Jacob Risberg

Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaren.

Landsbygdsministern hänvisade till att vi inte pratar så mycket om äganderätten, men jag tycker att alla fyra interpellanter faktiskt har pratat om just äganderätten och velat lyfta fram den. Problemet är ju att skogsägarna är i händerna på skogsindustrin. De pressas till avverkningar. Framför allt pressas de till kalavverkningar eftersom det inte finns några incitament att göra på annat sätt eller tillgänglig kunskap om alternativen. Det är detta som är det stora problemet.

Landsbygdsministern hävdade också att han inväntar en massa utredningar, men allt behöver ju inte utredas - en hel del av det som redan finns går att bygga på och göra mer av. Man skulle till exempel kunna höja anslagen till skydd av värdefull natur; det behövs inga utredningar för det. Man skulle kunna införa omställningsstöd riktat till enskilda skogsägare för att kunna ställa om till ett mer hållbart skogsbruk. Man skulle kunna satsa ännu mer på kompetensutveckling för entreprenörer som utbildar sig inom hyggesfritt skogsbruk. Man skulle kunna ge mer pengar till Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets oberoende rådgivning till skogsägare för klimatanpassning och hyggesfria skogsbruksmetoder. Man skulle också kunna införa skogslån till markägare som vill ställa om men som av ekonomiska skäl inte kan avstå från slutavverkning.

Problemet är snarare att antalet hållbara förslag från den här regeringen vad gäller skogsbruk är ungefär lika litet som antalet träd på ett kalhygge. Man hänvisar mycket till att det finns valfrihet, men jag undrar varför 97 procent av dessa 300 000 skogsägare väljer kalhyggesmetoder om det nu finns riktig valfrihet. Jag vet att många av dem skulle vilja se andra typer av metoder.

Jag vill återigen fråga landsbygdsministern vilka åtgärder han tänker vidta för att skogsägare ska ha fler alternativ för att tjäna pengar på sin skog än att kalavverka den.

Fru talman! Dagens interpellationsdebatt handlar om den enskilda markägarens förutsättningar att kombinera ett lönsamt skogsbruk med att bidra till större klimatnytta och starkare biologisk mångfald. Det är otroligt glädjande att se en snabbt växande rörelse på marknivå där enskilda skogsägare, företag och föreningar driver på för omställning till hyggesfria och mer naturnära metoder.

Häromåret skrev över 250 skogsägare under ett upprop i Svenska Dagbladet där de krävde en omställning till ett mer naturnära skogsbruk. När Ulf Kristersson i valrörelsen 2022 skickade brev till Sveriges alla skogsägare fick han följande svar från en markägare: Kan du förklara för mig hur det är bra för min äganderätt att dra ned de pengar som avsätts för att betala skogsägare som vill skydda sin skog från avverkningarna, så att den enda vägen framåt blir att fortsätta att avverka till underpriser för att tillgodose industrins behov av billigt virke?

Det är en synnerligen relevant fråga.

De senaste åren har allt fler initiativ tagits av organisationer och företag med fokus på hyggesfritt och naturnära skogsbruk, däribland Sveaskogs 2 000 hektar stora hyggesfria zon i Tiveden, det geografiskt närliggande markägarprojektet Naturnära Skogsbruk i Tiveden, föreningar som Skogens Mångbruk och företag som Plockhugget.

Gemensamt för alla dessa initiativ är att de har just markägarnas lönsamhet i fokus. Omställningen till mer naturnära skogsbruksmetoder handlar om ökad valfrihet för markägarna, inte inskränkt äganderätt. Det råder alltså ingen brist på nyskapande krafter som försöker förändra svenskt skogsbruk, men motståndet - politiskt frontat av Tidöregeringen - är starkt.

I dag levereras den första delen av regeringens skogsutredning. Utredaren har fått i uppdrag av regeringen att förenkla avverkning och stimulera produktion. Bakom direktiven döljer sig starka intressen som pressar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avverkningen i Sverige har de senaste åren nått historiskt höga nivåer, vilket har lett till att det nu råder brist på skog att hugga ned. Men vad vi hittills har sett av skogsutredningen fokuserar den på att göra det ännu lättare för skogsindustrin att avverka mer i stället för att hjälpa alla de markägare som vill gå över till mer hållbara och lönsamma sätt att bruka sin skog.

Expertmyndigheterna konstaterar att det inte kommer att ske någon uppskalning av hållbara, naturnära skogsbruksmetoder om inte regeringen går fram med konkreta åtgärder. Myndigheterna har lagt fram en rad förslag på åtgärder, men regeringen har inte agerat på någonting.

Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är därför: Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att det ska finnas fler alternativ för skogsägare att tjäna pengar på sin skog än att kalavverka skogen?

Fru talman! Sverige ska vara en internationell röst för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. När världen står inför flera kriser, som klimatkrisen, utarmningen av den biologiska mångfalden och pushbacken för kvinnors och flickors rättigheter, måste Sverige vara en stark röst internationellt. När rättigheter inskränks och säkerhetsläget försämras är det inte tid att backa från våra internationella åtaganden. Tvärtom är det då Sverige måste stiga fram.

