Niklas Sigvardsson

Herr talman! Det gläder även mig att regeringen och utbildningsministern fortsätter den höga ambitionsnivån den socialdemokratiska regeringen lade för yrkeshögskolan. Vi kan gemensamt fortsätta att pressa den ambitionsnivån ännu mer så att vi möjliggör eftergymnasiala studier för fler. Det är glädjande att vi kan fortsätta den strategin.

Herr talman! Jag tänker vidga detta ännu mer. Det handlar om social snedrekrytering. Det kom ytterligare en intressant rapport från SNS precis i dagarna då jag skrev denna interpellation. Den heter Massuniversitetets utmaningar för kvaliteten på högre utbildning.

Där beskrivs effekterna av både social snedrekrytering och var personer från studieovana hem tar vägen i utbildningssystemet. Den tar också upp själva förutsättningarna för att kunna tillgodogöra sig god utbildning på våra lärosäten.

Där gör man skillnad mellan äldre etablerade lärosäten och yngre lärosäten. Det finns betydande skillnader, precis som UKÄ-rapporten visade, i rekryteringsmönster och vilka studenter som söker. Det finns också skillnader i vilka studenter som sedan kan tillgodogöra sig utbildningen på lärosätena.

Här visar man att de äldre, etablerade lärosätena i större utsträckning lockar till sig studenter med högre meritvärden från studievana hem, precis som UKÄ-rapporten delvis visar. Yngre lärosäten lockar till sig studenter från studieovana hem med något lägre meritvärden.

Det leder sedan till hur studenterna kan ta till sig av utbildningen. Det är vad vi vill att de ska göra. Först ska de komma in, men sedan ska de också kunna ta till sig av den utbildning som finns på lärosätena.

Här finns riskerna för en ond spiral. Det leder till att de studenter som behöver extra stöd på vägen till sin kunskap kommer att få sämre möjligheter till forskningsanknuten utbildning och välgenomarbetade kursupplägg på grund av att tiden som adjunkter, lektorer och professorer har till förfogande i teorin är lika mellan de etablerade, äldre lärosätena och de yngre lärosätena men att skillnaden i praktiken är extremt stor.

Rapporten är väldigt tydlig med att ambitionen därför från statligt håll måste vara att det ska finnas högkvalitativ utbildning i hela landet. Man behöver se över utbildningsresurser och forskningsresurser till lärosäten överallt i hela vårt land. Annars kommer den sociala snedrekryteringen också att bli en social snedutbildning. Det innebär att studenter från studieovana hem kommer att få något sämre utbildning än de som kommer från studievana hem. Det är något som jag tror att ministern inte tycker att vi ska ha i Sverige.

Rapporten beskriver det väldigt tydligt i ett citat som jag ska läsa upp: "Studenter från studieovana hem får sin utbildning i de minst forskningsintensiva undervisningsmiljöerna, samtidigt som studenter från akademiskt vana hem får sin utbildning i forskningsintensiva miljöer. Vi ser således en form av Matteuseffekt där de redan gynnade gynnas än mer."

Detta hänger ihop med den sociala snedrekryteringen, som absolut inte får bli en del av den sociala snedutbildningen. Därför önskar jag att ministern i sitt nästa svar funderar lite över: Hur kan regeringen se till att det blir så att när studenterna väl har kommit in kommer de också att få högkvalitativ jämbördig utbildning på lärosätena?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsminister Mats Persson för svaret.

I den här kammaren är tonläget allt som oftast högt, och i många frågor är vi långt från samsyn. Därför vill jag inledningsvis säga att jag är glad att jag och utbildningsministern delar synen att social snedrekrytering är ett problem och att det sociala arvet inte ska vara avgörande i människors val av utbildning eller för deras framtidsplaner.

Utbildning och kunskap är något av det absolut finaste vi har i det svenska samhället och ska finnas att ta del av för alla, oavsett om det handlar om grundläggande grundskoleutbildning eller möjligheten att utvecklas inom universitets- och högskolesektorn.

Tyvärr är jag inte helt med på bilden som utbildningsministern målade upp här tidigare av att regeringen gör det möjligt för alla att utbilda sig. Jag anser att den här regeringen i stället uppvisar en ambitionssänkning i fråga om att utbildning ska vara möjlig för alla i hela landet.

Vi har kunnat se det i det slopade målet om social rättvisa i studiemedelssystemet som regeringen fick igenom via budgetpropositionen för 2024. Vi har också kunnat se det i uttalanden om att det inte är så viktigt med forskningsanknuten utbildning vid alla landets lärosäten från företrädare för många av regeringsunderlagets partier och dess samarbetsparti.

Rapporten skriven av Universitetskanslersämbetet, UKÄ, som nämns både i interpellationen och i svaret från utbildningsministern heter Sökbeteende bidrar till den sociala snedrekryteringen till högskolan och beskriver hur den sociala snedrekryteringen faktiskt är ett avgörande problem.

Det intressanta är att det, precis som ministern sa i sitt svar, handlar om att studenter med samma betyg från gymnasieskolan har olika sökmönster, vilket gör att det de facto blir en social snedrekrytering. Det innebär att människor faktiskt inte kan möjliggöra för sig själva att utveckla sin fulla potential.

Att det är skillnader i sökbeteendet behöver vi göra mycket för att komma till rätta med. En del av det som utbildningsministern sa stämmer - vi behöver fokusera på god studievägledning genom hela skolsystemet.

Men vi socialdemokrater tror också att lärosätena kan göra mer och att lärosätenas utbredning över hela landet spelar roll för att studenter ska kunna studera överallt i hela vårt samhälle.

