Jacob Risberg

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Johan Pehrson.

När jag 2009 av familjeskäl var tvungen att skaffa bil såg jag till att skaffa mig en biogasbil, som även går att köra på bensin om det behövs. Biogas är ett bra drivmedel som produceras genom att använda bland annat matavfall och gödsel. En del påstår att det till och med kan vara det klimatsmartaste drivmedlet. Det har dessutom alltid varit billigare att köra på biogas än på bensin, vilket har gjort det enkelt att vid pump alltid välja det klimatsmarta alternativet. Men den 1 januari sänkte regeringen reduktionsplikten, och då blev plötsligt både bensin och diesel betydligt billigare än biogas.

Vad gör regeringen för att gynna biogas, som kan vara vårt klimatsmartaste drivmedel?

Fru talman! Först vill jag vända mig till de två moderata ledamöter som deltar i dagens debatt. Ledamoten Cederfelt kan förvissa sig om att vi var ett flertal, däribland jag, som nämnde de fruktansvärda attacker som Hamas genomförde den 7 oktober. Beträffande ledamoten Olssons inlägg måste jag säga att han tyvärr förlorar debatten på grund av Godwins lag. Den kan ni googla, om ni vill.

Jag vill därmed återgå till utrikesministerns svar. Tydligen växer utrikesministerns oro över antalet civila offer i Gaza. Vi får höra att regeringen har uppmanat Israel att visa återhållsamhet och att skydda civila. Men jag hörde inte ett enda ord om vår egen plikt enligt principen responsibility to protect, det vill säga skyldighet att skydda. När en stat misslyckas med att skydda den egna civilbefolkningen åligger det omvärlden, inklusive Sverige, att gripa in och skydda civilbefolkningen.

(Applåder)

Fru talman! Först och främst vill jag tacka Lorena Delgado Varas, Ola Möller och Håkan Svenneling för att ha initierat dagens viktiga debatt.

Jag tänkte prata lite grann om principen the responsibility to protect. Det är en princip som antogs av FN 2005 efter lärdomar från bland annat Srebrenica och Rwanda. Principen stipulerar att en stat har en skyldighet, en förpliktelse, att skydda sin egen civilbefolkning om brott mot mänskligheten, krigsbrott eller folkmord pågår. Principen säger också att om den staten inte lyckas måste omvärlden hjälpa staten att skydda civilbefolkningen. Slutligen säger principen att om staten ändå inte lyckas skydda sin egen civilbefolkning är det omvärldens plikt enligt the responsibility to protect att skydda civilbefolkningen.

Redan den 7 oktober, samma dag som de fruktansvärda attackerna mot Israel begicks, sa FN att en total belägring av Gaza skulle strida mot internationell rätt. En månad senare sa FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Türk, att både Israel och Hamas med största sannolikhet har begått krigsbrott. Den svenske professorn Pål Wrange har sagt att det är mycket sannolikt att Israel bryter mot folkrätten, och organisationer som Amnesty, Human Rights Watch och även svenska Läkare Utan Gränser har sagt att krigsbrott eller brott mot internationell rätt pågår i Gaza.

Vi har sett tvångsförflyttning av civila i Gaza. Det är ett krigsbrott.

Vi har sett bombningar av sjukhus. Det är ett krigsbrott. Av 36 sjukhus är 20 totalt förstörda och fungerar inte längre, och de övriga 16 fungerar bara delvis. Vi har redan hört vilket lidande patienter i dag får genomgå på grund av behandlingen.

Israel stryper tillgången till rent vatten. Man stryper tillgången till mat, och man stryper tillgången till el. Hela den palestinska befolkningen på 2,2 miljoner människor löper risk att svälta. Det är ett krigsbrott.

Minst 3 kyrkor och 157 moskéer har skadats eller förstörts av bombningarna. Det är ett krigsbrott.

Sedan den 7 oktober står samtliga 625 000 skolelever i Gaza utan någon form av skolgång, och 90 procent av alla skolor är i dag förstörda eller skadade.

För mig är det mycket tydligt att krigsbrott begås. Det bör vara tydligt även för den svenska regeringen. Responsibility to protect, skyldighet att skydda, är en princip som Sverige har varit med och skrivit under på. Jag undrar, fru talman, när den svenska regeringen ska agera utifrån den skyldigheten.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Fredrik Malm, för frågan!

Som ledamoten är väl medveten om sker en sådan granskning ständigt i det biståndsarbete som finns. Sida har ett mycket väl ingående arbete vad gäller att granska allt bistånd.

När det gäller avståndstagandet är det just för den typen av frågor som principen om do no harm har tagits fram. Man vet hur pass svårt det kan vara att i den här typen av konflikter offentligt uttala vissa saker.

