Ida Drougge

Fru talman! Det är jättebra att politiken börjar prata mer om när vi har hög risk för korruption. Sverige har en gemensamt finansierad välfärd med brett politiskt stöd, och när politiker och andra makthavare hanterar andra människors pengar är risken stor för såväl slöseri som korruption.

Jag har en fråga till Ardalan om pengar från juridiska personer. Socialdemokraterna är det parti som tar emot mest pengar från juridiska personer. Enligt vilken princip anser Socialdemokraterna att detta är okej, särskilt när det kombineras med krav på politiskt inflytande?

Fru talman! Sverige har en lång och stolt historia av öppenhet, av tillit och av låg grad av korruption. Under lång tid har vi legat i topp på Transparency Internationals återkommande rankning. Men 2014 började vi dala, och nu sker det återigen 2022. Det är såklart inte bra.

Vi politiker och medborgare behöver ställa högre krav än så. Vi behöver börja jämföra oss med våra grannländer i norr och med övriga Europa snarare än med övriga länder i världen. För även Nordkorea är ju med på Transparency Internationals lista.

Vi behöver se att mätningar som är baserade på upplevelsen av korruption medför vissa risker, särskilt när vi gång på gång upprepar hur bra vi är och hur lite korruption vi har i ett globalt perspektiv.

Jag vill därför tacka Vänsterpartiet som har tagit initiativ till denna viktiga debatt. Jag vill också tacka medierna som på senare år har avslöjat det ena missförhållandet efter det andra. Det är jobbigt att bli granskad, men det är nödvändigt.

Vi politiker behöver ta våra roller på stort allvar och samtidigt också reflektera över vad avsaknaden av formella och straffrättsliga ansvarsutkrävanden kan göra med folkdomstolen. Är det verkligen drev som vi vill ska utkräva ansvar i dag?

Fru talman! Sedan Socialdemokraternas tid vid makten har Sverige under flera år placerat sig i EU:s bottenliga vad gäller bnp per capita. Sedan 2014 har vi också varit ett av de länder i EU som haft högst arbetslöshet och lägst tillväxt. Denna kombination har nu försatt Sverige och framför allt svenska hushåll i en mycket ansträngd situation, och ovanpå detta har vi krig i Europa, hög inflation och stor ekonomisk osäkerhet i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

I veckan uppdaterade EU-kommissionen sin tillväxtprognos och befäste det man flaggade för redan i juni 2022: att vi fortfarande har en bottenplacering. Detta kräver svar och förberedelse från regeringen. Min fråga till finansmarknadsministern är därför: Vad gör regeringen nu?

Herr talman! Jag ser fram emot den dag då även socialdemokrater föreslår sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare - för breda grupper i samhället som verkligen skulle behöva det.

Jag håller med om att väldigt många i Sverige arbetar, gnetar, går till jobbet, stressar och sliter ut sig. Det handlar inte bara om att det är tuffa tider, utan man blir utsliten över tid och gör långt mer för det här landet än vad många andra gör. Alla människor som gör det förtjänar respekt och förtjänar att behålla mer av sina pengar i plånboken.

För alla människor som arbetar behöver det löna sig att gå till jobbet. Det är respekt. Men det betyder också att det behöver vara lönsamt i hela arbetskedjan - för alla som arbetar. För den som är undersköterska och vidareutbildar sig till sjuksköterska eller specialistsjuksköterska behöver utbildningsinsatserna löna sig. Därför har vi uppräkningen av statlig inkomstskatt. Därför är den schablonmässig.

Så, ja, det handlar absolut också om principer och om att vi vill ha ett skattesystem där strävsamhet, slit och hårt arbete lönar sig. Det gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Givet det höga tonläget här i debatten kan man lätt tro att interpellanten och hennes parti har drivit den här frågan länge. Man kan tro att de under sina tidigare åtta år vid makten har kämpat för att ändra dagens regelverk och kanske i viss mån redan har gjort det, men så är ju inte fallet.

