Niels Paarup-Petersen

Fru talman! Jag känner ett behov av att förtydliga här. Det är klart att det inte är oseriöst att rösta emot ett förslag. Det kan vara otroligt seriöst, och det gör vi allihop hela tiden. Det är en rätt stor del av vårt arbete när vi är här i denna kammare och trycker på våra knappar. Att rösta emot ett förslag kan absolut vara seriöst. Men att rösta emot sitt eget förslag är oseriöst, och det var det Sverigedemokraterna gjorde.

Orsaken till att Centerpartiet inte röstade för detta var att vi då inte tyckte så. Sedan har bland andra jag varit med och utvecklat vår politik. Vi utvecklar vår politik; vi avvisar inte vår politik. Det är skillnaden. Att utveckla sin politik är seriöst; att avvisa sin egen politik är oseriöst. Det är min uppfattning.

I grunden är det dock härligt att Patrick Reslow håller med Centerpartiet om detta. Det hade såklart varit ännu bättre om Sverigedemokraterna röstade med när de håller med. Som Patrick Reslow själv säger, fru talman: De fristående ska vara med. Ändå röstade ni emot att de skulle vara med. Jag tror att detta kan vara lite svårt för folk att förstå: Ni tycker att man ska göra så här, och när vi lägger fram ett sådant förslag röstar ni emot det. Kan ledamoten förstå att det kan vara lite svårt att förstå?

Fru talman! Patrick Reslow tog upp frågan om dimensionering här i talarstolen. Det är en bra fråga. Dimensionering är avgörande för att få de utbildningsplatser som finns, som vi betalar för tillsammans, inriktade mot saker som leder till att folk får jobb, precis som jag och Oliver Rosengren diskuterade tidigare. Det är jätteviktigt att utbildningar leder till jobb.

Näringslivet efterfrågar många fler yrkesplatser. Tanken med dimensioneringen och samordningen är att det ska bli fler platser inom yrkesprogrammen och färre inom de teoretiska programmen.

Nu är dock de fristående skolorna inte riktigt med i denna dimensionering. Emma Leijnse skrev häromdagen en artikel i Sydsvenskan, en tidning nära ledamoten, om just detta. Ann-Sofie Nord, som är antagningschef i Lund och alltså har väldigt bra koll på antagningen och samordningen där, citeras i artikeln. Man borde ju skapa fler yrkesprogramsplatser ute i kommunerna nu, men det gör man tyvärr inte. Varför gör man inte det? En orsak nämns i artikeln: ”Jag slår vad om”, säger Ann-Sofie Nord, ”att om Malmö och Lund minskade platserna på samhällsprogrammet, så hade någon annan tagit de eleverna – friskolor eller andra kommuner. Men det hade varit lika många elever som gick samhälle.”

Det indikerar ändå att det kan finnas lite förbättringspotential i själva lagstiftningen – till exempel, som vi lade fram i vårt förslag till utskottsinitiativ, att de fristående skolorna skulle inkluderas i dimensioneringen för att undvika den här typen av problematik. SD var dock emot. Eller egentligen var ni för, men ni röstade emot för att det var vi som lade fram förslaget. Det är inte riktigt seriöst om man vill lösa samhällsproblem.

Därför vill jag gärna höra om Sverigedemokraterna kanske kan ändra sig och vara för att få till en dimensionering där även de fristående ingår.

Fru talman! Det är mycket av det som ledamoten Rosengren säger som vi håller med om. Det är inget konstigt i det. Det fanns ju en tid när vi kunde vara i regering tillsammans.

Det talades tidigare om att det vore bra om det som sitter i ryggmärgen också kommer in i partiprogrammet. Nästa steg kanske kan vara att de saker som står i partiprogrammet också kommer in i regeringspolitiken.

Det gäller till exempel att sänka kostnaderna för att anställa. De har blivit högre. Kraven på företagen ökar. Det blir svårare och dyrare att anställa folk. Det kan inte vara klassisk moderat politik.

Centerpartiet fick igenom sänkningar av kostnaderna för att anställa när vi senast var vid makten. Moderaterna får igenom höjningar av kostnader för att anställa. Det är absolut en skillnad.

Det är klart att vi först och främst ska diskutera vuxenutbildningen. En sak som jag tror att vi också är överens om skulle jag vilja höra mer om.

Hur ska vi kunna hitta några områden där vi kan se till att arbetsgivare, särskilt näringslivet, har större inflytande på vilka utbildningar som faktiskt får pengar, platser etcetera?

På flera områden är det i dag rätt långt till de utbildningsplatser som ges. Det finns många områden där företagen själva säger att de har väldigt litet inflytande. Det gäller tyvärr ibland även YH, men det gäller definitivt inom vuxenutbildningen.

Jag skulle jättegärna vilja se en utsträckt hand från regeringen för att kunna hitta några gemensamma områden. För att kunna stärka att människor ska kunna utbilda sig till jobb behöver vi skapa utbildningar som faktiskt leder till jobb.

Där är det fortfarande väldigt långt att gå. Det händer fortfarande inte riktigt så mycket som jag skulle vilja se på den fronten. Jag hoppas att vi kan hitta några samarbeten på det området.

Fru talman! Min uppfattning är att jag och ledamoten Oliver Rosengren delar väldigt mycket när det kommer till synen på arbetslinjen. I det tidigare replikskiftet var vi inne på att man ska göra sin plikt och kräva sin rätt och att man faktiskt måste göra en insats som individ och göra sitt bästa för att kunna försörja sig själv.

