Maria Malmer Stenergard

Herr talman! Till att börja med kan man konstatera att de beslut som fattas nu och som har fattats under det senaste året har gjorts på tidigare beslutad lagstiftning som har gällt även under den regering som Miljöpartiet har suttit i.

Regeringen föreslår däremot en stramare ventil när det gäller särskilt och synnerligen ömmande omständigheter så att det ska krävas synnerligen ömmande omständigheter för att beviljas sådant uppehållstillstånd. Men alltjämt gäller principen om barnets bästa i svensk utlänningslagstiftning och har gjort det mycket länge. Det innebär dock inte per se att beslutet alltid blir som barnet eller eventuella vårdnadshavare vill.

Vi har väldigt olika syn på migrationslagstiftningen. Från regeringens sida lägger vi nu om lagstiftningen för att säkerställa att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Det är, precis som Annika Hirvonen säger, extremt olyckligt när barn länge får leva i ovisshet. Därför är det så viktigt att verkställigheten blir bättre. Kan man få ett snabbare besked och en snabbare verkställighet blir processen också mer human. Detta är något som vi lägger mycket kraft på och som jag bedömer också är förenligt med barnets bästa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt någon fråga, men jag kan i alla fall börja med att instämma i det som Annika Hirvonen sa om att verkställigheten verkligen inte fungerar. Det är alldeles för få av dem som har fått nej på sin asylansökan som faktiskt lämnar landet. Runt hälften gör det frivilligt, trots att det är en skyldighet för den enskilda att följa fattade beslut.

Jag hoppas att det inte är så, som det nästan kunde uppfattas, att Annika Hirvonen uppmanar till att man inte ska följa de beslut som har fattats av myndigheter och domstolar. För ytterst är det så att om vi vill kunna hjälpa så många som möjligt som faktiskt har skyddsbehov runt om i världen, som vi har diskuterat i tidigare debatter här i dag, då måste vi använda våra resurser på allra bästa sätt.

Det kan vara extremt tufft i det enskilda ärendet, men det krävs att vi vågar fatta sådana beslut och se till att de verkställs om vi ska kunna använda resurser till dem som behöver det allra mest. Finns det skäl även efter att det har fattats ett beslut om utvisning eller avvisning kan det också meddelas ett nytt uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet.

Det finns också en ventil för humanitära skäl, som vi stramar åt för att vi tycker att den ska ta sikte på just de allra mest ömmande fallen.

När det gäller frågan om hbtqi-personer har vi en nära dialog med bland annat RFSL och RFSL Ungdom. Som framgår av Tidöavtalet kommer vi att tillsätta en översyn av lagstiftningen och tillämpningen, och jag ber att få återkomma i den delen.

Fru talman! Som Annika Hirvonen mycket väl vet kan jag inte kommentera enskilda ärenden.

Låt mig inledningsvis poängtera att ett rättssäkert och hållbart asylsystem faktiskt kräver ett fungerande återvändande för de personer som bedöms inte vara i behov av skydd. Det gäller även i förhållande till barn, vilket kan vara otroligt svårt i det enskilda fallet. Men om vi inte upprätthåller den reglerade invandringen, som säkerställer att det faktiskt är skyddsskälen som avgöra huruvida man får stanna eller inte, blir det mycket svårt för Sverige att upprätthålla en fungerande invandring över huvud taget. Detta innebär också att om man efter en rättssäker prövning, ofta i flera instanser, fått nej är man skyldig att lämna landet, och myndigheterna ska också verkställa ett sådant beslut.

Enskilda individer får det stöd som behövs för att resan ska kunna genomföras på ett bra sätt. Inget ensamkommande barn återsänds om det inte finns ett ordnat mottagande. I ärenden som rör barn ska särskild hänsyn till barnets hälsa och utveckling tas och till vad barnets bästa i övrigt kräver. Som jag sa inledningsvis har det länge varit en portalparagraf i utlänningslagen att man alltid ska ta hänsyn till barnets bästa.

