Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Jag kan konstatera att antimuslimsk rasism är ett av flera fenomen som vi tillsammans måste motverka. Det gäller hemma, det gäller i Europa och det gäller naturligtvis också internationellt.

När vi nu har kommit att tala om den här frågan i riksdagens kammare kan det vara värt att påminna om bakgrunden till att FN har beslutat att just den 15 mars ska vara det årliga datumet för att uppmärksamma hat och hatbrott mot muslimer. Det var den dagen för drygt sju år sedan som terrorattacken mot en moské inträffade i Christchurch i Nya Zeeland. En vitmaktanhängare mördade vid detta tillfälle 50 personer och skadade 51 i samband med den muslimska fredagsbönen. Det är allas vårt ansvar att undvika att något liknande upprepas i Europa eller i någon annan del av världen.

Jag kan avslutningsvis, på marginalen, konstatera att Richard Jomshof under det senaste riksdagsåret, med enstaka undantag som jag tror handlat om djurpolis och Kinas ockupation av Tibet, enbart har stått i talarstolen när det på ett eller annat sätt har gällt religion eller religiösa symboler.

För mig som utrikesminister finns det ingen viktigare uppgift än att värna Sveriges fred, frihet och säkerhet. Vi står stadigt i våra värderingar och fortsätter att prioritera Ukraina. Jag hoppas att det är detta som jag som utrikesminister ska kunna lägga min tid och kraft på här i kammaren i fortsättningen.

Mot bakgrund av den debatt vi har haft tycker jag att det vore konstigt om man införde begreppet kristofobi inom FN.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Utrikesdepartementet uppmärksammar löpande minnesdagar, religiösa högtider och vedertagna FN-dagar varje år. Den internationella dagen för att bekämpa islamofobi den 15 mars är en av FN:s officiella dagar och ingår därför i detta sammanhang. Man kan ha synpunkter på namnet och tycka att man i FN bör jobba för att förändra det.

Regeringens syn är att det är enklast för oss att göra det om vi först samlar EU bakom en förändrad terminologi, och därför driver vi på för att man ska byta ut begreppet islamofobi mot det som på engelska benämns anti-Muslim racism eller anti-Muslim hatred. Nästa möte för att diskutera detta är den 18 och 19 maj i Bryssel.

Att uppmärksamma olika typer av högtider och minnesdagar är en del av utrikesförvaltningens relationsbyggande arbete. Genom att synliggöra såväl sekulära som religiösa högtider i andra traditioner visar UD närvaro, respekt och förståelse i de länder där våra utlandsmyndigheter verkar samtidigt som kommunikationen också når och inkluderar målgrupper i Sverige som diasporagrupper och de utländska ambassaderna i Stockholm.

Mitt ansvar handlar om Sveriges relationer till andra länder och om Sveriges medlemskap i internationella organisationer som EU och FN. I dag har flertalet av de internationella organisationer som Sverige är medlem i – FN, OSSE, Europarådet och EU – såväl strategier som särskilda sändebud för att driva arbetet mot diskriminering på etnisk och religiös grund framåt.

Att värna och främja mänskliga fri- och rättigheter, inklusive religions- och trosfrihet, liksom friheten från diskriminering, är en grundläggande prioritering för regeringen såväl i vårt eget land som i vårt arbete internationellt.

Fru talman! Jag har egentligen redan svarat Richard Jomshof när det gäller det föredragna begreppet – att vi från regeringens sida föredrar ”antimuslimsk rasism” framför ”islamofobi”. Samtidigt är ”islamofobi” en rak översättning från namnet på FN-dagen som vi tidigare pratade om.

Flera av debattörerna har lyft frågan om yttrandefrihet. Det kan vara svårt att dra skarpa gränser mellan vad som är fientlighet mot en religion och vad som är fientlighet mot de människor som förknippas med den religionen. I Sverige är det inte straffbart att uttala sig nedsättande om en religion. Yttrandefriheten är skyddad av grundlagen och ska så vara. Däremot kan det vara straffbart att uttala sig hotfullt eller kränkande om en folkgrupp med anspelning på till exempel dess trosbekännelse, och var gränsen går mellan religionskritik och yttranden som går över gränsen till hets mot folkgrupp avgörs såklart ytterst av domstol med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.

Jag vill understryka att när regeringen i arbetet mot rasism och hatbrott i Sverige använder begreppet antimuslimsk rasism i stället för att tala om islamofobi är syftet att rikta blicken mot personen eller personerna som kan bli föremål för rasism, hatbrott eller diskriminering snarare än mot religionen som sådan. I Sverige gäller ju religionsfrihet, alltså både frihet att utöva sin religion och frihet från all religion.

Jag tror dock att det är farligt för sammanhållningen i samhället om vi i alltför stor utsträckning klumpar ihop människor utifrån olika objektiva förutsättningar. Det kan ju antas att uppemot 10 procent, kanske ännu mer än så, av vårt lands befolkning i dag har muslimsk religiös eller kulturell bakgrund eller koppling till muslimska traditioner. Av den handlingsplan mot rasism och hatbrott som regeringen beslutade 2024 framgår att muslimer i dag ofta betraktas som en homogen grupp, oavsett sin individuella syn på kultur och religion, och på olika sätt utsätts för rasism, diskriminering och hatbrott.

Av Brås återkommande statistik avseende anmälningar om hatbrott och en särskild rapport om hatbrott mot muslimer framgår att muslimer i Sverige utsätts för olika typer av hatbrott. Därför är det viktigt att vidta riktade åtgärder mot den här formen av rasism, på precis samma sätt som regeringen vidtar specifika åtgärder mot till exempel antisemitism.

