Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Sverige har återkommande påpekat vikten av en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar lösning på Västsaharafrågan i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolutioner och FN-stadgan. Genom åren har Sverige också bidragit med betydande kärnstöd till de FN-organ som bedriver verksamhet i västsahariska flyktingläger i södra Algeriet.

En lösning på Västsaharafrågan skulle vara positiv för hela regionens stabilitet och ekonomiska utveckling och inte minst ge det västsahariska folket självbestämmande och en framtidsvision. Det är också denna väg som stakas ut i resolutionen.

Låt mig understryka den möjlighet som vi nu står inför. Äntligen finns ett momentum för att nå en lösning på en konflikt som har varat i fem decennier. Det här handlar inte om att välja sida utan om att stötta arbetet för att komma vidare. Det viktiga nu är alltså att stötta det FN-ledda arbetet och processen och Staffan de Misturas arbete för att uppnå en ömsesidigt accepterad lösning där FN-stadgan respekteras därför att folkrätten är viktig och där det västsahariska folkets rätt till självbestämmande också tillgodoses.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! EU-domstolen slog i sin dom den 4 oktober 2024 fast att EU:s åtgärder i internationella sammanhang måste vara förenliga med folkrätten, inklusive FN-stadgan. Domstolen konstaterade också att medan Västsaharas folk måste lämna sitt samtycke till att ett internationellt avtal mellan EU och Marocko genomförs på Västsaharas territorium kunde ett sådant samtycke ges underförstått på vissa villkor.

Som en följd av domen beslutade EU förra hösten om ändringar i associeringsavtalet med Marocko. Ändringarna har bland annat handlat om att krav på ursprungsmärkning införs för vissa produkter och att en kontrollmekanism ska etableras för att säkerställa att fördelarna från avtalet kommer det västsahariska folket till gagn. Från EU:s sida har syftet med ändringarna av handelsdelarna i associeringsavtalet alltså varit just att EU-domstolens domslut och folkrätten respekteras samt att handelsrelationen med Marocko värnas.

Detta har även varit regeringens linje. Jag som också är jurist och dessutom har jobbat som jurist tycker också att det är väldigt viktigt att juridiken följs.

Vad gäller EU:s partnerskapsavtal om hållbart fiske med Marocko har det varit vilande sedan 2023 eftersom det inte finns ett gällande genomförandeprotokoll. I början av 2026 bemyndigades EU-kommissionen att inleda förhandlingar om ett nytt fiskepartnerskapsavtal med ett genomförandeprotokoll. EU:s ingång i processen är att ett nytt fiskepartnerskapsavtal ska svara mot unionens behov och vara förenligt med den gemensamma fiskeripolitiken samtidigt som utfallet av EU-domstolens avgörande respekteras. Sverige stöder naturligtvis detta arbete.

Fru talman! Det är helt avgörande för Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden att den regelbaserade världsordningen och folkrätten, inklusive FN-stadgan, upprätthålls. Det är Sveriges fasta övertygelse att folkrätten, inklusive FN-stadgan, är ett nödvändigt verktyg för att nå en fredlig lösning på konflikter i allmänhet, så också för den långvariga konflikten i Västsahara. Sveriges folkrättsliga position i den frågan står fast. Vi står helt och fullt bakom det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.

Efter 50 år av konflikt och humanitära kriser är en hållbar lösning på konflikten mer än välkommen. FN:s säkerhetsråds resolution från oktober 2025 markerar ett skifte genom att den framhåller Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar. I linje med säkerhetsrådsresolutionen har regeringen därför uttryckt stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för att uppnå en lösning som är förenlig med FN-stadgan, som är ömsesidigt accepterad av parterna och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.

Den marockanska autonomiplanen behöver dock preciseras och uppdateras. Vi ser därför fram emot att ta del av det uppdaterade förslaget till autonomiplan liksom andra konstruktiva bidrag från parterna.

I och med den positionsförflyttning som säkerhetsrådsresolutionen har föranlett har Sverige nu sällat sig till en bred majoritet likasinnade, till exempel Finland, Danmark, Storbritannien, Frankrike, Estland, Polen, Nederländerna, Belgien, Tyskland och nu även EU. Det är tydligt att det är ett nytt läge och ett nytt momentum i Västsaharafrågan.

Min fråga är därför: Kommer Socialdemokraterna att uppdatera sin analys, precis som EU nu gemensamt har gjort? Vill man bidra till ett slut på konflikten och i så fall hur? Och hur ser man på FN:s säkerhetsråds resolution?