När det gäller förslaget att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter i stället för särskilt ömmande omständigheter gäller precis som tidigare att en samlad bedömning ska göras där barnets hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet kan beaktas. Att beakta barnets bästa innebär inte alltid att beslutet blir som barnet och eventuella vårdnadshavare önskar. Den reglering vi föreslår gällde under många år i Sverige, och jag menar att den speglar vår skyldighet att ha en ventil för de allra mest ömmande fallen.

Låt mig också nämna att genom Migrationsverkets instruktion åläggs myndigheten att analysera konsekvenserna för barn inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn. Migrationsverket har tidigare redovisat åtgärder och resultat av arbetet med att säkerställa barnets rättigheter enligt barnkonventionen. Ett rättsligt stöd för prövningen av barnets bästa har tagits fram, och man håller givetvis utbildningar om barnrättskompetens för Migrationsverkets personal.

Precis som Annika Hirvonen sa händer det ibland att Polismyndigheten får verkställa ett beslut. Även då ska särskild hänsyn till barns behov vid planeringen av verkställigheten av avvisnings- eller utvisningsbeslutet. Vid varje handläggningsåtgärd eller beslut som påverkar barn ska Polismyndigheten gör en prövning av barnets bästa.

Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig om jag är beredd att avstå från att försvaga barns möjligheter till uppehållstillstånd vid särskilt ömmande omständigheter samt om jag är beredd att i stället göra en barnrättsöversyn av utlänningslagen.

Interpellationen utgår från flera enskilda ärenden. Som statsråd kan jag inte uttala mig om hur en myndighet eller domstol handlägger och beslutar i enskilda ärenden.

Vad gäller frågan om barns möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl har regeringen den 13 juli 2023 beslutat om en lagrådsremiss med förslag om att bland annat ta bort möjligheten att bevilja barn uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. I stället ska barn få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter även om omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för vuxna.

Detta innebär en återgång till den ordning som gällde tidigare i Sverige och som också föreslogs av den parlamentariska Migrationskommittén. Förslaget innebär en rimlig avvägning med en snäv undantagsbestämmelse men en lägre tröskel för barn.

Mot bakgrund av Annika Hirvonens fråga är jag inte beredd att utöka möjligheterna till uppehållstillstånd utan vill i stället se att fler ärenden bedöms enligt huvudreglerna i utlänningslagstiftningen.

Vad gäller barnrättsperspektivet finns det sedan länge en portalparagraf om barnets bästa i utlänningslagen. Den innebär att i fall som rör ett barn ska barnets hälsa, utveckling och barnets bästa i övrigt särskilt beaktas.

Genom att barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020 förtydligades också att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som rör barn.

Barnkonventionsutredningen genomförde en omfattande kartläggning och analys av barnkonventionen och svensk rätt i syfte att ge stöd i det fortsatta arbetet med transformeringen av barnkonventionens bestämmelser. Arbetet omfattade även utlänningslagens bestämmelser och redovisades i betänkandet Barnkonventionen och svensk rätt i november 2020.

Det finns med andra ord redan i dag ett tydligt barnrättsperspektiv i svensk migrationsrätt. Barns rättigheter ska säkerställas i Migrationsverkets och Polismyndighetens arbete, och det är viktigt att asyl- och återvändandeprocessen är rättssäker för både barn och vuxna.

Jag vill betona att barnkonventionen inte i sig medför en särskild rätt för ett barn att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Barnets bästa ska dock beaktas i handläggning och prövning av ett ärende.

Jag följer givetvis myndigheternas arbete på barnrättsområdet, men i nuläget har jag inte för avsikt att vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis är Ukrainafrågan en av regeringens viktigaste prioriteringar, och stödet till Ukraina är starkt och unisont. Vi hjälper på plats med försvarsmateriel och civilt försvar och annat, men vi vill naturligtvis också hjälpa de ukrainare som är här. Vi vill göra det på allra bästa sätt. Det är därför vi också har gett IOM i uppdrag att ta fram ett omfattande kunskapsunderlag som vi nu analyserar.