Man kan också fundera på vad som skulle hända om vi inte hade den här lagstiftningen - om det inte var så att vi i inkomstskattelagen hade ett regelverk för automatiska höjningar av skiktgränsen. Man kan fundera på vad som skulle hända om vi inte hade liknande regler även på en rad andra områden, exempelvis för CSN. På samma sätt som de som betalar statlig inkomstskatt får en uppräkning av gränsen får landets studenter en uppräkning av CSN.

I vanligt språk finns det nog inget bättre sätt att förklara detta på än med just ordvalet att det sker automatiskt. Det kräver nämligen en aktiv handling att ändra dessa lagar. En ändring av lagen sker inte automatiskt. Jag har därför en fråga till interpellanten. Anser hon att man ska ta bort det här regelverket permanent? Borde exempelvis uppräkning av CSN inte ske automatiskt? Borde inte heller gränsen för den statliga inkomstskatten även fortsättningsvis räknas upp?

Herr talman! Jag skulle gärna se att finansministern utvecklade lite vad som skulle hända om vi inte hade den här typen av regelverk. Hur många svenskar skulle då behöva betala statlig inkomstskatt om några år, exempelvis?

Fru talman! Sverige har en hög nivå av digitalisering generellt och specifikt på den svenska finansmarknaden. Men tyvärr ligger vi i bottenligan om man jämför vår cybersäkerhet.

För att förstå allvaret visar beräkningar att cyberbrottslighetens kostnader globalt uppskattas vara högre än de globala kostnaderna för hela den internationella droghandeln.

Många av de företag som utnyttjas och drabbas finns här i Stockholmsområdet och inom finansmarknaden.

Därför vill jag fråga finansmarknadsministern vad han och regeringen gör för att motverka dessa stora problem.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, alltså att riksdagen lägger regeringens skrivelse om AP-fondernas verksamhet till handlingarna, och avslag på motionerna.

I det här ärendet är det viktigt att påminna sig om vad som är AP-fondernas syfte och uppgift i inkomstpensionssystemet. Under de senaste decennierna, framför allt sedan 40-talisterna började gå i pension, har intäkterna från avgifterna minskat samtidigt som utgifterna har ökat. Det är då vi behöver våra buffertfonder, Första-Fjärde AP-fonden och Sjätte AP-fonden, för att göra utbetalningar för att täcka förlusterna. AP-fondernas syfte är just att täcka framtida förluster, och vi ska såklart kunna göra återinvesteringar i dem i tider då pensionssystemet har mer intäkter än utgifter.

Vi moderater och en bred majoritet i riksdagens finansutskott delar regeringens bedömning att fonderna hittills har fyllt just dessa syften i pensionssystemet. De bidrar positivt till den långsiktiga finansieringen av hela inkomstpensionssystemet. Detta kan de göra samtidigt som man främjar hållbarhet och håller en låg risk. Utskottet gör här ingen annan bedömning än regeringen.

Avkastningen för kapitalet - och man ska påminna sig att det handlar om år 2021 - var historiskt hög och uppgick till hela 20,2 procent. Det är betydligt högre än den genomsnittliga årsavkastningen har varit sedan 2001. Den har legat på 7,1 procent. Sammantaget kunde därför buffertfonderna överföra 30 miljarder till inkomstpensionssystemet, samtidigt som fondernas kapital ökade med 308 miljarder kronor.

Jag vill avslutningsvis också peka på att det är väldigt positivt att de uppmaningar som riksdagens finansutskott under tidigare år har kommit med har gett resultat, särskilt när det gäller att också fondernas förvaltningskostnader har minskat. Därutöver kan vi även se goda resultat på hållbarhetsområdet, särskilt också i rapporteringen av det hållbarhetsarbete som man bedriver.

När Riksrevisionen granskade AP-fondernas verksamhet på hållbarhetsområdet kom man med en rad rekommendationer, både för fonderna och för regeringen. Detta är första gången som vi i den här skrivelsen har ett tillägg om hållbarhetsarbetet i stort. Det är positivt. Vi moderater tror att det är avgörande att vi har transparens och tydlig redovisning av APfondernas verksamhet. Detta är viktiga metoder för oss att utvärdera deras arbete.