Fru talman! Johan Büser har frågat mig hur jag och regeringen avser att konkret verka för att folkrätten och västsahariernas rätt till självbestämmande respekteras och hur jag och regeringen motiverar vårt förhållningssätt till EU:s handels- och fiskepartnerskapsavtal med Marocko mot bakgrund av EU-domstolens utslag om att Västsahara inte får omfattas.

Sveriges folkrättsliga position står fast. I frågan om Västsahara ger Sverige sitt fulla stöd till FN-sändebudets arbete för att få till stånd en hållbar och rättvis politisk lösning inom ramen för den FN-ledda processen.

Genom resolution 2797/2025, som FN:s säkerhetsråd antog i oktober 2025, befinner vi oss nu i ett nytt läge där en möjlig lösning på den långvariga och svårlösta konflikten i Västsahara är inom räckhåll. Resolutionen tillhandahåller ett ramverk för förhandlingarna, vars uttryckliga mål är att uppnå en lösning som är förenlig med FN-stadgan, som är ömsesidigt accepterad av parterna och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. De exakta formerna för självbestämmande är en fråga för parterna.

Sverige vill vara med och bidra till en lösning. I ljuset av säkerhetsrådsresolutionen har Sverige uttryckt stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar. Regeringen har också nära kontakt med FN-sändebudet de Mistura för att säkerställa maximalt stöd för hans och FN:s ansträngningar.

Respekten för folkrätten är också central när det gäller EU:s och Marockos associeringsavtal samt partnerskapsavtal om hållbart fiske.

Som EU-domstolen slog fast i sin dom den 4 oktober 2024 måste unionens åtgärder i internationella sammanhang vara förenliga med folkrätten, inklusive FN-stadgan.

För såväl avtalsändringarna i handelsavtalet som framförhandlingen av fiskepartnerskapsavtalet har EU:s utgångspunkt varit att värna handelsrelationen med Marocko och den gemensamma fiskeripolitiken, samtidigt som folkrätten respekteras i enlighet med vad EU-domstolen har slagit fast. Det är även regeringens linje.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig vilka konkreta åtgärder regeringen kommer att vidta för att skydda svenska medborgare som deltar i Global Sumud Flotilla den 29 mars och om jag anser att Israels agerande mot civila solidaritetsfartyg på internationellt vatten är förenligt med folkrätten – och om inte, vilka konsekvenser detta har fått för Sveriges relation till Israel.

Lorena Delgado Varas har även frågat mig om jag avser att kräva ansvar, kompensation eller en offentlig ursäkt från Israel för frihetsberövandet av svenska medborgare i samband med tidigare flottiljresor.

Vidare har Lorena Delgado Varas frågat mig om jag är beredd att tydligt markera att svenska medborgare som deltar i Sumud Flotilla inte ska lämnas utan konsulärt och politiskt skydd.

Jag vill inledningsvis upprepa mitt svar till ledamoten från tidigare interpellation att Utrikesdepartementet i mer än ett decennium har avrått från alla resor till Gaza. Säkerhetsläget är fortsatt mycket allvarligt, och denna avrådan från alla resor till Gaza kvarstår. Svenska medborgare uppmanas att respektera den.

Utrikesförvaltningen har inte möjlighet att bistå konsulärt eller på annat sätt till havs, och möjligheterna att lämna konsulärt stöd inne i Gaza är mycket begränsade.

Krigets lagar ger Israel ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten och att föra fartygen och deras besättning till en säker hamn. Om Israel använder detta utrymme åligger det landet också ett ansvar för säkerheten för de personer som befinner sig under dess kontroll.

Sverige har både bilateralt och genom EU understrukit Israels skyldighet att agera i enlighet med folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt.

Regeringen har inte för avsikt att kräva ansvar, kompensation eller någon offentlig ursäkt från Israel för frihetsberövandet av svenska medborgare i samband med Sumud Flotilla.

Påståenden om att regeringen inte vidtog några åtgärder för att skydda de svenska deltagarna i samband med den tidigare Sumud Flotilla är inte korrekta. Som en skyddsåtgärd uppmanades de svenska deltagarna vid ett flertal tillfällen att avbryta resan. Flera besök genomfördes också hos de fängslade svenska medborgarna.

Felaktig och kränkande behandling av svenska medborgare kan aldrig accepteras, varför Sverige vid upprepade tillfällen markerade mot Israel och framhöll vikten av att svenskarna behandlades väl.

Fru talman! Den israeliska bosättningspolitiken kan inte rättfärdigas. Den negativa utvecklingen på Västbanken måste få ett slut, och konkreta steg mot en framförhandlad tvåstatslösning måste tas. Folkrätten måste respekteras, och tvåstatslösningen måste värnas.

