Fru talman! Vi ska nu debattera utbildningsutskottets betänkande om vuxenutbildningen. Låt mig börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Vuxenutbildningen är ett av våra mest kraftfulla verktyg för frihet, inkludering och tillväxt. För oss liberaler är det en grundläggande princip att utbildning aldrig ska vara förbehållen ungdomsåren. Den ska finnas där när den behövs, oavsett var man är i livet. Det är i vuxenutbildningen möjligheten ges till ett andra eller tredje försök att läsa in gymnasiekompetens, byta bana, komplettera tidigare studier eller helt enkelt få chansen att stå starkare på arbetsmarknaden. Det är där, med en stark vuxenutbildning, som nya framtider tar form.

Vuxenutbildningen har också blivit en central del av Sveriges kompetensförsörjning. Vi har en arbetsmarknad i snabb förändring, driven av elektrifiering, AI, klimatomställning och mycket annat. Samtidigt har vi fortsatt arbetslöshet. Vi har företag som inte hittar personal. Denna något paradoxala situation på svensk arbetsmarknad behöver lösas med bättre matchning och starkt fokus på kompetensförsörjning. Vi kan komma en god bit på vägen med yrkesvux, komvux och inte minst yrkeshögskola.

Det är glädjande att regeringen fortsätter att bygga ut det regionala yrkesvuxet. I årets budget tillfördes ytterligare medel för att skapa fler platser. Vi ser även nya initiativ, inte minst det statsbidrag som riktas till utbildningar i samband med stora företagsetableringar. Det är klok politik, menar jag. När norra Sverige växer behövs maskinförare, barnskötare, vvs-tekniker och annat mycket snabbt. Samtidigt, fru talman, får utbyggnad av antalet utbildningsplatser inte bli liktydigt med slentrian. Det får inte bli förvaring. Det måste vara kvalificerad utbildning som leder till jobb. Det är själva kärnan i varför vi gör de här satsningarna.

Vi vet att de längre utbildningarna inom regional yrkesvux har hög etableringsgrad. Det är dit vi ska styra resurserna – till det som fungerar.

Fru talman! Sverige står också inför en demografisk utmaning. Fler måste kunna arbeta längre. Fler måste kunna växla yrke mitt i livet. Det kräver en flexibel vuxenutbildning som är tillgänglig och relevant och håller hög kvalitet. Därför är det viktigt att vi nu inför bättre planeringsmöjligheter för kommunerna och att arbetsmarknadens behov vägs in tydligare i planeringen av vuxenutbildningen.

Jag är glad över att vi liberaler har varit med och drivit på för en ny utbildningsform: den nationella yrkesutbildningen. Den byggs nu upp som en pilot med inspiration från yrkeshögskolan och kan ge många vuxna en snabb väg till jobb. Det är ett exempel på hur vi kan modernisera systemet utan att behöva tumma på kvaliteten.

Fru talman! En viktig del av vuxenutbildningen är svenska för invandrare. Det finns inga genvägar till etablering och integration utan språket. Många som kommit till Sverige som vuxna behöver både språkutbildning och möjligheter till yrkesvägledning. Här måste vi ställa höga kvalitetskrav på uppföljning och resultatinriktning. Det duger inte att människor hamnar i långvariga utbildningssituationer utan tydlig väg vidare.

Vi vet också att det finns brister i kontrollen. Det finns utbildningar som inte håller måttet. Det tar ibland för lång tid innan de avvecklas. Här finns ett förbättringsarbete att göra. Samtidigt tycker jag, fru talman, att det är mycket viktigt att understryka att många utbildningar håller hög kvalitet. Vi ska inte svartmåla hela utbildningsformer. Det finns en läxa att lära, och det finns kvalitetsförbättringar att göra. Men det finns även många utbildningar av hög kvalitet, särskilt när det gäller samverkan med arbetslivet och stark lokal förankring.

Mångfalden av aktörer inom vuxenutbildningen är en styrka. Det finns utbildning i kommunal regi. Vi har också privata utbildningsföretag, yrkeshögskola, folkhögskola och så vidare. Alla har sin plats i systemet. Det ger valfrihet för individen, och det möjliggör innovation och specialisering.

