Mats Berglund

Herr talman! Tack, Alexander Christiansson, för ditt spännande, intressanta och talande anförande!

Tack också för att du tar upp frågor som kulturarvet och antisemitismen, som är en otroligt viktig fråga. Jag hade gärna sett att Alexander Christiansson hade pratat lite mer om den allmänna rasismen i samhället, för det är något som äter upp samhället.

Ledamoten talar också om idrotten. Om ledamoten vill ha en anläggningsfond hade han kunnat rösta på Miljöpartiets förslag. Det går ju tyvärr inte att göra nu, eftersom det förslaget redan har fallit. Men vi lade 130 miljoner på en anläggningsfond.

Jag vill återkomma till det här med kulturarvet. Vi ser nämligen i Ukraina hur viktigt det är att skydda kulturarvet. Det håller jag verkligen med om. Men en annan sak man också ser i Ukraina är hur viktigt kulturlivet är för moralen, för att ena landet och hålla ihop landet. Det läses som aldrig förr, och man går på konserter och teaterföreställningar och så vidare. Jag kommer att tala om det i mitt anförande också.

Den här regeringen drar dock ned väldigt kraftigt på kulturen i tider när man satsar väldigt mycket på försvaret. Kan ledamoten kommentera varför regeringen drar ned på kultur när man vet hur viktig den är för civilförsvaret och totalförsvaret i ett land som är i kris och krig?

Herr talman! Vi har läst i medierna om ett rundabordsmöte mellan Sveriges nationella minoriteter och utredaren för kulturkanon, och vi har läst att det tyvärr slutade rätt illa. Minoriteterna kände att de inte kommer att inkluderas i projektet och att det inte kommer att föras någon dialog. Det här bekräftas också på ett ganska tydligt sätt av utredaren.

Det skulle betyda att utredningsdirektiven förmodligen inte kommer att följas, i alla fall inte i den delen. Men, tänker jag, projektet och kulturkanon är ju mer än utredningen. Det viktiga är kanske att de nationella minoriteterna och urfolket lyssnas till och behandlas på ett respektfullt sätt.

Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand är denna: Kommer det att föras en konstruktiv dialog med de nationella minoriteterna och urfolket samerna på ett respektfullt sätt så att de involveras i projektet med kulturkanon och i så fall hur om inte inom ramen för utredningen?

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Johan Pehrson.

Den 5 september meddelade Folkbildningsrådet att studieförbundet Ibn Rushd inte kommer att få fortsatta medel. Beslutet motiverades med att Ibn Rushd inte har förutsättningar att förvalta och utveckla verksamheten.

Den tidigare ministern med ansvar för folkbildningen anger däremot i medierna en helt annan anledning till beslutet - att det handlar om studieförbundets "unkna värderingar". Detta samt att beslutet var politiserat bekräftas av Mats Persson i ett inlägg på plattformen X. Det är "regeringens ihärdiga arbete med att få bukt på fusk och felaktigheter inom folkbildningen" som "nu fått full effekt".

Min fråga till statsrådet är då vad som gäller. Talar statsrådet Mats Persson sanning när han säger att beslutet baserades på Ibn Rushds unkna värderingar samt på regeringens ihärdiga arbete?

Herr talman! Min fråga går till kulturminister Parisa Liljestrand. I årets förslag till budget har regeringen dragit ned stödet till studieförbunden med 100 miljoner kronor. Över mandatperioden ska en tredjedel av det statliga stödet bort.

Detta har fått konsekvenser. Verksamheter har lagts ned, och antalet studieförbund har minskat. Men när också lokaler - replokaler och verksamhetslokaler - tvingas stänga drabbas inte bara studieförbunden och bildningen utan också föreningslivet, kulturlivet inte minst, och civilsamhället. Sajten nedskärningskartan listar ett antal sådana exempel. Företrädare för kulturlivet har efterfrågat en utredning och analys av de samhälleliga och kulturella konsekvenserna av nedskärningarna.

Min fråga till kulturministern är därför: Har ministern kännedom om dessa effekter över hela landet, eller kan ministern tänkas göra en sådan här konsekvensanalys av nedskärningarna av stödet till folkbildningen?

Fru talman! Denna debatt håller vi med anledning av en proposition som regeringen har lagt fram med rubriken Statens stöd till trossamfund och civilsamhället - enhetliga och rättssäkra villkor. Bakgrunden till propositionen är huvudsakligen tre utredningar som på olika sätt behandlar villkoren för stöd till civilsamhället och trossamfund. Sommaren 2022 lade den dåvarande socialdemokratiska regeringen en proposition i ärendet. Den drogs tillbaka av den nuvarande Tidöregeringen efter valet. Det är det ärendet som nu är tillbaka som en något omformulerad proposition.

Det svenska civilsamhället och föreningslivet, med ideella organisationer, idéburna organisationer, idrottsklubbar och folkrörelser där människor med olika bakgrund, förutsättningar och intressen organiserar sig och gör saker tillsammans, men också de religiösa trossamfunden, utgör en grundpelare i den svenska demokratin. Över sex miljoner människor, spridda över hela landet, engagerar sig på ett eller annat sätt. Det handlar om kultur, idrott, bildning, folkbildning, friluftsliv eller tro. Det är ett kitt som håller ihop samhället, skapar mening och tillit och inte minst främjar folkhälsan.

Så här kan man fortsätta att räkna upp de enorma värden för samhället, ekonomin, folkhälsan, tilliten och demokratin som civilsamhället och trossamfunden för med sig. Att göra saker tillsammans, att skapa tillsammans, är ju något av det mest fundamentala hos oss människor.

Alla de här positiva värdena är också anledningen till att staten, det gemensamma, men även övriga delar av den offentliga sektorn, lägger resurser på att främja civilsamhället och trossamfunden. Vi har en rad styrdokument till skydd för de här gemenskaperna, inte minst i våra grundlagar. Föreningsfriheten och mötesfriheten, men också yttrandefriheten, demonstrationsfriheten och självklart religionsfriheten, är alla delar av de grundläggande fri- och rättigheterna i enlighet med regeringsformen, som vi firar 50-årsjubileet för i år.

Men vi lägger också gemensamma finansiella resurser på föreningslivet, civilsamhället och trossamfunden. Det ärende vi debatterar i dag handlar om fördelningen av de här resurserna och om att skapa tydligare regler och villkor för fördelningen. Vi vill att statligt stöd ska gå till våra demokratiska aktörer, organisationer och föreningar. Men - och det här är viktigt - inte en krona ska gå till antidemokratiska aktörer, till dem som vill undergräva det som vi har byggt tillsammans.

Fru talman! Regeringen föreslår en rad åtgärder i propositionen. Det handlar om en ny lag om statsbidrag till trossamfund som ersätter den gamla lagen, nya demokrativillkor för statsstöden och dessutom en ny reglering i lag av behandlingen av personuppgifter. Jag kommer framför allt att beröra de två första delarna. Miljöpartiet är i huvudsak positivt till propositionen, men vi ser en del problem. De problemen har vi noterat i en följdmotion som behandlas i betänkandet.