Sverige och EU liksom det internationella samfundet i stort håller fast vid en tydlig folkrättsbaserad politik som grund för fortsatta ansträngningar i förhållande till båda parterna.

Israeler och palestinier har samma rätt att leva i fred och säkerhet och att åtnjuta mänskliga rättigheter. Detta är en viktig fråga som regeringen kommer att fortsätta att engagera sig i tillsammans med EU, FN och regionala företrädare.

När det gäller den illegala bosättningspolitiken är vi tämligen överens. Men i år är det val, och då blir det ett valtal. Och det fick vi också höra på slutet.

Socialdemokraterna är inte intresserade av att kännas vid att det finns en samsyn i stort i frågorna. Man vill egentligen piska upp Mellanösterns konflikter på svenska gator och torg. Så gör man möjligen därför att man bedömer att det gynnar det egna partiet i valet, men så gör man verkligen inte om man tänker på Sveriges bästa – och det är min uppgift.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nu blev det ruskigt rörigt här.

Både Johan Büser och Linnéa Wickman rör ihop saker. EU bedriver sedan länge en tydlig differentieringspolitik som innebär att man skiljer mellan Israel inom de internationellt erkända gränserna från 1967 och de ockuperade områdena, såväl inom sina program och sin verksamhet som i handeln med Israel.

Associeringsavtalet mellan EU och Israel inkluderar alltså inte handel med illegala bosättningar. Riktigt så låter det inte när man lyssnar till Johan Büser och Linnéa Wickman, av vilka den senare sa att varorna behandlades lika.

Enligt EU:s regler får inte varor som kräver ursprungsmärkning och är tillverkade på ockuperat område märkas som varor från Israel när de förs in i EU. Det innebär exempelvis att dessa varor inte åtnjuter samma tullförmåner som varor från Israel och att konsumenten tydligt kan se varifrån varorna kommer. Sverige står självklart bakom denna politik och bakom Internationella domstolen, som har fastställt att Israels ockupation av Västbanken inklusive östra Jerusalem och Gaza är olaglig.

Israel har en skyldighet att säkerställa att all maktutövning på ockuperat område är i enlighet med folkrätten, vilket inkluderar den internationella humanitära rätten, att mänskliga rättigheter respekteras samt att dödsfall utreds och ansvarsutkrävande säkerställs.

Regeringen stöder också ett initiativ för att säkerställa att EU i sin handel med Israel gör tillräcklig åtskillnad mellan israeliska och ockuperade palestinska områden för att leva upp till Internationella domstolens rådgivande yttrande. Vi noterar att Internationella domstolens rådgivande yttrande från juli 2024 i avgörande delar överensstämmer med EU:s politik.

Vad gör regeringen, frågar sig Johan Büser. Vi driver på för förändring. Vi är mycket tydliga med att vi tar avstånd från bosättningspolitiken. Vi ser med mycket stort allvar på hur hastigheten i denna går upp och att den blir alltmer brutal. Precis som jag sa tidigare driver vi också på för sanktionslistning av ytterligare extremistiska bosättare men också av extremistiska ministrar som driver på bosättningarna och försvårar en tvåstatslösning. Detta skulle vara högst träffsäkra åtgärder. Tyvärr har vi inte stöd för dem i EU, åtminstone inte ännu, men vi kommer att fortsätta driva på för detta.

(Applåder)

Fru talman! Situationen på Västbanken fortsätter att försämras. Den senaste tiden har de illegala bosättningarna på Västbanken liksom det fullständigt oacceptabla bosättarvåldet ökat rekordartat. Det måste naturligtvis brytas och stoppas.

Regeringen fördömer det israeliska säkerhetskabinettets beslut att förändra de rättsliga och administrativa ramarna för markförvärv och myndighetsutövning på Västbanken. Alla åtgärder som syftar till att permanent förändra suveränitet över ett ockuperat område innebär annektering, oavsett hur man benämner åtgärden. Besluten försvårar också en framtida tvåstatslösning och skadar de pågående fredsansträngningarna, vilket är det sista vi behöver.

Med anledning av den negativa utvecklingen skrev jag tillsammans med 18 andra utrikesministrar den 23 februari under ett gemensamt uttalande som kraftigt fördömer Israels senaste beslut. Vi uppmanar Israel att omedelbart upphäva besluten. Regeringen har som bekant länge varit drivande inom EU för införandet av sanktioner mot extremistiska bosättare och extremistiska israeliska ministrar som aktivt motverkar en tvåstatslösning.

