Ida Drougge

Herr talman! På luciadagen fattade vi beslut om budgetramarna. Det var andra gången sedan 2009 som en majoritet i Sveriges riksdag ställde sig bakom statens budget. Det är ett styrkebesked att vi har en regering som har starkt stöd i riksdagen, särskilt när vi har ekonomiskt tuffa tider. Men detta är ingenting som vi kan ta för givet.

Det utgiftsområde som vi nu debatterar skulle jag vilja använda som ett exempel. Här har vi 22 anslagsposter. Miljöpartiet vill öka anslagen på 12 av dem. Vänsterpartiet vill öka anslagen på 4 av dem. Men 3 av de 4 anslagsposterna är helt andra poster än de 12 som Miljöpartiet vill öka.

Sedan har vi Centerpartiet, som i stället vill minska 11 anslagsposter -och som med precision har lyckats pricka in så att samtliga dessa ingår i de poster som Miljöpartiet vill öka.

Detta ska då Socialdemokraterna försöka samla ihop och lägger själva fram ett förslag till budget på detta område som i princip är densamma som regeringens budget.

Det är inte alls givet att vi har en statsminister och en finansminister som samlar stöd så att det finns en majoritet för deras politik och budget. Men detta ger goda förutsättningar för finansiell stabilitet. Och det är precis vad vi behöver, och det är också kärnan i vad detta utgiftsområde handlar om.

Vi moderater yrkar bifall till regeringens förslag om hur de 20,8 miljarder kronor som vi har på detta område ska fördelas. 16,7 miljarder kronor går till statens kostnader för tjänstepensioner, och ytterligare 4 miljarder kronor går till myndigheter inom finansförvaltning.

Vi yrkar avslag på reservationen från Vänsterpartiet om att regeringen ska tillsätta en kommitté, en ny grupp med politiker, som ska lämna förslag till regeringen om hur man ska utföra sitt arbete inom Agenda 2030. Nej, vi behöver inga fler spridda skurar med förslag som drar åt alla möjliga håll. Det vi behöver är en regering som prioriterar, som har en budget som håller ihop, som orkar hålla hårt i slantarna, som synar hur varje skattekrona används och som bekämpar den inflation som nu gör allt mycket dyrare.

Regeringen gör detta så bra att vi kan bistå kommuner och regioner med rekordstora stöd och kan göra den utbyggnad av försvar och rättsväsen som vi behöver. Och regeringen gör detta så bra att vi därutöver kan sänka skatten för människor som arbetar och som har arbetat, så att de får behålla mer av sina pengar i sin egen plånbok och själva kan prioritera hur pengarna ska användas. Det är extra viktigt i en tid där inflation och höga räntor har urholkat löntagares plånböcker. Denna grupp har inte fått inflationskompensation i fråga om sina stöd eller inkomster utan har hållits tillbaka.

Utöver statens årliga effektivisering om 1 procent genomför vi med denna budget effektiviseringar om ytterligare 1 procent i statsförvaltningen, såklart även inom finansförvaltningen. För i tuffa tider måste alla göra sitt, och särskilt staten.

År 2024 kommer Utbetalningsmyndigheten äntligen att komma på plats för att dina och mina skattepengar inte ska kunna hamna i fickorna på kriminella. De felaktiga utbetalningarna från staten uppskattas uppgå till 18 miljarder kronor varje år. Och ungefär hälften av dem misstänks handla om bidragsbrott. Det är pengar som behövs i vår välfärd. Det är pengar som hade gjort större nytta i människors egna plånböcker. Att stoppa välfärdsfusk och bidragsbrott är högt prioriterat av vår regering.

Det minsta staten kan göra är att göra det som alla andra i Sverige måste göra, alltså prioritera och vända på slantarna. 2 procent kan låta lite, och det är procentuellt väldigt lite i jämförelse med de omfördelningar, prioriteringar och utgiftskapningar som vanliga människor gör. Men många bäckar små blir stora summor. Och 2024 får Sverige med Elisabeth Svantesson som finansminister det lägsta skattetryck som vi har haft sedan 1975.