Men det ser vi tyvärr inte i den här budgeten. Regeringens reformagenda är i stället ett bakslag för den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken och ett tydligt avsteg från de värden som framhölls då Sverige drev en feministisk utrikespolitik.

De senaste årens kriser har varit allra tuffast för redan fattiga länder, och det är deras invånare som har drabbats hårdast av klimatkrisen, pandemin, kriget i Ukraina och de ökade råvarupriserna.

Mer stöd behövs på flera fronter. Det är Miljöpartiets politiska övertygelse att vi i Sverige klarar av att möta kriserna i vårt närområde, bland annat genom vårt stöd till Ukraina, samtidigt som vi fortsätter att ha en generös biståndsnivå globalt. Vi ska inte skicka notan för stödet till Ukraina till världens fattigaste, vilket regeringen nu gör.

Fru talman! Det finns mycket att ta upp i den här debatten, men jag kommer att koncentrera mig på tre punkter.

För det första vill vi återställa biståndsramen till 1 procent. Regeringens aviserade minskning av biståndsramen innebär att vi kommer att gå under FN:s mål om 0,7 procent av bni i bistånd till 2028, enligt nuvarande prognoser. Det är inget annat än en skandal. Att regeringen sänker sina ambitioner om att vara med och skapa en bättre värld är inte oväntat men djupt beklagligt. Regeringens besked är dåliga nyheter för arbetet för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter runt om i världen. Framtiden för miljontals människor ser plötsligt ännu mörkare ut.

Miljöpartiet avvisar regeringens sänkning och återställer i stället biståndet till 1 procent för kommande tre år. Vi vill använda biståndet till att påskynda utfasningen av fossil energi och möjliggöra att investeringar i förnybart också når de allra fattigaste. Vi vill också att Sverige ska vara en ledande kraft för klimaträttvisa i den globala klimatomställningen och investera i klimat- och miljöarbete i fattiga länder.

Vi vill att Sverige ska driva en feministisk utvecklings- och utrikespolitik som sätter fokus på kvinnors rättigheter, politiskt deltagande, ekonomisk egenmakt, inflytande över fredsarbete, frihet från våld och rätten till reproduktiv hälsa.

Vi vill att Sverige ska fortsätta vara en ledande givare och partner för människor på flykt och människor som riskerar svält. Vi vill även stoppa skatteparadis samt kapital- och skatteflykt undan fattiga.

Vidare vill vi stärka den svenska fredsrörelsen. Inför 2024 kapade regeringen det statliga ekonomiska stöd som i 100 år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. I en tid med ett försämrat säkerhetspolitiskt läge är det fredsfrämjande arbetet än viktigare. Vi återställer och dubblerar stödet till fredsorganisationerna med en satsning på totalt 40 miljoner.

Miljöpartiet vill också öka stödet till FN. Kärnstöd till FN-organisationer behövs för att de ska kunna vara snabbfotade och sätta in åtgärder vid akuta kriser. Trots detta har regeringen i stället dragit ned stödet till flera viktiga FN-organ de senaste åren. Regeringen stryper allt stöd till Unaids och har också minskat finansieringen av UN Women, UN Peacebuilding Fund, den gemensamma fonden för Agenda 2030, UNFPA och UNDP under 2023-2024.

Samarbete är avgörande i en svår tid med svåra utmaningar, som dem vi står inför just nu. Då krävs mer stöd till FN-organ - inte mindre. Vi avvisar regeringens neddragningar till internationella organisationer och satsar ytterligare 200 miljoner kronor för att öka stödet till FN-organ.

Fru talman! För det andra säger vi nej till avräkningar för asylmottagande. Miljöpartiet är emot ett urholkat bistånd där kostnader för att ta emot flyktingar i Sverige tas från biståndet. Vi vill att avräkningarna minimeras. Biståndet ska gå till att bekämpa fattigdom, inte till administrativa kostnader eller nationellt arbete. Vi avvisar därför regeringens avskrivning för asylsökande och skyddsbehövande inom utgiftsområdena 8 och 13.

Migrationsverket kommer att bli en av de största mottagarna av svenskt bistånd 2025, då 2,6 miljarder kronor ska gå till att bland annat täcka kostnader för boenden, trots att många flyktingboenden just nu står tomma. Regeringen har också lanserat sin nya strategi för migration. Strategin upprepar hur verksamheten ska minska migrationen till Sverige och öka återvandringen och antalet tvångsutvisningar. Det är inte biståndets roll, och detta bryter mot de biståndsregler som Sverige ska följa genom OECD-Dac. Det handlar om 350 miljoner skattekronor som i stället borde gå till att hjälpa hungriga och bekämpa klimatförändringar.

Regeringen säger att det ska finnas stärkta synergier mellan bistånd och migration. Det betyder i klarspråk att pengar som skulle användas för att lyfta människor ur fattigdom och förtryck i stället används för att betala tomma mottagarplatser för asylsökande. Det är ineffektivt och missar målet.