Linnéa Wickman var inne på de beslut som Sverige kan fatta ensamt, bland annat frågan om vapenexport. Jag tror att Linnéa Wickman är väl medveten om att regeringen sedan länge har en mycket restriktiv syn på vapenexport till Israel. Sedan attentaten den 7 oktober har vi inte beviljat några nya exporttillstånd. Det enda som egentligen exporteras är följdleveranser av sådant som vid avtalens ingående inte betraktades som krigsmateriel.

När det sedan gäller frågan om handelsdelen i associeringsavtalet har jag svarat på den många gånger i EU-nämnden, så informationen finns i nämndens protokoll. Det var en fråga som drevs framför allt för att driva på för humanitärt tillträde till Gaza i en situation där det var helt fruktansvärda omständigheter. Det är fortfarande alltför lite humanitär hjälp som kommer in i Gaza, och vi har nu sett att gränsövergångarna återigen har stoppats till följd av de senaste dagarnas händelser. Men det kommer trots allt fortfarande in förnödenheter i Gaza. Där kommer vi att fortsätta att ligga på.

Man ska dock vara väl medveten om att det var ett fåtal länder i EU som drev förslaget när vi presenterade det. Det fanns inga möjligheter att få stöd för det då, och jag skulle bedöma möjligheterna att få stöd för det nu som betydligt mindre även jämfört med då.

Vad vi däremot gör är att driva på för ytterligare sanktionslistningar av extremistiska bosättare på Västbanken, som ju interpellationen handlar om, och av ministrar som driver på i den riktningen. Inte heller detta finns det stöd för i EU, men regeringen kommer att fortsätta driva frågan.

(Applåder)

Fru talman! Johan Büser har frågat mig hur regeringen bedömer rivningshoten och bosättarvåldet mot befolkningen i Umm al-Khair ur ett folkrättsligt perspektiv. Johan Büser har vidare frågat vilka åtgärder regeringen vidtagit eller avser att vidta för att verka för att rivningsorderna i Umm al-Khair inte ska verkställas. Johan Büser har även frågat mig hur regeringen säkerställer att Sverige lever upp till sitt ansvar att inte erkänna, bistå eller på annat sätt medverka till en olaglig situation på den ockuperade Västbanken, i linje med Internationella domstolens rådgivande yttrande. Avslutningsvis har Johan Büser frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till ytterligare diplomatiska eller ekonomiska åtgärder, nationellt eller inom EU, mot individer eller strukturer som är ansvariga i de fall där allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt förekommer på Västbanken.

Regeringen är och förblir tydlig med att bosättningarna och bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Den enda vägen till en varaktig fred är genom en framförhandlad tvåstatslösning. Vi ser med stor oro på den mycket allvarliga utvecklingen på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, med ökat bosättarvåld och fortsatt bosättningsexpansion. Detta måste få ett slut.

Regeringen har tillsammans med flera andra länder vid upprepade tillfällen fördömt de israeliska planerna på omfattande utbyggnader av bosättningar på Västbanken, inklusive i E1-området. Vi uppmanar Israel att upphäva E1-bosättningsplanen, liksom utvidgningen av bosättningarna.

I februari 2026 godkände Israels säkerhetskabinett ytterligare åtgärder för att stärka kontrollen över Västbanken. Regeringen har tydligt fördömt detta och har uppmanat Israel att inte genomföra besluten.

Regeringen står helt och fullt bakom Internationella domstolens rådgivande yttrande den 19 juli 2024 om Israels ockupation av det palestinska territoriet. Det är mer angeläget än någonsin att upprätthålla en regelbaserad världsordning. EU har aldrig erkänt annekteringen av östra Jerusalem. EU och dess medlemsstater erkänner inte några andra förändringar av 1967 års gränser än de förändringar som parterna har kommit överens om.

Inom ramen för EU:s globala MR-sanktionsregim fortsätter regeringen att driva förslag om ytterligare sanktionslistningar mot extremistiska bosättare och för att sanktioner införs mot extremistiska israeliska ministrar som aktivt motverkar en tvåstatslösning. Den mycket allvarliga utvecklingen på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, understryker behovet av detta.