Fru talman! Den nya lagen om statsbidrag till trossamfund innehåller några definitioner. Bland annat ingår begreppet "betjänade". Betjänade är medlemmar i trossamfund eller personer som med viss regelbundenhet deltar i trossamfunds verksamhet på något sätt.

I de nya villkoren för statsstöd, som kräver en viss storlek och stabilitet hos samfunden för att de ska få stöd, föreslås en sänkning från 3 000 till 2 500 betjänade som minimum för att kvalificera sig till stöd. Men både utredningen och den tidigare socialdemokratiska propositionen föreslog en sänkning ned till 1 000 betjänade. Sänkningen motiverades delvis med att stöden inte längre ska gå till så kallade samverkansorgan, där flera samfund går ihop. Stödet bör i stället gå direkt till de enskilda samfunden, vilket vi också tycker är rimligt.

När nu propositionen föreslår 2 500 betjänade och samtidigt tar bort möjligheten till stöd till samverkansorganen kommer en del mindre trossamfund förmodligen att förlora sitt stöd och drabbas på ett vad vi tror olyckligt sätt. Miljöpartiet menar därför att gränsen borde gå vid 1 000 betjänade, som utredningen föreslår. Det kan jämföras med andra statliga stöd. Till exempel krävs det just 1 000 medlemmar för stöd till barn- och ungdomsorganisationer och 500 medlemmar för statsbidrag till funktionsrättsorganisationer.

Fru talman! Den andra delen i propositionen handlar om de nya demokrativillkoren och rör statliga stöd och bidrag som regleras i lag. Det gäller stöd till trossamfund, stöd från Allmänna arvsfonden och stödgivning och bidrag till övriga civilsamhället.

Utöver de här lagreglerade stöden finns en hel uppsjö av bidrag och stöd där fördelningen styrs på annat sätt, via myndigheter och andra organisationer. Där tror vi också att de nya demokrativillkoren bör kunna tillämpas. Det gäller till exempel stödet till folkbildningen, där den utredning som lämnades till regeringen häromdagen föreslår just detta.

De nya demokrativillkoren som Demokrativillkorsutredningen föreslog och som nu finns med i propositionen handlar om att statsstöd inte ska ges om organisationen eller företrädare för organisationen utövar våld, tvång eller hot, diskriminerar vissa personer eller grupper, uppmanar eller försvarar den här typen av beteenden eller i allmänhet motarbetar det demokratiska styrelseskicket. De här kriterierna ska gälla även för organisationernas eventuella samarbetspartners.

Det är bra att vi nu får tydlighet i demokrativillkoren så att vi får verktyg att på allvar sortera bland de föreningar och organisationer som tar emot stöd. Odemokratiska aktörer ska inte ha ett öre. Återigen, detta är naturligtvis oerhört viktigt.

Vi i Miljöpartiet är alltså positiva till villkoren, men vi ser också några delar som behöver justeras, och vi har fyra punkter i vår reservation om detta.

För det första menar vi att definitionen av begreppet företrädare för en organisation har blivit för bred i propositionen. Om en företrädare bryter mot demokrativillkoren riskerar stödet att dras in för hela organisationen, och även om propositionen har snävat in definitionen något sedan tidigare menar vi att det behövs ytterligare förtydliganden.

För det andra specificeras så kallade omvändelseförsök mot unga hbtqi-personer genom påtryckningar eller tvång som ett exempel på agerande som ska strida mot demokratikriterierna. Det är självklart bra. Vi förstår dock inte varför bara unga ska inkluderas. Man kan inte acceptera den här typen av kränkningar av hbtqi-personers rättigheter överhuvudtaget, oavsett ålder. Också vuxna bör inkluderas.

Den tredje punkten gäller våldsbejakande extremism. Här vill vi gärna se att civilsamhället på ett tydligare sätt involveras i arbetet mot våldsbejakande extremism. Det är bra att regeringen tidigare har aviserat att det ska inrättas en central stödfunktion under Brottsförebyggandet rådet. Det är något som Miljöpartiet har drivit på för länge. Men vi menar alltså att även civilsamhället måste involveras, för där finns det kompetens och kunskaper.

För det fjärde understryker vi vikten av att den nya lagstiftningen, med de nya definitionerna, hålls levande och kan justeras om det behövs. Hur det här kommer att fungera kommer att avgöras i tillämpningen och i den praxis som utarbetas, och därför uppmanar vi regeringen att i samverkan med civilsamhället göra en seriös och gedigen uppföljning och utvärdering. Där har vi förslag i vår reservation.

Fru talman! Miljöpartiet har reservationer i alla de här delarna. Jag står självklart bakom alla reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för att du upplyser mig om den ekonomiska forskningen! Jag är inte så bevandrad i den. Som jag sa tidigare har jag framför allt sysslat med sjukförsäkring och kanske då också den sociologiska forskningen, och därmed tycker jag nog att premissen för ledamotens fråga, att det skulle bli fler arbetslösa på grund av mer generösa regler, faktiskt faller. Jag tycker inte att det överensstämmer med den sociologiska forskning jag har läst.

Tvärtom handlar ju arbetslinjen, så som den formulerades av den dåvarande borgerliga alliansen, om att successivt försämra villkoren för dem som inte är på arbetsmarknaden av olika skäl, som att man blivit av med jobbet eller blivit sjuk. Men kopplingen att man kommer tillbaka till arbetsmarknaden för att man får sämre villkor och sämre möjligheter tycker jag nog saknas när jag pratar med människor och läser den sociologiska forskningen.

Snarare ser vi, som jag var inne på i mitt anförande, att man i stället för att gå från sjukförsäkring eller möjligen arbetsmarknadsförsäkring till jobb går från sjukförsäkring ned till försörjningsstöd - eller kanske inte ens försörjningsstöd, om man inte är kvalificerad till det därför att man han lite för mycket pengar på banken eller någonting. Detta har jag pratat med väldigt många människor om som just har halkat ned från sjukförsäkringen i försörjningsstödet, helt enkelt därför att sjukförsäkringen har varit för sträng så att man inte har fått tillräckligt stöd.

Vi vill ge stöd till dem som är sjuka och arbetslösa så att de kan komma tillbaka. Det är där den stora insatsen måste vara.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Fru talman! Tack, Oliver Rosengren, för frågan!

Utgångspunkten här är att både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är omställningsförsäkringar. Vi har också utgångspunkten att de allra flesta faktiskt vill återgå till arbete. Om man har blivit av med sitt arbete är det detta man verkligen vill. Det är min absoluta erfarenhet efter att ha pratat med framför allt sjuka personer. Jag har arbetat med de frågorna snarare än med arbetslöshetsfrågorna, men jag föreställer mig att det hade varit precis samma sak om jag hade träffat arbetslösa som haft svårt att få jobb.