Med dessa ord vill jag passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till er som är här, till alla mina kollegor i finansutskottet, till talmannen, till kammarkansliet och till finansutskottets kansli. Men framför allt vill jag önska en god jul till alla er där hemma.

(Applåder)

Herr talman! Jag har inte tillgång till några andra källor än vad ledamoten själv har.

Skälet till att jag ville påpeka att det inte ska vara riksdagen som styr fondernas placeringar är att ledamoten ställde frågor om konkreta placeringar. Det var med anledning av detta som jag gav mitt svar.

Att fonderna kan göra och gör olika tolkningar behöver ses i ljuset av att fonderna har olika fokusområden och har olika mer detaljerade mål för hur de ska nå dessa mål, och de kan nås på olika sätt. Beroende på vilken kompetens man själv har i sin förvaltning och vilka mätinstrument man använder och har tillgång till kan man också påverka de olika aktörer som man investerar i i olika stor utsträckning. Och då måste fonderna få göra olika val.

Jag tycker att det i sig inte är särskilt konstigt eller ens felaktigt, utan det är naturligt och också ett motiv till att vi har olika fonder och inte en. Hade vi haft färre fonder hade vi kunnat ha en lägre förvaltningskostnad, vilket hade varit effektivt. Men nu har vi valt att inte ha det, och det är bland annat för att man ska kunna ha olika fokusområden, agera på olika sätt, sprida risker och ha självständighet.

Jag hoppas att detta till en del i alla fall var svar på frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det är rätt att det inte är politiken som ska fatta beslut om placeringar. Det är rätt att det är våra självständiga fonder som ska göra den typen av bedömningar och avvägningar. Det är också rätt att fonderna ska granskas och ifrågasättas och att fonderna utvecklar sin resultatrapportering.

Det är i dag svårt att få en samlad bild av resultaten inom hållbarhetsområdet, exempelvis, och därför behöver fonderna utveckla den typen av rapportering. De behöver säkert också ändra sina placeringar och göra mycket förändringar, men jag anser inte att det är vi i politiken som via ändrade placeringsmål ska göra den typen av bedömningar.

Det här är viktigt, för även om politiken kan vara långsam ibland och man kan tycka att den tar alltför lång tid är opinionen ibland ryckig, även om jag på intet sätt menar att det är så i det fall som Ilona tar upp. Vi kan ta kärnkraften som exempel, eller biogas eller andra teknikslag som kan öka vår hållbarhet. Där kan det vara ryckigt i opinionen, och därför bör det inte vara politiken utan fonderna själva som baserar besluten på dem.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut om att lägga skrivelsen om AP-fondernas verksamhet under 2022 - som vi nu diskuterar - till handlingarna.

Det är i detta sammanhang viktigt att påminna sig om att AP-fondernas uppdrag är att förvalta fondmedel för alla Sveriges löntagare och att bidra med största möjliga nytta till pensionssystemet - inkomstpensionssystemet och premiepensionssystemet. Denna förvaltning ska ta sin utgångspunkt i hög avkastning, långsiktighet och trygghet för att värna våra löntagares pensioner.

Det finns få andra politiska reformer eller system som är så viktiga för den sociala hållbarheten i Sverige som att vi har ett offentligt åtagande kring pensioner som fungerar. Många andra länder som inte har denna typ av system men som likväl spenderar och lägger skattepengar på pensioner behöver avsätta upp till en fjärdedel av alla de pengar de tar in från skattebetalarna till pensioner.

Här har vi i stället ett fondsystem som kan gå in och täcka upp och bidra med det. Vi kan alltså lägga våra skattepengar på mycket annat också. Det är väldigt värdefullt. Sedan fyrtiotalisterna började gå i pension har intäkterna från pensionsavgifter nämligen minskat kraftigt, samtidigt som utgifterna har ökat. Därför är det helt avgörande att vi har dessa buffertfonder.

Det övergripande målet behöver fortsatt vara hög avkastning till låg risk för att trygga höga pensioner för våra pensionärer i dag, i morgon och under lång tid framöver.