Det finns synergier mellan bistånd och migration, men då bör man satsa på ett fortsatt starkt utvecklingsbistånd. När människor genom samarbete får stöd och hjälp att stanna kvar trots tuffa utmaningar, då minskar migrationen. Med det sagt är utmaningarna med de klimatförändringar som väntas enorma, så vi måste alla arbeta tillsammans på bred front.

Fru talman! Det tredje jag vill lyfta fram är att regeringen avskaffar PGU, politiken för global utveckling. Regeringen avvecklar den politik som har lagt grunden för Sveriges globala utvecklingsansvar och varit en hörnsten i Sveriges globala engagemang sedan 2003. PGU var ett banbrytande och visionärt steg för att säkerställa att Sveriges politik på alla områden, inte bara inom biståndet, bidrar till en mer hållbar och rättvis global utveckling. Beslutet motiveras med att regeringens arbete med PGU numera huvudsakligen bedrivs inom ramen för genomförandet av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling.

Vad detta betyder i praktiken är högst oklart. Regeringen lade nämligen ned Agenda-2030-kansliet tidigare i år. Man har också strukit att alla myndigheter ska rapportera sitt arbete med Agenda 2030 och skurit ned budgeten för uppföljningen av målen.

Neddragningarna för arbetet med Agenda 2030 och avskaffandet av PGU är bara ytterligare tecken på att regeringen vänder de globala utmaningarna ryggen och avstår från att låta Sverige spela en ledande roll i det arbetet.

Fru talman! Slutligen vill jag bara påpeka att betydelsen av regeringens reformagenda fortsatt är höljd i dunkel. Man säger en sak med fina skrivningar men följer inte upp med satsningar. Exempelvis ser vi tydliga skrivningar och uttalanden om jämställdhet och SRHR, men verkligheten är en annan.

Nej, regeringens reformagenda går i en annan riktning. Den feministiska utrikespolitiken är avskaffad, andelen bistånd med en jämställdhetskomponent minskar och även andelen av svenskt bistånd som går till sexuell och reproduktiv hälsa minskar. I stället är det svenska intressen, migration och exportfrämjande som står högst på agendan.

Att regeringen backar från globalt ansvar undergräver Sveriges trovärdighet och inflytande i det internationella samarbetet. Sverige behöver en feministisk utrikes- och biståndspolitik som vågar möta de globala utmaningarna med kraft.

Fru talman! Jag avslutar med ett talande citat från Sveriges radios Ekot i morse. Där intervjuade man en ledare från den kambodjanska MR-organisationen Licadho, som från årsskiftet blir av med sitt stöd från Sida trots att MR- och demokratiutvecklingen i Kambodja går kraftigt bakåt. Naly Pilorge, som leder Licadho, säger om beslutet att avsluta stödet, fritt översatt: Det här är väldigt osvenskt. När ska ni finna er själva igen?

Fru talman! Det undrar jag också.

Med detta vill jag passa på att önska mina utskottskollegor, utskottskansliet, kammarkansliet och talmannen en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)

Fru talman! Vi kommer inte att komma överens här. Jag tror att vi har lite olika syn på vilka insatser som är bäst för att minska bosättarvåldet.

Men jag vill lyfta fram en annan fråga som har varit uppe i debatten, och den gäller effektiviteten kring biståndet. En del av oss i utrikesutskottet var i New York i början av hösten och träffade flertalet FN-organ där. Någonting som var väldigt talande från flera av dem var att de får fler och fler mandat och att det är fler och fler saker som de ska göra men att de har mindre och mindre pengar. Och dessa pengar är ofta öronmärkta utifrån vissa projekt.

Samtidigt vet vi att kärnstöd till en hel del av dessa organisationer ibland är det som är allra mest effektivt. Det gör att dessa stora organisationer kan vara snabbfotade, att de kan förflytta sina positioner, att de kan samordna och så vidare. Vi har sett det när den fullständiga invasionen av Ukraina skedde. Då var UNDP där väldigt snabbt och styrde upp saker och ting. Vi såg det i Afghanistan när talibanerna tog över. Då var UNDP en av få organisationer som var kvar över huvud taget. Vi ser ungefär samma sak i Syrien nu. Snabba omvärldshändelser gör att det krävs att en del av dessa stora organisationer har tillräckligt mycket pengar för att kunna vara väldigt effektiva och väldigt flexibla.

Samtidigt ser vi att den svenska regeringen tar bort allt stöd från en av de största organisationerna, Unaids. Det blir ett minskat stöd till UN Women och ett minskat stöd till UN Peacebuilding Fund, UNFPA och även till UNDP, samtidigt som regeringen säger sig vilja öka effektiviteten i biståndet.

Jag undrar därför: Hur går detta egentligen ihop?

Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för hennes anförande. Jag hade inte tänkt lyfta fram just Palestinabiståndet. Men med tanke på de svar som vi har fått tvingas jag ändå göra det. En hel del av de organisationer som ledamoten Thorell pratar om är organisationer som framför allt jobbar i Israel och på Västbanken och inte alls i samma utsträckning i Gaza. Framför allt gäller det Ekumeniska följeslagarprogrammet som inte har haft någon verksamhet i Gaza sedan 2006 eller 2008 eftersom det har varit för osäkert att vara där. Jag är lite osäker på årtalet.

