Herr talman! Daniel Riazat har frågat mig vad jag avser att göra för att stötta folkets resning mot regimen i Iran och på vilket sätt jag och regeringen har varit engagerade i frågan om Iran sedan regimens nedslag mot ”Kvinna, liv, frihet”-protesterna.

Låt mig inleda med att understryka att regeringen ser mycket allvarligt på utvecklingen i Iran och den betydande risk som finns för fortsatt eskalation i regionen. Situationen är snabbt föränderlig och har stora konsekvenser för Irans befolkning. Sveriges regering står bakom det iranska folkets modiga och långvariga kamp för att mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet, ska respekteras av de iranska myndigheterna.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran har länge varit mycket allvarlig. Detta gäller inte minst för kvinnor och flickor och för personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter. Regeringen har kontinuerligt – enskilt, inom EU och tillsammans med likasinnade – sett över hur vi på bästa sätt kan stötta den iranska befolkningens rättmätiga krav på åtnjutande av sina mänskliga rättigheter.

Framtiden för Iran måste avgöras av landets befolkning. Det är just därför det är avgörande att människor tillåts fritt uttrycka sina åsikter och att befolkningens legitima krav hörsammas. I detta syfte har regeringen bland annat beslutat om 10 miljoner kronor till stöd för människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Sverige kommer att fortsätta stödja det iranska folket i deras kamp för att mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras.

Herr talman! Just nu genomför USA och Israel en humanitär intervention i Iran som många hoppas kommer att leda till ett regimskifte. Utfallet är oklart, men det är viktigt att folkrätten inte blir ett skydd för massövergrepp. Mullornas regim har mördat tiotusentals iranier de senaste veckorna för att hålla sitt grepp om makten. Nu får det iranska folket det stöd de behöver för att slå tillbaka mot förtryckarna.

När vi står inför ett historiskt vägskäl där det är tydligt att demokratiska värderingar står mot islamistiska värderingar är det viktigt att Sveriges regering står på rätt sida om historien. Det får inte råda några tvivel om att Sverige står på de förtrycktas sida och mot islamismen.

De flesta iranier ser mullorna som ockupanter, och militärt bistånd från USA och Israel i form av ett angrepp mot regimens centrum är den hjälp som det iranska folket behöver för att störta denna fruktansvärda regim. Det var just en sådan militär insats som 1999 stoppade en etnisk rensning av kosovoalbaner och så småningom ledde till Slobodan Miloševićs fall.

Då kallades det för en humanitär intervention, och nu genomförs en sådan humanitär intervention i Iran. Det är viktigt att Sverige åtminstone i ord stöder denna intervention. Sverige måste vara tydligt i sitt stöd för det iranska folkets rätt till frihet, vilket endast kan förverkligas genom regimskifte.

Herr talman! Nu när regimen i Iran är pressad är sannolikheten stor att mullornas regim börjar angripa diverse mål i Sverige, men också i resten av Europa, i ren desperation för att tysta de hundratusentals exiliranier som har valt att stödja sina landsmän i Iran.

Vi vet att regimen i Iran samarbetar med gängkriminella i Sverige för att eliminera olika aktörer som mullornas regim ser som ett hot. Foxtrotnätverkets ledare lever ju i Iran och skyddas av mullornas regim.

I går kom en nyhet om att Iranexperten Arvin Khoshnood utsatts för ett mordförsök av gängkriminella i Sverige. Han lever nu på hemlig ort. Att Iran skulle använda gängkriminella för att skada svenska medborgare är inte någonting som eventuellt kan hända, utan det händer och det drabbar hederliga människor endast på grund av att de uttryckt kritik mot en fruktansvärd regim i Iran. Det händer i dag.

Jag har känt Arvin sedan han var 16 år. Det är en hederlig person som har byggt upp ett liv i Malmö och bildat familj. Både han och hans fru jobbar och bidrar till samhället. Men han står också upp för demokratin. Och därför lever han nu på hemlig ort och har fått avbryta hela sitt liv. Hans liv är hotat av den här regimen i Iran, trots att han lever i Sverige.