Fru talman! Richard Jomshof har frågat mig om regeringens användning av begreppet islamofobi och om jag kommer att ta några generella initiativ mot bakgrund av Utrikesdepartementets kommunikation i sociala medier i samband med den så kallade internationella dagen för att bekämpa islamofobi den 15 mars.

Jag delar bedömningen att begreppet islamofobi är problematiskt. Regeringens föredragna term är antimuslimsk rasism. Begreppet islamofobi används dock i internationell kontext, vilket som bekant är den kontext som Utrikesdepartementet verkar i.

Regeringens kommunikation i sociala medier den 15 mars anknöt till den dag som FN utlyst till International Day to Combat Islamophobia, eller på svenska: internationella dagen för bekämpande av islamofobi. FN:s arbete mot antimuslimsk rasism – eller, annorlunda uttryckt, antimuslimskt hat – leds av organisationens undergeneralsekreterare Miguel Ángel Moratinos med titeln United Nations Special Envoy to Combat Islamophobia.

Regeringen antog i december 2024 en handlingsplan mot rasism och hatbrott. Handlingsplanen ska motverka all form av rasism men också synliggöra och motverka specifika former av rasism, bland annat antimuslimsk rasism. Av handlingsplanen framgår att begreppet antimuslimsk rasism ersätter men också motsvarar begreppet islamofobi, som använts i den tidigare nationella planen mot rasism och som även förekommer i andra sammanhang.

Det finns skäl för denna övergång. Begreppet islamofobi har bland annat kritiserats för att ordet fobi leder tankarna till enskilda individers irrationella rädslor snarare än till diskriminering, exkludering och rasism. Begreppet har även ifrågasatts för att ge sken av att handla enkom om synen på islam som religion och inte om synen på muslimer. När begreppet antimuslimsk rasism används i denna handlingsplan syftar det inte på religionskritik utan på fientlighet som riktas mot människor på grund av att de är eller antas vara muslimer.

Jag vill avslutningsvis understryka att regeringens arbete mot rasism genomförs med samlad kraft.

Herr talman! Situationen i Iran och regionen är mycket osäker. Konflikten har eskalerat och spridit sig, och dess konsekvenser är svåra att överblicka. För många väcks nu naturligtvis förhoppningar om att detta ska kunna leda till ett mer demokratiskt Iran. Samtidigt finns betydande risker för att situationen i värsta fall leder till interna konflikter och ökad regional instabilitet.

Vi må tycka olika om olika delar av denna mycket svåra fråga, men jag gläds åt det starka engagemang som finns för situationen i Iran här i riksdagen. Sverige står bakom den iranska befolkningens strävan efter en bättre framtid och deras krav på respekt för mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet. Irans framtid måste bestämmas av det iranska folket, och regeringen fördömer alltid attacker på civila.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Till att börja med är det Irans befolkning som ska besluta om sin egen framtid – det är inte Sverige som ska göra det. Däremot ska vi naturligtvis stötta Irans befolkning så att de tillåts att fritt uttrycka sina åsikter och landet kan utvecklas till en demokrati.

Regeringen beslutade som sagt den 5 februari om 10 miljoner kronor till stöd för just människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Fler borde som sagt göra som vi.

När det gäller interpellantens fråga om internet har Sverige genom Freedom Online Coalition tillsammans med 26 andra likasinnade gjort ett specifikt uttalande om internetnedstängningarna, där man tydligt betonade de allvarliga följderna. I uttalandet påminde man också om Irans internationella åtaganden avseende yttrande- och mötesfrihet och rätten till information, och man uppmanade till återställande av internet.

Sverige stod också bakom begäran om att sammankalla en specialsession i FN:s råd för mänskliga rättigheter. I den resolution som antogs vid sessionen lyftes bland annat internetnedstängningen. Mandaten för FN:s specialrapportör för Iran och den oberoende undersökningsmekanismen för Iran, FFMI, förlängdes. FFMI gavs också i uppdrag att genomföra en brådskande utredning av de pågående och nyligen begångna kränkningarna, bland annat för att kunna bidra till ansvarsutkrävande.

Regeringen ser mycket allvarligt på de uppgifter som har framkommit om ett misstänkt mordförsök riktat mot en svensk-iranier. Åtal kommer att väckas inom kort, och Utrikesdepartementet kommenterar inte detta ytterligare i dagsläget utan hänvisar till Åklagarmyndigheten.

Säpo har tidigare konstaterat att Iran bedriver säkerhetshotande verksamhet i Sverige. Vi tolererar inte den typen av iranska aktioner för att destabilisera Sverige eller bedriva terroristverksamhet. Det är just därför Sverige har verkat för att terroristlista Islamiska revolutionsgardet, vilket man som sagt nyligen kom överens om.

Det här med diplomati är svårt. Sverige har diplomatiska relationer med ett antal länder där styrelseskicket och politiken inte stämmer överens med våra värderingar – det gäller också Iran. Det har vi för att kunna agera i för Sverige viktiga frågor, till exempel våra konsulärfall. Det ger oss också möjlighet att framföra tydliga budskap och skarp kritik mot regimens agerande. Detta har regeringen också gjort vid ett flertal tillfällen den senaste tiden, bland annat genom att kalla upp ambassadören.

Att stänga den iranska ambassaden skulle sannolikt leda till att inte heller Sveriges ambassad i Teheran skulle kunna fortsätta att verka. Det skulle riskera att få allvarliga konsekvenser för svenska medborgare och deras säkerhet. Det är alltså en svår avvägning som måste göras här.