Vi har inte någonsin ställt krav på att till exempel biståndsmottagare i Colombia ska ha tagit avstånd från Farc för att vi ska ge dem biståndsmedel. Vi har inte ställt krav på biståndsorganisationer i Filippinerna att de ska ta anstånd från Abu Sayyaf. Vi har inte i våra bilaterala handelsförbindelser med Israel ställt krav på att Ben-Gvir ska ta avstånd från Kach, en organisation som han tidigare var med i.

Varför ska det gälla i just den här konflikten? Varför inte i allt bistånd i så fall? Det fungerar inte på det viset. Människor utsätter sig för en extrem fara om de i vissa lägen ska gå ut och uttala sig emot just Hamas, särskilt på Gaza.

Fru talman! Vi debatterar i dag det internationella biståndet i budgeten för 2024. Jag skulle vilja lyfta fram en specifik del av budgeten, nämligen biståndet till Palestina.

När Hamas genomförde sina fruktansvärda terrordåd mot Israel den 7 oktober i år var vi många som reagerade mycket kraftfullt. Det bestialiska tillvägagångssättet, det hänsynslösa dödandet och tagandet av över 240 personer som gisslan lämnade få oberörda.

En kraftig reaktion från omvärlden var väntad, men i den reaktionen ligger också ett stort ansvar. Från representanter i den svenska regeringen blev den omedelbara reaktionen att allt bistånd till Palestina måste stoppas. Man skulle kunna tro att de likställer alla palestinier med Hamas. Visserligen är det en väntad reaktion från några som är vana att bunta ihop människor i ett vi och ett dom.

Nästa reaktion blev att försäkra sig om att inget svenskt bistånd hade gått till Hamas. Sida var snabba med att på sin hemsida publicera vilka organisationer i Palestina som tar emot svenskt bistånd. Hamas fanns inte med på den listan, ej heller någon organisation med kopplingar till Hamas.

Inom biståndsvärlden finns den viktiga principen do no harm - orsaka ingen skada. Principen är framtagen för att bistånd i konfliktområden ska ta hänsyn till den lokala kontexten och de lokala behoven för att biståndet ska ha önskad effekt och framför allt inte orsaka någon skada. Principen har gällt i svenskt bistånd i många år och ingår även i OECD:s rekommendationer om stöd till civilsamhället. Jag säger "har gällt", för tydligen gäller inte principen längre. Vid två tillfällen sedan den 7 oktober har regeringen fattat beslut som på ett flagrant och skadligt sätt frångått principen do no harm.

Först gäller det beslutet om att pausa allt utvecklingsbistånd till Palestina just när behovet är som allra störst. När samhället slås sönder på grund av krig behövs civilsamhället mer än någonsin. Utbildning och sjukvård måste fungera. Organisationer som arbetar med rättshjälp, som utbildar poliser och som arbetar med kultur måste fungera. Organisationer som gräver brunnar och säkrar vattentillgången måste fungera. Det gäller både på Västbanken och i Gaza. Men när behoven är som störst stoppar regeringen utbetalningarna.

Ryggmärgsreflexen att man måste säkerställa att Hamas inte tar del av svenska biståndspengar, trots att Sida tydligt sagt att så inte är fallet, gör att regeringen helt enkelt fattar beslut som går helt mot principen do no harm. Besluten gör helt enkelt skada.

Herr talman! När regeringen sedan fattar det efterlängtade och välbehövliga beslutet om att utöka det humanitära biståndet till Gaza tar man pengar som redan var planerade att gå till FN:s flyktingorgan UNRWA. Och vad gör då UNRWA i just Gaza? Förutom skolor och sjukvård är en av de primära uppgifterna för UNRWA att distribuera mat. Den organisation som främst arbetar för att fördela humanitära insatser ska alltså få mindre resurser för sitt arbete när det arbetet är viktigare än någonsin. Hur rimmar det med principen om att inte göra skada?

När väl Sida gjort sin genomlysning av utvecklingsbiståndet och återigen kommit fram till att Hamas inte tagit del av svenska biståndsmedel är regeringen ändå inte nöjd. Nu sätter man upp helt nya krav för biståndet. Mottagarna av biståndet måste aktivt och offentligt ha tagit avstånd från Hamas.

Det är nu det är uppenbart att regeringen inte förstår principen do no harm. Biståndet måste alltid förstås i den kontext mottagaren befinner sig i, särskilt i en konfliktsituation. Ett villkorande av biståndet kan helt enkelt utsätta mottagarna för direkt fara. Att offentligt ta avstånd från Hamas, vare sig det är på Västbanken eller i Gaza, kan utsätta samarbetsorganisationer och familjemedlemmar för stora risker.

Herr talman! I stället för att prata om allt negativt som skett gällande biståndet sedan regeringen tillträdde vill jag så här i juletider lyfta fram positiva exempel på vad som görs av några av de organisationer i Palestina som Sverige och svenska biståndsorganisationer har stött.