(Applåder)

Fru talman! OSSE är egentligen den enda plattform där alla europeiska stater deltar, inklusive Ryssland. Organisationens arbete baseras på gemensamt överenskomna principer och åtaganden, och den har verktyg för ansvarsutkrävande. Det gör OSSE tämligen unikt för att säkerställa politiskt tryck och ansvar och för att försvara grundläggande normer.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina är ett brott mot folkrätten och FN-stadgan och går emot grunden för den europeiska säkerhetsordning som OSSE vilar på. Det gör inte OSSE irrelevant, tvärtom. OSSE är i dag ett viktigt forum för att dokumentera övergrepp, försvara demokrati och ge stöd till länder som hotas av rysk aggression. Sverige använder OSSE där organisationen gör störst skillnad för att stå upp för mänskliga rättigheter och för att ställa Ryssland till svars för dess övergrepp.

Avslutningsvis vill jag säga någonting om kritiken mot min frånvaro vid ett möte i OSSE. Varje år får jag flera inbjudningar till möten i OSSE, FN, EU, CBSS, NB8, N5 och Nato. De fyra sistnämnda är mötesformat där socialdemokratiska utrikesministrar i princip aldrig deltog. Det var delvis för att de inte fanns och delvis för att vi inte var medlemmar.

Det visar någonting om hur mycket vi har att göra därute i världen. I en värld med i princip obegränsat med möjligheter att jobba måste man prioritera. Då prioriterar vi det som verkligen är allra viktigast för svenskarnas säkerhet.

Som bekant kan man inte som utrikesminister resa hela tiden. Man måste också vara här i kammaren för att delta i interpellationsdebatter. Jag vill tacka för den här debatten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! I nära samarbete med EU och likasinnade försvarar Sverige konsekvent OSSE:s kärnuppdrag. Efterlevnad av mänskliga rättigheter är en säkerhetsfråga. Historien visar också att intern repression ofta leder till extern aggression. Därför är OSSE:s arbete med konfliktförebyggande demokratiska institutioner och rättsstatens principer en investering i fred och stabilitet. Sverige verkar också för att OSSE:s öppna förhållningssätt gentemot civilsamhället ska värnas. Utöver politiska insatser bidrar Sverige ekonomiskt genom extra budgetärt stöd till OSSE:s verksamhet med demokrati och mänskliga rättigheter.

I somras var vi pådrivande för att aktivera den så kallade Moskvamekanismen, som möjliggör oberoende expertgranskningar av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och som tagits upp här av interpellanterna, med fokus på Rysslands behandling av ukrainska krigsfångar. Där var dessutom en av experterna svensk. Det är ytterligare ett exempel på hur vi bidrar. I januari i år var vi drivande för att aktivera Moskvamekanismen till följd av den försämrade MR-situationen i Georgien.

Vi skickar lång- och korttidsobservatörer till ODIHR:s valobservationsinsatser. I fjol kunde Sverige som ordförande i MR-kommittén styra fokus mot de allra viktigaste frågorna, med stödet till Ukraina i centrum, eftersom det är vår viktigaste utrikespolitiska prioritering. Sverige har en drivande roll i flera informella grupperingar, däribland vängruppen för ett demokratiskt Belarus.

Det råder inga tvivel om att situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Ungern, inte minst hbtqi-personers rättigheter, verkligen är på väg åt fel håll. Det är någonting som vi har diskuterat många gånger i denna kammare och där det också pågår många processer, bland annat på EU-nivå.

Regeringens inriktning är att Sverige ska vara en konstruktiv och pålitlig partner i OSSE med tydligt engagemang och försvar för OSSE:s grundläggande värden. Budskapet är enkelt: Sverige står fast vid Helsingforsprinciperna och Parisstadgan, försvarar Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, står för ansvarsutkrävande och värnar OSSE:s autonoma institutioner.

Johan Büser tog här upp frågan om Grönland och stödet för den territoriella integriteten. Jag hoppas att det inte har gått någon förbi att den svenska regeringen har varit mycket tydlig i sitt stöd. Det var också någonting som Danmarks utrikesminister uttryckte stor tacksamhet för när han var här för någon vecka sedan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt och Ann-Sofie Alm (båda M).

Fru talman! Jag tänker uppehålla mig lite vid frågan om analys, som togs upp i interpellationen. Jag vill förtydliga att regeringen följer och analyserar OSSE:s roll och utveckling som en del av sitt löpande arbete.

Regeringskansliet tar regelbundet fram underlag baserade på rapporter från bland annat Utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och OSSE:s egna institutioner och mekanismer. Som en del av detta arbete har Regeringskansliet även låtit ta fram ett särskilt analysstöd, genom Centrum för Östeuropastudier, om svensk OSSE-politik 50 år efter Helsingforsslutakten, vilket används i det fortsatta arbetet.