Regeringen kommer naturligtvis att fortsätta verka för ökad press på den iranska regimen, inte minst genom skärpt sanktionstryck och ansvarsutkrävande för kränkningarna av mänskliga rättigheter.

Slutligen har jag när det gäller folkrätten flera gånger uttryckt att det är svårt att se att USA:s och Israels agerande skulle vara förenligt med folkrätten och förbudet mot våldsanvändning. Jag konstaterar att det finns ett väldigt begränsat utrymme i folkrätten när det gäller våldsanvändning till skydd för civila i ett land. Detta kan man naturligtvis diskutera.

Men något som är alldeles klart är att Iran inte får utveckla kärnvapen och inte heller får utgöra ett hot mot sitt närområde genom att utveckla och inneha ballistiska robotar. Detta är alltså en mycket svår balansgång. Men Iran utgör sannerligen ett hot mot oss och mot väst.

Herr talman! Vi ser en mycket allvarlig händelseutveckling i Iran och en farlig spridning i den bredare regionen. Iran bär ett stort ansvar för den negativa utvecklingen och för säkerhetsrisker också i väst.

Regeringen har fördömt Irans attacker mot grannländer i Mellanöstern, och ytterligare regional eskalering måste undvikas. Situationen håller alltmer på att utvecklas till ett regionalt storkrig, vars konsekvenser på kort och lång sikt är mycket svåra att överblicka.

Hos många väcks nu förhoppningar om att detta ska kunna leda till ett mer demokratiskt Iran som lever i fred med grannar och omvärld. Samtidigt finns det betydande risker, som i värsta fall riskerar att leda till ökad regional instabilitet och kaos.

Sverige har under lång tid stått upp för det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga fri- och rättigheter. I detta ingår givetvis rätten att fritt uttrycka sina åsikter. Tillsammans med EU ser vi kontinuerligt över våra möjligheter att upprätthålla trycket på den iranska regimen. Ett viktigt steg var när EU den 19 februari beslutade att lista Irans islamiska revolutionsgarde, IRGC, under EU:s sanktionsregim mot terrorism. Det har Sverige länge arbetat för. Det föregicks också av beslut om nya listningar av personer och enheter som varit inblandade i repressionen på olika sätt.

Ett annat exempel är att EU:s Iranpolitik skärptes kraftigt, bland annat med utökade sanktioner, efter repressionen av protesterna som följde på Mahsa Aminis död 2022.

Regeringen har tydligt fördömt det omfattande dödliga våld som riktats mot fredliga demonstranter och de storskaliga godtyckliga gripanden som följt i repressionens spår. Den iranska regimens skyldighet att respektera det iranska folkets rätt till yttrande- och mötesfrihet inklusive tillgång till information och internet underströks också när vi kallade upp Irans ambassadör den 14 januari. Sverige har även framfört det i multilaterala forum.

Var har regeringen varit? Det frågar interpellanten. Vi har i alla fall inte varit i Iran i slöja. Utöver allt det jag har redogjort för har vi kallat upp Irans ambassadör till UD ytterligare en gång, den 4 mars. Och vi verkar för ytterligare EU-sanktioner, bland annat under den särskilda regimen med anledning av MR-situationen i Iran. 19 listningar av 16 individer och 3 entiteter väntas antas vid FAC på måndag. Vi är också medförslagsställare till Bahrains säkerhetsrådsresolution om Iran.

Som jag sa i mitt första svar har vi också beslutat om ytterligare stöd till demokrati- och yttrandefrihetskämpar. Det distribueras via Sida. Men vi kan inte gå in i detalj på till vilka det går, eftersom det är mycket känsligt och också kan medföra risker för mottagarna. Men jag är av den bestämda uppfattningen att fler EU-länder borde stötta på det sätt som vi gör och har gjort.

Slutligen vill jag förtydliga att den här debattiden erbjöds initialt för denna debatt. Men tanken var att denna interpellationsdebatt skulle slås samman med en annan med liknande frågeställning. Eftersom den andra interpellanten inte kunde föreslog vi ett framtida datum. Men jag är glad att vi i alla fall kan ha den här debatten här i dag.

Herr talman! Daniel Riazat har frågat mig vad jag avser att göra för att stötta folkets resning mot regimen i Iran och på vilket sätt jag och regeringen har varit engagerade i frågan om Iran sedan regimens nedslag mot ”Kvinna, liv, frihet”-protesterna.

Låt mig inleda med att understryka att regeringen ser mycket allvarligt på utvecklingen i Iran och den betydande risk som finns för fortsatt eskalation i regionen. Situationen är snabbt föränderlig och har stora konsekvenser för Irans befolkning. Sveriges regering står bakom det iranska folkets modiga och långvariga kamp för att mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet, ska respekteras av de iranska myndigheterna.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran har länge varit mycket allvarlig. Detta gäller inte minst för kvinnor och flickor och för personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter. Regeringen har kontinuerligt – enskilt, inom EU och tillsammans med likasinnade – sett över hur vi på bästa sätt kan stötta den iranska befolkningens rättmätiga krav på åtnjutande av sina mänskliga rättigheter.

Framtiden för Iran måste avgöras av landets befolkning. Det är just därför det är avgörande att människor tillåts fritt uttrycka sina åsikter och att befolkningens legitima krav hörsammas. I detta syfte har regeringen bland annat beslutat om 10 miljoner kronor till stöd för människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Sverige kommer att fortsätta stödja det iranska folket i deras kamp för att mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras.

