Niklas Sigvardsson

Fru talman! Tack, ministern, för ditt andra inlägg! Det är glädjande att se att regeringen faktiskt lyssnar på oppositionen och framför allt Socialdemokraterna. Vi har otaliga gånger i denna kammare debatterat vikten av utbildningssatsningar efter regeringens alltför passiva och rent ut sagt dåliga budget i höstas.

Nu pratar utbildningsministern om utbildningslinjen. Det är glädjande att se att regeringen faktiskt lyssnar på en opposition som bedriver bra politik och som satsar på hela utbildningsväsendet, som vi socialdemokrater gjorde i budgetmotionen i höstas. Men det är synd att man var tvungen att komma ett halvår senare när verksamheterna redan fått planera om och börjat ställa om utbildningar, ställa in utbildningar och lägga ned utbildningsplatser, för det är väldigt svårt att efter en vårändringsbudget hux flux hitta alla dessa platser igen.

Nu vill jag gå tillbaka till folkhögskolan, för jag tycker att ministerns svar handlade väldigt lite om just folkhögskolan, och det är det debatten här ska handla om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

I inledningsanförandet lyfte utbildningsministern just fram vikten av kompetensförsörjning. Där har folkhögskolorna en jätteviktig del. De har, både före och under pandemin, ställt om och verkligen börjat bedriva direkta yrkesutbildningar som leder till jobb.

Ministern pratade varmt om att vi måste lösa kompetensbristen inom offentlig och privat sektor, och därför vill jag ge ett konkret exempel på hur regeringens höstbudget slog i verksamheter runt om i hela landet. Jag pratade med företrädare för Grimslövs folkhögskola, som drivs av Region Kronoberg och ligger i Kronobergs län. Där gjorde man medvetna satsningar på utbildningar till undersköterska, vårdbiträde och hotell- och konferensvärdinna, något som branschen i Kronoberg skrek efter. Det privata näringslivet och den offentliga sektorn önskade verkligen att dessa utbildningar skulle genomföras.

Nu försvinner platser. Var femte plats på Grimslövs folkhögskola försvinner helt, och vissa av de här utbildningarna, såsom till undersköterska, vårdbiträde och hotell- och konferensvärd som branschen alltså skriker efter, föreslås läggas ned, detta i läge då ministern pratar om skenande inflation och begynnande lågkonjunktur.

Det blir väldigt konstigt, och detta är bara ett enda exempel. Min kollega Linus Sköld pratade om hur det ser ut i Norrbottens län, och slår man upp en lokaltidning var som helst i landet kan man nog se folkhögskola efter folkhögskola som har visat hur besparingarna har slagit.

Därför blir det här att vi var på väg in i en lågkonjunktur yrvaket. Alla de tecknen såg vi ju redan i höstas. Det var det vi stod i kammaren och sa: Vi behöver fler utbildningsplatser. I lågkonjunktur är utbildning en jätteviktig väg in för att säkra kompetens och för att trygga kompetensförsörjningen i framtiden. Att då lägga så extremt lite pengar som regeringen valde att göra är inte bra, och den finanspolitiska cocktail som blir resultatet smakar inte särskilt gott.

Jag tycker fortfarande inte, fru talman, att jag har fått svar på vad ministern avser att göra för att förstärka folkhögskolans möjligheter att bedriva sin verksamhet framöver, så jag låter ministern få chansen ytterligare en gång att svara på just detta.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret och för möjligheten att debattera denna mycket viktiga fråga.

Anledningen till att jag har ställt denna interpellation är den oro och till viss del förtvivlan som folkbildningen och folkhögskolorna känner runt om i landet. Denna oro har jag fått möta under vintern då jag har varit och besökt folkhögskolor och träffat företrädare för olika folkhögskolor. Det är en oro som tyvärr inte alls stillas av det svar som utbildningsministern precis har läst upp här.

Under ett av de besök jag gjorde i vintras på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping mötte jag både deltagare och företrädare - deltagare i flera olika grupper som hade ett driv och ett engagemang. Jag fick följa med grupper som hade undervisning i engelsk historia, samhällskunskap och svenska med både engagerade lärare och engagerade deltagare. Temat var frihetsrörelser - något som jag själv och, tror jag, utbildningsministern också har pratat mycket om genom historien.

Det jag fångades av i dessa grupper var deltagarnas varierade ålder och erfarenhet, något som folkhögskolan verkligen bidrar till i skolsystemet. För mig som politiker och som en person som brinner för folkbildningen var det verkligen ett besök som gjorde att jag fylldes av energi.

Fru talman! Jag fick också en del kommentarer och medskick som gjorde mig berörd på djupet. Det var många olika deltagare som lyfte fram en känsla av frustration och oro och till viss del ilska och ledsamhet. De kände att det var ett politiskt klimat som misstänkliggjorde deras utbildning. Varför var deras utbildning mindre värd? Varför skulle deras val att läsa på folkhögskola misstänkliggöras? Varför skulle deras rätt till en andra chans - eller en annan chans - hotas?