Fonderna bör inte ha näringspolitiska mål, anser vi, utan ska ta hänsyn till miljö och etik i sin placeringsverksamhet. Det bör vara fonderna själva som sätter upp mer specifika mål, så som de gör i dag. Dessa mål kan och ska få variera eftersom fonderna har valt olika fokusområden och inriktningar. Att verksamheterna får se ut på olika sätt och är självständiga från varandra är också ett sätt att minimera risken för oss alla. Annars kunde vi ha alla i en och samma fond.

Under 2022 uppgick resultatet från våra buffertfonder till -160 miljarder kronor efter kostnader. Man har ändå kunnat bidra med cirka 19 miljarder till pensionssystemet, därför att man har gått med vinst under majoriteten av de år som vi har haft detta system. Under förra årets verksamhetsår, alltså 2021, gjorde man rekordvinster - 20 procent, bara för att ta ett exempel.

Med detta vill jag tacka AP-fonderna för deras verksamhet.

Fru talman! Sverige är ett land med en hög nivå av digitalisering. Men tyvärr ligger vi i Europas bottenliga vad gäller cybersäkerhet. Även internationella mätningar visar att vi kommer väldigt dåligt ut.

När det gäller att förstå allvaret och omfattningen av denna typ av brottslighet kan man konstatera att de globala kostnaderna för cyberbrottsligheten överstiger de globala kostnaderna för hela narkotikahandeln.

Många är de företag som utnyttjas och drabbas. De finns här i Stockholm, exempelvis inom svensk finansmarknad. Men det handlar också om många kommuner och myndigheter. Detta drabbar oss alla i någon utsträckning. Jag skulle därför vilja fråga försvarsministern vad regeringen gör och vidtar för åtgärder för att stärka cybersäkerheten.

Herr talman! Jag började småle tidigare när ledamoten talade. Det var inte riktigt meningen utan en fullt ärlig reaktion eftersom jag över huvud taget inte nämnde Botkyrka. Jag sa ingenting om Botkyrka i mitt anförande. Inte heller sa jag någonting om att Södertälje är den kommun som har mest omfattande problem med infiltration i sin verksamhet.

Däremot skulle jag nu vilja peka på att Delegationen för korrekta utbetalningar lät göra en internationell jämförelse gällande arbete med att stoppa fusk i samband med bidragsutbetalningar samt skattebrott. I denna internationella jämförelse kunde man konstatera att Sverige hyllades och pekades ut som världsledande i arbetet med att stoppa skattefusk och skatteflykt men att Sverige låg i botten gällande just bidragsfusket. Detta står i stark kontrast, herr talman, till det som ledamoten framförde.

Skattepengar ska användas till det som de är tänkta att användas till. Vi ska använda skattepengar så effektivt att vi inte tar ut mer än absolut nödvändigt, eftersom pengar har ett värde och bidrar till Sveriges välstånd och utveckling också i människors egna fickor. Detta är min fulla övertygelse. Jag är inte säker på att Ali Esbati håller med om det, och det behöver han inte heller göra. Jag kan dock, så här till sommaren, glädjas åt att vi äntligen har en regering som gör det.

(Applåder)

Herr talman! Det är nästan lite ironiskt att Ali Esbati tror att den upprördhet som partier i Sveriges riksdag känner över att 18 miljarder kronor, lågt räknat, årligen försvinner på grund av fusk främst skulle komma sig av någon sorts press att gynnas i opinionsläget. Jag tycker att det säger mer om ledamoten själv.

Det blir ju inte bättre utan snarare värre av att vi å ena sidan har människor som är berättigade till bidrag men har svårt att få de stöd och insatser de har rätt till och å andra sidan har människor som fuskar till sig pengar. Det förvärrar ju bara situationen. Det mildrar på inget sätt omständigheterna, och dessa saker står inte heller i kontrast till varandra - tvärtom. Det hade varit lättare att vara mer generös och ha enklare regelverk för enskilda individer som gör rätt för sig om vi kunde stoppa fusket. Vad anser ledamoten om det?