Om Sverige ska kunna fortsätta vara ett kunskapsintensivt land måste vi kunna ta vara på all den kunskap och driftkraft som finns i hela befolkningen i hela landet, och för att möjliggöra kunskapsresor även för personer från studieovana hem behöver vi som politiker göra mer.

Därför vill jag gärna att utbildningsministern förtydligar sitt svar på vad lärosäten kan göra mer för att minska den sociala snedrekryteringen.

Herr talman! Ministern kan ju höra av sig till valfritt fackförbund som har kontaktat mig de senaste månaderna. Hon kan kontakta arbetslivs- och näringslivsföreträdare eller elevorganisationer, som i samtal med mig också har uttryckt oro över hur en så viktig kunskap som arbetsmarknadskunskap riskerar att helt försvinna i gymnasieskolan.

För oss socialdemokrater är det tydligt att vi behöver slå vakt om den svenska modellen. Vi behöver göra det kraftfullt även från statligt håll, för vi behöver kunskap hos alla elever och alla ungdomar om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vi behöver tidigt kunskaper om hur arbetslivet fungerar, om vilka rättigheter och skyldigheter man har när man arbetar och om hur man skapar en trygg arbetsmiljö tillsammans med sina arbetskamrater och sina arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden. Det är tyvärr en kunskap som riskerar att försvinna. Det går inte att tolka de här skrivningarna på annat sätt. Som jag tidigare redogjorde för är det bara att gå in och jämföra de nuvarande ämnesplanerna med de nya ämnesplanerna för att se det svart på vitt.

Men som tur är finns det fortfarande möjlighet för regeringen att agera. Jag vädjar därför till skolministern och regeringen att fatta ett nytt beslut som kan gälla från höstterminen 2025 och som ger lärare en tydligare vägledning och tydligare prioritering när det gäller hur arbetsmarknadskunskap ska prioriteras för svenska elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ta förnuftet till fånga, och gör det som är rätt! Ge svenska ungdomar rejäla kunskaper om den svenska arbetsmarknaden!

(Applåder)

Herr talman! Det är inte ämnesbetygen och ämnesgymnasiet vi diskuterar här utan innehållet i den gymnasiegemensamma kursen samhällskunskap.

När väldigt mycket ska in på kort tid krävs det att styrdokumenten är precisa och tydligt pekar ut vad som ska ingå när lärare planerar och genomför sin undervisning. När det gäller till exempel den stora kursen i samhällskunskap, nivå 1 b, rör det sig om kanske 50-60 timmars undervisningstid, och då behöver styrdokumenten och prioriteringarna vara glasklara för att detta ska gå att klara av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lärare balanserar redan i dag extremt många styrdokument. Det handlar om ämnesplaner, examensmål för program och läroplanens övergripande mål. I ämnesplanerna finns det tre delar som är särskilt viktiga, nämligen ämnets syfte, det centrala innehållet och betygskriterierna. Lärare ser ofta detta som det mest närliggande och som det de oftast tittar på när de planerar sin undervisning. Då borde det framgå tydligt att arbetslivs- och arbetsmarknadskunskap ska ingå, om man nu menar det.

I dag är det inte bara i ämnesplanernas centrala innehåll som man föreslår en förändring. Även ämnets själva syfte förändras faktiskt. I den nuvarande ämnesplanen för ämnet samhällskunskap står det att elever ska ges möjlighet att utveckla förståelse för frågor om arbetsliv, resurser och hållbar utveckling. Där finns alltså begreppet arbetsliv med, och som ministern säger finns det med i många delar även i de nya ämnesplanerna. Men det försvinner från syftet för ämnet samhällskunskap. Om arbetsliv försvinner från själva syftet är detta en ganska tydlig prioritering från regeringens sida. Då är det, herr talman, en gåta för mig hur man kan hävda att det är självklart att alla elever, oavsett vilken lärare de har, kommer att få tillgång till kunskaper om arbetsmarknaden.

Man kan, som ministern, säga att yrkesprogrammen har det med i sina yrkeskurser. Men i dag går över 200 000 elever på högskoleförberedande program. Hundratusentals ungdomar på högskoleförberedande program kommer alltså inte att få undervisning i detta utöver kanske ett litet ord om arbetsliv. För oss socialdemokrater är det väldigt förvånande att man lägger fram en sådan ämnesplan i en ny ämnesgymnasieskola. Vi vet nämligen att det är extremt viktigt att svenska elever får utbildning i arbetsmarknadskunskap.

Med tanke på att arbetsmarknadskunskapen tydligt prioriteras bort - det går inte att se det på något annat sätt - från samhällskunskapens syfte och centrala innehåll borde man kanske vara lite mer rättvisande och ärlig från regeringens sida och säga att man har gjort denna prioritering; man tycker inte att det ska säkerställas att alla svenska gymnasieungdomar ska ha rätt till undervisning i arbetsmarknadskunskap och inte bara de elever som har turen att få en lärare som faktiskt tolkar in de gamla styrdokumentens skrivningar i de nya styrdokumentens skrivningar.

Herr talman! Under december, mitt i luciaförberedelser och julstök, smög regeringen ut ett beslut om ämnesplaner för gymnasieskolans gymnasiegemensamma ämnen, alltså de ämnen som alla som läser ett nationellt program på gymnasiet läser. Beslutet ska träda i kraft inför höstterminen 2025.