Och varför var det inga företrädare för regeringen eller riksdagsledamöter från regeringspartierna som besvarade deras oro och deras frågor? Det var ju en insikt vid tiden för valet att man var rädd för Sverigedemokraternas syn på folkhögskola och folkbildning, och man hoppades att Liberalerna och Kristdemokraterna skulle kunna motverka detta. Men sedan valet hade man inte sett något av detta.

I det svar som utbildningsministern har gett här presenteras stora satsningar i vårändringsbudgeten. Det når inte ens upp till hälften av de satsningar vi socialdemokrater lade fram i vårt förslag till höstbudget, och det berör heller inte folkhögskolan, som vi här debatterar. Därför blir jag häpen. I en debatt om folkhögskolans värde och möjligheten till en andra chans presenterar man en satsning som visserligen når komvux - det är en jätteviktig verksamhet - men inte bidrar till folkhögskolans möjlighet att finansieras i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Då måste man börja fundera över vad som är regeringens prioriteringar. Folkhögskolans företrädare sitter just nu med budgetar och oro och vrider och vänder för att få pengarna att gå ihop till hösten och i framtiden. Här får de absolut inga svar.

Därför ger jag utbildningsministern återigen chansen att svara på de frågor jag ställde i min interpellation. Vad avser ministern att göra för att folkhögskolorna i fortsättningen ska kunna ge folk en andra chans, och kommer ministern att agera så att folkhögskolorna stärks i framtiden?

Fru talman! De senaste veckorna har det kommit rapporter från landets alla hörn om betygsinflation och olikvärdig betygsättning. Det konstateras precis som tidigare att den svenska skolans organisation, där elever och barn ses som varor på en marknad, oundvikligen leder till betygsinflation.

Vad som är värre med de senaste rapporterna är att många lärare upplever att de pressas av rektorer att sätta högre betyg för att få högre lön. När lönesättning kopplas till lärares myndighetsutövning riskerar det hela legitimiteten för betygssystemet. När betygen ses som en konkurrensfördel har marknadiseringen även påverkat vår myndighetsutövning.

Min fråga till skolminister Lotta Edholm är därför: Hur ska ministern agera för att lärare inte ska få lägre lön på grund av att de sätter de betyg de anser vara rättvisa?

Herr talman! Nu har jag hört samtliga regeringspartiers företrädare stå och prata om den här frågan. Det spretar lite för mycket för att jag ska känna mig helt lugn och trygg med att regeringens och regeringspartiernas företrädare kommer att arbeta aktivt med detta, framför allt när det gäller att skruva i hur tungt arbetsmarknadens behov och bristyrkeskompetensen ska väga. Hur vet vi vad som är bristyrken i framtiden? Vi har bra koll på det, men var kompetens saknas är ju något som kan svänga ganska fort. Därför behöver vi omställningsstudiestödet.

Studenter och högskolor brukar faktiskt vara väldigt bra på att hitta matchning, för studenter vill ju komma till ett jobb, och de brukar allt som oftast söka sig till utbildningar som leder till jobb, för det är det de vill. De vill inte komma ut i arbetslöshet när de har lagt tre, fyra eller fem år på en utbildning, utan de brukar vara bra på att hitta sin egen matchning. Det är likadant med högskolor och universitet - de vill matcha så bra som möjligt.

Därför är det viktigt att hitta principerna för var man ska gå. Det står också i partsöverenskommelsen att om väldigt många söker och man följer de riktlinjer och delar som finns i lagstiftningen är det först till kvarn-principen som gäller. Då tittar man på ansökningarna när de kommer in, och så beviljar man i tur och ordning. Tar pengarna slut så är de slut. Det är på detta sätt man har förhandlat i detta.

Det är jätteviktigt att vi utbildar till bristyrken, men då kanske inte enbart omställningsstudiestödet ska ta det ansvaret. Det ansvaret var ju en del av förhandlingen när det gäller flexibilitet och omställning som skulle just trygga arbetstagarnas rättigheter och möjlighet att ställa om i en föränderlig tid. Att rucka på detta och vikta över även denna del till företagens fördel känner jag mig som socialdemokrat inte riktigt trygg med.

Herr talman! Även här vill jag prata om omställningsstudiestöd, för vi har nu hört samtliga regeringspartier och även stödpartiet Sverigedemokraterna. Just omställningsstudiestödet är kanske den hetaste frågan på studiestödsområdet just nu, i och med att det gäller nyimplementering och vi verkligen vill att den här omställningsmöjligheten blir så bra den bara kan bli. Det är egentligen inte för att vara jobbig som jag vill ställa frågor, utan det är för att jag vill att detta ska bli så bra det bara kan bli.

Det är därför intressant att höra hur Kristdemokraterna ser på debatten om hur vi ser på intentionerna i avtalet - om den partsöverenskommelse som ingicks mellan Svenskt Näringsliv, LO och PTK också kommer att följas upp och hur Kristdemokraterna ser på detta. Det gäller framför allt den del som handlar om hur vi ska anpassa stödet för dem som är i bristyrken och ska till ett bristyrke eller kanske ett annat yrke. Det handlar ju trots allt - här är lagstiftningen tydlig - om att individen äger rätten att ansöka om det man anser sig behöva för att stärka sin ställning, i samråd med en omställningsorganisation.