Herr talman! Jag kan upprepa att en tidigare moderatledd regering innan 2014 fick bidragsbrottslagen på plats och att man vidtog åtgärder för att skärpa de kontroller som den förra regeringen tog bort från flera av våra välfärdsutbetalningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbetalnings-myndigheten

Tidigare regeringar har agerat. Problemen har sedan utvecklats mer och fått inslag av grövre organiserad brottslighet och delvis ny karaktär. Moderaterna föreslog 2015 i den här kammaren att just det här skulle göras, och vi finansierade då både en sådan utredning och andra insatser för att komma till rätta med problemen.

Jag skulle rekommendera ledamoten att göra den historiska läxan. Sedan välkomnar jag givetvis engagemanget för att lösa problem framöver. Den uppgiften kan inte samla för många krafter. Det vore jättebra.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppfattade nog inte någon fråga men tar gärna möjligheten att ytterligare utveckla och underbygga den argumentation som jag precis framförde här i talarstolen.

Dessa problem har mycket riktigt ökat sedan 2008. Den dåvarande alliansregeringen införde bidragsbrottslagen. Den dåvarande alliansregeringen vidtog alltså åtgärder.

Sedan dess har dessa problem fortsatt att öka. Och det var vid 2015, när Moderaterna presenterade förslag om att snabbutreda en utbetalningsmyndighet, som också statliga myndigheter och verk och externa började förorda en sådan myndighet.

Jag önskar givetvis att alliansregeringen hade infört detta 2006 eller att Göran Persson hade gjort det innan dess - absolut. Men ju längre tid som har gått, desto större har problemen blivit. Vi har kunnat se under denna period att det har gått från att vara fusk som till viss del beror på att människor inte kan systemen eller kanske inte förstår att de gör fel - det är inte medvetna fel - till att vara organiserad brottslighet. Då är det klart att situationen blir en annan och att det kräver andra verktyg.

Det är bra att vi har en regering som nu tar de stegen och inför dem.

Herr talman! Magdalena Andersson slarvade bort över 100 miljarder kronor under sin tid om finansminister och statsminister - lågt räknat.

Socialdemokraterna betalade felaktigt ut mellan 100 och 150 miljarder kronor under sina åtta år i regeringsställning, detta enligt Ekonomistyrningsverket och Statens offentliga utredningar. Det är över 100 miljarder kronor som kunde ha gått till barnfamiljer som kämpar för att få ekonomin att gå ihop eller till människor som arbetat och slitit ett helt arbetsliv. De kunde ha gått till människor som ställer klockan på morgonen, går upp, jobbar och bidrar till vår ekonomi och till att utveckla och göra Sverige bättre. Det är pengar som hade kunnat stärka skolan och vården. De hade kunnat få stanna i fickorna på människor och gjort bättre nytta där.

Men i stället beräknas minst 18 miljarder kronor årligen betalas ut felaktigt och på grund av fusk. Fusket har sedan 2008 ökat med 133 procent. Därför inrättar regeringen nu Utbetalningsmyndigheten som ett steg i att stärka arbetet mot fusket.

Polisen och Riksrevisionen har i flera år slagit larm. Vi moderater föreslog därför redan för åtta år sedan att man skulle snabbutreda och införa denna utbetalningsmyndighet. Likväl underlät den förra socialdemokratiska regeringen att agera snabbt. Det är en slapphänthet som har låtit den grova kriminaliteten nästla sig in i våra socialförsäkringssystem. Det är djupt orättvist att dessa stölder är så omfattande på hederliga och utsatta människors bekostnad.

Den organiserade brottsligheten utnyttjar systemen, och det är ett av de allvarligaste hoten mot vår välfärd. Det är av största vikt att vi hushållar med våra gemensamma skattemedel. Det är det givetvis alltid, men när de så uppenbart går till att motverka hela vårt samhälles existens och det vi bygger vår gemenskap på är det extra allvarligt. Våra pengar ska inte användas till att göda organiserad brottslighet. Trots detta betalas alltså 18 miljarder kronor ut felaktigt varje år. Det motsvarar ungefär lönen för 26 000 lärare årligen. Det uppgår till mer än hela rättsväsendet - polis, domstol, åklagare och Säpo - tillsammans spenderar under ett kvartal varje år. Det är tydligt att statens förmåga att bekämpa välfärdsbrott behöver stärkas, och Utbetalningsmyndigheten är ett första steg i rätt riktning.