Det är klart att vi som samhälle måste skapa förutsättningar för det. Det är därför vi diskuterar den här frågan i dag. Det är otroligt viktigt att vi som samhälle skapar förutsättningar för att människor ska kunna ta sig ett jobb. Det är inte alltid lätt, särskilt om man kommer från ett annat land och inte är superduper på svenska språket, som jag. Det gäller att man får möjligheterna att bli bättre på det. Det är bra.

För att fler ska få jobb satsar Centerpartiet på saker som sfi-peng så att man kan välja det som fungerar. Det kan handla om jobbsvenska, så att man får ett snabbare inträde på arbetsmarknaden när man kommer från andra länder. Vi gör såklart också så att det blir billigare att anställda.

Regeringen har under sin fina tid vid makten gjort det dyrare att anställa. Man satsar på ineffektiva åtgärder på Arbetsförmedlingen. När man nu ska göra en stor satsning i budgeten blir det på rot. Det skjuter först och främst fram investeringar, eftersom de extra pengarna först kommer senare. Det är inte en jättesnabb och effektiv åtgärd för att få människor i jobb.

Jag undrar lite om ledamoten Rosengren skulle kunna ge några exempel där man faktiskt får människor i jobb. Man skulle kanske vara intresserad av att stötta Centerpartiets förslag om jobbsvenska, sänkta arbetsgivaravgifter etcetera.

Fru talman! Ledamoten Malm och jag delar nog synen på många av principerna. Jag uppskattar också tuffare inspektioner och skarpare kontroll. Men min fråga var hur man tänker agera.

När fusket på specifikt komvux togs upp av DN, SVT och andra fick utbildningsministern frågan om han tänkte göra någonting åt det här. Jag tror att det var den 30 januari han var ute och visade handlingskraft genom att avisera 7 miljoner extra till Skolinspektionen för att det skulle bli fler granskningar, tuffare inspektioner och skarpare kontroller. Men, fru talman, den 15 april, mindre än tre månader senare, drog man ned anslaget till Skolinspektionen med 10 miljoner kronor.

Om man först ger 7 miljoner till skarpare kontroller och sedan drar bort 10 miljoner undrar jag hur det ger skarpare och bättre kontroller och inspektioner och tuffare insatser mot dem som fuskar.

Fru talman! Jag instämmer i ledamoten och utbildningsutskottets ordförande Malms anförande när han säger att vi måste ha utbildningar på högsta nivå och att vi måste ha kvalificerade utbildningar. Det kan inte bygga på slentrian.

Vi har dock sett att det till exempel inom komvux har förekommit mycket fusk. Det kan ha gått slentrian i rapporteringen av vem som har varit där, hur de har granskats etcetera. Ett av de mest talande exempel som jag har sett handlade om att folk blivit godkända utan att över huvud taget ha varit i klassrummet. De bara fick sitt godkända betyg i handen så att de sedan kunde gå vidare. Det går även att betala för olika betygsnivåer. Det finns rent av kriminella som har stått bakom en del av det här.

Så här kan vi inte ha det. Min fråga till Fredrik Malm, Liberalerna och regeringen är därför ganska enkel. Hur tänker regeringen agera för att säkerställa att detta inte fortsätter?

Herr talman! Ifall någon har missat det: Jag är från Skåne. Skåningarna vill väldigt gärna ha mer el, och de vill gärna ha den billigare än den är i dagsläget. Tyvärr har de hittills från regeringen i stället fått högre elskatter i flera rundor.

I dag presenterade regeringen att de vill betala 400 miljarder till kärnkraftssubventioner till bolagen. Det kommer att ge högre elräkningar, och det kommer eventuellt att ge effekt om 15 år. Det är inte precis det vi behöver i Skåne, så att säga.

Samtidigt säger regeringen nej till saker som snabbare kan ge mer och billigare el, som skåningarna verkligen behöver. Jag tänker till exempel på havsvind väster om Bornholm. Till den som undrar över geografin kan jag säga att väster om Bornholm inte ligger mellan Sverige och Kaliningrad.

Jag vill fråga energiminister Ebba Busch: Ska jag gå hem till skåningarna och säga att de ska betala mer för att få mindre el om längre tid bara för att regeringen är låst till ett energislag i stället för att vara öppen för de många andra möjligheter som finns?

(Applåder)

Fru talman! Jag uppskattar svaren. Jag tycker att det är bra att vi kan ha en öppen debatt om de här sakerna. Jag förstår förvaltningsmodellen. Jag tror att de flesta människor uppfattar att den myndighet som ligger under ett statsråd förväntas statsrådet ha ett lite särskilt ansvar för.

Med tanke på de saker som har hänt får vi hoppas att det blir bättre. Det har verkligen varit rättsosäkert, och det har fattats beslut som inte borde ha fattats. Jag vill ändå understryka att det är så.

Det är klart att det finns en del människor, inkluderat jag själv, vilkas förtroende för myndigheten har skadats lite kopplat till detta. Det är experter från ministerns egen myndighet som kallar detta en rättsskandal. Läkare pekar på att förtroendet för vården har underminerats. Forskare säger att proven inte kan stå på egna ben och användas som de gjorts.

Transportstyrelsen har gett felaktig information till domstolar. Människor som aldrig varit en fara i trafiken har blivit av med körkortet.

