Fru talman! Katarina Luhr har frågat mig vad jag och regeringen gör för att dagens unga och framtida generationer ska vilja investera i ett hållbart skogsbruk, vilka åtgärder jag tänker vidta för att det ska finnas fler alternativ för skogsägare att tjäna pengar på sin skog än att kalavverka skog, hur jag avser att agera i närtid för att Sveriges ur- och naturskog inte ska avverkas, vilka åtgärder jag och regeringen tänker vidta för att öka skogens kolsänka samt vad jag avser att göra för att öka lönsamheten för de skogsägare som medverkar till att bevara biologisk mångfald och hotade arter.

Rebecka Le Moine har frågat mig hur jag tänker agera för att säkerställa att skogsägare i Sverige blir bland de med bäst lönsamhet i EU, vad jag gör här och nu för att ställa om skogsbruket till ett naturnära, hyggesfritt och lönsamt skogsbruk, på vilket sätt jag tänker att skogsägare med stora kolförråd ska gynnas av sitt bidrag till klimatarbetet samt hur jag verkar för att införa så kallade bio- och kolkrediter till Sveriges skogsägare, så att den som bidrar till att skydda skog får en extra inkomst av detta arbete.

Mats Berglund har frågat mig vad jag tänker göra för att öka lönsamheten för de skogsägare som jobbar för att uppnå ett hållbart skogsbruk, vilka åtgärder jag tänker vidta för att gynna skogsägare med hotade arter i sin skog samt vad jag gör för att minska den totala årliga kalavverkningen och begränsa storleken på kalavverkningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag väljer att besvara de tre interpellationerna i ett sammanhang.

Fru talman! Det svenska skogsbruket är centralt för svenskt klimatarbete, dels genom tillgången till biomassa, som är av stor vikt för att möjliggöra omställningen till fossilfria material och bränslen, dels som kolsänka i skog, mark och träprodukter. Den växande skogen är också avgörande för den biologiska mångfalden. Regeringen bedömer att ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger högsta möjliga långsiktiga klimatnytta.

Förnybar råvara behövs för att fasa ut fossilintensiva resurser såväl i Sverige som i andra länder via export. Inriktningen för fortsatt arbete är att främja ett långsiktigt hållbart aktivt svenskt skogsbruk och en växande cirkulär bioekonomi med konkurrenskraftiga näringar. För regeringen är en hållbar bioekonomi, en långsiktigt ökad tillgång till hållbar biomassa, cirkulär ekonomi och klimatanpassning avgörande element i ett effektivt klimatarbete som bör främjas nationellt, inom EU och internationellt. Regeringen menar att EU för att uppnå sina mål inte kan förlita sig på svåruppnåeliga åtaganden för nettoupptaget i LULUCF-sektorn, som präglas av stora osäkerheter och begränsad möjlighet att på kort sikt påverka genom åtgärder.

Lönsamheten inom skogsbruket är i dag god. Den gröna omställningen har bidragit till en ökad efterfrågan på biomassa från svenskt skogsbruk. De senaste fem åren har virkespriserna nästan fördubblats. Även om prisnivån varierar över tiden är det få, om ens någon, som tror att den positiva trenden kommer att brytas. Dagens skogsägare har stor frihet att välja formerna för sitt brukande. Det står till exempel alla skogsägare fritt att bedriva hyggesfria skogsbruksmetoder där så bedöms lämpligt.

Miljömålsberedningen har i uppdrag att föreslå en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som bidrar till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt för naturvård och biologisk mångfald samt upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn (LULUCF) (dir. 2022:126). Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2025.

I februari i år tillsatte regeringen 2024 års skogspolitiska utredning (dir. 2024:16). Syftet är att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart konkurrenskraftigt skogsbruk, ökad skoglig tillväxt och en långsiktigt ökad tillgång till hållbar biomassa för att fullt ut kunna bidra till klimatomställningen samt jobb och tillväxt i hela landet. Utredningen har i dag lämnat sitt delbetänkande. Arbetet fortsätter nu med en övergripande genomlysning av skogspolitiken. Utredningen ska redovisa sitt slutbetänkande senast den 31 augusti 2025.