De här underlagen belyser hur organisationens olika delar, som fältmissionerna, de konfliktförebyggande mekanismerna och de autonoma institutionerna inom den mänskliga dimensionen, fungerar och ligger till grund för Sveriges agerande i OSSE:s beslutsfattande forum samt i frågor som rör budget och styrning. Mot den bakgrunden drar regeringen tydliga strategiska slutsatser.

OSSE är en unik plattform för politiskt ansvarsutkrävande baserat på gemensamma principer och åtaganden. När den europeiska säkerhetsordningen utmanas på ett sätt som saknar motstycke sedan kalla kriget prioriterar Sverige att försvara OSSE:s kärnuppdrag inom demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande arbete. Vårt stöd för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet liksom för OSSE:s grundläggande värden ligger fast.

Jag tänker även uppehålla mig lite vid det här med närvaro i världen, som Johan Büser var inne på. Han undvek mycket skickligt att berätta att han och jag träffades på OSSE:s ministermöte på Malta för något år sedan. Men det var kanske högst medvetet.

Jag prioriterar inte alls ned de internationella mötena, Johan Büser. Men mina prioriteringar ser absolut annorlunda ut jämfört med de socialdemokratiska. En gång under Socialdemokraternas regeringsår 2014–2022 gjorde den socialdemokratiske statsministern ett bilateralt besök till Baltikum – en enda gång på åtta år.

Vad gjorde man då i stället? Jo, man åkte världen runt för att driva sin FN-kandidatur. Då var Tahiti mycket viktigare än Tallinn. Är det verkligen så som Johan Büser menar att vi gör avtryck i världen?

(Applåder)

Fru talman! Johan Büser har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av OSSE:s betydelse i dag för europeisk säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Vidare har Johan Büser frågat mig om jag avser att förändra Sveriges framtida engagemang inom OSSE.

OSSE är en unik organisation med ett brett säkerhetsbegrepp som omfattar bland annat militär säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Suveränitet, territoriell integritet och respekt för mänskliga rättigheter, som betonas i Helsingforsslutakten och Parisstadgan, utgör grunden för den europeiska säkerhetsordningen.

OSSE är en integrerad del av vår säkerhetspolitik och ett instrument för att värna våra intressen. OSSE är ett viktigt komplement till Nato och EU som en arena för ansvarsutkrävande och samarbete och med egna verktyg för att granska hur stater lever upp till sina åtaganden. Det är också ett viktigt forum för att interagera med de länder utanför Nato och EU som söker alternativ till Ryssland, genom samarbetet i Wien men också genom organisationens fältnärvaro. Detta gör organisationen unik och värdefull.

Regeringskansliet gör i samarbete med våra utlandsmyndigheter löpande bedömningar av OSSE:s roll i dagens säkerhetspolitiska läge. Detta arbete är en integrerad del av regeringens styrning av Sveriges OSSE-arbete.

I en tid då det ryska agerandet blir alltmer aggressivt spelar OSSE en viktig roll. Organisationen utgör i dag en mötesplats där två av Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioriteringar drivs: motverkanspolitiken mot Ryssland och stödet för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

Regeringen var representerad vid OSSE:s ministerrådsmöte i december på hög nivå, deltog aktivt i förberedelserna och är engagerad i uppföljningen. Närvaro vid dessa möten är viktigt för att sätta riktningen, men det är framför allt det dagliga arbetet som gör skillnad. Sverige deltar varje vecka i OSSE:s beslutande organ och driver konsekvent linjen för efterlevnad av åtaganden, respekt för demokratiska principer och ett starkt civilsamhälle. Under 2025 ledde Sverige på uppdrag av det dåvarande finska ordförandeskapet OSSE:s kommitté för den mänskliga dimensionen.

Sverige är en aktiv och konstruktiv deltagarstat med ett engagemang som präglas av tydlighet, uthållighet och ett konsekvent försvar av OSSE:s grundläggande värden. Regeringen fortsätter att stå upp för organisationens unika mervärden, med utgångspunkt i våra samlade utrikes- och säkerhetspolitiska prioriteringar.

Herr talman! Jag vill tacka Morgan Johansson för att han är så tydlig med att det kommer att bli väldigt dyrt för hårt arbetande svenskar om Socialdemokraterna tar över. Den här regeringen gör i stället prioriteringar – det är en viktig uppgift.

Från den här regeringens sida har vi gjort det som vi sa att vi skulle göra. Vi har tagit Sverige in i Nato. Vi har ökat stödet till Ukraina. Vi har stärkt samarbetena i Sveriges närområde och för Sveriges säkerhet. Ingenting är viktigare för den här regeringen än Sveriges och svenskarnas säkerhet.