Känslan att vi helt kan lita på att Transportstyrelsen kommer att göra de nya regelverken helt som de bör vara kanske inte är hundra procent, tyvärr. Jag önskar att det var så, men rätt många som hört av sig till mig har inte riktigt den uppfattningen. Det inkluderar också läkare etcetera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man har på eget bevåg i praktiken fått förbjuda vanlig alkoholanvändning hos en del människor. Det gäller inte för alla. Det ska man verkligen understryka, eftersom den bild som har getts är att det gäller för alla. Det gör det verkligen inte. Det är inte Transportstyrelsens jobb att vara moralpolis.

Frågan kvarstår lite. När kommer de nya riktlinjerna, statsrådet? Tänker statsrådet verkligen följa upp de nya riktlinjerna och säkra att de ställningstaganden som görs i varje fall från och med nu är rättssäkra och baserade på evidens och demokratiska beslut?

Tack så mycket, statsrådet, för en bra diskussion.

Fru talman! Det är bra att statsrådet tar detta på allvar. Vi förefaller vara överens om att riktlinjerna inte har varit helt korrekta och att detta har lett till felaktiga beslut. Då är det viktigt att man får bli prövad igen, och jag är glad att så kommer att ske.

Som statsrådet var inne på leder onykterhet i trafiken till dödsfall. Därför är det otroligt viktigt att de metoder vi har för att säkra att människor inte kör onyktra i trafiken är korrekta, har förtroende från befolkningen och inte leder till att människor håller sig borta från vården i stället för att gå dit.

Det är en av de saker som läkarprofessionen har varit väldigt tydlig med. Det sätt som testerna använts på, och som man kanske i viss mån fortfarande kommer att använda dem på, leder till minskat förtroende för vården. Det är en jättefara som i sig kan leda till att färre får behandling för eventuella problem.

Jag har talat med flera läkare i samband med detta. Alla är överens om att en bra läkare har en bra hantering av dessa test. Om du har ett högt testvärde tar läkaren ett samtal med dig om din konsumtion. Om du kan visa att du inte har problem är det inget som behöver förmedlas vidare. Det måste vara väldigt tydligt så att vi kan öka förtroendet för vården igen.

Jag är helt med på att det måste bygga på fakta. Vi kan inte alltid avgöra hur det är med det som skrivs i medierna. Vi kan vara överens om att vi i olika sammanhang har sett saker i tidningarna som man kanske inte helt känner igen från verkligheten.

Att det har varit en massa tillfällen där människor har utsatts för rättsosäker behandling är dock ställt utom allt tvivel, och Transportstyrelsen, som är en myndighet under statsrådet, har bidragit till detta. Det ansvaret ligger på statsrådet.

Det är viktigt att det också blir tydligt att det finns människor som har förlorat sina körkort, sina jobb och sina inkomster etcetera på grund av felaktiga beslut. Det är viktigt att det också kommer upp. Det är faktiskt så.

Det är också därför Transportstyrelsen nu inser att man får ändra riktlinjerna eftersom det har fattats felaktiga beslut. Annars skulle man sannolikt inte ändra dem, gissar jag.

Ansvaret för dessa människors öden måste också tas på allvar. Det har jag fortfarande inte riktigt sett från vare sig Transportstyrelsen eller statsrådet i dagsläget.

Det räcker inte med att vara nöjd med att Transportstyrelsen kommer med nya riktlinjer. Vi måste säkra att de faktiska konsekvenserna blir bättre än vad de är i dag.

Jag uppskattar att statsrådet förväntar sig att Transportstyrelsen nu lyssnar på den kritik som har kommit med de många olika inspelen om individer etcetera och säkrar att det speglas i riktlinjerna.

Jag skulle bli ännu gladare om statsrådet kunde försäkra mig om att så kommer att ske och att han inte bara förväntar sig det.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret även om det var lite kort.

Det är ingen rättighet att ha körkort. Man ska inte ha körkort om man dricker, man ska inte köra bil med alkohol i blodet etcetera. Det är viktigt att vi slår fast det så att det inte råder någon tvekan om att jag och ministern är överens om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om det inte är en rättighet att ha körkort är det faktiskt en rättighet att få rättssäkra och evidensbaserade beslut kopplade till ens vård och ens körkort. Men så ser det inte riktigt ut i dagsläget utifrån den information som har kommit fram.

Eftersom ministern i sitt svar välkomnar en förändring verkar han liksom jag anse att praxis inte har varit bra och att beslut som har tagits kanske inte har varit rättssäkra och evidensbaserade. Vi vet att prov tas utan att personer är medvetna om det, vilket är ett problem. Vi vet också att likhetstecken sätts mellan generella resultat och individuella resultat, alltså att den nivå som gäller för ett genomsnitt av befolkningen också gäller en enskild individ. Men så ser verkligheten inte ut. En viss nivå på PEth-provet bevisar inte en enskild människas alkoholintag.

En forskare från Lunds universitet säger att de flesta inte har koll på att nedbrytningstiderna kan vara olika för olika människor. Man kan mäta allt från en veckas konsumtion till en månads konsumtion i samma prov. Det gör givetvis skillnad när det gäller hur mycket den enskilda individen har druckit. Ändå värderas det på samma sätt av Transportstyrelsen, vilket är en stor utmaning.