Det är viktiga metoder, särskilt eftersom vi vill bevara fondernas självständighet och hålla dem borta från politiska diskussioner och känsloladdade argumentationer. Och vi vill kunna bevara en långsiktighet i dessa fonder.

Vi vet att vad som är kontroversiellt en dag inte är det nästa och att kunskapsläget förändras. Att hålla fonderna på armlängds avstånd från politiken är alltså klokt. Men då - särskilt då - behöver man ha bra verktyg för att kunna utvärdera fonderna och ha transparens i deras arbete. Det är positivt att det arbetet nu har påbörjats och utvecklats.

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Fru talman! Riksdagen beslutar om statens budget i två olika steg. Först tar vi ramarna för varje utgiftsområde. Utgiftsramen bestämmer det belopp som anslagen sedan högst får uppgå till. Sedan fattar vi beslut om de 27 utgiftsområdena i sak.

På luciadagen, i förra veckan, fattades det första beslutet. Det var första gången sedan 2009 som en majoritet av Sveriges riksdag ställde sig bakom regeringens budget. Det är ett styrkebesked, särskilt i tider då vi, som vår finansminister uttrycker det, går mot en tuff ekonomisk vinter.

Efter rambeslutet har debatter och beslut inom respektive utgiftsområde duggat tätt här i kammaren. Det är dessa två steg som tillsammans utgör vår budgetprocess i Sverige.

Debatten i dag handlar om just innehållet i utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Vi moderater yrkar bifall till regeringens förslag om hur de 19 miljarder kronorna ska fördelas inom anslaget och avslag på motionerna.

Den politiska inriktningen och målen för samhällsekonomin och för finansförvaltningen handlar om att värna finansiell stabilitet, högt förtroende och väl fungerande marknader, om att ha ett högt konsumentskydd och ett finansiellt system som också bidrar till en hållbar utveckling och om att statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.

Myndigheterna inom detta utgiftsområde har i uppdrag att analysera, göra prognoser och sammanställa information om reformer, statens finanser och vår samhällsekonomiska utveckling.

I stort visar regeringens redovisning att myndigheterna inom detta område har gjort ett bra jobb, men orosmolnen för framtiden hopar sig. Och deras uppgifter blir framöver allt viktigare. Därför höjs flera av anslagen i regeringens budget till dessa myndigheter.

När det gäller detta utgiftsområde tål det kanske särskilt att påpekas att det är viktigt med just den ökade effektiviteten inom staten, att utveckla vårt arbete mot penningtvätt och att stoppa felaktiga utbetalningar från staten för att motverka bidragsbrott. Dina skattepengar ska inte kunna hamna i fickorna på kriminella.

Detta utgiftsområde uppgår som sagt till 19 miljarder. Förslaget innebär ökade anslag till Finansinspektionen, Konjunkturinstitutet, Riksgälden och Statens servicecenter samt till finansmarknadsforskning med mera. Det är medel till Statskontoret, Statistiska centralbyrån och Kammarkollegiet. Det är inte minst drygt 15 miljarder kronor till statliga tjänstepensioner. Det är 19 miljarder totalt.

18 miljarder uppskattas de felaktiga utbetalningarna från staten uppgå till årligen, varav ungefär hälften misstänks handla om bidragsbrott. Det är pengar som behövs i välfärden. De hade gjort större nytta om de hade fått stanna i fickorna på hårt arbetande sjuksköterskor, undersköterskor, poliser och lärare. De hade också, bara för att ge ett exempel på storleksordningen, kunnat finansiera löner för exempelvis 26 000 lärare.

Att stoppa välfärdsfusk och bidragsbrott är högt prioriterat av regeringen, och det är skönt att nu se att de agerar snabbt i frågan med inrättande av en ny utbetalningsmyndighet, förbättrad folkbokföring genom folkräkning och kartläggning av felaktiga utbetalningar också på kommunal och regional nivå, bland annat.

Jag vill avslutningsvis här i kammaren passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till mina kollegor i finansutskottet och till ledamöter här i riksdagen, till talmannen och till kammarkansliet men också till er som sitter där hemma och inte minst till finansutskottets kansli, såklart. God jul!

