Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Jag tackar Ludvig Aspling för frågan.

Jag ser med mycket stor oro på utvecklingen i Finland, där man uppenbarligen använder migranter för en form av hybridkrigföring. Vi såg samma sak för ungefär två år sedan, när Belarus agerade på ett mycket allvarligt sätt. Det visar också tydligt att vi behöver ett annat regelverk för att kunna möta sådana här situationer. Ett sådant regelverk arbetas nu fram på EU-nivå. Jag hoppas att förhandlingarna ska leda fram till resultat inom kort, vilket är alldeles nödvändigt, det vill säga en specifik reglering för instrumentaliseringssituationer.

Jag står i nära kontakt med min ministerkollega Mari Rantanen i Finland och är naturligtvis också beredd att stötta med det som behövs.

Asylrätten ska respekteras, men vi måste ha tydliga verktyg för att kunna hantera den här typen av situation.

Fru talman! Tack så mycket, Zara Leghissa, för frågan! Det är mycket riktigt så att regeringen arbetar intensivt för att stärka arbetet med återvandring, som har varit oerhört lågt prioriterat under tidigare regeringar, bland annat den socialdemokratiska.

Jag har träffat väldigt många personer som har en längtan tillbaka till sina rötter men som känner att de behöver stöd för att återintegreras i hemlandet på ett bra sätt. Jag tycker att vi har en skyldighet att se till att det finns rätt verktyg och ekonomiska medel för detta. Därför pågår en utredning som regeringen har tillsatt. Vi tittar exempelvis på hur man har gjort i andra länder, såsom Danmark.

Jag är inte nöjd med hur många som hittills har fått stöd till återvandring. Det behöver bli fler som får det, och därför gör vi det här viktiga arbetet.

Fru talman! Jag vill tacka både Tobias Andersson och Nima Gholam Ali Pour för den här debatten, som verkligen är viktig för att belysa hur allvarligt det är att vi har individer som så öppet hyllar - och tillåts hylla - den död som terrorn sprider.

Jag lovar att agera så skyndsamt det bara går, och jag är väldigt tacksam över det samarbete vi har mellan våra fyra partier. Jag är övertygad om att vi alla har samsyn om att vi måste framåt snabbt med detta.

Vi har ett ansvar att stå upp mot hat och hot som vi ser i vårt samhälle, och det vilar ett tungt ansvar på oss som politiker i både riksdag och regering att se till att myndigheter får de verktyg som behövs för att vi ska kunna vända utvecklingen i Sverige och se till att svenskarna är trygga. Det vi gör nu har betydelse för vilket slags land Sverige kommer att vara i framtiden, och vi får helt enkelt inte misslyckas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag får en känsla av att vi är väldigt överens här i kammaren, och det är jag glad för. Jag tycker ändå att det är viktigt att den här frågan uppmärksammas.

Jag tycker att Sverige historiskt sett har varit väldigt naivt. Vi har på något sätt velat vara så goda som möjligt och har då välkomnat väldigt många till vårt land utan att ta fullt ansvar för att de också ska komma in i samhället på riktigt. Den typen av invandring håller inte i längden, och den här utvecklingen har under alldeles för lång tid tillåtits fortgå i Sverige. Det vänder regeringen på nu.

För dem som tittar på debatten tänker jag nu redogöra lite för vad det är vi tänker oss. Vi har alltså ännu inte presenterat några direktiv till utredningen, men de kommer inom kort. Det handlar om att utreda möjligheten att utvisa utländska medborgare på grund av bristande vandel. Det är egentligen inget nytt i svensk rätt, utan den möjligheten fanns fram till 2005. Med bristande vandel avses förhållanden som exempelvis bristande regelefterlevnad; association med kriminell organisation, nätverk eller klan; missbruk; deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande, svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet. Det är lite gammal svenska, men så har man uttryckt det tidigare. Vi vill utreda möjligheten att återinföra detta.

Avslutningsvis vill jag betona att förslaget ska leva upp till alla krav som ställs på rättssäkerhet, grundläggande rättssäkerhetsprinciper och skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Noggranna avvägningar ska naturligtvis göras i förhållande till vad som stadgas i den svenska grundlagen, Europakonventionen och EU-rätten. Folkrättsliga åtaganden ska såklart följas.