Så var det faktiskt inte med den förra regeringen. Den Sledda regeringen åkte knappt till Baltikum. När först Stefan Löfven och sedan Magdalena Andersson var statsminister gjorde de bara bilaterala besök i de baltiska länderna en gång under åren 2014–2018 och inte en enda gång mellan 2018 och 2022. Att samla röster till den egna FN-kampanjen var viktigare än att samla närområdet för stärkt säkerhet. Tahiti var viktigare än Tallinn.

Det är inte att vara en stark röst i världen, Morgan Johansson. Är du beredd att prioritera om och prioritera det som är viktigt på riktigt?

Herr talman! Det är sannerligen valrörelse nu; det märker man.

Det var väldigt mycket i Morgan Johanssons anförande om vad han inte tycker om med regeringens politik. Precis som min kollega hörde jag dock inte mycket om vad Socialdemokraterna själva vill. Det är kanske inte så konstigt.

Vi får väl ändå betrakta Morgan Johansson som Socialdemokraternas utrikesministerkandidat. Det är sannerligen ingen lätt uppgift att samla vänstersidan när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Vänsterpartiet och Miljöpartiet sätter käppar i hjulen för EU:s handelsavtal med Mercosurländerna i Sydamerika. Halva Morgan Johanssons så kallade regeringsunderlag sa nej till att Sverige skulle gå med i Nato. Vänsterpartiet vill säga upp DCA-avtalet med USA, vilket jag vet att Morgan Johansson inte vill.

Sverige behöver en utrikes- och säkerhetspolitik som stärker samarbetet med grannländer och inte negligerar dem. Vi behöver en utrikes- och säkerhetspolitik som stärker Sveriges och Europas ekonomi och försvar i stället för att bakbinda oss och göra oss svagare.

Detta är vi överens om på vår sida av politiken. Sverige har inte råd med en vänstersväng i utrikespolitiken som blockerar handelsavtal och samarbeten för att göra Sverige säkrare.

Jag har tre frågor till Morgan Johansson.

För det första: Hur ska han få ihop ett lag som vill göra Sverige osäkrare och fattigare?

För det andra: Har Morgan Johansson ens talat med Mette Frederiksen? De har visat enorm tacksamhet för det stöd som vi har visat dem. Vi har kalibrerat tonläget exakt efter vad de vill.

För det tredje: Vilka skatter tänker Morgan Johansson egentligen att han ska höja för vanliga, hårt arbetande människor för att finansiera den mycket expansiva givarpolitik som han precis gav uttryck för?

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för att du nämnde just FN:s säkerhetsråd, där Sverige har valt att sekondera en person för att stötta Liberia i just detta. Det var också någonting vi diskuterade i mitt samtal med utrikesministern.

Jacob Risberg har här droppat några ord som han säger sig sakna i utrikesdeklarationen. Ett exempel är ordet diplomati. Jag tycker att det här blir talande på något vis. Jag talade ju till exempel om alla de svenska medborgare som har suttit fängslade runt om i världen och som vi har lyckats få hem. Det arbetet har naturligtvis genomförts genom diplomati.

Vi behöver dock inte alltid skrika om ord, eftersom vi visar så tydliga resultat. Det är ju samma sak som tjafset med en feministisk utrikespolitik. Vi har lett UN Women och verkligen förändrat agendan. Vi gör skillnad för kvinnor och flickor runt om i världen.

(Applåder)

Herr talman! Flera afrikanska länder hör i dag till världens snabbast växande ekonomier samtidigt som många aktörer också tävlar om inflytande i Afrika. Detta har naturligtvis stora konsekvenser för både Sverige och Europa. Vi har ett gemensamt intresse av att tillsammans med afrikanska stater underlätta handel, främja fred och säkerhet och inte minst upprätthålla internationell rätt. Därför har regeringen både värnat och utvecklat relationerna med afrikanska länder under de senaste åren.

Vi har fördjupat samarbetet med Nigeria, som är Afrikas folkrikaste land och en av kontinentens största ekonomier. Förra året öppnade Business Sweden kontor i Nigerias största stad Lagos. Vi har öppnat ny ambassad i Dakar, vilket stärker vår närvaro i franskspråkiga Västafrika och blir en knutpunkt för Sveriges engagemang i Sahelregionen. Vi har dessutom ett omfattande bilateralt och regionalt engagemang på Afrikas horn: i Sudan, Etiopien, Kenya och Somalia.