Gaza Community Mental Health Programme arbetar sedan många år tillbaka med psykisk hälsa. Programmet har haft stor betydelse under och efter de krig som ägt rum de senaste åren. Verksamheten är särskilt betydelsefull för traumatiserade barn. En studie av Rädda Barnen 2022 pekade på att 80 procent av barnen i Gaza visade symtom på posttraumatisk stress. Det var alltså före det fruktansvärda krig som nu pågår.

Augusta Victoria-sjukhuset i östra Jerusalem bedriver högspecialiserad vård inom bland annat barn- och vuxenonkologi, palliativ vård och sjukdomar som kräver dialys. Hit kommer patienter från hela Västbanken och Gaza. Just nu är patienter från Gaza strandade på sjukhuset, samtidigt som fler än 500 Gazabor missat livsviktiga behandlingar eftersom de inte kan lämna Gaza. De flesta små barn från Gaza som vårdas på Augusta Victoria-sjukhuset får på grund av Israels restriktioner inte åtföljas av sina egna föräldrar.

Kvinnorättsorganisationen The Palestinian Working Woman Society for Development arbetar för att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt, minska könsbaserat våld och öka kvinnors politiska deltagande och inflytande. Det israelisk-palestinska fredsnätverket Geneva Initiative utbildar framför allt unga i dialog och konfliktlösning.

En av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Gaza genomförde det första initiativet någonsin kring våld i hemmet som vände sig direkt till män. Utfallet har varit mycket positivt, och de deltagande männens attityder och beteenden har ändrats. Flera män utbildades för att även bland andra män förändra attityder till att lösa konflikter utan våld. De blev ambassadörer för att stoppa mäns våld mot kvinnor och anlitades flitigt för att utbilda tonårspojkar. Den attitydförändring de gick igenom, och att de även lyckades påverka andra män, förbättrade också deras egen mentala hälsa.

Två palestinska MR-organisationer som fått del av svenskt utvecklingsbistånd är al-Mezan och al-Haq. al-Mezan arbetar med att dokumentera och förebygga brott mot internationell rätt i Gaza. Man driver frågor som rättsväsendets oberoende samt dokumentation och ansvarsutkrävande när misshandel och tortyr begås av palestinska myndigheter. Man dokumenterar och överklagar domar mot oskyldiga och kritiserar Hamasregimens flitiga användande av dödsstraff. Vid flera tillfällen har man påtalat att raketattackerna från Gaza riktade mot civila i Israel är krigsbrott. Det är ett arbete som är både svårt och mycket farligt.

al-Haq i sin tur arbetar systematiskt med att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter begångna av alla parter i konflikten. Det gäller även den palestinska myndigheten och dess godtyckliga arresteringar och tortyr.

Förutom dessa exempel finns det flera organisationer som arbetar med skola och utbildning eller jordbruk och matsäkerhet och som tagit del av svenskt utvecklingsbistånd men vars verksamhet nu äventyras av regeringens villkorande av svenska biståndspengar.

Herr talman! Jag vet att visuell rekvisita inte är tillåten i talarstolen. Men jag såg att statsrådet Forssell stod här i går och hänvisade till och viftade med den så kallade reformagendan under frågestunden utan att bli tillsagd, så jag tänkte passa på att hänvisa till den rapport som jag håller i min hand.

Det är rapporten Vad gör svenskt bistånd i Palestina?, från vilken jag tagit mina exempel i dag. Den är framtagen av de fantastiska biståndsorganisationerna We Effect, Olof Palmes Internationella Center, Kvinna till Kvinna, Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, Centerpartiets Internationella Stiftelse, Act Svenska kyrkan samt Diakonia.

Med dessa goda exempel på fantastiskt bistånd i Palestina vill jag passa på att önska mina kollegor i utskottet, talmannen, kammarkansliet, utskottspersonalen samt statsrådet Forssell, som nu har gått, en god jul!

(Applåder)

Fru ålderspresident! Vi befinner oss i en tid med stora samhällsutmaningar. Klimatförändringar och kraftig förlust av biologisk mångfald skakar grundförutsättningarna för trygghet, frihet och ekonomisk utveckling.

Sverige befinner sig i ett svårt läge i en orolig omvärld. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har kastat Europa och Sverige in i en kostnadskris som drabbar hushållen, företagen och välfärden. Det är en tid som kräver en kraftfull ekonomisk politik och ett tydligt klimatpolitiskt ledarskap. Men i stället för att satsa på morgondagens lösningar backar regeringen in i framtiden med en politik som är kortsiktig och otillräcklig när det gäller att möta de utmaningar vi står inför.