I normala fall leder förändringar i ämnesplaner oftast bara till diskussioner i ämneslag eller arbetslag bland lärare runt om i vårt land. Men denna gång valde regeringen att plocka bort något så centralt som arbetsmarknadskunskapen ur det centrala innehållet i ämnet samhällskunskap. Det kan låta som en liten sak, men det innebär faktiskt en risk att svenska elever inte någon gång mellan att man är 16 och 19 år gammal får ta del av undervisning och kunskap om den svenska modellen, vilka rättigheter och skyldigheter man har på svensk arbetsmarknad och hur man får till en bra arbetsmiljö. Låt det sjunka in! Det finns alltså en risk att svenska elever inte någon gång under sin gymnasietid får undervisning som behandlar ämnet arbetsmarknad.

Herr talman! Ministern hävdar i sitt svar att arbetsliv visst står kvar i ämnesplaner och läroplaner. Låt mig då jämföra de skrivningar som finns i de nu gällande ämnesplanerna och de nya.

I dag ska lärare planera och genomföra undervisning som behandlar följande: arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö, arbetsmarknadens parter och deras olika roller och betydelse för samhällsutvecklingen och digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden.

Det jag måste tolka som att ministern och regeringen anser är likvärdiga skrivningar i de nya ämnesplanerna är följande: resursanvändning, tillväxt, konjunkturer och ekonomisk politik, till exempel frågor om välfärd, grundläggande prisbildning, försörjning, företagande, arbetsliv, hållbarhet, jämlikhet och jämställdhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För mig är det ofattbart att man kan se de här skrivningarna som likvärdiga. Det är ju tydligt att man prioriterar ned arbetsmarknadskunskaper i gymnasieskolans ämnesplaner. Det går inte att se på annat sätt. Det gäller framför allt den svenska modellen, som är unik för de skandinaviska länderna i en global kontext.

Att ministern fortfarande inte riktigt kan ge svar på om regeringen har gjort en analys och vad den i så fall visar tycker jag är slående. Det får mig faktiskt att undra om det över huvud taget har gjorts någon konsekvensanalys av vilka risker det här medför för svensk arbetsmarknad.

Skolminister Lotta Edholm får gärna använda sitt kommande inlägg till att försöka svara på min första fråga om analysen. Har det gjorts någon riskanalys? Har det gjorts någon konsekvensanalys? Har man analyserat vilka risker unga står inför när det gäller utnyttjande på arbetsmarknaden och framtida arbetsskador på grund av bristande kunskaper om arbetsmiljö och bristande kunskaper om den svenska arbetsmarknaden, och vad har den analysen i så fall visat?

Fru talman! Runt om i landet drabbas sjukvården negativt av SD-regeringens egenskapade sjukvårdskris. Regioner går på knäna, och andra regioner vet vad som väntar runt hörnet.

I mitt hemlän Jönköpings län klarar sig regionen just nu precis från att säga upp och att varsla. Men det är tack vare en stark ekonomi i grunden och att det socialdemokratiskt styrda Region Jönköpings län de senaste åren har gjort tuffa prioriteringar just för att undvika massvarsel, som många regioner i närheten har tvingats till.

Det finns en oro över hur kommande år ska se ut. För förra året och innevarande år beräknas underskottet uppgå till 1 miljard kronor, och det klarar man endast tack vare stark ekonomi och att man använder kommunallagens synnerliga skäl för att gå med underskott just nu.

Detta innebär att man frångår principen om en budget i balans, och det ska göras försiktigt. Det socialdemokratiskt ledda regionstyret har ansett att det är nödvändigt för att invånarna i Jönköpings län ska få den vård de förtjänar och har rätt till. Men när andra, närliggande regioner varslar kommer det att påverka vården som invånarna i Jönköpings län får. I dagens samverkan mellan regioner när det gäller sjukvård påverkas även invånare i närliggande län av massvarsel. De stora - och riktiga - prioriteringar som den tidigare, socialdemokratiska regeringen gjorde har raderats på endast två budgetar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen verkar veta vad de gör på nationell nivå, men de tycks inte förstå konsekvenserna i regioner och kommuner. I sitt svar nämner ju sjukvårdsministern beskattningsrätt, och jag kan inte tolka det på annat sätt än som en uppmaning till landets regioner att höja skatten för att få vården att gå runt. Samtidigt kommer regeringen med förslag efter förslag om skattesänkningar på nationell nivå. Det rimmar ganska illa när det görs massiva skattesänkningar på nationell nivå samtidigt som region efter region och kommun efter kommun kommer att tvingas höja skatten.

Det är tacken till den personal som har slitit hårt de senaste åren med pandemi och en betydande vårdskuld. Det är tacken från Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna för det hårda arbete som sjuksköterskor, undersköterskor och läkare gör varje dag på svenska sjukhus.

Om det är något man kan veta är det att vi socialdemokrater runt om i landet, i riksdagen och i regionerna, kommer att verka för att alla invånare i hela landet - även i Jönköpings län - ska få den sjukvård de har rätt till och förtjänar.

(Applåder)

Fru talman! Tyvärr blir jag inte lugnare. Jag har ställt lite olika frågor till företrädare för regeringspartierna, eller majoritetspartierna. Det känns som att de fortfarande inte är på banan och fortfarande inte har insett att vi behöver öka takten och se till att vi verkligen försöker att agera med blåslampa så att vi får det bästa möjliga.

Under hösten var jag i Gävle och träffade handläggare för omställningsstudiestödet. Det fanns energi hos medarbetarna, trots ett kämpigt år, men det fanns också ett uns av undran. När kommer regelförenklingarna? Kommer det några mer pengar? Kommer vi att klara av detta?