Det vi än så länge vet utifrån det är att vi har gjort rätt när vi har prioriterat åtgärder för att säkerställa att ukrainarna får hjälp att lära sig svenska. Att inte kunna svenska är det enskilt största hinder som man ser här i Sverige.

Vi analyserar frågan vidare. Vi vet att dagersättningen är väldigt låg, och det blir alltmer problematiskt ju längre man lever på den. Men jag vill också poängtera något när det gäller den dagersättning som Annika Hirvonen står här och ondgör sig över. Detta var inget som hennes eget parti valde att justera upp under den tid då man hade regeringsmakten.

Det pågår som sagt ett intensivt arbete, och regeringen återkommer så fort det är möjligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Till att börja med: Om man nu ska se detta i en nordisk kontext kan det vara bra att vara medveten om att varken Danmark, Norge eller Island tillämpar det så kallade massflyktsdirektivet. Det är alltså lite svårt att jämföra rakt av.

När det gäller frågan om ukrainarnas situation konstaterade jag i mitt förra inlägg att den enskilt viktigaste frågan för ukrainarna gällde tillgången till det svenska språket. Det kan man verkligen förstå. Det är ett litet språk, och det behövs ofta för att man ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Det är därför det är så viktigt att regeringen har genomfört de åtgärder man faktiskt har gjort. Man har skjutit till pengar till sfi, närmare bestämt 100 miljoner för att kommunerna ska kunna erbjuda detta. Och man har gjort förändringar när det gäller möjligheten till komvux.

Frågan om folkbokföring är inte alldeles enkel. Det står klart och tydligt i folkbokföringslagen att en person som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd som huvudregel inte folkbokförs. I praktiken innebär det att folkbokföring inte blir aktuellt under de första två åren av vistelsen här. Men det finns kryptiska uttalanden i förarbetena som antyder att folkbokföring beroende på individuella omständigheter skulle kunna bli aktuellt från och med den 4 mars 2024 om rådet i höst fattar beslut om ytterligare förlängning, vilket jag tror att man gör och vilket jag hoppas att man gör så fort som möjligt.

Men det är svårt eller omöjligt för mig att uttala mig om vad som generellt kommer att gälla för hela gruppen från Ukraina eftersom denna bestämmelse aldrig har tillämpats tidigare. Direktivet har aldrig aktiverats tidigare, och prövning och beslut om folkbokföring sker efter en individuell bedömning.

Denna fråga är inte okomplicerad, men jag kan försäkra Annika Hirvonen om att vi analyserar läget. Jag kan inte ge något datum, men vi kommer naturligtvis att återkomma så snart vi kan.

Fru talman! Jag tycker att det är en stor styrka att EU agerade så snabbt och unisont och aktiverade massflyktsdirektivet, liksom att vi på kort tid ändå har tagit emot ungefär 50 000 ukrainare här i Sverige. Jag vill också tacka alla dem som har ställt upp i civilsamhället för att ge ukrainarna en så god tillvaro som möjligt här i Sverige. Det görs varje dag fantastiska insatser.

Utgångspunkten från regeringen när det gäller dem som kommer från Ukraina och dem som kommer från andra länder och får uppehållstillstånd här är ju att de så snart som möjligt ska kunna försörja sig själva. Nivån på de förmåner som ges till personer som har fått tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet fastställdes för över 20 år sedan när direktivet implementerades i svensk rätt. Det har väl visat sig att det finns en och annan brist i implementeringen, och det är ganska frustrerande. Det man gjorde var att peka på det regelverk som gäller för asylsökande, och det är den dagersättningen som gäller. Men det är klart att ju längre tid som förflyter, desto mer problematiskt blir detta.

Regeringen vill verkligen vara säker på att använda resurserna på allra bästa sätt när det gäller Ukraina. Det var också därför som vi bad IOM att genomföra denna mycket omfattande undersökning. Resultatet visar också att människor i stor utsträckning jämfört med övriga EU kommer i arbete i Sverige. Det är väldigt glädjande. De vill försörja sig själva, och många är som sagt i arbete.