Jag vill därför höra hur Kristdemokraterna ser på intentionerna i avtalet och hur Kristdemokraterna kommer att jobba både i regeringen och i utskottet för att avtalets och lagstiftningens intention ska implementeras.

Herr talman! Det är alltså en öppen fråga hur regeringen kommer att gå vidare eftersom Sverigedemokraterna har ett så stort inflytande över den här regeringen. Vi får helt enkelt se vad som händer, är väl svaret.

För att återgå till frågan om hur det ska se ut med omställningsstudiestödet när det gäller bristyrken eller icke bristyrken tycker jag ändå att det kan vara ganska intressant att få veta Sverigedemokraternas hållning. Det bör inte vara något som göms undan i en förhandling, utan Sverigedemokraterna borde själva kunna stå för en åsikt.

Parternas oro kring detta är som sagt stor. De lyfter det i samtal; det gäller både Svenskt Näringslivs, PTK:s och LO:s företrädare. Det kommer alltså inte bara från det ena eller det andra hållet, utan parterna har en gemensam oro för hur implementeringen går. Vi har kunnat följa detta på debattsidor i både januari och februari, där de tillsammans skrivit detta.

Vi ser alltså en enad front och en oro från parternas sida, och då tycker jag att det är ganska intressant att höra Sverigedemokraternas åsikt kring intentionerna i det avtal som ligger till grund för omställningsstudiestödet.

Herr talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att även här prata om omställningsstudiestödet och dess implementering. Sverigedemokraterna är ju en stor del, om inte den största delen, av regeringsunderlaget, även om de inte sitter i regeringen. De har väl därför, antar jag, väldigt stor makt över de budgetar som läggs här på kammarens bord.

Därför vill jag veta vilken ingång Sverigedemokraterna kommer att ha i debatten om implementeringen av omställningsstudiestödet. Hur kommer Sverigedemokraterna att se till att ambitionen bibehålls i omställningsstudiestödets implementering så att det som parterna har förhandlat om är det som kommer att gälla?

Det är som sagt väldigt viktigt att det är parternas intentioner, intentionerna i förarbeten och lagstiftning, som blir gällande. Därför är det också extra viktigt att vi följer upp och säkerställer att det blir så. Där har Sverigedemokraterna en väldigt tydlig roll som samarbetsparti till regeringen, och kanske som den som styr i många frågor - jag vet inte, det är nog olika i olika typer av frågor. Hur kommer Sverigedemokraterna att agera i sina förhandlingar med regeringen för att säkerställa ambitionsnivån i införandet av omställningsstudiestödet?

Herr talman! Jag blev inte hundra procent lugn, men lite lugnare i alla fall. Bland det viktigaste just nu är implementeringen, och det är här parterna känner oro när det gäller hur det går för dem som är i bristyrken och som söker omställningsstudiestöd. Jag respekterar att vi får se hur myndigheter och överprövningsnämnder tolkar lagstiftningen och den överenskommelse som finns, men där ligger alltså den största oron just nu hos parterna.

I omställningsstudiestödet är parterna kanske de viktigaste aktörerna, för det var genom tuffa förhandlingar mellan Svenskt näringsliv, PTK och LO som man kom fram till detta stöd - som nu är ett av världens bästa - i samverkan med staten. Staten täcker upp med mycket pengar i de här medlen, som vi kommer att trappa upp.

Vi går inte med full styrka nu, men när stödet väl är utbyggt runt 2026 kommer runt 40 000 att kunna omfattas av det, vilket är glädjande. Det är fantastiskt att vi nu möjliggör att ställa om mitt i livet. Vi har ett bra studiestödssystem, men just omställningen har kanske varit en av de problematiska delarna, och här tar vi verkligen ett krafttag om det.

Detta är alltså något som vi socialdemokrater verkligen kommer att följa upp för att se att regeringen gör rätt när det gäller implementeringen av omställningsstudiestödet. Det gäller både i fråga om bristyrken och det som jag ställde en fråga om tidigare till ledamoten Malm, nämligen det ändringsäskande som CSN kom med för att ens kunna bibehålla ambitionen. Vi hade helst sett att man i samverkan med CSN hade kunnat skruva på hur vi kan snabba på processen och gå fortare fram, men CSN hävdar alltså att de behöver mer medel enbart för att bibehålla ambitionen. Hur ser Moderaterna på det, och hur kommer Moderaterna att agera i de budgetförhandlingar som kommer att äga rum här under våren?

Herr talman! Jag vill haka på det som ledamoten pratade om när det gäller omställningsstudiestödet och bristyrken, som hon lyfte upp. Jag hoppas att det bara var en felsägning och att jag tolkade ledamoten fel, men jag vill ändå få detta klargjort. En av de stora diskussionerna när det gäller implementeringen av omställningsstudiestödet har varit huruvida det bara ska ges till studenter som söker sig till bristyrken eller som förstärker sin position mot bristyrken.