Fru talman! Jag tackar Markus Wiechel för en viktig och bra debatt.

Jag är helt övertygad: Om man verkligen tror på att folkrätten bör försvaras och bevaras måste också FN utvecklas. Jag har sagt det många gånger tidigare: Vi behöver inte ett nytt FN, men vi måste verkligen reformera FN. Då är vetorätten en viktig fråga. Vi måste mycket snabbare kunna fatta viktiga beslut, och stora förtryckarregimer ska inte tillåtas ha veto i den utsträckning som gäller i dag.

Jag är väldigt glad att det finns så stor uppslutning kring det venezuelanska folkets sak och kring vikten av att arbeta för att de ska få välja sin inriktning själva. Där kommer naturligtvis också folkrätten in i bilden.

Vi försöker på alla sätt vi kan att stötta en demokratisk utveckling med frisläppande av fångar och respekt för fri- och rättigheter i Venezuela. Debatten lär fortsätta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Regeringen deltar aktivt i de diskussioner som pågår inom EU för att stödja en demokratisk utveckling i Venezuela. Sverige och EU:s övriga medlemsländer fortsätter att ha nära kontakt med civilsamhället och oppositionen i Venezuela liksom med andra länder i regionen, med USA och med viktiga aktörer som FN.

Som jag nämnde har jag talat med Maria Corina Machado upprepade gånger, senast för bara två veckor sedan. Jag träffade också presidentkandidaten för oppositionen Edmundo González i januari förra året och uttryckte då naturligtvis mitt fulla stöd för den venezuelanska oppositionen.

Utöver stödet för yttrande- och pressfrihet samt oberoende medier i Venezuela 2024 har Sverige, som jag redan har nämnt, också ett betydande humanitärt stöd till Venezuela. Folket i landet har lidit på ett fruktansvärt sätt och gör det fortfarande.

Sverige var också den tredje största humanitära givaren till Colombia förra året, med särskilt fokus just på de 3 miljoner venezuelanska migranter som befinner sig i landet. Många av dessa hoppas såklart kunna återvända när de ser en bättre utveckling i Venezuela.

Vid en sådan utveckling kommer naturligtvis regeringen också att pröva hur vi bäst har vår närvaro i landet. Diskussionen om ambassadnärvaro är ständigt pågående, och sker det en utveckling är det klart att en sådan fråga aktualiseras igen. Vi kommer tillsammans med våra partner att noga följa utvecklingen och inte minst verka för respekt för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Fru talman! Tack, Markus Wiechel, för en väldigt viktig interpellation!

Vi ser nu ett förhoppningsvist formativt skede i Venezuela. Omkring 600 politiska fångar har hittills frisläppts, och i februari antogs en historisk amnestilag med konsensus av det venezuelanska parlamentet. Detta är ett välkommet steg i rätt riktning, men processerna saknar transparens, och uppemot 800 fångar hålls fortfarande fängslade. I dialog med EU verkar Sverige naturligtvis för att alla politiska fångar ska friges.

Angående sanktioner ser regeringen positivt på möjligheten att använda sanktioner som ett utrikespolitiskt verktyg. Som jag redan nämnt har EU haft sanktioner mot Venezuela sedan 2017. Flera nyckelpersoner som är ansvariga för allvarliga kränkningar av eller brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Venezuela omfattas redan av sanktioner; det gäller även interimspresidenten Delcy Rodríguez. En översyn av listningarna äger rum årligen, och sanktionerna förlängdes senast i december 2025.

Även jag har noterat uppgifterna om att flera olika personer från EU-håll nu förespråkar lättnader i sanktionerna. Sverige vill se tydliga steg mot demokrati för att överväga eventuella sanktionslättnader, och i nuläget är vår bedömning att det inte har gjorts tillräckliga framsteg för att kunna motivera sådana lättnader. Det har även framförts från vår sida inom EU.

Samtidigt är sanktioner bara ett verktyg av många för att främja demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Regeringen har genom ambassaden i Bogotá löpande kontakt med civilsamhället i Venezuela. Till detta kan adderas att regeringen år 2024 avsatte 10 miljoner i riktade medel för att stödja organisationer, nätverk och aktörer som arbetar med yttrande och pressfrihetsfrågor samt oberoende medier i Venezuela.

Vi har mycket kontakt med de legitima ledarna för Venezuela Edmundo González och Maria Corina Machado. Jag träffade Edmundo González för ett år sedan, och jag pratade med Maria Corina Machado för någon vecka sedan. Det är naturligtvis viktigt att vi på olika sätt stöttar dem.

Jag är inte säker på att ett nytt nätverk är det som behövs. Precis som jag beskrev i mitt initiala inlägg har vi redan många fungerande dialoger med nätverk som finns i form av Celac, och jag tror att man kan bygga vidare på det. Det är viktigt att vi visar vårt stöd på allra bästa sätt, och jag tror i grunden att vi är överens om detta.

Fru talman! Markus Wiechel har frågat mig om jag delar bedömningen att de nuvarande internationella mekanismerna är otillräckliga för att hantera Venezuelas diktatur och att folkrättens tillämpning i praktiken ofta ger regimen manöverutrymme på bekostnad av befolkningen.

Markus Wiechel har även frågat mig om jag är beredd att verka för ett utökat användande av EU:s globala sanktionsregim (Magnitskijsanktioner) mot nyckelpersoner och möjliggörare inom Venezuelas regim, inklusive dem som underlättar kopplingar till skurkstater som Ryssland och Iran.