Det enskilt största behov som identifierades i undersökningen gällde tillgången till språkstudier och till arbetsmarknaden. Dessa frågor är fortsatt prioriterade av regeringen. Det är ju därför vi har gjort de ändringar vi har gjort när det gäller både sfi och komvux.

Men frågan om försörjning är också viktig. Som jag sa analyserar regeringen nu resultatet av IOM:s undersökning, och vi är beredda att vidta åtgärder vid behov. Förändringar när det gäller såväl folkbokföring som dagersättning är en möjlig väg framåt. Sådana ändringar kommer dock att kräva komplicerade lagändringar som i sin tur i svensk tradition tar sin tid.

Mot bakgrund av komplexiteten är det också viktigt att inte hasta fram den här typen av reformer. Jag noterar också att även den tidigare regeringen var försiktig med att göra förändringar i ett regelverk som ändå till stor del faktiskt fungerar och ger människor skydd.

Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig om jag avser att verka för att dagersättningen åtminstone ska ligga i nivå med försörjningsstödet och hur jag avser att agera så att de ukrainska flyktingarna ska kunna folkbokföras snarast och få tillgång till samma rättigheter som andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige. Annika Hirvonen har även frågat om jag avser att säkerställa att de ukrainska flyktingarna fortsatt får rätt till uppehållstillstånd i Sverige efter att massflyktsdirektivets tredje år löper ut, om kriget fortfarande pågår.

Det har nu gått ungefär ett och ett halvt år sedan Rysslands oprovocerade och illegala fullskaliga invasion av Ukraina. Ukrainafrågan är en av regeringens viktigaste prioriteringar, och stödet till Ukraina är starkt och unisont.

Regleringen för vad som ska gälla för personer som beviljas tillfälligt skydd i Sverige fastställdes för över 20 år sedan när det så kallade massflyktsdirektivet implementerades i svensk rätt. Regleringen har i stort sett fungerat bra och har möjliggjort för Sverige att ta emot många människor från Ukraina på kort tid. I vissa delar har dock implementeringen inte fallit ut på ett tillfredsställande sätt, och regeringen har vidtagit åtgärder för att förbättra villkoren för personer med tillfälligt skydd. Bland annat har möjligheten att få tillgång till studier i svenska genom svenska för invandrare, sfi, samt svenska och svenska som andraspråk på komvux vidgats.

För att få en bättre bild över situationen för ukrainare i Sverige gav regeringen i våras FN:s migrationsorganisation IOM i uppdrag att genomföra en undersökning av ukrainarnas situation i Sverige. Resultatet av undersökningen presenterades i juni, och i samband med det genomfördes även ett rundabordssamtal med inbjudna representanter från civilsamhället och myndigheter. Regeringen överväger nu vilka ytterligare åtgärder som kan vara aktuella att vidta. Frågan om folkbokföring är en av de frågor som analyseras. Det ska dock betonas att eventuella förändringar i en befintlig reglering är komplicerade och kommer att ta tid.

Regeringen är angelägen om att ett eventuellt beslut om att förlänga direktivet ett tredje år fattas i god tid. Det är något som även många andra medlemsstater efterfrågar eftersom det är viktigt att ha så goda planeringsförutsättningar som möjligt. Det är därför positivt att kommissionen har signalerat att ett beslut om förlängning är på gång.

Det är samtidigt viktigt att redan nu påbörja arbetet med vad som ska gälla efter den 4 mars 2025, vilket är något som nu diskuteras inom EU. Regeringen anser att det är bäst att arbeta för EU-gemensamma lösningar för att undvika risker för en splittrad rättstillämpning i EU, vilket kan resultera i sekundära förflyttningar.

Sammanfattningsvis pågår just nu ett intensivt arbete med frågor relaterade till ukrainares situation i Sverige, och jag hoppas kunna återkomma med mer information framöver.