Jag och vi moderater är verkligen inga stora fans av fler myndigheter, tvärtom. Men denna myndighet behövs. Den borde redan vara på plats, och den hade redan kunnat vara på plats. Utbetalningsmyndigheten kommer till en början att ha två primära uppgifter: att administrera ett system där vi samlar utbetalningar från de stora statliga myndigheterna och att genomföra dataanalyser och granskning av dessa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbetalnings-myndigheten

Utbetalningarna kommer att samköras med ytterligare information från en mängd myndigheter i Sverige och från a-kassorna. Det handlar om folkbokföringen, beslut om uppehållstillstånd och vilka uppgifter som legat till grund för beslut om uppehållstillstånd, beslut om arbetstillstånd och information rörande företag som utför välfärdstjänster i Sverige och om deras bakgrund.

På så sätt kan staten börja återfå kontroll över de utbetalningar som sker. Man kan börja säkerställa att en person som exempelvis flyttat för att tjänstgöra som försvarsminister i Irak inte fortsatt får bidrag i Sverige men även att människor exempelvis inte fuskar sig till både a-kassa och sjukpenning samtidigt.

Det är chockerande - jag fortsätter återkommande att bli förvånad i dessa frågor - att kontrollen är så bristfällig. Det känns uppenbart att detta är saker som vi hade kunnat lösa för länge sedan. Detta har såväl Riksrevisionen som Ekonomistyrningsverket de senaste åren också kritiserat.

Bara de förändringar som vi nu genomför beräknas kunna så mycket som halvera de felaktiga utbetalningarna. Därutöver skärper regeringen bidragsbrottslagen, så att den även omfattar företag. Man inför en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen så att utgångspunkten är att myndigheter får och ska dela information med varandra samt förbättrar folkbokföringen och genomför en folkräkning.

Det är av största vikt att vi värnar skattebetalarnas pengar och att vi upprätthåller förtroendet för vårt välfärdssystem. Inflationen slår tillräckligt hårt mot människor och företag, och regeringen gör stora satsningar för att stötta dem som har det allra tuffast och är mest ekonomiskt utsatta. Människor kommer likväl att fortsätta att ha det tufft ett tag. Det kommer att ta tid att vända utvecklingen i Sverige. Då, särskilt då, är det extra viktigt att de pengar som vi har och som vi stöttar hushåll med går till dem som behöver dem och inte till kriminella.

Nu tar regeringen flera steg i rätt riktning, fler steg än den förra regeringen tog under åtta år.

Herr talman! Jag vill givetvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Detta var kanske något dystra ord. Men jag har en förhoppning om att i dystra och tuffa tider kan handlingskraft samt att vi ser de problem som Sverige nu har och att vi har en regering som agerar inge hopp och vara en möjlighet för människor.

Jag hoppas att mina kollegor, talmanspresidiet och kansliet har möjlighet att slappna av och luta sig tillbaka och vara hoppfulla inför framtiden och njuta av en bra sommar.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

Herr talman! Varje år genomför riksdagen en uppföljning och utvärdering av tidigare års förda penningpolitik. Fokus ligger på om man uppnått målen och varit effektiv i de åtgärder man vidtagit.

För att göra detta går utskottet igenom den redogörelse som Riksbanken årligen förser riksdagen med. Det har vi gjort i år precis som tidigare år. Nytt för i år är att vi även har gett ett externt uppdrag om en oberoende utvärdering av penningpolitiken. Den har genomförts av professorerna John Hassler och Per Krusell samt docent Anna Seim.

Rapporten, som går att läsa i sin helhet, går igenom de beslut som direktionen fattat, kommer med en rad slutsatser och rekommendationer för framtiden samt landar i fyra kritikpunkter. Rapporten besvarar också vanliga frågor som man hör i debatten kring Riksbanken om den höga inflationen och hur vi bekämpar den. Den är både kärnfull och begriplig, även för den som inte själv är professor eller ens ekonom.