Efter ett år kom första veckan då antalet ansökningar som de lyckades behandla var större än antalet ansökningar som kom in. För de flesta av oss skulle det kännas omöjligt om vi varje dag visste att det kommer in extremt många ärenden och att vi aldrig hinner beta av dem. Att detta har pågått under ett års tid är orimligt. Därför vill jag ge en stor eloge till alla dessa handläggare.

Jag störs fortfarande av att hälften av de medel som CSN säger att de behöver för att kunna handlägga systemet saknas trots att regeringen skjuter till pengar. Det handlar inte om att de vill ha för att det är bra, utan de behöver dessa medel för att kunna genomföra det här. De har redan effektiviserat och flyttat handläggare, som jobbar övertid på övertid. Detta påverkar övriga studiemedelstagare, eftersom CSN har fått flytta anställda från andra delar av verksamheten och stängt ned telefontider för att hinna hantera det hela. Det saknas dock fortfarande pengar.

Hur menar regeringen att det kommer att gå framöver? Hur många ska inte få sitt stöd?

Fru talman! Jag tänkte prata lite om omställningsstudiestödet.

Detta förslag, och hela det här årets budgetpolitik, har inneburit att CSN knappt har fått hälften av de pengar som de har begärt. I våras sa CSN att de med oförändrade medel skulle behöva betala tillbaka 600 miljoner för 2023 och 2 miljarder för 2024. Om de får ungefär hälften av det som de begär finns det risk för att ungefär 1 miljard av de pengar som vi avsätter genom budgeten för omställningsstudiestödet nästa år inte kommer att användas.

Det skulle innebära att ungefär 10 000 personer som uppfyller kraven i regelverket och som skulle ha fått studera inte får del av omställningsstudiestödet. De kanske inte vågar ta chansen att studera när den ekonomiska situationen i samhället är tuff. De kanske är ensamstående och kanske inte har någon annan som kan ta hand om räkningarna om omställningsstudiestödet inte kommer. Det kanske rör sig om människor som inte kan avstå en andra lön för att utbilda sig och för att stärka sin framtida ställning på arbetsmarknaden.

Därför vill jag fråga dig, Marie-Louise Hänel Sandström, hur ni ser på att 1 miljard kanske går till spillo och på att 10 000 personer som skulle ha haft rätt till det kanske inte får chansen att studera med omställningsstudiestöd.

(Applåder)

Fru talman! 46 000 unika sökande är det vi pratar om. Det är 46 000 individer i det här samhället som har sökt stödet och som väntar på besked. Som tur är har vissa fått besked, men vi hade kunnat öka takten betydligt om man hade varit handlingskraftig nog att se att CSN behöver mer resurser för att kunna hantera anstormningen av ansökningar. Denna anstormning är ju någonting positivt. Fler vill utbilda sig och ta sig vidare i arbetslivet. Det är det detta stöd handlar om.

Ledamoten säger att det handlar om automatiserade system. Ja, det behövs. Jag har själv besökt handläggarna i Gävle som jobbar med omställningsstudiestödet. Men det som också behövs är regelförenklingar, och de regelförenklingarna har i dag legat på regeringens bord i över en månad. Vi har fortfarande inte hört någon regeringsföreträdare eller någon företrädare för regeringspartierna i denna kammare säga ett ord om hur man ser på myndighetens regelförenklingsförslag och hur man kommer att jobba vidare med dem.

Detta är också regelförenklingsförslag som behöver träda i kraft snabbt och som CSN önskar en snabb behandling av. Inte ens vi här får dock höra någonting om hur man tänker ta dem vidare. Utan dessa regelförenklingsförslag kommer mycket av automatiseringen att behöva ligga på vänt, eftersom man inte vill automatisera ett system som man inte vet kommer att hålla över tid.

Här finns alltså ytterligare frågor att ställa till regeringsföreträdarna och till ledamoten Alftberg. När kommer besked om regelförenklingsförslagen? Vi är beredda att se till att CSN och parterna snabbar på processen så att fler människor får ta del av stödet.

(Applåder)

Fru talman! När man lyssnade på ledamoten Alftbergs anförande kunde man nästan tro att Sverigedemokraterna röstade nej till omställningsstudiestödet när det infördes. Samma system som han hävdar att vi socialdemokrater införde utan att man var redo för det röstade ju även Sverigedemokraterna, på samma underlag, ja till.

När systemet sjösattes och man såg att ansökningarna var många fler än de ansökningar som man hade beräknat valde Sverigedemokraterna att inte göra någonting. Vi socialdemokrater tillsköt pengar i vårändringsbudgeten. Vi ville att man skulle utse samordnare så att uppdrag kunde ges till fler myndigheter än bara CSN som också jobbade med omställningsstudiestödet och som skulle se till att resurser fanns för att öka kapaciteten.

Vi var beredda, när systemet blev så mycket populärare än vad som hade kunnat förväntas, att se till att myndigheten kunde växla upp snabbare. Tänk om de 70 handläggare som ledamoten beskriver i sitt anförande kunde ha varit på plats i juni, i juli eller i augusti i stället för i december och januari! Många av dessa 70 kommer ju inte att vara igång förrän efter årsskiftet. Tänk vad det hade gjort för att de som ansökte i oktober förra året skulle ha kunnat få stödet nu!

Varför har Sverigedemokraterna underlåtit att ge pengar till CSN? Varför har Sverigedemokraterna underlåtit att ge uppdrag till både CSN och andra myndigheter för att dessa ska kunna jobba bättre med stödet?