Naturligtvis får många ett jobb inom de första 100 dagarna - vi har tidigare i debatten hört om genomsnittstider och så vidare. Men det finns ändå några som lämnas kvar och som behöver den här försäkringen ytterligare en liten tid. Det tycker vi att de ska kunna få. Det är därför vi åtminstone vill att den här branta nedtrappningen inte ska genomföras men också att de 300 dagarna ska gälla för alla.

Sedan tror vi kanske inte att de behövs för alla, men detta ska inte ses som något bidrag. Det är fortfarande en försäkring - absolut!

Fru talman! Jag står här i stället för vår representant i arbetsmarknadsutskottet, som tyvärr har fått förhinder i dag. Jag ska säga några ord, för jag tycker att detta ärende är så viktigt att det behövs någon form av anförande också från Miljöpartiet.

Vi har länge dragits med problem i våra trygghetssystem på arbetsmarknaden. Det gäller inte bara det som detta ärende huvudsakligen handlar om, det vill säga arbetslöshetsförsäkringen, utan också sjukförsäkringen, som har varit trasig. Det handlar framför allt om att dessa två system har lirat ihop på ett riktigt dåligt sätt.

Jag har träffat många människor - och läst ännu fler berättelser från andra människor - som har blivit sjuka, sökt sig till Försäkringskassan för att få sjukpenning och då fått veta att de inte är tillräckligt sjuka eller, ännu mer bisarrt, att de är sjuka på fel sätt och därför inte kan kvalificera sig för sjukpenning eller sjukersättning. Då har de blivit bollade till Arbetsförmedlingen, där de fått höra att de inte har någon arbetsförmåga och är för sjuka för att få akassa. De är alltså för friska för att få sjukpenning men för sjuka för att få akassa.

Därför har Miljöpartiet länge drivit linjen att vi ska slå ihop dessa två försäkringar till en arbetstrygghetsförsäkring. Om vi slår ihop de två myndigheterna och försäkringarna kan vi ha samma arbetsmarknadsbegrepp och liknande ersättningsnivåer. Tjänstemännen talar då också på samma sätt till den enskilde personen. Miljöpartiet har ett förslag om detta i det här ärendet.

I övrigt tycker vi att denna proposition är positiv. Precis som vi drev på för och genomförde ganska stora positiva förändringar i sjukförsäkringen under förra mandatperioden har vi drivit på för förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen. Därför är vi positiva.

Vi har dock en hel del synpunkter på detta ärende, och de finns med i våra reservationer. Bland annat tycker vi att nedtrappningen har blivit alldeles för brant. Vi tycker att man ska få behålla sin ersättning hela tiden; den ska inte trappas ned på det här sättet. Vi tycker också att 300 dagar ska gälla för alla - inte 100 eller 200 dagar, eller 66 dagar för vissa.

Ålderskraven har vi också synpunkter på. Vi anser att både yngre och äldre personer än vad som tillåts i propositionen ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring.

Här kan jag även slänga in att vi tycker att studenter som kanske tar examen och inte får ett arbete direkt ska ha tillgång till akassa och arbetslöshetsförsäkring. Vi tycker att studier borde kunna kvalificera människor till akassa.

Det gäller också en del andra grupper, till exempel arbetssökande med barn under 18 år och konstnärer. De som vistas utomlands som medföljande till biståndsarbetare behöver få förtydliganden och bättre villkor, vilket jag tycker att man har glömt. Även företagare behöver få bättre villkor.

Vi tycker att det borde komma med i denna proposition och i denna lagstiftning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 om den sammanslagna arbetsmarknadsmodellen.

Fru talman! Det kyrkliga kulturarvet har långa och djupa historiska rötter. Den äldsta bevarade kyrkan i Sverige uppfördes i mitten av 1000-talet, vid medeltidens början. Vi har alltså nära tusen år av bebyggelsehistoria med oss i det ärende som vi diskuterar i dag.

Det är tusen år av skapande, omskapande, påverkan och inflytande från i stort sett hela världen men huvudsakligen från Europa - men också från det nära lokalsamhället. Hur människor har levt, bott och arbetat har påverkat sockenkyrkans utformning och interiör. Men det har också varit det motsatta; det inflytande som kyrkan har haft över människorna har varit helt avgörande för människors världsuppfattning - både gudstron, naturligtvis, och den fysiska byggnaden, platsen, den vigda jorden.

Genom århundradena har kristendomen och kyrkan genomsyrat vardagen och livet hos människorna. Så har det svenska kulturarvet vuxit fram över hela landet, från norr till söder, på landsbygden, i byar och i städer. Det påverkar oss alla än i dag, och det tillhör oss alla i Sverige än i dag.

Kulturarvet påminner oss om, och berättar om, vår historia och hur historien hänger samman med den tid vi lever i i dag. Så ska kulturarvet användas, men det ska också bevaras och utvecklas för framtiden.

Man brukar säga att Sverige kristnades när Olof Skötkonung lät döpa sig någon gång runt år 1000. En mer betydelsefull hållpunkt för det ärende vi debatterar i dag är väl Gustav Vasas maktövertagande och riksmötet i Västerås, där han i sitt stora samhällsbyggnadsprojekt berövade biskoparna deras militära makt. Kyrkan förlorade sitt ekonomiska och politiska inflytande och kom att lyda under den svenska kungen i stället för under påven. Med reformationen som inleddes 1527, och pågick under resten av seklet, sammanfördes alltså staten och kyrkan - och den svenska statskyrkan växte fram.

En mer näraliggande hållpunkt var splittringen för ungefär ett kvarts sekel sedan. I samband med att kyrkan återigen skildes från staten, den 1 januari 2000, väcktes frågan om ägandeskapet och ansvaret över det kyrkliga kulturarvet. Det handlade också om hur förvaltandet av kulturarvet skulle bekostas.

Svenska kyrkan, som numera är en självständig organisation, äger och förvaltar de kyrkliga kulturminnena. Men staten, som har vissa förbehåll i ägandet, bidrar för att täcka kostnader för vård och underhåll av till exempel kyrkobyggnader, kyrkotomter, begravningsplatser och inventarier, den så kallade kyrkoantikvariska ersättningen.

Fru talman! Utöver det fysiska kulturarvet bidrar våra kyrkor runt om i landet med viktig, värdefull och kulturell infrastruktur över hela landet. Kyrkan är öppen för alla, är en plats för möten, en plats där man kan söka svar på existentiella frågor och en plats för glädje, fest och sorg.

Våra kyrkor är otroligt viktiga kulturbärare och kulturaktörer. Många gånger är just kyrkan den viktigaste kulturinstitutionen på orten, i lokalsamhället eller i stadsdelen. Kyrkan är en plats för konserter, musik och sång, för föredrag och berättarkvällar, för dans, teater och konstutställningar. Det finns all anledning att värna om de här kulturmiljöerna som tar plats i det kyrkliga kulturarvet.