Miljöpartiet visar i vårt budgetförslag att en annan väg är möjlig, en väg som tryggar välfärden och accelererar den gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Att regeringen och SD inte satsar mer på välfärden innebär de facto att man tvingar fram besparingar och skattehöjningar i kommuner och regioner. Vi ser redan nu att sjuksköterskor varslas samtidigt som vårdköerna är alltför långa. Denna nedskärningspolitik kommer att slå hårdast mot dem som befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge och som är i störst behov av välfärdstjänster. Men i förlängningen kommer vi alla att drabbas. Lärarna i skolan, sjuksköterskorna i vården, vårdbiträdena i omsorgen - det är deras arbete som SD och regeringen nu gör svårare.

Att leda den gröna omställningen och investera i den infrastruktur och teknik som kommer att ligga till grund för Sveriges framtida välstånd kommer att leda till en mängd konkurrensfördelar för svenska löntagare och företag. Om vi inte investerar riskerar vi inte bara att inte nå klimatmålen utan också att hamna på efterkälken i den gröna industriomställningen, som nu börjar ta fart i omvärlden.

För att Sverige ska ta till vara den möjlighet som den gröna omställningen erbjuder måste den vara rättvis och bygga ett samhälle som håller ihop, ett samhälle som är till för alla och inte bara för några få.

Fru ålderspresident! Sverige ska vara en internationell röst för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Nu är inte tiden för att backa från våra internationella åtaganden - tvärtom. Regeringens politik är ett bakslag för den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken och ett tydligt avsteg från de värden som framhölls då Sverige drev en feministisk utrikespolitik. Samarbete är avgörande i en svår tid med svåra utmaningar. Därför satsar vi 200 miljoner kronor så att Sveriges avgifter till internationella organisationer ska förbli på den nivå som vi sett de senaste åren.

Det är avgörande att Svenska institutet kan arbeta kraftfullt med stödet till civilsamhället, också i en svår kontext. Ett exempel på det är stödet till civilsamhällesorganisationer och organisationer som arbetar med att stärka den belarusiska kulturen. Att avsluta sådant stöd får effekten att Lukasjenkos strävan att låta Belarus bli en del av Ryssland förstärks. Vi vill i stället att Sverige stöder arbetet för att upprätthålla kultur och fria medier i Belarus.

Fru ålderspresident! Ett starkt FN är viktigt för omställningen till hållbara och demokratiska samhällen i hela världen. Internationellt samarbete är viktigare än någonsin. FN är den enda arenan som inkluderar och har legitimitet hos hela världssamfundet, och det är därför viktigt att bland annat internationella säkerhetsfrågor i så stor utsträckning som möjligt hanteras inom FN:s ram och att Sverige är en aktiv och engagerad medlem.

Att FN består av merparten av alla världens länder är en styrka. Men det är också en oerhörd utmaning, då många av medlemmarnas företrädare är från brutala odemokratiska regimer.

Miljöpartiet vill att FN ska ha ett tydligare och mer kraftfullt mandat att samordna arbetet med globala frågor, till exempel klimatförändringar, natur- och miljöförstöring, fattigdom samt arbetet för utveckling, mänskliga rättigheter och fred. När världssamfundet engagerar sig för fred är ofta den väpnade konflikten redan ett faktum, och när en vapenvila uppnåtts trappas engagemanget ofta ned. Den gröna säkerhetspolitiken vill bryta med det mönstret. Fred är inte bara avsaknaden av våld, och därför handlar fredsarbete också om att understödja grunden för fredliga samhällen.

Det är viktigt att fler stater bidrar till FN:s fredsbevarande styrkor, och Sverige har som ett rikt och, än så länge, alliansfritt land särskilt goda skäl att göra detta. Genom att delta i internationella fredsfrämjande insatser kan vi bidra till att förebygga, hantera och lösa kriser och konflikter samt underlätta fredsbyggande. Huvudsyftet med sådana insatser ska alltid vara att bidra till en bättre framtid för lokalbefolkningen. Insatserna ska syfta till att värna internationell fred och mänsklig säkerhet med utgångspunkt i folkrätten. Militära medel kan bara övervägas när alla andra alternativ uttömts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Fru ålderspresident! Sverige ska även bidra till militär nedrustning i världen. Dagens möjligheter till undantag för krigsmaterielexport måste begränsas mycket kraftigt. ISP kommer att behöva mer resurser för att hantera den ökade mängd ärenden som kan komma att bli aktuella i och med Sveriges medlemskap i Nato. Det är av yttersta vikt att ISP kan fortsätta att göra en noggrann prövning av bland annat demokratikriteriet, särskilt nu när Sveriges internationella åtaganden öppnar för export till länder som tidigare inte varit aktuella. Den svenska vapentillverkningen och vapenexporten får inte urholka arbetet för fred, demokratisering och mänskliga rättigheter.