Jag vill stanna upp lite vid just detta. Jag tror nämligen att det är viktigt att debatten är bred, särskilt i ekonomiskt tuffa tider. Det är viktigt att den möjliggör för många att delta och att den sänker tröskeln för att läsa på. Om man inte har varit insatt i penningpolitik och ekonomiska frågor tidigare ska man känna att man kan bli det.

Kunskap och förståelse gör förvisso inte att pengarna i plånboken slutar att tappa i värde. Det gör inte marginalerna större eller att kostnaderna på bensin och mat automatiskt sjunker. Det finns ingen magisk trollformel. Däremot ger information och kunskap en känsla av kontroll. Det skapar transparens och är en grund för tillit till att penningpolitik och finanspolitik bedrivs i syfte att åter nå inflationsmålet och få ned de höga kostnaderna - inget annat.

Av dessa anledningar genomförde finansutskottet en öppen utfrågning. Man kan titta på den i efterhand på riksdagens hemsida, och man kan läsa utdrag ur den i detta betänkande. Riksbanken gav där en hel del svar utifrån rapporten och de här kritikpunkterna. Man informerade om en rad åtgärder som man redan har vidtagit med anledning av den och om annat som man arbetar vidare med.

Denna utvärdering har blivit mer än en pappersprodukt eftersom vi har gjort den till det. Den är ett betydelsefullt inslag och ett tecken på att vi i Sverige fortfarande är duktiga på konstruktiv kritik och sakliga debatter och diskussioner, oavsett hur det ibland kan låta om det i den politiska debatten.

Jag rekommenderar verkligen läsning av betänkandet.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av fyra spoiler alerts. Det första är att vi i stort sett anser att prisstabilitetsmålet nåtts, trots den höga inflationen.

Även om man lyckats bibehålla förtroendet för inflationsmålet har Riksbankens inflationsprognoser återkommande varit bristfälliga. Man underskattade inflationstrycket. Det ökade risken för att förtroendet för inflationsmålet och att man kan nå det skulle försvagas.

Penningpolitiken borde också ha stramats åt tidigare, det vill säga att räntehöjningarna borde ha påbörjats tidigare. Det hade faktiskt kunnat leda till en något lägre inflation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

Det är positivt att man har ökat sin tillgång till så kallad snabb data, för att ha också den typen av underlag till sina prognoser framöver. Men man borde ha kunnat luta sig mer mot grundläggande ekonomisk teori. Det kan vara särskilt viktigt i tider då det sker oväntade och ovanliga förändringar.

Man hade också i februari 2022 kunnat ana att vi skulle få en längre period av hög inflation. Därför borde man ha höjt räntan tidigare och även slutat köpa värdepapper och i stället påbörjat försäljning av dessa. Det ska tilläggas att tre av direktionens sex ledamöter förespråkade det.

Med det här vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär att vi föreslår för riksdagen att lägga den skrivelse som regeringen har lämnat till oss till handlingarna.

Skrivelsen handlar om Internationella valutafondens och de andra världsbankernas arbete, som har pågått under åren 2021 och 2022, med frågor som rör bland annat finansiell och monetär stabilitet och deras resurser, bedömningar av utvecklingen av den internationella ekonomin och den finansiella utvecklingen samt regeringens prioriteringar för dessa internationella institutioners verksamhet. Att så sker bygger på ett tillkännagivande som riksdagen fattade beslut om 2016/17. Man ville ha återrapporter om arbetet i dessa internationella organ.

Betänkandet innehåller också en rad motioner från allmänna motionstiden om finansmarknadsfrågor och den finansiella stabiliteten. Det är frågor som på länge inte har varit så relevanta och aktuella som de är nu.

Från både Moderaternas och regeringspartiernas sida finns flera resonemang i motionerna som vi instämmer i och som regeringen arbetar med. Med anledning av att mycket arbete med frågorna pågår yrkar vi avslag på motionerna.

Finansutskottet arrangerade den 31 januari en årligt återkommande utfrågning om finansiell stabilitet. Där deltog finansmarknadsministern och representanter från Finansiella stabilitetsrådet, det vill säga Riksgälden, Riksbanken och Finansinspektionen. För den som är intresserad av detta kan jag rekommendera att gå in på riksdagens hemsida. Man kan både titta på det i efterhand och läsa igenom rapporten om det som sades där.