Markus Wiechel har också frågat mig om regeringen avser att driva på för en starkare samordning mellan EU och demokratiska länder i Latinamerika, i form av en ”demokratisk koalition”, för att möjliggöra gemensamma insatser när FN-systemet blockeras och motverka inflytandet från allierade diktaturer.

Markus Wiechel har utöver detta frågat mig om jag avser att ta initiativ till reformer som i praktiken begränsar diktaturers förmåga att blockera internationellt agerande – exempelvis genom att reformera vetorätten i FN:s säkerhetsråd, utveckla alternativa multilaterala format eller fördjupa samarbetet mellan demokratier, med särskilt fokus på att bryta geopolitiska allianser mellan skurkstater.

Markus Wiechel har slutligen frågat mig hur regeringen avser att förstärka stödet till Venezuelas demokratiska rörelse, fria medier och civilsamhälle så att omvärldens insatser ger konkret skydd för befolkningen och inte reduceras till symbolhandlingar, samtidigt som man adresserar regimens internationella nätverk som bidrar till global instabilitet.

Regeringen ser ingen motsättning mellan att stå upp för folkrätten och värna människors mänskliga fri- och rättigheter. Att värna folkrätten är en hörnsten i svensk utrikespolitik. För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det avgörande att en regelbaserad världsordning grundad på folkrätten, inklusive mänskliga rättigheter, upprätthålls.

Tillsammans med andra EU-länder arbetar Sverige aktivt inom befintliga internationella mekanismer för att demokrati och mänskliga rättigheter ska respekteras. Sverige och EU har under lång tid uttryckt stor oro över situationen i Venezuela, och vi fortsätter att följa utvecklingen i landet noga.

Det är glädjande att se att ett antal demokrati- och rättighetsrelaterade framsteg gjorts i Venezuela de senaste veckorna, inte minst frisläppandet av ett större antal politiska fångar. Men mycket mer behöver göras. Sverige deltar aktivt i de diskussioner som pågår inom EU för att på bästa sätt bidra till en demokratisk utveckling i Venezuela.

EU införde år 2017 sanktioner mot Venezuela. Regeringen har varit en stark förespråkare för dessa sanktioner. Syftet med sanktionerna är bland annat att stödja en demokratisk utveckling med respekt för mänskliga rättigheter i landet. Sanktionerna har nyligen förlängts med ett år.

EU-sanktioner förblir ett viktigt verktyg för att sätta press på nyckelpersoner inom den venezuelanska regimen. Regeringen avvaktar i nuläget utvecklingen i Venezuela, som kommer att vara avgörande för regeringens syn på hur sanktioner ska användas i Venezuela fortsättningsvis.

Regeringen har vidare varit starkt pådrivande för fördjupat samarbete mellan EU och likasinnade länder i Latinamerika. Sverige och EU har en väl upparbetad dialog med dessa länder, inte minst genom samarbetet mellan EU och Celac, Gemenskapen för Latinamerikas och Karibiens stater, som är ett väl etablerat samarbetsorgan för länder i regionen. Under Sveriges EU-ordförandeskap våren 2023 höll vi i förberedelserna inför toppmötet mellan EU och Celac samma sommar, och vid det senaste toppmötet i november 2025 deltog vi på ministernivå. Regeringen deltar även i det årliga ministermötet mellan EU och Latinamerika vid FN:s högnivåvecka.

Sverige är aktivt pådrivande för demokratifrågorna i dessa tvärregionala sammanhang liksom i våra bilaterala relationer med länderna i Latinamerika. Demokrati och mänskliga rättigheter är också viktiga frågor i vårt utvecklingssamarbete med dessa länder.

Regeringen anser att en reform av FN:s säkerhetsråd behövs och verkar för fler permanenta och icke-permanenta medlemmar. Möjligheten till veto i FN:s säkerhetsråd bör begränsas, och regeringen står bakom initiativ som verkar för detta. Regeringen arbetar aktivt, både bilateralt och i internationella sammanhang, med att fördjupa samarbetet mellan Sverige och andra demokratiska stater, inom och utanför den latinamerikanska kontexten.

Regeringens stöd till det civila samhället i Venezuela har bland annat omfattat riktade stöd till fria och oberoende medier. Regeringen ökade senast i augusti 2024 stödet till press- och yttrandefrihet med 10 miljoner. Sverige var också den näst största bilaterala humanitära givaren till Venezuela förra året. Svenska medel kommer på så sätt befolkningen till gagn. Att stödja det venezuelanska civilsamhället kommer att förbli en hörnsten i vårt stöd till Venezuela.

Regeringen kommer att fortsätta understryka vikten av att den regelbaserade världsordningen upprätthålls. Vi kommer också, tillsammans med EU, att fortsätta verka för att främja en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Venezuela.

Fru talman! Regeringen vill se en förändring som kommer det kubanska folket till gagn. Vi är övertygade om att en sådan förändring kräver ett förändrat styrelseskick i landet. Kubas befolkning har rätt till självbestämmande. Det är därför man måste hålla fria och rättvisa val, och det är därför politiska fångar måste släppas ut ur fängelse.

Låt oss inte glömma att situationen i Kuba i första hand är en följd av den kubanska ledningens repressiva politik och kommunistiska ideologi. Det är en ideologi som såväl Lorena Delgado Varas som Vänsterpartiet så länge har omfamnat.