Fru ålderspresident! Miljöpartiet har en vision om global nedrustning och fred. I den visionen ingår ett övergripande mål om ett avskaffande av världens kärnvapen. Tillgången till kärnvapen utgör ett av de allvarligaste säkerhetshoten i vår tid, med potential att fullständigt utplåna mänskligheten och annat liv på jorden. Därför driver vi kraftfullt att Sverige ska ansluta sig till FN:s konvention om ett globalt kärnvapenförbud och öka ansträngningarna i det internationella nedrustningsarbetet. Vi vill att kärnvapenländerna gemensamt och ömsesidigt nedrustar sina arsenaler.

I dag går dessvärre trenden åt fel håll. De senaste åren har flera viktiga kärnvapenavtal övergetts av kärnvapenländer samtidigt som flera länder har börjat uppgradera och utöka sina arsenaler. Ambitionerna för nedrustning måste öka dramatiskt för att stoppa denna utveckling. Svensk forskning om nedrustning och icke-spridning i det nya säkerhetspolitiska läget måste öka. Ryssland hotar att använda kärnvapen mot Ukraina, och de senaste åren har vi sett hur kemiska vapen har använts i krigföring i bland annat Syrien.

I och med ett svenskt Natomedlemskap förväntas regeringen ställa sig bakom Natos kärnvapenpolitik. För att väga upp dessa nya hot om användning av kemiska eller nukleära vapen och i ljuset av en eventuell ny kärnvapenlinje är det nödvändigt att forskning om nedrustning och icke-spridning stärks kraftigt. Vi satsar därför på ökade anslag till bland annat Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning, FOI:s CBRN-verksamhet och andra projekt både i Sverige och utomlands som genomförs på området. Detta gäller särskilt inom kärnvapen, nedrustningspolitik generellt samt uppföljning kring följdleveranser och användning av artificiell intelligens i vapensystem.

Fru ålderspresident! Det finns många andra godbitar i Miljöpartiets egen budgetmotion, men jag ska inte uppta mer av kammarens tid. Så för den som är intresserad av helheten i vår politik ber jag att få hänvisa till den motionen.

Internationell samverkan

Med detta önskar jag alla kollegorna i utskottet i en god jul.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jan Riise (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Vi är här i dag för att debattera utrikesutskottets utlåtande om kommissionens arbetsprogram för 2024. Det är alltid trevligt att debattera frågor där det finns en stor enighet mellan partierna i riksdagen men där man ändå kan skönja vissa nyansskillnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2024

Mina kollegor från andra partier har lyft fram många av de viktiga aspekter som finns med i kommissionens arbetsprogram, exempelvis gällande utvidgningen, så jag ska inte upprepa allt det. Men lika viktigt att uppmärksamma är allt det som inte står i arbetsprogrammet - alla de frågor vi hade förväntat oss att kommissionen skulle prioritera och arbeta med under 2024 men som vi nu saknar och alla de utlovade lagförslag som skulle komma under mandatperioden men som nu är strukna.

Störst av dessa är förmodligen kemikalielagstiftningen Reach. EU skulle under mandatperioden göra en omfattande översyn av Reach. Det krävs nämligen kraftfullare regler samt utfasning av och förbud mot vissa kemikalier, och där har inte vår nuvarande regering gjort särskilt mycket för att trycka på. Vikten av ett förstärkt Reach blev extra tydlig i går när PFAS-domen i Kallinge kom.

Herr talman! Kommissionen hade utlovat ett större omtag kring djurvälfärd. Det skulle bli ett stort lagpaket med bearbetning av alla direktiv kopplade till djurvälfärd, men det har nu mynnat ut i ett löfte om att enbart se över lagstiftningen om djurtransporter.

På gång var även lagstiftning om ett multimodalt biljettsystem i EU, det vill säga ett gemensamt system där all kollektivtrafik skulle ingå. Det skulle göra det lättare för exempelvis tågresenärer att köpa biljett från en enda operatör även om det handlar om att åka både tåg och buss hela vägen från Arvidsjaur till Aten. Detta lyser nu med sin frånvaro i arbetsprogrammet, vilket kommer att fortsätta frustrera tåg- och bussresenärer vid planeringen av längre resor.

Herr talman! Utöver avsaknaden av dessa punkter och en hel del annat finns det andra saker att oroa sig för i vår. Kommissionen har utlovat nya klimatmål om minst 90 procents utsläppsminskning till 2040. Och kommissionens klimatpolitiska råd rekommenderar 90-95 procents utsläppsminskning till samma år. Bindande lagstiftning på området kommer att dröja, men kommissionen har nu en viktig uppgift i hur man kommunicerar frågan framöver. Till våren är det alltså upp till bevis när det gäller om kommissionen lever upp till sina egna löften.

När det kommer till frågor som dem om underlättande av vindkraftsutbyggnad och skogsövervakning, där lagförslagen redan har presenterats och är ganska svaga, är det av yttersta vikt att kommissionen nu jobbar för att skärpa förslagen och skapa enighet i frågorna under de stundande trilogförhandlingarna.