I vår nuvarande ordning för makrotillsynen har framför allt Finansinspektionen en väldigt central roll. Vi i riksdagen har beslutat att regelverket ska gälla med bred samsyn. Det handlar i stort om att minimera systemrisker och att stärka stabiliteten i ekonomin.

Den ekonomiska utvecklingen de senaste åren i och med Rysslands invasion av Ukraina, covid-19, energisystemens utveckling i Sverige och bristen på stabila energikällor i Sverige och andra europeiska länder har gjort att vi har hög inflation och höga räntor i dag. Till följd av det har Finansinspektionen ett särskilt uppdrag att utvärdera vilka effekter deras arbete får i ljuset av det som sker i ekonomin just nu och den situation vi befinner oss i.

Den 14 oktober drog Finansinspektionen slutsatsen att ett generellt tillfälligt slopat amorteringskrav, som skulle gälla alla, inte vore väl avvägt i detta läge. Däremot har man påmint om att bankerna har möjlighet att göra det för dem som har särskilda skäl och som behöver det. Det är väldigt många hushåll som just nu är hårt drabbade av framför allt de höga räntorna men också kombinationen med att i princip allt har blivit dyrare.

Hur det undantag som redan finns i dagens lagstiftning används kartläggs nu av Finansinspektionen på uppdrag av regeringen, efter ett beslut som fattades i december. Det ska redovisas här relativt snart, redan i juni 2023.

I ett lite längre perspektiv har regeringen också gett en kommitté i uppdrag att mer gediget och grundligt utvärdera amorteringskravet, hur det fungerar ihop med maxtaken vid belåning och de totala makroekonomiska riskerna men också hur vi kan stärka konsumenters skydd mer ändamålsenligt än i dag. Dagens regler kring amorteringskrav och amorteringstakt är relativt nya och behöver en gedigen utvärdering. Vår förhoppning är att de kan bli mer proportionerliga framöver. Det är dock ingenting som sker i en handvändning, särskilt inte i det läge vi befinner oss i nu.

Fru talman! Kammarkollegiet har lagt ned sin utredning. Partierna här var överens om det regelverk vi har i dag. Där gjordes vissa medvetna avgränsningar. Det var den förra regeringen som lade fram det i en proposition. Reglerna har gällt sedan 2018. Man har kunnat konstatera att de inte var tillräckliga för att kunna straffa någon. Det är också viktigt att ha med sig när man pratar om ansvarsutkrävande. Om man straffrättsligt ska kunna utkräva ansvar av tjänstemän och politiker måste det finnas stöd och tydliga ramar för det.

Efter Kalla faktas granskning har vi och justitieministern tagit till oss att det också är viktigt med marginaler, inte bara att man följer lagar. Det ska finnas marginaler. Därför vill vi se över den frågan, gärna tillsammans med er andra.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan! Offentlighetsprincipen är viktig. Det är också viktigt att vi har insyn i offentligt drivna verksamheter eller verksamheter som finansieras av det offentliga men som drivs av en fristående aktör. Det är jätteviktigt.

Samtidigt måste vi också kunna diskutera tidsgränser och förutsättningar och vad som ska lämnas ut. Vad är att anse som en viktig affärshemlighet, och vad är inte det? Jag tror att vi är överens där.

Jag ser fram emot och hoppas att vi kan titta även på frågor som rör partidonationer, lotterier, insamlingsstiftelser och pengar från fackförbund och ideella organisationer. Och jag hoppas att partierna kan samlas brett i de frågorna.

Fru talman! Jag håller med Vänsterpartiet om att väldigt mycket av det som framkom i Kalla faktas granskning visar att vi behöver se över reglerna för partidonationer.

Det finns en utredning som nu pågår om det som Vänsterpartiet kallar svängdörrar mellan politik och näringsliv. Det finns även ett nytt regelverk på området som omfattar vissa fall, men som säkert behöver utvecklas och utvidgas till fler.

