Niklas Sigvardsson

Fru talman! Jag tyckte inte att mitt anförande var så kritiskt mot den nuvarande regeringen, utan det var kritiskt till hur verkligheten ser ut. Verkligheten är fortfarande ojämn. Vi socialdemokrater lyckades med mycket, men vi lyckades inte hela vägen. Det är vi ärliga och öppna med. Vi behöver bli bättre, och Sverige behöver bli bättre, när det gäller utvecklingen så att alla får en chans att tillgodogöra sig högskolestudier. Där behöver vi göra mer.

Jag har varit runt på olika lärosäten i vårt land. Senast var det runt påsk, då jag hade förmånen att besöka Malmö universitet, som jobbar jättemycket med akademiska introduktionskurser. Där fick jag möjligheten att träffa studenter som kom från mycket olika bakgrunder. Det fanns de som just hade kommit från folkhögskolan och som såg den akademiska introduktionskursen som ett steg in. Det fanns också någon som var runt 50 år och jobbade som förskollärare men som ville läsa in så att hon de sista åren i sitt yrkesverksamma liv kunde jobba som specialpedagog, för hon kände att kallet hade kommit här och nu.

Den typen av breddade rekryteringssatsningar önskar jag att regeringen kunde prata mer om så att vi får ett ännu tydligare fokus på den breddade rekryteringen. Så kan Sverige som nation fortsätta att ta steg emot ett möjliggörande av studier i hela landet.

Också i Lund jobbar man med breddad rekrytering, men kanske på ett lite annorlunda sätt. Man har öppna kurser, bland annat en introduktionskurs i juridik, där alla som söker kommer in om de har grundläggande behörighet. De som är absolut bäst får sedan en möjlighet att komma in på juristprogrammet, som är ett av de mest sökta programmen i hela landet. Man behöver alltså inte gå ut med A i alla ämnen, utan man kan hitta sitt kall i livet senare och få möjlighet till studier.

Fru talman! Jag vill inledningsvis självklart påpeka att vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer och de motioner som behandlas förenklat i detta betänkande. Men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservationerna 1 och 6.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land att utbilda sig i som ger många människor chansen att förverkliga sig genom bildningsresor inom hela vårt utbildningssystem. Högre utbildning och forskning är helt avgörande för Sverige som kunskapsnation men också för att ge alla möjligheter till bildning och att stärka sina livschanser.

Ändå är tillgången till högre utbildning ojämnt fördelad runt om i vårt land och mellan människor. Det berikar en del regioner, medan andra regioner blir fattigare. Precis som i grundskolan spelar föräldrarnas utbildningsbakgrund en helt avgörande roll för att människor ska studera vidare på högskolan och för deras möjligheter att klara av sina studier. Andelen som går vidare till högre utbildning är också helt beroende av var i landet man bor.

I Danderyd är det 79 procent som har påbörjat högskolestudier vid en ålder av 24 år. Motsvarande siffra i de tio kommuner som har lägst övergångsfrekvens ligger på 10-20 procent. Förutom den sociala sammansättningen är det den geografiska närheten till högre utbildning och situationen på den lokala arbetsmarknaden som fäller hela avgörandet. Utrikesfödda män som har invandrat någon gång mellan sju och tolv års ålder påbörjar högskolestudier i lägst utsträckning.

Det kan vi som land inte vara nöjda med. Mer måste göras, och det hårda arbetet som de tidigare socialdemokratiska regeringarna genomfört behöver stärkas och utvecklas. Det behöver komma till stånd fler satsningar på att personer långt från akademiska hem ges möjligheten att förverkliga sig själva och få möjlighet att bidra på bästa sätt till samhällets framtida utveckling. Därför är satsningar på lärcentrum, studenthälsa och differentierat kursutbud extra viktiga för att möjliggöra att fler kan ta sig an högskolestudier.

En uppgift som blivit allt viktigare är möjlighet att ställa om och utvecklas genom hela livet. Under ett yrkesverksamt liv kommer vi kanske att tvingas byta bana och yrkesroll både tre, fyra och fem gånger. Det är en av huvudanledningarna till att det sedan 2022 finns ett omställningsstudiestöd på plats som ger ekonomisk möjlighet att vid senare tillfällen i livet kunna ställa om eller fylla på kunskaper som stärker individer och deras möjligheter på arbetsmarknaden.

Men för att omställningsstudiestödet ska bli så bra som det kan bli behöver vi får bättre möjligheter till omställning och kompetensutveckling genom ett förändrat kursutbud för högre utbildning.

Det behövs ökad flexibilitet i utbildningsutbudet med fler korta kurser och fler kurser på deltid. Då en majoritet av de sysselsatta i dag har en eftergymnasial utbildning kommer utbildningsutbudet att behöva vara på såväl eftergymnasial nivå som högskolenivå.

Det krävs att ett nytt kursutbud tas fram, men också att kurser som i dag ligger lite senare i programutbildningar också blir möjliga att läsa och öppnas upp för fler. Människor ska kunna fylla på en examen som har ett lite äldre stuk.

Dagens besked från regeringen att man öppnar för att en utredare ska se över detta är glädjande. Då kan också utskottsmajoriteten ställa sig bakom reservation 6, som jag tidigare yrkade bifall till.

Fru talman! Det märkliga utspelet kring fristående kurser från regeringen och utbildningsministern är inte bara ett hot mot människors möjlighet att kunna bilda sig genom hela livet och kunna utveckla sig. Det följer också en trend för den nuvarande regeringen, som gång på gång utmanar den akademiska friheten.

Det är friheten där akademin behöver vara de som styr över kursernas innehåll och det kursutbud som finns. Annars måste vi ställa oss frågan om regeringen och dess partier verkligen står upp för den akademiska friheten, eller om det nu ska vara regeringens uppgift att detaljstyra även kursutbud framöver.