Jättemånga har hört av sig till mig om detta. Att man inte alltid kan lita på allt man hör vet vi. Men jag har sett tillräckligt många konkreta exempel, inklusive testresultat, beslut från Transportstyrelsen och läkare med mera, som visar att PEth-resultat i praktiken räcker för att bli av med körkortet. Det är varken rimligt eller rättssäkert. Det skadar också förtroendet för både vården och staten, vilket gör att många läkare är skeptiska till hur det ser ut.

Jag vet att PEth-testerna har blivit vanligare internationellt och i arbetslivet, och de är värdefulla som en grund för diskussion. De visar ju att man har druckit alkohol, för utan alkohol syns inget resultat. Jag vill därför understryka att det är bra att vi har denna typ av tester. Men man kan inte dra förhastade slutsatser av dem utan att tänka på konsekvenserna och ta med helheten.

Det finns de som blåser i alkolås varje dag i sitt jobb som lastbilschaufförer, och det har aldrig varit något problem. Ändå blir de av med körkortet baserat på ett generellt test som inte visar om just de faktiskt har kört bil med alkohol i blodet. De anses vara en fara i trafiken bara på grund av PEth-provet trots att de varje dag blåser grönt i alkolåset.

Jag har sett utdrag från vården som visar att patienter efter att läkaren har sagt att deras PEth är högt minskar sin konsumtion direkt och därmed har koll på konsumtionen. Ändå förlorar de körkortet.

Det är som sagt bra med ett test, men det kan inte stå ensamt. Man kan inte likställa de generella nivåerna med vad den enskilda individen faktiskt har druckit. Detta är forskare och läkare överens om, och ändå sker just det. Folk förlorar jobb och inkomster utan att någonsin ha kört rattonyktra eller varit en fara i trafiken.

Tänker ministern ta detta seriöst och ta itu med de reella problem som finns? Det räcker inte att vara nöjd med Transportstyrelsens nya riktlinjer, som Transportstyrelsen nyligen ändrat trots att man aldrig sagt att något var fel med de tidigare riktlinjerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kan statsrådet lova att det inte längre kommer att dras in körkort baserat på enbart PEth-prov?

Fru talman! Statsrådet Carl-Oskar Bohlin har i dag presenterat en ny cybersäkerhetsstrategi med beskedet att vi behöver ta arbetet med cybersäkerhet på betydligt större allvar. Det kan jag bara hålla med om.

Samtidigt vill regeringen införa bakdörrar i säkra kommunikationstjänster i vårt land. Det skulle enligt försvaret självt, FRA och många andra länders säkerhetstjänster inte kunna göras utan att man riskerar att de nyttjas av tredje part, som till exempel Kina, Iran, Ryssland och andra länder.

Man har sett när man har infört liknande regler i USA att det har nyttjats till stora intrång. Regeringens förslag riskerar aktivt att bidra till att försämra Sveriges säkerhet och just cybersäkerheten.

Jag skulle vilja fråga statsrådet Bohlin om han delar försvarets uppfattning att svenska myndigheter, försvaret självt, näringsliv, medborgare etcetera ska ha rätt till säker kommunikation och att totalsträckskrypterade tjänster utan bakdörrar måste garanteras för Sveriges säkerhets bästa.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till utbildningsministern. Jag vill börja med att tacka för hur man hanterade den förfärliga skolskjutningen i Örebro. Man samlade riksdagen på ett väldigt bra sätt. Tack för det!

Men det finns också annat i skolan. Som vi har varit inne på tidigare ser vi att det är en enormt stigande arbetslöshet under regeringen. Vi ser, som arbetsmarknadsministern var inne på, att komvux är helt avgörande. Men vi ser också att det när det gäller komvux har varit beskrivningar från Skolinspektionen om risk för brottslighet, betalning för betyg, glädjebetyg etcetera.

Det är inte bra att man kan få betalt för att ge godkända betyg. Utan fungerande kontroller och när man betalar för saker riskerar detta att bli ett ställe där kriminella är välkomna att ta del av välfärdens pengar. Så kan vi inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag skulle vilja fråga ministern: Är regeringen redo att införa till exempel ägar- och ledningsprövning även för komvux och att sätta stopp för att man får betalt för godkända betyg?

Herr talman! Jag konstaterar att vi är överens om att det ska vara ordning och att det i och med den framlagda utredningen tas bra steg. Men att kräva betyget C för att komma in på utbildningen gör inget åt de tusentals obehöriga lärare som redan finns och inte heller för att öka attraktiviteten, och i värsta fall blir det fler obehöriga lärare. I den frågan har regeringen inget svar.

Är ni med på att de skolor som anställer behöriga lärare ska få mer pengar än de som anställer obehöriga? Är ni med på att ställa krav på utbildning för obehöriga lärare så att de kan bli behöriga?

Herr talman! Även min fråga går till Lotta Edholm.

Det är mycket fokus på stöket och våldet i svensk skola just nu, och det är bra att det är fokus på problemet.

I går kom en mycket bra utredning, och det finns många saker där som är värda att ta vidare. Men allt detta handlar i stort sett bara om vad som händer efter att det har gått fel. Om vi ska lyckas måste vi titta på vad som ska göras för att det inte ska gå fel.