Fru talman! Jag och Annika Hirvonen har väldigt olika syn på hur svensk migrationspolitik ska utvecklas, och jag välkomnar verkligen debatten. Jag är övertygad om att om Sverige ska kunna fortsätta vara ett land som välkomnar människor på flykt och är villigt att hjälpa måste svenskarna också känna att invandringen faktiskt fungerar.

Historiskt är det många regeringar som inte har tagit det fulla ansvaret för dem som har kommit över Sveriges gränser. Man har nöjt sig med att ha en hög invandring utan en hög grad av integration.

Nu lägger vi om politiken och säkerställer att alla de som har kommit hit de senaste decennierna också får en möjlighet att faktiskt komma in i samhället på riktigt. Inte minst deras barn vägrar vi att tappa bort. Detta förutsätter också en stramare migrationspolitik.

Men vi har samtidigt orken att blicka ut och vara med och kämpa tillsammans med inte minst EU för att bekämpa grundorsakerna till att människor tvingas fly. Jag är, precis som Annika Hirvonen, otroligt bekymrad över de klimatförändringar vi ser och hur de driver stora mängder människor på flykt. Det är därför det är så otroligt viktigt att vi också lägger om klimatpolitiken och säkerställer att varje krona används på absolut bästa sätt samt ökar de internationella klimatinvesteringarna. När man nu pratar om slakt av budget vill jag bara påpeka att den nuvarande miljö- och klimatbudgeten ändå är högre än den var när Miljöpartiet satt i regering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Situationen på Medelhavet är, som Annika Hirvonen också pekar på, verkligen komplicerad. Det är, som jag sa, både statliga och icke-statliga aktörer som agerar på olika sätt på Medelhavet.

I samband med att kommissionen 2020 presenterade förslaget till migrations- och asylpakt kom man också med en rekommendation där man uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med varandra när det gäller just sjöräddningsinsatser. Den syftar till att minska antalet dödsfall till sjöss, upprätthålla navigationssäkerheten och sörja för en effektiv migrationshantering. Genom denna rekommendation etablerade kommissionen också en europeisk kontaktgrupp som ska övervaka genomförandet av den och en gång om året återrapportera till kommissionen.

Sverige deltar naturligtvis i kontaktgruppens arbete. Det har hittills fokuserat på förbättrad informationsdelning om sjöräddning, search and rescue, på Medelhavet, ett bättre samarbetsramverk för search and rescue, ökade kunskaper om samarbete kring existerande lagar och regler för privata fartyg involverade i sjöräddning och, slutligen, samarbete med den internationella sjöfartsorganisationen IMO om uttolkning av vissa havsrättsliga begrepp. Arbetet har mynnat ut i ett antal konkreta förslag som syftar till förbättrad lägesrapportering, bättre kunskap om medlemsstaternas lagstiftning beträffande privata fartyg som är involverade i search and rescue och konkreta steg mot ett gemensamt samarbetsramverk för sjöräddning på EU-nivå.

En annan väldigt viktig aspekt är stöd till tredjeländer för att stärka deras sjöräddningskapacitet genom exempelvis bättre samarbete mellan kriskoordineringscenter. Arbetet pågår med att stärka sådana center i flera länder i Nordafrika genom stöd till utbildning och tekniska hjälpmedel. Här finns också en tydlig koppling till insatser mot smuggling och brottsbekämpande verksamhet.

Jag känner samma frustration som Annika Hirvonen över att det nuvarande asylsystemet inte fungerar och att det i praktiken är de som har råd att betala flyktingsmugglare som får möjlighet att faktiskt söka asyl. Jag tror att vi behöver en större diskussion om hur vi bäst hjälper flest framöver. Ofta är det de med allra störst behov som blir fast i flyktingläger.