(Applåder)

Herr talman! Svenska hushåll har det tufft, och många sitter hemma i förtvivlan över hur julhandlingen ska gå ihop. Vad ska man spara in på? Vad måste man undvara? Sverige blir fattigare.

Samtidigt som hushållen våndas över julhandlingen och vi läser i medierna att årets jul får den dyraste matkassen på decennier släpps rapporter om Icahandlares miljardutdelningar. Bara min lokala Maxibutik i Jönköping har delat ut över 1 miljon i veckan de senaste tre åren samtidigt som kunderna fått svårt att sätta mat på bordet inför julen.

Ändå säger SD-regeringen nej till förslag efter förslag från Socialdemokraterna, förslag som ska stärka de svenska hushållen.

Min fråga till finansministern är: Hur ska regeringen agera för att matkassen ska bli billigare och för att hushållen ska få råd med sin julmat?

Fru talman! Det handlar om vilka stöd som finns i hela studiemedelssystemet. Många av de stöd som finns i systemet finns också under det utjämnande målet.

Vad händer till exempel med studiestartsstödet framöver? Det finns pengar i budgeten just nu, men man tar bort det vi hela tiden har haft som mål. Vi vet inte hur väl vi lyckas med studiestartsstödet.

Hur ser det ut med omställningsstudiestödet? Det mål som man precis har sjösatt är kanske inte det första som stryks, men var hamnar det? Det ligger ju också under det utjämnande.

De högre bidragsnivåerna för att fler som står långt ifrån utbildning och långt ifrån arbetsmarknaden ska kunna studera ligger också inom detta mål. Det ligger de facto viktiga studiestödsfrågor i målformuleringen. Detta innefattar viktiga stöd som möjliggör tusentals svenskars utbildning.

Vi socialdemokrater känner en oro för vad som händer med de olika delar i studiestödssystemet som finns under detta mål. Vad händer med studiestartsstödet? Det har ju inte varit helt smärtfritt inom regeringspartierna när det gäller åsikterna om detta. Det kanske är ett steg mot att lägga ned det hela - vad vet jag? Vi vet ju inte, så vi tillåter oss att spekulera.

Studiestöd

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta stå upp för att ett svenskt studiestödssystem ska agera utjämnande och verka för ökad social rättvisa. Det handlar i grunden om klassisk socialdemokratisk politik, som handlar om att möjliggöra människors bildningsresa och frihetsresa.

(Applåder)

(forts. § 8)

Fru talman! Jag tackar Marie-Louise Hänel Sandström för frågan.

Det handlar ju egentligen om det som jag sa både i ett tidigare replikskifte och i mitt anförande: Mål har betydelse. Ord har betydelse.

Precis som ledamoten påpekade är måluppfyllelsen god. Det är väl bra, men om måluppfyllelsen är god borde man i stället för att slå ihop och baka in mål kanske förtydliga målen, spetsa dem ytterligare och jobba för att det ska bli ännu bättre. Om vi tar bort ett mål eller bakar in det i ett annat mål, där vi kanske inte kommer att kunna följa det i framtiden, är risken att måluppfyllelsen försämras.

I det här fallet kan vi inte ens prata om någon måluppfyllelse, för vi har ju inte något mål. Vi kommer inte att ha ett mål om att detta ska bidra till ökad social rättvisa, för det står ingenstans i den nya målformuleringen att det ska göra det. Det står att det ska verka rekryterande och gälla lika för alla. Det låter väl jättebra, men de senaste 20 åren har vi gemensamt jobbat efter ett mål. Vi har god måluppfyllelse. För Socialdemokraterna är formuleringen om att studiestödet måste verka utjämnande och bidra till ökad social rättvisa jätteviktig.

Det handlar om att ge människor möjlighet till en bildningsresa. Det handlar om att via det svenska studiemedelssystemet möjliggöra utbildning för individer som kanske står jättelångt ifrån utbildning. Studiemedelssystemet har möjliggjort detta, men hur det blir i framtiden vet vi inte. Regeringen har ju inte börjat med att peka på hur målformuleringen ändrar våra indikatorer och myndighetens roll. Jag har undrat hur CSN ser på den nya målformuleringen. De vet inte riktigt, för de har inte fått några direktiv. Det är väldigt svårt att veta vilken effekt detta får framöver.

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande med att yrka bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet gällande det nya målet för studiestödssystemet. I övrigt hänvisar jag till det särskilda yttrandet när det gäller vårt budgetförslag.

Studiestödssystemet är en avgörande del i den svenska välfärdsmodellen. Systemet, som gör det möjligt att med bra villkor bilda och utbilda sig genom hela livet, är ett tecken på frihet. Systemet gör det möjligt för drömmar att slå in. Det ger ungdomar chansen att flytta hemifrån och kanske ta steg mot det yrke de drömt om sedan de var små.

Systemet kan ge en mamma eller en pappa möjlighet att efter 20 år i sitt yrke välja ett annat yrke, om de känner att de vill göra något nytt under de kommande 20 åren. Där har det svenska studiemedelssystemet en avgörande roll i människors frihetslängtan.

Under lång tid har det funnits en samsyn i denna kammare om vad som ska utgöra målet för den svenska studiestödspolitiken. Det lyder:

"Målen för utgiftsområdet är att studiestödet ska verka rekryterande för både kvinnor och män och därmed bidra till ett högt deltagande i utbildning. Det ska vidare utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa. Studiestödet ska även ha en god effekt på samhällsekonomin över tiden. Studiestödet i form av bidrag och lån är en del av utbildningspolitiken."