Vidare har en så kallad bokstavsutredare i uppdrag att ta fram nya bestämmelser om nationell fridlysning och ett ändamålsenligt regelverk för rätten till ersättning för markägare (KN2024/01639). Regeringen anser att förbud bör utformas så att pågående markanvändning inom till exempel skogsbruk i de allra flesta fall inte avsevärt försvåras och att ett ändamålsenligt nyttjande inte hindras. Vidare anser regeringen att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning som de har rätt till och att skyddet för äganderätten ska vara vägledande i fråga om ersättning vid inskränkningar i pågående markanvändning till följd av artskyddet. Villkoren för ersättning ska vara tydliga och förutsägbara på samma sätt som vid likartade beslut om till exempel inrättande av områdesskydd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen ska redovisas internt inom Regeringskansliet senast den 31 december i år. Det är min förhoppning att det utredningsarbete som nu pågår ska resultera i många goda förslag som regeringen kan ta vidare med syfte att skapa en ändamålsenlig skogspolitik för framtiden.

Fru talman! Sverige anses på många sätt vara ett skogsland. Man brukar höra att 70 procent av vårt land täcks av skog eller i alla fall träd. Men att navigera i skogspolitiken är inte alltid så lätt. Det finns mer än 700 definitioner av vad skog faktiskt är och säkert lika många olika definitioner och tolkningar av vad ordet hållbart betyder, så det är inte lätt att ens börja prata om hållbart skogsbruk.

Skogsdebatten är snårig och ofta full av motsättningar. Som naturvårdsbiolog brukar jag ofta ta avstamp i det ekologiskt relevanta när man pratar om skogsekosystem, till exempel. Ibland känns det som att man inte ser skogen för alla träd. Det sägs att vi aldrig har haft mer skog än nu. Faktum är att vi har väldigt täta skogar. Antalet trädstammar i Sverige är rekordmånga, samtidigt som antalet natur- och urskogar är rekordlitet.

Vi vet att dagens skogsbruk med trakthyggesbruk har stora konsekvenser för miljön. Det utarmar den biologiska mångfalden. Det bidrar stort till att koldioxidutsläppen ökar. Man har börjat se att skogen går från att binda in kol till att faktiskt släppa ut kol. Det här är väldigt oroväckande. Vi vet också att markberedningen innebär att tungmetall urlakas och att bland annat kvicksilver hamnar i våra vattendrag och sjöar. Frågan man får ställa sig är om det är värt det.

Fru talman! När jag ställer den här frågan vill jag också värdera individen framför industrin. De privata skogsbrukarnas lönsamhet diskuteras nämligen sällan i de här debatterna, och det är en enorm skillnad. Storbolagen gör miljardvinster.

Det här bygger på en storskalighet. Det bygger på att man har hela värdekedjan, alltifrån att äga stora områden till att ha anställda som både kan framföra maskinerna och processa virket och den skogliga råvaran. Det är stor skillnad på de ekonomiska krafterna hos de stora bolagen och deras möjligheter att föra fram och även påverka skogspolitiken jämfört med den enskilda markägaren och skogsägaren som äger skogen.

Det här är naturligtvis två motsatta intressen, där den ena parten vill sälja sin skogsråvara till ett så högt pris som möjligt och den andra parten gärna vill vara med och diktera villkoren för att kunna köpa till ett så lågt och pressat pris som möjligt. Skogsägarens ekonomi är därför åsidosatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av Sveriges 300 000 skogsägare är intresserade av andra saker än att omvandla sin skog till ett kalhygge. Man är intresserad av att försöka finna vägar fram för att använda sin skog för att bidra till att tackla klimatkrisen och naturkrisen. Det som är glädjande är att vi ser en växande rörelse hos skogsägarna själva för att ställa om till ett mer hållbart och hyggesfritt naturnära skogsbruk.

Jag är intresserad av att höra ministerns ambitioner och vad han avser att göra för att gynna och göra det mer lönsamt för individen snarare än industrin i det här fallet. Vad vill ministern göra för att uppmuntra och ta fram ekonomiska incitament som gör det lättare för den enskilda markägaren som faktiskt vill bidra till att lagra kol och bevara biologisk mångfald i sin skog?

Fru talman! Dagens interpellationsdebatt handlar om den enskilda markägarens förutsättningar att kombinera ett lönsamt skogsbruk med att bidra till större klimatnytta och starkare biologisk mångfald. Det är otroligt glädjande att se en snabbt växande rörelse på marknivå där enskilda skogsägare, företag och föreningar driver på för omställning till hyggesfria och mer naturnära metoder.