I den nya Palestinastrategin från regeringen nämner man inte ordet ockupation lika mycket. Man lägger inte lika mycket tyngd vid det. Däremot pratar man väldigt mycket om en tvåstatslösning, vilket är positivt. Man är också väldigt bekymrad över det ökade bosättarvåldet. Bosättarvåldet är framför allt det våld som sker på Västbanken och i östra Jerusalem. Då är det organisationer som Breaking the Silence, en israelisk organisation, och svenska Ekumeniska följeslagarprogrammet, som är en del av kyrkan i världen, som agerar där och som bevakar vad bosättarna gör. De rapporterar och har även en lugnande effekt på just bosättarvåldet.

Samtidigt finns en del av de palestinska organisationerna, som al-Haq, som framför allt undersöker MR-brott som sker från israelisk sida men framför allt från den palestinska myndigheten.

Ska vi ha en tvåstatslösning? Ska det finnas en möjlighet för det? Om vi släpper biståndet till Gaza för stunden och bara funderar på hur vi skulle vilja att samhället utvecklas i resten av Palestina, då krävs det att vi har denna typ av organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter, som jobbar med demokratisering och som jobbar mot det bosättarvåld som även regeringen säger sig vara emot.

Jag undrar därför: Hur ska vi satsa på detta när man drar undan detta bistånd?

Fru talman! Tack för svaret, Yasmine!

Jag känner inte att jag blev särskilt mycket klokare, för jag förstår fortfarande inte på vilket vis saker och ting blir mer effektiva. Det enda jag hör är att ni omlokaliserar en massa pengar. Jag hör inga direkta insatser som gör att det blir mer effektivt.

Ledamoten hävdar bland annat att genom att man tar bort en del projekt eller strategier som inte ger tillräckliga resultat blir det mer effektivt. Då skulle jag vilja veta vilka projekt eller strategier det är som man anser inte ger tillräckliga resultat och som man alltså skär bort nu.

Ledamoten lyfter också upp att man kanaliserar mer pengar genom att försöka få mer handel. Det kan finnas poänger med det, men man har justerat regleringsbrevet till Exportrådet. Man pratar väldigt mycket om att biståndet ska vara effektivt och transparent. Det var också ord som Yasmine Eriksson tog upp här. Men när det gäller effektivitet och transparens blir jag lite fundersam.

Det står i regleringsbrevet till Exportrådet att när det återrapporterar kan affärssekretess råda. Det vill säga att transparensen minskar vad gäller biståndet som går till Exportrådet.

Sedan ska man rapportera varje år vad man har använt pengarna till, men det står också att man inte behöver rapportera utifrån biståndets mål. Vi vet alltså inte huruvida man har levt upp till biståndets mål. Vi vet helt enkelt inte om de pengarna över huvud taget kommer att göra biståndet mer effektivt.

Det är ändå biståndspengar man tar och flyttar över till Exportrådet. Samtidigt ska man göra biståndet mer effektivt. Men hur kan vi veta ifall det blir mer effektivt om det inte ska rapporteras utifrån biståndets mål? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Jag undrar också vilka strategier eller projekt det är som inte varit tillräckligt bra som man helt enkelt stryker.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Det var flera saker som Yasmine Eriksson sa som jag faktiskt kunde hålla med om. Det handlar ju väldigt mycket om att minska orsakerna till att folk tvingas på flykt, att minska klimatutsläppen och oron i världen och att öka demokrati och mänskliga rättigheter. Där tror jag att vi är ganska mycket överens.

Jag måste ändå hålla med föregående debattör från Socialdemokraterna, för jag får inte heller riktigt ihop det här med effektiviteten.

Att man nu skär ned på biståndet vet vi alla. Ledamoten menar att man samtidigt gör det mer effektivt. Men vad exakt är det som blir mer effektivt? Vad är det som gör att vi kommer att lyfta fler personer ur fattigdom? Vad är det som gör att det kommer att förhindra fler oppositionella från att fängslas? Vad är det som gör att ni ökar andelen mänskliga rättigheter och minskar övergreppen i världen? Vad exakt är det som gör att ni kommer att få fler barn i skola? Vad exakt är det som gör att det blir fler säkra förlossningar runt om i världen? På vilket vis ökar ni med förändringen av biståndet till exempelvis sexuell och reproduktiv hälsa för kvinnor när ni samtidigt skär ned det så kraftigt?

Ni säger hela tiden att biståndet blir effektivare. Men vi har inte sett någonting som gjort att saker och ting har blivit mer effektiva och att flera personer verkligen kommer att gynnas av biståndet. Det skulle ju vara det enda sättet att kunna se om biståndet har blivit effektivare, så det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Fru talman! Min fråga går till energi- och näringsminister Busch. Senast jag ställde en fråga till statsrådet tyckte hon att jag var både otrevlig och okunnig, så i dag ska jag försöka hålla en vänligare ton.

I radions Ekots lördagsintervju i augusti sa statsrådet att vi i år beräknas betala 8 miljarder i kostnader för att nedreglera och balansera ut vindkraften, som kommer och går bäst den vill.