Jag har vetat om dessa händelser ett tag, men jag är fortfarande chockad. Jag har alltid utgått ifrån att vi i Sverige har kunnat kritisera diktaturer. Men mullornas regim verkar kunna tysta svenska medborgare genom hot och terror. Arvin Khoshnood har behövt vara tyst ett tag för att skydda sin familj här i Sverige. Det är oacceptabelt att det behöver vara på det sättet.

Jag vill gärna veta vad regeringen avser att göra för att skydda iranska dissidenter och andra måltavlor för mullornas regim som befinner sig här i Sverige?

Herr talman! Jag ska börja med att kommentera ledamoten Nima Gholam Ali Pours inlägg från talarstolen. Det är mycket riktigt, som jag själv också har sagt här i talarstolen tidigare, en brutal regim som massmördar och avrättar sin befolkning och som förföljer iranier utomlands. Men jag vill inte under några som helst omständigheter förknippas med en ledamot som deltar i protester där man skriker ”Död åt vänstermänniskor” och ”Död åt människor som säger jin, jiyan, azadi”, som betyder kvinna, liv, frihet. Det är nämligen den sortens demonstrationer Nima Gholam Ali Pour deltar i. Jag vill inte över huvud taget förknippas med den sortens fascistiska krafter, som nu också försöker kuppa protesterna mot den iranska regimen.

Med det sagt övergår jag till ministerns svar.

Det är jättebra om man stöttar demokratikämpar i Iran. Jag förstår att det är känsligt och att man inte alltid kan gå ut med exakt vilka det handlar om, eftersom det pågår repression på högsta nivå. Men det är ändå viktigt att riksdagen kan kontrollera den här typen av frågor. En människas demokratikämpar kan nämligen vara en annan människas förtryckare.

För att kunna veta att den här sortens pengar går till rätt och demokratiska organ eller individer, som till exempel inte springer ärenden åt Donald Trump eller Netanyahu som själva har väldigt mycket blod på sina händer, behöver man helt enkelt få veta vad kraven är och hur det har beslutats att de här pengarna ska distribueras.

Jag fick inte heller något svar på frågan om internet. Det är en väldigt viktig fråga för folket i Iran. Vi vet att svenska företag har hjälpt regimen med att avlyssna befolkningen och att ha olika typer av repressiva metoder även digitalt. Det har jag också talat om i den här talarstolen tidigare. Varför kan inte den svenska regeringen och svenska företag ta initiativ till att i stället hjälpa folket i deras kamp genom att låta dem ha fritt internet? Det är möjligt med dagens mycket moderna teknologi, som Sverige också besitter.

Den här frågan handlar för mig delvis om en regim som massavrättar och förföljer människor. Men regimen har också utsatt folket för en ekonomisk situation som innebär att man egentligen inte längre har vare sig en arbetarklass eller en medelklass. En stor andel av folket är i dag underklass på grund av den grova inflationen, vilken som sagt beror på både den enorma korruptionen och sanktionerna.

Jag är också här för att prata om det som händer just nu. Utrikesministern fördömde enbart Iran i det här fallet. Jag menar att den enda vägen för oss som står upp för demokrati är att både fördöma den iranska regimen för dess brutalitet och kraftigt ta avstånd från de illegala anfall som sker, främst mot civilbefolkningen. 95 procent av dem som hittills har dött i Iran under Israels och USA:s illegala bombningar de senaste veckorna har varit civila mål.

Visst vaknade jag, som en iranier som har fått fly mitt land, upp med ett leende på morgonen när jag hörde att Khamenei var död. Men jag vaknar inte upp med ett leende utan gråter när jag hör att omvärlden accepterar ett illegalt anfallskrig som främst drabbar civila människor.