Häromåret skrev över 250 skogsägare under ett upprop i Svenska Dagbladet där de krävde en omställning till ett mer naturnära skogsbruk. När Ulf Kristersson i valrörelsen 2022 skickade brev till Sveriges alla skogsägare fick han följande svar från en markägare: Kan du förklara för mig hur det är bra för min äganderätt att dra ned de pengar som avsätts för att betala skogsägare som vill skydda sin skog från avverkningarna, så att den enda vägen framåt blir att fortsätta att avverka till underpriser för att tillgodose industrins behov av billigt virke?

Det är en synnerligen relevant fråga.

De senaste åren har allt fler initiativ tagits av organisationer och företag med fokus på hyggesfritt och naturnära skogsbruk, däribland Sveaskogs 2 000 hektar stora hyggesfria zon i Tiveden, det geografiskt närliggande markägarprojektet Naturnära Skogsbruk i Tiveden, föreningar som Skogens Mångbruk och företag som Plockhugget.

Gemensamt för alla dessa initiativ är att de har just markägarnas lönsamhet i fokus. Omställningen till mer naturnära skogsbruksmetoder handlar om ökad valfrihet för markägarna, inte inskränkt äganderätt. Det råder alltså ingen brist på nyskapande krafter som försöker förändra svenskt skogsbruk, men motståndet - politiskt frontat av Tidöregeringen - är starkt.

I dag levereras den första delen av regeringens skogsutredning. Utredaren har fått i uppdrag av regeringen att förenkla avverkning och stimulera produktion. Bakom direktiven döljer sig starka intressen som pressar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avverkningen i Sverige har de senaste åren nått historiskt höga nivåer, vilket har lett till att det nu råder brist på skog att hugga ned. Men vad vi hittills har sett av skogsutredningen fokuserar den på att göra det ännu lättare för skogsindustrin att avverka mer i stället för att hjälpa alla de markägare som vill gå över till mer hållbara och lönsamma sätt att bruka sin skog.

Expertmyndigheterna konstaterar att det inte kommer att ske någon uppskalning av hållbara, naturnära skogsbruksmetoder om inte regeringen går fram med konkreta åtgärder. Myndigheterna har lagt fram en rad förslag på åtgärder, men regeringen har inte agerat på någonting.

Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är därför: Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att det ska finnas fler alternativ för skogsägare att tjäna pengar på sin skog än att kalavverka skogen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för svaret från ministern.

Ministern sa i sitt svar på våra interpellationer att inriktningen för det fortsatta arbetet är att främja ett långsiktigt hållbart och aktivt svenskt skogsbruk och en växande cirkulär bioekonomi med konkurrenskraftiga näringar. Det är faktiskt vad vi diskuterar i den här debatten.

Ministern svarade också att regeringen menar att EU inte kan förlita sig på svåruppnåeliga åtaganden för nettoupptaget i LULUCF-sektorn, som präglas av stora osäkerheter och begränsade möjligheter att på kort sikt påverka genom åtgärder. Det är intressant.

EU har beslutat om ett övergripande klimatarbete där alla EU-länder ska hjälpas åt med att minska sin klimatpåverkan. Där ingår åtgärder för att minska klimatutsläppen och att öka upptaget av koldioxid från atmosfären. Den större delen av koldioxidupptaget sker genom upptag i skog.

Hittills har den sittande regeringen ändrat Sveriges klimatpolitik så att utsläppen ökar, vilket borde göra att man samtidigt arbetar ännu mer för att naturen ska kunna ta upp den ökande mängden koldioxid. Den svenska skogen står för den absoluta majoriteten av Sveriges kolupptag. För att klara Sveriges klimatmål behöver vi alltså ett tätt samarbete med Sveriges skogsägare för att tillsammans hitta sätt att stötta ett ökat kolupptag i skog och mark, vilket vi också har i uppdrag från EU att göra. Om jag förstår ministern rätt tycker han dock att det här är ganska ointressant.

Naturen och skogen som helhet är viktig för många svenskar, så även för skogsägarna. När man ställer frågan vad som betyder mest för människor i deras skogsägande framkommer att värden som möjlighet till jakt och rekreation och inte minst känslan av att äga skog är mycket värdefulla för de enskilda skogsägarna.