Därför undrar jag å det vänaste: Menar statsrådet verkligen att alla dessa 8 miljarder beror på vindkraften? Är det inte så att mer än hälften av dessa 8 miljarder är kostnader för att klara snabbstopp i kärnkraft samt plötsliga stopp i ledningar till grannländer? Och bör inte producenterna själva betala för de marginaler som krävs för att klara av snabbstopp i dessa reaktorer? Kostnaden för dem är ju hundratals miljoner per snabbstopp. Ska dessa kostnader verkligen hamna på våra elnätsräkningar? Tack på förhand, statsrådet!

Fru talman! Tack, Joar, för frågan!

Det här är ju en skala. Autonoma vapen är inte bara ett enda vapensystem. Det är också en skala hur pass autonoma vapensystemen är. Någonstans där måste det såklart finnas regleringar och någon typ av förbud.

Jag växte upp bland annat på 80-talet och lärde mig hur man skulle skydda sig mot kärnvapenkrig. Det var ett extremt jobbigt läge, när vi även hade kränkningar av svenska farvatten av ubåtar - kärnbestyckade ubåtar. Jag minns det här hotet. Jag minns skräcken för ett kärnvapenkrig. Samtidigt lyckades man utveckla och diskutera fram nya avtal. INF-avtalet skrevs under på 80-talet av Reagan och Gorbatjov.

Det går att föra dialog även samtidigt som vi ser att världen blir alltmer upphettad. Vi måste våga tro på det. Vi kan inte bara satsa på ökad militarisering och ökad upprustning och tro att det får dessa skurkar att inte använda den här typen av vapen. Det funkar inte så.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 december.)

Fru talman! Tack, ledamoten Forssell, för frågorna!

För 100 år sedan fanns inte många av de konventioner vi har i dag som reglerar vad man får och inte får göra i krig. Det fanns till exempel inga konventioner mot biologisk krigföring eller biologiska vapen. Det fanns inga konventioner mot kemvapen. Under de senaste 50-100 åren har vi utvecklat den här typen av konventioner, och de allra flesta stater följer dem eftersom de inser att det ligger även i deras intresse att följa dem.

När det nu utvecklas nya vapensystem måste vi vara snabba med att upprätta internationella regler även för den typen av vapensystem. Det sker fortfarande brott mot kemvapenkonventionen. Betyder det att den är verkningslös? Absolut inte! Men det måste innebära att vi genom konventionerna också har möjlighet att straffa dem som bryter mot dem. Hade vi på den tiden då man fortfarande använde kemvapen svarat genom att utveckla våra egna kemvapen i stället för att arbeta för att få ett förbud mot dem hade vi fått en helt annan, mycket värre, världsordning än den vi har i dag.

Samtidigt som vi ser att de här vapnen utvecklas måste vi vara snabba med att börja diskutera den här typen av vapensystem, för självklart ligger det även i Kinas och Nordkoreas och Rysslands intresse att inte bli anfallna av autonoma vapen. Det är jag övertygad om att de förstår, på samma vis som de inte vill bli attackerade av vare sig kemvapensystem eller biologiska vapensystem.

Fru talman! Jag lyssnade enbart på vad ledamoten sa i anförandet och skrev ned det samtidigt som han sa det. Det är klart att man kan tolka saker och ting olika, men just den meningen tyckte jag var lite märkvärdig. Det gällde kanske ordet "våra". Jag får be om ursäkt om ledamoten tycker att jag har vantolkat honom.

Jag är glad att höra att vi inte på något vis avviker från den linje vi haft tidigare. Jag skulle dock vilja se ett ännu starkare arbete för ökad internationell nedrustning. Samtidigt som vi rustar ned måste vi få Kina, Ryssland, Nordkorea, Iran, Israel och övriga kärnvapenstater att arbeta för att minska mängden kärnvapen i världen. Detta hör man över huvud taget inget om från regeringspartierna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Olsson för frågan, eller uppmaningen att ta tillbaka någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Jag antecknade medan ledamoten talade om att man kunde önska att man levde i en värld utan kärnvapen men att vi tvingas ha kärnvapen när de stora diktaturerna har dem. Det är just detta jag tar fasta på. Är det så att även Sverige bör ha kärnvapen? Jag skulle gärna vilja veta hur kärnvapen gör världen säkrare. På vilket vis skulle ännu fler kärnvapen göra Sverige till ett tryggare och säkrare land? Det har ledamoten inte svarat på.

Fru talman! I dag har vi här i kammaren debatterat sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande om totalförsvaret och den säkerhetspolitiska inriktningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Oavsett vad Moderaterna står här i kammaren och påstår att Miljöpartiet tycker och inte tycker är vi eniga i mycket vad gäller förstärkningen av det svenska försvaret och den säkerhetspolitiska inriktningen framåt, men det finns såklart även olikheter partierna emellan.

Vi håller med om att säkerhetsläget såväl i Sveriges närområde som globalt präglas av instabilitet och oförutsägbarhet. Helgens händelser i Syrien, där Assadregimen nu har fallit efter 50 år av auktoritärt styre, är ett tydligt exempel på det. Vi vet inte heller vad som följer; Syrien är för uppdelat mellan olika stridande parter, ofta extremistiska, med olika agendor för att vi ska våga se något hållbart ljus i tunneln.