Avslutningsvis vill jag också uttrycka en frustration över att vi har låtit utvecklingen gå så långt som den har gjort. Jag är väldigt otålig, precis som jag upplever att interpellanterna också är, men jag känner mig trygg i att vi har en solid majoritet för att faktiskt genomföra de förändringar som Sverige behöver och vända utvecklingen. Jag önskar att Socialdemokraterna, som satt i regering i åtta år innan oss, hade mäktat med att göra mer. Men det är ju alldeles uppenbart att man i sitt samarbete valde att låta andra röster höras högre. Därför är vi där vi är, och därför måste regeringen ta till ganska drastiska åtgärder.

Fru talman! Utvecklingen i Israel och Gaza är oerhört bekymmersam. Regeringen fördömer som sagt reservationslöst attackerna mot Israel som genomförts av terrororganisationen Hamas.

Det är sorgligt och avskyvärt att se att det på många håll i Sverige finns människor som faktiskt hyllar Hamas fruktansvärda handlingar. Att hylla och glädjas åt de hemska scener som utspelade och utspelar sig i Israel är helt oacceptabelt. Det är egentligen svårt att finna ord för det. Jag tror att många runt om i Sverige känner samma förfäran som jag, Tobias Andersson och Nima Gholam Ali Pour gör.

Den stora majoriteten av personer som har anlänt till Sverige sympatiserar inte med våldsbejakande extremism. Det finns dock, uppenbarligen, personer med sådana sympatier som har kommit till Sverige och som har bidragit till att en extremistisk miljö har vuxit fram. Det finns också exempel på nyanlända som har genomgått radikalisering efter att de har bosatt sig här.

Allmänhetens stöd och förtroende för migrationspolitiken är beroende av att utlänningar som befinner sig i Sverige följer svenska lagar och respekterar grundläggande värderingar här. Jag menar att vi under alldeles för lång tid har bortsett från vikten av detta och av att de som har kommit hit integreras fullt ut, även avseende svenska värderingar.

Fru talman! Det brådskar att gå fram med förslag som ger svenska myndigheter och domstolar helt andra förutsättningar att agera. För mig är det uppenbart att det behövs skärpta krav på hederligt levnadssätt och ökade möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd. Precis som jag har sagt tidigare är det svårt att se att den som hyllar den död som terrorn sprider har en plats i det svenska samhället.

Därutöver är regeringen, som jag redan har varit inne på, på gång med ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen. Vi skärper kraven för svenskt medborgarskap, och vi ser över möjligheten att i vissa fall återkalla svenskt medborgarskap.

Återvandring ser vi också över. Vi presenterade i går direktiv till en sådan utredning. Även lagstiftningen som tar sikte på mer allvarliga säkerhetshot kommer att ses över, bara för att nämna något.

Med detta sagt vill jag också betona att det bland dem som invandrat till Sverige finns väldigt många skötsamma och integrerade individer som ska få alla möjligheter här. Tyvärr hamnar de av naturliga skäl i skuggan av dem som inte sköter sig och av politiska debatter som är fokuserade på problemen och hur de ska lösas.

Det är ett stort problem att så många människor i dag motsätter sig våra grundläggande demokratiska värderingar och till och med aktivt agerar för att på ett eller annat sätt destabilisera vårt land och skapa otrygghet. Jag tycker att de borde välja att bo i ett annat land än Sverige.

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att verka för att utredningen kring bristande vandel ska inkludera hyllning av eller annat stöd för terror samt vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att utländska medborgare som stöder terrorism ska utvisas.

Som bakgrund till frågeställningarna tar Tobias Andersson upp hur terroristattackerna mot Israel och det urskillningslösa mördandet har hyllats i demonstrationer och på sociala medier här i Sverige.

Regeringen har reservationslöst fördömt terroristorganisationen Hamas attacker mot Israel. Som migrationsminister är jag fast besluten att ihärdigt motarbeta hat och extremism.

Det är angeläget att även andra brister i levnadssättet än brottslig verksamhet ska kunna leda till avslag på ansökningar om uppehållstillstånd eller återkallelse av uppehållstillstånd. Ett större utrymme för att neka uppehållstillstånd vid mindre allvarliga brott bör också övervägas.

Enligt Tidöavtalet ska en utredning uppdras att analysera möjligheterna till utvisning av utlänningar på grund av bristande vandel. Som exempel på sådana brister anges deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden. Regeringen kommer att tillsätta en utredning som ska göra en översyn av utlänningslagen och utlänningsförordningen för att öka möjligheterna att avlägsna utlänningar på grund av brister i deras levnadssätt och för att göra det möjligt att återkalla uppehållstillstånd i fler fall än vad som sker i dag. Regeringen avser att återkomma med beslut om kommittédirektiv där utredarens uppdrag utvecklas närmare. Jag kan inte föregripa det beslutet.