Hur Magdalena Anderssons regeringsalternativ över huvud taget ska kunna bedriva en rimlig utrikespolitik på de premisserna är något som jag ställer mig mycket frågande till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När det till att börja med gäller PDCA-avtalet stämmer det inte att vi inte har ratificerat det eller att vi tycker att det ska avbrytas. Men vi vill se en översyn eftersom vi tycker att det inte fungerar som det ska. Det har vi också fått gehör för inom EU.

Det viktiga nu är att tillsammans verka för ett demokratiskt Kuba där mänskliga rättigheter respekteras. Det är den kubanska regimen som är ytterst ansvarig för att säkerställa att så faktiskt sker.

Regeringen har röstat för FN-resolutionen om att häva USA:s handelsembargo. Men vi vet också att den kubanska regimen rutinmässigt skyller Kubas samhällsproblem på just embargot och använder embargot som en ursäkt för att inte genomföra nödvändiga reformer och öppna landet.

Det kubanska folket måste ges möjlighet att leva i ett fritt samhälle och att fritt utöva civila politiska och ekonomiska fri- och rättigheter. För att detta ska ske måste också den kubanska regimen omedelbart och villkorslöst frige alla politiska fångar, och regimen måste tillåta fria och rättvisa val.

Regeringen utvärderar löpande de humanitära behov som finns i världen, vilket även innefattar Kuba. Vi följer utvecklingen i landet noga genom vår ambassad på plats i Havanna och i samråd med övriga EU-länder. Vi har kontakt med de humanitära FN-organisationer som är verksamma i Kuba.

Sveriges bistånd uppgick till 17 miljoner kronor under 2025. Biståndet har ett tydligt fokus på mänskliga rättigheter och att stödja en ekonomisk reformprocess, decentralisering och privat småföretagande, apropå företagens vikt. Alla är viktiga insatser för att öppna den kubanska ekonomin och därigenom också förbättra levnadsvillkoren för vanliga kubaner.

Fru talman! Den kubanska regimen kränker systematiskt mänskliga rättigheter. Det saknas yttrandefrihet, pressfrihet och rätt till fredliga sammankomster. Oppositionella journalister och aktivister för mänskliga rättigheter utsätts för övervakning, trakasserier och godtyckliga frihetsberövanden. Regeringen ser ingen anledning att försvara en sådan regim.

Samtidigt har jag och regeringen genomgående betonat vikten av att folkrätten respekteras. Folkrätten är en hörnsten i svensk utrikespolitik och ett långsiktigt säkerhetsintresse för Sverige. Alla stater har ett ansvar att respektera och agera i enlighet med folkrätten oavsett eventuella andra politiska eller säkerhetspolitiska överväganden. Det gäller även i fråga om sanktioner.

Vi har genom den årliga omröstningen i FN:s generalförsamling upprepat att vi motsätter oss USA:s handelsembargo mot Kuba, som drabbar den kubanska befolkningen på ett oproportionerligt sätt. Jag gick in på det här i mitt interpellationssvar, men det måste ha gått ledamoten förbi. Jag upprepar: Regeringen motsätter sig embargots extraterritoriella tillämpning, som strider mot internationella handelsregler.

Kuba har länge befunnit sig i en svår ekonomisk kris, där långa elavbrott har varit vardag. Denna kris kommer med största sannolikhet att förvärras om oljeleveranserna helt stoppas. På sikt kan en humanitär kris inte uteslutas. Den amerikanska lagstiftningen innehåller som sagt också delar som av EU och andra tidigare bedömts innehålla otillåten extraterritoriell tillämpning.

Lorena Delgado Varas frågar om PDCA-avtalet och undrar varför regeringen är kritisk mot detta EU-avtal, som innebär en politisk dialog och samarbete med Kuba. Regeringen värnar den kubanska befolkningen men inte den kubanska regimen. Regeringen har kritiserat avtalet för att det inte ger resultat på demokratiområdet och när det gäller mänskliga rättigheter på det sätt som man hade hoppats på. Vi anser att EU behöver sätta mer press på den kubanska regimen för att främja en demokratisk utveckling. Det är genom demokrati, mänskliga rättigheter och ett fritt och marknadsanpassat ekonomiskt system som ett välmående samhälle kan byggas även på Kuba.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag anser att USA:s blockad av Kuba är förenlig med internationell rätt. Lorena Delgado Varas har också frågat mig om jag och regeringen har fattat några beslut om att skicka humanitärt, medicinskt eller tekniskt stöd till Kuba med anledning av den förvärrade situation som blockaden orsakar.

Vidare har Lorena Delgado Varas frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att leva upp till Sveriges åtaganden enligt FN-stadgan och internationella människorättskonventioner när det gäller att motsätta sig olagliga ensidiga tvångsåtgärder. Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat mig om jag och regeringen avser att inom EU och FN aktivt verka för att blockaden upphör, inklusive att tydligt markera mot USA:s extraterritoriella sanktioner, som även drabbar svenska och europeiska aktörer.

Regeringen ser allvarligt på situationen i Kuba och på bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Regeringen är djupt oroad över den kubanska statens repressiva behandling av oliktänkande och förekomsten av politiska fångar. Regeringen är också angelägen om att landets svåra humanitära, ekonomiska och politiska situation förbättras. Regeringen känner oro för det kubanska folkets brist på välmående och rättigheter, som i första hand är en följd av den kubanska ledningens repressiva politik och kommunistiska ideologi.

Sverige, liksom EU, anser att sanktioner ska vara tillfälliga, riktade och proportionerliga. Sverige röstade förra året, liksom tidigare år, tillsammans med en majoritet av EU:s medlemsstater i FN:s generalförsamling för den resolution som uppmanar till ett hävande av USA:s handelsembargo mot Kuba. Regeringen motsätter sig embargots extraterritoriella tillämpning, som strider mot internationella handelsregler. För Sveriges välstånd är det avgörande att det internationella handelssystemet upprätthålls.