Även om regeringen, precis som Annika Hirvonen påtalar, nu har minskat antalet kvotflyktingar ligger vi fortfarande i absolut topp i EU i förhållande till antalet medborgare. Jag skulle verkligen vilja och önska att fler länder tog ett större ansvar för kvotflyktingmottagandet, för det innebär att man prioriterar dem som har absolut störst skyddsbehov och att de kommer hit på säker väg, ofta med familjen.

Samtidigt är behovet i världen enormt, och vi får inte glömma bort att jobba mycket strategiskt och aktivt med att motarbeta grundorsakerna till att människor tvingas fly eller väljer att migrera, mer eller mindre frivilligt. Där tror jag att EU gemensamt kan göra betydligt mer, och denna externa dimension var också något som regeringen fokuserade mycket på under ordförandeskapet. Jag hoppas att detta är ett arbete som kommande ordförandeskap också tar vidare.

Fru talman! Låt mig inledningsvis återigen understryka att regeringen tar anklagelser om pushbacks på fullaste allvar. Att bistå personer som påträffas i sjönöd är en folkrättslig skyldighet. Men det är kommissionen som ansvarar för att säkerställa att vår gemensamma lagstiftning och den internationella rätten efterlevs. Jag har fullt förtroende för att kommissionen vidtar de åtgärder som krävs i fall som involverar anklagelser om pushbacks.

Parallellt med efterlevnaden av regler behöver det praktiska samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna intensifieras avsevärt, särskilt med tanke på den sök- och räddningsverksamhet som har utvecklats under de senaste åren och som även involverar privata aktörer. Detta är en diger uppgift. Det rör sig om en mångfald aktörer, både statliga och icke-statliga, som brister i inbördes koordinering. Situationen på Medelhavet är också rättsligt och praktiskt komplex. Flera rättsområden, bland annat havsrätt, internationell flyktingrätt, mänskliga rättigheter och EU:s grundläggande rättigheter, interagerar med nationell och internationell praxis.

Situationen på Medelhavet, som Annika Hirvonen uppehöll sig mycket vid, är tragisk från ett mänskligt perspektiv. Vi får regelbundet rapporter om smugglingsnätverk som placerar människor i sjöodugliga båtar med falska löften om att kunna leva sina liv i EU. Olyckorna avlöser varandra. Jag tänker inte minst på den fruktansvärda tragedi som inträffade i juni, då man tror att 600 personer miste livet utanför Greklands kust. Situationen är inte ett svar på en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Den är tätt sammanknuten med brottsbekämpande insatser mot smuggling av migranter, som måste få ett stopp.

Regeringen stöder kommissionens pågående arbete för att öka koordineringen och samarbetet mellan alla aktörer aktiva på Medelhavet. Regeringen stöder också kommissionens arbete för att bekämpa smuggelnätverk samt det arbete som görs till exempel genom Europol för att ställa ansvariga inför rätta.

Lösningen på lång sikt är att i nära samarbete med partnerländer säkerställa att båtarna över Medelhavet stoppas. Det är endast så vi kan rädda liv. Den överenskommelse som EU nyligen ingick med Tunisien utgör ett exempel på hur det skulle kunna göras. Det rör sig om ett heltäckande samarbete på flera politikområden med det gemensamma intresset att hantera migrationen och ursprungsorsakerna på ett systematiskt sätt - självklart i enlighet med internationell rätt.

Annika Hirvonen nämnde också situationen vid den polska gränsen. Det är en väldigt komplex situation där man använder människor i hybridkrigföring. Här är det viktigt å ena sidan att man respekterar mänskliga rättigheter och rätten att söka asyl, å andra sidan att EU svarar kraftfullt på sådana instrumentaliseringsförsök. Det pågår ett väldigt viktigt arbete på EU-nivå med instrumentaliseringsförordningen, och jag tycker att det är viktigt att man landar rätt i den här balansen.

Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig om jag har för avsikt att verka för att en oberoende granskning av grekiska pushbacks ska tillsättas och att anklagelser om pushbacks även från andra EU-länder ska utredas grundligt av oberoende utredningar. Därutöver har Annika Hirvonen frågat mig om jag avser att verka för kraftfulla EU-sanktioner mot Grekland och andra länder som genomför olagliga pushbacks.