Regeringen nöjer sig dock inte med detta.

Regeringen avser att i närtid återkomma till riksdagen med en proposition med förslag på vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen. Förslagen syftar till att göra regelverket mer ändamålsenligt.

Ett nytt regelverk för kvalificerade säkerhetsärenden trädde i kraft sommaren 2022 genom lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Den nya lagen innebär bland annat utvidgade möjligheter att utvisa utlänningar som utgör kvalificerade hot mot Sveriges säkerhet. Lagen omfattar utlänningar som kan antas komma att begå eller på annat sätt medverka till ett brott enligt terroristbrottslagen eller kan utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet. Lagen innebär också att fler tvångsmedel får användas, att kraven för att få tillstånd till hemliga tvångsmedel har sänkts och att straff för brott i lagen har skärpts. Utifrån det försämrade säkerhetsläget finns det dock anledning att se över vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att samhället ska kunna skydda sig mot utlänningar som utgör kvalificerade hot mot Sveriges säkerhet. Regeringen planerar därför att tillsätta en utredning som bland annat ska se över dessa frågor.

Regeringen beslutade nyligen att tillsätta en utredning som ska lämna förslag på skärpta krav för svenskt medborgarskap. Det kan ta lång tid att upptäcka vissa typer av säkerhetshotande verksamhet, och i många fall är det inte genomförbart att få information från myndigheter i det tidigare hemlandet. Ett krav på längre hemvist i Sverige skulle därför förbättra myndigheternas möjligheter att få information och bedöma utlänningens levnadssätt över tid.

Likaså har regeringen tillsatt en grundlagskommitté som ser över om rätten till medborgarskap bör ändras för att möjliggöra återkallelse av medborgarskap i vissa fall.

Fru talman! Tack, Magnus Resare, för en väldigt viktig fråga!

Återvändandet har varit otroligt eftersatt under tidigare regeringar. Vi tar nu ett helt nytt grepp i den svenska regeringen med en så kallad whole-of-government approach, där Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet samarbetar för att kunna tala med samma röst när vi träffar de länder som ännu inte tar emot sina egna medborgare trots att detta är en folkrättslig skyldighet.

Under ordförandeskapet i EU var vi också drivande för att EU skulle använda alla till buds stående medel, till exempel viseringsrestriktioner, gentemot de länder som inte tar emot sina egna medborgare.

Som bekant använder vi också biståndet som ett påtryckningsmedel mot de länder som inte samarbetar med oss. Det är ganska stötande när man som stat tar emot bistånd på omfattande nivåer samtidigt som man inte vill samarbeta med oss.

Vi ser försiktiga resultat, men regeringen kommer att fortsätta arbeta enträget. Jag träffade i förra veckan representanter för Somalia, både i Nairobi och här i Sverige, för att trycka på dem.

Fru talman! Tack, Camilla Rinaldo Miller, för frågan!

Det är precis som framhålls här att vår förändring av arbetskraftsinvandringen nu sker i två steg. Det är först ett höjt försörjningskrav på 80 procent av medianlön. Anledningen till att vi inte lägger det fullt ut på medianlön är att den proposition som lades fram av den förra regeringen inte innehöll några möjligheter till undantag, och det är en brist.

Därför lägger vi försörjningskravet lägre. Vi bedömer att det är på en rimlig nivå som inte kommer att slå alltför hårt mot några branscher. Sedan rullar vi ut steg två. Då tar vi emot en utredning där målsättningen är medianlön men med möjlighet till undantag för exempelvis branscher eller vissa regioner. Det är viktigt att utredningen får jobba i lugn och ro och att den kommer fram med ett genomarbetat förslag.

Den här reformen är viktig. Det är inte rimligt att man kommer från andra sidan jorden för att jobba med att till exempel städa eller som tidningsbärare. Det är jobb som jag bedömer att det finns personer här som borde kunna utföra men där det inte lönar sig tillräckligt att ta de jobben i dag. Därför är det viktigt att vi parallellt med detta också genomför en bidragsreform så att det lönar sig bättre.