Till den massiva kritik som har varit den senaste veckan kan vi lägga det senaste årets kritik gällande lärosätenas styrelser. Då går det inte att utesluta att den politiska detaljstyrningen kommer att bli större och alltmer detaljerad framöver. Det är ett tydligt trendbrott gentemot den tidigare gemensamma synen i den här kammaren på akademisk frihet.

Det senaste året har drygt 440 000 studenter studerat någonstans på landets alla lärosäten. Det är glädjande att så många väljer att läsa en enstaka kurs eller ett helt program. Studenterna är trots allt de absolut viktigaste när det gäller högskolans verksamhet.

De kan också vara en extremt viktig resurs i att vara med och utveckla och förbättra lärosätenas verksamhet. Men då behöver landets alla studenter få förutsättningar gällande studier, mående, hälsa och aktiviteter.

Det är därför av yttersta vikt att arbetet med att utveckla studenthälsan fortsätter att stärkas. Det är glädjande att den gemensamma studenthälsoportalen som lanserats är igång. Den initierades av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men ytterligare steg behöver tas.

Vi behöver få bort myten om att högskolan inte är för alla. Alla kanske inte ska gå på högskolan, men alla måste få möjligheten att kunna gå på högskolan. Då behöver högskolan vara anpassad för alla typer av studenter. Då ska inte klass, inlärningsförmåga, psykiskt mående eller familjesituation spela någon roll. Studenter som kommer in på sina studier ska också ha möjlighet att kunna klara av sina studier.

En annan sak som är av yttersta vikt är att studenter runt om i vårt land har möjlighet att engagera sig i ett starkt föreningsliv på våra lärosäten. Där ser traditionen av campusengagemang väldigt olika ut. Men det ska självklart finnas en bredd i utbudet av studentdrivna föreningar på landets alla lärosäten. Där inkluderas även politiska föreningar.

Med anledning av olika händelser de senaste åren och risken för att studentorganisationer behandlas godtyckligt anser vi socialdemokrater att högskoleförordningens 1 kap. 13 § bör ses över så att godtyckliga tolkningar inte stänger ute demokratiskt uppbyggda föreningar.

Högskolor, universitet och studentkårer ska ta sitt respektive demokratiska ansvar. Men då krävs att politiska organisationer också kan vara en del av det demokratiska samtalet på alla landets lärosäten.

På så sätt bidrar alla landets lärosäten inte bara genom att granska, kunna utbilda till kritiskt tänkande och få välutbildade studenter, utan det demokratiska politiska samtalet ska också finnas runt om på alla våra lärosäten. Det bidrar till att studenter ser det som en självklar del att bidra inte bara under sina studier utan i samhället i stort genom hela sitt liv.

Avslutningsvis är det viktigt att påpeka att vi har kommit långt när det gäller utvecklingen av högre studier. Men vi behöver mer, och vi kan bättre. Vi behöver se till att politiken inte stannar vid att fokusera på att fler kommer in och får påbörja sina högre studier. Vi behöver fortsätta att se till att de som har kommit in också klarar sina studier och att de får möjlighet till examen.

En socialdemokratisk högskolepolitik kommer att ge många dörrar in och fler chanser under studierna. En avslutad utbildning ger oändliga möjligheter. En sådan politik är avgörande för att Sverige ska kunna lyckas som kunskapsnation och för att individen ska få möjligheter till sin bildningsresa.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade intensivt efter ett svar på min fråga. I slutet av repliken nämndes i alla fall ordet hobbykaraktär, så därmed får vi kanske anse frågan besvarad. Men jag förstår fortfarande inte riktigt.

Om det blir som ministern säger ska antalet kurser minska, och det utbildningsministern säger bör ju rimligtvis vara det som utskottets majoritet kommer att fatta beslut om framöver. Vi måste i alla fall rimligtvis kunna tänka så. Därför tycker jag fortfarande att ledamoten Malm är svaret skyldig: Om det är så att kurser kommer att försvinna, i vilken riktning ligger de kurser som ska försvinna?

Det blir liksom ologiskt i mitt huvud när Fredrik Malm helt undviker den typen av frågor. Hans utbildningsminister har ju den senaste veckan mycket tydligt meddelat att kurser kommer att behöva försvinna och att det framför allt är kurser av hobbykaraktär som ska jagas på landets lärosäten. Jag ställer därför frågan vilka kurstyper bland de fristående kurserna som ledamoten Malm tycker ska minska på landets lärosäten framöver.

Fru talman! Ledamoten Malm pratade fint om att folk som är välutbildade och välbildade är svåra att lura, och dessa vackra ord kan man ju ställa sig bakom. Det är ju något som har varit självklart under lång tid.

Det har också varit självklart att man som student faktiskt ska kunna välja kurser och i stor utsträckning kunna välja att utbilda och bilda sig inom det man själv önskar. Ett lärosäte ska kunna anpassa kurser efter arbetsmarknadens behov men också efter studenternas vilja att läsa dem.

Därför vill jag ändå höra ledamotens syn på det som hans egen partikollega utbildningsministern har diskuterat flitigt i medierna den senaste veckan, nämligen den kraftiga nedskärning av fristående kurser som har aviserats. Ministern påpekar också att det finns kurser av hobbykaraktär inom den högre utbildningen. Jag skulle vilja höra ledamoten Malm förklara och reflektera kring detta på sitt sätt. Vilka kurser av hobbykaraktär kan namnges av ledamoten? Vad är det som ska försvinna från lärosäten framöver?

Herr talman! Min fråga går till utbildningsminister Mats Persson.

Utbildningsministern blir aldrig så exalterad som när han får smutskasta Socialdemokraterna. Men problemet är att utbildningsministern vid ett flertal tillfällen den senaste veckan har slängt sig med fakta som inte riktigt håller. Utbildningsministern pratar om den extremt växande andelen fristående kurser. Men problemet är ju att de fristående kurserna var betydligt fler när en tidigare liberal utbildningsminister satt vid makten och styrde i Utbildningsdepartementet.