Låt mig inledningsvis understryka att migrationssituationen på Medelhavet är både komplex och djupt tragisk. Det kommer regelbundet rapporter om smugglingsnätverk som placerar människor i sjöodugliga båtar med falska löften om att kunna leva sina liv i EU. Detta måste få ett stopp.

Fenomenet pushbacks och den fara för migranters liv som ett sådant agerande medför är lika allvarligt. Att bistå personer som påträffas i sjönöd är en folkrättslig skyldighet. Av havsrätten följer att samtliga fartyg, deras flaggstater och berörda kuststater har en skyldighet att vidta åtgärder för att nödställda som påträffas till havs kan föras till en säker plats. Reglerna måste tillämpas i enlighet med internationell rätt, inklusive skyddet mot refoulement.

Medlemsstaters sjöräddningsinsatser utgör också del av EU:s integrerade gränsförvaltning. Vid tillämpningen av dessa regler ska medlemsstaterna handla i enlighet med internationell rätt och EU:s stadga om grundläggande rättigheter.

Sverige deltar i en rad olika former av forum, kommittéer, arbetsgrupper och EU-byråer. I de här samarbetena betonar alltid Sverige vikten av regelefterlevnad och respekt för mänskliga rättigheter. Sverige deltar också aktivt i kommissionens kontaktgrupp för sjöräddning, vars arbete syftar till att uppnå ett bättre samarbete kring sjöräddning mellan alla relevanta aktörer på Medelhavet.

Men det är i första hand kommissionens ansvar att säkerställa att vår gemensamma lagstiftning och internationell rätt efterlevs. Jag förväntar mig att kommissionen utreder och vidtar de åtgärder som krävs i fall som involverar anklagelser om pushbacks.

Herr talman! Tack, Fredrik Saweståhl, för denna viktiga fråga! Det stämmer att detta är oerhört prioriterat för regeringen. Återvändandet har inte fungerar tillräckligt bra i Sverige. Det är bara ungefär hälften av dem som ska lämna landet efter att fått nej på sin asylansökan som gör det frivilligt. Här måste vi jobba på alla möjliga sätt.

Vi har bland annat studerat hur Danmark på ganska kort tid har ökat sina nivåer från ungefär samma som i Sverige till 85 procent. Det finns mycket man kan göra.

En nyckel här är att alla relevanta delar av regeringen så att säga talar med samma röst. Därför har jag inlett ett nära samarbete med utrikesministern, bistånds- och handelsministern och justitieministern där vi tillsammans ser till att arbeta mot de länder som inte tar emot sina egna medborgare trots att de har en skyldighet att göra det. Där är biståndet en väldigt viktig del.

Det har också varit prioriterat under det svenska ordförandeskapet att säkerställa att fler länder i Europa jobbar med detta och utövar påtryckningar både via biståndet och via exempelvis viseringspolitiken. Vi ser redan resultat av det.

Herr talman! Tack, Viktor Wärnick, för att du belyser vikten av denna fråga! Jag håller helt med dig - medborgarskapet måste betyda mer. Det måste uppvärderas både rättsligt och symboliskt. I Sverige tar det alldeles för kort tid att bli medborgare, och kraven är alldeles för lågt ställda.

Viktor Wärnick lyfte det fruktansvärda exemplet med en person som var misstänkt för mordet på Delta Gym, som beviljades medborgarskap under tiden som vederbörande var misstänkt. Det ska inte få hända.

Något som är ytterligare stötande i det fallet är att det fanns ett färdigt utredningsförslag för att stoppa just detta. Men Socialdemokraterna hade låtit det ligga i byrålådan och damma. Vi dammar nu av det och kommer under året att återkomma med en lagrådsremiss för att stoppa detta.

Därutöver kommer vi att tillsätta en grundlagsutredning för att kunna återkalla medborgarskap. Vi kommer att tillsätta en utredning för att ytterligare uppvärdera det genom förlängd hemvisttid, krav på egen försörjning och skärpta krav på hederlig vandel, bland annat.