Fru talman! Jag vill att verksamheter i Sverige ska blomstra. Men jag vill också att de som inte går till jobbet i dag, som är alldeles för många, ska göra det. Om vi då genomför en bidragsreform som gör att det lönar sig mycket bättre att ha en lön än att gå på bidrag samtidigt som vi fokuserar arbetskraftsinvandringen till de mer högkvalificerade jobben är jag övertygad om att många fler, inte minst av dem som kommit från andra länder för att stanna, också ekonomiskt kan stå på egna ben. Det tror jag är väldigt bra för Sverige.

Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för frågan!

Kompetensförsörjningen är otroligt viktig. Det stämmer inte att regeringen har försvårat för arbetskraftsinvandringen, utan vi har lagt om den. Vi vill underlätta för den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen, där svenska företag som konkurrerar på en mycket hårt konkurrensutsatt internationell marknad har haft svårt att rekrytera på grund av långa handläggningstider. Nu lägger vi om modellen helt, och Migrationsverket inför en 30-dagarsgaranti för högkvalificerade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det stämmer att det inte är rimligt att komma hit från andra sidan jorden för att tjäna 13 000 kronor i månaden. Det kommer tusentals varje år bara för att jobba inom städning, på snabbmatsrestauranger och som tidningsbärare. Detta menar vi är jobb som i mycket större utsträckning kan utföras av personer som redan befinner sig här men som ännu inte försörjer sig själva.

Därför krävs ändrade regler med ett höjt försörjningskrav men också en bidragsreform, som vi nu rullar ut.

Fru talman! Ja, det är en väldigt oroväckande utveckling vi ser. Jag skulle säga att Sverige är mycket bättre rustat nu, med en annan regering, ett annat regeringsunderlag och en annan politik för att säkerställa att vi har ett regelverk som inte sticker ut, som var fallet 2015, vilket gjorde att allt fler sökte sig till Sverige jämfört med jämförbara länder. Den riktningen måste vi fortsätta.

Men svaret ligger också i EU. Och i går fick vi det glädjande beskedet att vi får på plats en krisförordning som också gäller instrumentalisering för att stoppa just att stater använder sig av migranter.

Fru talman! Jag vill tacka Ludvig Aspling för frågan. Det är precis som Ludvig Aspling framhåller: Det är en ohållbar migration till Europa. Det är personer som främst av ekonomiska skäl söker sig hit, och det handlar, precis som Ludvig Aspling säger, om personer främst från Elfenbenskusten, Guinea, Tunisien och Egypten, personer som traditionellt sett inte har asylskäl.

Samtidigt besökte jag Kenya i förra veckan. De har ett av världens största flyktingläger. 300 000 personer vistas där, och väldigt många har flyktingskäl. Det finns inte i deras föreställningsvärld att ens ha de medel som krävs för att betala flyktingsmugglarna för att kunna knacka på Europas dörr.

Det är uppenbart att dagens asylsystem inte fungerar på rätt sätt. Jag ser att allt fler lyfter diskussionen om hur vi bättre anpassar våra regelverk för att använda våra resurser och hjälpa dem som verkligen har behov av skydd. Jag tror att den diskussionen kommer att fortgå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Men asylrätten gäller, och den ska respekteras tills annat har bestämts.

Fru talman! Till att börja med vill jag vara tydlig med att det ännu inte finns något förslag. Ändå är det förvånansvärt många som har synpunkter på förslaget, som alltså ännu inte finns.

Det är mycket tydligt i direktiven att utredaren ska titta på om eventuella undantag ska göras för situationer där en informationsskyldighet skulle strida mot ömmande värden. Man kan tänka sig att det finns olika situationer inom samma sektor. Det här är komplicerat, och jag tycker att det är viktigt att inte i förväg från politiskt håll peka ut vilket regelverk som ska gälla för vilka situationer.

I grund och botten har var och en som efter en prövning, ofta i flera instanser, har fått beslut om att de ska lämna landet en skyldighet att också göra detta. Då uppstår faktiskt aldrig sådana situationer. Och man får absolut inte glömma att det finns en viktig säkerhetsaspekt och att de som inte utvisas också i vissa fall kan utgöra ett säkerhetshot och begå allvarliga brott här. Detta har vi tyvärr sett exempel på i historien.

Slutligen tror jag att vi i dessa tider av polarisering ska akta oss mycket för att överdriva, utan låt oss ha en saklig debatt. När man kallar det för en angiverilag, trots att den bara gäller offentliganställda i deras yrkesroll och inte enskilda, som inte förväntas berätta om medmänniskor, ligger det en rätt allvarlig anklagelse däri. Det bevisas av det faktum att Miljöpartiet drog paralleller till det vedervärdiga öde som drabbade Anne Frank. Jag förstår att Judiska Ungdomsförbundet rasar över sådana överdrifter, för det förringar faktiskt det som drabbade Anne Frank.