Sverige har för närvarande inget humanitärt stöd till Kuba på landsnivå. Däremot ger Sverige kärnstöd till flera FN-organisationer som är verksamma i Kuba och som bedriver humanitärt arbete i landet. Regeringen stöder exempelvis FN:s katastroffond CERF, som möjliggör snabba insatser för att bistå människor i plötsligt uppkomna eller förvärrade humanitära kriser. Fonden allokerade bland annat 4 miljoner US-dollar till Kuba för tidiga livräddande insatser i samband med orkanen Melissa i oktober 2025. Därutöver har Sidas partner tillgång till flexibla medel genom en snabbfinansieringsmekanism, men hittills har inga förfrågningar kommit in från Kuba.

Regeringen kommer att fortsätta understryka vikten av att det regelbaserade internationella handelssystemet upprätthålls och att EU:s ekonomiska intressen skyddas. Samtidigt kommer regeringen tillsammans med EU att fortsätta verka för att främja en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Kuba.

Fru talman! Jag vill tacka Kadir Kasirga och övriga interpellanter för en väldigt viktig debatt.

Jag tror att vi kommer att ha all anledning att i denna kammare och på andra platser återkomma till utvecklingen i Syrien. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att sätta ljus på utvecklingen där, för det är ett avgörande skifte som sker nu. Det är viktigt att utvecklingen går i rätt riktning och att man respekterar minoriteter och kvinnor.

Apropå kvinnor vill jag nämna en av de mest inspirerande personer jag träffat. Jag har träffat henne flera gånger i mitt uppdrag. Jag talar om Hind Kabawat, den enda kvinnliga ministern i det nuvarande syriska styret. Hon är en otroligt inspirerande person som verkligen tror på Syrien, även om hon är väl medveten om vilka utmaningar som finns. Hon är en av alla de goda krafter som vi måste stötta för att få se rätt utveckling.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag börjar med IS-fångarna. Ett stort antal fångar har den senaste tiden flyttats till Irak, med stöd av USA. Även tredjelandsmedborgare ska finnas bland dem som har förts till Irak. Överföringen ska enligt uppgift vara avslutad nu. Vi kan inte bekräfta huruvida det finns svenskar bland dem som har förts till Irak. Vi följer naturligtvis detta mycket nära.

Vi har kännedom om ett fåtal kvinnor och barn med koppling till Sverige som befinner sig eller har befunnit sig i dessa läger. UD har noterat uppgifterna om att de personer som har suttit i al-Hol-lägret har flyttats till ett annat läger i Aleppoprovinsen. Vi kan inte bekräfta huruvida det finns svenskar bland dem som har flyttats.

Vi har också tagit del av uppgifterna om att ett stort antal personer självmant har lämnat lägret i al-Hol de senaste veckorna, men vi vet inte huruvida det finns svenskar bland dem.

Vi följer som sagt det här mycket nära. Vi gör det dessutom genom EU, i dialog med likasinnade och genom koalitionen mot Daish.

Kadir Kasirga ställde en högst relevant fråga: Hur kan vi säkerställa att bistånd inte används i fel syften?

Sverige har genom Sida gedigna kontrollsystem för att säkerställa att biståndsmedel går till avsedd mottagare. Regeringen har vidtagit åtgärder för att ytterligare stärka kontrollen och motverka korruption. I Sidas instruktion finns en ny skrivning där det framgår att Sida ska säkerställa att bistånd inte ges till aktörer som bedriver eller stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism, terrorism, verksamhet som underminerar kvinnors och flickors rättigheter eller hatpropaganda riktad till individer eller grupper. Instruktionen anger vidare att Sida ska arbeta aktivt för att motverka alla former av korruption och oegentligheter. Därtill har regeringen gett Sida i uppdrag att systematiskt stärka sitt arbete för att förebygga jäv och korruption i biståndet.

Helt riskfritt är det ju aldrig. Det är otroligt viktigt att vi har rutiner för detta, att vi är väl medvetna om riskerna och att vi ser till att följa upp.

Ett fördjupat samarbete mellan Sverige och EU och med den syriska övergångsregeringen är viktigt för att vi ska kunna bidra till att Syrien blir ett välmående land som det går att återvända till. Våra kontakter med syriska företrädare ger oss möjlighet att lyssna på deras planer och utmaningar samtidigt som vi kan framföra våra mycket tydliga förväntningar på att de ska bygga ett inkluderande samhälle och framhålla vikten av respekt för mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag tackar Kadir Kasirga för en viktig interpellation.

Efter fem årtionden av hårdför diktatur och 14 års inbördeskrig blev det syriska folket äntligen av med den förskräckliga Assadregimen den 8 december 2024. Regeringen vill se att Syrien lyckas med sin omställning till att bli ett land som andra. Detta skulle bidra till större möjligheter till fred och stabilitet i regionen, som tyvärr har upplevt alltför mycket av det motsatta. Framför allt skulle det syriska folket gagnas.

Processen att bygga upp det nya Syrien har tidvis stött på motgångar som har resulterat i övergrepp riktade mot olika etniska och religiösa grupper i landet. Regeringen har fördömt de våldsamheter som har skett, och vi fortsätter att påpeka vikten av att ansvariga ställs till svars. Enligt FN har striderna i nordöstra Syrien under januari inte innefattat systematiska övergrepp mot civila.