Detta är något som parterna - Svenskt Näringsliv, LO och PTK - gemensamt vänder sig emot eftersom intentionen i avtalet är att det ska stärka individens ställning på arbetsmarknaden. Det ska också vara framåtsyftande och något som stärker individen framåt och alltså inte bara handla om att söka sig till bristyrken.

Det finns en passus om att man visst ska ta arbetsmarknadens behov i beaktande, men det är trots allt väldigt viktigt att det inte bara blir ett stöd för personer som söker sig till bristyrken. Det är också viktigt att ansökningar från personer som redan jobbar i ett bristyrke inte avslås, för även personer som i dag befinner sig i ett bristyrke kan behöva stärka sin ställning för att fortsätta inom det bristyrke de har eller vidareutveckla sig och gå till ett annat yrke.

Jag hoppas alltså att det inte är Moderaternas mening att omställningsstudiestödet endast ska gå till personer som söker sig till bristyrken.

Herr talman! Jag vill börja med att påpeka att vi socialdemokrater självklart står bakom samtliga våra reservationer i det betänkande som diskuteras, men för att vinna tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Det svenska studiestödet är ett av världens bästa studiestödssystem. Det kan låta högtravande och förmätet att säga så, men fakta är fakta. En stor anledning till att det är så är att studiestödssystemets tre huvudmål är brett förankrade och har stort stöd i den här kammaren. Det handlar om mål som att systemet ska verka rekryterande för både kvinnor och män och bidra till ett högt deltagande i utbildning. Det handlar också om att studiemedlen ska verka utjämnande mellan individer och grupper i befolkningen och leda till en ökad social rättvisa. Slutligen ska studiestödet även ha en god effekt på samhällsekonomin över tid.

Det är som sagt glädjande att det finns en så stor uppslutning bakom dessa mål. Målen är högt satta, och målen förpliktar. Trots att vi kan säga att vi har ett av världens bästa studiestödssystem finns det ändå saker att göra.

Jag tror att vi alla har sett, hört och läst om studenter som har det tufft i dessa tider. Det handlar om stora hyreshöjningar, hög inflation, höjda matpriser och höjda priser i kollektivtrafiken. Det är rapporter från Ystad och Malmö i söder till Luleå och Kiruna i norr.

Länsförsäkringar presenterade för mindre än en månad sedan en rapport som visade att endast på 4 av de 29 studentorter som granskades har studenterna möjlighet att få ihop sin ekonomi på de 12 052 kronor som bidrag och lån innebär under en fyraveckorsperiod. I Jönköping, där jag kommer ifrån, beräknas en student gå back ungefär 1 032 kronor i månaden, och då var Jönköping inte ens sämst i klassen.

Mot den verkligheten behöver vi politiker agera. Det är därför Socialdemokraterna har som mål att studiestödet ska stärkas. Vi anser att bidragsdelen behöver höjas betydligt för att på ett ännu bättre sätt verka för de huvudsakliga målen i studiestödssystemet. Det handlar som sagt om att bredda rekryteringen så att det inte spelar någon roll vilken samhällsbakgrund man har när man vill studera vidare. Det ska inte heller spela någon roll om anhöriga har möjlighet att skjuta till ekonomiska medel i slutet av månaden för att ekonomin ska gå ihop.

Därför behöver stödet stärkas för många olika grupper av studenter. Några grupper som jag vill lyfta fram är den grupp studenter som kanske redan har börjat jobba och ska gå till studier, studenter som har börjat bilda familj och studenter som har en funktionsnedsättning. Där behöver vi göra mer, och vi tycker att regeringen behöver agera för att stärka dessa grupper.

En annan grupp som är extra utsatt är personer som blir sjuka under tiden de studerar. För studenter som redan i dag har problem med att få studentekonomin att gå ihop och pressen av att lyckas med studierna blir det extra hårt om de råkar bli sjuka. Studenter som blir sjuka under sin studietid blir då mer stressade över att dels få ihop studieresultaten, dels få ihop ekonomin. Där behöver möjligheten till deltidssjukskrivning bli bättre.

Den förra regeringen påbörjade ett arbete med utgångspunkt i delbetänkandet Ökad trygghet för studerande som blir sjuka. Vi socialdemokrater anser att regeringen bör lägga ett förslag på riksdagens bord som underlättar för studenter som blir sjuka under sin studietid. Det måste vara möjligt att bli sjuk även som student.

Herr talman! Ett av alla stöd som finns inom studiestödet är studiestartsstödet. Det är ett viktigt stöd som når en liten grupp, men för den gruppen är stödet helt avgörande. Det är fråga om studenter som kanske aldrig hade börjat studera, lära sig språk eller kommit närmare arbetsmarknaden. Stödet är pricksäkert i fråga om att få personer in i egen försörjning och en möjlighet att utveckla sig eftersom en överväldigande majoritet av dem som får dessa stöd har utländsk bakgrund.