Fru talman! Det ärende vi behandlar i dag, som vi debatterar och ska besluta om, är en skrivelse från regeringen, De kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan - om förvaltningen av det kyrkliga kulturarvet.

Enligt överenskommelsen mellan staten och Svenska kyrkan som härstammar från skilsmässan den 1 januari 2000, ska frågor som rör de kulturhistoriska värdena följas upp och kontrolleras regelbundet. Svenska kyrkan ska lämna årliga redovisningar om hur den kyrkoantikvariska ersättningen har använts. Vart femte år ska det göras en djupare analys av regeringen utifrån underlag från såväl kyrkan som Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna, en så kallad kontrollstation.

Dagens ärende, regeringens skrivelse, är den fjärde i ordningen av sådana kontrollstationer, sedan år 2000. Den första kom 2009.

Regeringen konstaterar, på knappt 30 sidor, att systemet fungerar som förväntat. I huvudsak är regeringen nöjd med hur Svenska kyrkan har fördelat och använt den kyrkoantikvariska ersättningen. Det har inte skett några större förändringar från tidigare perioder. Också tillgängliggörandet av kulturavet har fortsatt relativt oförändrat.

Rapporten avslutas med ett avsnitt om framtidsfrågor, där bland annat digitaliseringens möjligheter diskuteras och även beredskapen för att skydda kulturarvet i kristider - där framför allt organisationen för planeringen beskrivs.

Fru talman! Miljöpartiet håller i stora drag med regeringens bedömningar, men vi har två reservationer i betänkandet.

Det första reservationen rör dokumentationen av det kyrkliga kulturarvet. Digitaliseringens möjligheter bör utnyttjas bättre både vad gäller inventeringen av objekt och vad gäller tillgängliggörandet av kulturarvet.

Den andra reservationen gäller den kyrkoantikvariska ersättningen. Den har legat oförändrad på 460 miljoner kronor i väldigt många år, och den ska räcka till dyra reparationer och underhåll av känsliga byggnader, platser och föremål som ofta kräver särskild kompetens.

Att nivån på ersättningen från staten har legat konstant så pass länge - den har inte förändrats sedan 2010 - innebär ju i praktiken en kontinuerlig urholkning av ersättningen på grund av inflation och prisökningar. Därtill har Svenska kyrkans intäkter från andra håll sjunkit på grund av minskande medlemsantal. I underlaget nämns också bland annat att klimatförändringarna är en utmaning som medför ökade kostnader.

Jag har därför, förutom reservationerna, bifogat ett särskilt yttrande till betänkandet där jag understryker vikten av att det statliga anslaget behöver öka framöver för att det kyrkliga kulturarvet ska fortsätta att förvaltas, vårdas och tillgängliggöras så att det kommer alla människor i landet till del på ett hållbart och bra sätt.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom båda reservationerna, men för att spara tid vid voteringen nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.

Herr talman! Förra veckan gick 40 000 barn över hela landet ut på gatorna och torgen och runt mellan husen för att sälja majblommor. Vi är nog många som har en liten samling där hemma eller som kommer ihåg hur det var att själva sälja majblommor som barn. Årets blomma är lila, eller violfärgad. Den är formgiven av 16-åriga Alexis, som har en bästa vän som heter Viola, som hon träffade på ett teaterläger. Jag har den på kavajslaget i dag.

Majblomman ger barn i familjer med små marginaler en möjlighet att få det där lilla extra, en barndom utan fattigdom. Den här blomman har tio blad. I år säljs också majblommor med bara nio blad - ett blad saknas. Det bladet symboliserar alla de barn som lever i fattigdom.

Ett av tio barn i Sverige lever i ekonomisk utsatthet. Det är inte så vi ska ha det i ett välfärdsland. Det är upp till politiken och oss politiker att förändra detta - att med alla medel bekämpa barnfattigdomen. Det är vi skyldiga barnen, och det är också lagstadgat genom FN:s konvention om barnets rättigheter, som ju är svensk lag sedan ett par år tillbaka.

Enligt artikel 27 i barnkonventionen har alla barn rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Ändå lever tusentals barn i ekonomisk utsatthet i Sverige i dag, enligt Rädda Barnen.

Rädda Barnens senaste rapport är från 2021. Den visar att även om barnfattigdomen avtar, om än svagt, ökar de ekonomiska klyftorna i Sverige. Svenska Röda Korsets rapport om grundläggande humanitära behov i Sverige kom tidigare i år. Budskapet är att den ekonomiska utsattheten i Sverige ökar, framför allt i grupperna ensamstående föräldrar med barn - främst kvinnor, naturligtvis - och barnfamiljer med låg inkomst.

Detta är varningsklockor som dånar in i den här kammaren. För det är vi som sitter här just nu, ledamöter i socialförsäkringsutskottet, kanske med speciell inriktning mot den ekonomiska familjepolitiken, som har tillgång till de verktyg som behövs för att motverka att barn i Sverige far illa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Man kan också konstatera att regeringen i en ganska ny rapport från Riksrevisionen - den kom för bara en månad sedan - får kritik för att det brister i insatserna för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen.

För att motverka barnfattigdomen och de växande klyftorna i samhället skulle vi naturligtvis behöva en ny skattepolitik och en ny ekonomisk politik. Detta är på sikt. Men vi behöver akut en kriskommission för att bekämpa barnfattigdomen.

Miljöpartiet har förslag i detta motionsbetänkande. Vi vill säkra och stärka skyddet för dem som har små marginaler. Vi vill höja nivåerna för barnbidraget, underhållsstödet och bostadsbidraget. Vi behöver permanenta det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget för barnfamiljer. Det är inte tillräckligt att bara förlänga det termin efter termin på det sätt som görs nu. Familjerna behöver en långsiktig trygghet.

Dessa stöd behöver naturligtvis också inflationssäkras. De behöver fästas mot index så att de räknas upp automatiskt i takt med prisökningarna. Och för att de ska få effekt och träffsäkerhet måste höjningen skyddas så att den inte räknas av mot försörjningsstödet.

Vad gäller bostadsbidraget i stort väntar vi också på att regeringen följer BUMS-utredningens förslag och inför tätare, till exempel månadsvisa, avstämningar av bostadsbidraget så att vi inte skuldsätter människor och familjer i onödan.

Herr talman! Föräldraförsäkringen möjliggör för föräldrar, mammor och pappor, att vara hemma med sina barn. Men framför allt möjliggör den för barnen att vara med sina föräldrar och få en trygg och bra första tid i livet. Detta ska vi värna.

Men föräldraförsäkringen har också ett syfte när det gäller jämställdheten: ett jämställt föräldraskap. Den är också en nyckel till ett jämställt arbetsliv och jämställda liv.

Vi måste få ett jämnare uttag av föräldradagarna. Vi behöver ett regelverk som säkerställer att papporna tar en större del av ansvaret. Vi behöver fortsätta individualisera föräldraförsäkringen så att barnen i mamma-pappa-familjerna får tillgång till båda sina föräldrar under sina första år i livet och så att fler barn får en nära relation till sina pappor.