Därför är min fråga till utbildningsministern: På vilket underlag bygger utbildningsministern och regeringen påståendet att de fristående kurserna kraftigt har byggts ut?

(Applåder)

Fru talman! Jag kan bara instämma i att undertecknad och ministern säkerligen kommer att få anledning att diskutera dessa frågor vidare - om inte annat med anledning av den debattartikel om distansstudier och fristående kurser som publicerades i dag. Den hänger nämligen väl ihop med den diskussion vi har här i dag.

Vi socialdemokrater tycker att det kommer att vara fortsatt viktigt att människor kan studera och att man kan välja ur ett väldigt stort utbud av kurser och program med hög kvalitet i hela vårt land. Men då behöver det också, precis som jag har sagt flera gånger i den här debatten, vara möjligt att komma in på utbildningen, genomföra utbildningen och examineras från utbildningen.

Därför behöver lärosätenas samverkan öka. Vi behöver även se över möjligheten att göra kommunala - eller andra aktörers - lärcenter rättssäkra. Där kan lärosätena själva ha väl uppbyggda kontakter, exempelvis med föreningen Nitus, som är en sammanslutning av kommunala lärcenter och som det är en kvalitetsstämpel att vara med i. Har ett lärcenter fått godkänt att vara med där och driva tentamensverksamhet kan lärosätena vara säkra: Släpper man en student dit kommer man att veta att den student som ska skriva tentan kommer att skriva den.

Det är därför vi har den här debatten - för att studenter ska kunna studera i hela vårt land. Det är en fråga som jag inte kommer att släppa så länge jag jobbar med de här frågorna i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Den gemensamma nämnaren i den här frågan är ju att vi vill att studenter som har kommit in på en utbildning ska kunna examineras på ett så bra sätt som möjligt.

Jag delar den bild som ministern ger av tendensen att AI gör att det just nu är större fokus på att genomföra fysiska tentamina där man kan ha kontroll över den miljö som studenten är i, så att man kan säkerställa att kunskapen är studentens och ingen annans. Det är så vi har byggt upp vårt utbildningssamhälle. Det är så det är och måste vara; vi måste kunna lita på att det man bedömer är kunskapen hos den individ som har skrivit tentan. Därför kommer kanske de utlokaliserade tentaskrivningarna att ha ännu större vikt under en tidsperiod, innan lärosätena har lyckats manövrera i det nya landskapet av AI - som inte kommer att bli mindre utan snarare större framöver.

Distansstudierna har varit viktiga just för att ge studenter runt om i hela vårt land möjligheten att studera. Det handlar också om att ha tillgång till ett väldigt spännande kursutbud på ett lärosäte som ligger ganska långt ifrån den ort jag själv bor på. Det ger alltså kanske möjlighet att göra en påfyllnad i sin kompetensutveckling. Då kanske man inte måste göra det inom omställningsstudiestödet, som vi diskuterade i en tidigare debatt, utan kan göra det under tiden man jobbar. Man kanske känner att man har tid att läsa en kvällskurs eller kan avvara ett par timmar i veckan för att studera. Därför kommer även möjligheten att ta examen på distans att vara viktig framöver.

Det är faktiskt inte heller i våra mest glesbefolkade områden som det är störst brist på sådana här platser, utan det är faktiskt i våra stora län som det är svårast för studenter att få tillgång till tentaskrivningar. Tittar man exempelvis på de län som Högskolan i Dalarna räknar upp på sin hemsida inför ansökningen ser man att det är svårt att hitta distansstudietentamensplatser i län som Västergötland, Stockholm och Skåne. Det innebär att det är svårt att bedriva distansstudier just där vi har väldigt mycket människor därför att man inte får möjlighet att skriva tentamen.

När jag träffade Nitus tidigare i höstas beskrev jag problemet i Stockholmsområdet, där lärosäten - till exempel i Nynäshamn - har känt att de måste stoppa studenter från Stockholms stad därför att de inte klarar av att ta emot alla från Stockholm som söker möjlighet att skriva tentamen. Min hemkommun Jönköping, som ändå har ett lärosäte i kommunen, kände sig tvungen att öppna ett eget, kommunalt, lärcenter för att kunna erbjuda kommuninvånare som inte studerade vid Högskolan i Jönköping möjligheten att skriva distansstudietentamen där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta visar, återigen, att kommuner känner att de behöver gå in och ta ansvaret. Även där det finns statligt finansierade lärosäten känner kommuner ett behov av att gå in och erbjuda möjligheten. Därför blir det problematiskt att fortsätta detta, så jag önskar att vi från statligt håll - både riksdag och regering - kan jobba mer med frågan så att det faktiskt blir möjligt att inte bara komma in och läsa utan också examineras på distans.

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!

Det är inte bara rätten att välja en utbildning och att kunna komma in på en utbildning som är viktig utan också möjligheten att tillgodogöra sig denna utbildning och till slut utexamineras från den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anledningen till att jag ställde interpellationen till utbildningsministern är det stora tryck som det har blivit på distansstudier runt om i vårt land. Det har sina fördelar, men som ministern påpekar kan det också finnas nackdelar. Just möjligheten att tentera och examineras på distans är en utmaning. Den är så stor att det runt om i landet faktiskt börjar bli brist på ställen där distansstudenter kan skriva sin examen.

Det finns många olika aktörer, såsom andra lärosäten, men framför allt är det kommunala lärcentrum som genomför examinationerna. Om vi tittar på våra lärosätens, universitets och högskolors hemsidor ser vi att de ofta hänvisar till att man ska ta kontakt med ett lärcenter kopplat till Nitus, som är det kommunala nätverket för lärcentrum. Där vet man att kvaliteten är god och att en rättssäker bedömning kan säkerställas.