Vi socialdemokrater anser att även här behöver en översyn göras för att bland annat stärka stödets attraktivitet så att fler kommer i arbete. Det handlar också om en översyn av nivåer av stöd och hur man kan se på kravet på långvarig arbetslöshet.

Det sista området jag tänker gå igenom i dag handlar om omställningsstudiestödet. Denna omställningsreform är oerhört viktig för att göra det möjligt för fler att ta del av ett livslångt lärande. Stödet stärker människor och stärker vårt samhälle. Stödet innebär att fler får ekonomiska möjligheter att studera långt in i livet. Vi kan redan nu se hur stort trycket är. Cirka 27 000 har sökt stödet, och de första har redan börjat studera.

Det är viktigt att detta stöd följs upp av CSN så att det verkligen blir så bra som vi vill att det ska bli och som parterna har förhandlat fram. Detta innebär också att regeringens neddragningar på antalet utbildningsplatser kommer att göra det svårt för personer att komma in på sina utbildningar. Där kan vi bara hoppas att regeringen och Sverigedemokraterna tar sitt förnuft till fånga och ser till att det finns studieplatser.

Regeringen behöver också hålla uppsikt över vilka som får sina ansökningar beviljade. Det är viktigt att också de inom yrkesgrupper och grupper av personer som inte har lång studietradition beviljas omställningsstudiestöd, så att de kan stärka sin ställning på arbetsmarknaden och kompetensförsörja sig hela livet. Det är därför glädjande att så många av de första beviljade ansökningarna går till studenter som har sökt sig till yrkeshögskolor, som ger en snabb väg in i ett nytt yrke och arbetslivet. Det är också intressant att se att de flesta beviljade ansökningarna går till sökande till sjuksköterske, vårdadministratörs- och polisprogrammen. Det visar att många vill vara med och bidra till vår gemensamma välfärd och vårt gemensamma samhälle.

Med detta sagt hoppas vi socialdemokrater att regeringen säkerställer att implementeringen blir så bra som den kan bli och att stödet blir så bra som vi vill att det ska bli. Sveriges studiestöd är bra, och det ska fortsätta att vara bra. Men det kan bli ännu bättre.

(Applåder)

Herr talman! Det är positivt att vi förhoppningsvis kan ta steg när det gäller att förstärka studiestödet, för det är så jag tolkar ledamoten.

Den andra delen jag vill prata om är det som Fredrik Malm avslutade sitt anförande med, alltså omställningsstudiestödet. Det är som sagt ett väldigt viktigt system som har kommit på plats genom stora förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. De har gjort ett ansvarsfullt jobb för att människor ska kunna ställa om i livets alla skeden.

Det är glädjande att Fredrik Malm tycker att det är viktigt att hålla koll på implementeringsarbetet. De första rapporterna har vi i utskottet fått via CSN nu i veckan, och det kommer fortlöpande att ges information så att man kan se till att omställningsstudiestödet implementeras enligt intentionen i avtalet.

Från CSN får vi signaler om att de kanske redan under innevarande år behöver förstärkningar i ändringsbudgetar för att klara nuvarande ambitionsnivå och för att kunna handlägga alla de ansökningar som kommer in. Hela 27 000 har sökt detta stöd, vilket är långt mycket mer än vad alla har förberett sig på, och därför är det viktigt att vi här i kammaren och regeringen tar initiativ för att bibehålla den ambition som finns i alla förarbeten.

Jag vill ta tillfället i akt och fråga Fredrik Malm, som är ordförande i utskottet, vilka initiativ han tänker ta gentemot regeringen så att implementeringen och ambitionsnivån ligger fast och så att CSN klarar av att handlägga alla de ansökningar som kommer in.

Herr talman! Ledamoten Fredrik Malm tar upp väldigt många viktiga saker som vi självklart kan stå bakom. Precis som ledamoten säger finns det, som tur är, ett brett stöd för det studiesystem och det studiestödssystem som vi har i Sverige. Vi socialdemokrater vill även framåt vara med och utveckla det och göra det ännu bättre - förhoppningsvis i breda överenskommelser.

Fredrik Malm nämner i sitt anförande glädjande nog möjligheten för individer att växa som människor och att vi ska möjliggöra resor. Vi ska möjliggöra för alla att läsa en högre utbildning eller att bara studera på den utbildningsnivå där de själva ska ta steg. Senare i dag finns faktiskt en möjlighet att ta ställning för detta i och med Socialdemokraternas reservation om att tillkännage för regeringen att man bör se över studiestödssystemet och bidragsnivåer som helhet.

Jag anade att ledamoten Malm tycker att vi har generösa system men att generösa system kan bli bättre. Vad kommer Liberalerna att göra i regeringssamarbetet, och hur kommer de att arbeta för att stärka studenternas möjligheter att klara sig ännu bättre ekonomiskt? Vi ser ju att det just nu är tuffa tider för studenter i hela vårt land.

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för den här debatten om den ytterst viktiga frågan om omställningsstudiestödet!

Jag kan inte nog påpeka vikten av att stödet är så omfattande. Det är unikt i sitt slag om man jämför med hur det är i övriga världen och hur vi ser på omställning för vuxna människor. Det handlar om deras möjlighet att ställa om och att fortsätta fortbilda sig.