Fru talman! Tyvärr kan jag konstatera att samsynens tid är förbi och att det inte ens verkar eftersträvansvärt att vara överens i en sådan här viktig fråga. I den budgetproposition som damp ned hade man föreslagit att målet nu ska ändras. Detta gjordes i förbifarten, mellan siffertabeller - ingen presskonferens och inget pressmeddelande, som man vanligtvis har när man ska genomföra stora förändringar.

SD-regeringen försöker beskriva det som att det inte är så stort, att det inte spelar någon roll och att det inte påverkar systemet. Men att ta bort meningen "Det ska vidare utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa" spelar roll. Att stödet inte längre ska bidra till social rättvisa spelar roll. För mål har betydelse. Ord har betydelse.

Studiestödet har haft betydelse de senaste åren, då vi har byggt upp ett system som jag tror att många av de övriga talarna kommer att säga är ett av världens bästa studiestödssystem. Det har haft betydelse för dem som under de senaste decennierna har fått möjlighet till studier via detta stöd. Men i högerns Sverige är det väl något dåligt om skillnaderna i samhället minskar och den sociala rättvisan ökar.

Fru talman! Vad målet faktiskt har inneburit är att vi i dag har ett fantastiskt stöd genom studiehjälpen för gymnasieelever, studiemedel i form av lån och bidrag för studenter på högskola, universitet och andra nivåer, studiestartsstöd för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, främst nyanlända, och extra stöd till studenter som kanske är i behov av extra stöd i sin studieform eller som är föräldrar under sin studietid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Det senaste tillskottet i det svenska studiemedelssystemet är omställningsstudiestödet - ett stöd som snart firar sin allra första födelsedag sedan ikraftträdandet, ett stöd som har haft ett fantastiskt första år när det gäller söktrycket men som haft en tuff start när det gäller antalet som har fått ta del av det.

I dagsläget har över 46 000 unika personer sökt stödet - långt över de prognoser vi hade från början när det inrättades - genom över 70 000 ansökningar om att få ta steget vidare och utbilda sig. Det handlar om 46 000 personer i vårt land som har vågat ta steget och säga till både sig själv och sin omgivning att de vill utbilda sig och stärka sin framtida ställning på den svenska arbetsmarknaden, via utbildningssystemet och omställningsstudiestödet.

Tyvärr har genomförandet av stödet inte gått smärtfritt. Personer som sökte i den första ansökningsomgången för drygt ett år sedan, i oktober förra året, har fortfarande inte ens fått ett besked om huruvida stöd har beviljats eller ej. Det är alltså personer som skulle ha påbörjat sin utbildning i januari i år.

Vi socialdemokrater har under hela året, i debatt efter debatt, drivit på och försökt agera konstruktivt för att CSN ska få de medel som de har behövt och skrikit efter, både i våras och i höstas. Vi har stått redo med förslag här i kammaren för att se till att de skulle få pengar redan i vårändringsbudgeten, men SD-regeringen drog hela tiden ut på tiden.

I vårändringsbudgeten ville man inte ge några medel. I stället skulle myndigheten prioritera om - lös det, jobba lite mer övertid! I höstas ändrade man sig dock och gav myndigheten en liten slant så att de kunde klara delar av hösten.

Men tänk om de handläggare som börjar nu i dagarna eller direkt efter årsskiftet hade kunnat börja i juni, juli eller augusti. Tänk om detta hade inneburit att några till hade fått ta del av det stöd de sökte i oktober förra året. Och tänk om någon hade kollat med Försäkringskassan vad de behöver för att klara av stödet.

Fru talman! Tyvärr drar regeringen benen efter sig även nästa år och skjuter inte till de medel som CSN kräver för att göra stödet ännu bättre och hantera både nuvarande och kommande ansökningar.

Det är dags att regeringen börjar lyssna på Socialdemokraterna och ger CSN de pengar som de behöver, utser en samordnare, ger fler uppdrag till myndigheter och agerar proaktivt nu när chansen finns i stället för att hela tiden - reaktivt och för sent - komma dragande med gamla lösningar. Viljan och möjligheten att göra stödet så bra som möjligt finns, men det är dags att regeringen gör prioriteringar därefter och börjar agera.

Avslutningsvis vill jag säga att det svenska studiestödet är ett fantastiskt stöd som verkar rekryterande, som ser till vi har ett högt deltagande i utbildning och som är bra för samhällsekonomin. Låt det även i fortsättningen bidra till ökad social rättvisa och utjämna skillnader så att fler i vårt samhälle får chansen att göra sin bildningsresa och sin frihetsresa.

(Applåder)

Fru talman! Det var ju skönt att ledamoten ändå kom in på svaret efter en ganska lång utläggning som kanske inte hade med frågan att göra.

Det intressanta är att det ändå inte spelar så stor roll eftersom målet ändå ska verka rekryterande. Det är konstigt då att vi i 20 års tid har varit överens om målet och att det har varit viktigt att ha målet att det ska verka utjämnande och bidra till social rättvisa.

Det blir nästan ännu intressantare, för i både betänkandet och i budgetpropositionen hamnar det fantastiska, nya omställningsstudiestödet som ledamoten pratar om i sitt anförande i resultatredovisningen under det utjämnande målet. Det nya stödet som många av oss här i kammaren pratar om som ett fantastiskt, nytt stöd som är unikt för världen hamnar i resultatredovisningen som att det utjämnar och bidrar till social rättvisa.

Jag tycker att det är ganska slående. Det spelar inte så stor roll att ta bort ett mål, säger regeringen, och det säger även Fredrik Malm i talarstolen. Men det gör ju faktiskt det. Det har det gjort de senaste 20 åren, för ord och mål spelar roll.