Jag manar därför till besinning och ser fram emot en fortsatt saklig debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Denna debatt har till stor del kommit att fokusera på barn i skola och sjukvård. Jag förstår det eftersom det är de svåraste områdena. Det är också därför som vi i både Tidöavtalet och direktiven har pekat på att det kan finnas situationer där det skulle strida mot ömmande värden att tillämpa en sådan här informationsskyldighet. Därför är det otroligt viktigt att utredaren i lugn och ro får titta på vilka situationer det skulle kunna handla om och komma med ett avvägt förslag som sedan kommer att gå ut på remiss och ge alla möjlighet att yttra sig.

Det är dock inte som Tony Haddou sa i sitt första inlägg att samtliga berörda verksamheter säger nej. Vi har ganska många myndigheter i vårt land, och eftersom det ännu inte finns något förslag som har varit ute på remiss till berörda myndigheter har myndigheterna heller inte uttalat sig. Men givetvis följer jag debatten, och den har som sagt till stor del kommit att handla om de allra svåraste delarna.

Låt oss dock komma ihåg att barn utgör en mycket liten del av det antal personer som inte lämnar Sverige i enlighet med myndighetsbeslut. Detaljerade uppgifter om dem som blir föremål för utvisning med tvång finns inte sammanställda. Man kan dock konstatera att den stora majoriteten är män, att de vanligaste utvisningsländerna är Afghanistan, Irak, Uzbekistan, Somalia och Etiopien och att cirka en tiondel av de öppna ärendena hos polisen rör personer som utvisas på grund av brott. Detta kommer bort i debatten. Nyligen rapporterades i medierna om en person som borde ha varit utvisad men som under den period som utvisningsbeslutet inte verkställdes lyckades begå 23 brott varav en del var mycket allvarliga och åsamkade stort lidande. Glöm inte detta i debatten!

Ytterst handlar det om att upprätthålla den reglerade invandringen. Jag noterar att Niels Paarup-Petersen säger att han står upp för en reglerad invandring, men om han gång på gång säger nej till de verktyg som behövs för att vi ska kunna upprätthålla den reglerade invandringen finns det anledning att ifrågasätta riktigheten i hans påstående.

Niels Paarup-Petersen drog också snabbt slutsatsen att Moderaterna vill ta bort rätten till vård och skola för personer utan tillstånd. Det är inte en korrekt slutsats. Jag tror att det går att förena rätten till akutvård med en informationsplikt, och jag tycker att det är viktigt att man tittar på det. I samband med att man tog bort detta 2013 fördes en ganska stor diskussion om huruvida man skulle behålla informationsplikten för skolan trots att man införde en rätt till skolgång för dem som inte har rätt att vistas i landet. Då hördes olika röster, och bland andra polisen varnade för konsekvenserna om man tog bort den. Slutligen landade man i att ta bort den, men jag menar att diskussionen visar att det finns en möjlighet att förena dessa båda.

Camilla Hansén sa i sitt första inlägg att informationsplikten trycker ut folk i skuggsamhället. Det stämmer inte. Det här handlar om personer som antingen inte alls har gett sig till känna när de har kommit hit och till exempel jobbar illegalt på arbetsplatser och personer som har fått nej på sin asylansökan och borde ha lämnat landet. Det är alltså inte ett regelverk som syftar till att upprätthålla de domar och beslut som har meddelats som trycker ut människor i skuggsamhället, utan det är de som inte följer fattade beslut som väljer att bli en del av skuggsamhället - där många far väldigt illa.

Fru talman! Jag tackar för alla inlägg i debatten. Det här är en genuint svår fråga, och jag tycker att det är viktigt att alla perspektiv belyses. Men jag tycker också att det är viktigt att vi behåller sans och reson i debatten, för jag tror att det blir en bättre debatt då.

Det är också viktigt att komma ihåg att de personer som informationsutbytet i första hand tar sikte på är personer som har fått sin sak prövad av Migrationsverket och i de flesta fall också av domstol. De har en skyldighet att självmant lämna landet. Man ska också komma ihåg, apropå det som Tony Haddou sa i sitt senaste inlägg, att det går att verkställa utvisningsbeslut till i princip alla världens länder om den enskilda själv samarbetar. Om det är så att det inte går att verkställa ett utvisningsbeslut, till exempel för att mottagande land inte tar emot, går det också att utfärda ett tillfälligt uppehållstillstånd. Om man inte gör det är det för att man bedömer att personen ska kunna lämna landet.