För en annan, som vill slå ett slag för det livslånga lärandet, är detta en ypperlig reform. Det gäller att vi ser till att människor genom hela sitt liv får möjligheten att förkovra sig och skaffa nya kunskaper. På det sättet kan de stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Det arbetet kommer vi socialdemokrater att aktivt jobba med. Vi kommer att samarbeta med regeringen när vi tycker att vi har fog för det. Men vi kommer också att ligga på regeringen så att implementeringen går så bra som den bara kan gå.

Vårt största möjliga mål är att reformen blir så bra som det är tänkt. Det gäller att vi fortsätter att bygga ut den så att den blir fullt utbyggd om ett antal år så att väldigt många människor kommer att kunna ta del av stödet för lång tid framöver.

Vår ambition är hög när det gäller hur många människor som ska kunna ta del av stödet. Men det ska också finnas relevanta utbildningsplatser och tillräckligt många utbildningsplatser i hela högskoleväsendet, på yrkeshögskolor, yrkeskomvux och så vidare genom hela utbildningskedjan.

Det kommer vi nog att debattera ytterligare flera gånger. Det gäller hur vi ser till att det finns platser och resurser på såväl CSN som hos beslutande myndigheter men också i hela skolväsendet.

Det är av yttersta vikt. Vi socialdemokrater är den yttersta garanten för och står upp för att alla människor ska kunna utbilda sig och kunna ställa om. Det har vi visat historiskt i budgetar, och vi kommer att fortsätta att visa det här i kammaren.

Jag hoppas att regeringen fortsätter att bevaka denna fråga och fortsätter att ha höga ambitioner när det gäller omställningsstudiestödet.

(Applåder)

Fru talman! Det är lite därför vi socialdemokrater också drivit frågan så hårt från början - vi vill vara med på hela tåget, så att implementeringen blir så bra den bara kan. I den omställnings- och flexibilitetsreform som antogs här förra året var detta en av de viktigaste aspekterna för alla Sveriges löntagare: rätten till omställning. Därför är det av yttersta vikt att det faktiskt också blir en omställningsmöjlighet för individerna. Det är därför vi ligger på och verkligen vill att frågan ska bli så bra den bara kan bli.

Detta är ännu i sin linda. CSN har släppt uppgifter om de första små stegen. Enligt den statistik som vi har tillgänglig är det totalt ungefär 605 personer som beviljats stöd. Jag tror att CSN släpper ny statistik på fredag, så det kommer lite nya siffror. En överväldigande majoritet söker till yrkeshögskolor, högskolor och universitet. Det är glädjande att just yrkeshögskolor ligger så långt framme, för deras utbildningar leder till att man snabbt kommer i arbete och kan använda sig av den kompetens man precis har förvärvat.

Det är också glädjande att man bland de än så länge få ansökningar som beviljats hittar yrkesgrupper som sjuksköterskor, poliser, vårdadministratörer och medicinska sekreterare. Det är många som vill vara med och stärka den gemensamma välfärden. Det är positivt att den första indikationen visar att det finns en stark vilja hos personer i vårt samhälle att bidra till välfärdens kompetensförsörjning. Vi får hoppas att det kommer ännu fler sökande till den privata omställningen, så att även näringslivet får del av omställningen.

Jag är också försiktig med att dra långtgående slutsatser om hur implementeringen än så länge har gått till, men vi vill att detta ska gå så bra som möjligt och att man ska använda sig av stödet. Det är därför det också är viktigt att kolla på aspekter som att personer från alla olika studiemiljöer ska kunna ta del av stödet, även personer som kommer från studieovana hem, så att de stärker sin ställning på arbetsmarknaden. Den som har en lång akademisk utbildning kanske kan gå en kortare kompletterande utbildning för att stärka sin ställning. Detta kommer vi att ha extra uppsikt över som socialdemokrater.

Det handlar också om att resurserna måste räcka till och om hur många platser det ska finnas att söka. Vi har vid flera tillfällen debatterat frågan att det måste finnas tillräckligt många platser, så att inte ungdomskullar trycker ut de vuxna som vill studera och så att inte vuxna genom omställningsstudiestödet trycker ut de ungdomskullar som är på väg. Men jag ska bortse lite från den ambitionsökning som vi socialdemokrater vill se där och i stället titta på hur det ser ut med ambitionen för implementering från CSN:s sida.

Jag har fått rapport från CSN så sent som i dag. CSN har inkommit med ett budgetäskande för innevarande budgetår, alltså 2023. För att de ska klara den ambitionsnivå som vi båda säger oss stå för behöver de tillskott av medel på 46 miljoner kronor i vårändringsbudgeten. Detta blir extra viktigt med tanke på den ambition som ministern talade om här tidigare och redovisade i sitt interpellationssvar. Avser regeringen och ministern att följa upp detta äskande från CSN om att få mer pengar innevarande budgetår? Dessa medel behövs bara för att klara den nuvarande ambitionen. Annars är risken, enligt CSN:s egen bedömning, att det antingen kommer att gå ut över dem som söker det normala studiemedlet eller förlänga handläggningstiden för dem som söker omställningsstudiestödet. Det här är en ambitionsnivå som ministern säger att han står bakom. Därför frågar jag ministern: Hur tänker ministern jobba vidare med detta budgetäskande?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret på denna interpellation om omställningsstudiestödet.

