 april, alltså om exakt en månad. Då kommer beskeden. De publiceras eventuellt på någon debattsida någonstans ett tag innan. Det får vi se. Men jag kan självklart inte stå här nu och berätta om det kommer mer pengar till någonting. En del andra ministrar skulle nog bli väldigt upprörda om jag gjorde det.

Vi har en budgetprocess. Det är möjligtvis ett tråkigt svar, men vi har budgetprocesser där man ger besked om statsbidragen. Alla vill alltid ha så tidiga besked som möjligt; jag förstår det. Det är förståeligt att man vill ha tidiga besked, men vi har de budgetprocesser vi har. Man får ha tålamod och vänta till budgetarna presenteras.

Mathias Tegnér sa att vårdpersonal sägs upp. Det låter som att det pågår massuppsägningar av vårdpersonal. Men enligt de siffror vi har nu - jag blir gärna överbevisad - har det hittills inte sagts upp någon vårdpersonal. En del varsel har gjorts, men några av dem har faktiskt dragits tillbaka efter det att nya medel presenterats. Många gånger gör man ju varsel för att vara på den säkra sidan om man skulle behöva säga upp någon, men hittills är det alltså inga uppsägningar som har gjorts.

Jag tycker att vi ska vara lite ärliga också och inte spä på någon verklighetsbild som gör människor mer rädda och oroliga än de behöver vara i denna otrygga tid som vi ändå lever i. Jag vill bara uppmana till det och berätta att några uppsägningar av stora mått ser vi inte. En del varsel har dock lagts i en del regioner. Vår förhoppning är självklart att dessa varsel inte ska förvandlas till uppsägningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.