Detta är alltså anledningen till att jag ställde frågan. Upplevelsen är att studenter har fått börja åka väldigt långt och att avgifterna skjuter i höjden. Då börjar hindren för den som är distansstudent att bli väldigt höga.

Vid ett möte tidigare under året fick jag till exempel veta att studenter ända från Lund åker upp till Värnamo i mitt hemlän och skriver sina tentor. Nu ska jag vara ärlig med att jag höftar, men det är en bilresa på runt två timmar för att ta sig till denna plats och skriva sin tenta.

Detta innebär att hindret är både att man ska ta sig dit och att man behöver erlägga en avgift, som jag till viss del kan ha förståelse för. Sett till övriga landet innebär det också att avstånden blir längre och kostnaderna i viss mån högre. Därför anser jag att regeringen behöver ta ett grepp om frågan och börja titta på hur vi ska möjliggöra inte bara inträde och studier på lärosäten utan också att man kan examineras så att man kan få ut sin examen.

Jag lyssnade på en tidigare debatt här med utbildningsministern. Det är ytterst viktigt att vi får fler att examineras och ta sina högskolepoäng. Därför kan en tentamensservice runt om i vårt land som sker på ett tryggare sätt vara en väg till att få fler att examineras.

Det var anledningen till att jag ställde frågan. Jag kan ge ministern ett ganska öppet mandat att fortsätta tankegången om hur man kan utveckla möjligheten till tentaskrivningar och examinationer runt om i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Om jag uppfattas som gnällig får jag väl ta det, men det jag egentligen ger uttryck för är att tiotusentals individer inte har kunnat ta del av stödet än så länge därför att de helt enkelt har gett upp efter ett halvårs väntan, då de har frågat sig om de ska få studiestöd och om de vågar hoppa på sina studier.

Även under detta halvår har CSN sagt att de inte kan garantera att de som har sökt den 1 april kommer att veta om de får stöd när studierna börjar i augusti. CSN har varit öppna med att de inte kan garantera att studenter som börjar studera här och nu får veta detta innan studierna börjar i augusti. Det är därför jag är så ivrig. Om denna ivrighet i stället blir gnällighet får det väl vara så.

Det handlar om de tiotusentals som inte har fått veta. Jag tycker att regeringen har visat prov på att den kan vara extremt snabb i andra frågor när det gäller både arbetet i Regeringskansliet och arbetet här i riksdagen, med extremt korta motionstider, i princip obefintliga sådana.

För oss övriga i oppositionen finns det i princip ett öppet mål här i en fråga där vi riksdagspartier är extremt överens och där vi gemensamt kan trycka på ja-knappen här i riksdagen och genomföra regelförenklingarna.

Hos den myndighet som har utrett detta, hos stora delar av parterna och i remissinlagorna är det entydigt: Man vill att det ska gå fort, man är nöjd och man accepterar de förändringar som står i de texter som har presenterats och i de promemorior som regeringen har beslutat om, förutom när det gäller ikraftträdandepunkten. Där vill man att det ska gå så snabbt som möjligt för att man ska kunna öka handläggningstakten.

CSN räknar med att regelförenklingarna ska vara på plats när de gör sina beräkningar, och då är det 10 miljarder som riskerar att brinna inne. Denna siffra borde göra ministern lite mer ivrig att göra en förändring.

(Applåder)

Fru talman! Jag delar synen att det är positivt att CSN har fått upp handläggningstakten. Det är väldigt glädjande, bland annat för dem som jag besökte för ungefär ett halvår sedan på kontoret i Gävle och som jobbar med just detta. Mycket förändras genom ett semiautomatiserat systemstöd som kom på plats någon vecka före påsk, och även det är positivt.

Men för att det ska bli full effekt och för att CSN ska kunna hantera mer och ha kortare handläggningstider behöver regelförenklingar komma på plats. Trots att statsrådet kan stå och slå sig för bröstet för att det nu går lite snabbare visar årsredovisningen från CSN att den genomsnittliga handläggningstiden var 170 dagar för omställningsstudiestödet under 2023. Det är långt mycket mer än tiden från att ansökningsperioden börjar till att studenterna ska påbörja sina studier. Det är inte rimligt att låta personer som kanske bildat familj, etablerat sig med en stadigvarande inkomst och ska få ihop ett livspussel sättas i limbo, så att de möjligtvis får fundera över om de kommer att ha pengar under de här månaderna eller om stödet till och med kommer att ta slut - än så länge är vi ju inte uppe i de nivåer som vi kommer att vara på om några år, när detta är fullt uppbyggt.

Jag träffade så sent som i går Offentlighetsanställdas förhandlingsråd, som pratade om de här regelförenklingarna och om det som statsrådet nämnde i slutet, bristyrken. Efter överklagande i ÖKS, Överklagandenämnden för studiestöd, avkunnades ett antal domar med utfall som ingen riktigt hade sett var intentionen. Jag vet att statsrådet var ute och sa: Om detta går emot den intention vi har ska vi förändra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det tog elva månader att genomföra det här arbetet på Utbildningsdepartementet innan man skickade ut det på remiss, och man fortsätter med att låta ikraftträdandet dröja ytterligare ett halvår. Det innebär att personer som redan befinner sig i bristyrken riskerar att inte få del av stödet på över ett och ett halvt år, trots att jag tror att vi är eniga om att detta inte är intentionen med systemet - jag hör statsrådet prata om det. Det visar en del av trögheten när vi jobbar med regelförenklingar i omställningsstudiestödet.