Herr talman! Det stämmer att det här handlar om tunga värderingsfrågor, precis som ledamoten säger. Jag duckar verkligen inte för den debatten utan välkomnar den.

Jag erkänner att det finns målkonflikter och att det kan kännas svårt för många offentliganställda. Men jag tycker att det är en oerhört viktig princip att alla delar av det offentliga Sverige ska dra i samma riktning och att man ska göra vad man kan för att säkerställa att myndigheters och domstolars beslut efterlevs.

Jag vill å det starkaste ta avstånd från uttrycket angiverilag. Det här handlar om offentliganställda i deras tjänst.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Lorena Delgado Varas för frågan.

Detta avser en utredning om informationsplikt som regeringen kommer att tillsätta inom kort. Utredaren ska komma med förslag om en skyldighet för offentliganställda att meddela om de kommer i kontakt med en person som vistas illegalt här i landet.

Regeringen kommer nämligen inte stillatigande att se på medan skuggsamhället växer och människor far otroligt illa. Vi vill säkerställa att ett ja är ett ja och att ett nej verkligen är ett nej. Ytterst handlar det om att prioritera våra resurser till dem som verkligen har skyddsskäl.

Med det sagt ska utredaren också titta på eventuella undantag från informationsplikten. Jag tycker återigen att utredaren ska få jobba i lugn och ro med detta. Vi får återkomma när förslaget har kommit. Jag ser fram emot en debatt och synpunkter som kan komma med anledning av förslagen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!

Jag får inte och kan inte uttala mig om enskilda fall. Det tror jag att Annika Hirvonen är väl medveten om.

Generellt är det oerhört allvarligt att barn vistas här länge utan tillstånd. Det är inte bra för ett barn att leva gömd eller utan tillstånd i Sverige, med all den ovisshet som följer med det. Barnet har dessutom inte själv valt den situationen.

Den politik som regeringen driver syftar dock till att minska det lidandet. Det kanske allra sämsta för ett barn är att leva gömd i skuggsamhället, med alla risker det innebär, under lång tid. Därför vill vi bekämpa skuggsamhället så långt det bara går. Vi vill säkerställa att beslut faktiskt efterlevs och att Sveriges resurser används till dem som verkligen har skyddsbehov. Det är en svår uppgift. Men det är en viktig prioritering.

(Applåder)

Herr talman! Jag är övertygad om att kompetens inte kommer att försvinna. Jag tror snarare att det kommer att bli lättare att rekrytera. Man kommer att ha kortare handläggningstider och säkerställa att företagen verkligen får den hjälp som behövs. Det är oerhört angeläget.

Vi låter utreda ett höjt försörjningskrav, på ungefär 33 000 kronor i månaden. Men utredarna har också fått i uppdrag att titta på om det behövs undantag i vissa branscher eller om det behövs geografiska undantag. Jag tycker att vi ska låta utredarna jobba på.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Anne-Li Sjölund, för denna angelägna fråga! Det är oerhört viktigt att företagen har tillgång till rätt kompetens. Det gäller även utländsk kompetens, men man ska också utnyttja den kompetens som finns i Sverige.

Den omläggning av arbetskraftsinvandringen som vi nu gör är otroligt viktig. Vi vill fokusera mer på den högkvalificerade och kvalificerade arbetskraftsinvandringen och säkerställa att fler av de som redan finns här i Sverige men ännu inte försörjer sig själva tar de jobb som finns.

Vi är väl medvetna om den fantastiska utvecklingen i norra Sverige. Det är glädjande att jag kan peka på att vi tillsammans med Migrationsverket för bara någon vecka sedan presenterade en ny organisation. Där kommer det att finnas ett särskilt spår för nyetableringar som behöver rekrytera en rad olika kompetenser genom arbetskraftsinvandring. Det ska man få ökat stöd för.

(Applåder)