I samtal med övergångsregeringen understryker vi vikten av full respekt för de mänskliga rättigheterna för alla syrier, oavsett kön och etnisk eller religiös tillhörighet, och att de tillåts bli en del av det nya Syrien. Något jag tror är särskilt viktigt att framhålla är behovet av ansvarsutkrävande både mot den tidigare regimen och mot de ansvariga för de övergrepp som har begåtts sedan dess.

När det sedan gäller Sveriges stöd till Syrien, vilket det har kommit en del frågor om: Som jag nämnde reviderade och förlängde regeringen biståndsstrategin för Syrienkrisen i september 2025, vilket bland annat har inneburit ett ökat fokus på religionsfrihet, ett stärkt rättighetsskydd för personer som tillhör religiösa grupper samt åtgärder för att förebygga extremism, vilket är otroligt viktigt. Ändringarna innebär också en möjlighet att ge stöd till offentliga institutioner i Syrien för att bidra till återuppbyggnad, ekonomisk återhämtning och just en demokratisk utveckling, vilket det frågades efter här.

Sverige har länge stöttat det syriska folket. Det humanitära stödet till Syrienkrisen uppgick till 3,9 miljarder 2011–2024, och under 2025 uppgick det humanitära stödet till 360 miljoner. Sveriges humanitära stöd till Syrien fortsätter. Jag sa nyss att vi har möjlighet att även ge stöd till offentliga institutioner, men i dagsläget har regeringen inga formella avtal med Syrien.

Sida har tecknat ett avtal med FN:s befolkningsfond UNFPA för att stödja programmets stärkande av barnmorskeprofessionen i Syrien. Programmet syftar till att förbättra användningen av barnmorskors kapacitet för att stärka vården av mödrar och nyfödda och kommer bland annat att leda till att fler barnmorskor är kompetenta och utbildade i enlighet med internationella standarder.

Sidas motpart i den här insatsen är UNFPA, och avtalet ska stödja Syriens hälsoministerium i dess arbete med att utveckla nya riktlinjer och lagstiftning i syfte att stärka barnmorskors roll inom hälsosystemet. Det möjliggör även viss renovering av barnmorskeskolor och mödravårdskliniker samt stöd till barnmorskors yrkesförbund och fackföreningar i Syrien.

Sverige gör alltså mycket. Det ligger i vårt intresse att se en utveckling i rätt riktning i Syrien, det vill säga en utveckling som leder till demokrati och ett inkluderande styre. Det gäller inte minst kvinnor. Jag har själv haft många samtal med företrädare för kvinnorättsorganisationer i Syrien som, med rätta, uttrycker oro för framtiden.

Avslutningsvis ska jag säga något om migrationen. Det är generellt intressant att Socialdemokraterna gång på gång påstår att det var de som lade om migrationspolitiken samt säger sig stå bakom alla de åtgärder som vidtas – samtidigt som det alltid kommer kritik när en sådan åtgärd vidtas. Frågan är alltså vad Socialdemokraterna egentligen vill på migrationsområdet och om man är beredd att genomföra de åtgärder som de facto krävs för en stramare invandring och bättre integration.

Fru talman! Kadir Kasirga har frågat mig vilka konkreta initiativ jag avser att ta, bilateralt och inom EU, för att verka för ett omedelbart stopp för den syriska regimens attacker mot kurdiskt kontrollerade områden. Kadir Kasirga har även frågat hur jag avser att agera för att hantera situationen med de IS-Daish-fångar som flytt och för att förhindra att nya terrorstrukturer etableras. Avslutningsvis har Kadir Kasirga frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att säkerställa att svenskt bistånd eller politiskt stöd till Damaskus villkoras med tydliga krav på demokratiska reformer, minoritetsskydd och internationell uppföljning.

Ett fredligt och inkluderande Syrien ligger i Sveriges, Europas, regionens och inte minst det syriska folkets intresse. Det är därför välkommet att den syriska övergångsregeringen och SDF nådde ett avtal den 30 januari om att införliva militära och civila institutioner under centralmakten och att man sedan dess har gjort framsteg i att implementera detta avtal på ett fredligt och ordnat sätt. Vi uppmanar parterna att fortsätta arbeta tillsammans i denna konstruktiva anda.

Civila måste skyddas. Ansvariga måste ställas till svars. I samtal med företrädare för övergångsregeringen understryker Sverige och EU vikten av att såväl kvinnor som alla landets etniska och religiösa grupper tillåts att aktivt delta i byggandet av det nya Syrien.

Regeringen har noterat uppgifterna om att individer ska ha avvikit från fängelser i nordöstra Syrien men också att ett flertal av dessa ska ha återförts. Sverige följer händelseutvecklingen i regionen, inklusive genom EU och genom vårt deltagande i den globala koalitionen mot Daish, där bland andra USA och Syrien är medlemmar.

För att anpassa biståndet till utvecklingen i landet efter Assadregimens fall beslutade regeringen i september 2025 om ändringar i biståndet till Syrien. Ändringen gör det möjligt att stödja offentliga institutioner. Svenskt bistånd ska bidra till ett Syrien som går att återvända till.

Svenska företrädare fortsätter att med emfas understryka vikten av att alla syrier, oavsett kön och etnisk eller religiös tillhörighet, måste få vara med och bygga det nya Syrien och att mänskliga rättigheter respekteras. Sverige kommer i nära samarbete med EU och andra likasinnade att fortsätta stödja det syriska folket i dess strävan att bygga ett stabilt, fredligt och välmående Syrien.