Vi måste också se att frågan är större än dessa båda exempel. Vi moderater har sagt att vi gärna vill se över de här frågorna och ändra regelverket. Mitt förslag till ledamoten är att ställa dessa frågor även till andra partier, för det här är ett genomgående problem som vi har haft länge i Sverige. Men alla partier har ännu inte meddelat om de vill utreda frågorna. Kolla exempelvis på insamlingsstiftelser och på lotterier där man inte ens aviserar att det finns en partipolitisk bakgrund!

Fru talman! Otaliga politiker från alla partier har gjort dåliga affärer. De har sålt verksamhet som man i efterhand har ansett och kunnat visa borde ha värderats högre. Det stämmer, och det är ett jättestort problem.

För att kunna se detta för vad det är måste vi också se att det är ett generellt problem som vi har i stat och kommun och i samtliga partier i våra regioner. På samma sätt har vi slöseri. Politiker gör fel, och vi är urusla på att värdera offentliga fastigheter i Sverige. Det är inte riktigt samma sak som att medvetet skänka bort dem till en kompis, men det är ett jättestort problem.

Det finns dock ganska mycket man kan göra för att bli bättre på att värdera fastigheter korrekt. Det pratar jag gärna mer om med ledamoten.

Fru talman! Tack, Ardalan Shekarabi, för frågan! Transparens är jätteviktigt. Solljus är det bästa desinfektionsmedlet, brukar man säga.

Med det sagt är det inte nödvändigtvis så att offentlighetsprincipen löser alla problem. Det kan också finnas behov av att ha olika regelverk för tid när det gäller exempelvis utlämnande av handlingar. Det har varit en av anledningarna till regeringens invändningar till just den utredning som Socialdemokraterna föreslog. Olika aktörer kan behöva olika lång tid på sig för att lämna ut handlingar.

Här har vi också ett viktigt digitaliseringsarbete att göra i staten så att det kan bli möjligt att minska det krångel som råder i stort i dag.

För att svara på frågan: Ja, jag tycker att offentlighetsprincipen är viktig.

Fru talman! Låt oss tala klarspråk. Vi i Sverige har det väldigt svårt med ansvarsutkrävande, särskilt på individnivå. Vi tror alltför ofta att om vi bara pratar om saker har vi förstått, och så kommer det inte att ske igen. Det är bara det att vi många gånger inte gör det, det vill säga pratar eller ens konfronterar.

Det finns inget ord i svenskan som motsvarar det engelska ordet accountability. Vi ser inte heller alltid korruption för vad det är. Vi kallar det för gräddfiler, jävsbrott, skandaler och kriser. Men korruption är mycket bredare än så. Det är mycket mer än tagande av muta, som vi kanske främst associerar det med.

Korruption handlar om missbruk av offentlig makt för sin egen eller för någon annans vinning. Vi behöver kunna se korruptionen för vad den är. Hur ska vi annars kunna motverka den?

Den nya regeringen tar nu stora omtag i de här frågorna på bred front. Brå har fått ett nytt uppdrag att analysera vilka aktörer som utövar otillåten påverkan på förtroendevalda och politiska församlingar. Det ska lämna förslag på åtgärder.

Man har gett tilläggsdirektiv till en rad olika utredningar. Man väntar på rapport från Statskontoret om kartläggningar inom myndigheter och inom staten. Det finns en handlingsplan mot korruption som Statskontoret också jobbar med.

Vi förbereder inför att EU kommer att komma med nya krav. Vi kommer att tillsätta en utredning om ansvarsutkrävande och tjänstemannaansvar.

Fru talman! Jag håller med, och det stämmer. Samtidigt har vi i dag en debatt för att många partier, regeringen och jag själv har sett att det finns brister i den lagstiftning som den förra regeringen lade fram om just partifinansiering. Och den frågan är ju mycket bredare än enbart frågan om anonymitet, även om det också är viktigt - därav frågan om bidrag från juridiska personer.

LO gick i det här valet in med 50-60 miljoner kronor i Socialdemokraternas valrörelse, samtidigt som man ställde politiska krav och hade förväntningar på politiskt inflytande. Då blir frågan: Är man bara principiellt emot att andra partier får pengar? Hur ser man på sin egen situation?