Detta är också det enda fungerande sättet att åstadkomma jämställda pensioner. Vi vet att mäns och kvinnors löner följs åt genom livet, fram till första barnet. Där tappar kvinnorna i löneutvecklingen och kommer aldrig i kapp männen genom hela arbetslivet - med en lägre pension som följd.

En mer individualiserad föräldraförsäkring handlar inte om att minska valfriheten, tvärtom. Kvinnor tar ut ungefär tre gånger så lång föräldraledighet som männen. Räknar vi dessutom in obetald ledighet blir glappet ännu större. Handlar detta om valfrihet, eller handlar det om normer och socialt tryck från arbetsgivare, kollegor, vänner och bekanta och om förväntningar? Ja, självklart! Det handlar om normer, och lagstiftning styr normer. Det har vi sett många exempel på, inte minst när det gäller föräldraförsäkringen. Individualisering och jämställt föräldraskap är inte ofrihet, utan det öppnar tvärtom för en frihet som är bra för männen och kvinnorna, mammorna och papporna, samhället och barnen, som behöver båda sina föräldrar - eller alla sina föräldrar i de fall de inte är bara just två.

Miljöpartiet vill därför tredela föräldraförsäkringen. Föräldradagarna bör öronmärkas så att minst en tredjedel används av vardera föräldern medan en tredjedel ska kunna användas fritt av vårdnadshavarna eller överlåtas till en annan vuxen som är en del av barnets familj. Men detta behöver göras på rätt sätt. Regeringens politik, som tillåter överlåtelse till snart sagt vem som helst, riskerar att bli ett haveri. Jag är relativt ny, eller nygammal, i det här utskottet, men jag har följt debatten. Det har talats om både nannytjänster och barnvakter som själva är barn men också om att detta öppnar dörren för omfattande fusk och sårbarheter. Regeringens reform för överlåtelse riskerar, som det ser ut nu, att inte se till vare sig barnperspektivet eller jämställdheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Herr talman! Den nya lagen ska träda i kraft vid halvårsskiftet, vad jag förstår. Den bör dras tillbaka eller åtminstone kompletteras så att den säkerställer att det inte blir några nannytjänster och att systemet inte öppnar för kriminalitet.

Snabbhetspremien i föräldraförsäkringen bör också tas bort. Det systemet har visat sig ha en del negativa hälsoeffekter.

Herr talman! Jag ska också säga några ord om en fråga som kanske inte direkt omfattas av det här betänkandet men som ändå har stor betydelse för ett fungerande familjeliv och för att mammor och pappor ska kunna spendera tid med sina barn, nämligen kortare arbetstid. Det är en fråga som har följt Miljöpartiet ända sedan dag ett i partiets historia, tror jag. Och äntligen ser vi att den lyfter. Många aktörer pratar just nu om kortare arbetstid.

Spenderar man mindre tid på jobbet men ändå förmodligen får lika mycket gjort får man mer tid till annat: vila, fritid, familj. Men det är också ett effektivt verktyg för att minska stressen. Arbetsrelaterad stress är den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Det är en kostnad som måste bäras av våra socialförsäkringssystem. Det är dåligt för arbetsgivarna, den enskilde som drabbas och hela familjen.

Bland de yrkesgrupper som drabbas hårdast hittar vi personalen i vård och omsorg. Trots statsministerns löften ser vi nu runt om i landet att regionerna gör sig av med personal i vården. Pressen på dem som blir kvar blir naturligtvis ännu hårdare, med ytterligare stress och sjukskrivningar som följd.

Vi behöver göra dessa yrken - vårdyrkena, kontaktyrkena - mer attraktiva och locka fler till vården, inte ge dem som är där sparken på grund av regeringens snåla budget. De 6 miljarder som presenterades i vårbudgeten i måndags räcker ju inte alls.

Herr talman! Jag ska avsluta med att ta upp några delar från Miljöpartiets motion om att stärka rättigheterna för barn som flyr till Sverige. En ambition från Sverigedemokraterna som drevs förra mandatperioden och nu har tagit sig in i Tidöavtalet är att medborgarbasera förmåner som i dag är bosättningsbaserade och att nyanlända ska kvalificera sig in i välfärden.

I Miljöpartiets Sverige har alla familjer som är skrivna i Sverige rätt till välfärden, också flyktingar och skyddsbehövande. Det gäller rätten till exempelvis föräldraförsäkring, barnbidrag, flerbarnstillägg och bostadsbidrag, men också merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag för barn med funktionsnedsättningar.

Att skapa lagar som utestänger är något som bygger på ett grundläggande människofientligt tänkande som Miljöpartiet tar kraftigt avstånd ifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Det är också en farlig väg att gå att skicka signaler om att Sverige är ett fientligt land och att svenskar är ett fientligt folk - för att "minska tilldragningsfaktorerna", som det står i Tidöavtalet.

Sverige har gått från att vara ett av Europas mest öppna länder till att bli ett av de mest flyktingfientliga länderna i Europa, detta samtidigt som fasansfulla krig blossar upp i vår närhet och samtidigt som människor dör i små båtar på Medelhavet.

Jag själv är flykting i andra generationen. Min mamma flydde som fyraåring tillsammans med sina föräldrar - alltså mina morföräldrar - och två yngre systrar i en liten båt över havet. De kom till Sverige 1944 som en av de ungefär 30 000 ester, letter och litauer som flydde Sovjetunionen. I dag är det väl ingen som skulle föreslå att vi skulle utvisa människor till det kommunistiska Sovjet. De var inte krigsflyktingar utan politiska flyktingar. De blev snabbt etablerade i det nya landet Sverige. De fick det bra här. Någon kanske skulle säga för bra, att de var ekonomiska flyktingar.

Med den högerkonservativa regering som Sverige i dag har skulle de ha nekats tillgång till välfärden. Etableringen skulle ha försvårats, och antagligen skulle de dessutom ha skickats tillbaka när den humanitära skyddsgrunden begränsas och listan över säkra länder överförs från myndighet till Regeringskansliet.

Herr talman! I en tid där varningsklockorna dånar har vi en regering vars politik gör fler, inte färre, barn fattiga.

Jag står bakom samtliga Miljöpartiets motionsyrkanden men nöjer mig nu med att yrka bifall till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 april.)

Fru talman! Det här betänkandet handlar bland annat om punktskatter. En viktig punktskatt som Miljöpartiet har drivit under lång tid är trängselskatten, som underlättar för trafiken. Den har dock fortfarande vissa problem, och det har att göra med att kommunerna inte har tillräcklig rådighet över trängselskatten. Hade kommunerna haft det skulle de kunna använda trängselskatten på ett betydligt mer konstruktivt sätt, bland annat för att styra över trafiken till andra trafikslag.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom Miljöpartiets samtliga yrkanden, men jag yrkar bifall till reservation 12.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 april.)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer i betänkandet men yrkar bifall endast till reservation 5.