Precis som statsrådet framhöll i slutet tror jag att vi alla är glada över det oväntat stora intresset för stödet. Det är nästan 27 000 som har sökt omställningsstudiestödet på denna korta tid.

Detta är ett oerhört viktigt stöd för att alla landets löntagare framöver ska kunna stärka sin framtida ställning på arbetsmarknaden. Någonting som jag hoppas är att vi tillsammans ska vårda det och arbeta så gott vi kan gemensamt för att just det här ska hända.

Trots att näst intill 27 000 har sökt har långt ifrån alla som berörs i målgruppen nåtts av detta. PTK, LO och Svenskt Näringsliv kommer med indikationer på att inte alla medlemmar har full koll på vad detta är. Det leder förhoppningsvis till att ännu fler söker framöver. Det är genom den samverkansmodell där det här avtalet har förhandlats fram med PTK, LO och Svenskt Näringsliv som vi har detta stöd på plats. Det är också självklart en förhandling med staten.

Grunden till det här stödet är att initiativet ska komma från individen och att individen ska ha rätt till rådgivning och stöd av en omställningsorganisation. Stödet ska gå till utbildningar som stärker individens framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov, precis som ministern sa. Det handlar också om att studiestödet inte ska ges till utbildning av hobbykaraktär eller självförverkligande karaktär. Slutligen ska CSN fästa stor vikt vid omställningsorganisationens yttrande när man fattar beslut. Det är av yttersta vikt att myndigheterna har dessa fyra grundstenar i sitt arbete och att lagstiftningen implementeras i enlighet med andemeningen i överenskommelsen.

Anledningen till att jag ställer den här interpellationen är att det har kommit lite oroande signaler från de olika parterna. De uppfattar att CSN tolkar lagstiftningen hårdare än vad som var tanken. Det gäller speciellt personer som redan befinner sig i så kallade bristyrken och ansöker om studiestödet för att stärka sin egen ställning på den framtida arbetsmarknaden men i vissa fall får avslag. Även personer i bristyrken måste kunna stärka sin ställning. Annars är omställningsstudiestödet inte till för att alla löntagare tillsammans med sin omställningsorganisation själva ska kunna avgöra hur de ska stärka sin ställning på den framtida arbetsmarknaden.

Det är därför jag hoppas och tror att regeringen jobbar hårt och aktivt för att implementeringen ska vara så god som möjligt. Men det här föranleder ändå frågor som jag delvis ställde i min interpellation: Hur arbetar utbildningsministern för att intentionerna i det huvudavtal som myndigheterna ska implementera faktiskt följs? Hur jobbar ni med myndigheterna? Hur jobbar regeringen själv med att implementera det här avtalet tillsammans med parterna?

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer att fortsätta beskriva regeringens politik som nedskärningspolitik när den faktiskt är det.

I budgetpropositionen under Utgiftsområde 16, som berör detta område, kan vi tydligt läsa på sidan 13 att det statliga stödet, alltså 1:19, till yrkeshögskoleutbildningar faktiskt sänks med 104 miljoner kronor. Vi kan gå vidare lärosäte för lärosäte och räkna ihop 81 miljoner kronor till högskolor och universitet. Då har jag inte pratat om kommunal vuxenutbildning och liknande med tanke på att denna interpellation handlar om framför allt tandläkare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att stå och säga att vi socialdemokrater står och ljuger i denna talarstol när vi faktiskt påpekar vad regeringen har lagt fram i sin budgetproposition och vad denna riksdag faktiskt beslutade om i december tycker jag är lite magstarkt.

Det som vi socialdemokrater vill är i stället att i dessa tider satsa offensivt på utbildningspolitiken. Vi vill att fler ska få möjlighet till en utbildning för att man ska klara kompetensförsörjningen i hela vårt land men också i hälso- och sjukvården som är det som vi pratar om här och nu.

Jag får be utbildningsministern att svara på om inte det som jag läste upp från budgetpropositionen stämmer, eftersom jag påstås ljuga i denna talarstol.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten Carina Ödebrink för initiativet till denna debatt och även tacka utbildningsministern för svaret.

Kompetensförsörjningen, som det talades om här tidigare, är viktig inom hälso- och sjukvården men också inom många fler sektorer och är något som vi måste göra något åt här och nu. Jag kan tycka att det svar som utbildningsminister Mats Persson ger är lite för defensivt och saknar ambitioner att göra något åt kompetensbristen.