Gemensamt i många av dessa frågor är hur bland annat Moderaterna och KD agerar i Europaparlamentet. Just dessa partier brukar vara noga med att lyfta fram att Sveriges del i klimatförändringarna är liten och att det är viktigare hur bland annat EU agerar. Men när väl frågorna hamnar på EU:s bord röstar ofta dessa partier, tillsammans med övriga partier i EPP, tillsammans med ytterhögern i parlamentet och bromsar utvecklingen av en kraftfullare klimatlagstiftning. Hur Moderaterna och KD agerar och om deras partigrupper väljer att samarbeta med gröna, socialdemokrater och liberaler eller med ytterhögern är avgörande för Europas framtid. Kommissionen är en politisk organism. Vilka lagförslag de lägger fram handlar om de politiska majoriteterna både i rådet och i parlamentet. Det är alltså av yttersta vikt även hur våra representanter i Bryssel agerar när det gäller att få kommissionen att gå vidare med en del förslag.

Herr talman! Slutligen: En del av kommissionens arbetsprogram gäller finansieringen av den så kallade Ukrainafaciliteten. Det stödet är såklart mycket viktigt, och vi står enade i riksdagen kring dess vikt och stödet generellt till Ukraina. Däremot anser vi i Miljöpartiet att faciliteten inte bör klassificeras som bistånd i enlighet med den definition som används av biståndskommittén vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD-Dac. Därför yrkar jag bifall till reservation 3, som är en motivreservation.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaren.

Det är lite synd att regeringen duckar i frågan om terrorlistning av revolutionsgardet och pekar på olika juridiska teknikaliteter. Men det är något annat jag saknar. Jag saknar den humanitära röst som Sverige traditionellt sett har varit - den röst som alltid står upp för mänskliga rättigheter och för civila människors liv, oavsett var i världen de utsätts för hot.

När civila dör på Gaza och omvärlden kräver eldupphör återupprepar regeringen enbart mantrat om Israels rätt till försvar. När Turkiet attackerar kurdiska byar i Syrien och Irak med civila dödsfall som följd är regeringen tyst av rädsla för att stöta sig med en alltmer despotisk Erdogan. Och när revolutionsgardet slår ned mot demonstrationståg, fängslar oskyldiga och avrättar personer i fruktansvärda mängder är det tyst från regeringen. Var är den humanitära rösten? Var är rösten som står upp för civila liv oavsett var i världen de utsätts för hot? Var är rösten som står stark mot orättvisor, som vågar trotsa och som vågar kritisera auktoritära regimer?

Det är dags nu att vara den rösten, Tobias Billström.

Fru talman! Först och främst vill jag rikta ett stort tack till Alireza Akhondi, som har initierat dagens viktiga interpellation. Jag vill även tacka utrikesminister Billström för att han har kommit hit för att svara på frågorna.

Sedan Hamas fruktansvärda terrorattacker mot Israel den 7 oktober - och medan Israel har genomfört sin·vedergällningsaktion i Gaza, med över 15 000 dödade varav drygt en tredjedel är barn - har det skett andra grymheter i världen. Man nyttjar världens fokus på Israel och Hamas för att kunna genomföra andra brott i skuggan av den humanitära katastrof och de krigsbrott som pågår i Gaza. Ett exempel på detta är det vi är här för att diskutera i dag, nämligen Iran och framför allt Irans revolutionsgarde.

Under de 58 dagar som kriget mellan Hamas och Israel pågått har regimen i Iran avrättat 127 människor varav minst ett barn. Flera av de avrättade är demonstranter som protesterat mot regimen sedan Jina Aminis död i september förra året, alltså personer vars enda brott är att de har stått upp för ett fritt och demokratiskt Iran och för de mänskliga rättigheter som för oss är så självklara att vi knappt reflekterar över dem.

Revolutionsgardets grymheter sker dock inte enbart i Iran utan sträcker sig långt utanför landets gränser, vilket vi har hört exempel på. Även i Europa och i Sverige förföljs exiliranier och andra, och sedan 2012 har revolutionsgardet genomfört minst 33 olika terrorattentat i Europa. Som om det inte var nog med att förfölja och attackera oliktänkande exiliranier har revolutionsgardet tydligt visat var de står i Ukrainakriget genom att både skicka drönare till Ryssland och stationera ett antal viktiga militära experter i Moskva för att bistå Ryssland i dess folkrättsvidriga invasion av Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alireza, Alexandra och Kadir har ställt utmärkta frågor till utrikesministern. Jag undrar också om utrikesministern har kallat upp Irans ambassadör för att protestera mot de senaste veckornas massiva avrättningar i Iran eller om utrikesministern på annat sätt offentligt har protesterat mot den fruktansvärda utveckling vi har sett i Iran.

Herr talman! Min fråga riktar sig till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje. Idén till frågan kommer från mina två praoelever Tilda och Sofia, som även sitter på läktaren i dag och följer denna frågestund.