Förutom virkesproduktion som inkomstkälla ser många skogsägare andra möjliga intäktskällor i sin skog. En tredjedel av skogsägarna ser exempelvis intäkter från jakt och rekreation som den mest troliga inkomstkällan, och därefter kommer intäkter från vindkraft, solenergi, kolinlagring och biokrediter. Skogsägare behöver få betalt för den miljö- och klimatnytta de skapar, och det behövs därför nya ekonomiska styrmedel för bland annat ökad kolinlagring och miljönytta. Det ger också större möjligheter till kontinuerliga intäkter om en skog har andra nyttor än bara virkesuttag.

Enligt många experter får vi störst klimatnytta från skogen med hjälp av åtgärder som förstärker kolsänkan, som måttligare avverkning, mindre intensiv gallring, förlängda omloppstider, skydd och avsättning - inklusive av äldre skog - och anpassning av skogsbruksmetoder för att öka skogens motståndskraft mot skador. Här är hyggesfria skogsbruksmetoder att föredra framför kalhyggen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret på våra interpellationer säger ministern att det står alla skogsägare fritt att bedriva hyggesfria skogsbruksmetoder där så bedöms lämpligt. Ministern verkar dock inte tycka att det är särskilt intressant att på något sätt gynna de skogsägare som kan bidra med ett mer hållbart skogsbruk.

I dag är mycket av skogsbruket uppbyggt kring kalhyggesbruket, och det är ofta svårt för enskilda skogsägare att välja någonting annat. Lösningar för hyggesfritt erbjuds inte. Kompetensen och marknaden saknas, och det behövs därför en politisk styrning och politisk vilja. Om de skogsägare som jobbar med ett hållbart aktivt skogsbrukande ska kunna få större lönsamhet behöver vi stötta just dem. De hyggesfria metoderna har efter flera utvärderingar visat sig lönsamma, men de måste bli minst lika lönsamma som eller mer lönsamma än andra metoder.

I dag ser vi att många skogsägare inte ser några andra alternativ än kalavverkning, vilket innebär att vi behöver utreda andra affärsmetoder för skogsägare om vi vill gynna det långsiktigt hållbara skogsbruket. Jag vill därför återigen fråga Peter Kullgren hur han vill stötta de skogsägare som bidrar till att Sverige ska uppnå uppsatta miljö- och klimatmål.

Herr talman! Ingen blir ju glad av ett kalhygge.

I mitt tidigare anförande nämnde jag skogens och de många skogsägarnas ekonomiska, ekologiska och sociala värden. Skogspolitik är kanske inte just mitt vanliga område i politiken, men skogen har självklart betydelse långt utanför miljö-, jordbruks- och landsbygdspolitiken.

Som ordförande i kulturutskottet ansvarar jag för ett ganska brett politiskt område som förutom kulturen innefattar idrotten, föreningslivet, civilsamhället, kulturmiljön, friluftslivet och mycket annat - som folkbildningen och det kyrkliga kulturarvet. Ett hållbart skogsbruk har betydelse för bevarandet av vår kulturmiljö och vårt kulturarv. I skogarna finns det spår av gravar, fångstgropar, äldre skogsbrukslämningar, kolbottnar, husgrunder och andra kvarlämningar från gamla torparställen, fornborgar och så vidare.

Ett försiktigare skogsbruk, till exempel med plockavverkning eller liknande, tar sannolikt hänsyn till de här värdefulla platserna och företeelserna i skogen, medan kalavverkning med stubbrytning och markberedning riskerar att på ett ganska brutalt sätt tillföra stora skador på våra fornlämningar. Jag skulle säga att det med stor precision förstör och tillintetgör viktiga pusselbitar i förståelsen av vår historia, vår kultur och vårt ursprung. Som historiker blir jag lite mörkrädd av tanken.

Också friluftslivet är beroende av fungerande, riktiga skogar. Om du så vandrar, orienterar, åker skidor, plockar svamp eller bär eller bara vill vistas och må bra i skogen söker du dig knappast till just kalhyggen. Du vill ha en riktig skog med varierande landskap och terräng - en skog där träden är av olika storlekar och olika åldrar, där ekosystemen fungerar så att svampar kan växa och där insekter, fåglar och andra djur trivs.