Man måste kunna hålla flera saker i luften samtidigt. Jag hör inte utrikesministern göra det. Därför undrar jag helt enkelt: Hur ser utrikesministern på de illegala anfall som har skett? Jag vet ju vad regeringen tycker om Irans bombningar.

Herr talman! Till att börja med är det Irans befolkning som ska besluta om sin egen framtid – det är inte Sverige som ska göra det. Däremot ska vi naturligtvis stötta Irans befolkning så att de tillåts att fritt uttrycka sina åsikter och landet kan utvecklas till en demokrati.

Regeringen beslutade som sagt den 5 februari om 10 miljoner kronor till stöd för just människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Fler borde som sagt göra som vi.

När det gäller interpellantens fråga om internet har Sverige genom Freedom Online Coalition tillsammans med 26 andra likasinnade gjort ett specifikt uttalande om internetnedstängningarna, där man tydligt betonade de allvarliga följderna. I uttalandet påminde man också om Irans internationella åtaganden avseende yttrande- och mötesfrihet och rätten till information, och man uppmanade till återställande av internet.

Sverige stod också bakom begäran om att sammankalla en specialsession i FN:s råd för mänskliga rättigheter. I den resolution som antogs vid sessionen lyftes bland annat internetnedstängningen. Mandaten för FN:s specialrapportör för Iran och den oberoende undersökningsmekanismen för Iran, FFMI, förlängdes. FFMI gavs också i uppdrag att genomföra en brådskande utredning av de pågående och nyligen begångna kränkningarna, bland annat för att kunna bidra till ansvarsutkrävande.

Regeringen ser mycket allvarligt på de uppgifter som har framkommit om ett misstänkt mordförsök riktat mot en svensk-iranier. Åtal kommer att väckas inom kort, och Utrikesdepartementet kommenterar inte detta ytterligare i dagsläget utan hänvisar till Åklagarmyndigheten.

Säpo har tidigare konstaterat att Iran bedriver säkerhetshotande verksamhet i Sverige. Vi tolererar inte den typen av iranska aktioner för att destabilisera Sverige eller bedriva terroristverksamhet. Det är just därför Sverige har verkat för att terroristlista Islamiska revolutionsgardet, vilket man som sagt nyligen kom överens om.

Det här med diplomati är svårt. Sverige har diplomatiska relationer med ett antal länder där styrelseskicket och politiken inte stämmer överens med våra värderingar – det gäller också Iran. Det har vi för att kunna agera i för Sverige viktiga frågor, till exempel våra konsulärfall. Det ger oss också möjlighet att framföra tydliga budskap och skarp kritik mot regimens agerande. Detta har regeringen också gjort vid ett flertal tillfällen den senaste tiden, bland annat genom att kalla upp ambassadören.

Att stänga den iranska ambassaden skulle sannolikt leda till att inte heller Sveriges ambassad i Teheran skulle kunna fortsätta att verka. Det skulle riskera att få allvarliga konsekvenser för svenska medborgare och deras säkerhet. Det är alltså en svår avvägning som måste göras här.

Regeringen kommer naturligtvis att fortsätta verka för ökad press på den iranska regimen, inte minst genom skärpt sanktionstryck och ansvarsutkrävande för kränkningarna av mänskliga rättigheter.

Slutligen har jag när det gäller folkrätten flera gånger uttryckt att det är svårt att se att USA:s och Israels agerande skulle vara förenligt med folkrätten och förbudet mot våldsanvändning. Jag konstaterar att det finns ett väldigt begränsat utrymme i folkrätten när det gäller våldsanvändning till skydd för civila i ett land. Detta kan man naturligtvis diskutera.

Men något som är alldeles klart är att Iran inte får utveckla kärnvapen och inte heller får utgöra ett hot mot sitt närområde genom att utveckla och inneha ballistiska robotar. Detta är alltså en mycket svår balansgång. Men Iran utgör sannerligen ett hot mot oss och mot väst.