Herr talman! Jag hoppades faktiskt att jag skulle få den här frågan. Det är otroligt frustrerande att sitta i sin bänk här i kammaren och mötas av dessa anklagelser utan möjlighet att svara, så jag tackar för det.

Jag tycker att Maria Malmer Stenergard svarade utmärkt på den här frågan i P1 i morse och kan rekommendera alla att lyssna på det. Då hör man det direkt från en mer initierad person inifrån regeringen snarare än från mig som moderat riksdagsledamot. Men kort sagt är de exempel som finns i Tidöavtalet en redogörelse för hur lagstiftningen såg ut på det här området före 2005, när det fanns en sådan här lagstiftning. De situationer vi moderater ser att detta kan vara aktuellt för handlar om samröre med grov kriminell brottslighet och organiserade gäng.

Herr talman! Jag vill tacka för frågan. Det är mycket vi behöver göra för att höja trösklarna för en regering, även i det fall den är demokratiskt vald, att inskränka våra fri- och rättigheter.

En del sådana steg togs i full enighet under förra mandatperioden. Ett helt enigt konstitutionsutskott har vid ett flertal tillfällen gjort tillkännagivanden till regeringen om åtgärder såsom att se över vilka åldersregler som finns för domare, så att de inte ska kunna förtidspensioneras. Det är ett exempel. Vi moderater har dock velat se betydligt fler reformer på området. En sådan handlar om att vid tillsättning av domare öka avståndet mellan regering och domstolar.

Herr talman! En huvuduppgift för vår nya regering är att stärka vår liberala och fria demokrati. Under de senaste decennierna har socialdemokratin tyvärr fått släpas fram till att acceptera förbättringar och förstärkningar som har gjorts på detta område, oavsett om det har handlat om att stärka fri- och rättigheter, öka våra domstolars oberoende eller stärka den demokratiska kontrollen av regeringens beslut under pandemin.

Numera säger, tack och lov, i princip alla att domstolars oberoende behöver värnas. Det är såklart mycket välkommet. Men det kräver också att man är beredd att omsätta högtidstal till konkret handling och till reformer.

Sedan valdagen har tyvärr botten för hur lågt socialdemokratin kan tänka sig att sjunka sänkts från låg till till synes bottenlös när det handlar om att smutskasta vår demokrati, skrämma upp människor, skapa oro och sänka tilltron till vårt i grunden stabila och demokratiska samhällssystem. Det spär på de krafter som vill oss illa.

Det finns mycket riktigt hot mot vår demokratiska och liberala demokrati. De som pratar om dessa hot gör rätt i att också presentera lösningar. Det är precis vad jag nu tänker göra. För vi behöver öka distansen mellan regeringsmakten och domstolarna. Vi behöver införa ett nytt och från politiken helt oberoende domarråd som får ett brett ansvar för domarrekrytering, tillsyn och ansvarsutkrävande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattDemokrati och mänsk-liga rättigheter

Vi behöver se över tillsynen över domstolarna och utnämningsmakten, vem som får åläggas olika disciplinåtgärder samt utbildningsfrågor och hur de finansieras inom vårt rättsväsen så att dessa skyddas och blir mer oberoende av politiken.

Vi behöver öka skyddet för enskildas fri- och rättigheter i vår grundlag. Det rättsliga skydd som vi har i dag finns för vissa rättigheter, men det behöver omfatta fler. Det behöver omfatta äganderätten och näringsfriheten.

Vi behöver införa en skyldighet för staten att skydda enskilda mot övertramp av deras fri- och rättigheter när dessa inskränks av andra enskilda, exempelvis av fackföreningar eller arbetsgivare som inte respekterar anställdas eller företagares föreningsfrihet. Då behöver staten agera och ha en skyldighet att göra det. Vi behöver också sänka de praktiska trösklarna för att människor ska få sina fall prövade mot staten.

Vi behöver återupprätta ett tydligt ansvarsutkrävande när det gäller allt från skilda valdagar för riksdag och kommun till att sänka personvalsspärren och återinföra ett riktigt tjänstemannaansvar.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).