Många av Sveriges privata skogsägare tar ett stort ansvar för att värna dessa värden. När den lokala orienteringsklubben ska dra banor undviker man självklart de stora kalhyggena. Frågan är dock: Vad får den enskilda skogsägaren, som tagit ansvar för samhällsnyttiga, sociala, rekreationella eller kulturella värden? I dag är svaret: ingenting. Samtidigt får de stora skogsbolagen fortsätta att göra miljardvinster med gigantiska kalhyggen som gör det svårt för friluftslivet och som skadar sociala och kulturella värden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern pratade om äganderätten. Den är såklart viktig och grundlagsskyddad, men vi i Sverige har ju också en nästan världsunik allemansrätt som gör att skogarna faktiskt tillhör oss alla. En skogsägare kan inte hindra någon från att vandra eller plocka svamp, och det tycker vi nog alla är väldigt bra. Men de stora bolagen får ändå tillintetgöra svampskogar, bryta vandringsleder och skapa kalhyggen, samtidigt som de allra flesta skogsägare tar ett allmännyttigt ansvar.

Jag vill fråga landsbygdsministern: Är det rimligt att ribban ligger så lågt för de stora bolagen? Och är det rimligt att det ligger på privata markägares ansvarskänsla att, helt utan någon typ av incitament eller ersättning från staten eller de bolag som tillåts kalhygga, se till att den lokala orienteringsklubben har vettig terräng att löpa i?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det heter trakthyggesbruk - det är det vedertagna begreppet för det som här kallades kalhyggesmetoden. Det är oerhört politiskt laddat att prata om kalhyggen, och det var ytterst medvetet här. Det kanske sitter någon skogsägare där ute och blir irriterad, så jag vill markera att detta inte är ett ord som jag brukar använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att begreppet trakthyggesbruk bättre definierar hur det moderna svenska skogsbruket ser ut. Man väljer ett område där man tar ned sin skog. Många skogsägare pratar om föryngringsyta, och många ser detta som det effektivaste sättet att bedriva skogsbruk.

Deltagarna i debatten pratar som att i princip halva Sverige skulle vara ett kalhygge. Så ser det ju dock inte ut runt om i vårt land, utan det sker på ett helt annat sätt.

Det har också nämnts att Sverige är ett land med oerhört mycket skog, och så är det. Vi har skogar av olika kvalitet och skogar som används i olika syften. Vi har faktiskt en ganska stor mängd som mer eller mindre kan betecknas som produktionsskogar - skog som har brukats flera gånger på samma mark.

Regeringens inställning är ganska klar. Regeringen prioriterar att det svenska skogsbruket inte ska begränsas. Det finns flera skäl till att en begränsning av skogsbruket på grund av LULUCF, som flera har varit inne på i denna debatt, vore en tveksam väg att gå.

Vi står i dag med ett kortsiktigt fokus på storleken av nettoupptag under enskilda år och på korta åtagandeperioder i stället för att styra mot ett långsiktigt, aktivt och hållbart skogsbruk inom EU. Det beror helt enkelt på att försämrad tillgång till skogsråvara skulle minska möjligheterna till substitution av fossila material och, framför allt, fossil energi inom många olika sektorer - byggsektorn och industrisektorn är självklart två sådana.

Vad skulle nyttan för klimatet vara om vi inte använde vår förnybara resurs i samma utsträckning i vårt enormt framgångsrika klimatarbete med att ställa om hur vi värmer det här landet, som ganska ofta är kallt, och i stället drog igång oljepannorna runt våra kraftvärmeverk runt om i landet? Det skulle ju inte gynna klimatet, och på sikt skulle det heller inte gynna miljön.

Plasten behöver också fasas ut så fort som möjligt och ersättas med ännu mer pappersprodukter och biobaserad plast.

En hög tillväxt är den viktigaste faktorn för att leva upp till våra åtaganden. Den naturliga variationen i tillväxt mellan enskilda år är mycket stor - mycket större än de förändringar i avverkningsnivå som vi har sett på senare år. Detta beror exempelvis på variationen i årlig nederbörd.

