Fru talman! Mathias Tegnér har frågat mig vilka skälen är till att jag och regeringen inte gick vidare med förslagen i SOU 2022:51 och om jag och regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag för att möjliggöra insamling av uppgifter om hushållens tillgångar.

Fram till 2007 tog Statistiska centralbyrån, SCB, fram individbaserad statistik över hushållens tillgångar och skulder. Den så kallade förmögenhetsstatistiken vilade på de kontrolluppgifter som lämnades till Skatteverket inom ramen för den numera avskaffade förmögenhetsbeskattningen.

I betänkandet En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder (SOU 2022:51) föreslås att SCB på nytt ska ta fram individbaserad statistik över hushållens tillgångar och skulder. Det uttalade syftet med förslaget är att bredda beslutsunderlaget för olika myndigheter, till exempel Finansinspektionen inom ramen för makrotillsynen och Sveriges riksbank inom ramen för penningpolitiken.

Betänkandet har remissbehandlats, och flera remissinstanser - framför allt branschorganisationer på finansmarknadsområdet - är kritiska till förslaget.

En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder väcker flera frågor som kräver noggranna överväganden till exempel i fråga om skyddet för den personliga integriteten. En nyordning behöver också förhålla sig till andra förslag på området.

Hushållens skulder har under en lång tid ökat, och regeringen ser allvarligt på riskerna som är förknippade med detta. Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté som ska utvärdera hur dessa åtgärder har fungerat hittills och hur de kan utformas framöver för att hantera makroekonomiska risker och konsumentskydd på ett ändamålsenligt sätt (dir. 2023:53).

Sammanfattningsvis är betänkandet En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder föremål för beredning i Finansdepartementet.

Fru talman! Först och främst: Sverige ska säkra den finansiella stabiliteten. Vi ska säkra trygga villkor för svenska hushåll och svenska konsumenter. För att göra det ska regering, riksdag och våra myndigheter ha bra beslutsunderlag så att vi kan fatta bra beslut som grundar sig i fakta och tillgänglig information. Det är en för mig och regeringen självklar utgångspunkt. Det är mycket viktigt för Sverige att det är så, och den här regeringen kommer alltid att verka i den riktningen.

Jag fick en fråga häromdagen: Varför är Socialdemokraterna så entusiastiska inför ett statligt register över detta? De var ju helt fine med att det tappades kontroll över folkbokföring och annat under den tid de satt i regeringen. Men just när det gäller detta vill man gå väldigt snabbt fram. Var tror du att det beror på?

Det var frågan. Svaret är att det till exempel kan ha med skatter att göra. När Magdalena Andersson skulle bli partiledare släppte hon en rapport som innehöll en rad olika förslag på nya skatter, många av dem som under olika namn och i olika skepnader har skadat Sverige genom åren, till exempel förmögenhetsskatten som ledde till stor press utåt på entreprenörskap och sänkning av löner. I debatten och från experter som har uttalat sig om detta har vi också hört att ett sådant här register skulle vara väldigt väl avvägt och bra för att införa en fastighetsskatt, till exempel - finns det en sådan dimension?

Den här regeringen är väldigt tydlig med att vi inte ska återinföra fastighetsskatten. Vi ska heller inte bygga upp en infrastruktur för den typ av förmögenhetsskatt som historiskt sett har skadat svenska löner, svenska löntagare och svenskt företagande.

Med det sagt får man fundera på hur vi kan skaffa oss ett så bra dataunderlag som möjligt. Interpellanten kanske har ett svar på varför Riksbanken under tio år har avstått från att ta del av den data som finns till exempel från ECB. Man kan givetvis också fundera på andra metoder, till exempel stickprov, för att samla in tillräcklig och bra information på detta område.

En fråga som interpellanten blir lite grann skyldig svaret på är såklart om bra och tillräckliga beslutsunderlag är liktydigt med att man måste veta allt om alla alltid. Är det samma sak? För att ha en god och tillräcklig uppfattning på policynivå, och då pratar vi framför allt givetvis om blankolån och det som ofta refereras till som likvida buffertar och hur motståndskraftiga hushållen är, behöver man då veta allt om alla alltid?

Om man vill ta in skatt behöver man såklart veta det. Vill man ha förmögenhetsskatt och fastighetsskatt måste man veta allt om alla alltid. Men måste man veta allt på individnivå för att fatta andra typer av beslut?

Interpellanten talar passionerat för den här utredningen, men tycker ens en gång interpellanten själv att det är rimligt att samla in hur långt man har kört med sin bil varje år? Det är en av de 114, tror jag, variabler som man vill samla in i ett statligt superregister över alla människor.

Interpellanten kan kanske också svara på hur lämpligt det är, givet det cybersäkerhetsläge vi befinner oss i, att bygga upp ett sådant här superregister med flera miljarder datapunkter över alla svenska hushåll ens om man är frestad av tanken på att införa entreprenörskapsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Är det rimligt att samla in miljarder datapunkter i ett superregister? Är det en avvägd åtgärd för att nå målen? Interpellanten är skyldig svenska folket ett svar på den frågan.

Fru talman! Först och främst utgår jag från att talmannen eller annan lämplig institution har upplyst riksdagens ledamöter om hur situationen kring interpellationssvar ser ut. För det andra har vi en beredningsprocess i Sverige för hur saker och ting hanteras. Slutet av mitt svar var: "Sammanfattningsvis är betänkandet En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder föremål för beredning i Finansdepartementet." Det framgår alltså tydligt att frågan bereds i Finansdepartementet.