Jag vill återgå till varför vi gör detta och varför vi har den här debatten. Det handlar om tusentals människor som vill ha del av det här stödet, varav många har rätt till stödet men inte hinner få besked. Enligt vad som står på sida 19 och 20 i det budgetunderlag som CSN har presenterat för regeringen riskerar det att bli så under 2024, 2025 och 2026 att 10 miljarder av det prognostiserade stödet inte kommer att kunna betalas ut. 10 miljarder är extremt mycket pengar, och de ska gå till dem som vill ha en möjlighet att ställa om, vidareutveckla sig och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Det är för alla dem som inte kommer att få besked i tid och som kanske inte påbörjar sina studier som vi har den här debatten. Jag vill påpeka det väldigt tydligt. Därför ställer jag återigen frågan till ministern, för jag är inte riktigt nöjd med svaret än: Vad gör ministern för att ytterligare snabba på takten i regelförenklingsprocessen?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är inte första gången som jag och statsrådet debatterar denna fråga, och med anledning av svaret är det nog inte heller den sista. Det kan låta som smådetaljer vi diskuterar, men detta betyder väldigt mycket för väldigt många i vårt samhälle. Det är ju för alla dem som kan ta del av omställningsstudiestödet det är inrättat, och detta för att vi som land ska få en arbetskraft som kan ställa om genom hela livet. Det handlar också om att man ska kunna utbilda sig och förverkliga sig själv under inte bara sin ungdom utan hela livet.

När jag ställde interpellationen i februari hade 75 000 ansökningar kommit in till CSN, och ungefär 7 000 hade beviljats. Som tur är har några fler hunnit beviljas nu, men den 1 april, då den fjärde ansökningsomgången öppnade, kom det in 10 000 nya ansökningar under bara det första dygnet. Detta visar att om alla de tusentals människor som är berättigade till stödet ska hinna få besked i tid är frågan om regelförenklingar nödvändig att driva vidare och i en snabbare takt än den statsrådet presenterar här i dag.

Det är en extremt viktig reform. Staten och arbetsmarknadens parter har tillsammans gått fram och sagt att man behöver vidta tydliga åtgärder och förändra spelreglerna för svensk arbetsmarknad genom LAS och det arbetstagarna skulle få ta del av: vidareutveckling genom omställningsstudiestöd. Men tyvärr är det nu tiotusentals individer som inte får beskedet som får dem att våga hoppa på studier som gör att de kan växa och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Det är därför jag önskar att regeringen ser allvaret och att statsrådet ökar takten. Vi behöver Lagrådet och lagrådsremisser, men vi i kammaren i riksdagen vill jobba så snabbt det bara går. Jag har otaliga gånger i den här talarstolen sagt att vi i Socialdemokraterna, det största partiet i oppositionen, är villiga att köra så snabbt det bara går för att få det här genomfört, för det är tusentals individer som väntar på stöd. Det finns förslag om förändringar av arbetsvillkor, etableringsvillkor och inkomstvillkor och om bristyrken och liknande.

Detta är brådskande, och här delar jag den oro som parterna - LO, Svenskt Näringsliv och PTK - gemensamt har uttryckt med anledning av CSN:s förslag. CSN:s bedömning är att det ska vara möjligt att genomföra de här regelförenklingarna, som skulle kunna öka takten hos CSN, så att fler har fått besked när de väl ska börja sin utbildning.

Därför kan jag inte riktigt vara nöjd med det svar som statsrådet ger om att man inte har tid med den lagrådsbehandling som behövs utan måste skjuta upp den. Detta innebär att både en och två ansökningsomgångar ytterligare kommer att kunna försenas och att CSN inte kommer att kunna handlägga systemet i tid. Jag ger återigen statsrådet möjligheten att svara på varför det dröjer.

Herr talman! Inledningsvis vill jag att vi noterar att jag inte tycker att utbildningsministern har besvarat frågan om hur man vill utveckla landets lärcentrum. Utbildningsministern pratar mycket om andra utbildningsformer, som mycket riktigt också måste ha någon mottagare. Där kan landets alla lärcentrum vara en fantastisk möjlighet till en yrkeshögskoleutbildning, en högskoleutbildning eller en komvuxutbildning. Men vi pratar om lärcentrum, och jag tycker inte att ministern nämner dem tillräckligt mycket i debatten.

Det handlar om att människor runt om i vårt land har möjlighet att studera nära sin bostadsort. I mitt hemlän Jönköpings län har vi lärcentrum på flera olika orter, och jag tänker framför allt nämna två: Vetlanda och Värnamo.

Campus Värnamo har byggt upp en fantastisk verksamhet i en ort som ligger nära hela Gnosjöandans teknikmecka, där små och medelstora företag just nu skriker efter omställbar arbetskraft för att kunna ta steget in i framtidens order och framtidens jobb.

Vetlanda ligger precis mitt i området med den trähusindustri som just nu möter en extrem käftsmäll med konkurser efter konkurser. Lärcentrumet bygger nu upp möjligheter där för att ställa om de personer som blir arbetslösa. Det gör de tack vare att de finns lokalt och har väl upparbetade kontakter med kommuner och företag. När folk blir arbetslösa kan de lokala lärcentrumen verkligen jobba med de människor som nu behöver en chans att ställa om och kunna ta jobben när konjunkturen vänder.

Avslutningsvis vill jag slå ett slag för detta: Låt oss prata lärcentrum! Låt oss prata om den viktiga möjlighet de innebär för att utbilda människor i hela vårt land!

(Applåder)

Herr talman! Jag delar inte fullt ut bilden som utbildningsministern presenterar här om de stora satsningar som regeringen gör för att bygga ut utbildningen i landet och framför allt inte när det gäller att bygga ut utbildningar på orter som ligger långt ifrån lärosäten.

Det är vad debatten handlar om. Lärcentrum har den fina finessen att just tillgängliggöra utbildning långt ifrån lärosäten men däremot nära människor som verkligen behöver kunna ställa om för att kunna ta de nya jobb som utbildningsministern så förtjänstfullt talar om i den gröna omställningen och liknande.

Det är då vi behöver lärcentrum för att möjliggöra att läsa till 3D-printstekniker eller ställa om till olika tekniska yrken som den gröna omställningen skriker efter.