Kolsänkan är extremt svår att mäta. Naturvårdsverket har precis uppdaterat statistik som tydliggör den stora osäkerheten. EU ska till 2030 ha en ökning av nettoupptaget med 310 miljoner ton och en ökning av kolsänkan med 42 miljoner ton jämfört med snittet mellan 2016 och 2018. Sverige ska stå för en tiondel av detta, alltså 4 ton. Givet den uppdaterade statistiken och den låga tillväxten det senaste året är detta mål utmanande att nå.

Inom EU har man under året kommit överens om ett gemensamt ramverk för certifiering av kolupptag och minskade utsläpp inom jord- och skogsbruket. Regeringen anser att ett sådant ramverk ska skapa lika villkor på den inre marknaden. Ramverket kan också bidra till ytterligare incitament till upptag av koldioxid och, inte minst, till en bredare finansieringsgrund.

Herr talman! I den här debatten har vi försökt att för en gångs skull få fokus på alla de markägare som faktiskt vill något annat med sin skog än att ha kalhygge. Det har varit oerhört svårt, eftersom man är så djupt inne i business as usual-tänket.

Eftersom vi ändå inte har hört några konkreta förslag från landsbygdsministern tänkte jag ta tillfället i akt att dela med mig av några konstruktiva idéer som man gärna får processa vidare i Regeringskansliet.

Det är väldigt beklagligt att man från den här regeringen har gått väldigt hårt åt det budgetanslag som handlar om att ersätta markägare. Anslaget har gjort att markägare, som står för många tusen hektar och faktiskt vill få dem skyddade, har ingått ett avtal. De har fått ett löfte om att få pengar. När anslaget med den nya budgeten sedan över en natt dras ned väldigt drastiskt, för att regeringen inte har prioriterat dessa pengar, får markägarna stå i långa köer med lång väntetid och en enorm oro. Till slut kanske de ger upp och mot sin vilja tvingas sälja sin gård för att de aldrig fick dessa pengar. Det är det absolut första. Vi måste göra detta för markägarna, som vill det, men också med hänsyn till den situation vi befinner oss i med både art- och klimatkris.

Det är också viktigt att följa de direktiv och den policy som kommer från EU. Där står det väldigt klart att vi måste fasa ut destruktiva kalhyggen, gynna en omställning och jobba med lönsamheten, främst för den enskilde.

Jag ställer samma fråga som jag gjort genomgående, och jag hoppas att regeringen kan ta med sig de här förslagen. Jag är också intresserad av att få veta om det finns någon typ av öppenhet kring att omvandla dessa konfliktarter i skogsbruket, till exempel bonusarter, och se biologisk mångfald som en resurs och eventuellt en extra inkomst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att önska god jul.

Herr talman! Min prioritet är att utforma en skogspolitik med grunden i förvaltarskapstanken. Den innebär också att skogen fortsätter att brukas. Ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara bedöms ge den högsta långsiktiga klimatnyttan. Förnybar råvara behövs för att ersätta allt det fossila vi använder i Sverige och i andra länder.

För att öka skogens klimatnytta såväl för substitution som för ökat nettouttag bedöms insatser för ökad tillväxt, god skogshälsa och en växande cirkulär bioekonomi behövas. Som sagt har man som skogsägare stor frihet att själv välja hur man vill bruka sin skog, vilket borgar för en stor variation i våra skogar. Det är bra.

Avverkningar sker utifrån såväl lagens möjligheter som skogsägarens behov och planer. Att nu införa begränsningar för skogsbruket skulle antagligen försämra för klimatet på lång sikt och minska möjligheten till substitution av fossila råvaror samtidigt som det i praktiken inte skulle bidra till att nå våra EU-åtaganden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har fokuserat mycket på att också mildra den enorma oro som jag kan tänka mig att ni också har mött när det gäller osäkerheten kring det regelverk som finns för skogsbruket i dag - eller avsaknaden av ett tydligt regelverk. Utan att i detta tidiga läge säga något om innehållet i övrigt tycker jag därför att rubriken på det delbetänkande som överlämnades i dag är mycket passande. Vi behöver ha ett tydligt regelverk för ett aktivt skogsbruk.

Med det vill jag också passa på att önska alla interpellanter och meddebattörer en god jul och ett gott nytt år. Detsamma önskar jag såklart talmannen.

Jag gissar att vi får all anledning att återkomma till ämnet på det nya året.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.