Jag står här med ett manus som till stor del är skrivet av Ulrika Westerlund, Miljöpartiets representant i socialutskottet, som just nu är på resa för riksdagens räkning.

Som ledamot i socialförsäkringsutskottet känner jag själv ett visst ägarskap över de frågor som vi diskuterar här i dag, alltså folkhälsofrågor, och jag skulle vilja börja i den ändan. Det finns nämligen en tydlig koppling mellan folkhälsan och våra socialförsäkringssystem, våra skyddsnät. Till exempel sjukförsäkringen ska träda in när man är för sjuk för att arbeta. Det är någonting som man bör kunna förvänta sig i ett välfärdsland som Sverige, men tyvärr gör den inte alltid det. Alltför många utförsäkras för tidigt eller nekas ersättning. Det är allvarligt.

Jag ägnade en stor del av min tid under förra mandatperioden, tillsammans med regeringen, åt detta. Vi utredde ny lagstiftning, lade fram propositioner och reparerade delar av sjukförsäkringen. Men vi hann inte riktigt färdigt. Jag hade önskat att Tidöregeringen hade fortsatt detta arbete. Jag hade önskat att åtminstone Sverigedemokraterna skulle ha något slags ambition att försöka hämta hem sitt väldigt tydliga vallöfte. Men så har det inte blivit, och det tycks inte heller bli så. Efter valet har det tagit helt stopp. Det finns anledningar till det, och det är den borgerliga definitionen av arbetslinjen som spökar här. Den handlar om att trycka ut sjuka människor från försäkringarna genom de successivt hårdare kraven och villkoren i rehabiliteringskedjan snarare än att rehabilitera tillbaka människor till hälsa och arbetsförmåga på riktigt.

Detta är en mycket dålig politik. En bättre politik, som Miljöpartiet står för, handlar om att ha en fungerande och trygg sjukförsäkring och att genom ett starkt förebyggande arbete stärka befolkningens hälsa och på det sättet, genom det viktiga folkhälsoarbetet, minska inflödet i både sjukvården och sjukförsäkringssystemen.

Herr talman! Miljöpartiet vill se ett ökat fokus på folkhälsofrågorna. En bättre folkhälsa skulle på det sätt jag nämnde minska kostnader för både sjukvård och sjukförsäkringar och skulle sannolikt också resultera i ett mindre klimatavtryck. Men det viktigaste är naturligtvis ökad livskvalitet, att fler människor får leva bättre liv. Vi vill alla leva länge och hålla oss friska, men många av oss behöver stöd för att lättare kunna göra de rätta och bra valen.

Miljöpartiet är ju inte ensamt om dessa tankar. Många samhällsaktörer funderar på olika lösningar. Till exempel kom nyligen en rapport från Nordiska ministerrådet som menade att hela Norden gemensamt borde införa högre skatter på kött och socker, och Cancerfonden har sedan länge föreslagit en riktad skatt på sötade drycker. Exakt vilka åtgärder som ska vidtas kan man diskutera länge, men för Miljöpartiet är det tydligt att det krävs åtgärder på samhällsnivå. Vi kan inte lägga hela ansvaret på individen.

Miljöpartiet vill att Sverige, precis som andra nordiska länder, ska ha en folkhälsolag. En sådan lag skulle bidra till ett tydligare regelverk kring ansvaret för folkhälsoarbetet på lokal, regional och statlig nivå. Folkhälsoperspektivet och folkhälsoarbetet skulle lyftas fram mycket tydligare och få större genomslag, med märkbara effekter.

Herr talman! Vi ser tyvärr fortfarande stora geografiska och socioekonomiska skillnader vad gäller hälsan, trots att vi har jobbat med dessa frågor länge. En folkhälsolag skulle på ett tydligt sätt bidra till att motverka detta.

Men i väntan på en folkhälsolag, som kan ta tid att ta fram och få på plats, finns andra snabbare åtgärder. Vi behöver akut kraftfulla åtgärder för att främja till exempel fysisk rörelse och åtgärder för att förbättra den psykiska hälsan. Vi behöver stärka det förebyggande arbetet för unga i riskzonen för psykisk ohälsa. Vi behöver riktade satsningar för att nå personer i socioekonomiskt utsatta grupper med hälsoinformation och med verktyg för att förbättra den egna hälsan. Vi behöver också höja kraven på alla regioner att bedriva ett systematiskt förebyggande hälsoarbete.

Miljöpartiet tycker att regeringen borde agera för att skapa jämlikhet och motverka hälsoklyftor.

Herr talman! Utöver det generella arbetet vill jag nämna några särskilda områden där åtgärder behövs. I betänkandet finns en bred motion från Miljöpartiet om arbetet för att motverka hiv/aids. Sverige måste stärka det hivpreventiva arbetet. I enlighet med målen i Agenda 2030 ska världens länder enskilt och i samverkan verka för att eliminera nya infektioner av hiv till 2030. För att uppfylla våra internationella åtaganden måste regeringen se till att den kommande nationella strategin mot hiv/aids slår fast att målet för eliminering av nya infektioner i Sverige till 2030 fortfarande gäller.

Folkhälsomyndigheten slutredovisade sitt uppdrag med att ta fram ett underlag till regeringen för en uppdaterad nationell strategi för att motverka hiv/aids i början av maj förra året. Underlaget visar bland annat att det i Sverige nu finns en alltmer heterogen patientgrupp och att ett antal utmaningar kvarstår.

Sverige har goda förutsättningar att nå de så kallade 95-95-95-målen i Unaids globala strategi för bekämpning av hiv 2021-2026, men i dag når vi inte målen fullt ut. 95-95-95-målen innebär att 95 procent av dem som lever med hiv ska ha en diagnos och känna till sin status. Av dem ska 95 procent ha tillgång till effektiva retrovirala behandlingar, och av dem i sin tur ska 95 procent ha uppnått viral repression som gör virusöverföringsrisken så låg att den inte har epidemiologisk relevans. 95-95-95-målen bidrar till att uppfylla målen i Agenda 2030, och Miljöpartiet menar därför i motionen att regeringen ska säkerställa att den nationella strategin mot hiv/aids också tydligt anger att målet är att uppfylla Unaids 95-95-95-mål till 2026.

Folkhälsa

Den nationella strategin måste utöver det också innehålla ett tydliggörande av civilsamhällets insatser: att de är helt nödvändiga för att uppnå målen och att organisationerna behöver kunna arbeta långsiktigt. Strategin måste också säkerställa att alla som kommer till Sverige, också de som anhöriginvandrar, får tillgång till hälso- och sjukvård, testning, diagnos och behandling. Också alla de som befinner sig i Sverige och tillhör en riskgrupp måste inkluderas, och det måste säkerställas att de får rätt behandling. Köerna för bedömande samtal måste kortas ned.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara nämna behovet av vaccinationsprogram. Vi har under lång tid varit framgångsrika med att vaccinera våra barn, men nu måste andra grupper och kanske hela befolkningen med. Svenska forskare har varit framgångsrika i att ta fram nya vacciner för bland annat covid och cancer. Men vi måste också se till att befolkningen får del av de vacciner som behövs, särskilt riskgrupper naturligtvis.