För några månader sedan besökte jag en organisation som heter Nitus. Det är ett nätverk för kommunala lärcentrum. De presenterade hur deras verksamhet har sett ut det senaste året och vad de behöver för framtiden. Tyvärr visade de att det sker en dubbel smäll mot de kommunala lärcentrumen just nu. Utbildningen byggs inte ut i den takt som de skulle behöva.

Det ser vi. Den socialdemokratiska budgeten innehåller 2 miljarder mer riktat till bara vuxenutbildningar i olika former jämfört med regeringens politik. Vi föreslår också generella statsbidrag riktade mot den rent kommunala sektorn på 7 miljarder mer än vad som finns i regeringens budget.

De kommunala lärcentrumen känner just nu av den tunga ekonomiska börda som kommuner utsätts för. Det gäller framför allt kommuner som ligger långt ifrån olika lärosäten. De får välja att prioritera förskola, grundskola och äldreomsorg. Ska man kunna ha äldreboendet öppet? Ska man kunna ha förskolan öppen? Det ställs mot vuxenutbildning och lärcentrum. Företrädarna för lärcentrumen känner att pengarna tyvärr inte går till det som kan möjliggöra för människor att ställa om till jobb och få jobb. Det är inte den signal som regeringen sänder till kommunerna. Där finns det otroligt mycket att göra.

De kommunala nätverken blir också färre. De kommunala lärcentrumen växer inte längre i antal utan backar lite för att man inte känner att man har råd att bidra till att utveckla. Man har inte råd att bygga upp samverkan med yrkeshögskolor eller samverkan med högskolor och universitet.

Det går helt emot den linje som utbildningsministern tidigare stod här och talade om. Då får vi inte en mer utbildad befolkning som har möjlighet att ta de jobb som finns och de utbildade människor som näringslivet och offentlig sektor skriker efter runt om i hela vårt land.

Det är vad det handlar om. Det handlar om att människor ska kunna utbilda sig runt om i hela vårt land. Det är viktigt att de tidigare socialdemokratiska regeringarna har byggt ut möjligheten att studera runt om i hela vårt land långt ifrån de etablerade lärosätena.

Jag saknar fortfarande svar från utbildningsministern om vad regeringen tar för steg när det gäller just lärcentrum som form. Mats Persson talade väldigt mycket om annat. Jag ger Mats Persson ytterligare en chans att tala specifikt om lärcentrum.

Vad avser regeringen och utbildningsministern att göra för att utveckla möjligheten att studera i hela landet?

(Applåder)

Herr talman! Runt om i vårt land möjliggörs studier för tusentals invånare på ställen långt från etablerade lärosäten och residensorter. Mycket av detta fantastiska arbete görs på något av landets alla lärcentrum. Ett lärcentrum är en fantastisk smältdegel av människor som läser på olika nivåer och med olika mål, alltifrån den nyanlända som kanske lär sig språket och ett yrke samtidigt via yrkesvux till den som har jobbat som vårdbiträde under många år och kanske behöver läsa upp någonting för att kunna fortsätta läsa på sjuksköterskeprogrammet, vilket till och med kan ske på samma ställe, eller någon som har fått ett stort teknikintresse och vill skola om sig till 3D-printtekniker genom att läsa ett yrkeshögskoleprogram. Det är något fantastiskt med lärcentrumets möjligheter att ge tillgång till ett brett utbud av kurser, program och utbildningar med flera olika utbildningsanordnare och utbildningsformer på ett och samma ställe, där människor med ringa erfarenhet av akademiska studier får möta dem som har lång erfarenhet. Det är en fantastisk miljö som fler borde få chansen att nyttja.

Det är därför regeringens politik är kontraproduktiv. Mats Perssons interpellationssvar här i dag säger tyvärr allt om regeringens avsaknad av utbildningspolitik för de många.

Mats Persson står ofta här i debatter med mig om utbildningspolitik och säger att det refereras till dopade pandemisiffror när jag presenterar åtgärder och satsningar. Det är nivåer som inte tillhör det normala, anser han. Men det är nivåer som vi socialdemokrater fullt ut har stått upp för i budget efter budget under den här mandatperioden. Det handlar om människors möjligheter till omställning. Det handlar om människors möjligheter att växa och växla inom sina yrken.

Det är därför en sak Mats Persson sa i interpellationssvaret gör mig lite extra beklämd: "Den försämrade arbetsmarknaden under covid-19-pandemin skapade ett extra stort behov av utbildning och omställning i hela landet. Då förstärktes statsbidraget tillfälligt, men därefter har det återgått till den ursprungliga nivån." Det är väldigt lätt att säga, men då behöver man betänka att tiotusentals fler nu är arbetslösa i och med den konkursvåg som har sköljt över landet under det senaste året. Konkurserna är på en nivå som vi inte har sett sedan 90-talskrisen.

Det man då kan säga är att det här är en fantastisk reform, att vi behöver vara proaktiva och att vi behöver fortsätta att ha höga nivåer. Men i stället kommer man dragande med att det var dopade nivåer som tillhörde pandemin och som man inte kan stå upp för i nuläget. Det är en defensiv inställning som tyvärr visar på både en dålig utbildningspolitik och en dålig arbetsmarknadspolitik.

Jag vill att utbildningsministern i sitt nästa inlägg besvarar en fråga som jag ställde i interpellationen men som jag inte anser det vara möjligt att hitta något svar på i hans interpellationssvar: Vad avser ministern att göra för att utveckla möjligheten att studera i hela landet via lärcentrum?

(Applåder)

Fru talman! Precis som jag tog upp i mitt anförande är det just nu tid för att hitta förslag efter förslag för att se till att fler människor kommer i arbete. Arbetslösheten började stiga förra året, och den väntas stiga ytterligare under hela 2024. Då borde vi fundera över många breda förslag för att få människor i arbete.