Fru talman! Det finns även en liberal poäng i detta. Utbildningssystemet ska inte vara för toppstyrt eller uniformt. Det ska präglas av mångfald, tillgänglighet och kvalitet. Det ska hjälpa människor till egen försörjning och egen makt och därmed också till framtidstro. Vi vill ha ett samhälle där ingen är för gammal för att börja om.

Fru talman! Det här är oerhört viktiga frågor för Sverige. Vi har en förhållandevis hög strukturell arbetslöshet. Därtill ser vi det som händer i Förenta staterna och på andra håll, med krig i Europa. Det finns mycket som innebär väldigt stora påfrestningar på svensk ekonomi generellt och även på många företag och den offentliga sektorn. Vi har dessutom inflation. Regeringen försökte brotta ned den och lyckades ganska bra, men den är på väg upp igen. Då blir frågan om utbildning och kompetensförsörjning – inte minst via yrkeshögskolan, som också är en viktig utbildningsform – väldigt viktig.

Det är egentligen inte bara en utredning utan tre fyra olika utredningar som rör yrkesvux, yrkeshögskolan, komvux, sfi och mycket annat. De olika delarna bereds i Regeringskansliet. Det är en del att ta hänsyn till där. Det har kommit in mycket värdefulla synpunkter under remissrundorna också. Jag hoppas att de kommer till riksdagen.

Allt kommer inte på en gång, men olika lagförslag kommer från regeringen pö om pö framöver. Dessutom blir det förstärkningar i budgetpropositionen även i vårändringsbudgeten och förhoppningsvis i kommande budgetpropositioner inför 2026.

Fru talman! Det handlar om att säkerställa dels kvaliteten, dels kopplingen till arbetsmarknadens behov i större utsträckning. Det gäller inte så mycket i yrkeshögskolan – det finns redan där – men i en del annat. Det handlar också om att bygga ut fler platser, men inte göra det i rapidfart på ett sätt som gör att man inte kan säkerställa kvaliteten. Man måste också kunna investera i utbildningarna.

Det finns en hel del att titta på. Jag ser framför mig att det kommer mer till riksdagen framöver.

Fru talman! Niels Paarup-Petersen ställer en tämligen öppen fråga men ger ändå konkreta exempel. I detta fall är det fråga om olika utbildningsformer som också ligger på lite olika nivåer. En del är privata, och andra är offentliga. En del gäller eftergymnasiala studier och så vidare.

Generellt är min utgångspunkt, fru talman, att det är mycket bra för Sverige att kombinera den generella välfärdens princip med marknadsekonomins dynamik. Det är generellt en bra väg framåt för Sverige. Många av dessa verksamheter är skattefinansierade, eftersom vi inte vill ha inslag av privat finansiering från den enskilde i dessa utbildningsformer – därav den generella välfärdens princip. Sedan har vi en massa privata aktörer som kan bidra med konkurrens, valfrihet, innovation och nytänkande. Då är det väldigt viktigt att säkerställa att det inte kommer in kriminella eller lycksökare i verksamheterna.

En slutsats som vi i Liberalerna har dragit är att det krävs en tuffare inspektion och skarpare kontroll, och med tanke på de utredningar som har tillsatts har även regeringen dragit samma slutsats. I slutändan handlar det om att man måste kunna riva upp avtal om det handlar om en upphandlad verksamhet. Om det handlar om fri etableringsrätt får man möjligen titta på andra former. Det blir lite olika beroende på organisationsform.

Fru talman! Först och främst är sifferexercisen inte riktigt korrekt. Men i fråga om Skolinspektionen har det till exempel tidigare funnits förslag här i kammaren om att Skolinspektionen ska få ansvar för alla förskolor i Sverige, även de fristående. Där har nu kommunen ett tillsynsansvar. Vi har också en rad andra skolformer som Skolinspektionen inte ansvarar för.

Jag tror att man inte bara kan hänvisa till Skolinspektionen hela tiden. Kommunerna har också ett väldigt stort ansvar. Det är heller inte Skolinspektionen som är avtalspart gentemot en rad olika aktörer som kanske inte sköter sig. Denna kammare har ju ett stort ansvar för lagstiftningen.