I grunden handlar det ju om vart våra resurser ska gå. Man måste lyfta blicken och komma ihåg att behovet av skydd i världen är enormt. Även om det ibland är svårt tycker jag att det är en skyldighet för oss som vill hjälpa människor på flykt att förmå att prioritera. Det handlar om att säkerställa att de personer som vi väljer att ge våra resurser till och ge skydd också har skyddsskäl; då är det dit resurserna ska gå. Men om vi väljer att ständigt ge resurser till människor som faktiskt inte har skyddsskäl utan tvärtom har en skyldighet att lämna landet försvårar det naturligtvis våra möjligheter att hjälpa människor som faktiskt är i behov av skydd.

Reglering av informationsutbyte, som vi utreder nu, är alltså ingenting nytt inom utlänningsrätten, något som både Stefan Olsson och Jessica Rosencrantz har framhållit. Regleringen har tidigare omfattat en skyldighet för skolstyrelsen och senare också socialnämnden att underrätta polisen om en utlännings vistelse i landet när utlänningen skrivs in eller tas in i grundskolan eller gymnasieskolan. Det är precis som Stefan Olsson säger: Detta är en reglering som finns i Tyskland sedan 90-talet, under regeringar av varierande färg. Ganska nyligen tog man in ett undantag för utbildningssektorn, men frågan infinner sig: Ska detta anses vara ett angiverisamhälle? Jag tycker att man ska vara försiktig med vilka ord man använder.

Jag ska försöka att besvara alla de frågor som har kommit. Till att börja med ifrågasätter Niels Paarup-Petersen att jag är här över huvud taget. Det har han naturligtvis all rätt i världen att göra, men det är ju så att vi har en ansvarsfördelning inom regeringen. Jag ansvarar för den här frågan och de här direktiven, och därför är det jag som är här.

Är det korrekt att barn utvisas i dag? Det är ju så att man alltid tar hänsyn, och har gjort det länge i utlänningslagen, till barnets bästa. Ändå kan man landa ned i att det är förenligt med barnets bästa att barnet utvisas, och det sker i dag.

Skulle barnkonventionen hindra anmälning när det inte hindrar utvisning? Det kan jag inte svara på, utan det är just det som utredaren ska göra. Det vill jag inte föregripa.

Karin Rågsjö ifrågasätter min uppgift om hur många som vistas i skuggsamhället. Det är en jättesvår bedömning att göra, men det finns bedömare som menar att det kan uppgå till 100 000 eller till och med därutöver. Det är det jag har sagt, och det är ett påstående som KU inte har slagit ned på efter anmälan.

Jag inser att min tid är ute, så jag återkommer med fortsatta svar.

Herr talman! Niels Paarup-Petersen har frågat statsrådet Lotta Edholm om hon har för avsikt att verka för att stoppa införandet av en plikt för skolpersonal att anmäla barn som lever i Sverige utan uppehållstillstånd.

Karin Rågsjö har frågat statsrådet Acko Ankarberg Johansson om hon avser att vidta åtgärder för att utesluta anställda inom sjukvården i utredningen om anmälningsplikt avseende papperslösa. Karin Rågsjö har också frågat statsrådet om hon avser att vidta åtgärder för att säkerställa att anställda inom sjukvården inte ska vara skyldiga att ange patienter utan uppehållstillstånd. Slutligen har Karin Rågsjö frågat statsrådet om hon och regeringen, vid införandet av anmälningsplikt för anställda inom sjukvården, avser att göra förändringar i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och patientsäkerhetslagen (2010:659).

Annika Hirvonen har frågat statsrådet Acko Ankarberg Johansson vilka åtgärder hon avser att vidta för att personer utan uppehållstillstånd ska våga söka den vård de behöver utan rädsla för att bli anmälda. Annika Hirvonen har också frågat statsrådet Lotta Edholm vilka åtgärder hon avser att vidta för att förhindra att barn inte går till förskolan och skolan av rädsla för att bli anmälda.

Interpellationerna har överlämnats till mig, och jag har valt att besvara samtliga i ett och samma svar.

Att bekämpa skuggsamhället och ha kontroll över vilka som vistas i Sverige är mycket viktigt för regeringen. En förutsättning för att upprätthålla den reglerade invandringen är att vi kommer till rätta med att människor vistas här olovligen.