Därför kommer det att vara fortsatt viktigt att vi ger myndigheter, de vi vill ska verkställa beslut som tas här i kammaren, den vägledning som vi vill att de ska ha. Därför kommer vi socialdemokrater att fortsätta att stå upp för att det ska verka utjämnande och bidra till social rättvisa. Detta vill vi att både studiemedelssystemet, utbildningssystemet och samhället överlag ska ha som övergripande mål.

Att sedan högern och Liberalerna inte verkar tycka det i akt och mening får regeringen svara för. Men hur ser ni på att ert fantastiska nya stöd som ni gärna slåss för hamnar under det utjämnande målet i resultatredovisningen?

(Applåder)

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten Fredrik Malm! Det spretade en hel del, så det är svårt att veta vilken del man ska attackera först. Men denna debatt har väl egentligen två områden som behöver debatteras och som Liberalerna och ordföranden i utskottet behöver stå till svars för.

Det ena handlar om att ledamoten i sitt anförande pratade om hur vi ska möjliggöra klassresor och att det är ambition och inte din bakgrund som ska styra din framtid. Att möjliggöra klassresor innebär för mig att vi ska bidra till ökad social rättvisa och att vi ska utjämna skillnader i samhället. Det är exakt det som ni väljer att ta bort i målet för studiestödssystemet.

Det är nog inte många av er som kommer att lyfta fram detta i dag, men det är de facto så att ni tar bort en väsentlig del av målformuleringen gällande studiestödssystemet - detta med att det ska utjämna skillnader mellan olika grupper och att det ska bidra till social rättvisa.

Det är då lite konstigt att stå i talarstolen och prata om att vi ska möjliggöra klassresor och att det är ambition som ska styra. Man tar ju bort målformuleringar som innebär att myndigheter som arbetar med detta ska jobba utifrån att minska sådana skillnader.

Jag tänker att Fredrik Malm behöver svara på detta i sin replik: Vad är det som gör att det är farligt att ha kvar målformuleringen? Varför är viljan så stor att ta bort meningen om att det ska utjämna skillnader mellan grupper?

(Applåder)

Fru talman! Bostadsministern fortsätter att återkomma till de åtgärder som han måste tolka som både kraftfulla och ansvarstagande från regeringens sida. Men det är faktiskt så att Region Jönköpings län ensamt gör mer för att stärka trähusindustrin än vad regeringen gör, och Region Jönköpings län bidrar alltså med 400 000 kronor. Det säger något om hur illa det är ställt med regeringens politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen står de facto handfallen när trähusindustrin står vid ruinens brant, för så illa är det. Det är bara att erkänna hur verkligheten ser ut. Då kommer ministern åter dragandes med att regelförenklingar för studentbostäder ska rädda trähusindustrin. Att studenter ska få sämre tillgänglighet och knappt något dagsljus eller att de ska stå ut med ännu mer buller ska alltså rädda trähusindustrin. Vi kan nog slå fast att det blir många fler trähusföretag som går i konkurs långt innan dessa regelförenklingar börjar gälla.

Bostadsministern kanske ska ta och ringa till regionstyrelsens ordförande i Jönköpings län, Rachel De Basso, och fråga hur man ska göra för att ge direkt stöd till trähusindustrin här och nu. Om Region Jönköpings län klarar att prioritera trähusindustrin i tuffa ekonomiska tider borde faktiskt regeringen klara att göra likadant. För alla företag i trähusindustrin i och runt Jönköpings län kan väl ministern försöka agera som december och den stundande julen bjuder, alltså att se till att vara extra snäll och ge företagen vad de behöver.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka ledamoten Patrik Björck för att han tog upp en oerhört viktig fråga.

I mitt anförande tänker jag lägga fokus på mitt hemlän och den trähusindustri som finns där. I Jönköpings län och i dess omgivningar finns en stor andel av Sveriges industriella trähusproduktion. Det är en bransch som sysselsätter många smålänningar och som levererar klimatsmarta bostäder till hela vårt land. Enligt Träcentrum i Nässjö ligger 75 procent av landets samlade träföretag - alltifrån snickerier, trähustillverkare och möbel- och inredningsföretag till sågverk - inom 15 mils radie från höglandet och Nässjö.

Som har beskrivits här är den ekonomiska situationen tuff. Högre räntor och hög inflation har skapat ett tufft ekonomiskt läge för svenska hushåll, vilket i sin tur innebär en dramatiskt minskad efterfrågan på småhus.

Trähusföretagen har blivit tvungna att göra sig av med personal. Enligt branschorganisationen Trä- och möbelföretagen har drygt 10 procent av de anställda varslats eller blivit uppsagda. I augusti kom beskedet att ett småländskt trähusföretag hade gått i konkurs. I september fortsatte det med varsel efter varsel. OBOS valde att varsla 50 anställda. Det fortsatte i oktober.

Så sent som förra veckan - precis före jul - varslade Forsheda Hus två tredjedelar av sin personalstyrka. Detta skedde bara någon vecka efter att bostadsministern själv hade besökt länet och pratat med trähusföretagen, som skriker efter hjälp. Han fick se öde produktionslokaler som stod tomma på grund av bristande efterfrågan.

Jag hoppas att ministern tar med sig de lärdomar som han måste ha dragit av detta besök. Tyvärr verkar lärdomarna inte vara särskilt stora.