Hemtjänsten sysselsätter fler än 100 000 personer, varav en stor andel är utrikes födda. I höstas klubbades en ny lag om höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare. Jag undrar därför vad den konsekvensutredning som jag tar för givet att regeringen har låtit genomföra säger om vad den nya lagen får för konsekvenser de kommande tio åren för hemtjänstens möjlighet till personalförsörjning och möjlighet att genomföra sitt uppdrag.

Herr talman! Ockupationen av Palestina och den diskriminering av palestinier som råder är grundorsaken till våldsamheterna som föder extremerna på båda sidorna av denna konflikt. Det är civila i Palestina och i Israel som betalar priset med sina liv för ett cyniskt maktspel. Och det är det som vi nu bevittnar med sorg och ilska. Attacker mot civila kan aldrig rättfärdigas och kommer enbart att leda till ytterligare våld och ytterligare lidande.

Herr talman! Miljöpartiet kräver att regeringen agerar i alla tillgängliga diplomatiska och inofficiella kanaler för ett omedelbart eldupphör och inte bara pauser, att gisslan återförs till sina familjer, att en humanitär korridor upprättas så att humanitärt bistånd når fram till de drabbade, att svenskt humanitärt bistånd stärks, att folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser utreds och att Sverige verkar för att få till stånd fredsförhandlingar för en hållbar tvåstatslösning.

Herr talman! Till slut en blinkning till våra grannar i söder, eftersom vi fortfarande har yttrandefrihet här i Sverige:

Vom Fluss bis zum Meer werden Palästina und Israel frei sein.

Med detta vill jag tacka utrikesministern och alla övriga meddebattörer i denna interpellationsdebatt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lorena Delgado Varas (V).

Herr talman! Jag delar utrikesministerns syn att det är diplomatiska lösningar som nu behövs samt att FN och EU är viktiga aktörer som kan och bör sätta press på de krigförande parterna. Dock tror jag att min och utrikesministerns syn går isär när det gäller i vilken utsträckning press ska utövas gentemot Israel. De diplomatiska ansträngningar som just nu görs stoppar inte våldet.

Principen om skyldighet att försvara, responsibility to protect eller R2P, kom till efter att världssamfundet varit för långsamt med att agera i tidigare konflikter där krigsförbrytelser begåtts. Det finns nu en överhängande risk för att man inte förrän den akuta konflikten på Gazaremsan eventuellt tar slut kommer att kunna bestämma sig för huruvida krigsbrott har begåtts av den ena eller den andra parten. Frågan är hur vi kan göra denna bedömning snabbare så att världssamfundet kan agera kraftfullt och verkligen se till att redan i dag skydda alla civila som utsätts för attacker.

I detta fall handlar det om ett ockuperat territorium utan självständig stat, erkänd regering eller armé - det som vanligtvis fastställs som första linjen för civilt skydd, enligt R2P. När ockupationsmakten är den som begår grymheterna, i strid med internationell rätt, är det vårt ansvar som medlemmar i ett världssamfund att agera.

Herr talman! Israels respons sker inte i ett vakuum. Vi ser nu att Israel beväpnar bosättare på Västbanken. Vi hör uttalanden från israeliska ministrar som talar om palestinska civila på ett avhumaniserande sätt. Israel bär ansvar för denna utveckling. Som ockupationsmakt är Israel skyldigt att skydda civila och se till att barnen har tillgång till undervisning och hälsovård. I stället utsätter Israel civila för ett hänsynslöst våld.

Bland annat Amnesty International säger sig ha hittat starka bevis för krigsbrott från Israels sida under de senaste stridigheterna. Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter finns det bevis för att både Hamas och Israel har begått krigsförbrytelser.

Sverige måste verka för att folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser utreds och agera utifrån folkrättsprincipen responsibility to protect. Detta är vår skyldighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag undrar fortfarande hur utrikesministern anser att Sverige nu bör agera för att leva upp till principen responsibility to protect.

(Applåder)

Herr talman! Dagens interpellation handlar om ansvar. Jag vill inleda med att säga att det vilar ett tungt ansvar på både Hamas och Israel att inte eskalera situationen så att ännu fler civila drabbas. Men ett ansvar vilar även på Sverige och världssamfundet. Vi måste göra gemensamma ansträngningar för att sätta stopp för den våldsspiral som vi nu bevittnar. Hur detta ser ut och vad vi väljer att göra är avgörande för hur utvecklingen kommer att se ut i Palestina och Israel. Även det vi väljer att inte göra har betydelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Den 27 oktober valde Sverige att lägga ned sin röst i FN:s generalförsamling när församlingen röstade om en resolution som uppmanade till skydd av civila och respekt för internationell humanitär rätt. Utrikesministern pekar i sitt svar på att bland annat Norge tillsammans med Sverige röstade för Kanadas tillägg till den resolutionen. När det tillägget föll valde Norge att rösta för resolutionen i sin helhet, men Sverige valde att lägga ned sin röst.