Vad behövs för att få människor i arbete? Jo, det behövs oftast någon typ av utbildning. I mitt hemlän, Jönköpings län, står det i nästan varenda platsannons att man behöver ha körkort. Då borde vi se till att det kommer breda förslag och skruva lite till i det här systemet för att hitta ett sätt att se till att fler får möjligheten och blir uppmärksammade på att stödet för att kunna ta körkort finns.

I andra delar av landet än i Stockholms innerstad finns det få jobb för vilka det inte krävs att man har körkort. Därför behövs det här stödet. 18 000 individer har faktiskt kunnat ta körkort med hjälp av stödet. Det är viktigt att påpeka.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

CSN säger, om vi ska vara ärliga, att stödet skulle behöva göras om ifall man vill att det ska fungera ännu bättre. Det är egentligen så man borde ha hanterat det. Man ser ett stöd som i grunden har ett bra syfte och som faktiskt har lett till att 18 000 har fått möjlighet att ta körkort. Men man ser också att det borde fungera ännu bättre. Då borde fokus snarare ligga på hur vi kan skruva på systemet så att fler får veta att det finns och kan ta del av stödet och slutföra sina studier.

Marie-Louise Hänel Sandström tar upp hur många som har klarat att ta sina körkort. För många av dem som uppgett att de inte har klarat det har det handlat om tidsfristen men också om att pengarna inte har räckt. Det har varit mycket dyrare att ta körkort än det som det lån de har haft möjlighet att ta har räckt till. Det handlar alltså inte om att systemet inte har fungerat utan om att de medel som de har kunnat ta del av inte har räckt.

Det blir ganska tydligt att om man vill ha ett system där syftet är väldigt gott - jag hörde inte att Marie-Louise Hänel Sandström tog upp något annat - borde man i stället fundera på hur man kan justera stödet så att fler får veta om det, kan söka det och får möjlighet att ta körkort. Man ska inte ta bort stödet.

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att jag självklart står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar endast bifall till reservation 1.

Det svenska studiestödet är en fantastisk frihetsreform som i årtionden har gjort det möjligt att studera vidare på den nivå som den sökande befinner sig på - oavsett om det handlar om att komplettera sina gymnasiebetyg, att läsa vidare till ett nytt yrke via yrkesvux eller yrkeshögskola eller att läsa en utbildning på universitet och högskola.

Men det börjar långt mycket tidigare än så, då elever börjar gymnasiet, lämnar barnbidraget och i stället får studiehjälp. Det ger människor möjlighet att växa som individer och möjlighet att utbilda sig genom större delen av sitt liv.

En liten men viktig del inom studiestödet, som behandlas i betänkandet, är det så kallade körkortslånet. I och med budgetpropositionen för 2024 försvann möjligheten för ungdomar och arbetslösa att via CSN-lån klara sitt körkort. Körkortslånet har varit en viktig frihetsreform för de drygt 18 000 individer som har lyckats ta sitt körkort genom möjligheten att låna via CSN.

I den rapport som CSN publicerade i höstas visades att körkortslånet var otroligt viktigt för många av dem som sökte stödet och som därefter lyckades få ett jobb. För åtta av tio av dem som lyckades få ett arbete var det avgörande att de hade körkort. Det var just detta som var anledningen till att de fick jobb.

När nu arbetslösheten stiger och förväntas stiga ytterligare borde regeringen fokusera på att lägga fram förslag efter förslag som möjliggör att fler kommer i arbete. I stället väljer regeringen att ta bort möjligheten till något så avgörande som att ta körkort. Det är något som vi socialdemokrater anser är kontraproduktivt, och vi vill att möjligheten till körkortslån återinförs.

Fru talman! Det senaste tillskottet i det svenska studiestödssystemet är omställningsstudiestödet. Det infördes med en första ansökningsomgång redan hösten 2022 men har fått en tuff start när det gäller antalet som har fått ta del av stödet. I dagsläget har drygt 60 000 personer sökt stödet. Det är långt över de prognoser som gjorts. Det har kommit in nära 75 000 ansökningar. Dessvärre har bara drygt 8 000 personer fått sina ansökningar beviljade.

60 000 personer i vårt land har alltså vågat ta steget för sig själv och sin omgivning för att stärka sin ställning på den framtida arbetsmarknaden genom utbildning via omställningsstudiestödet.

Tyvärr har genomförandet inte gått smärtfritt, om jag ska uttrycka mig milt. Personer som sökte i den första ansökningsomgången, för över ett år sedan, väntar fortfarande på besked om de ens är berättigade till stöd eller inte. De skulle ha påbörjat sin utbildning i januari 2023, alltså för ungefär 14 månader sedan. Men detta är i sig inte konstigt eftersom den genomsnittliga handläggningstiden under 2023 var 170 dagar.

Vi socialdemokrater har under hela det senaste året drivit på och försökt agera konstruktivt för att CSN, den myndighet som administrerar stödet, ska få de pengar som behövs. Men tyvärr har SD-regeringen dragit benen efter sig under hela sin regeringsperiod och har inte tillskjutit de medel som CSN och parterna har efterfrågat i budget efter budget. Tänk om alla de handläggare som nu är på plats hade varit på plats redan förra sommaren. Då hade den genomsnittliga handläggningstiden inte varit 170 dagar.

Det senaste beviset på att regeringen drar benen efter sig gäller de regelförenklingar som många av högerns företrädare pratat så varmt om det senaste året. Man har sagt att de kommer att lösa större delen av handläggningsproblematiken. CSN och parterna vill ha ikraftträdandet så tidigt det bara går. De har föreslagit sommaren, men regeringen väljer att dra ut på det ytterligare, vilket vi hörde i replikskiftet tidigare.

Det innebär att ännu fler ansökningsomgångar kan komma att påverkas och riskerar att dra ut på tiden. Pengar som hade kunnat betalas ut till studerande som inget hellre vill än att börja studera kommer inte att betalas ut. Om viljan hade funnits hade man nu möjlighet att visa att frågan har högsta prioritet. Det är tydligt att så inte är fallet.