Vi vill reglera planeringstiden och sätta ett maxtal på 25 elever per klassrum, men vi vill också garantera att det faktiskt finns behöriga lärare i de svenska klassrummen. Det är där grunden för att skapa en bra kultur och struktur för eleverna börjar. Vi vill garantera att alla huvudmän som anställer behöriga lärare får mer pengar än de som inte gör det. Vi vill också säkra att det är utbildningskrav på alla obehöriga lärare så att det blir en rörelse från obehöriga till behöriga lärare.

Är skolministern intresserad av att följa Centerpartiets förslag på dessa områden?

Fru talman! Jag tackar för svaret, som ju är ganska glädjande. Men man ska inte vara helt nöjd.

Det är en sak som jag skulle vilja höra lite mer om. Några av oss är ju goda borgerliga i någon mån, och vi vill att de insatser som man gör som människa ska räknas och ligga till grund för vad livet sedan bjuder på. Man ska faktiskt kunna göra en insats och ta sig vidare. En av de mest basala grunderna i borgerligheten är att det är ens egen insats som ska avgöra vart man kommer i livet och att man också ska kunna belönas. Gör man något mer ska man också kunna belönas mer. Där tror jag att vi skiljer oss åt från vissa partier härinne.

I dagsläget räknas inte din insats över huvud taget. Det gör ingen skillnad om du inte kommer till skolan över huvud taget eller om du kommer varenda dag, gör allt du kan men ändå ligger precis under gränsen. Det är som att säga till eleverna: Låt bli att göra något! Om du vet att du inte kommer att nå upp till kraven kan du lika väl låta bli att göra något. Då kan du lika väl sitta i klassrummet och kasta suddgummi eller sitta och titta på mobilen, för din insats kommer inte att räknas. Den kommer inte att ge dig någonting.

Det är det system som vi har skapat - jag säger vi men menar generellt - och som i dagsläget måste ändras, är min uppfattning. Där vill jag jättegärna veta, också kopplat till psykisk ohälsa, om det är en bra sak att säga till eleverna att de bara ska ha betyget F vad de än gör. Det gör ju ingen skillnad vad de gör. Är det något som bygger starka människor som mår bra? Jag tror inte det. Därför vill jag gärna veta om Kristdemokraterna kommer att stödja att det även framgent, om vi nu ska ha en gräns, ska göras differentieringar så att din insats alltid räknas, oavsett om den ligger under eller över det som vi har hittat på är en godkänd nivå.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Mathias Bengtsson för ett utmärkt fokus på psykisk hälsa. Det är mycket bra. Vi är verkligen helt överens om att psykisk hälsa ska vara en del av undervisningen. Det har vi föreslagit rätt länge, så där hoppas jag att vi kan komma överens. Det finns andra partier som inte är helt överens med oss, men där kanske vi kan landa förr eller senare.

Som jag sa i mitt anförande har vi ett otroligt stort vuxenansvar för de elever som vi tar in i svensk skola, för de måste ju vara där. I slutändan tvingar vi dem om de inte vill vara där, och det är ingenting som man bör ta lätt på. Man kan konstatera att vi inte riktigt tar detta vuxenansvar.

Fru talman! Mathias Bengtsson hade med jättemånga bra delar, men det var en sak som jag saknade lite, om jag inte missade den. Mathias Bengtsson var inne på kursplanen men inte på själva betygssystemet.

Svensk forskning visar att det blivit en stark försämring av svenska elevers kunskaper efter genomförandet av läroplanen Lgr11, och vi ska lyssna på forskningen i denna kammare - särskilt i den här debatten. Hur ser Kristdemokraterna och Mathias Bengtsson på dagens betygssystem och dess konsekvenser i form av psykisk ohälsa i svensk skola? Ser ni någon koppling däremellan och att det därför är otroligt viktigt att vi kommer bort från dagens osunda delar i betygssystemet?

Fru talman! Utöver att tacka talmannen vill jag tacka alla lärare, rektorer och andra typer av personal som finns i Sveriges skolor för att de faktiskt får detta att hänga ihop. Det är inte alltid vi politiker gör livet lättare för er. Det är nog syftet för oss alla, men det är inte alltid vi lyckas.

Alla vi som är här vill såklart skapa en bättre skola, och någonstans måste man börja med att fråga vad syftet med skolan egentligen är. Vad är syftet med svensk skola? Jo, det är såklart att säkra att de elever som går där får en massa kunskaper, att de får förutsättningar för att ta sig an livet, att de kan bygga sin egen väg framåt och att de får faktakunskaper. De ska också få lära sig att analysera världen - hur den ser ut, vad olika saker innebär och hur de ska få ett jobb i framtiden etcetera. Det är oerhört väsentligt, och det är mycket fokus på detta just nu.

Det finns dock andra syften med svensk skola, till exempel att skapa demokratiska medborgare. Det får vi inte glömma bort. Vi vill ju ha ett demokratiskt samhälle där den enskilda människan kan ta för sig, ställa frågor och vara motvalls - som de flesta av oss som just nu sitter i salen har en förmåga att vara ibland. Vi måste ha medborgare som vågar ifrågasätta det som alla säger just nu och tar en väg framåt som leder till något bättre i morgon än det vi har i dag. Den delen pratas det ibland lite för lite om.