Vi tycker att regeringen ska återkomma med förslag för hur vaccinationsprogrammen kan utökas och bli bredare, mer träffsäkra och likvärdiga över hela landet. För det, herr talman, är också ett sätt, för att avsluta där jag började, att minska inflödet i både sjukvården och sjukförsäkringarna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)

Fru talman! För Miljöpartiet är det viktigt att betona att frågorna kring alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel är en del av det större folkhälsopolitiska arbetet. Det är angeläget att se hur riskbruk av olika slag skapar ohälsa som drabbar både individ och samhälle, och åtgärder som vidtas måste utgå från det perspektivet. I en kommande folkhälsolag som Miljöpartiet vill se ska ANDTS-frågorna därför också ha en plats.

Förutom det folkhälsopolitiska perspektivet vill Miljöpartiet även betona vikten av att ha ett skadereducerande förhållningssätt och att politiken på området ska syfta till att rädda liv och minimera skador som går att undvika. Det perspektivet måste vara starkare än en repressiv hållning.

Miljöpartiet anser att narkotikalagstiftningen ska utvärderas för att se om det finns skäl att ändra i den i syfte att underlätta för personer med missbruk och beroende att söka hjälp. Sedan 1988 är det straffbart att bland annat inneha och bruka narkotika i Sverige. Lagen har inte utvärderats. När det nu har gått över 35 år efter det att den svenska kriminaliseringen infördes vet vi fortfarande mycket lite om dess effekter. Därför var det en stor framgång att ett enigt socialutskott ställde sig bakom ett tillkännagivande om att dagens narkotikapolitik behöver utvärderas.

Flera aktörer, inklusive Sveriges Kommuner och Regioner, har återkommande framfört att lagen bör utvärderas för att reda ut om den försvårar hjälpinsatser för människor med beroendesjukdom eller inte. Sverige bör snarast utvärdera kriminaliseringen som infördes 1988 och i utredningen med fördel även se om det kan finnas goda exempel från andra länders politik.

Miljöpartiet välkomnar i det här sammanhanget den utannonserade straffreformsutredningen, som ska göra en översyn av straffskalorna och reformera påföljdssystemet. Syftet med uppdraget är, enligt vad som uppgivits, att straffskalorna på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar och att påföljderna som döms ut ska framstå som rimliga. Av direktivet framgår att det i framtidens påföljdssystem oftare än i dag kan bli möjligt att använda en påföljd med vårdinriktning när någon döms för ringa narkotikabrott där gärningen har sin grund i beroendesjukdom. Miljöpartiet hade velat att direktivet gick längre men välkomnar initiativet.

Fru talman! Människor som missbrukar narkotika är en av samhällets mest utsatta grupper, och den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige är stor. Åtgärder som kan rädda liv måste därför vidtas. Miljöpartiet vill ha en narkotikapolitik som fokuserar på skadereduktion och vill bland annat genomföra försök med injektionsrum eller brukarrum. Vi vill också utöka kretsen av personer som kan överlämna naloxon i en akut situation. Det kan till exempel vara fråga om poliser, personal inom missbruksvården, personal på boenden för hemlösa eller anhöriga.

I det här sammanhanget vill jag passa på att påminna regeringen om att den viktiga Samsjuklighetsutredningen kom med ett delbetänkande redan i november 2021. Remissrundan var klar för nästan två år sedan. Utredningen föreslår bland annat att hälso- och sjukvården ska bli huvudman för all beroendevård, vilket Miljöpartiet drivit länge. Det finns också ett viktigt fokus på hur människor med både psykisk problematik och missbruk inte ska falla mellan stolarna längre. Vi ser fram emot att snart få se en proposition.

Jag vill också påpeka att det förebyggande arbetet är viktigt även på missbruksområdet. Vi anser att regeringen bland annat bör tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag på hur regioner och kommuner ska utveckla det förebyggande arbetet för unga i riskzonen för missbruk.

Fru talman! Jag vill även säga något om den svenska alkoholpolitiken. Enligt vår mening är det viktigt att behålla den existerande alkohollagstiftningen för att minska de medicinska och sociala skadeverkningarna av alkohol. Den möjliggör olika verktyg för att begränsa tillgången, till exempel införselregler, åldersgränser och försäljningsmonopol. Det är viktigt att vi har möjlighet att fortsätta arbeta med den här typen av verktyg.

Med anledning av domen i Högsta domstolen från sommaren 2023 där det slogs fast att det enligt alkohollagen är tillåtet med distansförsäljning, alltså där alkoholen vid köpet finns i en annan EU- eller EES-stat och därefter transporteras till Sverige av en transportör som anlitats av säljaren, borde regeringen tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag på restriktioner av kommersiell förmedling av alkohol som riskerar att undergräva detaljhandelsmonopolets rättsliga ställning.

Vi vill se mer information riktad till allmänheten om alkoholens inverkan på hälsan. Kunskapen är relativt låg hos befolkningen, inte minst när det gäller den ökade risken för att drabbas av cancer vid alkoholkonsumtion. Regeringen bör därför ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram en nationell informationsinsats gällande alkoholkonsumtionens inverkan på hälsan. Regeringen bör också tillsätta en utredning med uppdraget att ta fram förslag på en långsiktig plan med åtgärder för att motverka alkoholens skadeverkningar.

Fru talman! Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men yrkar bifall till reservation 13.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. De sista remissvaren på den utredning som jag nämnde lämnades in för ungefär tre månader sedan, och jag vet att de också går isär. Men framför allt enligt de svar som representerar konstnärer, kulturarbetare och den kreativa sektorn men också idrotten vill man gärna se den regelförändring som utredaren i den utredningen föreslår, alltså en beräkning baserad på historiska inkomster i stället för på förväntade och framtida inkomster.

Anser statsrådet att det är ett bra förslag som är värt att implementera för att ge både kulturarbetarna och gigarbetarna ett bättre skydd?

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Anna Tenje som handlar om sjukpenninggrundande inkomst. Det är någonting som ofta fungerar väl men som i många fall orsakar problem. Bara den senaste veckan har vi i Sekotidningen kunnat läsa om Mattias som tyvärr hann skriva ut sig från Arbetsförmedlingen precis innan han började ett nytt jobb, där han tyvärr skadade sig direkt. Han förlorade sin SGI och därmed hela sin sjukpenning.

I tidningen Arbetet läser vi om Anna med diagnosen ME som hade fått felaktig information från Försäkringskassan och förlorade sin SGI.

I Svenska Dagbladet häromdagen var det en artikel om gigarbetarna som aldrig får någon SGI.