Nu går vi fram med olika förslag som framöver kommer att göra Skolinspektionen vassare. Det är till exempel inte rimligt att Skolinspektionen inte kan göra oanmälda besök. En kommun kan gå ut och ställa frågor till näringsidkare inom torghandeln för att se om det pågår oegentligheter. På samma sätt borde Skolinspektionen kunna agera om de exempelvis ser om en verksamhet inte vill ge plats för en person med funktionsnedsättning.

Skärpt kontroll är en sak, och resurser är en annan. I slutändan handlar det om lagstiftning. Men jag vill ändå inskärpa att vi har 290 kommuner i Sverige som är vana vid tillsynsansvar inom en rad olika områden som finns i den kommunala befogenhetskatalogen. De behöver bli bättre på skolinspektioner.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Nadja Awad!

Det finns lite olika delar i detta. En del är själva utredningen, som nu bereds i Regeringskansliet och som tittar på mycket av detta. Jag hoppas att man lägger fram en proposition om det i närtid. Därtill finns ett antal utgångspunkter som jag tycker är relevanta i sammanhanget. Sfi är en del av den kommunala vuxenutbildningen, vilket gör att det inte finns någon statlig huvudman.

På sätt och vis kan jag förstå att man inte alltid upptäcker om personer har funktionshinder när de inte är synliga. Inom sfi går man inte hela dagarna med lärare och så vidare på det sätt som man gör i en vanlig utbildning, utan man går några timmar i veckan.

Jag tycker att den svenska debatten ibland utgår från att man ska kunna svenska efter att ha läst på sfi, men det är inte riktigt så. Man ska kunna så pass grundläggande svenska att man kan klara sig. Det gör att jag inte tycker att det är orimligt att ha vissa tidsbegränsningar, alltså att man inte får läsa sfi för länge. Man ska läsa det under en period för att få tillräckliga kunskaper för att kunna gå vidare och förhoppningsvis läsa någon annan utbildningsform eller komma ut i arbetslivet.

Generellt behöver kvaliteten förbättras, och vi behöver få fler behöriga lärare. Det är självklart. Vi ser precis den problematik som Vänsterpartiet ser i detta.

Fru talman! Lyx-rot, säger Vänsterpartiet. Om inte rotavdraget hade funnits skulle bara de med väldigt höga inkomster haft råd att göra renoveringar. Med rotavdraget får fler möjlighet att göra det, och dessutom skapas lite jobb. Jag kan förstå att det kan kännas apart för Vänsterpartiet att landa i sådana slutsatser – att skapa mer jobb och ge ökade möjligheter för vanligt folk – men det är i alla fall min uppfattning.

Det är stora skillnader över landet. Så är det, och det har flera skäl. Ett är att verksamheten är decentraliserad och kommunaliserad. Det är skillnad också därför att vi har kommuner i Sverige som haft ett väldigt högt mottagande av nyanlända, medan andra kommuner haft ett lägre. Man har olika förutsättningar.

Jag känner till kommuner där man på olika sätt har tittat mer på schemaläggning och planering och har verksamheten i större enheter för att ge till exempel personer som arbetar, har barn och så vidare ökade möjligheter att genomgå sfi. Det ska klaffa och funka för dem. På andra håll fungerar det mindre bra.

Jag tror att det var Niels Paarup-Petersen som i det förra replikskiftet tog upp aktörer inom vuxenutbildningen och att personer som inte hade deltagit där ändå hade fått godkänt. Det kan vara så att det har funnits incitament inom till exempel sfi, såsom att få betalt utifrån deltagande. Om personer inte deltar förlorar anordnaren pengar och så vidare. Det finns en rad olika incitament som kan vara lite skeva i detta system.

Det ska komma ny lagstiftning. Det är viktigt att vi höjer kvaliteten, det är viktigt att vi fortsätter att följa den här frågan och det är viktigt att fler personer lär sig svenska snabbare så att de lättare kan komma in på arbetsmarknaden.