Ministern väljer att inte i tillräckligt stor utsträckning adressera den stora bristen på kompetens när det gäller tandläkare, sjuksköterskor, läkare och vårdadministratörer. Och det är bara inom om hälso- och sjukvården. Vi kan lägga till brist på utbildningsplatser för ingenjörer, dataspelsutvecklare och lärare, för att bara nämna några. Regeringen tycks helt sakna insikt om och lösningar på detta problem.

EU-kommissionen spådde så sent som i går att Sverige får sämst tillväxt av alla EU-länder, och bedömare, inklusive regeringen själv, befarar att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Då väljer regeringen, genom den budget som beslutades före årsskiftet, att skära ned på pengarna till vuxenutbildningen. Det gäller kommunal vuxenutbildning men även yrkeshögskolor, högskolor och universitet, som interpellationen berör mest. Totalt handlar det om 1,2 miljarder till vuxenutbildningen, varav cirka 200 miljoner till yrkeshögskolor, högskolor och universitet. Det är därför många av de tomma svaren på interpellationen är så oroande.

Vi kan inte som land backa in i framtiden. Om det är någon gång det verkligen är på sin plats att satsa och investera i utbildning är det när vi kanske är på väg in i en lågkonjunktur. Sverige måste stärkas som kunskapsnation. Jag har hört utbildningsministern prata om detta i kammaren och hoppas att han också anser det. Det kommer inte att trygga kompetensförsörjningen om vi backar in i framtiden. Det kommer inte att hjälpa Sveriges näringsliv i den gröna omställningen. Och det kommer inte att göra att vi kan känna oss trygga med tillgången på tandläkare framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför fråga utbildningsministern: Kan han svara på hur regeringen avser att möta utmaningarna med brist på många yrkesgrupper såsom tandläkare i och med sin nedskärningsbudget?

Herr talman! Varje elev har rätt till bra läromedel som lärare själva har möjlighet att välja och anpassa just till sin undervisning och sin elevgrupp. Men runt om i landet är likvärdigheten i dag alldeles för dålig.

I en undersökning från Läromedelsförfattarna anger 5 procent av Sveriges rektorer att de lägger endast 208 kronor per elev och läsår på läromedel, medan de 5 procent som anger att de ger mest ger så mycket som 1 957 kronor per elev och läsår.

Regeringens satsning på läromedel är lovvärd, men den riskerar tyvärr att bara bli en bokföringsteknisk åtgärd, där kommunerna bara bokför läromedelsköp på ett annat konto. Det kommer tyvärr inte att märkas för vare sig elever eller lärare.

Därför vill jag fråga statsrådet Lotta Edholm hur regeringen tänker ta vidare de förslag som ligger i Läromedelsutredningen och när vi kan se konkreta förslag på riksdagens bord, eftersom det inte finns några spår av detta i den framlagda propositionsförteckningen.

Herr talman! Vi är helt överens om att nya tider kräver ny kunskap och att vi ska kunna utbilda oss genom hela livet. Det livslånga lärandet är väldigt starkt för Socialdemokraterna och har alltid varit det. Man ska kunna studera genom hela livet.

Det är glädjande att vi gemensamt med parterna och politiken har lyckats hitta ett system för att fler ska kunna studera även i mer mogen ålder, om man får uttrycka sig så. Men därför blir det konstigt nu.

Universitet och högskolor har jobbat frenetiskt hela hösten med att hitta kurser som skulle kunna ingå. Det tror jag kommer att presenteras i januari, så man sitter som på nålar och väntar på vad universitets- och högskolesektorn kommer fram till. Där måste vi vara väldigt aktiva för att tillsammans med parterna hitta en bra modell för vilka kurser och vilka utbildningspaket som ska genomföras.

Det är därför det är konstigt att högskole- och universitetssektorn i andra handen får det moderata budgetförslaget, som handlar om 85 miljoner mindre till högskole- och universitetssektorn, drygt 1,2 miljarder mindre i vuxenutbildningsanslag och 104 miljoner mindre i yrkeshögskoleanslag. Bara det är 1,4 miljarder. Sedan tar man bort nästan en halv miljard från folkbildningen. Då är man uppe i över 1,8 miljarder mindre i pengar till utbildningssektorn som är riktade mot den vuxna delen, alltså gruppen som ska ta del av omställningsstudiestödet.

Alla de 22 000 som söker och de som får det beviljat, vart ska de ta vägen? Var ska de kunna studera runt om i vårt land?

Herr talman! Ledamoten Fredrik Malm fick frågan tidigare. Nu tänker jag att det största partiet i sittande regering och det näst största partiet i regeringsunderlaget också ska få chansen att prata om alla dem som nu söker omställningsstudiestödet.

Det är fantastiskt att vi har hittat ett stöd som parterna har kämpat fram och som vi nu bidrar till med vår del, och det är lyckligtvis många som vill söka. Därför behöver vi ha beredskap för att höja takten i anslagen, men vi behöver också ha någonstans dit alla studenter ska ta vägen - de som väntar i gymnasieskolan eller har sitt sabbatsår och vill in men också alla de som har jobbat och behöver stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Samma fråga går alltså till ledamoten Hänel Sandström. Vart ska alla studenter ta vägen med den budget som nu klubbas igenom?