Den 31 december 2022 lade Sverige ned sin röst när samma församling röstade om en resolution om att säkerställa respekt för internationell humanitär rätt och internationell MR-rätt i de ockuperade palestinska områdena och pekade ut detta utredningsansvar till Internationella domstolen.

Herr talman! Sedan Israel inledde sin motattack mot Hamas har minst 15 000 palestinier i Gaza dödats. Drygt 30 000 är skadade, och närmare 4 000 personer saknas och förmodas ligga begravda under rasmassor. Hälften av dessa är barn.

Israel agerar nu på ett oproportionerligt sätt och sätter civila i stort lidande och nöd. Israel har effektivt skurit av elektricitet, tillgång till vatten och drivmedel samt införsel av mat och mediciner. De eftergifter som Israel gjort i form av humanitära pauser och att de släppte igenom lastbilar när gränsen mot Egypten öppnades är långt ifrån tillräckliga.

Det är Miljöpartiets mening att vi måste göra allt för att få Israel att stoppa bombningarna och upphöra med blockaden så att riktiga humanitära korridorer till Gaza kan upprättas. Israel har en rätt att försvara sig mot terror. Men det försvaret måste ske i enlighet med folkrätten och på ett sätt som minimerar antalet civila offer. Vi har sett genom de fyra större krig som har utkämpats i Gaza de senaste decennierna att så sällan har varit fallet.

Herr talman! Hur bör världssamfundet agera när en stat använder sig av en folkrättsligt skyddad rätt, det vill säga Israels rätt att försvara sig, för att samtidigt agera på ett sätt som är i strid med folkrätten? Det är det vi ser i dag när Israel tvångsförflyttar civila och bombar sjukhus och andra civila mål. Hur många civila ska behöva dö innan världssamfundet säger stopp?

Det är bekymmersamt att så få världsledare nu kritiserar Israel. Det är ett svek mot det palestinska folket och alla de civila som just nu genomlever ett helvete på jorden.

Herr talman! Hur ser utrikesministern på Israels roll som ockupationsmakt och dess ansvar för att skydda de civila i de ockuperade områdena?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Joar för den ytterligare frågan.

Självklart vill jag att alla ska ta avstånd från terrorism, även i det här fallet. Däremot finns olika skäl till att olika organisationer väljer att uttrycka sig på olika sätt. Vi har fått se exempel tidigare, nämligen att för att över huvud taget agera som en oberoende part i Gaza eller på Västbanken går det inte att säga vissa saker om Hamas. Då blir man av olika skäl attackerad. Det är såklart inte okej, men det är inte upp till mig att recensera hur andra organisationer uttrycker sig i konflikten. Så länge de tar avstånd från allt dödande av civila och attacker mot civila räcker det långt.

Självklart vill jag att fler tar kraftigare avstånd från de attacker som vi har sett från Hamas sida. Jag skulle också vilja se att fler tar avstånd från det fruktansvärda lidande som civila drabbas av nu, framför allt i Gaza.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Antisemitism är aldrig okej, oavsett i vilken form den sker.

Jag vill också framföra att Fridays for Future inte är en del av Miljöpartiet, och jag tar inget ansvar för hur de agerar i olika frågor. Det har förekommit att vi har deltagit i samma demonstrationer i klimatfrågan, men de får ta ansvar för sina uttalanden i det här skedet. Vi ger inga pengar till Fridays for Future; och de får inga pengar av oss. Vi har över huvud taget inga ekonomiska band. Frågan bör snarare ställas till Fridays for Future än till oss i Miljöpartiet.

Fru talman! "Så stora fel" tycker jag i det här sammanhanget kanske är lite missvisande, för de eventuella misstag som har skett och som min kollega från Vänsterpartiet har redogjort för i tidigare debattinlägg utgör ju någon promille.

Att utifrån det stoppa allt bistånd i stället för att se över vad man kan justera är helt vansinnigt. Att stoppa allt bistånd till de palestinska organisationerna utifrån att någon promille av biståndet har hamnat i fel händer är ju en form av fortsatt kollektiv bestraffning.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Berntsson, för en väldigt viktig fråga! Det är självklart att det sker översyner hela tiden av det bistånd som Sverige ger. Det gäller även biståndet till Palestina. Man har varit väldigt noga under de senaste de decennierna med att verkligen nagelfara vad pengarna går till.

Det här är en översyn som sker kontinuerligt. Att däremot stoppa biståndet när det behövs som allra mest är helt vansinnigt, för det är just nu som vi ser de katastrofala följderna av att det inte kommer in mat och av att civilorganisationer inte kan hjälpa till med sitt arbete och så vidare i de palestinska områdena. Nu mer än någonsin behövs biståndet.