När man tittar på svensk skola utifrån det vi politiker jobbar med är tanken med skolan också att vi ska ta hand om de barn som är där. Vi tvingar i slutändan in barnen i skolan, eftersom vi har skolplikt i Sverige. Om alla barn har ansvar för att vara i skolan har vi som tillhör vuxenvärlden ansvar för att ta hand om dem medan de är där och se till att de mår bra. Det är också någonting det i dagsläget kanske pratas för lite om, för vi har otroligt många barn, eller elever, som inte mår bra i svensk skola. Det är faktiskt också vårt ansvar att förbättra detta.

Levererar då svensk skola? Ja, det gör den faktiskt. På jättemånga sätt och vis levererar svensk skola väldigt bra - och generellt sett allt bättre. De senaste åren har skolresultaten generellt sett blivit bättre och bättre. Så är det faktiskt.

Jag har stor respekt för personalen i skolan, som lyckas med detta samtidigt som vi har tagit in en stor mängd elever som inte kan svenska när de börjar skolan. Samtidigt som man har tagit hand om detta - som är en stor utmaning - har man lyckats höja resultaten de senaste åren. Det är faktiskt imponerande.

Man har i alla fall höjt resultaten för dem som redan kan svenska. Sedan har vi en stor grupp som inte har det svenska språket med sig hemifrån, och dem lyckas vi inte särskilt bra med. Detta betyder att svensk skola också gång på gång slår rekord i utslagning. Det är en jätteutmaning.

Vi har många elever som klarar sig bra, och det är underbart. Det är dock också en stor utmaning att vi i dagsläget har jättemånga elever, 20 000 elever varje år, som inte klarar skolan. Den utslagningen kan vi inte leva med. Vi kan inte acceptera att det är så otroligt många elever som får sämre förutsättningar än de borde ha. Det är 20 000 elever som kommer ut i arbetslöshet. De blir erbjudna att fortsätta i tre år till med det de inte lyckats med de senaste tio åren, varpå de också misslyckas. Efter det har vi ingenting att erbjuda dem. Detta ser vi gång på gång, och det är det kanske största misslyckandet i svensk skola.

Vi har faktiskt ansvar för att göra det bättre för dessa ungdomar. Vad behöver vi då göra? Vi behöver ge bättre stöttning. Det är fler som har nämnt detta här från talarstolen. Vi behöver ha koll på frånvaron, och vi behöver komma in i början av dessa elevers skolgång och ta hand om de bristande kunskaperna i svenska språket. Det är nämligen grunden för att kunna ta sig an alla de andra ämnena.

Fru talman! Vi behöver också ge stöd tidigare, för i dagsläget är det ofta så att vi ger stödet i slutet av skoltiden fast vi vet att det finns problem. Då kan vi göra stora insatser som de kanske får lite glädje av. Det är jättefint, men de får ju inte de kunskaper de hade kunnat ta till sig om de hade fått stödet från början. Det är ett svek. Detta måste vi kunna göra bättre.

Sedan har vi ett skolsystem som har några väldigt stora basala svagheter. En av dem gäller betygssystemet. Vi har faktiskt ett vansinnigt betygssystem. Jag tror att skolutredaren använde ungefär samma ord som jag brukar använda. Alla mina ord bör inte uttalas i talarstolen, fru talman, men han kallade det vedervärdigt. Det är ett väldigt rimligt ord för det betygssystem vi har i dag, som helt i onödan, år efter år, pekar ut elever som inte goda nog. Varje år genom hela deras skoltid får de veta att de är underkända och inget annat. Deras insatser räknas inte, eftersom de ligger under någon typ av imaginär gräns som vi har satt upp i riksdagen. Det är vedervärdigt!

Det är verkligen inte borgerlig politik att säga att din insats bara räknas om de i riksdagen tycker att den ska räknas och om du når upp till det som de i riksdagen har hittat på. Det är inte borgerlig politik, men flera av partierna här inne - bland annat de som sitter i regeringen - tycker tydligen att det är ett rimligt system, för de vägrar att säga att de vill ha bort det. Det tycker jag är väldigt sorgligt.

Vi har fortfarande en jättestor snedvriden konkurrens. Återigen vill jag säga - apropå att vi har en borgerlig regering - att man vill ha en bra konkurrens om man är borgerlig. Man gillar konkurrens, och det gör jag också - men jag vill ha ärlig och redig konkurrens där man faktiskt konkurrerar på lika villkor. I dagsläget är det dock så att det lättaste sättet att tjäna pengar i svensk skola är att spara in på behöriga lärare. Du får betalt för någon annans kostnader, men du slipper betala för det som faktiskt gör skillnad. Det är inte ett rimligt system.

Detta innebär också att pengarna inte alltid går till de elever som har de största behoven. Då kommer vi inte heller i fortsättningen att lyckas med de elever som behöver mer stöd. Det här har satts i system, och det kommer att fortsätta att vara så tills vi ändrar reglerna. De som sitter i regeringen måste faktiskt börja vakna till.

Fru talman! När det gäller lärarnas förutsättningar är deras utbildning absolut en del i det. Vi har för många lärare som - enligt lärarna själva - inte vet hur man ska lära ut saker i klassrummet. Det är en utmaning.

Vi har också en situation just nu där vi ser att både kommunpolitiker och regeringens främsta företrädare på utbildningsområdet gång på gång vill lägga sig i vad som händer inne i klassrummen. Men det är inte vi politiker som ska avgöra hur man ska undervisa! Det är professionen, alltså lärare, rektorer och forskning, som ska göra det - inte vi. Jag vet inte hur det är med er - ni kanske är fantastiska - men jag har i alla fall ingen aning om hur man ger bra undervisning inne i ett klassrum. Vi ska se till att det finns rimliga regler och att det finns förutsättningar för att forskning och profession ska kunna avgöra hur man utför uppdraget. Vi ska säga vad man ska uppnå, inte hur man ska uppnå det. Det är otroligt mycket från regeringen som går in i klassrummet och pekar, och det är ett problem.