Problemet med den här typen av säkerhetshändelser är att ryggmärgsreflexen från majoriteten verkar vara att enbart satsa på militära lösningar och upprustning. Det är i dessa oroliga tider som vi måste våga tro på en annan framtid - en framtid som bygger på ökad demokratisering, mänskliga rättigheter och ökat ekonomiskt välstånd. Svaret på händelserna i Syrien måste bli kraftiga satsningar på demokratiska institutioner, det syriska civilsamhället och ökad internationell dialog.

Det är framför allt här vi skiljer oss åt när det gäller synen på hur vi minskar instabiliteten och oförutsägbarheten i världen. Medan regeringen minskar på utvecklingsbiståndet och stänger ambassader vill vi gå i motsatt riktning. Det är genom att stärka demokratiska krafter runt om i världen som vi även gör Sverige långsiktigt säkrare.

Fru talman! Regeringens proposition slår fast att den regelbaserade världsordningen utmanas av auktoritära stater. Därför blir det än märkligare att lyssna till några av regeringspartiernas företrädare i dagens debatt. Den regelbaserade världsordningen bygger på FN-stadgan, Romstadgan, Genèvekonventionerna och ett antal andra konventioner och avtal.

Ett av de viktigaste av dessa avtal är såklart icke-spridningsavtalet, NPT, från 1968. Det syftar till att undvika att nya aktörer skaffar kärnvapen. Detta avtal togs fram under kalla kriget och undertecknades då av både USA och Sovjetunionen. Dessa två stater undertecknade även de två Saltavtalen, ABM-avtalet och INF-avtalet före kalla krigets upplösning 1991. Det visar att bittra fiender, inklusive auktoritära ledare, faktiskt kan komma överens i globalt viktiga frågor även om grundkonflikten länderna emellan finns kvar.

Fru talman! Sverige har en lång tradition av att vara en stark röst för nukleär nedrustning. Vi satsar på nedrustningsforskning och var även aktiva i förhandlingarna om konventionen om förbud mot kärnvapen, även om vi tyvärr ännu står utanför just den konventionen.

Men nu bryts tydligen denna tradition. Moderaternas företrädare står i talarstolen här i riksdagen och försvarar kärnvapen som avskräckning och står emot ett svenskt förbud mot kärnvapen på svenskt territorium. Ingen förklaring kommer till varför Moderaterna vill ändra den svenska säkerhetspolitiska linjen gällande just kärnvapen.

Som jag uppfattade det sa Moderaternas ledamot så här: Man önskar att man lever i en värld utan kärnvapen, men när de stora diktaturerna har kärnvapen tvingas även vi ha dem.

Det är inte bara Moderaterna som använder den argumentationen. Eftersom Ryssland använder sig av minor och klustervapen kan vi gott fundera över om inte vi bör göra detsamma, har vi hört från KD:s företrädare i debatten. Han är dum - därför får jag också vara dum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Man undrar då: Vilka internationella regler är det vi ska följa? Tortyr förekommer i ryska fängelser. Ger det oss skäl att se över huruvida vi stöder konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning? I Syrien har kemvapen använts. Är konventionen om förbud mot kemvapen också något som KD - i avskräckningssyfte, som de säger - skulle vilja se över?

Fru talman! Det är uppenbart att den regelbaserade världsordningen utmanas av auktoritära stater, men det är oroväckande att även regeringens egna partier utmanar denna regelbaserade världsordning. När konventionerna hotas kan inte svaret vara att även vi ska bryta mot konventionerna. Svaret måste snarare vara en ökad satsning på de organ som står upp för dessa konventioner - de internationella domstolarna, de internationella organisationerna, demokratiska institutioner och civilsamhället runt om i hela världen.

Fru talman! Sverige blir säkrare av ett stärkt försvar. Detta gäller dock enbart om vi samtidigt satsar på den regelbaserade världsordningen, ökad demokratisering, ökad dialog och diplomati, stärkta mänskliga rättigheter och - såklart - stärkt klimatarbete, även om jag under detta anförande inte har hunnit prata om just klimatkonventionen, som förstås är en del av den regelbaserade världsordningen.

Jag vill yrka bifall till reservation 16.

I detta anförande instämde Emma Berginger (MP).

Herr talman! Den 19 juli i år konstaterade Internationella domstolen att Israels ockupation av det palestinska området är olaglig, att Israel måste upphöra med ockupationen och att de israeliska bosättarna måste lämna det ockuperade området.

Domstolen säger också att samtliga stater har en skyldighet att inte bidra på ett sätt som förlänger ockupationen eller stöder de illegala bosättningarna.

Samtidigt visar en färsk rapport från 25 internationella civilsamhällesorganisationer att flera svenska och utländska bolag agerar i dessa bosättningar. Rapporten visar även att fem av AP-fonderna har investeringar i dessa bolag.