När det kommer till frågan om hur vi ska föra statistik i Sverige och hur vi ska bekämpa överskuldsättning är det viktigt att veta att det finns två förslag. Det är interpellanten säkert medveten om. Det finns en diskussion kring skulder och skuldregister som bereds på Justitiedepartementet där det har inkommit remissvar. En rimlig sak är att kanske skaffa sig ett grepp kring skuldsidan och sedan fundera på hur man utifrån det ska arbeta vidare med tillgångssidan i ekonomin.

Är man väldigt ivrig och vill ha denna statistik till någonting som kanske har med finanspolitiken i övrigt att göra är det klart att man kan känna en brådska kring det. Annars, fru talman, är det viktigt att saker och ting blir ordentligt gjorda och blir ändamålsenligt utformade. Svaret på frågan är att beredning pågår i båda dessa delar - skuldsidan och tillgångssidan - i ekonomin.

När det kommer till att motverka skuldsidan i ekonomin behövs det självklart många olika typer av åtgärder. Det behövs givetvis information om skuldsidan, inte minst om blankolån. Det behövs också reformer för att motverka ökad skuldsättning. Regeringen har presenterat en sådan, men det bereds många fler sådana frågor med anledning av överskuldsättningsutredningen, som har lämnat en lång rad förslag på området när det gäller hur man ska kunna trycka tillbaka skuldsättningen rätt.

Möjligtvis är alla dessa motfrågor ett svar på den fråga jag fick. Varför gör man inte bara som forskarna vill och tar in all information? Varför gör man inte bara som Finansinspektionen eller Riksbanken vill? Jo, det är för att politiken har ett annat uppdrag.

Jag är den första att försvara alla myndigheter som efterfrågar statistik och kunskap. Själv har jag en bakgrund i forskarvärlden och förstår viljan från forskare att veta så mycket som möjligt om alla alltid. Det ligger i sakens natur för myndigheter också. Men vi - regeringen och ni i denna kammare - har att pröva detta mot andra frågor, och det var dessa frågor som ställdes tillbaka. Hur ser man på integriteten i förhållande till detta? Hur ser man på risken för att den här typen av data kommer i oriktiga händer? Hur ser man på kostnaden för att samla in och bevara all denna data i relation till nyttan den ger? Hur ser man på effektiviteten i detta?

Riksbankschefen sa ju att det inte skulle bli radikalt annorlunda utan att det påverkade på marginalen. Okej, då får man väga det mot den enorma inrapporteringen - 114 variabler tror jag att utredningen föreslog.

Om vi ska hitta en väg framåt för att få lämpliga beslutsunderlag är det såklart bäst om man är överens på ett ungefär. Det är då viktigt att definiera frågan som står mot detta: Ska det verkligen rapporteras in hur långt man har kört med sin bil varje år? Det är ju en av de variabler som föreslås ingå i detta. Är det en rimlig avvägning? Ska vi ha ett sådant statligt superregister med all den informationen om alla hushåll? Är nyttan av detta värt den administrativa börda det innebär?

Det är detta som är den intellektuella prövningen för att man ska få så bra nytta som möjligt för skattepengarna och när det gäller olika intressen. Ytterst är det denna kammare som har att avväga det. Ska man ha ett stort statligt superregister med all information om alla? Då får man väga den nytta det kan innebära mot vilken potentiell skada som kan komma ur ett sådant register.

Fru talman! Som jag redan har konstaterat pågår beredning av detta ärende. Det pågår även beredning på Justitiedepartementet när det gäller skuldsidan av ekonomin. Det gäller skuldregister och många andra förslag som kom i överskuldsättningsutredningen som är viktiga för att motverka att hushållen exponeras för att ta på sig skulder som de inte kan betala tillbaka. Det skapar djupa mänskliga problem och till slut eventuellt också problem för samhällsekonomin i stort att det fungerar på det sättet.

Min bedömning är att det är en klok ordning att börja där och sedan ta ett steg i taget och fundera vidare på hur man kan förbättra statistiken på tillgångssidan i Sverige. Man kan fråga sig varför vi inte tar del av den statistik som andra länder för. Det är exempel på en fråga för Riksbanken att svara på - inte för mig. Skulle det kunna förbättra? Kan man göra stickprovsurval där man kollar vissa datapunkter vid vissa tidpunkter i stället för att kolla alla alltid? Finns det en medelväg man kan gå där man inte gör detta attraktivt för tjuvar, banditer och kriminella eller stater som vill Sverige illa men ändå gör det så bra som möjligt för de myndigheter som har att fatta svåra ekonomiska beslut?

Fru talman! Mitt svar på frågan som ställs är därmed väldigt tydligt. Kanhända är det tråkigt, men det är så Sverige fungerar: De här frågorna bereds. Vi arbetar lugnt och metodiskt för att återställa ordning och trygghet och stabilitet i Sverige.

Arbetet pågår just nu framför allt på skuldsidan i ekonomin. Jag tycker att det är klokt att reda ut den delen först. Parallellt kan man arbeta vidare med hur man ska förbättra beslutsunderlag i alla andra delar också. Men att gå därifrån till slutsatsen att vi nu ska samla in 114 variabler och miljarder datapunkter över alla svenskar hela tiden är ett väldigt stort steg. Som jag ser det finns det många bra medelvägar att välja här för att förbättra beslutsunderlag och få så bra beslut som möjligt.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg alla som säger att det här påverkar på marginalen och att man mot det måste väga alla risker. Det är vårt ansvar i riksdag och i regering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.