Sverige har ett starkt varumärke i Afrika och en god grund att också bygga relationer på. Det märks när vi nu i allt högre grad går från relationer med afrikanska länder baserade på bistånd till relationer baserade på handel. Det är en utveckling som den här regeringen verkligen välkomnar. Vi har en bred ambassadnärvaro och som sagt ett brett samarbete med afrikanska länder.

Det syns att vi i år leder arbetet i den internationella kontaktgruppen för Storasjöregionen, för att nämna någonting, och vi lägger som sagt större vikt vid samarbete kring handel än vid bistånd.

I omläggningen av biståndet har vi varit tvungna att prioritera, och då har vi prioriterat Ukraina eftersom det är vår främsta utrikespolitiska prioritering. Vi har då också behövt prioritera om resurser, men precis som jag sa till min utrikesministerkollega från Liberia när vi nyligen pratades vid är våra relationer med Liberia viktigare än någonsin.

Herr talman! Vi har en mycket tydlig klimatagenda, och vi ser det som många tyvärr inte ser, det vill säga att frågan är global. Om man verkligen tror att klimathotet är på riktigt måste det viktigaste vara att få ned utsläppen så mycket man bara kan för varje satsad krona. Det är också därför som Sverige är en av världens mest generösa givare när det gäller internationell klimatfinansiering. Och det är därför som det inte är vår viktigaste budgetförhandlingsfråga att få igenom en elcykelpremie, som det var för Centerpartiet under den tidigare regeringen.

Jag tror Centerpartiet när de säger att de är för frihandel; det vet jag att de är. Men problemet är ju att man riskerar att gå in i väggen eftersom man förväntas samarbeta med Vänsterpartiet om vänstersidan skulle vinna valet.

(Applåder)

Herr talman! Det var lite av en exposé. Det var inte helt lätt att veta var ledamoten skulle landa detta.

Vi kan börja med Jimmy Lai. Jag nämnde ett antal svenska medborgare. Men naturligtvis är situationen för rättigheter i Kina väldigt allvarlig, vilket jag också lyfte med min kinesiska motpart under min resa till Peking i höstas. I samband med att straffet för Jimmy Lai och hans före detta kollegor fastställdes har regeringen genom EU, och likt en rad likasinnade länder, gjort uttalanden som fördömer den här domen. Sverige har också uttalat sig om fallet inom ramen för mediefrihetskoalitionen samt tillsammans med andra EU-länder närvarat vid rättegången.

Det globala syd – det är inte alltid ett så populärt uttryckssätt men ett väldigt viktigt område – är verkligen prioriterat av den här regeringen. Vi ser en enorm utveckling i Afrika, och Sverige har engagerat sig på många olika sätt när det gäller att knyta närmare band med afrikanska länder. Jag var själv ganska nyligen tillsammans med de nordiska ministrarna i Zimbabwe för ett möte mellan Norden och Afrikanska unionen. Det är inte så många som har den typen av möten, och det är extremt uppskattat när det gäller att knyta närmare band. Jag har också rest till Sydamerika och träffat många av mina sydamerikanska kollegor, för det är ytterligare ett område som vi behöver knyta närmare band med.

Det är tråkigt att det regeringsunderlag som vi ser på vänstersidan inte vill knyta de närmare banden. Mer frihandel och mer samarbete är nämligen precis det vi behöver.

När det gäller Kina sa jag mycket tydligt att det finns områden där vi kan samarbeta och andra områden där vi är väldigt försiktiga. Men det var inte klimatet jag framför allt pratade om, utan jag nämnde det som hastigast. Däremot sa jag att vi är en av de största givarna av klimatbistånd. Vi vet att klimatfrågan är global. Därför måste vi arbeta med andra länder, även i globala syd, för att minska klimatutsläppen. Och det är en mycket viktig prioritering för regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar så mycket för gåvan.

Regeringen har gjort det man sa att man skulle göra. Vi har tagit Sverige in i Nato. Vi har ökat stödet till Ukraina, och vi har stärkt de säkerhetspolitiska samarbetena i vårt närområde. Allt det handlar om att vårt fokus är svenskars och Sveriges säkerhet. Här står vi i mycket tydlig kontrast till Vänsterpartiet och stora delar av Socialdemokraternas regeringsunderlag. Vänsterpartiet vill ju inte ens vara med i Nato. Vänsterpartiet vill att vi ska lämna DCA-avtalet. Och när världen verkligen behöver mer samarbete mellan likasinnade vill Vänsterpartiet klippa banden till viktiga länder i Sydamerika. Så arbetar inte den här regeringen. Det är noterbart att jag inte fick något svar i den delen.

(Applåder)