Min fråga går därför till finansmarknadsminister Wykman. Jag undrar hur statsrådet avser att agera så att våra pensionspengar inte används för att bidra till fortsatt ockupation och att Sverige inte bryter mot Internationella domstolens yttrande.

Fru talman! Jag hade tänkt prata lite grann om det här med den regelbaserade världsordningen och hur vissa partier ifrågasätter ICC:s arresteringsorder, liksom om hur ifrågasättandet av arresteringsorder bidrar till att underminera och ifrågasätta ICC:s oberoende och legitimitet.

Jag hade även tänkt prata om att vi ser en massa olika typer av kriser och krig runt om i världen, såsom hybridkrigföring, terrorism och extremism, och om hur viktigt det är att vi ökar det internationella samarbetet och förståelsen länder och regeringar emellan.

Jag hade tänkt prata om att det är viktigt att vi lägger ännu mer resurser på kärnvapennedrustning och på forskning om kärnvapennedrustning.

Jag hade även tänkt prata om hur viktigt det är att vi fortsätter stödja Svenska institutets arbete med att stödja belarusisk kultur och Östersjösamarbetet.

Jag hade tänkt prata om hur viktigt det är att vi fortsätter att stödja de FN-organisationer som stöder det internationella samarbete vi vill ha och om hur viktigt det är att vi inte lägger alla pengar i en och samma korg, det vill säga stöder svenska företags export och tar pengar från de absolut fattigaste länderna för att ge till Ukraina. Självklart ska stödet till Ukraina vara stort - vi ska ge Ukraina det de behöver - men vi får inte fortsätta att flytta pengarna från dem som behöver dem allra mest. Jag hade även tänkt prata om en del av de FN-organisationer som gör mycket av det här arbetet men som regeringen mer och mer skär ned stödet till.

Internationell samverkan

Eftersom Miljöpartiets förslag för utgiftsområde 5 ligger högre än den rambudget som klubbades igenom i riksdagen i förra veckan har vi ingen reservation som vi kan yrka bifall till. Jag får i stället hänvisa till vårt särskilda yttrande och till Miljöpartiets hela budgetförslag.

Jag vill också uttrycka att jag är lite skeptisk till att det ska gå till så att en av riksdagens talmän i debatten pressar oss ledamöter att vara så kortfattade som möjligt, trots att vi har skrivit upp oss för åtta minuters talartid, för att debatten ska hinna avslutas före voteringen. Det kan inte ligga på oss små partier - som är sist i talarordningen - att försöka pressa ned vår tid när det finns partier som har dragit över sin talartid betydligt.

Herr talman! I tisdags överlämnade AI-kommissionen sin rapport till regeringen. Rapporten ger en lägesbild över var Sverige befinner sig på AI-området och vilka möjligheter som finns inom olika fält vad gäller innovation, kompetensutveckling, tillväxt, vård, infrastruktur etcetera. Rapporten ger även ett antal förslag till regeringen om hur arbetet med AI kan främjas och vilken politisk styrning som kommer att behövas.

Vad som är intressant är snarare det som saknas i rapporten. All AI i dag bygger på redan befintlig information, framför allt den som är tillgänglig via internet. Den absolut största delen av denna information är publicerad av det som vi slarvigt brukar kalla det globala nord eller västvärlden. Det finns med andra ord en reell risk när vi förlitar oss mer och mer på AI att AI bidrar till att öka eller förstärka de klyftor som redan finns gentemot det globala syd.

Hur ämnar civilministern arbeta för att AI inte blir ytterligare ett instrument som förstärker klyftorna gentemot det globala syd?

Fru talman! I den nationella säkerhetsstrategin slås det fast att det inte finns någon viktigare uppgift för staten än att värna Sveriges frihet, fred och säkerhet. Det yttersta ansvaret för denna uppgift ligger såklart på riksdagen och regeringen.

I den nationella säkerhetsstrategin, som vi debatterar här i dag, beskrivs regeringens övergripande syn på denna uppgift. Strategin utgör ramverket för regeringens arbete med nationell säkerhet. Jag måste börja med att säga att vi i Miljöpartiet kan hålla med om mycket av synen på hotet mot den nationella säkerheten och en hel del av de åtgärder, det arbete och de förebyggande insatser som föreslås mot dessa hot.

Det finns en bred parlamentarisk enighet i synen på Ukraina och det stöd som krävs för att hjälpa Ukraina att få till ett slut på kriget. Det finns även en samsyn när det gäller saker som hybridhot och hot från auktoritära stater.

Fru talman! I den nationella säkerhetsstrategin konstaterar regeringen att klimatförändringarna på längre sikt utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten och att samhället i dag inte är anpassat till högre temperaturer. Man konstaterar vidare att klimatförändringarna fördjupar existerande konflikter globalt, bland annat eftersom de påverkar tillgången till resurser som färskvatten, livsmedel och brukbar mark, och att klimatförändringar medför en ökad risk för migrantströmmar.