Här kan vi prata om evidens. Jag hade ett utmärkt replikskifte med Josefin Malmqvist nyligen om att man inte ska dra slutsatser av utredningar i förskott. Vi kan konstatera att det finns vissa partier i riksdagen, och partier som ger regeringen sitt stöd, som på vissa områden går väldigt långt före utredningar. Det gäller bland annat modersmål, där man har slagit fast vad konsekvensen och konklusionen ska vara innan utredningen ens tillsatts. Detta är en utmaning om vi ska ha ett evidensbaserat skolsystem.

Jag har ingenting emot att man ställer frågor och undersöker om något funkar och om det är bra eller inte, men det är en utmaning - om vi ska ha en evidensbaserad skola - när man har konklusionen klar för sig innan utredningen ens är igång.

Regeringen har satt igång många utredningar; det har vi konstaterat här. Många av dem har varit uppe för debatt. Det har också sagts att vi har jättemånga tunga utredningar. Men än så länge är det ganska lätta satsningar från regeringen. Det är tunga utredningar och lätta satsningar. Detta betyder att svensk skola just nu står och väntar. Svensk skola behöver resurser nu, inte någon gång i framtiden.

Någon gång måste regeringen och deras stödpartier faktiskt ta ansvar. Man kan inte bara säga "i framtiden", "det är kommunerna" och "det var de som var där förr". Nu är det faktiskt ni. Det är ni som har ansvaret just nu, och regeringen måste ta det ansvaret nu. Det betyder att det inte är sossarnas, Centerpartiets eller framtida regeringars fel när man inte satsar på svensk skola nu. Det är ert ansvar, och just nu satsar regeringen inte på svensk skola. Ni gör inte det, men det är ert ansvar.

Centerpartiet satsar 18 miljoner i sektorsbidrag så att skolorna faktiskt kan lägga pengarna där de behövs i stället för att man från riksdagen hittar på att man ska inrätta akutskolor i alla 290 svenska kommuner. Det är hittepå. De behövs inte där ute. Vissa behöver dem, och de får jättegärna använda dem. Det kan vara jättebra, men alla har inte behov av det. Då innebär det bara att det är jättemånga som skulle ha kunnat göra insatser mot de farligaste och stökigaste eleverna men inte kan inte göra det nu. De får inga pengar, för de valde inte Liberalernas idé. De hade faktiskt behov av någonting annat, men då får de inga pengar. Så styr man inte skolan på ett bra sätt.

Fru talman! Det har varit mycket diskussion om statligt huvudmannaskap i dag, som vanligt när vi har skoldebatter. Om man vill ha bara ett huvudmannaskap, vill man då ta bort alla de fristående skolorna? Vi har fortfarande inte något tydligt svar på det. Nej, sägs det från bänken här inne. Det är bra att veta, för då har vi 700 huvudmän kvar. Man pratar om att det är ett problem att det finns 290 huvudmän, men vi har 700 huvudmän kvar om vi inte ska ta bort de fristående skolorna. Det är verkligheten.

Om man bara tar bort de kommunala skolorna innebär det statliga huvudmannaskapet enbart att vi har en statlig skola och en massa fristående skolor kvar, om man nu inte kräver att även de fristående ska bli ett monopol. Det hoppas jag inte, men det blir väl nästa steg.

Skolresultaten förbättras just nu, och vi måste komma ihåg att detta sker medan vi har kommunala skolor och en massa fristående skolor. De som gått ut skolan de senaste åren läser bättre än dem som gick i skolan på 60-talet eller 70-talet. Detta gäller dem som är födda i Sverige, och då inkluderas andra generationens invandrare. De som är födda i Sverige, inklusive andra generationens invandrare, läser alltså bättre än man gjorde i skolan på 60-talet eller 70-talet. Detta är värt att ta med sig. Det går framåt på jättemånga områden.

Låt oss vara glada för det som är bra i svensk skola. Låt oss samarbeta bättre än vi gör i dag för att göra det ännu bättre och för att ta hand om den utslagning som är svensk skolas absolut största problem. Låt oss göra det tillsammans - det är faktiskt dags att samarbeta lite mer än vi gör i dagsläget.

Fru talman! Jag tackar Josefin Malmqvist så mycket för svaret.

Jag tror att vi är helt överens. Det handlar såklart inte bara om att sänka kraven - vi måste ju se till att alla elever lär sig så mycket de bara kan - men vi måste fortfarande ställa rimliga krav, och i dagsläget gör vi inte det. Jag tror att alla forskare har varit otroligt tydliga med att dagens krav i betygssystemet inte är rimliga. Det handlar alltså även om vilka krav vi ställer i förhållande till vilken kunskap man faktiskt kan förvänta sig.