Regeringen anser att det är angeläget att ett utökat informationsutbyte kommer på plats. Den 30 augusti 2023 beslutade regeringen därför om tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om stärkt återvändandeverksamhet. Utredaren ska bland annat lämna förslag på en reglering som innebär ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter i syfte att stärka arbetet med verkställighet och göra det svårare att leva i landet utan tillstånd.

För att regleringen ska vara rättssäker och inte leda till orimliga effekter för enskilda kan vissa situationer behöva undantas från informationsplikten. Det kan vara fråga om situationer där informationsplikten skulle strida mot ömmande värden, exempelvis inom sjukvården. Det ingår i utredarens uppdrag att bedöma vilka situationer som eventuellt ska undantas, utan att på förhand utesluta några verksamheter från informationsplikten.

Det ingår även i utredarens uppdrag att lämna nödvändiga författningsförslag. Förslagen ska vara i enlighet med de internationella regler och konventioner som Sverige har åtagit sig att följa, bland annat Europakonventionen och barnkonventionen, där barnets rätt till utbildning slås fast. Utredaren ska också analysera konsekvenserna av att införa ett utökat informationsutbyte och beskriva fördelar och nackdelar för berörda verksamheter.

Jag vill inte föregripa resultatet av utredningen. Jag ser mycket fram emot att ta del av utredningens förslag.

Fru talman! Jag drar egentligen bara två slutsatser av debatten, även om den har varit något spretig och full av missförstånd.

Den första slutsats jag drar är att jag innerligt beklagar den förändrade situationen i Iran, inte minst för kvinnor och för mänskliga rättigheter, och de konsekvenser detta får för möjligheterna för familjer att träffas här i Sverige. Men för att vi ska kunna upprätthålla viseringsregelverket är det nödvändigt att vi gör en bedömning av risken för att personen inte kommer att återvända. Då gör myndigheterna en bedömning att det finns en ökad risk med den förändrade situationen i Iran, vilket får de här konsekvenserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra slutsats jag drar är att den fasad som Socialdemokraterna nu ägnar mycket kraft åt att måla upp av att de har lagt om sin migrationspolitik och är beredda att stå upp för ordning och reda i migrationspolitiken är just blott en fasad. För på punkt efter punkt, när man måste fatta svåra beslut, stå upp för den reglerade invandringen och säkra att vi har ordning och reda i migrationspolitiken, viker Socialdemokraterna ned sig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det råder ingen brist på engagemang här, men jag tror att vi måste reda ut ett antal ganska stora missförstånd som ligger till grund för interpellantens sätt att argumentera.

Som jag sa i mitt förra inlägg är anledningen till att många nu nekas visum först och främst att man bedömer att det finns en stor risk för att de inte kommer att återvända innan viseringsperioden löper ut.

Det finns ett antal kriterier som man ska leva upp till för att få visering. Det handlar dels om säkerhetsfrågan, men det var inte den jag framför allt tog sikte på i mitt inlägg. Det handlar dels om att man ska kunna försörja sig, alltså ha tillräckliga tillgångar. Det är det hela interpellationen handlar om, men det är alltså inte främst detta som nu utgör orsaken till avslag. Det är i stället den tredje faktorn, nämligen bedömningen att en person inte kommer att återvända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är tyvärr en effekt av det förändrade läget i Iran. Antalet personer från Iran som söker asyl i Sverige är betydande. Iran är det femte största ansökningslandet. Under de sex första månaderna i år ökade antalet asylansökningar med över 50 procent jämfört med samma period i fjol. Många EU-länder, inte minst Tyskland, har sett en kraftig ökning av asylansökningar från Iran. En betydande andel av dem som söker asyl gör det efter att ha beviljats viseringar till Schengen. Det finns därför väldigt goda skäl att iaktta försiktighet i utfärdandet av dessa viseringar.

I förhållande till iranska medborgare som fått avslag på sin asylansökan uppger Migrationsverket att svenska myndigheter har betydande svårigheter med verkställighet och att samarbetet med iranska myndigheter är bristfälligt. Det innebär att återvändandeavsikten är central i utfärdandet av visering. Det är svårt att på annat sätt verkställa en avvisning eller utvisning.