Det är dags för SD-regeringen att börja lyssna på Socialdemokraterna och ge CSN de pengar som de behöver, utse en samordnare, ge uppdrag till fler myndigheter, se till att agera proaktivt i stället för reaktivt och se till att fortsätta samla det breda stöd i denna kammare som denna reform förtjänar. Viljan finns för att det här stödet ska bli så bra som möjligt. Det är nu dags att agera därefter.

(Applåder)

Fru talman! Det handlar om att prioritera. Om regeringen hade velat att reformen skulle gå ännu snabbare och ännu bättre när man såg att det var många fler som sökte och många fler som ville ta chansen att ställa om hade den kunnat skjuta till pengar mycket tidigare.

Vi socialdemokrater visade att det faktiskt var möjligt, både i vårändringsbudgeten för 2023 och i höstbudgeten nu senast. Vi visade att man hade kunnat skjuta till mer medel snabbare så att de 70 handläggare som just nu kanske har kommit igång på CSN hade kunnat vara på plats redan till förra sommaren. Då hade de kunnat hantera ärenden under hela hösten.

Det har handlat om viljan från regeringen och Liberalerna. Ni har inte riktigt velat hela vägen. Ni har inte velat tillsätta de resurser som CSN har begärt så tidigt som de hade behövts. Direkt när stödet infördes såg man ju att antalet sökande exploderade. Det handlar alltså om att regeringen inte har valt att vara så snabbfotad som man behöver vara. När ett nytt system sjösätts och man ser att efterfrågan är fantastiskt stor måste man kunna skjuta till medel så att människor åtminstone får besked om huruvida de har rätt till stödet eller inte.

När vi pratar om regelförenklingar: Den 14 november presenterade CSN det som regeringen hade begärt att de skulle rapportera. Det tog drygt två månader innan regeringen gjorde någonting med detta och ville visa vad man skulle göra. Både CSN och parterna ville, precis som CSN föreslog, att de regelförändringar och de lagändringar som nu skjuts på framtiden skulle genomföras från den 1 juli i år, och inte från nästa år.

Här hade regeringen kunnat vara mycket mer snabbfotad och få igenom både förordningsändringar och lagstiftningsändringar under innevarande kalenderår, som både CSN och parterna har velat. Varför vill inte Liberalerna och regeringen jobba på i snabb takt när det gäller regelförenklingarna?

(Applåder)

Fru talman! Det tog ganska lång tid innan jag kunde lista ut att det är en studiestödsdebatt vi håller på med, men till slut kom ändå omställningsstudiestödet upp. Jag tänkte använda min tid till att prata om just det och ställa en del frågor till Fredrik Malm som utskottsordförande och företrädare för ett av regeringspartierna, fru talman.

Fredrik Malm tog upp i sitt anförande att det inte ska spela någon roll om man är fattig eller rik när det gäller möjligheten att ta del av studier i det här landet. Det är något som vi socialdemokrater absolut håller med om. I Sverige ska det inte spela någon roll om man är fattig eller rik när det gäller möjligheten till studier. Här finns dock ett problem när det gäller hanteringen av omställningsstudiestödet. I dag har vi nämligen en genomsnittlig handläggningstid på 170 dagar från det att man lämnar in sin ansökan till dess att man kan få den behandlad. Det innebär ungefär fem och en halv kalendermånad.

Sett till hur ansökningsperioderna ser ut finns det ingen rimlig chans att man som student får veta om man kommer att få stöd den dag man skickar in ansökan till sitt lärosäte och om omställningsstudiestöd. Det innebär att det är högst troligt att personer som inte har ekonomiska muskler inte vågar påbörja en utbildning. Hur ska man som småbarnsförälder, kanske ensamstående, våga ta chansen att studera med omställningsstudiestödet - trots att man vet att man efter utbildningen kommer att vara mer omställbar och anställbar och att man kommer att kunna tillgodogöra sig utbildningen under lång tid?

Därför vill jag ställa en fråga till Fredrik Malm. Utöver de regelförenklingar som kom ganska sent - vad gör regeringen och Liberalerna för att se till att fler ska få besked inom kortare tid än 170 dagar?

Herr talman! Går man tillbaka och lyssnar på vad jag sa i mitt förra anförande tror jag inte att jag sa att vi skulle sänka kraven, att vi skulle ha låg kvalitet på våra lärosäten och att vi socialdemokrater inte står upp för hög kvalitet på alla de lärosäten vi har.

Jag tror att jag talade om vikten av att vi har forskningsanknytning och utbildning i hela vårt land. Det är vad det handlar om. Det är viktigt att vi möjliggör utbildning i hela vårt land. Det ska vara högkvalitativ utbildning för dem som vill och har möjlighet att studera vidare.

Jag vill anknyta till det sista som ministern sa i sitt första anförande: Sammanfattningsvis ska det sociala arvet inte utgöra ett hinder. Individer som har samma förkunskaper och betyg ska ha samma möjligheter att påbörja högre utbildning.

Jag håller med om det. Men jag hade velat lägga till en mening. Det handlar om att man måste ha rätten att kunna genomföra sin utbildning på ett lärosäte med hög kvalitet. Det skapar möjligheten att undvika den sociala snedrekryteringen och den sociala snedutbildningen i hela vårt land.

Vi socialdemokrater vill nämligen att varje individ ska ha sin möjlighet att använda sin fulla potential och sin förmåga att utveckla sig. I stället för att kanske börja sålla i vad lärosätena ska erbjuda behöver regeringen lägga prioriteringen på att vi ska ha god tillgång till högkvalitativ utbildning och forskningsanknuten utbildning i hela vårt land på samtliga Sveriges lärosäten. Det är den ambitionen vi tyvärr saknar från landets regering och dess samarbetsparti.