Trähusindustrin och dess underleverantörer är extremt viktiga arbetsgivare för oss i Jönköpings län, och den dramatiska nedgången i efterfrågan drabbar därför länet extra hårt. Ministerns svar är snudd på nonchalant. Det är tomt. Det är ingenting som kommer att underlätta för de företag som just nu sliter hårt för att hålla näsan ovanför vattenytan och som kämpar för att överleva. Det är faktiskt så situationen ser ut i småhusbranschen i Jönköpings län. Att komma dragandes med ett förstärkt rotavdrag, som kanske bidrar på marginalen, när regeringen konsekvent har dragit ned på statliga investeringar som möjliggör bostadsbyggnation är nonchalant.

Region Jönköpings län visar faktiskt vägen, för där agerar den socialdemokratiska regionledningen och tillsätter stödåtgärder för att stimulera trähusindustrin. Regionen förstår att någonting behöver göras. Man undrar ju när Sveriges bostadsminister inser detsamma.

Jag vill fråga bostadsminister Andreas Carlson: När kommer de riktiga och kraftfulla stödåtgärderna på plats för den svenska trähusindustrin och för de trähusföretag som verkar i Jönköpings län?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill fortsätta där interpellanten Ådahl avslutade och påminna om att ministern i sitt senaste anförande pratade om regional nytta. Det handlar ju faktiskt om nationell och internationell nytta. Det är inte bara arbetsmarknadsregioner som skulle gynnas av detta förslag.

Stora infrastruktursatsningar planerades långt innan det nuvarande säkerhetspolitiska läget uppstod. Vi behöver ju numera planera både för fredstid och för krigsfara. Där kommer järnvägen att spela en mycket stor roll.

Tänk vilken effekt det skulle ha haft om vi redan hade satt ned foten och sagt att vi ska stärka kopplingen mellan Göteborg och Stockholm inte bara genom Västra stambanan utan också med en ny stambana via Jönköping. Tänk om vi skulle kunna bygga så att Göteborgs hamn fick ännu fler rälsmeter att frakta sitt gods på. Detta skulle gynna inte bara södra Sverige utan hela Norden i händelse av beredskapstillstånd. Det skulle säkerställa både trygga transporter i orostider och trygga transporter när hela industrin nu ställer om i den gröna omställningen.

Tänk vad bra det skulle vara med fler alternativ i Sverige som skulle gynna den framtida utvecklingen och den utveckling som redan pågår i Europa. Det skulle skapa både trygghet och beredskap.

Jönköpings län och Jönköpings kommun är redo. De är beredda att bidra till att södra Sverige och norra Europa får större arbetsmarknadsregioner, bättre beredskap, bättre service och bättre utbud av kultur. Det skulle göra att vi som land står oss bättre när det gäller det mest nödvändiga men också ge oss saker som får oss att blomstra och leva.

Jag vill fråga infrastrukturministern: Hur blir det nu med en stambana mellan Borås och Jönköping?

Fru talman! I dag tar det cirka 3 ½ timme att åka tåg från Borås till Linköping. Det tar nästan 2 timmar från Jönköping till Linköping. Tänk om det skulle kunna finnas ett sätt att ändra på det? Tänk om det fanns en regering som prioriterade det? Tyvärr har vi en regering som inte verkar tänka så mycket på just det.

Innan regeringen tillträdde fanns det faktiskt ett förslag som skulle innebära att man byggde ihop Göteborg, Borås, Jönköping, Linköping, Norrköping och Stockholm. Det var tider, det!

Det finns en kommun och en region som inget hellre vill än att fortsätta arbetet. De vill fortsätta utvecklingen av sina samhällen genom infrastrukturprojekt och står redo att bygga tusentals bostäder och öppna för tusentals nya arbetstillfällen. Det är Jönköpings kommun och Region Jönköpings län. Det borde inte vara helt ny information för ministern, som råkar komma från Mullsjö som tillhör denna region.

Men vad har då regeringen gjort sedan den tillträdde på sverigedemokratiskt mandat? Jo, den har tagit varje chans att aktivt motarbeta nya stambanor som bygger och utvecklar samhällen. Första beskedet var att det blir tvärstopp. Det blir inga tåg till Jönköping. Det blir inga tåg som binder ihop arbetsmarknadsregioner. Det blir inga tåg som ökar möjligheten att frakta gods från öst till väst och från syd till norr.

Mellan Borås och Jönköping lät det först nästan som att det skulle vara eftersträvansvärt att helt omöjliggöra framtida byggnation. Sedan började man skruva lite på sig. Det var kanske lite väl hårt att helt stoppa och omöjliggöra detta. Nu när man alltså eventuellt planerar att fortsätta med Göteborg-Borås ska det i alla fall inte vara omöjligt att fortsätta till Jönköping. Men att underlätta en sådan framtid är tydligen att ta i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är nästan så att man tror att något farligt skulle kunna hända om det underlättades för framtida byggnation mellan Borås och Jönköping och kanske vidare till Linköping. Men det är ju precis tvärtom. Det skulle göra det möjligt att åka tåg mellan Borås och Jönköping på runt en halvtimme och på ytterligare en halvtimme till Linköping. Det skulle kunna binda ihop dessa tre arbetsmarknadsregioner på ett fantastiskt vis.

Effekterna som kan förväntas är att dessa mindre regioner i framtiden skulle få lättare att hitta kompetens till välfärden och företagen, att hitta nyckelkompetens som det just nu skriks efter i alla dessa tre områden, att bättre klara konjunktursvängningar och att säkra utbudet av service och kultur. Det låter ju riktigt farligt. Min fråga till infrastrukturminister Andreas Carlson är alltså varför det är så farligt att göra det smidigt för fortsatt utbyggnad av en ny stambana mellan Borås och Jönköping.