Regeringen drar även slutsatserna att den globala gröna omställningen medför nya tillväxt- och samarbetsmöjligheter, att en omställning till fossilfrihet i Sverige och globalt - också för att minska beroendet av exportörer av fossila bränslen - ligger i Sveriges intresse samt att kostnaderna för skador och förluster förväntas öka utan anpassning av samhället till det förändrade klimatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Produktionsförutsättningar inom gröna näringar och andra delar av näringslivet förändras om tillgången till vatten hotas. Klimatpolitik är i allra högsta grad säkerhetspolitik, både nationellt och internationellt.

Fru talman! I skrivelsen visar regeringen alltså medvetenhet om klimatförändringarnas säkerhetspolitiska vikt. Att regeringen erkänner klimatförändringar som ett existentiellt hot mot mänskligheten skapar förväntningar på att detta får en genomgripande roll i strategin, men tyvärr nöjer sig regeringen främst med att bekräfta klimatförändringarnas säkerhetspolitiska vikt utan att vidare utveckla hur säkerhetshotet kan avvärjas eller mildras.

Särskilda klimatpolitiska åtgärder framkommer inte i strategin, förutom i fokusområde 3, som gäller ett motstånds- och konkurrenskraftigt Sverige. Under punkten som gäller samhällsviktig verksamhet anger regeringen att den avser att anlägga ett klimatanpassningsperspektiv i arbetet med krisberedskap. Regeringen förminskar alltså den säkerhetspolitiska klimatpolitiken till att endast omfatta begränsad klimatanpassning inom Sveriges gränser.

Fru talman! Regeringen nämner också EU, FN och svenskt bistånd som viktiga för att hantera klimatfrågan men föreslår utöver det inget särskilt för svensk utrikespolitik inom klimatområdet. Utöver klimatanpassning vill regeringen motverka klimatförändringarna, men politiska förslag på åtgärder lyser med sin frånvaro genom resten av den nationella strategin. I strategin står det också att den svenska internationella klimatpolitiken kommer att utvecklas, men även här saknas förslag på åtgärder.

I den punkt jag nyss nämnde beskrivs att en omställning till fossilfrihet i Sverige och globalt, också för att minska beroendet av exportörer av fossila bränslen, ligger i Sveriges intresse.

Fru talman! Jag anser att den nationella säkerhetsstrategin behöver förslag på åtgärder för att minska fossilberoendet för att kunna leda till handlingskraft. Att det ligger i Sveriges intresse att ställa om till fossilfrihet och minska beroendet av exportörer av fossila bränslen är exempel på hur fina ord kan bli tomma i brist på just förslag på proaktiva åtgärder för att motverka klimatförändringar.

Skrivningarna om klimatet i strategin måste också ses i ljuset av regeringens nuvarande politik. Man vill ge sken av att satsa på klimat- och miljöpolitiken, men i praktiken rör det sig om bokföringsmanövrer för att minska utsläppen snarare än faktiska klimatåtgärder. Tidöpartiernas klimatpolitik är under all kritik. Sverige ser ut att missa minst tre av fyra klimatmål till 2030. Man har heller ingen plan för en rättvis omställning med lösningar på den existentiella kris vi står inför och som nämns i strategin. I stället fortsätter regeringen att subventionera fossila bränslen med ännu en skattesänkning på bensin och diesel, avskaffar flygskatten, låter järnvägen förfalla och minskar klimatklivet med 1,5 miljarder för 2025 jämfört med i år.

Fru talman! Miljöpartiet anser att motverkandet av den globala uppvärmningen och att vidta nödvändiga åtgärder för klimatanpassning i Sverige och världen borde ha en genomgripande plats i regeringens säkerhetsstrategi. En strategi som fastställer att klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten bör rimligen innehålla en tydlig målbild och behöver följas upp med konkreta åtgärder för hur detta hot kan avvärjas och mildras genom minskade utsläpp och klimatanpassning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Fru talman! Jag står såklart bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet men yrkar enbart på reservation 9.

Fru talman! Det har under hösten blivit tydligt att regeringen och finansministern stöder det föreslagna balansmålet gällande statsfinanserna. Vissa avvikelser ska kunna göras, bland annat för att stödja Ukraina eller vid en ny pandemi. Men ny kärnkraft räknas inte som en avvikelse och ska således inte ingå i balansmålet.

I utredningen om kärnkraftens finansiering framgår i ett scenario att det offentliga sparandet kan försvagas med 90 miljarder kronor ett år. Siffran utan kostnadsöverskridande är 60 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga till finansministern är vilka nedskärningar i välfärden regeringen ser framför sig för att finansiera kärnkraften. Det har ju framgått med all önskvärd tydlighet att finansministern inte tänker höja skatterna för att bygga ny kärnkraft.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det är inte bara Bergslagen och Kalmar som drabbas. Även många viktiga tåg- och busslinjer i norra Sverige hotas eftersom samverkan mellan Inlandståg och Norrtåg riskerar att sluta i utebliven finansiering.

Men vilka avtal som nu hotas sker mer eller mindre slumpmässigt utifrån när avtal löper ut. Kortsiktigheten i detta förfarande speglas i att information lämnas med endast några veckors framförhållning.

Anser statsrådet att regeringen har gett berörda trafikhuvudmän tillräcklig tid för att de på egen hand ska kunna hantera den situation som har uppstått?