Sedan är det, som ledamoten säger, jätteviktigt att även utredningen om en yrkesskola tas vidare, så att det kommer nya vägar. Men även om en yrkesskola skulle etableras inom fyra fem år kommer det att vara 60 000-100 000 elever som inte får en väg framåt, och därför hoppas jag att vi åtminstone kan komma överens om att göra någonting temporärt, såsom Centerpartiet har föreslagit. Det handlar om att faktiskt få ut de här eleverna i verkligheten och se till att de kan få ett jobb. I dagsläget är det nämligen fullständigt stopp, och jag vill hellre att de får ett jobb.

Ska vi sedan säkra att det blir bra och att vi får ett skolsystem där fler klarar sig bra måste vi också säkra att pengarna går dit de faktiskt behöver gå. Där finns det en annan fråga som också är kopplad till utredningar som är på gång och där det är lite oklart hur man från regeringens sida kommer att landa. Det handlar om offentlighetsprincipen. Även där har Liberalerna, som i regeringen ansvarar för skolområdet, varit tydliga, men jag vet fortfarande inte riktigt var Moderaterna står.

Det är en utmaning att skolministern och utbildningsministern gång på gång är ute och låtsas som att regeringen har en ståndpunkt trots att vi inte riktigt vet var det största regeringspartiet står. Det tycker jag är en lite svår bild för väljarna att förhålla sig till - liksom för oss andra.

Fru talman! Jag tackar Josefin Malmqvist för ett på många sätt bra anförande.

Man kan väl säga att det har varit mycket prat. Det pratas om att regeringen jobbar i raketfart på vissa områden, men man kan väl säga att det enda som just nu går i raketfart är arbetslösheten - och den går tyvärr uppåt.

Det började med att vi fick höra att det här är den största forskningspropositionen någonsin. Jag har mejlat underlaget från riksdagens utredningstjänst, som visar att det är den fjärde största på 20 år. Det är ändå en viss skillnad, och jag tycker att det vore bra om vi kunde bygga de här diskussionerna på fakta. Det kan ledamoten alltså läsa, nu när vi pratar läskris etcetera.

Det jag uppskattar med Moderaternas syn på skolan är bland annat det här med att vi måste ha höga förväntningar etcetera. Det håller jag verkligen med om. Men något som i dagsläget saknas för att koppla på de höga förväntningarna i svensk skola är rimliga och väl underbyggda krav. Vi har nämligen ett betygssystem i dag som är helt vansinnigt, för att säga som det är. Det ställs helt orimliga krav för att ens bli godkänd i svensk skola. Kraven bygger inte på någon typ av vetenskapligt underlag och innebär att jättemånga elever slås ut helt i onödan och hamnar i utanförskap, vilket ökar arbetslösheten, kriminaliteten etcetera.

Vi har inte fått en utredning serverad än, men från utredaren har vi fått rätt mycket i diverse artiklar som indikerar vart man är på väg. Medan Liberalerna har varit väldigt tydliga med hur de ser på exempelvis betyget F saknar jag lite grann ett svar från Moderaterna på det området. Kan vi förvänta oss att den hårda godkäntgränsen för att gå vidare försvinner, eller kan vi inte förvänta oss det? Utredaren är väldigt tydlig med vad han anser.

Fru talman! Jag tror att det är en grundläggande demokratisk tankegång att det är bra att det finns flera olika perspektiv och flera olika sätt att göra saker på. Det man behöver i Sollefteå är inte nödvändigtvis detsamma som man behöver i Malmö, Stockholm, Skurup eller Kalmar. Jag tror att man behöver lite olika saker.

Jag tror att det finns flera från olika delar av landet som ser hur Trafikverket och många andra statliga myndigheter gör med små kommuner runt omkring. Om staten skulle bestämma precis hur saker ska göras och bara skulle kunna lägga ned en skola utan att man kan göra något åt det - man kan inte prata med sina lokala politiker - kommer det att få konsekvenser. Det var också bland annat därför det ansågs att skolan inte längre skulle vara kvar under statens huvudmannaskap.

Jag tycker att detta med statligt huvudmannaskap är intressant. Ja, lärarna vill gärna ha det. Jag förstår det. Gräset är säkert grönare på andra sidan, tills man är där - det tror man ofta.

Skolresultaten är bättre nu än de var när skolan senast var statlig. De är bättre än de var på 60-talet, som Sverigedemokraterna gång på gång säger att de vill tillbaka till när det gäller skolan. Barnen läser bättre i dag. Den senaste undersökningen, som Patrick Reslow själv hänvisar till, visar att de som är unga vuxna nu, det vill säga mellan 16 och 25, läser bättre än de som gick i skolan då, på 60- och 70-talet. De läser bättre, om de är födda i Sverige och pratar svenska hemma.

Vi har ett problem med en massa elever som inte har svenska språket med sig hemifrån. Detta drar ned genomsnittet. Men de som pratar svenska hemma presterar bättre i dag än då. Varför vill man försämra deras resultat bara för att man vaknar upp en morgon och har en idé om att det var bättre förr? Det tycker inte jag är särskilt smart.

Vi vill ha den bästa skolan i världen. Det tror jag att också Patrick Reslow vill. Men då måste vi fokusera på det som faktiskt gör skillnad. Det enda SD hittills har lyckats få in i Tidöavtalet när det gäller skolpolitiken är det här med angiveri etcetera. Det är inte detta som skapar en bättre skola, utan det är förtroende för lärarna och en tro på att ge dem makten ute i klassrummet. Där är det fortfarande mycket kvar att göra för den här regeringen, och jag hoppas att Sverigedemokraterna vaknar upp för detta i stället.