Ett sponsorskap vad gäller kostnader med anledning av besöket påverkar inte bedömningen av återvändandeavsikten. Det är alltså en separat bedömning. Ett system med sponsorskap riskerar också att medföra merarbete för svenska myndigheter. I och med att effekten bedöms vara begränsad ser jag och regeringen ingen anledning att införa ett sådant sponsorskap i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Till att börja med vill jag instämma i de sympatier som Ola Möller uttryckte för inte minst kvinnorna i Iran och deras oerhört modiga kamp för mänskliga rättigheter. Regeringen ser med allra största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran som förblir mycket oroande. Med anledning av händelseutvecklingen sedan förra hösten har regeringen också kraftfullt fördömt iranska myndigheters kränkningar av mänskliga rättigheter i såväl uttalanden som direkta samtal med iranska företrädare, inklusive på ministernivå. Sverige har också verkat inom såväl FN som EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till befolkningens rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter.

Det är dock ett faktum att det försämrade politiska och ekonomiska läget i Iran har haft betydande påverkan på Sveriges utfärdande av visum till personer från Iran. Att många nekas visum handlar först och främst om att risken för att personer inte återvänder har ökat, och det är en risk som måste tas in i bedömningen när visum ska beviljas. Det är givetvis olyckligt att personer i Sverige får svårare att träffa släktingar och vänner från Iran genom besök i Sverige. Det är dock helt nödvändigt att göra denna bedömning för att upprätthålla viseringsregelverket.

Sverige följer det gemensamma EU-regelverket, och det är vår skyldighet gentemot andra medlemsländer att se till att den som beviljas visum till Schengen kan försörja sig, inte utgör en säkerhetsrisk och avser att återvända. Vi förväntar oss att andra länder också följer detta regelverk.

Viseringspolitiken har flera tydliga mål. Det handlar om att säkerställa att vi har kontroll över vem som kommer så att vi kan upptäcka säkerhetsrisker. Den som kommer hit på besök får inte heller bli en kommersiell börda utan ska ha tillräckliga medel för att försörja sig. Avslutningsvis måste vi också kunna räkna med att personen kommer att återvända innan visumet löper ut. Alla dessa uppgifter tar jag på mycket stort allvar.

Anledningen till att det har blivit svårare för iranska medborgare att beviljas visum handlar inte främst om ekonomiska medel, vilket interpellanten tar sikte på genom att försöka argumentera för ett nytt instrument, utan det handlar om att risken att personer inte återvänder bedöms ha ökat. Enligt regelverket ska en ansökan avslås om det finns tvivel om avsikten att återvända. Det är ett lågt ställt krav som i förlängningen handlar om att upprätthålla en reglerad invandring till Sverige och EU.

Apropå Tyskland kan jag nämna att majoriteten av de iranska medborgare som söker asyl inom EU gör det i Tyskland, och där räknar man med att över 3 000 iranska medborgare som sökt asyl har rest in på beviljat visum bara mellan januari och sista maj i år.

Fru talman! Ola Möller har frågat mig om jag kan tänka mig att införa ett garantisystem för viseringar, vilket finns i vissa andra EU-länder. Med garantisystem avses att en person i Sverige skulle ställa ekonomiska garantier för vissa potentiella kostnader för en person som fått en visering utfärdad till Sverige.

Inledningsvis vill jag betona att svenska ambassader och konsulat är självständiga myndigheter och att regeringen därför inte lägger sig i de bedömningar och avväganden som görs i enskilda viseringsärenden. Myndigheterna tillämpar självständigt det EU-gemensamma regelverket i handläggningen av viseringsansökningar, det vill säga unionens viseringskodex. En individuell bedömning görs av varje ansökan, bland annat utifrån sannolikheten att den sökande återvänder innan viseringen har löpt ut.

Enligt viseringskodexen har medlemsstaterna möjlighet att kräva att sökande styrker ett åtagande om sponsorskap, privat inkvartering eller bådadera. Åtagandet beaktas då vid prövningen av ansökan men innebär inte en garanti för att visering utfärdas.

Flera skäl talar dock emot införandet av ett system av denna typ i Sverige. Det är svårt att se hur garantin skulle innebära någon betydande förändring i den ursprungliga bedömningen, och en risk för att den inresande inte återvänder när viseringen har löpt ut finns kvar även om säkerhet ställs. Det går heller inte att blunda för att denna typ av säkerheter skulle kunna bli en del av människosmugglares verktygslåda i försök att komma runt det EU-gemensamma regelverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att mot garantier utfärda viseringar riskerar därför att undergräva viseringspolitiken, och regeringen har i dagens läge inga avsikter att införa ett sådant system i Sverige.