Vi har alltså ett regelverk som helt i onödan stänger ute människor från våra sociala försäkringar. Men det finns förslag, till exempel i SGI-utredningen, som skulle rätta till regelverket.

Min fråga till statsrådet är: Avser statsrådet att ta till sig dessa förslag och ändra regelverket för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Herr talman! Socialavgifter, det som vi debatterar i dag, är avgifter som tas ut genom arbetsgivaravgiften för att finansiera våra trygghetssystem: sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, pensionen. Det är viktiga delar av vår välfärd.

Det är i stora delar det statliga ansvaret för välfärden som finansieras på det här sättet. Välfärdsansvaret ligger ju annars till stor del på den kommunala och regionala nivån. Det handlar om att vi tillsammans tar hand om oss själva och varandra när vi behöver extra stöd - när vi blir sjuka, när vi bildar familj och kostnaderna ökar eller när vi blir äldre och inte längre lönearbetar. Det handlar om situationer, eller perioder, i livet då inkomsterna minskar men räkningarna fortsatt måste betalas.

Socialavgifterna finansierar den trygghet - välfärden - som har byggt och format Sverige. Det är viktigt att vi säkerställer den finansieringen men också tilliten till de här systemen. Den tilliten har under en längre period urholkats. Systemen svarar inte alltid upp mot de förväntningar man faktiskt bör kunna ha i ett välfärdsland som Sverige. Det gäller inte minst sjukförsäkringen.

När man vill men inte kan arbeta på grund av sjukdom ska man ha rätt till ersättning för att klara sitt uppehälle och till stöd och hjälp för att komma tillbaka till hälsa eller arbete, studier eller annan sysselsättning. Det är till just det som vi fortsätter att betala in socialavgifter. Det handlar också om att arbetsgivarna har rätt att ställa krav på att deras inbetalningar faktiskt leder till att deras anställda får det skydd man bör kunna förvänta sig.

Sedan länge fungerar det dock inte alltid så. Alltför många människor blir utförsäkrade i förtid eller helt nekade sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Systemet har gått sönder.

Under den förra mandatperioden var jag med om att reparera åtminstone några av revorna i sjukförsäkringssystemet. Regeringen, med Miljöpartiet och Socialdemokraterna, genomförde en rad förbättringar som har lett till att fler sjuka nu får behålla sin sjukpenning eller sjukersättning. Det har också blivit lättare att återgå till arbete i den takt som passar den sjuke själv. Skyddet har också stärkts för äldre så att de ska känna en trygghet i arbetet under de sista åren innan pensionen, även om kroppen har tagit stryk av många tunga år i arbetslivet.

Detta är några av de förändringar vi hann med innan valet, men vi blev inte klara. Efter valet tog det stopp. Inte ett enda av alla de utredda förslag som finns kvar har lagts fram för riksdagen så här långt in i mandatperioden. Och det är klart att om försäkringssystemen inte svarar upp mot förväntningarna får förtroendet för socialavgifterna sig en rejäl törn, oavsett om man publicerar dem på löneavin eller inte.

Jag önskar att Tidöregeringen skulle uppfylla åtminstone Sverigedemokraternas vallöfte om att fortsätta göra livet lite drägligare för våra arbetslösa, långtidssjuka och funktionshindrade. Så här långt in i mandatperioden verkar det snarare ha gått åt det andra hållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Herr talman! Socialavgifterna ska tas ut genom egenavgifter och arbetsgivaravgifter efter förmåga, och det ska finnas ett tydligt samband mellan avgifterna och den trygghet som avgifterna betalar. Så är det, och så ska det vara.

Det finns dock lovvärda undantag. Ett sådant undantag finns i föreningslivet inom idrotten. En ersättning till en spelare eller ledare i en ideell idrottsförening får undantas från arbetsgivaravgiften. Det är inga stora summor, det handlar om en ersättning om upp till ett halvt basbelopp per person och år, men för föreningarna, idrottsklubbarna, är det i högsta grad betydelsefullt. Det kan vara skillnaden mellan att ha eller att inte ha en tränare för pojklaget, en materialförvaltare eller en annan ledare för flicklaget.

Det märkliga är att detta bara gäller idrotten. Det gäller inte friluftslivet. Trots att verksamheterna många gånger är likartade eller till och med desamma går det en skiljelinje mellan föreningar som är anslutna till Riksidrottsförbundet å ena sidan och föreningar som är anslutna till exempelvis Svenskt Friluftsliv å den andra sidan.

Miljöpartiet tycker att detta borde rättas till. Friluftslivet borde komma in i det här systemet. Frågan har debatterats både här i dag och under lång tid tidigare. I somras kom Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet, som är en statlig kommitté, med sitt slutbetänkande. Just detta är ett av utredningens förslag. Saken är alltså utredd och klar och borde kunna läggas fram i närtid som en proposition eller kanske i kommande budget.

Herr talman! I betänkandet har Miljöpartiet just ett sådant förslag om undantag från avgiftsskyldigheten för friluftsorganisationer. Jag yrkar därför bifall till reservation 4 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Jag beklagar detta. Men eftersom Miljöpartiet har ett sådant förslag i dagens ärende är det ändå möjligt att rösta för det.

Jag har också läst utredningen, och här finns en del riktigt bra förslag. Det är viktigt för folkhälsa och rekreation att få ut människor i skog och mark. Det finns många vinster i det. Det här skulle vara ett sätt att underlätta det, och friluftsorganisationerna har meddelat att de har svårt att rekrytera ledare. Om man inte har ledare är det svårt att få ut bland andra grupper med barn och ungdomar i naturen.

Jag fick inget riktigt besked om hur det ser ut inom regeringsunderlaget och om reformen kommer att genomföras under mandatperioden. Trycker Kristdemokraterna på för att detta ska genomföras, och finns det ett tempo i denna fråga i Regeringskansliet?

Herr talman! Jag tackar Ingemar Kihlström för anförandet.

Ingemar Kihlström pratade om det avdrag som idrottsföreningar får göra. Det handlar om ett halvt basbelopp per person och år och är ett viktigt avdrag för ett levande idrottsliv i idrottsklubbar och idrottsföreningar och egentligen hela civilsamhället. Det finns dock ännu ingen möjlighet för friluftsorganisationer att göra detta avdrag trots att det är närliggande verksamheter som ofta överlappar varandra. Det är verksamheter som är hälsofrämjande och som kanske är det allra bästa verktyget för att minska inflödet i vården och i sjukförsäkringen.

Ingemar Kihlström nämnde att ärendet bereds i Regeringskansliet. Det är en fras som kan betyda att det faktiskt bereds och är något på gång, men ofta betyder det att det ligger i en byrålåda och kommer att bli kvar där. Jag tror dock att friluftslivet är nyfiket på hur det går med ärendet. Även Sverigedemokraterna pratade om detta, så det är uppenbarligen åtminstone två partier i regeringsunderlaget som vill se denna reform.